Bible in 90 Days
22 Säg inte: "Jag skall vedergälla ont med ont".
Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.
23 Herren avskyr två slags vikter,
falsk våg är av ondo.
24 Av Herren beror en mans steg,
vad vet en människa om sin väg?
25 Det är farligt för en människa att förhastat helga något,
att överväga sina löften först efteråt.
26 En vis kung rensar bort de ogudaktiga,
han låter tröskhjulet gå över dem.
27 Anden i människan är en Herrens lykta,
den utforskar varje rum i hennes inre.
28 Godhet och sanning skyddar kungen,
hans tron består genom nåden.
29 De ungas ära är deras styrka,
de gamlas prydnad är deras grå hår.
30 Sår som svider renar från ondska,
slag renar hjärtats inre.
21 Kungens tankar är som vattenbäckar
i Herrens hand,
han leder dem vart han vill.
2 Var och en tycker att hans vägar är rätta,
men Herren är den som prövar hjärtan.
3 Att handla rätt och rättfärdigt
är mer värt för Herren än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta
- de ogudaktigas lykta är synd.
5 Den flitiges omtanke medför idel vinst,
hastverk idel förlust.
6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga
är ett jagande efter vind
för dem som söker döden.[a]
7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva,
eftersom de vägrar göra det rätta.
8 Krokig väg går syndfull man,
den rene går rakt fram.
9 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda,
hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.
11 Straffas bespottaren blir den okunnige vis,
undervisas den vise mottar han kunskap.
12 Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus,
han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop
skall själv ropa utan att få svar.
14 Hemlig gåva dämpar vrede,
en skänk i det fördolda stillar stor förbittring.
15 Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje
men brottslingarnas skräck.
16 Den människa som far vilse från klokhetens väg
hamnar i de dödas församling.
17 Den som älskar glada dagar blir fattig,
den som älskar vin och olja blir inte rik.
18 Den ogudaktige ges som lösen för den rättfärdige,
den trolöse sätts i de rättsinnigas ställe.
19 Bättre bo i ett öde land
än tillsammans med en grälsjuk och elak kvinna
20 Den vise har dyrbara skatter och salvor i sin boning,
en dåraktig människa slösar bort dem.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet,
finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar
och bryta ner det fäste som de litade på.
23 Den som vaktar sin mun och sin tunga
bevarar sitt liv för svårigheter.
24 Bespottare kallas den som är fräck och övermodig,
den som handlar i måttlöst övermod.
25 Den lates begär blir hans död,
ty hans händer vill inget göra.
26 Den snikne fikar alltid efter mer,
den rättfärdige ger utan att snåla.
27 De ogudaktigas offer är avskyvärt,
särskilt när det bärs fram i ont syfte.
28 Falskt vittne skall förgås,
den som lyssnar får tala till punkt.
29 Den ogudaktige visar upp en trotsig min,
den rättsinnige går sin väg rakt fram.
30 Ingen vishet, inget förstånd, inget råd
förmår något mot Herren.
31 Hästar rustas för stridens dag,
men segern kommer från Herren.
22 Gott namn är mer värt än stor rikedom,
gott anseende bättre än silver och guld.
2 Rik och fattig får leva sida vid sida,
Herren har gjort dem båda.
3 Den kloke ser faran och söker skydd,
oförståndiga går vidare och får sitt straff.
4 Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan,
är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg,
den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,
så viker han ej av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
låntagaren blir långivarens slav.
8 Den som sår orätt får skörda fördärv,
hans vredes stav skall få ett slut.
9 Den som unnar andra gott blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv ut bespottaren så upphör kivet
och det blir slut på tvist och smädelse.
11 Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: "Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan."
14 Främmande kvinnors mun är en djup grop,
den Herren är vred på faller i den.
15 Oförstånd vidlåder barnets hjärta,
fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige för att få mer
och att ge åt en rik
leder bara till utarmning.
De visas ord (22:17-24:22)
17 Vänd hit ditt öra och hör de visas ord,
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det är gott att du bevarar dem i ditt inre,
låt dem alla ständigt vara på dina läppar.
19 För att du skall sätta din förtröstan till Herren,
undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, jag har skrivit till dig
trettio ord med råd och kunskap
21 för att lära dig sanningens tillförlitliga ord,
så att du rätt kan svara dem som har sänt dig.
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
och krossa inte den olycklige i rätten.
23 Ty Herren skall ta sig an deras sak,
dem som rövar från dem skall han beröva livet.
24 Ge dig inte i lag med en lättretad man
och gå inte in till en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
26 Var inte bland dem som ger handslag
och går i borgen för lån.
27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på,
när du inte kan betala?
28 Flytta inte en gammal gränssten
som dina fäder har rest.
29 Ser du en man som är skicklig i sin syssla - han får träda
i kungars tjänst och behöver inte tjäna vanliga människor.
23 När du sitter till bords med en furste,
besinna då vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig kost.
4 Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå från det.
5 Far inte med blicken efter det som ingenting är,
ty det gör sig vingar
och flyger som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes[b] bröd
var ej lysten efter hans läckerheter,
7 för han handlar efter sina själviska beräkningar.
"Ät och drick" säger han till dig,
men menar det ej.
8 Den bit du ätit måste du spy ut,
och dina vackra ord är förspillda.
9 Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras återlösare är stark.
Han skall föra deras talan mot dig.
12 Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13 Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset skall han inte dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ från dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Mitt innersta fröjdar sig
när dina läppar talar det rätta.
17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp skall ej bli om intet.
19 Hör, min son, och bli vis
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i mat.
21 Ty drinkare och frossare blir fattiga,
och sömnaktighet ger trasiga kläder.
22 Lyssna till din far som har fött dig
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Förvärva sanning och sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
24 Jubel fyller den rättfärdiges far,
en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
må hon som fött dig kunna fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27 Ty skökan är en djup grop,
den okända kvinnan en trång brunn.
28 Ja, som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara bland människorna.
29 Vem ropar "ack", vem ropar "ve"?
Vem vållar kiv, vem klagar?
Vem har sår utan orsak?
Vem har dimmiga ögon?
30 De som stannar länge vid vinet,
de som går för att pröva kryddat vin.
31 Se inte på vinet att det är så rött,
att det ger sådan glans i bägaren
och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm,
och stinger som en giftorm.
33 Dina ögon får då se konstiga syner,
och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Du blir lik en som ligger mitt ute på havet
eller svävar i toppen av en mast.
35 "De slår mig, men det gör inte ont,
de ger mig stryk, men jag känner inget.
När skall jag vakna,
så att jag kan få tag i mer?"
24 Avundas inte onda människor
och längta inte efter att vara med dem.
2 Deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd hålls det vid makt.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvligt.
5 En vis man är stark,
en man med kunskap är väldig i kraft.
6 Genom skicklig ledning kan du föra krig,
många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten öppnar han ej sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer,
han skall kallas intrigmakare.
9 Dårskapens påfund är synd,
och bespottaren möter avsky bland människor.
10 Låter du modet falla i nödens stund,
då blir din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden
och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
12 Om du säger: "Vi visste det inte",
skulle inte han som prövar hjärtan märka det,
skulle inte han som vakar över din själ veta det?
Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, det är gott,
självrunnen honung är söt för din gom.
14 Så är kunskap och vishet för din själ.
Om du finner dem, har du en framtid,
och ditt hopp blir ej om intet.
15 Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning,
ödelägg inte hans hem.
16 Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,
men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.
17 Gläd dig inte när din fiende faller,
låt ej ditt hjärta fröjdas när han störtar omkull,
18 så att Herren ser det med misshag
och vänder sin vrede från honom.
19 Harmas inte över de onda,
avundas inte de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid,
de ogudaktigas lampa skall slockna.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt kan olycka komma över dem,
och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 Dessa ord är också av visa män.
Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig",
honom skall folk förbanna
och nationer fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl,
de skall bli välsignade med goda ting.
26 En kyss på läpparna är det,
när någon ger ett rätt svar.
27 Fullgör ditt arbete på marken,
gör allting klart åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din nästa utan orsak,
inte vill du bedra någon med dina läppar?
29 Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom,
jag skall ge var och en vad han förtjänat."
30 Jag gick förbi en lat mans åker,
en oförståndig människas vingård.
31 Och se, tistlar hade växt upp överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat,
jag betraktade det och tog lärdom av det.
33 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,
34 så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare
och armodet som en väpnad man.
Ordspråk av Salomo samlade av Hiskias män (Kap 25-29)
25 Dessa ordspråk är också av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
2 Det är Guds ära att dölja en sak
och kungars ära att utforska den.
3 Himlens höjd och jordens djup
och kungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
4 Tag bort slagget från silvret,
så får guldsmeden fram en klenod av det.
5 Tag de ogudaktiga ur kungens tjänst,
så blir hans tron befäst genom rättfärdighet.
6 Förhäv dig inte inför kungen
och ställ dig inte på de storas plats.
7 Ty det är bättre att man säger till dig: "Stig hit upp",
än att du flyttas ner för en förnämare man,
som dina ögon har sett.
8 Var inte för snabb att starta en rättstvist,
för vad tänker du göra längre fram,
om din motpart skämmer ut dig?
9 Lägg fram din egen sak mot din motpart,
men röj inte någon annans hemlighet,
10 så att inte någon som hör det drar skam över dig
och du för all framtid får dåligt rykte.
11 Som guldäpplen i silverinfattning
är ord talade i rätt tid.
12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke
är en vis förmanare för ett lyssnande öra.
13 Som snöns svalka på en skördedag
är en pålitlig budbärare för den som sänt honom.
Sin herres själ vederkvicker han.
14 Som moln och vind utan regn
är den som skryter med gåvor han inte ger.
15 Genom tålamod kan furstar övertalas,
en mild tunga kan krossa ben.
16 Om du finner honung, ät inte för mycket,
så att du blir övermätt och kräks.
17 Låt inte din fot komma för ofta i din väns hus,
så att han tröttnar på dig och får motvilja mot dig.
18 En stridshammare, ett svärd och en skarp pil
är den som vittnar falskt mot sin nästa.
19 Som en ruttnande tand och en slintande fot
är förtroende för en svekfull på nödens dag.
20 Att sjunga visor för ett sorgset hjärta
är som att klä av sig en vinterdag
eller som syra på soda.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta,
om han är törstig, ge honom att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud,
och Herren skall belöna dig.
23 Nordanvind för med sig regn,
tasslande tunga sura miner.
24 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
25 Som friskt vatten för en törstig själ
är gott budskap från fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förorenad brunn
är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.
27 Att äta för mycket honung är inte gott,
att söka sin egen ära är inte ärofullt.
28 Som en nerbruten stad utan murar
är den man som inte kan styra sitt sinne.
26 Som snö om sommaren och regn vid skördetiden,
så passar inte heller ära för en dåre.
2 Som sparven far sin kos och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan
och riset för dårars rygg!
4 Svara inte dåren efter hans oförnuft,
så att du inte själv blir honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft,
annars anser han sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre,
hugger fötterna av sig och får dricka våld.
7 Kraftlösa är den lames ben,
så också ordspråk i dårars mun.
8 Som att binda fast stenen vid slungan
är det att ge en dåre ära.
9 Som en törntagg i en drucken mans hand
är ett ordspråk i dårars mun.
10 Som en bågskytt som sårar alla,
är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi.
11 Lik en hund som vänder om till sina spyor,
är en dåre som upprepar sin dårskap.
12 Ser du en man som är vis i egna ögon,
då finns mer hopp om dåren än om honom.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen,
ett lejon på gatorna."
14 Dörren vänder sig på sina gångjärn,
den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker handen i skålen
men ids ej föra den tillbaka till munnen.
16 Den late tycker sig vara visare
än sju som ger förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen
är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl.
18 Lik en galning som slungar ut
brandfacklor, pilar och död,
19 är den som bedrar sin nästa
och sedan säger: "Jag skämtade bara."
20 När veden tar slut slocknar elden,
när baktalaren är borta upphör trätan.
21 Som kol krävs för glöd och ved för eld,
så underblåses kiv av en trätgirig man.
22 Baktalarens ord är som läckerheter,
de tränger ner i människans inre.
23 Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl
är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat.
24 Den som är hatisk förställer sitt tal,
i sitt hjärta bär han på svek.
25 Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte,
sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
26 Hatet kan döljas med list,
men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop faller själv däri,
den som vältrar undan en sten får den över sig.
28 En falsk tunga hatar dem som skadas av den,
en smickrande mun vållar fördärv.
27 Beröm dig inte av morgondagen,
du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2 Låt någon annan berömma dig och inte din egen mun,
en främmande och inte dina egna läppar.
3 Stenen är tung och sand väger mycket,
men dårens vrede är tyngre än båda.
4 Vreden är grym och harm en störtflod,
men vem kan uthärda svartsjuka?
5 Öppen tillrättavisning är bättre
än kärlek som hålls dold.
6 Vännens slag ges i trofasthet,
men ovännens kyssar i överflöd.
7 Den mätte trampar på honung,
den hungrige tycker att allt bittert är sött.
8 Lik en fågel som flyr från sitt bo,
är en man som flyr från sitt hem.
9 Salvor och rökelse gör hjärtat glatt,
så även ömhet från en vän som ger uppriktiga råd.
10 Överge inte din vän och din fars vän,
gå inte till din brors hem när du råkar i nöd.
Bättre nära granne,
än bror långt borta.
11 Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta,
och jag kan ge min belackare svar.
12 Den kloke ser faran och söker skydd,
oförståndiga går vidare och får sitt straff.
13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan,
kräv pant då det gäller en främling.
14 Att bittida högljutt välsigna sin nästa
kan uppfattas som en förbannelse.
15 Ständigt takdropp en regnig dag
och grälsjuk kvinna är lika illa.
16 Den som kan hejda henne kan hejda vinden
och gripa tag i olja med sin högra hand.
17 Järn skärper järn,
den ena människan den andra.
18 Den som vårdar sitt fikonträd får äta dess frukt,
den som sköter om sin herre blir ärad.
19 Som ansiktet speglar sig i vattnet,
så speglar hjärtat människan.
20 Dödsriket och helvetet blir aldrig mätta,
inte heller människans ögon.
21 Silvret prövas i degeln och guldet i smältugnen,
och mannen genom sitt rykte.
22 Om du krossar dåren bland grynen i morteln,
går hans dårskap ändå inte ur honom.
23 Tag noga reda på hur dina får har det,
ha omsorg om dina hjordar.
24 Ty rikedom varar inte för evigt,
består ens ett diadem från släkte till släkte?
25 När nytt gräs blir synligt efter slåttern
och foder samlas in från bergen,
26 då har du lamm, så att du kan göra dig kläder,
och bockar att köpa åkermark för,
27 då har du getmjölk nog till föda åt dig och ditt hus
och till livsuppehälle för dina tjänarinnor.
28 De ogudaktiga flyr fast ingen förföljer dem,
de rättfärdiga är trygga som unga lejon.
2 Ett land i uppror får många herrar,
men genom en klok och förståndig man skapas varaktig ordning.
3 En fattig herre som förtrycker de fattiga
är ett regn som förstör i stället för att ge bröd.
4 De som överger lagen prisar de ogudaktiga,
de som håller lagen går till strids mot dem.
5 Onda människor förstår inte vad rätt är,
de som söker Herren förstår allt.
6 Bättre vara fattig och vandra oförvitligt
än rik och gå krokiga vägar.
7 Förståndig är den son som tar vara på lagen,
den som umgås med frossare drar skam över sin far.
8 Den som förökar sin förmögenhet genom ocker och räntor
samlar åt en som förbarmar sig över de fattiga.
9 Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen,
då är också hans bön en styggelse.
10 Den som leder de rättsinniga vilse in på en ond väg,
han faller själv i sin grop,
men de oförvitliga får det goda till arvedel.
11 En rik man är vis i egna ögon,
en fattig med insikt genomskådar honom.
12 När de rättfärdiga triumferar är härligheten stor,
när de ogudaktiga kommer till makten, får man leta efter människor.
13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl,
den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.
14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud,
den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.
15 Som ett rytande lejon och en anfallande björn
är en ogudaktig härskare över ett fattigt folk.
16 En furste som saknar förstånd använder mycket våld,
den som hatar orätt vinning får leva länge.
17 En människa tyngd av blodskuld
blir flykting ända till sin grav,
ingen får hjälpa en sådan.
18 Den som lever oförvitligt blir räddad,
den som i falskhet går dubbla vägar faller på en av dem.
19 Den som brukar sin åker får bröd så det räcker,
den som jagar efter fåfängliga ting mättas med armod.
20 En pålitlig man får mycken välsignelse,
den som snabbt vill bli rik blir ej ostraffad.
21 Att vara partisk är inte rätt,
men mången gör orätt för en bit bröd.
22 Den missunnsamme strävar efter ägodelar,
han förstår inte att brist skall drabba honom.
23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt,
mer än den som kommer med smicker.
24 Den som plundrar sin far och mor och säger:
"Det är ingen synd",
han är fördärvarens stallbroder.
25 Den snikne uppväcker träta,
den som litar på Herren blir rikligen mättad.
26 Den som förlitar sig på sitt hjärta är en dåre,
den som vandrar i vishet blir räddad.
27 Den som ger åt den fattige skall inget sakna,
den som blundar drabbas av mycken förbannelse.
28 När de ogudaktiga tar makten gömmer sig folk,
när de förgås blir de rättfärdiga många.
29 Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad
kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.
2 När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket,
när den ogudaktige härskar suckar folket.
3 Den som älskar vishet ger sin far glädje,
den som ger sig i lag med skökor förstör vad han äger.
4 Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land,
men genom höga pålagor river han ner det.
5 Den som smickrar sin nästa
breder ut ett nät för hans fötter.
6 En ond människas överträdelse snärjer henne,
men den rättfärdige kan jubla och vara glad.
7 Den rättfärdige känner de fattigas sak,
den ogudaktige visar ingen förståelse.
8 Bespottare uppviglar staden,
de visa stillar vreden.
9 När en vis man går till rätta med en dåre,
blir denne arg eller ler
men får ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den ostrafflige,
men de rättsinniga skyddar hans liv.
11 Dåren släpper lös alla sina känslor,
men den vise håller dem tillbaka.
12 Den furste som lyssnar till lögnaktigt tal
har bara ogudaktiga tjänare.
13 Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida,
av Herren får bådas ögon sitt ljus.
14 Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron skall för alltid bestå.
15 Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.
16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden,
men de rättfärdiga skall se deras fall.
17 Fostra din son, så slipper du oro
och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
18 Utan uppenbarelsen går folket vilse,
lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
19 Blott ord fostrar ingen slav,
trots att han förstår fogar han sig inte.
20 Ser du en man som snabbt tar till orda,
det är mer hopp om dåren än om honom.
21 Om någon skämmer bort sin tjänare alltifrån hans ungdom,
blir denne till sist oregerlig.[c]
22 En argsint man ger upphov till kiv,
den hetlevrade förgår sig ofta.
23 En människas högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som delar byte med en tjuv hatar sitt eget liv,
han hör eden men berättar inget.
25 Människofruktan har med sig snaror,
men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest,
men av Herren får var och en sin rätt.
27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt,
de ogudaktiga avskyr den som lever rätt.
Agurs ord
30 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talar den mannen till Itiel - till Itiel och Ukal.
2 Jag är oförnuftigare än någon annan
och utan mänskligt förstånd.
3 Jag har inte lärt mig vishet,
så att jag har kunskap om den Helige.
4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?
5 Allt Guds ord är rent från slagg,
han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord,
så att han beslår dig med lögn.
7 Två ting ber jag dig om,
neka mig dem inte intill min död:
8 Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig.
Ge mig varken fattigdom eller rikedom,
men låt mig få den mat jag behöver.
9 Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger:
"Vem är Herren?"
eller så fattig att jag stjäl
och vanhelgar min Guds namn.
10 Förtala inte en tjänare inför hans herre,
så att han förbannar dig och du står där med skuld.
11 Det finns ett släkte som förbannar sin far
och inte välsignar sin mor,
12 ett släkte som är rent i egna ögon,
men som inte har tvättat bort sin smuts,
13 ett släkte - hur stolta är inte dess ögon
och hur fulla av högmod är inte dess blickar,
14 ett släkte vars tänder är svärd
och vars käkar är knivar,
så att de äter de arma ur landet
och de fattiga ur människornas krets.
15 Blodigeln har två döttrar:
"Ge" och "Ge".
Det finns tre som inte kan mättas,
fyra, som aldrig säger: "Det är nog":
16 dödsriket, det ofruktsamma moderlivet,
jorden som ej kan mättas med vatten
och elden som aldrig säger: "Det är nog".
17 Den som ger sin far en hånfull blick och vägrar lyda sin mor,
hans ögon skall korparna vid bäcken hacka ut
och örnens ungar äta upp.
18 Tre ting är mig för underbara,
ja, fyra kan jag inte förstå:
19 örnens väg på himlen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg mitt i havet
och mannens väg hos jungfrun.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt:
Hon äter och torkar sig om munnen
och säger: "Jag har inte gjort något orätt."
21 Tre ting får jorden att skaka,
ja, fyra kan den inte uthärda:
22 en slav som blir kung,
en dåre som frossar i mat,
23 en försmådd kvinna som blir gift
och en tjänstekvinna som tränger undan sin husmor.
24 Fyra finns som är små på jorden,
likväl är de visast bland de visa:
25 myrorna är inget starkt släkte,
men de samlar sin föda om sommaren,
26 klippgrävlingarna är inget kraftfullt släkte,
men i klippan bygger de sin boning,
27 gräshopporna har ingen kung,
men i härordning drar de alla ut,
28 geckoödlan kan man gripa med händerna,
ändå finns den i kungapalats.
29 Tre finns som skrider ståtligt fram,
ja, fyra som har en ståtlig gång:
30 lejonet, hjälten bland djuren
som ej viker tillbaka för någon,
31 en stridsrustad häst[d] och en bock
och en kung i spetsen för sitt folk.
32 Har du varit dåraktig och upphöjt dig själv
eller tänkt onda tankar,
så lägg handen på munnen.
33 Ty som ost pressas ut ur mjölk
och blod pressas ut ur näsan,
så kommer kiv ur vrede.
Lemuels ord
31 Detta är kung Lemuels ord, det hans mor sade, när hon förmanade honom:
2 Vad skall jag säga dig, min son,
du mitt livs son, mina löftens son?
3 Ge inte din kraft åt kvinnor,
styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
4 Det anstår inte kungar, Lemuel,
det anstår inte kungar att dricka vin,
ej furstar att fråga efter starka drycker,
5 så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten för alla nödens barn.
6 Ge starka drycker åt den som håller på att förgås
och vin åt bedrövade själar.
7 Låt dem dricka och glömma sin fattigdom,
så att de slutar tänka på sitt elände.
8 Öppna din mun för den stumme
och försvara alla värnlösa.
9 Öppna din mun och döm rättfärdigt,
skaffa den betryckte och fattige rätt.
Lovprisning av en god hustru
10 En god hustru,[e] var finner man en sådan?
Långt mer än pärlor är hon värd.
11 På henne litar hennes mans hjärta
och han saknar ingenting.
12 I alla sina livsdagar
gör hon honom gott, aldrig ont.
13 Omsorg har hon om ull och lin,
och hennes händer arbetar med lust.
14 Hon är som en köpmans skepp,
fjärran ifrån hämtar hon sin mat.
15 Medan det ännu är natt stiger hon upp
och sätter fram mat åt sitt husfolk,
åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hon har planer på en åker och skaffar sig den,
av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hon fäster ivrigt upp sin klädnad
och går till verket med starka armar.
18 Hon märker att hennes arbete går bra,
hennes lampa släcks inte om natten.
19 Hon sträcker händerna mot spinnrocken,
och fingrarna fattar om sländan.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand,
hon räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer,
ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
22 Täcken gör hon åt sig,
hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar,
där han sitter bland landets äldste.
24 Linneskjortor gör hon och säljer,
köpmännen förser hon med bälten.
25 Kraft och värdighet är hennes klädnad,
och hon ler mot den dag som kommer.
26 Hon öppnar sin mun med vishet
och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hem
och äter ej sitt bröd i lättja.
28 Hennes barn står upp och välsignar henne
och hennes man berömmer henne:
29 "Många duktiga kvinnor har funnits,
men du, du överträffar dem alla."
30 Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt,
men prisas skall den hustru som fruktar Herren.
31 Låt henne få njuta frukten av sitt arbete
och må hennes gärningar prisa henne i portarna.
1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.
Allt jordiskt är förgängligt
2 Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt.[f]
3 Vad vinner en människa med all sin möda,
som hon gör sig under solen?
4 Släkten kommer, släkten går,
men jorden står evigt kvar.
5 Solen går upp och solen går ner
och skyndar sedan åter till den plats
där den går upp.
6 Vinden far mot söder
och vänder sig mot norr.
Den vänder sig ständigt på sin färd fram
och börjar sitt kretslopp på nytt.
7 Floderna rinner alla ut i havet,
och ändå blir havet aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut,
rinner de åter.
8 Allting är fullt av möda,
människan kan inte beskriva det.
Ögat blir inte mätt av att se,
örat blir inte fullt av att höra.
9 Det som blivit gjort,
kommer att göras igen,
och det som hänt,
kommer att hända igen.
Det finns inget nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man säger: "Se, detta är nytt", så har det redan funnits i gamla tider som varit före oss. 11 Ingen minns längre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker härefter bli ihågkommet av dem som kommer sedan.
Strävan efter vishet är också förgängligt
12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag inriktade mitt hjärta på att genom vishet begrunda och utforska allt som sker under himlen. Det är en usel möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.
15 "Det som är krokigt kan inte bli rakt,
och det som saknas kan inte räknas."
16 Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har en hög ställning och är visare än alla de som varit före mig i Jerusalem. Mycken vishet och kunskap har mitt hjärta sett." 17 Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
18 Ty med stor vishet följer stor oro,
ökad kunskap ger ökad smärta.
Njutning och rikedom är förgängligt
2 Jag sade i mitt hjärta: "Nåväl, jag vill låta dig pröva glädjen. Gör dig nu goda dagar." Men se, också detta var förgängligt.
2 Jag sade om skrattet: "Det är dårskap",
och om glädjen: "Vad tjänar den till?"
3 Jag tänkte att jag skulle stärka min kropp med vin, medan jag gav akt på vishet, och hålla mig till dårskap, till dess att jag såg vad som var bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever. 4 Jag uträttade stora ting: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag anlade vattendammar åt mig för att med dem vattna den skog av träd som växte upp. 7 Jag köpte slavar och slavinnor och hade tjänare som fötts i mitt hus. Jag ägde mer boskap, nötkreatur och får än någon före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. 9 Jag blev stor, ja, större än alla som före mig varit i Jerusalem. Min vishet förblev också hos mig. 10 Allt som mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje. Ty mitt hjärta hade glädje av all min möda, och detta var lönen för all min möda.
11 Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen.
Vishetens och dårskapens förgänglighet
12 Sedan vände jag mig för att se på visheten och oförnuftet och dårskapen. Ty vad kan den människa göra som kommer efter kungen? Bara det som man redan förut har gjort. 13 Jag insåg då att visheten har samma företräde framför dårskapen som ljuset framför mörkret: 14 Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda. 15 Då sade jag i mitt hjärta: Som det går dåren, så skall det gå mig. Vilken nytta har jag då haft av all min vishet? Jag sade i mitt hjärta: Också detta är förgängligt. 16 Ty varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar skall båda vara glömda. Hur dör den vise? Som dåren!
Vad tjänar all möda till?
17 Jag hatade livet, ty ont tycktes mig det verk som görs under solen. Allt är ju förgängligt och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade all min möda under solen. Åt den som kommer efter mig måste jag ju lämna vad jag gjort. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre. Ändå skall han få råda över allt det som jag med möda och vishet förvärvat under solen. Också detta är förgänglighet.
20 Jag började förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 Ty om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte haft någon möda med den. Också detta är förgängligt och ett stort elände. 22 Vad har då människan för all sin möda och sitt hjärtas önskan och allt sitt slit under solen? 23 Ty alla hennes dagar är fyllda av plågor och bekymmer. Inte ens natten ger hennes hjärta ro. Också detta är fåfänglighet.
24 Det finns inget bättre för en människa än att hon kan äta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag förstod att också detta kommer från Guds hand. 25 Ty vem kan äta och vem kan njuta oberoende av honom? 26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög för att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln