Bible in 90 Days

^16 (B) Saligt är det folk
        som vet vad jubel är!
    Herre, de vandrar
        i ditt ansiktes ljus.
¹⁷ I ditt namn jublar de ständigt,
    i din rättfärdighet upphöjs de,
¹⁸ för du är deras styrka
        och härlighet,
    i din nåd upphöjer du vårt horn.
^19 (C) Ja, vår sköld tillhör Herren,
    vår kung tillhör Israels Helige.

^20 (D) Du talade en gång i en syn
        till dina trogna och sade:
    "Jag har sänt hjälp
        genom en hjälte,
    jag har upphöjt en yngling^[a]
        ur folket.
^21 (E) Jag har funnit min tjänare David
    och smort honom
        med min heliga olja.
²² Min hand ska stödja honom,
    min arm ska styrka honom.
²³ Ingen fiende ska plundra honom,
    ingen orättfärdig
        ska förtrycka honom.
²⁴ Jag ska krossa hans fiender
        framför honom
    och slå ner dem
        som hatar honom.

²⁵ Min trofasthet och nåd
        ska vara med honom,
    i mitt namn ska hans horn
        bli upphöjt.
^26 (F) Jag ska lägga havet
        under hans hand,
    floderna under hans högra hand.
^27 (G) Han ska ropa till mig:
    "Du är min Far, min Gud
        och min frälsnings klippa!"
^28 (H) Jag ska göra honom
        till den förstfödde,
    till den högste
        bland^[b] kungarna på jorden.
²⁹ Jag ska bevara min nåd
        mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom
        ska stå fast.
^30 (I) Jag ska låta hans ätt^[c]
        bestå i evighet
    och hans tron
        så länge himlen är till.

³¹ Om hans barn överger
        min undervisning
    och inte följer mina befallningar,
^32 (J) om de bryter mina lagar
    och inte håller mina bud,
³³ då ska jag straffa deras brott med ris
    och deras synd med plågor.
³⁴ Men min nåd
        ska jag inte ta ifrån honom,
    jag ska inte svika min trofasthet.
^35 (K) Jag ska inte bryta mitt förbund,
    det mina läppar har sagt
        ska jag inte ändra.
^36 (L) En gång för alla
        har jag svurit vid min helighet,
    jag sviker inte David:
^37 (M) Hans ätt ska bestå för evigt
    och hans tron som solen inför mig,
^38 (N) den ska bestå som månen
        i evigheters evighet.
    Och vittnet i skyn är trofast." Sela

³⁹ Men nu har du förkastat
    och förskjutit din smorde.
⁴⁰ Du har upplöst förbundet
        med din tjänare,
    du har vanärat hans krona
        och kastat den till marken.
^41 (O) Du har rivit alla hans murar
    och lagt hans borgar i ruiner.
^42 (P) Alla som passerar på vägen
        plundrar honom,
    han blir hånad av sina grannar.
⁴³ Du lyfte hans motståndares
        högra hand,
    du lät hans fiender jubla.
⁴⁴ Du lät hans skarpa svärd ge vika
    och stödde honom inte i striden.
⁴⁵ Du har gjort slut på hans glans
    och slagit hans tron till jorden.
⁴⁶ Du har förkortat
        hans ungdoms dagar,
    du har täckt honom med skam.
        Sela

^47 (Q) Hur länge, Herre,
        ska du hålla dig helt dold?
    Hur länge ska din vrede
        brinna som eld?
^48 (R) Tänk på hur kort mitt liv är,
    hur förgängliga^[d] du skapat
        alla människors barn.
⁴⁹ Vem kan leva och slippa se döden,
    vem kan rädda sin själ
        från dödsrikets våld? Sela

^50 (S) Herre, var är dina nådegärningar
        från förr
    som du lovade David med ed
        i din trofasthet?
⁵¹ Herre, tänk på dina tjänares^[e] vanära,
    vad jag bär inom mig
        från de många folken,
⁵² hur dina fiender hånar, Herre,
    hur de hånar din smordes fotspår.

⁵³ Välsignad är Herren i evighet!
    Amen, amen.

