Bible in 90 Days
Bildads första tal
8 (A) Sedan tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 Hur länge ska du tala så?
Orden från din mun
är som en väldig storm.
3 (B) Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige
kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om nåd,
6 om du är ren och rättsinnig,
då ska han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning
trygg.
7 (C) Om än din början är ringa,
ska du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 (D) Själva är vi från i går
och vet ingenting,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de ska undervisa
och berätta för dig
och lägga fram ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa
där marken inte är sank,
skjuter vassen upp
där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 (E) Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig
och hans trygghet
som spindelns nät.
15 (F) Han förlitar sig på sitt hus,
men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det,
men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig
ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig
kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får
av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
och han håller inte de onda
i handen.
21 (G) Vänta tills han fyller din mun
med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de gudlösas tält
ska inte mer finnas till.
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 (H) Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak
bland tusen.
4 Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom
och kommit undan?
5 Han flyttar berg
utan att någon vet det
och omstörtar dem i sin vrede,
6 (I) han får jorden att vackla
från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 (J) han ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 (K) han har gjort Stora Björn[a] och Orion,
Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 (L) han gör stora och ofattbara ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,
han drar vidare
utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
13 (M) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
För honom måste
Rahabs[b] följe böja sig.
14 (N) Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Även om jag har rätt
kan jag inte svara,
bara be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar
till min röst,
17 (O) för han straffar mig med storm
och slår mig med sår på sår
utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka? Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars[c]?
20 Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.
21 (P) Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 (Q) Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas
förtvivlan.
24 Jorden är given i de gudlösas hand.
Han binder för ögonen
på dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25 (R) Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett
någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
som en örn som störtar
mot sitt byte.
27 Om jag säger:
Jag ska glömma mitt bekymmer,
släppa min sorgsna min
och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
för jag vet att du inte
ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 (S) Även om jag tvättar mig med snö[d]
och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
och mina kläder ska avsky mig.
32 (T) Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 (U) Må han ta bort sitt ris från mig
så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
utan att vara rädd för honom.
Men så har jag det inte.
10 (V) Jag är trött på livet,
jag vill släppa fram
min klagan,
jag talar i min själs bitterhet.
2 Jag vill säga till Gud:
Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina
över de gudlösas rådslag?
4 (W) Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar
som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 (X) Dina händer har format mig
och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 (Y) Tänk på hur du formade mig
som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman
av ben och senor.
12 (Z) Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
– jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Men är jag oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
för jag fylls av skam
och ser mitt lidande.
16 (AA) Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 (AB) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 (AC) Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
Sofars första tal
11 (AD) Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt
och en så mångordig man få rätt?
3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,
ska du håna utan att någon
får dig att skämmas?
4 Du säger: ”Min lära är ren,
och jag är fläckfri
inför dina ögon.”
5 Om bara Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig
6 och säga dig vishetens hemligheter,
för han äger förstånd
i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud
kan låta din skuld vara glömd.
7 (AE) Kan du utforska Guds djup?
Kan du förstå den Allsmäktiges
fullkomlighet?
8 (AF) Hög som himlen är den –
vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den –
vad kan du förstå?
9 Dess längd är längre än jorden
och vidare än havet.
10 (AG) Om han far fram
och fängslar någon
och kallar till doms –
vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
då kan en vildåsna
födas till människa.
13 Om du bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer
till honom,
14 om du skaffar undan
dina händers fördärv
och inte låter orättfärdighet
bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
ditt ansikte utan skam,
du står trygg
och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
än middagsljuset,
och mörkret ska vara
som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
19 (AH) Du ska lägga dig
utan att någon skrämmer dig,
och många ska söka vinna
din gunst.
20 (AI) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflykt finnas,
deras hopp ska vara
att få ge upp andan.
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,
och med er dör visheten ut!
3 (AJ) Men jag har förstånd
likaväl som ni,
jag är inte underlägsen er.
Vem känner inte till detta?
4 (AK) Jag har blivit till åtlöje
för min vän,
jag som ropade till Gud
och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,
den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
6 (AL) Rövarna får ha sina tält i fred,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen,
den ska undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de ska ge dig svar.
8 Tala till jorden,
den ska undervisa dig,
fiskarna i havet ska ge dig besked.
9 Vem av dem känner inte till
att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 (AM) I hans hand är allt levandes själ
och varje människas ande.
11 (AN) Ska inte örat pröva orden
liksom munnen prövar
matens smak?
12 Hos de gamla finns vishet,
långt liv ger förstånd.
13 (AO) Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 (AP) Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 (AQ) Se, han håller vattnen tillbaka
och de torkar ut,
han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och förvillaren
tillhör honom.
17 Rådsherrar för han barfota bort,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort
och störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar
och tar bort de äldstes insikt.
21 (AR) Han öser förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 (AS) Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 (AT) Han låter folkslag växa
och förgör dem,
han vidgar deras gränser
och för bort dem.
24 (AU) Han tar förståndet
från ledarna för jordens folk
och låter dem irra
i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
13 Se, allt har mitt öga sett,
mitt öra har hört
och förstått det.
2 (AV) Vad ni vet, vet också jag,
jag är inte underlägsen er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag vill försvara mig mot Gud.
4 (AW) Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 (AX) Om ni ändå ville tiga helt –
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 (AY) Vill ni försvara Gud med orätt
och tala falskhet för hans sak?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 (AZ) Kan det sluta väl
när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom
som man bedrar en människa?
10 Han ska sannerligen straffa er
om ni visar dold partiskhet.
11 (BA) Ska inte hans majestät skrämma er,
skräck för honom drabba er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan får vad som helst hända mig.
14 (BB) Varför skulle jag ta mitt kött
mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han får döda mig,
jag väntar inget annat.[e]
Då får jag försvara min väg
inför hans ansikte.
16 (BC) Det skulle också bli min frälsning,
för ingen gudlös
kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns det någon
som kan anklaga mig?
I så fall ska jag tiga och dö.
20 Skona mig bara från två ting,
sedan ska jag inte gömma mig
för ditt ansikte:
21 (BD) Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig
skrämma mig.
22 Kalla på mig och jag ska svara,
eller jag ska tala och du svara mig.
23 Hur många är mina
missgärningar och synder?
Visa mitt brott och min synd.
24 (BE) Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma
ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 (BF) Du skriver ner bittra ting mot mig
och låter mig ärva
min ungdoms synder.
27 (BG) Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 (BH) Människan tärs bort som ruttet trä,
som ett malätet klädesplagg.
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (BI) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (BJ) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (BK) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (BL) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (BM) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (BN) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter
dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
skulle du inte ge akt på min synd.
17 (BO) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min skuld.
18 Men som berget faller
och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 (BP) som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp
om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte
och sänder i väg henne.
21 (BQ) Om hennes barn kommer till ära
vet hon det inte,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Elifas andra tal
15 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 (BR) Ska en vis man tala så i vädret
och fylla sitt bröst
med östanvind?
3 Ska han försvara sin sak
med värdelöst tal,
med ord till ingen nytta?
4 Ja, du gör gudsfruktan om intet
och hindrar andakt inför Gud,
5 för din synd lägger orden i din mun
och du väljer listigt tal.
6 (BS) Din egen mun dömer dig, inte jag,
dina egna läppar vittnar emot dig.
7 (BT) Var du den första människa
som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
8 (BU) Var du åhörare i Guds hemliga råd?
Har du tagit visheten
för dig själv?
9 (BV) Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som vi inte förstår?
10 (BW) Här hos oss finns
både gråhårsman och åldring,
mycket äldre än din far.
11 Är inte Guds tröst nog för dig,
de milda ord som talas till dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärta
och varför gnistrar dina ögon?
13 Du vänder din ande mot Gud
och öser ut ord ur din mun.
14 (BX) Vad är en människa,
att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född
skulle vara rättfärdig?
15 (BY) Gud kan inte lita på sina heliga,
inför hans ögon
är inte himlarna rena,
16 hur mycket mindre då den
som är avskyvärd och fördärvad,
en människa
som dricker orättfärdighet
som vatten!
17 Lyssna, jag vill säga dig något,
det som jag sett vill jag berätta,
18 vad visa män fört vidare
från sina fäder och inte förtigit,
19 från dem som ensamma fick landet
utan att någon främling
trängde in bland dem:
20 (BZ) Den gudlöse plågas av ångest
i alla sina dagar,
den våldsammes år är räknade.
21 (CA) Skräckröster ljuder i hans öron.
I hans trygghet kommer förhärjaren
över honom.
22 Han har inget hopp om räddning
ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 (CB) Han irrar efter bröd
och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd skrämmer honom,
de slår ner honom
som en kung rustad till strid,
25 för han har lyft sin hand mot Gud
och förhäver sig
mot den Allsmäktige.
26 Med styv nacke
stormar han mot honom,
väl skyddad bakom sina sköldar.
27 (CC) Han har täckt sitt ansikte med fetma
och hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,
i hus där man inte kan bo,
som är bestämda till ruiner.
29 Han blir inte rik,
hans välstånd ska inte bestå,
hans skördar ska inte luta tungt
mot marken.
30 (CD) Han kan inte fly undan mörkret,
hans knoppar ska förtorka
av hetta,
han ska förgås
genom Guds[f] muns ande.
31 Han ska inte lita till tomhet,
då bedrar han sig,
för tomhet blir hans lön.
32 (CE) I förtid ska hans mått bli fyllt,
och hans krona
ska inte grönska mer.
33 Han ska tappa sina omogna druvor
som en vinstock,
fälla sina blommor som ett olivträd,
34 för den gudlöses hus
blir ofruktsamt
och eld förtär de hus där mutor tas.
35 (CF) De går havande med elände
och föder fördärv,
deras moderliv alstrar förvillelse.
Jobs svar på Elifas andra tal
16 Då tog Job till orda och sade:
2 (CG) Det där har jag hört många gånger!
Ni är alla bedrövliga tröstare.
3 Är det ingen ände
på detta tal i vädret?
Vad frestar dig att ta till orda?
4 (CH) Också jag kunde tala som ni,
om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
och skaka mitt huvud mot er.
5 Men jag skulle styrka er
med min mun,
mina läppars tröst
skulle ge er lindring.
6 Om jag talar lindras inte min plåga,
och tiger jag, lämnar den mig inte.
7 Men nu har han tömt all min kraft.
Du har ödelagt hela mitt hus.
8 Du har fjättrat mig,
det har blivit mitt vittnesbörd.
Min tärda kropp träder upp
och vittnar mot mig.
9 (CI) Hans vrede sliter sönder
och jagar mig,
han gnisslar sina tänder mot mig.
Min motståndare ger mig
vassa blickar.
10 (CJ) De spärrar upp munnen mot mig,
de slår mig hånfullt på kinden,
alla gaddar ihop sig mot mig.
11 Gud utlämnar mig åt de gudlösa
och kastar mig i de ondas händer.
12 (CK) Jag satt i trygghet,
då krossade han mig.
Han grep mig i nacken
och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
13 han skjuter pilar från alla sidor,
genomborrar mina njurar
utan förskoning,
häller ut min galla på marken.
14 Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg över min hud
och har sänkt mitt horn[g] i stoftet.
16 Mitt ansikte är flammigt av tårar,
mina ögonlock mörka
av dödsskugga,
17 (CL) fastän mina händer är fria från våld
och min bön är ren.
18 (CM) Du jord, täck inte över mitt blod,
låt mitt rop aldrig stanna
någonstans!
19 (CN) Se, redan nu har jag mitt vittne
i himlen,
min försvarare i höjden.
20 Min medlare är min vän[h],
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt
åt en man inför Gud,
så som en människoson
gör för sin nästa,
22 (CO) för om bara några år
ska jag vandra vägen
utan återvändo.
17 (CP) Min ande är bruten,
mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven
av smädelser,
mitt öga ser ständigt
deras fiendskap.
3 (CQ) Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig
sitt handslag?
4 Du har stängt deras hjärtan
för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner
mot belöning,
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6 (CR) Han har gjort mig till ett ordspråk
bland folken,
jag är en man som man spottar
i ansiktet.
7 (CS) Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar
är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd
över de gudlösa.
9 Men den rättfärdige
håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer
blir starkare.
10 Men ni får alla komma tillbaka,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag,
och när mörkret bryter in säger de:
”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket
som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 (CT) säga till förgängelsen:
”Du är min far”,
och till maskarna:
”Min mor, min syster” –
15 (CU) var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner
till dödsrikets bommar,
sjunker vi ner tillsammans
i stoftet?
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (CV) Hur länge ska ni lägga snaror
med ord?
Kom till förstånd,
sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma
i era ögon?
4 Du som sliter sönder
dig själv i vrede,
ska jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 (CW) Sannerligen,
den gudlöses ljus ska slockna
och lågan i hans eld sluta lysa.
6 Ljuset i hans tält ska bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 (CX) Hans väldiga steg ska bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 (CY) Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 (CZ) Snaran griper hans häl,
fällan håller fast honom.
10 Ett rep är lagt för honom
på marken,
en fälla ligger på stigen.
11 (DA) Skräck möter honom från alla håll
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo
att fälla honom.
13 Sjukdom förtär hans hud,
dödens förstfödde
slukar hans lemmar.
14 (DB) Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 (DC) Hans rötter torkar nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 (DD) Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte
på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 (DE) Han blir utan barn
och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns
i hans hus.
20 (DF) De som bor i väst
häpnar över hans olyckas dag,
de som bor i öst
skälver av fasa.
21 (DG) Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats
där man inte känner Gud.
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (DH) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (DI) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 (DJ) Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 (DK) Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 (DL) Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[i]
18 (DM) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (DN) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (DO) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (DP) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![j]
25 (DQ) Men jag vet att min återlösare lever[k],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (DR) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (DS) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
”Hur ska vi förfölja honom?”
Roten till olyckan
har ni funnit hos mig[l].
29 (DT) Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder
som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning
måste jag höra,
men mitt förstånds ande
ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan
sattes på jorden,
5 (DU) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje
varar ett ögonblick?
6 (DV) Även om hans förhävelse
stiger mot himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid
som sin egen träck.
De som såg honom ska fråga:
”Var finns han?”
8 (DW) Likt en dröm flyger han bort
och ingen finner honom,
han jagas i väg
som en syn om natten.
9 (DX) Ögat som såg honom
ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10 (DY) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer återlämna
hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
av ungdomskraft,
men de ska ligga i stoftet
med honom.
12 Även om ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den
under tungan,
13 även om han är rädd om den
och inte vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift
inom honom.
15 Den rikedom han slukat
måste han kräkas upp,
Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
inget flöde av honung
och gräddmjölk.
18 (DZ) Han måste återlämna
vad han tjänat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom
han vunnit,
19 (EA) för han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus
som han inte hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig
genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
därför ska hans framgång
inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag
ska möta honom.
23 (EB) När han fyller sin buk
ska Gud sända sin vredes glöd
över honom,
och den ska träffa honom som regn.
24 (EC) Flyr han för vapen av järn
ska kopparbågens pilar
genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden
ur sin galla,
då drabbar honom dödsångest.
26 (ED) Djupt mörker väntar
på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på
ska förtära honom,
den ska ödelägga
det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten
på vredens dag.
29 (EE) Det är vad den gudlösa människan
får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Jobs svar på Sofars andra tal
21 Då tog Job till orda och sade:
2 Lyssna noga på mina ord,
låt det vara trösten ni ger mig.
3 (EF) Visa mig tålamod så att jag får tala,
och när jag har talat kan du håna.
4 Är det en människa jag grälar på?
Varför skulle jag inte vara otålig?
5 (EG) Se på mig och häpna,
sätt handen för munnen.
6 När jag tänker på det
blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
7 (EH) Varför får de gudlösa leva,
bli gamla och växa i kraft?
8 De ser sina barn leva trygga hos dem
och har sina avkomlingar
för ögonen.
9 Deras hus står trygga utan fasor,
Gud drabbar dem inte med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 (EI) Sina minsta släpper de ut
som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till tamburin och harpa
och jublar till musik av flöjt.
13 De lever sina dagar i välmåga,
och i frid far de ner till dödsriket.
14 (EJ) De sade till Gud: ”Låt oss vara!
Vi har ingen lust
att lära känna dina vägar.
15 (EK) Vem är den Allsmäktige
att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna
på att åkalla honom?”
16 (EL) Se, deras framgång
ligger inte i deras egen hand.
De gudlösas rådslag
är fjärran från mig.
17 Hur ofta slocknar
de gudlösas lampa?
Hur ofta drabbar dem olycka,
plågor som Gud i vrede
tilldelar dem?
18 (EM) Hur ofta blir de som halm för vinden,
som agnar som stormen för bort?
19 (EN) Ni säger:
”Gud sparar hans straff
till barnen.”
Låt honom straffa honom själv,
så att han får känna det.
20 (EO) Låt den gudlöse få se sitt fall
med egna ögon,
låt honom få dricka
den Allsmäktiges vrede.
21 Frågar han efter sin familj
när han är borta,
när hans månaders antal är slut?
22 (EP) Kan någon lära Gud förstånd,
han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
och märgen i hans ben
har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
utan att ha smakat det goda.
26 (EQ) Tillsammans ligger de i stoftet,
med förruttnelsens maskar
över sig.
27 Se, jag känner era tankar
och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar:
”Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de gudlösa bodde?”
29 Har ni inte frågat dem som har rest,
lyssnar ni inte
till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet
hur han lever,
vem straffar honom
för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom
och otaliga har gått före honom.
34 (ER) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
Era svar är bara bedrägeri.
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa
vara till nytta för Gud,
kan en förståndig
vara till nytta för honom?[m]
3 (ES) Har den Allsmäktige
någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du
lever rent?
4 Är det för din gudsfruktan
som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor
och dina missgärningar utan ände?
6 (ET) Du tog ju pant av din broder
utan orsak
och plundrade de utblottade
på deras kläder.
7 (EU) Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld
fick besitta landet,
och den som är högt aktad
fick bo där.
9 Änkor lät du gå tomhänta bort,
och de faderlösas armar krossades.
10 (EV) Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser
och av vattenmassor som täcker dig.
12 (EW) Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe,
hur högt de sitter!
13 (EX) Och du säger:
”Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja
så att han inte ser
när han vandrar på himlavalvet.”
15 Vill du hålla dig på forntidens väg
där fördärvets män[n] gick,
16 (EY) män som rycktes bort i förtid
när deras grund sveptes bort
av floden?
17 (EZ) De sade till Gud: ”Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?”
18 (FA) Ändå var det han som fyllde
deras hus med välstånd.
Men de gudlösas rådslag
är fjärran ifrån mig.
19 (FB) De rättfärdiga ser det och gläds,
den oskyldige hånar dem:
20 ”Sannerligen,
våra motståndare är utrotade,
och elden har slukat deras överflöd.”
21 Sök nu försoning och frid med Gud,
så ska lycka komma på din lott.
22 Ta emot undervisning av hans mun,
bevara hans ord i ditt hjärta.
23 (FC) Om du omvänder dig
till den Allsmäktige
blir du upprättad,
om du avlägsnar orätten
från ditt tält,
24 om du kastar ditt guld i stoftet
och guldet från Ofir[o]
bland bäckens stenar,
25 (FD) då blir den Allsmäktige ditt guld,
han blir ditt ädlaste silver.
26 (FE) Ja, då ska du glädjas
i den Allsmäktige
och lyfta ditt ansikte till Gud.
27 (FF) När du ber till honom
ska han höra dig,
och du ska få uppfylla dina löften.
28 Allt du beslutar ska gå dig väl,
och ljus ska skina på dina vägar.
29 (FG) När de för nedåt
ska du säga: ”Uppåt!”
Då ska han frälsa
den som sänker sin blick.
30 (FH) Han ska rädda också den
som inte är oskyldig,
genom dina händers renhet
ska han räddas.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[p]
Min hand[q] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (FI) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (FJ) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (FK) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (FL) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (FM) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (FN) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (FO) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (FP) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
24 Varför har den Allsmäktige
inga domstider i förvar?
Varför får inte hans vänner
se hans dagar?
2 (FQ) De flyttar gränsstenar[r],
de rövar bort hjordar
och för dem i bet.
3 (FR) De för bort de faderlösas åsna
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga
från vägen,
alla nödställda i landet
måste gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken
ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar[s]
i den gudlöses vingård.
7 Nakna ligger de om natten,
utan kläder,
de har inget att skyla sig med
i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd
håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin mors bröst
och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 (FS) Mellan deras murar
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
13 (FT) Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
14 (FU) Så snart det dagas
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 (FV) Äktenskapsbrytarens öga
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
16 (FW) Vid mörkrets inbrott
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
18 De är skum på vattenytan.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
22 Men Gud rycker bort de starka
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar
över deras vägar.
24 (FX) En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation