Bible in 90 Days
19 Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 De skall som en offergåva åt Herren föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till Herrens hus. 21 Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren. 23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.
1 Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 2 Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår 3 och sedan i Josias son Jojakims, Juda kungs, tid, ända till slutet av Josias son Sidkias, Juda kungs, elfte regeringsår,[a] då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken." 6 Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." 7 Då sade Herren till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren." 9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd." 12 Herren sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka[b] över mitt ord för att fullgöra det."
13 Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta. Den lutar hitåt norrifrån." 14 Herren sade till mig: "Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem. 18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig."
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 Så säger Herren:
Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 De frågade inte: "Var är Herren,
han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
det land där ingen färdas
och där ingen människa bor?"
7 Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt och dess goda.
Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 Prästerna frågade inte: "Var är Herren?"
De som hade hand om lagen kände mig inte,
och herdarna var trolösa mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde sådana som inte kunde hjälpa.
9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er,
säger Herren.
Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.
10 Drag bort till kitteernas öar och se efter,
sänd bud till Kedar och undersök noga,
se om något sådant har skett där:
11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet
mot en avgud som inte kan hjälpa.
12 Häpna över detta, ni himlar,
rys av stor förfäran, säger Herren.
13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 Är Israel en träl eller en hemfödd slav?
Varför har han lämnats till plundring?
15 Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 Även Nofs och Tachpanches barn
betar din hjässa kal.
17 Men är det inte du själv som vållar dig detta,
genom att du överger Herren, din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
18 Varför vill du fara till Egypten
för att dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du fara till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 Det är din ondska som tuktar dig,
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig,
säger Herren, Herren Sebaot.
20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band, men du sade:
"Jag vill inte tjäna dig."
På alla höga kullar och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock
av helt och hållet äkta slag.
Hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av en främmande vinstock?
22 Om du än tvättar dig med soda
och tar aldrig så mycket såpa,
syns ändå din synds fläckar inför mig,
säger Herren, Herren.
23 Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?"
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,
24 lik en vildåsna, van vid öknen,
en som flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka hennes lusta?
Den som vill komma till henne,
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden finner de henne lätt.
25 Akta din fot så att du inte tappar skon,
och din strupe så att den inte blir torr av törst.
Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves.
Jag älskar främmande gudar,
och dem vill jag följa."
26 Liksom tjuven står med skam när han ertappas,
så skall Israels hus komma på skam
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 de som säger till trästycket:
"Du är min fader",
och till stenen:
"Du har fött mig".
Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
Stå upp och rädda oss!
28 Var finns då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem stå upp!
Kan de rädda dig i din olyckas tid?
Ty du, Juda, har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.
30 Förgäves har jag slagit era barn.
De har inte låtit sig tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat era profeter.
31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria,
vi kommer inte mer till dig?
32 Inte glömmer en jungfru sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.
34 På dina mantelflikar finner man blod
av fattiga och oskyldiga,
fastän de inte ertappats vid inbrott.
35 Trots allt detta säger du:
"Jag är oskyldig.
Han är inte längre vred på mig."
Men jag vill gå till rätta med dig,
därför att du säger: "Jag har inte syndat."
36 Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du skall bli besviken på Egypten
liksom du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån måste du gå din väg
med händerna över huvudet.
Ty Herren förkastar dem som du förtröstar på,
du skall inte ha framgång genom dem.
Juda och Israels otrohet
3 Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka till henne?
Skulle inte då det landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt med många älskare
och du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte låtit skända dig?
Vid vägarna satt du och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nyss ropat till mig:
"Min fader! Min ungdoms vän är du!"
5 "Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede för alltid?"
Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt. 7 Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda. 12 Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. 13 Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.
16 När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny. 17 På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
"Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen,
och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel bland folken."
Och jag sade: "Då skall ni kalla mig fader
och inte mer vända er bort från mig."
20 Men som när en hustru är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
ty de har gått på villovägar
och glömt Herren, sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag skall bota er från er otrohet.
Se, vi kommer till dig,
ty du är Herren, vår Gud.
23 Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna,
vårt larm på bergen.
Sannerligen, hos Herren, vår Gud,
finns frälsning för Israel.
24 Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete,
deras får och nötboskap,
deras söner och döttrar.
25 Låt oss nu ligga här i vår skam,
och låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till denna dag.
Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.
4 Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn
skall du slippa irra omkring som flykting.
2 Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
"Så sant Herren lever",
och då skall hednafolken välsigna sig i honom
och ha sin berömmelse i honom.
3 Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 Omskär er för Herren,
avlägsna ert hjärtas förhud,
ni Juda män och ni Jerusalems invånare.
Annars skall min vrede bryta fram som en eld
för era onda gärningars skull,
och den skall brinna så att ingen kan släcka den.
Kommande dom
5 Förkunna i Juda,
kungör och ropa ut i Jerusalem,
ja, blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
"Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"
6 Res upp ett baner i riktning mot Sion,
Sök skydd, stanna inte!
Ty jag skall låta olyckan komma från norr
med stor förödelse.
7 Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner,
så att ingen kan bo där.
8 Kläd er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
skall kungen och furstarna förlora modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn. 12 Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!
13 Se, som ett moln stiger han upp,
som en stormvind är hans vagnar.
Snabbare än örnar är hans hästar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
så att du blir räddad!
Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?
15 Från Dan hörs en röst ropa,
från Efraims berg en som bådar olycka.
16 Kungör för folken, tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
ty mot mig har hon varit upprorisk,
säger Herren.
18 Din vandel och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19 O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,
upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa
och alla himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,
alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 Ty så säger Herren:
Hela landet skall bli en ödemark,
men jag skall inte göra helt slut på det.
28 Därför sörjer jorden,
och himlen ovanför mörknar,
ty vad jag har talat och beslutat
skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
tar hela staden till flykten.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 Du ödelagda, vad vill du göra?
Om du än klär dig i scharlakan
och pryder dig med smycken av guld,
om du än gör dina ögon stora med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de står efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop som från en barnaföderska,
ångestrop som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
"O, ve mig!
Mitt liv tynar bort inför mördare."
Dom på grund av otrohet och orättfärdighet
5 Gå omkring på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda som gör det som är rätt,
och som frågar efter trohet.
Då skall jag förlåta staden.
2 Men även om de säger: "Så sant Herren lever",
så svär de ändå falskt.
3 Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker?
Du slog dem, men de kände ingen smärta.
Du lät dem förgås,
men de vägrade att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor hårdare än klippan
och vägrade att omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga,
ty de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem.
De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut.
Men också dessa har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 Därför skall lejonet från skogen slå dem
och vargen från ödemarken slita sönder dem.
Leoparden skall lura vid deras städer,
och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl.
Ty deras överträdelser är många
och deras avfall talrika.
7 Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergivit mig
och svurit vid gudar som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de begick äktenskapsbrott
och samlades i skaror vid horhusen.
8 De liknar välfödda, ystra hingstar,
de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
10 Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem,
men gör inte helt slut på henne.
Riv bort hennes vinrankor,
de hör inte Herren till.
11 Ty de har handlat mycket trolöst mot mig,
både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
12 De har förnekat Herren och sagt:
"Han finns inte.
Inget ont skall drabba oss,
svärd och hunger skall vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger skall drabba dem själva."
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, så:
Eftersom ni talar på detta sätt,
se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden skall förtära dem.
15 Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner,
med ett tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav.
De är alla hjältar.
17 De skall sluka din skörd och ditt bröd,
de skall sluka dina söner och dina döttrar,
de skall sluka dina får och din nötboskap,
de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
skall de förstöra med svärd.
18 Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren. 19 Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte
6 Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,
res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!
Ty en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag vill ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.
De skall slå upp sina tält runt omkring henne
och beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
"Kom låt oss dra upp vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats."
6 Ty så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!
Detta är staden som skall straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa låter vatten välla fram,
så låter den sin ondska välla ut.
Om våld och förödelse hör man där,
sår och slag är alltid inför mina ögon.
8 Låt varna dig, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
till ett land där ingen bor.
9 Så säger Herren Sebaot:
En efterskörd, som på en vinstock,
skall man bärga på kvarlevan av Israel.
Räck på nytt ut din hand,
som när man plockar druvor från rankorna.
10 Till vem skall jag tala
och för vem skall jag vittna, så att de hör?
Deras öron är tillslutna[c]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.
Töm ut den över barnen på gatan
och över alla unga män där de samlas.
Både man och kvinna skall drabbas,
också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12 Främlingar skall ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
15 De skall stå där med skam,
ty de har bedrivit avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
16 Så säger Herren:
"Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."
17 När jag satte väktare över er och sade:
"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:
"Vi vill inte lyssna."
18 Hör därför, ni hednafolk,
lägg noga märke till, du menighet,
vad som sker bland dem.
19 Hör du jord:
Se, jag skall låta olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat på mina ord
utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse
även om den kommer från Saba,
eller om bästa kalmus från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,
grannar och vänner förgås.
22 Så säger Herren:
Se, ett folk kommer från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans,
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Sion.
24 Vi har hört ryktet om dem
våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på öppna fältet
och vandra ej på vägen,
ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
26 Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,
rulla dig i aska,
höj sorgesång som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
27 Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
28 Alla är de förhärdade upprorsmakare,
som går med förtal,
de är som koppar och järn.
Alla handlar de fördärvligt.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
All ytterligare rening är förgäves,
de onda kan inte avlägsnas.
30 "Förkastat silver" kallar man dem,
ty Herren har förkastat dem.
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren. 3 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. 4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel." 5 Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. 7 Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder. 8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
9 Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting. 11 Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo: 15 Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar. 19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. 23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." 24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem. 26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder. 27 Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
Dom över Hinnoms sons dal
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede. 30 Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. 34 I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar 2 och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken. 3 Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller reser han sig då inte upp igen
och om någon går vilse vänder han då inte om?
5 Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
Det som inte är rätt, det talar de.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: "Vad har jag gjort?"
Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
7 Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden när de skall komma tillbaka.
Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni då säga: "Vi är visa,
och vi har Herrens lag".
Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna
förvandlat lagen till lögn.
9 De visa skall komma på skam,
förskräckas och tas till fånga.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 Därför skall jag ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
11 De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
12 De skall stå där med sin skam,
därför att de bedrev sådana avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
13 Jag skall rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem skall tas ifrån dem.
14 Varför sitter vi stilla här?
Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
16 Från Dan hörs hans hästar frusta.
När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
17 Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var skall jag finna lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land:
"Finns då inte Herren mer i Sion?
Är hennes konung inte längre där?"
Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
20 Skördetiden är förbi,
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.
21 Jag är förkrossad
därför att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 Finns då ingen balsam i Gilead,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Klagan över folkets ogudaktighet
9 O, att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk.
2 O, att jag hade ett härbärge i öknen,
så att jag kunde överge mitt folk
och gå bort ifrån dem!
Ty de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 De spänner sin tunga som en pilbåge
för att skjuta i väg lögn,
till sanning brukar de inte sin makt i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän,
och ingen kan lita ens på sin broder.
Ty varje broder är en listig bedragare,
och varje vän går med förtal.
5 Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte veta av mig,
säger Herren.
7 Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter ner dem och prövar dem.
Ty vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?
10 Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen,
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de är förbrända, ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap hörs längre.
Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas? 13 Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. 15 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.
Israels nöd vid Jerusalems undergång
17 Så säger Herren Sebaot:
Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
18 Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång hörs från Sion:
Hur har inte förödelse drabbat oss!
Hur har vi inte kommit på skam!
Vi måste ju överge landet,
ty de har rivit ner våra hem.
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Barnen utrotas från gatan
och de unga männen från torgen.
22 Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise skall inte berömma sig av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 Den som vill berömma sig,
han skall berömma sig av
att han har insikt
och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
25 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna: 26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Gud och avgudarna
10 Hör det ord som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 Så säger Herren:
Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt
så att ni skräms av tecknen på himlen,
därför att hednafolken blir skrämda av dem.
3 Ty folkens seder är förgänglighet.
Ett träd i skogen hugger man ner,
och hantverkarens händer formar det med yxan.
4 Med silver och guld pryder man det
och fäster det med hammare och spik
för att det inte skall falla omkull.
5 Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där
och kan inte tala.
Man måste bära dem, ty de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
ty de kan inte göra något ont,
och att göra något gott förmår de inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?
Ty fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken finns ingen som du.
8 Alla är de oförnuftiga och dåraktiga,
från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.
9 Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis
och guldet från Ufas.
Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort
blir sedan klätt i blått och purpur.
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden, den evige Konungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken kan inte uthärda hans förbittring.
11 [d] Så skall ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort himmel och jord
skall utrotas från jorden
och inte finnas kvar under himlen.
12 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
13 När han låter sin röst höras,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln