Bible in 90 Days

⁵ Jag vet att Herren är stor,
    att vår Herre är större än alla gudar.
⁶ Herren gör allt vad han vill
    i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
⁷ Han låter moln stiga upp
    från jordens ände,
han låter blixtar komma med regn
    och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
⁸ Han slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och boskap.
⁹ Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
¹⁰ Han slog stora folk
    och dödade mäktiga kungar -
¹¹ Sichon, amoreernas kung,
    och Og, kungen i Basan,
och alla Kanaans riken -
¹² och gav deras land till arvedel,
    till arvedel åt sitt folk Israel.

¹³ Herre, ditt namn varar i evighet
    och minnet av dig, Herre,
från släkte till släkte.
¹⁴ Ty Herren skaffar rätt åt sitt folk,
    han förbarmar sig över sina tjänare.

¹⁵ Hednafolkens avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
¹⁶ De har mun men talar inte,
    ögon men ser inte,
¹⁷ de har öron men hör inte,
    ingen andedräkt finns i deras mun.
¹⁸ De som har gjort dem kommer att likna dem,
ja, alla som förtröstar på dem.

¹⁹ Ni av Israels hus, lova Herren!
    Ni av Arons hus, lova Herren!
²⁰ Ni av Levis hus, lova Herren!
    Ni som fruktar Herren, lova Herren!
²¹ Lovad vare Herren från Sion,
    han som bor i Jerusalem.
Halleluja!

²⁶ Tacka himmelens Gud,
    ty hans nåd varar i evighet!

⁷ Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
    ända till grunden!"
⁸ Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
    för allt vad du har gjort oss.
⁹ Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
² Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn
    för din nåd och din sanning,
ty du har gjort ditt ord stort,
    utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
³ När jag ropade svarade du mig,
    du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.

⁴ Herre, alla jordens kungar skall tacka dig,
när de får höra orden från din mun.
⁵ De skall sjunga om Herrens vägar,
ty Herrens härlighet är stor.
⁶ Herren är upphöjd, men han ser till den ringe,
han känner den högmodige fjärran ifrån.
⁷ Om än min väg går genom nöd,
    håller du mig vid liv.
Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand.
Din högra hand frälsar mig.
⁸ Herren skall fullborda sitt verk för mig.
Herre, din nåd varar i evighet.
    Överge inte dina händers verk!

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
² Om jag sitter eller står, vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
³ Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
⁴ Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.

⁷ Vart skall jag gå för din Ande,
    vart skall jag fly för ditt ansikte?
⁸ Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar,
    gör jag mig en boning ytterst i havet,
¹⁰ skall också där din hand leda mig
    och din högra hand fatta mig.
¹¹ Om jag säger: "Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig",
¹² så är inte mörkret mörkt för dig,
    natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.

¹³ Du har skapat mina njurar,
    du sammanvävde mig i moderlivet.
¹⁴ Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
    min själ vet det så väl.
¹⁵ Benen i min kropp var ej osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda,
    när jag bildades i jordens djup.
¹⁶ Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda
    innan någon av dem hade kommit.

¹⁷ Hur outgrundliga^[b] är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
¹⁸ Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu hos dig.

¹⁹ Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga!
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
²⁰ de som talar om dig med svek i sinnet,
de som har fört dina städer i fördärv.
²¹ Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre?
Skulle jag inte känna leda vid dem
    som står dig emot?
²² Jag hatar dem med starkaste hat,
    mina fiender har de blivit.

²³ Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
²⁴ Se till om jag är på en olycksväg
    och led mig på den eviga vägen.

² Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
³ för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
⁴ De vässar sina tungor som ormar,
    huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
⁵ Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
    som tänker ut planer för att få mig på fall.
⁶ Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
    snaror sätter de ut för mig. Sela.

⁷ Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
⁸ Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
⁹ Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
    så att de förhäver sig. Sela.

¹⁰ Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
¹¹ Låt eldsglöd regna över dem,
    låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
¹² En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
¹³ Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
¹⁴ De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.

Herre, jag ropar till dig, skynda till mig!
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
² Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina lyfta händer som ett aftonoffer.
³ Herre, sätt en vakt för min mun,
    bevaka mina läppars dörr.
⁴ Låt ej mitt hjärta vika av till något ont,
till att ta del i ogudaktiga gärningar
tillsammans med män som gör orätt.
Av deras läckerheter vill jag inte äta.
^5 [c]Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek,
bestraffar han mig, är det som olja på huvudet,
mitt huvud skall inte avvisa det.
    Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
⁶ Deras ledare störtas ner för klippan,
men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.