Herre, du har varit vår tillflykt^[f]
    från släkte till släkte.
^2 (U) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

^3 (V) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors^[g] barn!"
^4 (W) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar^[h].
^5 (X) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
^6 (Y) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

⁷ Vi går under genom din vrede,
    förskräckta av din glöd.
^8 (Z) Du ställer våra synder inför dig,
    våra hemligheter
        i ditt ansiktes ljus.
^9 (AA) Alla våra dagar försvinner
        genom din vrede,
    vi slutar våra år som en suck.
^10 (AB) Vårt liv varar sjuttio år,
        eller åttio om krafterna räcker.
    När det är som bäst
        är det möda och bekymmer.
    Snart är det slut och vi flyger bort.

^11 (AC) Vem känner din vredes kraft
        och din harm
    så att han fruktar dig?
^12 (AD) Lär oss att våra dagar är räknade,
    så att vi får visa hjärtan.

^13 (AE) Kom tillbaka, Herre!
        Hur länge dröjer du?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd
        när morgonen gryr,
    så att vi får jubla och glädjas
        i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
        som du plågat oss,
    lika många år
        som vi sett det onda.
¹⁶ Låt din gärning bli synlig
        för dina tjänare
    och din härlighet över deras barn,
¹⁷ och låt Herren vår Guds ljuvlighet
        vila över oss.
    Ge oss framgång
        med våra händers verk,
    ja, ge framgång
        åt våra händers verk.

^3 (AH) Han ska rädda dig
    från jägarens snara
        och den härjande pesten.
^4 (AI) Med sina fjädrar täcker han dig,
    under hans vingar
        finner du tillflykt.
    Hans trofasthet är sköld och skärm.
^5 (AJ) Du ska inte frukta nattens fasor,
    inte pilen som flyger om dagen,
⁶ inte pesten som smyger i mörkret
    eller sjukdomen som härjar
        mitt på dagen.
⁷ Tusen kan falla vid din sida,
        tiotusen vid din högra sida,
    men dig drabbar det inte.
^8 (AK) Du ska bara se det med egna ögon,
    bevittna hur de gudlösa
        får sitt straff.

^9 (AL) Du har sagt att Herren
        är ditt skydd,
    du har gjort den Högste
        till din tillflykt.
^10 (AM) Inget ont ska drabba dig,
    ingen plåga närma sig din hydda,
^11 (AN) för han ska befalla sina änglar
    att bevara dig på alla dina vägar.
^12 (AO) De ska bära dig på sina händer
    så att du inte stöter din fot
        mot någon sten.
^13 (AP) Du ska gå fram
        över lejon och huggormar,
    trampa på unga lejon
        och drakar^[i].

¹⁴ "Han älskar^[j] mig,
        därför ska jag befria honom,
    och jag ska beskydda honom
        eftersom han känner mitt namn.
^15 (AQ) Han ropar till mig
        och jag svarar honom.
    Jag är med honom i nöden,
        jag ska rädda honom
            och ge honom ära.
^16 (AR) Jag ska mätta honom med långt liv
    och låta honom se min frälsning."

^2 (AS) Det är gott att tacka Herren
    och att lovsjunga ditt namn,
        du den Högste,
^3 (AT) att på morgonen förkunna din nåd
    och om natten din trofasthet,
^4 (AU) med tiosträngad lyra och luta,
    med klingande^[l] toner på harpan.

^5 (AV) Du gläder mig, Herre,
        med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
^6 (AW) Hur stora är inte dina verk, Herre,
    hur djupa dina tankar!
^7 (AX) En oförnuftig man förstår det inte,
    dåren fattar det inte.
^8 (AY) När de gudlösa grönskar som gräs
    och alla förbrytare blomstrar,
        går de ändå mot evig
            undergång.

^9 (AZ) Men du, Herre,
    är den Högste för evigt.
^10 (BA) Se dina fiender, Herre,
    se, dina fiender ska förgås,
        alla förbrytare skingras!
^11 (BB) Men mitt horn höjer du
        som vildoxens,
    jag är överöst med frisk olja.
^12 (BC) Mina ögon får se
        mina förföljare falla,
    mina öron får höra om de onda
        som reste sig mot mig.

^13 (BD) De rättfärdiga grönskar som palmer,
    de växer som cedrar på Libanon,
^14 (BE) planterade i Herrens hus,
    grönskande på vår Guds förgårdar.
^15 (BF) Även vid hög ålder bär de frukt^[m],
    de frodas och grönskar
^16 (BG) för att förkunna att Herren,
    min klippa, är rättfärdig.
        Ingen orätt finns i honom.

^3 (BJ) Strömmarna höjer sig, Herre,
    strömmarna höjer sin röst,
        strömmarna höjer sitt dån.
^4 (BK) Men mäktig är Herren i höjden,
    mer än bruset av väldiga vatten,
        mer än havets mäktiga
            bränningar.

^5 (BL) Dina vittnesbörd
        är alltigenom sanna.
    Helighet tillhör ditt hus, Herre,
        för alltid.

⁸ Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
    Dårar, när ska ni bli kloka?
^9 (BQ) Han som har planterat örat,
        skulle han inte höra?
    Han som format ögat,
        skulle han inte se?
¹⁰ Han som fostrar folken,
        skulle han inte straffa,
    han som lär människan förstånd?
^11 (BR) Herren känner
        människornas tankar,
    han vet att de är tomhet.

^12 (BS) Salig är den som du, Herre,
    fostrar och lär från din lag
^13 (BT) för att ge honom ro
        från onda dagar
    tills graven är grävd
        för de gudlösa.
^14 (BU) Herren förskjuter inte sitt folk,
    han överger inte sin arvedel.
^15 (BV) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
    och alla som har ärliga hjärtan
        ska följa den^[p].

¹⁶ Vem står upp för mig mot de onda?
    Vem hjälper mig mot förbrytarna?
^17 (BW) Om inte Herren var min hjälp
    skulle min själ snart bo i det tysta.
¹⁸ När jag säger: "Min fot vacklar",
    då är din nåd mitt stöd, Herre.
^19 (BX) När mitt inre är fullt av bekymmer,
    då gläder din tröst min själ.

²⁰ Kan en orättfärdig domstol^[q]
        ha gemenskap med dig,
    en som gör orätt^[r] i lagens namn,
²¹ som angriper en rättfärdig själ
    och fördömer oskyldigt blod?
^22 (BY) Men Herren har blivit min borg,
    min Gud är min tillflykts klippa.
²³ Han låter deras brott
        drabba dem själva,
    han förgör dem
        för deras ondska.
    Herren vår Gud
        ska förgöra dem.

^6 (CC) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
    böja knä för Herren vår Skapare,
^7 (CD) för han är vår Gud
    och vi är folket i hans hjord,
        fåren i hans vård.

I dag,
    om ni hör^[s] hans röst,
^8 (CE) förhärda inte era hjärtan
    som vid Meriba,
        som på Massas^[t] dag i öknen,
^9 (CF) där era fäder frestade mig
        och prövade mig
    fast de sett mina gärningar.
^10 (CG) I fyrtio år var jag vred
        på det släktet,
    och jag sade: "De är ett folk
        med vilsna hjärtan,
            de känner inte mina vägar."
^11 (CH) Så svor jag i min vrede:
    "De ska aldrig komma in
        i min vila."

^4 (CL) Stor är Herren och högt prisad,
    värd att vörda mer än alla gudar.
^5 (CM) Folkens alla gudar är avgudar,
    men Herren har gjort himlen.
⁶ Majestät och härlighet
        är inför hans ansikte,
    makt och glans i hans helgedom.

^7 (CN) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
^8 (CO) Ge åt Herren hans namns ära,
    kom med gåvor till hans gårdar!
^9 (CP) Tillbe Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden!
^10 (CQ) Säg bland folken:
    "Herren är kung,
        världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."

^11 (CR) Himlen ska glädjas
        och jorden fröjda sig,
    havet ska brusa
        med allt som fyller det.
^12 (CS) Marken ska jubla
        med allt som den bär,
    skogens alla träd
        ska ropa av fröjd
^13 (CT) inför Herren, för han kommer,
        han kommer för att döma jorden.
    Han ska döma världen
        med rättfärdighet
    och folken med sin trofasthet.

