The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
12 Lyssna nu, mitt folk, mina utvalda! Jag ensam är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna över den. När jag talade blev de till.
14 Kom allesammans och lyssna! Vilken av alla era avgudabilder har sagt så här: Herren har allierat sig med Kores. Han ska använda honom för att göra slut på Babylons kungadöme.
15 Jag, Herren, säger så. Jag har kallat Kores. Jag har gett honom detta uppdrag, och jag ska se till att han har framgång.
16 Kom närmare mig och lyssna! Jag har alltid klart och tydligt talat om för dig vad som ska hända, så att du ska förstå det. Och nu har Herren Gud och hans Ande sänt mig med det här budskapet:
17 Herren, din befriare, den Helige i Israel, säger: Jag är Herren, din Gud, som vill undervisa dig för ditt eget bästa och leda dig på de stigar där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina lagar! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och våg efter våg av rättfärdighet.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit så talrika som sanden på världens alla havsstränder, alltför många för att kunna räknas, och jag skulle inte ha haft någon anledning att utplåna dig.
20 Men fly nu från er fångenskap! Lämna Babylon, och sjung när ni ger er iväg! Ropa ut till jordens alla hörn att Herren har befriat sina tjänare, sitt folk.
21 De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknen, för han delade klippan, och vattnet forsade fram så att de kunde dricka.
22 Men för de ogudaktiga finns det ingen frid, säger Herren.
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Lyssna till mig, alla ni avlägsna länder! Herren kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet kallade han mig vid mitt namn.
2 Gud ska göra mina domsord skarpa som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Jag är som en vass pil i hans koger.
3 Du är min tjänare, sa han till mig, en Guds furste med makt, och du ska förhärliga mig.
4 Men mitt arbete för dem tycks vara alldeles förgäves, svarade jag. Jag har slösat mina krafter på dem utan något gensvar. Men jag överlämnar allt åt Gud, och min lön finns hos honom.
5 Och nu, säger Herren, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, som gav mig uppdraget att ge honom hans folk Israel tillbaka och som har gett mig förtroende och kraft att utföra detta uppdrag:
6 Du ska göra mer än bara upprätta Israel åt mig. Jag ska göra dig till ett ljus för alla världens nationer så att du kan förmedla min frälsning också till dem.
7 Herren, befriaren och den Helige i Israel, säger till den som är övergiven och föraktad av människor och till den som jordens regenter trampar under sina fötter: Kungar ska resa sig när du går förbi, och furstar ska buga sig inför dig därför att Herren har utvalt dig. Han, den trofaste Herren, den Helige i Israel, utväljer dig.
Herren ska trösta sitt folk
8-9 Herren säger: Du har gjort din begäran i rätt ögonblick. Jag ska bevara dig från ond, bråd död och genom dig ingå ett förbund med alla folk. Jag ska ge dig ett tecken och ett löfte, som visar att jag ska återupprätta Israels land och återlämna det åt dess eget folk igen. Genom dig säger jag till mörkrets fångar: 'Kom ut! Jag ger er frihet!' De ska vara mina får och beta på grönskande ängar och gräsklädda höjder.
10 De ska aldrig vara hungriga eller törstiga. Den heta solen och den brännande ökenvinden ska aldrig mer nå dem. Herren ska i sin stora nåd leda dem utmed svalkande vattendrag.
11 Jag ska göra bergen till jämn mark framför dem, och vägarna ska gå fram högt ovanför dalarna.
12 Mitt folk ska vända tillbaka långt bortifrån, från norr och väster och söder.
13 Sjung av glädje, ni himlar, och ropa högt, du jord! Stäm upp en sång, ni berg, för Herren har tröstat sitt folk och ska ha medlidande med det.
14 Ändå säger de: Herren övergav oss, han har glömt bort oss.
15 Men det är inte så! Kan en mor glömma bort sitt lilla barn och låta bli att älska sin egen son? Även om något sådant skulle kunna ske, ska jag i alla fall inte glömma er.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand, och framför mina ögon har jag alltid en bild av Jerusalems murar.
17 Snart kommer de som ska bygga upp staden, och de ska jaga bort dem som ödelagt den.
18 Se er omkring bara! Alla ska komma tillbaka hem. De ska vara som juveler i en bruds utsmyckning.
19 Till och med de mest avfolkade delarna av ert övergivna land ska bli befolkade, och de fiender som hade er som slavar ska vara långt borta.
20 Generationer som fötts i landsflykt ska komma tillbaka och säga: 'Vi behöver mer utrymme! Det är fullt överallt!'
21 Då ska du tänka: 'Vem är det som gett mig allt det här? De flesta av mina barn dödades, och de övriga fördes bort i fångenskap och lämnade mig här ensam. Vem är det som fött och fostrat dem åt mig?'
22 Herren Gud säger: Jag ska ge ett tecken åt hedningarna, och de ska bära dina söner i sina armar och föra dem tillbaka till dig. Dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23 Kungar och drottningar ska tjäna dig. De ska ge dig vad du behöver. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet från dina fötter. Då ska du förstå att jag är Herren. De som tror på mig ska aldrig komma på skam.
24 Vem kan rycka bytet ur en mäktig mans hand? Vem kan ge en tyrann order om att släppa sina fångar?
25 Men Herren säger: Till och med fångarna hos de mäktigaste härskarna ska bli fria, för jag ska kämpa mot dem som strider mot dig, och jag ska rädda dina barn.
26 Jag ska mätta dina fiender med deras eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod. Hela världen ska förstå att jag, Herren, är din frälsare och befriare, den Mäktige i Israel.
Herrens lydige tjänare
50 Herren frågar: Sålde jag er till mina fordringsägare? Är det därför ni inte är här? Är er mor borta därför att jag skilt mig från henne och skickat bort henne? Nej, ni sålde er själva för era synders skull, och er mor togs som betalning för era skulder.
2 Var jag alltför svag för att rädda er? Är det därför mitt hus är tyst och tomt, när jag kommer hem? Har jag inte längre makt att hjälpa? Nej, det är inte anledningen, för jag kan befalla havet att torka ut! Jag kan förvandla floderna till öknar så att fisken dör av brist på vatten.
3 Jag är den som sänder mörkret över himlen.
4 Herren Gud har gett mig visdomens ord så att jag kan förstå vad jag ska säga till alla dessa uttröttade människor. Morgon efter morgon väcker han mig och öppnar mitt förstånd, så att jag kan förstå hans vilja.
5 Herren Gud har talat till mig, och jag har lyssnat. Jag gör inte uppror och vänder mig inte bort.
6 Jag vänder min rygg mot piskan och mina kinder mot dem som rycker mig i skägget. Man spottar mig i ansiktet, men jag drar mig inte undan skammen.
7 Därför att Herren, min Gud, hjälper mig, ska jag inte bli förskräckt. Jag har gjort min panna hård för att kunna göra hans vilja, och jag vet att jag ska segra.
8 Han som ger mig rättvisa är nära. Vem vågar strida mot mig nu? Var finns mina fiender? Låt dem träda fram!
9 Herren Gud är för mig! Vem ska kunna säga att jag är skyldig? Alla mina fiender ska skingras framför mig som malätna kläder faller sönder!
10 Vilka bland er fruktar Herren och lyder hans tjänare? Om någon vandrar i mörker utan det minsta ljus, låt honom då lita på Herren och stödja sig på sin Gud!
11 Men ni, som bor i ert eget ljus och värmer er vid egen eld i stället för vid Guds, kommer att få mycket bekymmer.
Hur kristna ska leva
17-18 Låt mig säga detta på Herrens uppdrag: Lev inte längre som människor som inte känner Gud. För dem har livet ingen mening. Hela deras tankevärld är begränsad, och de vet inte om vad det innebär att leva med Gud. De har tillslutit sina sinnen för honom och deras hjärtan är hårda som sten.
19 De bryr sig inte längre om vad som är rätt eller orätt, och de kastar sig hänsynslöst ut i alla former av orenhet och begär. De drar sig inte för någonting, eftersom de är ledda av sina onda sinnen och hänsynslösa begär.
20 Men detta är inte den väg som Kristus har visat er!
21 Om ni verkligen har hört hans röst och av honom lärt er sanningen om honom själv,
22 så ska ni sluta leva som förut. Ni ska lägga bort ert gamla jag, som var fyllt av ondska och begär, och som var er följeslagare på de onda vägarna.
23 Nu måste hela er inställning till livet och era tankar ständigt förändras till det bättre.
24 Ja, ni måste vara nya och annorlunda människor, heliga och goda. Klä er själva i denna nya natur.
25 Ljug inte längre för varandra! Tala sanning, för vi tillhör varandra, och när vi ljuger för varandra skadar vi också oss själva.
26 Om ni blir arga, så synda inte genom att ge mer näring åt er ilska. Låt inte oförsonligheten bestå till dess solen går ner. Kom över det fort,
27 för annars får djävulen fotfäste i era hjärtan.
28 Den som tidigare har levt av att stjäla måste sluta med det och i stället skaffa sig ett hederligt arbete, så att han kan ge till andra som har det svårt.
29 Undvik allt onödigt prat. Säg bara sådant som är gott och till hjälp för dem som ni samtalar med, och som kan bli dem till välsignelse.
30 Gör inte den helige Ande bedrövad genom det liv ni lever. Kom ihåg att det är han som sätter sin stämpel på er för att bevara er, och som garanterar att den dag kommer när Gud ska befria er helt från synden.
31 Var inte längre snåla, sura och arga. Gräl, hårda ord och motvilja mot andra bör inte ha någon plats i era liv.
32 Ni ska i stället vara vänliga mot varandra, ömhjärtade och förlåta varandra, precis som Gud har förlåtit er, därför att ni tillhör Kristus.
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
5 Den vise är mäktigare än den starke och kunskapen är förmer än styrkan.
6 Dra inte ut i krig utan att vara förberedd. Ju fler rådgivare man har, ju närmare är segern.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®