⁷ Som när man har plöjt och rivit upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
⁸ På dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt,
    förkasta inte min själ.
⁹ Bevara mig för de snaror
    som de lägger ut för mig
och för ogärningsmännens fällor.
¹⁰ Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät,
medan jag går oskadd förbi.

² Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
³ Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.

⁴ När min ande tynar bort i mig,
    är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
    har de lagt ut snaror för mig.
⁵ Se på min högra sida,
    där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
    ingen frågar efter min själ.
⁶ Jag ropar till dig, Herre.
    Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
⁷ Lyssna till mitt rop,
    jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
    de är mig för starka.
⁸ För min själ ut ur fängelset,
    så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.

Herre, hör min bön,
    lyssna till min bön om nåd,
svara mig i din rättfärdighet
    för din trofasthets skull!
² Gå ej till doms med din tjänare,
    ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

³ Se, fienden förföljer min själ,
    han trampar mitt liv till jorden.
Han lägger mig i mörker
    likt dem som länge varit döda.
⁴ Min ande tynar bort i mig,
    mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
⁵ Jag minns dagar som gått,
    jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
⁶ Jag sträcker ut mina händer till dig.
Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

⁷ Herre, skynda att svara mig,
    ty min ande förgås,
dölj inte ditt ansikte för mig.
    Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
⁸ Låt mig om morgonen erfara din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
    Visa mig den väg jag skall gå,
till dig upplyfter jag min själ.
⁹ Rädda mig från mina fiender, Herre.
Hos dig söker jag skydd.
¹⁰ Lär mig att göra din vilja,
    ty du är min Gud.
Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
¹¹ Herre, håll mig vid liv,
    för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
    för din rättfärdighets skull.
¹² Utrota mina fiender för din nåds skull,
förgör alla dem som plågar min själ.
Ty jag är din tjänare.

Lovad vare Herren, min klippa,
    han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
² min nåds Gud och min borg,
    mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
    han som lägger mitt folk under mig.
³ Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
⁴ En människa är som en vindfläkt,
    hennes dagar som en försvinnande skugga.

⁵ Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
⁶ Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
⁷ Räck ut dina händer från höjden,
    fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
    ur främlingarnas hand.
⁸ Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

⁹ Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
¹⁰ du som ger seger åt kungarna,
    du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
¹¹ Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

¹² När våra söner står i sin ungdom
    som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
    uthuggna för palats,
¹³ när våra lador är fyllda
    med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
    ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
¹⁴ när våra oxar går med full last,
    när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
¹⁵ saligt är det folk som har det så,
    ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.

Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
² Jag vill dagligen lova dig
    och prisa ditt namn alltid och för evigt.
³ Stor är Herren och högt prisad,
    hans storhet är outrannsaklig.
⁴ Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
⁵ Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
⁶ Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
⁷ Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
⁸ Nådig och barmhärtig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Herren är god mot alla
    och förbarmar sig över alla sina verk.
¹⁰ Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
¹¹ De skall tala om ditt rikes ära
    och förkunna din makt.
¹² De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.

¹³ Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt herravälde varar från släkte till släkte.

Herren är trofast i allt han säger
    och kärleksfull i allt han gör.^[e]
14 Herren uppehåller alla dem
    som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
¹⁵ Allas ögon väntar på dig,
    och du ger dem deras mat i rätt tid.
¹⁶ Du öppnar din hand
    och mättar allt levande med nåd.
¹⁷ Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
¹⁸ Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
¹⁹ Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
²⁰ Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
²¹ Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.

⁵ Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
⁶ till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
    till honom som är trofast för evigt,
⁷ som skaffar rätt åt de förtryckta
    och ger bröd åt de hungriga.

Herren befriar de fångna,
⁸ Herren öppnar de blindas ögon,
    Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
⁹ Herren bevarar främlingar
    och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.

¹⁰ Herren är konung i evighet,
    din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!

² Herren bygger upp Jerusalem,
    han samlar dem som drivits bort från Israel.
³ Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
deras sår förbinder han.
⁴ Han bestämmer stjärnornas mängd,
han nämner dem alla vid namn.
⁵ Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd har ingen gräns.
⁶ Herren uppehåller de ödmjuka,
    men de ogudaktiga slår han till jorden.

