Bible in 90 Days

JESU BERGSPREDIKAN (Kap. 5-7)

Saligprisningarna

5 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. ² Då började han tala och undervisa dem:

¹¹ Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. ¹² Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Jordens salt och världens ljus

¹³ Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. ¹⁴ Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. ¹⁵ Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan,^[a] utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. ¹⁶ Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

Jesus och lagen

¹⁷ Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. ¹⁸ Amen^[b] säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav,^[c] inte en prick^[d] i lagen^[e] förgå, förrän allt har skett. ¹⁹ Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰ Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Mord och vrede

²¹ Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. ^[f] Den som mördar är skyldig inför domstolen. ²² Jag säger er:^[g] Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.^{[h] 23} Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, ²⁴ så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. ²⁵ Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. ²⁶ Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Äktenskapsbrott

²⁷ Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. ^{[i] 28} Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. ²⁹ Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. ³⁰ Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.

³¹ Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. ^{[j] 32} Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Ja och nej

³³ Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt ^[k] och: Du skall hålla din ed inför Herren. ³⁴ Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, ³⁵ eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. ³⁶ Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. ³⁷ Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

Kärlek och inte vedergällning

³⁸ Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. ^{[l] 39} Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. ⁴⁰ Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad,^[m] så låt honom få din mantel också. ⁴¹ Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. ⁴² Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

⁴³ Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa ^[n] och hata din ovän.^{[o] 44} Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. ⁴⁵ Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ⁴⁶ Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? ⁴⁷ Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? ⁴⁸ Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Rätt givande

6 Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. ² När du ger en gåva,^[p] blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. ³ Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, ⁴ så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Rätt bön

⁵ När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. ⁶ Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. ⁷ Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. ⁸ Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

Herrens bön

⁹ Så skall ni be:

¹⁴ Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. ¹⁵ Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Rätt fasta

¹⁶ När ni fastar,^[r] se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. ¹⁷ Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, ¹⁸ så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Skatter i himlen

¹⁹ Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. ²⁰ Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. ²¹ Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Ögat är kroppens ljus

²² Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. ²³ Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

Gud eller mammon

²⁴ Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.^{[s] 25} Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ²⁶ Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? ²⁷ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? ²⁸ Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. ²⁹ Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ³⁰ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! ³¹ Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? ³² Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. ³³ Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. ³⁴ Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Flisan och bjälken

7 Döm inte, så blir ni inte dömda. ² Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. ³ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴ Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.

Det heliga och hundarna

⁶ Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Bed och ni skall få

⁷ Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. ⁸ Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. ⁹ Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, ¹⁰ eller en orm, när han ber om en fisk? ¹¹ Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Den gyllene regeln

¹² Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

De två vägarna

¹³ Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. ¹⁴ Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

¹⁵ Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. ¹⁶ På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? ¹⁷ Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸ Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹ Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ²⁰ Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. ²¹ Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. ²² Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn^[t] och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³ Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Liknelsen om de två husbyggarna

²⁴ Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. ²⁶ Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. ²⁷ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort."

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ²⁹ ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.

Jesus botar en spetälsk

8 När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom. ² Då kom en spetälsk^[u] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren." ³ Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. ⁴ Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."^[v]

En hednisk officers tro

⁵ Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer^[w] fram och bad honom: ⁶ "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." ⁷ Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" ⁸ Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹ Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." ¹⁰ När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. ¹¹ Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. ¹² Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." ¹³ Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.

Jesus botar de sjuka

¹⁴ Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. ¹⁵ Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. ¹⁶ När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, ¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. ^[x]

Lärjungaskapets krav

¹⁸ När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. ¹⁹ Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare,^[y] jag vill följa dig, vart du än går." ²⁰ Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen^[z] har inget att vila huvudet mot." ²¹ En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." ²² Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."

Jesus stillar stormen

²³ Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. ²⁴ Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. ²⁵ De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." ²⁶ Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. ²⁷ Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

Jesus botar två besatta

²⁸ När Jesus kom över till gadarenernas område^[aa] på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. ²⁹ Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ³⁰ Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. ³¹ De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." ³² Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. ³³ De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. ³⁴ Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.

Jesus botar en lam man

9 Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.^{[ab] 2} Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." ³ Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." ⁴ Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? ⁵ Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? ⁶ Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" ⁷ Då steg mannen upp och gick hem. ⁸ När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.^[ac]

Jesus kallar Matteus

⁹ Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus^[ad] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. ¹⁰ När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. ¹¹ Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" ¹² Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ¹³ Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. ^[ae] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Bröllopsgäster fastar inte

¹⁴ Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" ¹⁵ Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner^[af] sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. ¹⁶ Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. ¹⁷ Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."

Jesus uppväcker Jairus dotter

¹⁸ Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹ Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. ²⁰ Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. ²¹ Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." ²² Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

²³ När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, ²⁴ sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. ²⁶ Och ryktet om detta gick ut över hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

²⁷ Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" ²⁸ Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." ³⁰ Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." ³¹ Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

³² Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. ³³ Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." ³⁴ Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."

Som får utan herde

³⁵ Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ³⁶ När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. ³⁸ Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Jesus sänder ut de tolv

10 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, ³ Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen,^[ag] Jakob, Alfeus son, och Taddeus,^{[ah] 4} Simon ivraren^[ai] och Judas Iskariot,^[aj] han som skulle förråda honom.

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. ⁶ Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ⁷ Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. ⁹ Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ¹⁰ inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. ¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten. ¹² Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. ¹³ Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. ¹⁴ Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ¹⁵ Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

Som får bland vargar

¹⁶ Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla^[ak] er. ¹⁸ Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ¹⁹ Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.

²¹ En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ²² Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.

²⁴ En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre. ²⁵ Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul,^[al] hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.

²⁶ Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken. ²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt?^[am] Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.^{[an] 30} På er är till och med alla hårstrån räknade. ³¹ Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. ³² Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. ³³ Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.

Inte fred utan svärd

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, ³⁶ och en man får sina egna till fiender. ³⁷ Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. ³⁸ Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. ³⁹ Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

⁴⁰ Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ⁴¹ Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön. ⁴² Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön."

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Jesus svarar Johannes Döparen

² Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar ³ och frågade honom: "Är du den som skulle komma,^[ao] eller skall vi vänta på någon annan?" ⁴ Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: ⁵ Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. ⁶ Och salig är den som inte tar anstöt av mig."

Jesus vittnar om Johannes

⁷ När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? ⁸ Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. ⁹ Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet. ¹⁰ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. ^{[ap] 11} Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre^[aq] i himmelriket är större än han. ¹² Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. ¹³ Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, ¹⁴ och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma. ¹⁵ Lyssna, du som har öron!

¹⁶ Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn: ¹⁷ Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte. ¹⁸ Johannes kom, och han varken äter eller dricker,^[ar] och man säger: Han är besatt^[as]. ¹⁹ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."^[at]

Jesu verop

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. ²¹ "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.^{[au] 22} Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. ²³ Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet^[av] skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. ²⁴ Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig."

Jesus är Guds vishet

²⁵ Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. ²⁶ Ja, Fader, detta var din goda vilja. ²⁷ Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor,^[aw] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Människosonen är sabbatens Herre

12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ² När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten." ³ Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:^{[ax] 4} hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden,^[ay] som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? ⁵ Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? ⁶ Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. ⁷ Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,^[az] så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. ⁸ Ty Människosonen är sabbatens Herre."

⁹ Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. ¹⁰ Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. ¹¹ Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? ¹² Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." ¹³ Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. ¹⁴ Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom. ¹⁵ När Jesus fick veta det, drog han sig undan.

Herrens tjänare

Många följde honom, och han botade dem alla. ¹⁶ Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, ¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:

Jesu gärning eller Satans

²² Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. ²³ Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: "Kanske är han Davids son?" ²⁴ När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." ²⁵ Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj^[bb] som är splittrad kommer inte att bestå. ²⁶ Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? ²⁷ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁸ Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²⁹ Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. ³⁰ Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

³¹ Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³² Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

Trädet och frukten

³³ Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. ³⁴ Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. ³⁵ En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. ³⁶ Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. ³⁷ Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."

Ett ont släkte kräver tecken

³⁸ Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." ³⁹ Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.^{[bc] 40} Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. ⁴¹ Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona. ⁴² Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gränser för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo.

En ond andes återkomst

⁴³ När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. ⁴⁴ Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, ⁴⁵ går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte."

Jesu familj

⁴⁶ Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. ⁴⁷ Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." ⁴⁸ Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" ⁴⁹ Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. ⁵⁰ Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ² Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. ³ Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. ⁴ Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. ⁹ Hör, du som har öron!"

Endast liknelser åt folket

¹⁰ Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" ¹¹ Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. ¹² Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. ¹³ Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. ¹⁴ På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. ^{[bd] 15} Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. ¹⁶ Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. ¹⁷ Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Liknelsens innebörd

¹⁸ Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. ¹⁹ När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. ²⁰ Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, ²¹ men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. ²² Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. ²³ Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Liknelsen om ogräset

²⁴ En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. ²⁵ Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. ²⁶ När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. ²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? ²⁸ Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? ²⁹ Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. ³⁰ Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

Liknelsen om senapskornet

³¹ Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. ³² Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

Liknelsen om surdegen

³³ Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått^[be] mjöl, till dess alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse. ^[bf]

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶ Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern." ³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. ³⁸ Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. ³⁹ Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. ⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. ⁴¹ Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, ⁴² och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ⁴³ Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Liknelsen om skatten och pärlan

⁴⁴ Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ⁴⁵ Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. ⁴⁶ Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Liknelsen om fisknoten

⁴⁷ Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. ⁴⁸ När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. ⁴⁹ Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga ⁵⁰ och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ⁵¹ Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja". ⁵² Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."

Jesus avvisas i Nasaret

⁵³ När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen. ⁵⁴ Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? ⁵⁵ Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? ⁵⁶ Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?" ⁵⁷ Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj." ⁵⁸ Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

Johannes Döparens död

14 Vid den tiden fick landsfursten Herodes^[bg] höra ryktet om Jesus, ² och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."

³ Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. ⁴ Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet^[bh] för dig att ha henne." ⁵ Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet. ⁶ Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust ⁷ och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde. ⁸ Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!" ⁹ Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det. ¹⁰ Och han lät halshugga Johannes i fängelset. ¹¹ Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma. ¹² Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.

Jesus mättar fem tusen män

¹³ När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. ¹⁴ När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem. ¹⁵ På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat." ¹⁶ Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." ¹⁷ De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här." ¹⁸ Han sade: "Hämta hit dem till mig." ¹⁹ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud,^[bi] bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. ²¹ De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

²² Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. ²³ Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där. ²⁴ Båten befann sig redan många stadier^[bj] från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot. ²⁵ Vid fjärde nattväkten^[bk] kom Jesus till dem, gående på sjön. ²⁶ När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de. ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."

²⁸ Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." ²⁹ Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. ³⁰ Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ³³ Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."

Sjuka förs till Jesus

³⁴ När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret. ³⁵ Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka ³⁶ och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

Guds ord eller de äldstes stadgar

15 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ² "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar?^[bl] De tvättar inte händerna innan de äter." ³ Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? ⁴ Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. ^{[bm] 5} Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,^{[bn] 6} då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷ Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: ⁸ Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.^{[bo] 9} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud."

¹⁰ Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! ¹¹ Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne." ¹² Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?" ¹³ Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. ¹⁴ Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."

¹⁵ Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss." ¹⁶ Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga? ¹⁷ Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet? ¹⁸ Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. ¹⁹ Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. ²⁰ Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

En kanaaneisk kvinnas tro

²¹ Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. ²² Då kom en kanaaneisk kvinna^[bp] från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." ²³ Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." ²⁴ Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." ²⁵ Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" ²⁶ Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁷ Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." ²⁸ Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

Jesus botar sjuka

²⁹ Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. ³⁰ Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. ³¹ Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

Jesus mättar fyra tusen män

³² Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen." ³³ Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?" ³⁴ Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar." ³⁵ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. ³⁶ Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. ³⁷ Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. ³⁸ De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. ³⁹ Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.