The Daily Audio Bible

21 Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

² Joram hade bröder, söner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja. Alla dessa var söner till Josafat, Israels kung. ³ Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. ⁴ När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning, dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.

⁵ Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. ⁶ Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ⁷ Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

⁸ I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. ⁹ Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp om natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar. ¹⁰ Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna från Jorams välde, därför att han hade övergivit Herren, sina fäders Gud. ¹¹ Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.

¹² Och ett brev kom till honom från profeten Elia, där det stod: "Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din fader Josafats vägar eller på Asas, Juda kungs, vägar, ¹³ utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. ¹⁴ Se, Herren skall straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur, ja, allt vad du äger, med en stor olycka. ¹⁵ Och du skall själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, till dess att dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen."

¹⁶ Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde närmast nubierna. ¹⁷ De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungshuset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas, sin yngste son. ¹⁸ Efter detta slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. ¹⁹ Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog i svåra plågor. Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. ²⁰ Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.

Ahasja blir kung i Juda

22 Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, ty alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av den rövarskara som med araberna hade kommit till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. ² Han var fyrtiotvå år^[a] när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter. ³ Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. ⁴ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, ty efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. ⁵ Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son, Israels kung, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna. ⁶ Då vände han tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår han hade fått vid Rama i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Asarja,^[b] Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.

⁷ Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. Ty när han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimsis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. ⁸ Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem. ⁹ Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Och de begravde honom, ty de sade: "Han var son till Josafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.

Atalja tar makten i Juda

¹⁰ När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten i Juda. ¹¹ Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Josabeat i hemlighet bort Joas, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru - som också var Ahasjas syster - honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. ¹² Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja regerade i landet.

Prästen Jojada gör uppror mot Atalja

23 I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. ² Dessa for sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, ³ slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son skall nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner. ⁴ Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna, ⁵ en tredjedel skall vara vid kungshuset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket skall vara på förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna skall gå in i Herrens hus. Dessa får gå in, ty de är heliga. Men allt det övriga folket skall hålla vad Herren har befallt dem att hålla. ⁷ Leviterna skall ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går in och går ut."

⁸ Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. ⁹ Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. ¹⁰ Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. ¹¹ Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve konungen!"

¹² När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket. ¹³ Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!" ¹⁴ Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus. ¹⁵ Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungshuset dödade de henne där.

Jojadas reformer

¹⁶ Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. ¹⁷ Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. ¹⁸ Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. ¹⁹ Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen skulle komma in som på något sätt var oren. ²⁰ Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungshuset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen. ²¹ Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.

¹³ Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

De hednakristna varnas för högmod

¹⁶ Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. ¹⁷ Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, ¹⁸ då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. ²⁰ Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹ Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²² Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. ²³ Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. ²⁴ Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Utkorelsens hemlighet avslöjas

²⁵ Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶ Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.^{[a] 27} Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

²⁸ I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. ²⁹ Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. ³⁰ Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. ³² Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

Psalm 22

Messias lidande och seger

¹ För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.