Bible in 90 Days

Spetälska på hus

³³ Herren sade till Mose och Aron: ³⁴ När ni kommer in i Kanaans land, som jag ger er till arvedel, och jag låter något hus i landet ni får till arvedel bli angripet av spetälska, ³⁵ skall husets ägare anmäla det för prästen och säga: "Det ser ut som om mitt hus är angripet av spetälska." ³⁶ Då skall prästen ge befallning om att man utrymmer huset innan han går in för att se på det angripna stället, detta för att inte allt som är i huset skall bli orent. Därefter skall prästen gå in för att bese huset. ³⁷ Om han då, när han undersöker det angripna stället, finner att det på husets vägg har bildats grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som är lägre än den övriga väggen, ³⁸ skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och stänga det för sju dagar. ³⁹ Och prästen skall komma tillbaka på sjunde dagen och undersöka huset. Om fläcken har brett ut sig på husets vägg, ⁴⁰ skall han befalla att man tar bort de stenar som är angripna och kastar dem utanför staden på någon oren plats. ⁴¹ Men huset skall man skrapa överallt på insidan och kasta det avskrapade murbruket på en oren plats utanför staden. ⁴² Och man skall ta andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och ta annat murbruk och rappa huset med det.

⁴³ Om en fläck kommer fram igen på huset, sedan man tagit bort stenarna, skrapat huset och rappat det, ⁴⁴ skall prästen gå in och se på det. Om fläcken har brett ut sig på huset, är det elakartad spetälska. Huset är orent. ⁴⁵ Och man skall riva ner huset med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats. ⁴⁶ Om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, skall han vara oren ända till kvällen. ⁴⁷ Om någon har legat i huset skall han tvätta sina kläder, och om någon har ätit i huset skall också han tvätta sina kläder. ⁴⁸ Men om prästen går in och undersöker huset och ser att fläcken inte har brett ut sig på huset sedan det blivit rappat, skall han förklara huset rent, ty då är det onda läkt.

⁴⁹ Till husets rening skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop. ⁵⁰ Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. ⁵¹ Sedan skall han ta cederträet, isopen, det karmosinröda garnet och den levande fågeln, doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och i det friska vattnet och bestänka huset sju gånger. ⁵² Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det karmosinröda garnet. ⁵³ Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, blir det rent.

⁵⁴ Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv, ⁵⁵ om spetälska på kläder och på hus, ⁵⁶ om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar, ⁵⁷ till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.

Orena flytningar hos en man

15 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² Säg till Israels barn: ³ Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren. ⁴ Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent. ⁵ Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ⁶ Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ⁷ Den som rör vid den sjukes kropp skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ⁸ Om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ⁹ Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren. ¹⁰ Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom skall vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ¹¹ Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ¹² Ett lerkärl som den sjuke rör vid skall slås sönder, och varje träkärl skall sköljas i vatten.

¹³ När den som har flytning blir fri från sin flytning, skall han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter skall han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren. ¹⁴ På åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och han skall ge dem åt prästen. ¹⁵ Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte till rening från hans flytning.

¹⁶ Om en man har haft sädesuttömning, skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen. ¹⁷ Alla kläder och allt av skinn som sädesuttömningen kommit på skall tvättas i vatten och vara orent ända till kvällen. ¹⁸ När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, skall de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.

Orena flytningar hos en kvinna

¹⁹ När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen. ²⁰ Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent. ²¹ Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ²² Var och en som rör vid något som hon suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. ²³ Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, skall han vara oren ända till kvällen. ²⁴ Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.

²⁵ Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren. ²⁶ För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening. ²⁷ Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.

²⁸ När hon blir ren från blödningen, skall hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren. ²⁹ På åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång. ³⁰ Prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. På detta sätt skall prästen bringa försoning för henne inför Herrens ansikte till rening från hennes orena blödning.

³¹ Ni skall skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.

³² Detta är lagen om den som har flytning och om den som har sädesuttömning så att han därigenom blir oren, ³³ och om den kvinna som har sin månadsrening och om den man eller kvinna som har någon flytning, samt om en man som ligger med en oren kvinna.

Den stora försoningsdagen

16 Herren talade till Mose, sedan Arons båda söner hade dött, de som dog när de trädde fram inför Herrens ansikte. ² Och Herren sade till Mose: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten framför nådastolen som är ovanpå arken, för att han inte skall dö. Ty jag skall uppenbara mig i molnet över nådastolen.

³ Detta skall Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. ⁴ Han skall ta på sig en helig livklädnad av linne och ha benkläder av linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en turban av linne om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten. ⁵ Av israeliternas menighet skall han ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.

⁶ Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus. ⁷ Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁸ Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att skaffa bort synden.

⁹ Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. ¹⁰ Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden.

¹¹ Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. ¹² Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför Herrens ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten. ¹³ Han skall lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö. ¹⁴ Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger.

¹⁵ Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. ¹⁶ Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. ¹⁷ Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.

¹⁸ Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, ¹⁹ och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.

²⁰ När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. ²¹ Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. ²² Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.

²³ Sedan skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han skall lämna dem där. ²⁴ Han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets bränn- offer och bringa försoning för sig och för folket. ²⁵ Fettet av syndoffersdjuret skall han bränna på altaret. ²⁶ Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.

²⁷ Syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skall föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet. ²⁸ Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.

²⁹ Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. ³⁰ Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte. ³¹ En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga. ³² Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe skall bringa försoning. Han skall ta på sig linnekläderna, de heliga kläderna, ³³ och han skall bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.

³⁴ Detta skall för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder.

Och Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.

Blodets helighet

17 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt: ³ Om någon av Israels hus slaktar ett nötkreatur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret ⁴ och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren framför hans tabernakel, skall detta tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och han skall utrotas ur sitt folk. ⁵ Därför skall Israels barn komma med sina slaktdjur, som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren. ⁷ De skall inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta skall vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.

⁸ Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer ⁹ och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, skall den mannen utrotas ur sitt folk.

¹⁰ Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. ¹¹ Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. ¹² Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod. Främlingen som bor ibland er skall inte heller förtära blod.

¹³ Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. ¹⁴ Ty varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte äta någon kropps blod, ty varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det skall utrotas. ¹⁵ Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är född i landet eller är främling, skall tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren. ¹⁶ Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på missgärning.

Förbjudna sexuella förbindelser

18 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn:

Jag är Herren, er Gud. ³ Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. ⁴ Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är Herren, er Gud. ⁵ Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är Herren.

⁶ Ingen av er skall röra en kvinna som är hans nära släkting och blotta hennes nakenhet. Jag är Herren. ⁷ Du skall inte blotta din fars nakenhet genom att blotta din mors nakenhet. Hon är din mor, och du skall inte blotta hennes nakenhet. ⁸ Du skall inte blotta nakenheten hos din fars hustru, ty det är din fars nakenhet. ⁹ Du skall inte blotta din systers nakenhet, vare sig hon är din fars dotter eller din mors dotter, vare sig hon är född hemma eller ute. ¹⁰ Du skall inte blotta din sondotters eller din dotterdotters nakenhet, ty det är din egen nakenhet. ¹¹ Du skall inte blotta nakenheten hos dottern till din fars hustru, ty hon är av din fars släkt och hon är din syster. ¹² Du skall inte blotta nakenheten hos din fars syster, ty hon är din fars nära släkting. ¹³ Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster, ty hon är din mors nära släkting. ¹⁴ Du skall inte blotta nakenheten hos din fars bror, och du skall inte röra hans hustru, ty hon är din fars syster. ¹⁵ Du skall inte blotta din svärdotters nakenhet. Hon är din sons hustru, och hennes nakenhet skall du inte blotta. ¹⁶ Du skall inte blotta nakenheten hos din brors hustru, ty det är din brors nakenhet. ¹⁷ Du skall inte blotta en kvinnas nakenhet och dessutom hennes dotters. Du skall inte heller ta till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta deras nakenhet. Det vore en skam, ty de är ju dina nära släktingar. ¹⁸ Du skall inte ta till hustru en kvinna som är syster till din hustru, så att du väcker fiendskap mellan dem genom att du blottar också hennes nakenhet medan din hustru lever.

¹⁹ Du skall inte röra en kvinna och blotta hennes nakenhet, när hon är oren under sin månadsrening. ²⁰ Du skall inte ligga med din nästas hustru, så att du genom henne orenar dig. ²¹ Du skall inte offra någon av dina avkomlingar åt Molok. Du skall inte ohelga din Guds namn. Jag är Herren. ²² Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt. ²³ Du skall inte ligga med något djur, så att du genom det blir oren. Inte heller skall en kvinna ställa sig framför ett djur för att para sig med det. Det är naturvidrigt.

²⁴ Ni skall inte orena er med något av detta, ty med allt sådant har de hednafolk orenat sig som jag driver bort för er. ²⁵ Genom detta har landet blivit orenat, och jag har straffat det för dess missgärning, så att landet har spytt ut sina invånare. ²⁶ Ni skall därför hålla fast vid mina stadgar och lagar, och ingen av er, vare sig han är född i landet eller är en främling som bor ibland er, skall göra någon av dessa avskyvärdheter. ²⁷ Ty alla dessa avskyvärda ting har landets inbyggare bedrivit, de som var där före er, och landet har blivit orenat. ²⁸ Gör inte något sådant, så att landet spyr ut er, liksom det har spytt ut det folk som har bott där före er. ²⁹ Ty var och en som gör någon av alla dessa avskyvärdheter skall utrotas ur sitt folk, ja, alla som gör sådant. ³⁰ Håll därför fast vid vad jag har befallt er att iaktta, så att ni inte följer någon av de avskyvärda seder som man har följt före er och så orenar er genom dem. Jag är Herren, er Gud.

Lagar om helighet

19 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. ³ Var och en av er skall vörda sin mor och sin far. Mina sabbater skall ni hålla. Jag är Herren, er Gud. ⁴ Ni skall inte vända er till avgudar och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren, er Gud.

⁵ När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni räknas som välbehagliga. ⁶ Det skall ätas samma dag som ni offrar det eller följande dag. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp i eld. ⁷ Om det äts på tredje dagen, är det en styggelse och blir inte mottaget. ⁸ Den som äter av det måste bära sin skuld, ty han har ohelgat det som var helgat åt Herren, och han skall utrotas ur sitt folk.

⁹ När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. ¹⁰ Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

¹¹ Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.

¹² Ni skall inte svära falskt vid mitt namn. Då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren.

¹³ Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.

¹⁴ Du skall inte uttala förbannelser över en döv, och framför en blind skall du inte lägga något som han kan snava över. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.

¹⁵ Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.

¹⁶ Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

¹⁷ Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.

¹⁸ Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

¹⁹ Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.

²⁰ Om en man har legat med en kvinna, som är en annan mans slavinna, och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, skall de straffas men inte dödas, eftersom hon inte var fri. ²¹ Han skall föra fram sitt skuldoffer, en skuldoffersbagge, inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång. ²² När prästen med skuldoffersbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.

²³ När ni kommer in i landet och planterar träd av olika slag med ätbar frukt, skall ni se deras frukt som deras förhud. I tre år skall ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. ²⁴ Under det fjärde året skall all deras frukt vara helig, ett gemenskapsoffer till Herren, ²⁵ och först under det femte året skall ni äta deras frukt. Så skall ni göra för att de skall ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren, er Gud.

²⁶ Ni skall inte äta något som innehåller blod.

Ni skall inte befatta er med spådom eller trolldom. ²⁷ Ni skall inte rundklippa kanten av ert hår, och inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg.

²⁸ Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren.

²⁹ Vanära inte din dotter genom att låta henne bli en sköka, så att landet blir fördärvat genom otukt och uppfyllt av skamliga ting.

³⁰ Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är Herren.

³¹ Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.

³² För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.

³³ När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. ³⁴ Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

³⁵ Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. ³⁶ Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.

³⁷ Så skall ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är Herren.

Straff för den som bryter mot Guds bud

20 Herren talade till Mose. Han sade: ² Du skall säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger någon av sina avkomlingar åt Molok, skall han straffas med döden. Folket i landet skall stena honom. ³ Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han givit en av sina avkomlingar åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. ⁴ Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen, när han ger en av sina avkomlingar åt Molok, och inte dödar honom, ⁵ då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag skall utrota honom ur folket jämte alla dem som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok. ⁶ Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.

⁷ Ni skall helga er och vara heliga, ty jag är Herren, er Gud. ⁸ Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren, som helgar er.

⁹ Om någon uttalar förbannelser över sin far eller sin mor, skall han straffas med döden. Sin far och sin mor har han förbannat. Han bär på blodskuld.

¹⁰ Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.

¹¹ Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld. ¹² Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld. ¹³ Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld. ¹⁴ Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.

¹⁵ Om en man ligger med något djur, skall han straffas med döden, och djuret skall ni döda. ¹⁶ Om en kvinna gör närmande mot något djur för att para sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.

¹⁷ Om någon tar sin syster till hustru, sin fars dotter eller sin mors dotter och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. De skall utrotas inför sitt folks ögon. Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.

¹⁸ Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.

¹⁹ Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster eller din fars syster, ty den som gör det blottar en nära släktings nakenhet. De kommer att bära på missgärning. ²⁰ Om någon ligger med hustrun till sin fars bror, blottar han nakenheten hos sin fars bror. De kommer att bära på missgärning, och de kommer att dö barnlösa. ²¹ Om någon tar sin brors hustru, är det en oren gärning. Han blottar då sin brors nakenhet, och de skall bli barnlösa.

²² Ni skall hålla alla mina stadgar och lagar och följa dem, för att landet inte skall spy ut er, det land dit jag nu för er, så att ni får bo där. ²³ Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem. ²⁴ Därför har jag sagt till er: Ni skall ärva deras land, ty jag skall ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.

²⁵ Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda för de fyrfotadjurs eller fåglars skull, eller för de kräldjurs skull som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena. ²⁶ Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

²⁷ När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och skall stenas.

Prästernas helighet

21 Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk ² utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror ³ eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne. ⁴ Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.

⁵ Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. ⁶ De skall vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför skall de vara heliga.

⁷ Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. ⁸ Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig.

⁹ Om en dotter till en präst van- ärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.

¹⁰ Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, skall inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han skall inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. ¹² Han skall inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, ty den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren. ¹³ Till hustru skall han ta en kvinna som är jungfru. ¹⁴ Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en sköka, utan han skall ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, ¹⁵ så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, ty jag är Herren, som helgar honom.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds mat. ¹⁸ Ingen som har något lyte får träda fram, varken en blind eller halt eller en som har ett lyte i ansiktet eller har någon lem för stor, ¹⁹ ingen med bruten arm eller brutet ben, ²⁰ ingen som är puckelryggig eller dvärg eller som har fel på ögat eller som har skabb eller något annat utslag eller som är kastrerad. ²¹ Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han ett lyte, får han inte gå fram för att offra sin Guds mat. ²² Han må äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt. ²³ Men eftersom han har ett lyte skall han inte gå in till förlåten eller gå fram till altaret, så att han ohelgar mina heliga ting. Ty jag är Herren, som helgar dem.

²⁴ Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.

22 Och Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Aron och hans söner att de skall hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. ³ Säg till dem: Om i kommande släkten någon av era avkomlingar, medan han är oren, rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt Herren, skall han utrotas ur min åsyn. Jag är Herren. ⁴ Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som har blivit oren genom en död, eller någon som haft sädesuttömning, ⁵ eller den som rör vid något smådjur som förorsakar orenhet, eller vid en människa som man blir oren genom, hur hon än har blivit oren - ⁶ den som rör vid något sådant skall vara oren ända till kvällen och skall inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten. ⁷ Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. ⁸ Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han inte äta, så att han blir oren genom det. Jag är Herren. ⁹ De skall hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte för det heligas skull kommer att bära på synd och drabbas av döden, därför att de ohelgar det. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga. ¹¹ Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat. ¹² Om en dotter till en präst gifter sig med en lekman, får hon inte äta av det heliga som har getts som offergåva. ¹³ Men om dottern till en präst har blivit änka eller blivit förskjuten och inte har några barn och hon kommer tillbaka till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig skall äta av den. ¹⁴ Om någon av misstag äter av det heliga, skall han ge en helig offergåva till prästen och lägga till en femtedel. ¹⁵ Prästerna skall inte ohelga de heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ¹⁶ och därigenom dra över dem missgärning och skuld, när de äter av deras heliga gåvor. Ty jag är Herren, som helgar dem.

Föreskrifter om djuroffer

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill bära fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, skall ni göra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ¹⁹ Offret skall vara ett felfritt handjur av nötboskapen, av fåren eller av getterna. ²⁰ Ni skall inte offra ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant offer blir ni inte välbehagliga.

²¹ Och när någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskapen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli välbehagligt. Inget lyte får finnas på offerdjuret. ²² Det som är blint eller brutet, stympat eller sårigt, eller har skabb eller utslag skall ni inte offra åt Herren. Eldsoffer av något sådant skall ni inte lägga på altaret åt Herren. ²³ Ett djur av nötboskapen eller småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte välbehagligt. ²⁴ Ni får inte offra åt Herren ett djur, vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant skall ni inte göra i ert land. ²⁵ Inte heller av en utlänning skall ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud, ty de är skadade, de har ett lyte. Genom sådana blir ni inte välbehagliga.

²⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁷ När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall djuret dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det välbehagligt som eldsoffergåva åt Herren. ²⁸ Ni skall inte slakta något djur, vare sig av nötboskapen eller småboskapen, på samma dag som dess avkomma.

²⁹ När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ³⁰ Det skall ätas samma dag. Ni skall inte lämna något av offret kvar till följande morgon. Jag är Herren.

³¹ Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. ³² Ni skall inte ohelga mitt heliga namn, ty jag vill hållas helig bland Israels barn. Jag är Herren, som helgar er ³³ och som har fört er ut ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Jag är Herren.

Herrens högtider

23 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: Herrens högtider skall ni utlysa som heliga sammankomster, de är mina högtider.

Sabbaten

³ Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. Det är Herrens sabbat, var ni än bor.

Påsken och det osyrade brödets högtid

⁴ Detta är Herrens högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:

⁵ I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk. ⁶ Och på femtonde dagen i samma månad är Herrens osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar. ⁷ På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete. ⁸ Och ni skall offra eldsoffer åt Herren i sju dagar. På sjunde dagen skall ni åter hålla en helig sammankomst, och då skall ni inte utföra något arbete.

Förstlingsfrukten

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen. ¹¹ Den kärven skall han vifta inför Herrens ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den. ¹² Den dag ni viftar kärven skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. ¹³ Som matoffer till det skall ni offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, ett eldsoffer åt Herren till en ljuvlig doft, och som drickoffer till det en fjärdedels hin vin. ¹⁴ Ingenting av den nya skörden, varken bröd, rostade ax eller korn av grönskuren säd, skall ni äta förrän på den dagen, inte förrän ni har burit fram offergåvan åt er Gud. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

Veckohögtiden eller pingsten

¹⁵ Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. ¹⁶ Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt Herren. ¹⁷ Från de orter där ni bor skall ni bära fram viftoffersbröd, två kakor gjorda av två tiondels efa fint mjöl, bakade med surdeg, de är en förstlingsgåva åt Herren. ¹⁸ Och tillsammans med brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar som brännoffer åt Herren, med det matoffer och drickoffer som hör till. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. ¹⁹ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. ²⁰ Prästen skall vifta dem som ett viftoffer inför Herrens ansikte jämte förstlingsbröden som bärs fram tillsammans med de båda lammen. De skall vara helgade åt Herren och tillhöra prästen. ²¹ Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

²² När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

Nyårshögtiden

²³ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁴ Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst. ²⁵ Inget arbete skall ni då utföra, och ni skall offra eldsoffer åt Herren.

Försoningsdagen

²⁶ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁷ Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, och ni skall fasta och offra eldsoffer åt Herren. ²⁸ På den dagen skall ni inte utföra något arbete, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för er inför Herren, er Gud. ²⁹ Var och en som inte fastar på denna dag skall utrotas ur sin släkt. ³⁰ Och var och en som utför något arbete på just den dagen skall jag utrota ur hans folk. ³¹ Inget arbete skall ni utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. ³² En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta. På kvällen den nionde dagen i månaden skall ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll.

Lövhyddohögtiden

³³ Herren talade till Mose. Han sade: ³⁴ Säg till Israels barn: På femtonde dagen i samma sjunde månad är Herrens lövhyddohögtid, i sju dagar. ³⁵ På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. ³⁶ I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt Herren. På åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldsoffer åt Herren. Det är en högtidsförsamling. Inget arbete skall ni då utföra.

³⁷ Detta är Herrens högtider. Ni skall utlysa dem som heliga sammankomster, då ni skall offra eldsoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och drickoffer, varje dag de för den dagen bestämda offren. ³⁸ Detta förutom Herrens sabbater och förutom era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla era frivilliga offer, som ni ger åt Herren.

³⁹ Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när ni inbärgat landets skörd, skall ni fira Herrens högtid i sju dagar. På första dagen är sabbatsvila, och på åttonde dagen är också sabbatsvila. ⁴⁰ På första dagen skall ni ta frukt av era vackraste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och ni skall glädja er i sju dagar inför Herrens, er Guds, ansikte. ⁴¹ Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. I sjunde månaden skall ni fira den. ⁴² Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor, ⁴³ för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

⁴⁴ Och Mose talade till Israels barn om Herrens högtider.

Den gyllene ljusstaken

24 Herren talade till Mose. Han sade: ² Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. ³ Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför Herrens ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ⁴ Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför Herrens ansikte.

Skådebröden

⁵ Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. ⁶ Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. ⁷ På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. ⁸ Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. ⁹ De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.

En smädares och våldsverkares straff

¹⁰ En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret. ¹¹ Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet^[a] och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.

¹² De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från Herrens mun. ¹³ Och Herren sade till Mose: ¹⁴ För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. ¹⁵ Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. ¹⁶ Och den som smädar Herrens namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.

¹⁷ Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. ¹⁸ Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. ¹⁹ Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort: ²⁰ bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas. ²¹ Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. ²² En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är Herren, er Gud.

²³ Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som Herren hade befallt Mose.

Sabbatsåret

25 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: ² Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. ³ Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, ⁴ men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. ⁵ Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. ⁶ Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. ⁷ Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Jubelåret

⁸ Du skall räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. ⁹ Då skall du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta hornet ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land. ¹⁰ Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt. ¹¹ Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er. Då skall ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och ni skall inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar. ¹² Ty det är ett jubelår, heligt skall det vara för er. Av markens egen avkastning skall ni få er föda.

¹³ Under ett sådant jubelår skall var och en av er återvända till sin arvedel. ¹⁴ Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt. ¹⁵ Efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa och efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig. ¹⁶ Ju fler åren är, desto högre pris skall du betala, och ju färre de är, desto lägre pris skall du betala. Ty det är ett visst antal grödor han säljer till dig. ¹⁷ Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är Herren, er Gud.

¹⁸ Ni skall följa mina stadgar och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. ¹⁹ Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. ²⁰ Om ni frågar: "Vad skall vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?" ²¹ så må ni veta att jag skall befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. ²² Och ännu när ni sår under det åttonde året, skall ni ha av den gamla grödan att äta. Ända till dess grödan har kommit in på det nionde året, skall ni ha gammal säd att äta.

²³ När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. ²⁴ I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. ²⁵ Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. ²⁶ Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, ²⁷ skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han skall så återvända till sin egendom. ²⁸ Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall återvända till sin arvedel.

²⁹ Om någon säljer ett hus i en stad, som är omgiven av murar, skall han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. ³⁰ Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått, skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det skall då inte frånträdas på jubelåret. ³¹ Men hus i byar som inte är omgivna av murar skall räknas till landets åkermark. De skall kunna återlösas, och på jubelåret skall de frånträdas. ³² Angående leviternas städer skall leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. ³³ Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom, skall det frånträdas på jubelåret, ty husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. ³⁴ Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får inte säljas, ty det är deras eviga arvedel.

³⁵ Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. ³⁶ Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. ³⁷ Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. ³⁸ Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹ Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. ⁴⁰ Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. ⁴¹ Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. ⁴² Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. ⁴³ Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud. ⁴⁴ Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. ⁴⁵ Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. ⁴⁶ Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.

⁴⁷ Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ⁴⁸ skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. ⁴⁹ Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. ⁵⁰ Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. ⁵¹ Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. ⁵² Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. ⁵³ Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. ⁵⁴ Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. ⁵⁵ Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Lydnadens lön

26 Ni skall inte göra er några avgudar och inte resa upp åt er någon avbild eller stod och inte heller i ert land sätta upp några stenar med inhuggna bilder för att tillbe dem. Ty jag är Herren, er Gud. ² Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni ha vördnad. Jag är Herren.

³ Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem, ⁴ skall jag ge er regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt. ⁵ Trösktiden skall hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka till såningstiden, och ni skall ha bröd nog för att äta er mätta och ni skall bo trygga i ert land. ⁶ Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och inget svärd skall gå fram genom ert land. ⁷ Ni skall jaga era fiender framför er, och de skall falla för era svärd. ⁸ Fem av er skall jaga hundra framför sig, och hundra av er skall jaga tiotusen, och era fiender skall falla för era svärd. ⁹ Jag skall vända mig till er och göra er fruktsamma och föröka er, och jag skall upprätthålla mitt förbund med er. ¹⁰ Gammal gröda, som legat inne länge, skall ni ha att äta. Ni skall tvingas skaffa undan den gamla för den nya. ¹¹ Och jag skall resa upp min boning mitt ibland er, och jag skall inte avvisa er. ¹² Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. ¹³ Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud.

Olydnadens följder

¹⁴ Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, ¹⁵ om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, ¹⁶ då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den. ¹⁷ Jag skall vända mitt ansikte mot er, och ni skall bli slagna av era fiender. De som hatar er skall råda över er, och ni skall fly, även om ingen förföljer er.

¹⁸ Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sjufalt värre för era synders skull. ¹⁹ Jag skall krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar. ²⁰ Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge sin gröda och träden i landet skall inte bära frukt.

²¹ Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. ²² Jag skall sända över er vilddjur, som skall döda era barn och fördärva er boskap och minska ert eget antal, så att era vägar blir öde.

²³ Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot, ²⁴ skall också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull. ²⁵ Jag skall låta er drabbas av ett hämndens svärd som skall hämnas mitt förbund, och ni skall samlas i städerna. Men där skall jag sända pest ibland er, och ni skall bli överlämnade i fienders hand. ²⁶ Jag skall så fördärva ert livsuppehälle att ert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet skall lämnas ut efter vikt, och när ni äter skall ni inte bli mätta.