^7 (CZ) Alla ska de skämmas,
        de som dyrkar avgudabilder
    och stoltserar med
        maktlösa gudar.
    Tillbe honom, alla gudar!
^8 (DA) Sion hör det och gläds,
    Juda döttrar^[u] jublar
        över dina domar, Herre,
^9 (DB) för du, Herre, är den Högste
        över hela jorden,
    högt upphöjd över alla gudar.

^10 (DC) Ni som älskar Herren,
        hata det onda!
    Han vakar över
        sina trognas själar,
    han räddar dem
        ur de gudlösas hand.
^11 (DD) Ljus bryter fram^[v] för den rättfärdige
    och glädje för dem
        som har ärliga hjärtan.
^12 (DE) Gläd er i Herren, ni rättfärdiga,
    och prisa hans heliga namn!

Sjung till Herren en ny sång!
    Han har gjort under,
        han har gett frälsning
    med sin högra hand,
        sin heliga arm.
^2 (DG) Herren har gjort sin frälsning känd,
    han har visat sin rättfärdighet
        inför folkens ögon.
^3 (DH) Han har tänkt på sin nåd
        och trofasthet mot Israels hus.
    Jordens alla ändar har sett
        vår Guds frälsning.

^4 (DI) Ropa till Herren, hela jorden,
    brist ut i jubel och lovsång!
⁵ Lovsjung Herren med harpa,
    med harpa och lovsångsljud,
⁶ med trumpeter och hornstötar.
    Ropa av glädje inför kungen,
        Herren!

^7 (DJ) Havet ska brusa
        med allt som fyller det,
    världen och de som bor i den.
⁸ Strömmarna ska klappa händer
    och bergen jubla tillsammans
^9 (DK) inför Herren, för han kommer
        för att döma jorden.
    Han ska döma världen
        med rättfärdighet
    och folken med rättvisa.

^4 (DO) Kungen är mäktig,
        han älskar det rätta.
    Du håller rättvisan vid makt,
        rätt och rättfärdigt
            handlar du i Jakob.
^5 (DP) Upphöj Herren vår Gud,
        tillbe vid hans fötters pall!
    Helig är han.

^6 (DQ) Mose och Aron
        var bland hans präster,
    Samuel bland dem
        som åkallar hans namn.
    De ropade till Herren
        och han svarade dem.
^7 (DR) I molnpelaren talade han till dem,
    de höll hans vittnesbörd
        och lagen han gav dem.
⁸ Herre vår Gud, du svarade dem,
    du var en Gud som förlät dem
        men som även hämnades
            deras gärningar.
⁹ Upphöj Herren vår Gud,
        tillbe vid hans heliga berg!
    Ja, helig är Herren vår Gud.

Ropa till Herren,
    hela jorden!
^2 (DT) Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte
        med jubelrop!
^3 (DU) Tänk på att Herren är Gud.
    Han har gjort oss
        och inte vi själva^[w],
    till sitt folk och får i sin hjord.

^4 (DV) Gå in i hans portar med tacksägelse,
        i hans gårdar med lovsång.
    Tacka honom, lova hans namn,
^5 (DW) för Herren är god.
        Evig är hans nåd,
    från släkte till släkte
        varar hans trofasthet.

Om nåd och rätt vill jag sjunga,
    dig, Herre, vill jag prisa.
² Jag vill ge akt på^[x]
    den fullkomliga vägen^[y].
        När kommer du till mig?
    Jag vill vandra med rent hjärta
        i mitt hus.

³ Jag vänder inte mitt öga
        till det som är fördärvligt^[z].
    Trolöshet hatar jag,
        det får inte finnas hos mig.
⁴ Det falska hjärtat
        ska bort från mig,
    det onda vill jag inte veta av.
^5 (DY) Den som baktalar sin nästa
        ska jag förgöra,
    stolta ögon och högmodigt hjärta
        tål jag inte.
^6 (DZ) Mina ögon söker de trofasta i landet,
        de ska bo hos mig.
    Den som vandrar på
        den fullkomliga vägen,
            han ska tjäna mig.

⁷ Den som begår svek
        får inte bo i mitt hus,
    den som talar lögn
        ska inte bestå inför mina ögon.
^8 (EA) Varje morgon ska jag förgöra
        alla gudlösa i landet
    och utrota alla förbrytare
        ur Herrens stad.

² Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
^3 (EB) Dölj inte ditt ansikte för mig
        när jag är i nöd.
    Vänd ditt öra till mig,
        skynda dig att svara
            när jag ropar!

⁴ Mina dagar försvinner som rök,
    mina ben brinner som eld.
⁵ Mitt hjärta är bränt
        och visset som gräs,
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
^6 [aa]Efter all min högljudda suckan
    är jag bara skinn och ben.
⁷ Jag är som en pelikan i öknen,
    som en uggla bland ruiner.
⁸ Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel
        på taket.
^9 [ab]Mina fiender hånar mig dagen lång,
    mina häcklare använder mig
        som en svordom.
^10 [ac]Jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar,
¹¹ på grund av din vrede och harm.
    Du har gripit mig
        och kastat bort mig.
^12 [ad]Mina dagar är
        som en utdragen skugga,
    jag vissnar som gräs.

^13 [ae]Men du, Herre, tronar för evigt,
    ihågkommen av släkte efter släkte.
^14 [af]Du ska gripa in
    och förbarma dig över Sion,
        det är dags att du visar det nåd.
    Ja, tiden är inne,
¹⁵ för dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider med dess grus.

^16 [ag]Folken ska vörda Herrens namn
    och jordens alla kungar
        din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion
    och visar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han vänder sig till
        den utblottades bön
    och föraktar den inte.
^19 [ah]Det ska skrivas ner
        för ett kommande släkte,
    ett folk som han skapar
        ska prisa Herren,
²⁰ för han blickar ner
        från sin heliga höjd,
    Herren ser ner
        från himlen till jorden
^21 [ai]för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn.
²² Herrens namn
        ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
^23 [aj]när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

²⁴ Han har försvagat min kraft
        på vägen,
    han har förkortat
        mina dagar.
^25 [ak]Jag sade: Min Gud,
        ryck inte bort mig
            mitt i livet!
    Dina år varar
        från släkte till släkte.

^26 [al]För länge sedan^[am]
        lade du jordens grund,
    himlarna är dina händers verk.
^27 [an]De ska gå under,
        men du ska bestå.
    De ska alla nötas ut som kläder,
        du ska byta ut
    dem som en mantel
        och de försvinner^[ao].
²⁸ Men du är densamme,
    och dina år har inget slut.
^29 [ap]Dina tjänares barn
        ska bo i trygghet
    och deras ättlingar
        bestå inför dig.

Lova Herren, min själ!
    Hela mitt inre,
        prisa hans heliga namn!
² Lova Herren, min själ,
    och glöm inte allt gott han gör –
^3 [ar]han förlåter dig alla dina synder
    och botar alla dina sjukdomar,
^4 [as]han friköper ditt liv från graven
    och kröner dig med nåd
        och barmhärtighet,
^5 [at]han mättar ditt begär med sitt goda
    så att du blir ung på nytt
        som en örn.

^6 [au]Herren handlar rättfärdigt
    och skipar rätt för alla förtryckta.
^7 [av]Han visade Mose sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
^8 [aw]Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Han går inte ständigt till rätta
    och behåller inte sin vrede
        för evigt.
¹⁰ Han behandlar oss inte
        efter våra synder
    och lönar oss inte
        efter våra missgärningar.

^11 [ax]Så hög som himlen
        är över jorden,
    så väldig är hans nåd
        över dem som vördar honom.
¹² Så långt som öster är från väster,
    så långt avlägsnar han
        våra synder från oss.
^13 [ay]Så som en far förbarmar sig
        över barnen,
    så förbarmar sig Herren
        över dem som vördar honom,
^14 [az]för han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

^15 [ba]Människans dagar är som gräset,
    hon blomstrar som blomman
        på ängen.
¹⁶ Vinden sveper fram över den
        och den är borta,
    dess plats minns den inte mer.
^17 [bb]Men Herrens nåd varar
    från evighet till evighet
        över dem som vördar honom
    och hans rättfärdighet
        ända till barnbarnen,
^18 [bc]när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar
        och följer dem.

^19 [bd]Herren har grundat sin tron
        i himlen,
    hans rike råder över allt.
^20 [be]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
²¹ Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
²² Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

¹⁰ Du låter källor flyta fram i dalarna,
    de forsar fram mellan bergen.
¹¹ De vattnar markens alla djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
¹² Vid dem har himlens fåglar
        sina bon,
    bland grenarna hörs deras sång.
¹³ Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av det du skapar.
^14 [bo]Du låter gräs skjuta upp för djuren
        och örter till människans tjänst^[bp].
    Så låter du bröd
        komma från jorden,
^15 [bq]och vin som ger glädje
        åt människans hjärta.
    Med olja ger du glans
        åt hennes ansikte,
    och brödet styrker hennes hjärta.

¹⁶ Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar
        som han har planterat.
¹⁷ Fåglarna bygger där sina bon,
    storken har sitt hem i cypresserna.
¹⁸ Stenbockarna har fått
        de höga bergen,
    klyftorna är klippgrävlingars
        tillflykt.

^19 [br]Månen har du gjort
        för att visa tider,
    solen vet när den ska gå ner.
²⁰ Du sänder mörker
        och det blir natt,
    då kommer skogens alla djur
        i rörelse.
^21 [bs]Unga lejon ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
²² Solen går upp,
    då drar de sig undan
        och lägger sig ner i sina hålor.
²³ Då går människan ut till sin gärning
    och arbetar tills kvällen kommer.
^24 [bt]Hur mångfaldiga
        är inte dina verk, Herre!
    Med vishet har du gjort dem alla,
        jorden är full av vad du har
            skapat.
^25 [bu]Där är havet, det stora och vida,
    med ett oräkneligt vimmel av djur,
        både stora och små.
^26 [bv]Där går skeppen fram,
    och Leviatan som du skapat
        för att leka där.
^27 [bw]Alla hoppas de på dig,
    att du ska ge dem mat i rätt tid.
^28 [bx]Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand
        och de mättas av goda gåvor.
^29 [by]Du döljer ditt ansikte
        och de blir förskräckta,
    du tar ifrån dem deras ande,
        de dör och blir åter till stoft.
^30 [bz]Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.

^31 [ca]Må Herrens härlighet
        bestå för evigt!
    Må Herren glädja sig
        över sina verk.
^32 [cb]Han ser på jorden och den bävar,
    han rör vid bergen och de ryker.

^33 [cc]Jag vill sjunga till Herren
        så länge jag lever,
    jag vill lovsjunga min Gud
        så länge jag är till.
^34 [cd]Må min bön behaga honom,
    jag vill glädja mig i Herren.
³⁵ Må syndare försvinna från jorden
        och inga gudlösa mer finnas till.
    Lova Herren, min själ!
        Halleluja!

⁷ Han är Herren vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
^8 [cg]Han minns för evigt sitt förbund,
    i tusen släktled ordet han gett,
^9 [ch]förbundet han slöt med Abraham
    och eden han gav till Isak.
^10 [ci]Han bestämde det
    för Jakob som en lag,
        för Israel som ett evigt förbund:
¹¹ "Till dig ger jag Kanaans land
    som er arvedel och egendom."

¹² Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.
^13 [cj]De vandrade från folk till folk,
    från ett rike till ett annat.
^14 [ck]Han lät ingen förtrycka dem,
    han straffade kungar
        för deras skull:
¹⁵ "Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!"

^16 [cl]Han sände svält över landet
    och lät dem lida brist på bröd,
^17 [cm]men han sände en man
        framför dem,
    Josef som såldes till slav.
^18 [cn]Man slog hans fötter i bojor
    och lade järn om hans hals,
^19 [co]tills det han sagt slog in
    och Herrens ord
        bevisade hans oskuld.
^20 [cp]Då släpptes han
        på kungens befallning,
    folkens härskare gav honom fri.
^21 [cq]Han satte honom till herre
        över sitt hus,
    till härskare över allt han ägde,
^22 [cr]till att binda^[cs] hans furstar
        efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.

^23 [ct]Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
^24 [cu]Herren gjorde sitt folk
        mycket fruktsamt,
    starkare^[cv] än deras fiender.
^25 [cw]Han vände deras hjärtan
    till att hata hans folk,
        till att handla svekfullt
            mot hans tjänare.

^26 [cx]Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
^27 [cy]De gjorde hans tecken^[cz] bland dem
    och under i Hams land.
^28 [da]Han sände mörker
        och allt blev mörkt,
    och de stod inte emot^[db] hans ord.
^29 [dc]Han förvandlade deras vatten
        till blod
    och lät deras fisk dö.
^30 [dd]Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras kungars kamrar.
^31 [de]Han befallde,
    och det kom flugsvärmar
            och mygg
        över hela deras rike.
^32 [df]Han gjorde regnet till hagel
    och sände eldslågor i deras land.
³³ Han slog ner deras vinstockar
        och fikonträd
    och knäckte träden i deras rike.
^34 [dg]Han befallde,
    och det kom gräshoppor
        och gräshoppslarver
            i oräknelig mängd.
³⁵ De åt upp all grönska i landet,
    slukade grödan på marken.
^36 [dh]Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av all deras livskraft.

^37 [di]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
³⁸ Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
^39 [dj]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
^40 [dk]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
^41 [dl]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
⁴² för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

⁴³ Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
^44 [dm]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
^45 [dn]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!

^6 [dq]Vi har syndat som våra fäder,
    vi har gjort fel,
        vi har varit ogudaktiga.
^7 [dr]Våra fäder i Egypten
        tog inte lärdom av dina under,
    de tänkte inte på
        dina många nådegärningar
    utan gjorde uppror vid havet,
        vid Röda havet.

⁸ Men han frälste dem
    för sitt namns skull,
        för att göra sin makt känd.
^9 [ds]Han talade strängt till Röda havet
        och det blev torrt,
    han förde dem genom djupen
        som i en öken.
¹⁰ Han frälste dem
        från motståndarens hand
    och befriade dem
        från fiendens grepp.
^11 [dt]Vattnet täckte deras fiender,
    inte en enda av dem blev kvar.
^12 [du]Då trodde de hans ord
    och sjöng hans lov.

¹³ Men snart glömde de
        hans gärningar,
    de väntade inte på hans råd.
^14 [dv]De greps av begär i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
^15 [dw]Han gav dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom
        i deras själ.^[dx]

^16 [dy]De fylldes av avund
        mot Mose i lägret
    och mot Aron, Herrens helige.
^17 [dz]Men jorden öppnade sig
        och slukade Datan,
    den begravde Abirams grupp.
¹⁸ Eld slog upp i deras grupp,
    lågorna brände de gudlösa.

^19 [ea]De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild,
^20 [eb]de bytte bort sin härlighet
    mot bilden av en tjur
        som äter gräs.
²¹ De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
^22 [ec]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
^23 [ed]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

^24 [ee]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
²⁵ De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
^26 [ef]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
^27 [eg]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

^28 [eh]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
²⁹ de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
^30 [ei]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
^31 [ej]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

^32 [ek]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
^33 [el]för de trotsade^[em] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

^34 [en]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
^35 [eo]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
^36 [ep]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
^37 [eq]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
^38 [er]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
^39 [es]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

⁴⁰ Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
^41 [et]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
⁴² Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
^43 [eu]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer^[ev]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
^45 [ew]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
⁴⁶ Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

^47 [ex]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.

^48 [ey]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

^4 [fd]De irrade i öknen på öde stigar,
    de fann ingen stad
        där de kunde bo.
⁵ De var hungriga och törstiga,
    deras själ mattades.
⁶ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han räddade dem
        ur deras svårigheter.
^7 [fe]Han ledde dem
        på den rätta vägen
    till en stad där
        de kunde bo.
^8 [ff]De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
⁹ för han mättar
        den längtande själen
    och fyller den hungrande själen
        med sitt goda.

^10 [fg]De satt i mörker och dödsskugga,
    fångna i nöd och i bojor av järn,
^11 [fh]för de hade trotsat Guds ord
    och föraktat den Högstes råd.
¹² Han ödmjukade deras hjärtan
        med lidande,
    de föll och ingen hjälpare fanns.
¹³ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
^14 [fi]Han förde dem ut ur mörker
        och dödsskugga
    och slet sönder deras bojor.
¹⁵ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
¹⁶ för han krossade portar
        av koppar
    och knäckte bommar av järn.

¹⁷ De blev dårar genom sitt uppror
    och fick lida för sina synder,
^18 [fj]de kände avsky för all mat
    och närmade sig dödens portar.
¹⁹ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
²⁰ Han sände sitt ord
        och botade dem
    och räddade dem
        från undergång.
²¹ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
^22 [fk]de ska offra lovets offer
    och förkunna hans verk
        med jubel.

²³ De for ut på havet med skepp
    och drev handel på väldiga vatten,
²⁴ de såg Herrens gärningar
    och hans under i havets djup.
^25 [fl]Han talade och framkallade
        en stormvind
    så att havets vågor gick höga.
²⁶ De for upp mot himlen
        och ner i djupen,
    deras själ var förtvivlad
        i faran.
²⁷ De vinglade och raglade
        som druckna,
    all deras vishet var borta.
²⁸ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han förde dem ut
        ur deras svårigheter.
²⁹ Han stillade stormen
    och vågorna tystnade.
³⁰ De gladdes över att det blev lugnt,
    och han förde dem till hamnen
        dit de ville.
³¹ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
³² de ska upphöja honom
        i folkets församling
    och prisa honom i de äldstes råd.

³³ Han gjorde floder till öken,
    källor till törstig mark
^34 [fm]och bördigt land till saltjord
    på grund av invånarnas ondska.
^35 [fn]Han gjorde öknen
        till vattenrik sjö
    och torrt land till källor,
³⁶ han lät de hungriga leva där
    och bygga en stad
        där de kunde bo.
^37 [fo]De sådde åkrar
    och planterade vingårdar
        som gav rik skörd.
^38 [fp]Han välsignade dem
        och de blev många,
    han lät inte deras boskap bli färre.

^39 [fq]Sedan blev de färre
    och tyngdes av förtryck,
        olyckor och bekymmer.
^40 [fr]Han öste förakt över furstarna
    och lät dem irra i väglös ödemark,
^41 [fs]han upphöjde den fattige
        ur eländet
    och förökade familjerna
        som hjordar.
^42 [ft]De ärliga ser det och gläds,
    all ondska måste tiga.

^43 [fu]Den som är vis bör ta till sig detta
    och tänka på Herrens
        nådegärningar.

^2 [fw]Mitt hjärta är frimodigt^[fx], Gud!
    Jag vill sjunga och spela,
        så vill min ära^[fy].
³ Vakna, lyra och harpa!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

⁴ Jag vill tacka dig
        bland folken, Herre,
    och lovsjunga dig
        bland folkslagen,
^5 [fz]för din nåd är stor
        och når upp över himlen,
    din sanning ända till skyarna.
⁶ Visa din höghet över himlen, Gud,
    och din härlighet över hela jorden!
^7 [ga]Fräls med din högra hand
        och svara mig,
    så att dina älskade blir räddade.

⁸ Gud har talat i sin helgedom^[gb]:
    "I triumf ska jag dela upp Sikem
        och mäta upp Suckots dal.
⁹ Gilead är mitt, Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm
        och Juda min spira.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
        på Edom kastar jag min sko.
    Över filisteerna ropar jag i triumf."

¹¹ Vem för mig
        till den befästa staden,
    vem leder mig till Edom?
¹² Är det inte du, Gud –
        du som har förkastat oss
    och inte drar ut
        med våra härar, Gud?
¹³ Ge oss hjälp mot fienden,
    människors hjälp är meningslös.