The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
Olja och bröd inför Herren
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Israels folk att skaffa fram ren olivolja,
3-4 så att ljusstaken av rent guld, som står utanför förhänget och stänger vägen till det allra heligaste, alltid kan brinna. Varje morgon och kväll ska Aron fylla på ny olja och se till vekarna. På denna ljusstake ska en evig låga brinna inför Herren från generation till generation.
5-8 Varje sabbatsdag ska översteprästen lägga ut tolv brödkakor i två rader, sex i varje rad, på guldbordet som står inför Herren. Bröden ska vara bakade av fint mjöl, och man ska använda fyra liter mjöl till varje kaka. Utmed varje rad ska läggas ren rökelse. Detta ska vara ett eldsminnesoffer inför Herren, till påminnelse om hans eviga förbund med Israels folk.
9 Aron och hans söner ska äta upp bröden på en plats som är särskilt avsedd för detta ändamål. Bröden är eldsoffer till Herren, enligt en av Gud fastställd lag, och de är högheliga.
Straffet för hädelse mot Gud
10 En dag ute i lägret började en man, vars mor var israelit och vars far egyptier, att slåss med en av Israels män.
11 Under slagsmålet förbannade den egyptiske mannen Gud och fördes fram till Mose för att bli dömd. (Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri av Dans stam.)
12 Han hölls i förvar till dess Herren visade vad man skulle göra med honom.
13-14 Herren sa till Mose: För ut honom utanför lägret och be alla som hörde honom förbanna mitt namn att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska folket stena honom till döds.
15-16 Säg till Israels folk att den som förbannar sin Gud måste sona detta med livet. Han måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Denna lag gäller för både utlänningar och israeliter, när de har hädat Herrens namn. De måste dö.
17 Dessutom måste alla mördare avrättas.
18 Den som dödar ett djur som inte är hans eget måste ersätta det.
19 Ett straff ska alltid utmätas efter den skada som skett,
20 öga för öga och tand för tand. Så som någon behandlar en annan, ska han själv behandlas.
21 Jag säger det igen: den som dödar ett djur måste ersätta det, och den som dödar en människa måste dö.
22 Ni ska ha samma lag för utlänningar och infödda, för jag är Herren, er Gud.
23 De förde alltså ut mannen utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Sabbatsåret
1-2 Medan Mose var på Sinai berg, gav Herren honom de här förordningarna för Israels folk:När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det vila inför Herren vart sjunde år.
3 Under sex år kan ni beså era åkrar, beskära era vingårdar och bärga in era skördar,
4 men under det sjunde året ska landet ligga i träda, obrukat, inför Herren. Så inte ert utsäde och beskär inte era vingårdar på hela året.
5 Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden, och samla inte heller in de druvor som mognar. Det är nämligen ett viloår för landet.
6-7 Skörden som växer det året ska tillhöra alla, både er själva, era tjänare, era slavar och de utlänningar som bor bland er, och även boskapen och de vilda djuren.
Jubelåret
8 Vart femtionde år,
9 på försoningsdagen, ska ni låta basunerna ljuda högt och länge i hela landet.
10 Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet råda i landet och var och en få tillbaka den mark han tvingats avstå till andra. Det ska vara ett år när all familjeegendom som sålts till andra ska återlämnas till de ursprungliga ägarna eller till deras arvtagare.
11 Vilket lyckligt år det kommer att bli! Under det året ska ni inte så, bärga in säd eller skörda druvor.
12 Ni ska låta det vara ett heligt jubelår. Under det året ska ni äta av den säd och av allt annat som växer vilt i landet.
13 Ja, under det året ska var och en återvända hem till sitt eget, och även den som tvingats sälja sin egendom ska få tillbaka den.
14-16 Om marken köpts eller sålts under de föregående fyrtionio åren, ska ni ha kommit överens om ett rättvist pris i förhållande till antalet år fram till jubelåret. Om jubelåret då låg långt framåt i tiden blev priset högt. Det är ju egentligen antalet skördar som överlåts och inte marken i sig själv.
17-18 Utnyttja inte varandra utan frukta Herren, er Gud! Jag är Herren! Lyd mina lagar om ni önskar leva tryggt i landet.
19 När ni lyder mig kommer landet att ge ovanligt stora skördar, och ni kan äta er mätta i lugn och ro.
20 Men ni kommer att undra: 'Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?'
21-22 Svaret lyder: 'Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka tills skörden det åttonde året är inbärgad!'
23 Kom ihåg att landet är mitt. Ni får inte sälja jorden för gott. Ni är främlingar som arrenderar min jord.
24 Varje köpekontrakt måste tillåta att marken kan återköpas när som helst.
25 Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, kan hans närmaste släktingar lösa tillbaka den.
26 Om det inte finns någon annan som vill lösa in den, men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar,
27 ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet skördar före nästa jubelår, och ägaren måste ta emot pengarna och återlämna jorden till honom.
28 Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till jubelåret. Men då måste den lämnas tillbaka.
29 Om en man säljer ett hus i en stad har han full återköpsrätt under ett år.
30 Men om han inte utnyttjar den ska huset för alltid tillhöra den nye ägaren. Det behöver inte lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vid jubelåret.
31 Med ett hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. Det är alltså möjligt att köpa tillbaka det när som helst, och det ska alltid lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna vid jubelåret.
32 Men leviternas hus, också de som ligger i städerna, kan köpas tillbaka när som helst
33 och måste återlämnas till den ursprunglige ägaren vid jubelåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra stammarna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet.
34 Leviterna har inte tillåtelse att sälja den mark som omger deras städer, för den är avsedd bara för dem.
35 Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.
36 Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.
37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.
38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,
40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.
41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.
42 För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar
43 eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!
44 Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten
45 och från de främlingar som bor bland er.
46 De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.
Jesus välsignar barnen
13 Några mödrar kom en dag med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14 När Jesus såg vad som hände blev han förargad på lärjungarna och sa till dem: Låt barnen komma till mig, för Guds rike tillhör dem. Och hindra dem inte.
15 Och det ska jag säga er att den som inte kommer till Gud som ett litet barn kommer helt enkelt inte in i hans rike.
16 Sedan tog han barnen i sina armar och lade händerna på deras huvuden och välsignade dem.
Jesus talar med en rik ung man
17 När han så skulle fortsätta sin väg kom en man springande och böjde knä framför honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
18 Varför kallar du mig god? frågade Jesus. Det finns bara en enda som är god, och det är Gud.
19 Och hans bud kan du: 'Du ska inte döda, inte vara otrogen mot din hustru, inte stjäla, inte ljuga, inte bedra någon och du ska respektera din far och mor.'
20 Herre, jag har aldrig någonsin brutit ett enda av dessa bud, svarade mannen.
21 Jesus fylldes av kärlek till mannen när han såg på honom. Det är bara en sak till du kan göra, sa han. Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då kommer du att få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
22 När mannen hörde det kände han sig träffad och gick bedrövad sin väg för han var mycket rik.
23 Jesus såg sig omkring och vände sig sedan till lärjungarna och sa: Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!
24 Jesus såg att lärjungarna blev förfärade när de fick höra detta och han sa därför: Ja, för människor som äger mycket är det nästan omöjligt att komma dit.
25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.
26 Hans svar gjorde lärjungarna mycket fundersamma och de frågade: Vem i hela världen kan då bli frälst?
27 Jesus såg dem i ögonen och sa sedan: Ingen människa kan själv gå dit in, men när Gud griper in kan det ske, för allt är möjligt för Gud.
28 Då började Petrus tala om allt som han och de andra lämnat bakom sig. Vi har övergett allt för att följa dig, sa han.
29 Jesus svarade: Jag försäkrar er att alla som har gett upp något, hem, egendom, bröder, systrar, mor, far eller barn, därför att de älskar mig och vill berätta de goda nyheterna för andra,
30 de ska få det tillbaka hundra gånger om redan här i tiden, men de kommer också att bli förföljda! Och dessutom ska de få evigt liv i den tillkommande världen.
31 Men många människor, som har en framskjuten ställning, kommer då inte längre att ha något inflytande. I stället kommer många obetydliga människor att då bli de främsta.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
20 När en gudfruktig människa talar är det värt att lyssna till henne, men dårars ord är inget värda.
21 Den gudfruktige ger goda råd, men den oförståndige dör därför att han saknar sunt förnuft.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®