⁷ Sjung till Herren med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
⁸ han som täcker himlen med moln
    och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp på bergen
⁹ och ger föda åt djuren,
    åt korpens ungar som ropar.
¹⁰ Han har ej sin lust i hästens styrka,
ej sin glädje i mannens snabbhet.
¹¹ Herren gläder sig åt dem som fruktar honom,
åt dem som hoppas på hans nåd.

¹² Jerusalem, prisa Herren,
    Sion, lova din Gud!
¹³ Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina barn i dig.
¹⁴ Han ger dina gränser fred,
    han mättar dig med bästa vete.
¹⁵ Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
¹⁶ Han låter snö falla som ull,
    rimfrost strör han ut som aska.
¹⁷ Han kastar sitt hagel som smulor,
    vem kan uthärda hans köld?
¹⁸ Han sänder sitt ord och det frusna smälter,
han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
¹⁹ Han har förkunnat sitt ord för Jakob,
sina stadgar och bud för Israel.
²⁰ Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
    Halleluja!

⁷ Prisa Herren från jorden,
    ni havsdjur och alla djup,
⁸ eld och hagel, snö och töcken,
    du stormande vind
som uträttar hans befallning,
⁹ ni berg och alla höjder,
    ni fruktträd och alla cedrar,
¹⁰ ni vilda djur och all boskap,
    ni kräldjur och bevingade fåglar,
¹¹ ni jordens kungar och alla folk,
    ni furstar och alla domare på jorden,
¹² ni ynglingar och unga kvinnor,
    ni gamla med de unga.

¹³ Prisa Herrens namn,
    ty endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord och himmel.
¹⁴ Han har upphöjt ett horn för sitt folk
till en lovsång för alla sina fromma,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
Halleluja!

⁵ De fromma skall jubla i härlighet
    och sjunga av glädje på sin bädd.
⁶ Guds lov skall vara i deras mun
    och ett tveeggat svärd i deras hand,
⁷ för att hämnas på hednafolken
    och straffa folken,
⁸ för att binda deras kungar med kedjor
och deras stormän med järnbojor,
⁹ för att verkställa det domslut som är nedtecknat.
Det är en ära för alla hans fromma.
    Halleluja!

² Av dem lär man känna vishet och förmaning
och att förstå kloka ord.
³ Av dem hämtar man förmaning till vist handlande,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
⁴ De ger enkla människor klokhet,
    de unga kunskap och omdöme.
⁵ Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
⁶ Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
⁷ Att frukta Herren är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.

¹² Visheten skall rädda dig från det ondas väg,
från män som talar det som är förvänt,
¹³ från dem som överger det rättas stigar
för att färdas på mörkrets vägar,
¹⁴ från dem som gläds åt att göra det onda
och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
¹⁵ från dem som går på krokiga stigar
och vandrar på villovägar.

¹⁶ Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru som talar hala ord,
¹⁷ från henne som har övergivit sin ungdoms vän
och glömt sin Guds förbund.
¹⁸ Hennes hus sjunker ner i döden,
    till skuggornas boning leder hennes stigar.
¹⁹ De som går in till henne vänder aldrig tillbaka,
de finner inte livets stigar.

²⁰ Därför skall du vandra på de godas väg
och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
²¹ Ty de redbara skall bo i landet,
    de ostraffliga får stanna kvar där.
²² Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.

³ Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig.
Bind dem om din hals,
    skriv dem på ditt hjärtas tavla,
⁴ så skall du finna nåd och få gott förstånd
i Guds och människors ögon.
⁵ Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
⁶ Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna.

⁷ Håll dig inte själv för vis,
    frukta Herren och fly det onda.
⁸ Det skall ge hälsa åt din kropp,
    ny styrka åt alla dess ben.
⁹ Ära Herren med dina ägodelar
    och ge honom det första av all din gröda.
¹⁰ Dina lador skall då fyllas av riklig skörd
och dina pressar flöda över av vin.

¹¹ Min son, förakta inte Herrens fostran,
förarga dig inte över hans tuktan.
¹² Ty den Herren älskar tuktar han
    liksom en far den son som han har kär.

¹⁹ Genom visheten har Herren lagt jordens grund,
himlen har han berett med förstånd.
²⁰ Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram
och molnen dryper av fukt.

²¹ Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet,
låt dem inte vika från dina ögon.
²² De skall ge liv åt din själ
    och bli ett smycke för din hals.
²³ Då skall du vandra trygg på din väg,
din fot skall inte slinta.
²⁴ När du lägger dig skall inget förskräcka dig,
och när du lagt dig skall du sova gott.
²⁵ Du behöver inte frukta för plötslig skräck,
eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
²⁶ Ty Herren skall vara din förtröstan,
han skall bevara din fot för snaran.

²⁹ Tänk inte ut något ont mot din nästa,
när han tror sig bo trygg i din närhet.
³⁰ Gräla inte med någon utan orsak,
    då han inte har gjort dig något ont.

³¹ Avundas inte den som brukar våld
och välj inte någon av hans vägar.
³² Ty Herren avskyr den som är falsk,
men han är förtrogen med de rättrådiga.

³³ Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
³⁴ Bespottare bespottar han,
    men de ödmjuka ger han nåd.
³⁵ De visa får ära till arvedel,
    de dåraktiga får skam.

²⁰ Min son, tag vara på mitt tal,
    vänd ditt öra till mina ord.
²¹ Låt dem inte vika från dina ögon,
    bevara dem i ditt hjärtas djup.
²² Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
²³ Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
²⁴ Gör dig fri från munnens falskhet,
    låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
²⁵ Låt dina ögon se rakt fram,
    rikta din blick rakt framför dig.
²⁶ Tänk på var din fot går fram,
    låt alla dina vägar vara rätta.
²⁷ Vik inte av till höger eller vänster,
    håll din fot borta från det onda.

⁷ Lyssna nu på mig, ni barn,
    vik ej bort från min muns tal.
⁸ Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
    kom inte nära dörren till hennes hus.
⁹ Ge inte din kraft åt andra,
    dina år åt en grym herre,
¹⁰ om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom
och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
¹¹ så att du själv till slut måste sucka,
    när din kropp och ditt hull tynar bort,
¹² och säga: "Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
¹³ Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst,
varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
¹⁴ Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont
mitt i den församlade menigheten."

¹⁵ Drick vatten ur din egen brunn,
    det vatten som rinner ur din egen källa.
¹⁶ Skall dina källor strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
¹⁷ Nej, det är dig de tillhör
    och ingen främmande jämte dig.
¹⁸ Må din brunn vara välsignad,
    och gläd dig över din ungdoms hustru,
¹⁹ den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig,
    hennes kärlek ständigt berusa dig.
²⁰ Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna
och sluta en annans hustru i din famn?

²¹ Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara,
han ger akt på alla hennes steg.
²² Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
²³ Han måste dö i brist på förmaning,
genom sin stora dårskap går han vilse.

⁶ Gå bort till myran, du late,
    se hur hon gör och bli vis.
⁷ Hon har ingen furste över sig,
    ingen tillsyningsman eller herre.
⁸ Hon bereder om sommaren sin föda
och samlar under skördetiden in sin mat.
⁹ Hur länge skall du ligga, du late?
    När skall du stiga upp från din sömn?
¹⁰ Sov ännu något, slumra lite till,
    lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
¹¹ så skall fattigdomen komma över dig som en rövare
och armodet som en väpnad man.

¹² En fördärvlig människa, en ogärningsman,
är den som går omkring med falskhet i sin mun,
¹³ som blinkar med ögonen, skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
¹⁴ En sådan bär svek i sitt hjärta,
    han smider alltid ränker
och ger upphov till trätor.
¹⁵ Därför kommer hans ofärd med hast,
plötsligt blir han krossad utan räddning.

¹⁶ Sex ting är det som Herren hatar,
ja, sju som han avskyr:
¹⁷ stolta ögon, en lögnaktig tunga,
    händer som utgjuter oskyldigt blod,
¹⁸ ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar till det som är ont,
¹⁹ den som främjar lögn genom att vittna falskt
och den som vållar trätor mellan bröder.

³⁰ Föraktar man inte tjuven som stjäl
    för att äta sig mätt när han är hungrig?
³¹ Om han ertappas måste han betala sjufalt igen
och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
³² Likaså är den utan förstånd,
    som förför en annans hustru.
Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
³³ Plåga och skam är vad han vinner,
hans vanära utplånas aldrig.
³⁴ Ty svartsjuk är mannens vrede,
    han skonar ej på hämndens dag.
³⁵ Betalning tar han inte emot,
    han bryr sig inte om dina stora gåvor.