Bible in 90 Days

Jesus inför Stora rådet

^57 (A) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. ⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män ^61 (B) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." ⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" ^63 (C) Men Jesus var tyst.

Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." ^64 (D) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."^[a]

^65 (E) Då rev översteprästen sönder sina kläder^[b] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. ^66 (F) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" ^67 (G) Och de spottade honom i ansiktet^[c] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet ⁶⁸ och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

^69 (H) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." ⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." ⁷¹ Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." ⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." ⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt^[d] avslöjar dig." ⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.

Jesus utlämnas till Pilatus

27 ^(I) Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus. ^2 (J) De band honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus^[e], ståthållaren.

Judas tar sitt liv

^3 (K) Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste ^4 (L) och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." ^5 (M) Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig^[f].

⁶ Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." ⁷ De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. ⁸ Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. ⁹ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, ¹⁰ och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.^[g]

Jesus inför Pilatus

^11 (N) Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." ^12 (O) Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. ¹³ Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" ¹⁴ Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.

^15 (P) Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. ¹⁶ Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas^[h]. ^17 (Q) När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" ¹⁸ Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.

¹⁹ Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." ²⁰ Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. ^21 (R) När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" ²² Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" ²³ Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"

^24 (S) När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." ^25 (T) Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" ²⁶ Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla^[i] och utlämnade honom till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

^27 (U) Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet^[j] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. ²⁸ De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, ²⁹ vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" ^30 (V) Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

³¹ När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus blir korsfäst

^32 (W) På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. ^33 (X) Och när de kom till den plats som kallas Golgata^[k], vilket betyder Dödskalleplatsen, ^34 (Y) gav de honom vin blandat med galla^[l] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. ^35 (Z) När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder^[m] mellan sig genom att kasta lott. ³⁶ Sedan satt de där och vaktade honom. ³⁷ Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."

^38 (AA) Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. ^39 (AB) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet ^40 (AC) och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" ⁴¹ På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: ⁴² "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. ^43 (AD) Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."^{[n] 44 (AE)} På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesus dör

^45 (AF) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet^[o] som varade fram till nionde timmen.^{[p] 46} Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"^[q]

⁴⁷ Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" ^48 (AG) En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. ⁴⁹ De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." ⁵⁰ Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.^[r]

^51 (AH) Då brast förhänget^[s] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, ⁵² gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. ⁵³ Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. ⁵⁴ När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

^55 (AI) Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. ⁵⁶ Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.

Jesus begravs

^57 (AJ) När det blev kväll kom en rik man från Arimatea^[t] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. ⁵⁸ Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.

⁵⁹ Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg ⁶⁰ och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. ⁶¹ Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

En vaktstyrka bevakar graven

⁶² Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen^[u], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus ^63 (AK) och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. ^64 (AL) Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."

⁶⁵ Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." ⁶⁶ De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

Jesus uppstår ur graven

28 ^(AM) Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen^[v], gick Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven.

² Då blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ³ Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.

^5 (AN) Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. ^6 (AO) Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. ^7 (AP) Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."

⁸ De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.

^9 (AQ) Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem^[w]. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. ^10 (AR) Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."

Vaktstyrkans rapport

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. ^12 (AS) Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar ¹³ och sade: "Säg så här: Hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. ¹⁴ Och om ståthållaren får höra det, så ska vi tala med honom och se till att ni inte behöver oroa er." ¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de blivit tillsagda, och detta rykte är spritt bland judarna än i dag.

Jesu missionsbefallning

¹⁶ De elva lärjungarna gick till Galileen^[x], till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade^[y].

^18 (AT) Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn ^20 (AU) och lär dem att hålla^[z] allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Johannes Döparens predikan

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.^{[aa] 2 (AV)} Så står det skrivet hos profeten Jesaja:^[ab]

^4 (AX) Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. ⁵ Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

⁶ Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte^[ac] om livet, och han levde av gräshoppor^[ad] och vildhonung. ⁷ Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler^[ae]. ^8 (AY) Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande."

Jesus blir döpt

^9 (AZ) Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. ^10 (BA) Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."

Jesus frestas

^12 (BB) Genast^[af] förde Anden honom ut i öknen, ¹³ och han var i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesu första lärjungar

^14 (BC) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ^15 (BD) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"^[ag]

^16 (BE) När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom.

¹⁹ När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. ²⁰ Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.

Jesus i Kapernaums synagoga

^21 (BF) De kom till Kapernaum, och på sabbaten gick han genast till synagogan och undervisade. ^22 (BG) Folk blev överväldigade av hans lära, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda^[ah].

^23 (BH) Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: ^24 (BI) "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" ²⁵ Men Jesus talade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" ^26 (BJ) Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. ²⁷ Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." ²⁸ Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.

Jesus botar Petrus svärmor

^29 (BK) Så snart de kom ut ur synagogan gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. ³¹ Då gick han fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern släppte, och hon betjänade dem.

^32 (BL) På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och besatta. ³³ Hela staden var samlad utanför dörren. ^34 (BM) Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.

^35 (BN) Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. ³⁶ Simon och de som var med honom skyndade efter, ³⁷ och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." ³⁸ Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." ³⁹ Och han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.

Jesus botar en spetälsk

^40 (BO) En spetälsk^[ai] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹ Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" ⁴² Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. ^43 (BP) Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: ^44 (BQ) "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen^[aj] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."

⁴⁵ Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.

Jesus förlåter synder

2 ^(BR) Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma ² samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.

³ Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. ⁴ När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. ⁵ Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

⁶ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ^7 (BS) "Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?" ⁸ Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? ⁹ Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? ¹⁰ Men för att ni ska veta att Människosonen^[ak] har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: ¹¹ "Res dig, ta din bädd^[al] och gå hem!" ¹² Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande!"

Jesus hos tullindrivare och syndare

¹³ Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. ¹⁴ När han gick vidare såg han Levi^[am], Alfeus son, sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Levi och följde honom.

^15 (BT) När Jesus sedan låg till bords^[an] i hans hus, var det många tullindrivare och syndare^[ao] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom. ¹⁶ De skriftlärda bland fariseerna^[ap] fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?"^{[aq] 17 (BU)} Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Jesus och fastan

^18 (BV) Johannes lärjungar och fariseerna fastade^[ar]. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" ¹⁹ Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. ²⁰ Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.

²¹ Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre. ²² Och ingen häller nytt vin i gamla säckar^[as]. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."

Jesus är sabbatens Herre

^23 (BW) En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen^[at] där de gick. ^24 (BX) Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" ^25 (BY) Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga? ^26 (BZ) Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid^[au] och åt skådebröden^[av], som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom."

²⁷ Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. ²⁸ Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."

3 ^(CA) En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. ² De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. ³ Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." ⁴ Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. ⁵ Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.

⁶ Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna^[aw] för att döda honom.

Stora skaror följer Jesus

^7 (CB) Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, ^8 (CC) Jerusalem, Idumeen^[ax] och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.

⁹ Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, ¹⁰ för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. ^11 (CD) När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" ^12 (CE) Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

^13 (CF) Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴ Han utsåg tolv som han kallade apostlar^[ay]. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika ¹⁵ och ha makt att driva ut onda andar. ^16 (CG) Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus^[az], ^17 (CH) Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges^[ba], det betyder Åskans söner – ¹⁸ dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten^{[bb] 19} och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

²⁰ Sedan kom Jesus hem^[bc]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. ²¹ När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.

^22 (CI) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul^[bd]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." ^23 (CJ) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? ²⁴ Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵ och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ²⁶ Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.

²⁷ Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

^28 (CK) Jag säger er sanningen^[be]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. ²⁹ Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." ³⁰ De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

^31 (CL) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. ³² Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" ³⁴ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. ^35 (CM) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

4 ^(CN) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. ^2 (CO) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

^3 (CP) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt^[bf]." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

^10 (CQ) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ^12 (CR) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."^[bg]

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (CS) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

^21 (CT) Han sade också till dem: "Ett ljus^[bh] bärs väl inte in för att sättas under skäppan^[bi] eller under bänken^[bj]? Sätter man det inte på hållaren? ^22 (CU) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

^24 (CV) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, ^25 (CW) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

^30 (CX) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapskorn^[bk]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå^[bl]. ^34 (CY) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

^35 (CZ) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var^[bm]. Även andra båtar följde med.

³⁷ Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare^[bn]! Bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" ^41 (DA) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Jesus botar en besatt

5 ^(DB) Så kom de över till gerasenernas område^[bo] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[bp] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[bq] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

^21 (DC) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. ^22 (DD) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk^[br] och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ^25 (DE) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

^30 (DF) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" ³² Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

³³ Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. ^34 (DG) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

^35 (DH) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." ³⁷ Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ^38 (DI) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. ^39 (DJ) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" ⁴² Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. ⁴³ Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Jesus förkastas i sin hemstad

6 ^(DK) Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. ² När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! ^3 (DL) Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob^[bs] och Joses och Judas^[bt] och Simon? Bor inte hans systrar^[bu] här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.

^4 (DM) Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." ⁵ Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. ^6 (DN) Och han var förundrad över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. ^7 (DO) Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ^8 (DP) Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två tunikor^[bv]. ¹⁰ Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ^11 (DQ) Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."

¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ^13 (DR) och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

^14 (DS) Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[bw] fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

^17 (DT) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias^[bx], hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[by] att du har din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte ^20 (DU) eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig^[bz]. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" ²⁶ Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. ²⁷ Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

²⁹ När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

^30 (DV) Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. ^31 (DW) Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

³³ Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. ^34 (DX) När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

^35 (DY) Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. ³⁶ Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer^[ca] och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

³⁹ Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, ⁴⁰ och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud^[cb], bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. ⁴² Och alla åt och blev mätta, ⁴³ och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit^[cc].

Jesus går på vattnet

^45 (DZ) Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida^[cd], medan han själv sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten^[ce] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. ⁴⁹ När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, ⁵⁰ för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag^[cf]. Var inte rädda." ^51 (EA) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, ⁵² för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

^53 (EB) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, ⁵⁵ och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen^[cg] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska^[ch].

Guds bud eller människors stadgar

7 ^(EC) Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom. ^2 (ED) De hade sett att några av hans lärjungar åt^[ci] med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem. ³ Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten^[cj]. De håller fast vid de äldstes stadgar^[ck]. ⁴ Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig^[cl]. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl^[cm].

⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" ^6 (EE) Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare^[cn]. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁷ Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.^{[co] 8} Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar. ^10 (EF) Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.^{[cp] 11} Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva^[cq], ¹² då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker."

^14 (EG) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: ^15 (EH) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.^[cr]"

^17 (EI) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. ¹⁸ Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, ^19 (EJ) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.^{[cs] 20} Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. ^21 (EK) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund^[ct], hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

^24 (EL) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. ²⁵ En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. ²⁶ Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk^[cu] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.

²⁷ Jesus sade till henne: "Låt först^[cv] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁸ Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." ²⁹ Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." ³⁰ Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.

Jesus botar en dövstum

^31 (EM) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. ³² Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.

³³ Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. ³⁴ Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! ³⁵ Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.

^36 (EN) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. ^37 (EO) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott^[cw]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."

Jesus mättar fyra tusen

8 ^(EP) Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. ³ Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån."

⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.

⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket. ⁷ De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem^[cx] och sade att också de skulle delas ut. ⁸ Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta^[cy]. ^11 (EQ) Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Varning för hyckleriets surdeg

^14 (ER) Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. ^15 (ES) Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

^17 (ET) Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ^18 (EU) ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg ^19 (EV) när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." ^20 (EW) "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ^23 (EX) Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"

²⁴ Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

^27 (EY) Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."

²⁹ Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

^31 (EZ) Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." ³² Rakt på sak talade han om detta.

Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. ³³ Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig^[cz], Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."

Att följa Jesus

^34 (FA) Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv^[da] och ta sitt kors och följa mig. ^35 (FB) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. ³⁶ För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ^37 (FC) Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? ^38 (FD) Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."

Jesus visar sin härlighet

9 ^(FE) Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft."

² Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg^[db] där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.

⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här^[dc]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. ^7 (FF) Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.

^9 (FG) På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.

¹¹ Och de frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma^[dd]?" ^12 (FH) Han sade till dem: "Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att^[de] han ska lida mycket och bli föraktad? ^13 (FI) Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom."