Bible in 90 Days
Jerusalems belägring och räddning
29 (A) Ve dig, Ariel, Ariel,[a]
staden där David
slog upp sitt läger[b]!
Lägg år till år,
låt högtiderna fullborda
sitt kretslopp,
2 så ska jag ansätta Ariel.
Där ska bli sorg och jämmer,
och den ska vara för mig
ett verkligt Ariel.
3 (B) Jag ska slå läger runt omkring dig[c],
omringa dig med belägringsvallar
och resa upp bålverk mot dig.
4 Då ska du bli förnedrad
och tala djupt nerifrån jorden,
dämpade ska dina ord
komma fram ur stoftet.
Din röst ska höras ur jorden
som en andes röst,
ur stoftet ska du viska fram
dina ord.
5 (C) Men dina många fiender[d]
ska bli som fint damm,
våldsmännens skara
som bortflygande agnar.
Det ska ske plötsligt,
på ett ögonblick.
6 (D) Från Herren Sebaot
ska straffet komma
med åska och jordbävning
och väldigt dån,
med storm och oväder
och flammor av förtärande eld.
7 Och alla de många folk
som förde krig mot Ariel,
alla som drog ut i strid
mot det och dess borg
och ansatte det
ska vara som en drömsyn
om natten.
8 Som när den hungrige
drömmer att han äter
men vaknar och känner
att magen är tom,
som när den törstige
drömmer att han dricker
men vaknar matt och törstig,
så ska det gå med alla de folk
som drog ut i strid mot Sions berg.
9 Häpna och förundras,
stirra er blinda och var blinda!
De är druckna men inte av vin,
de raglar
men inte av starka drycker.
10 (E) För Herren har utgjutit över er
en ande med djup sömn.
Han har slutit era ögon,
profeterna,
och täckt över era huvuden,
siarna.[e]
11 (F) All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad[f] bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."
13 (G) Herren har sagt:
Detta folk kommer nära
med sin mun
och ärar mig med sina läppar,
men håller sitt hjärta
långt ifrån mig.
Därför är deras vördnad för mig
bara ett inlärt människobud.[g]
14 (H) Se, därför ska jag än en gång
göra underbara ting med detta folk,
underbara och förunderliga.
De visas vishet ska förgå,
de förståndigas förstånd
ska förmörkas.[h]
15 (I) Ve dem som går ner i djupen
för att dölja sina planer
för Herren,
som gör sina gärningar i mörkret
och säger: "Vem ser oss?
Vem känner oss?"
16 (J) Hur bakvända är ni inte!
Ska leran anses lika
med krukmakaren?
Ska verket säga om sin mästare:
"Han har inte gjort mig"?
Eller ska det formade säga
om honom som har format det:
"Han förstår ingenting"?
17 (K) Ännu en liten tid
och Libanon ska förvandlas
till ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
ska räknas som vildmark.
18 (L) Den dagen ska de döva
höra bokens ord
och de blindas ögon
se ur dunkel och mörker.
19 De ödmjuka ska få
allt större glädje i Herren,
de fattigaste bland människor
ska fröjda sig i Israels Helige.
20 Det är förbi med de våldsamma,
det är slut med hånarna.
Alla som ville det onda utrotas,
21 (M) de som med sitt ord
fick människor att synda[i],
som snärjde den
som skulle skipa rätt i porten
och åsidosatte rätten
för den rättfärdige med lögn.
22 Därför säger Herren så
till Jakobs hus,
han som befriade Abraham:
Jakob ska inte mer behöva blygas,
hans ansikte
ska inte längre blekna,
23 (N) för när han, alltså hans barn,
ser mina händers verk ibland sig[j],
kommer de att
hålla mitt namn heligt.
De kommer att
hålla Jakobs Helige helig
och bäva för Israels Gud.
24 De som gått vilse i anden
ska få förstånd,
de som klagar
ska ta emot undervisning.
Lita på Herren och inte på Egypten
30 (O) Ve de upproriska barnen!
säger Herren.
De rådslår utan mig,
de sluter förbund
utan att min Ande är med,
så att de därigenom hopar
synd på synd.
2 (P) De drar ner till Egypten[k]
utan att ha rådfrågat min mun,
för att söka skydd hos farao
och få tillflykt
under Egyptens skugga.
3 (Q) Faraos beskydd
ska bli er till skam,
tillflykten under Egyptens skugga
en förödmjukelse.
4 (R) För hans furstar var i Soan
och hans sändebud
kom ända till Hanes[l],
5 (S) men alla ska skämmas
över ett folk
som inte kan hjälpa dem.
De är inte till hjälp eller nytta,
bara till skam och hån.
6 (T) Profetia om djuren i Negev.
Genom farornas
och ångestens land
där lejon och lejonhonor
har sitt tillhåll,
där huggormar
och vajande giftormar[m] bor,
bär de sina rikedomar[n]
på åsnors ryggar
och sina skatter
på kamelers pucklar,
till ett folk som inte kan hjälpa dem.
7 (U) För Egyptens hjälp är förgäves
och till ingen nytta.
Därför kallar jag Egypten
"Rahab[o] som inget uträttar".[p]
Faran i att förakta Guds ord
8 (V) Gå nu och skriv detta
på en tavla inför dem
och nerteckna det i en bok,
så att det bevaras
för kommande dagar,
alltid och för evigt.
9 (W) För det är ett upproriskt folk,
barn som ljuger,
barn som inte vill höra
Herrens undervisning
10 (X) och som säger till siarna:
"Sluta med era syner!"
och till profeterna:
"Profetera inte
det som är sant för oss!
Tala något smickrande till oss,
profetera något bedrägligt.
11 Vik av från vägen,
gå bort från stigen,
låt oss slippa se Israels Helige!"
12 (Y) Därför säger Israels Helige:
"Eftersom ni förkastar detta ord
och förtröstar på våld och list
och förlitar er på sådant,
13 (Z) ska denna missgärning bli för er
som en spricka i en hög mur,
som buktar ut mer och mer
tills muren plötsligt rasar
på ett ögonblick.
14 (AA) Den ska krossas som en lerkruka,
så skoningslöst att man inte
kan finna en skärva stor nog
för att hämta eld från eldstaden
eller ösa upp vatten ur dammen."
15 (AB) För så säger Herren Gud,
Israels Helige:
"Om ni vänder om och är stilla
blir ni frälsta.
Genom stillhet och tillit
blir ni starka."
Men ni vill inte.
16 (AC) Ni säger:
"Nej, vi tänker fly på hästar."
Därför ska ni också fly.
"Vi ska rida i väg på snabba hästar."
Därför ska också era förföljare
vara snabba.
17 (AD) Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot
ska ni alla fly,
tills det som är kvar av er
är som en flaggstång
på en bergstopp,
som ett baner på en kulle.
18 (AE) Därför väntar Herren
på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd
för att visa er barmhärtighet,
för Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar
på honom.
Herren ska välsigna sitt folk
19 (AF) O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han ska förvisso förbarma sig över dig när du ropar. Så snart han hör din röst ska han svara dig. 20 (AG) Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare[q] inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den."
22 (AH) Silvret som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med ska du då anse vara orent[r]. Du ska kasta bort det som något orent och säga till det: "Bort härifrån!"[s]
23 (AI) Och han ska ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda ska ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen ska din boskap få beta på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, de som bearbetar jorden, ska äta saltad blandsäd som kastats med kastskovel och högaffel.
25 (AJ) På den stora slaktens dag, när tornen faller, ska bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus ska vara som solens och solens ljus ska vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Dom över Assyrien
27 (AK) Se, Herrens namn
kommer fjärran ifrån
med brinnande vrede
och med tunga rökmoln.
Hans läppar är fulla av harm,
hans tunga är
som förtärande eld.
28 (AL) Hans andedräkt är som en ström
som svämmar över
och når ända upp till halsen,
för han vill sålla hednafolken
i förintelsens såll
och lägga i folkens mun
ett betsel som leder dem vilse.
29 (AM) Då ska ni sjunga som under en natt
då man firar helig högtid,
och era hjärtan ska glädja sig
som när man under flöjtspel
tågar upp på Herrens berg,
upp till Israels klippa.
30 (AN) Och Herren ska låta höra
sin majestätiska röst
och visa hur hans arm drabbar
med vrede och harm,
med förtärande eldslåga,
storm och störtregn
och hagelstenar.
31 (AO) Inför Herrens röst
ska Assur gripas av skräck
när han slår honom med sin stav.
32 Och så ofta staven far fram
och Herren efter sitt beslut
låter den falla på honom,
ska det ljuda
av tamburiner och harpor.
Gång på gång ska han lyfta sin arm
för att strida mot honom.
33 (AP) För en eldsgrop[t]
är beredd sedan länge,
även för kungen
har den gjorts redo.
Den är djup och bred,
dess bål har eld och ved
i överflöd,
som en svavelström
ska Herrens Ande
sätta den i brand.
Herren kan rädda, inte Egypten
31 (AQ) Ve dem som drar ner
till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar
för att de är många,
och på ryttare
för att mängden är stor.
De vänder inte sin blick
till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 (AR) Men också han är vis
och låter olyckan komma,
han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig mot de ondas hus
och mot hjälp från förbrytare.
3 (AS) För egyptierna är människor
och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren ska räcka ut sin hand,
och hjälparen ska vackla
och den hjälpte falla,
båda går under tillsammans.
4 (AT) För så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter,
ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar
samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller räds deras oväsen,
så ska Herren Sebaot komma ner
för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 (AU) Som fågeln breder ut sina vingar
ska Herren Sebaot beskydda
Jerusalem.
Han ska beskydda och hjälpa,
skona och rädda.
6 (AV) Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 (AW) För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 (AX) Assur ska falla[u], men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar. 9 (AY) Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Rättfärdighetens rike
32 (AZ) Se, en kung ska regera
i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2 (BA) En man ska vara som en tillflykt
i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3 (BB) De som har ögon att se med
ska inte vara förblindade,
de som har öron att höra med
ska lyssna.
4 De obetänksammas hjärtan
ska förstå kunskap,
och de stammandes tunga
ska tala flytande och klart.
5 Dåren ska då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas generös.
6 (BC) För en dåre talar dårskap,
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror
om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige
från att dricka.
7 (BD) Girigbukens vapen är onda,
han tänker ut ondskefulla planer
för att fördärva de betryckta
med lögnaktiga ord
och den fattige
när han vädjar om rättvisa.
8 Men den ädle tänker ädla tankar,
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst!
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord!
10 När dagar lagts till år ska ni darra,
ni som är så sorglösa,
för vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni säkra,
darra, ni sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er mot brösten och klaga
över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
där törne och tistel skjuter upp,
över glädjens alla boningar
i den yra staden.
14 (BE) För palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden[v] med tornet förvandlas
till grotthålor för evigt,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar –
15 (BF) tills Anden från höjden
blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo
på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
ska vara frid,
och rättfärdighetens verk
vara ro och trygghet för evigt.
18 (BG) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19 (BH) Men hagel ska falla när skogen fälls,
och staden ska bli
djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
som kan så vid alla vatten
och låta oxen och åsnan
fritt ströva omkring.
Assyriens fall och Sions räddning
33 (BI) Ve dig, du härjare
som själv inte har härjats,
du förrädare
som själv inte blivit förrådd!
När du är färdig med att härja
ska du själv bli härjad,
när du har slutat förråda
ska du själv bli förrådd.[w]
2 (BJ) Herre, förbarma dig över oss,
vi hoppas på dig.
Bli du vår[x] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 (BK) För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät
skingras folkslagen.
4 (BL) Man ska förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 (BM) Upphöjd är Herren,
för han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt
och rättfärdighet.
6 (BN) Han ska vara
din framtids säkra grund,
rik på frälsning,
vishet och kunskap.
Fruktan för Herren ska vara
Sions skatt.
7 (BO) Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 (BP) Vägarna är öde,
ingen går mer på stigarna.
Han bryter fördrag, föraktar städer[y],
tar ingen hänsyn till människor.
9 (BQ) Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Bashans och Karmels skogar[z]
fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig,
nu vill jag visa min höghet.
11 (BR) Med halm går ni havande,
och ni föder strå.
Er ande är en eld
som kommer att förtära er.
12 Folken ska förbrännas till kalk,
likt avhugget törne
ska de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta,
hör vad jag har gjort.
Ni som är nära,
lär känna min makt.
14 (BS) Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
15 (BT) Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar
det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer
från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra
om blodsgärningar
och sluter sina ögon
för att inte se det onda,
16 (BU) han ska bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans värn.
Sitt bröd ska han få,
vatten ska aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet
ska dina ögon se,
de ska blicka ut
över ett vidsträckt land.
18 (BV) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
på skräckens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 (BW) Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 (BX) Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon ska skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar
ska aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor
ska ingen enda brista,
21 för Herren ska vara där
i sitt majestät.
Han ska vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror
ska där gå fram,
inget mäktigt skepp
färdas däröver,
22 för Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
Herren är vår kung.
Han är den som frälser oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då ska mycket rövat gods utskiftas,
även de lama ska då ta byte.
24 (BY) Och ingen av invånarna ska säga:
"Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Guds dom över Edom och världen
34 (BZ) Träd fram, ni folk, och hör,
lyssna, ni folkslag!
Jorden och allt den rymmer
ska höra,
världen och allt som växer där.
2 (CA) För Herrens vrede riktas
mot alla hednafolk,
hans harm
mot alla deras härskaror.
Han viger dem åt förintelse,
han utlämnar dem till slakt.
3 (CB) Deras slagna ska kastas bort,
stank stiger
från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 (CC) Himlens hela härskara går under,
himlarna rullas ihop
som en bokrulle.
Hela dess härskara
faller förvissnad ner
som vissnade löv
från vinrankan,
som vissnade blad
från fikonträdet.
5 För mitt svärd
har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket jag vigt åt förintelse
för att bli deras dom.
6 (CD) Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar,
för Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms[aa] land.
7 Också vildoxar slaktas
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt
av blod,
deras jord blir dränkt av fett,
8 (CE) för dagen kommer
för Herrens hämnd,
ett vedergällningens år
då han utför Sions sak.
9 Då förvandlas
Edoms bäckar till tjära
och dess jord till svavel,[ab]
dess land blir till brinnande tjära.
10 (CF) Varken natt eller dag
ska den branden slockna,
ständigt ska röken av den
stiga upp.
Från släkte till släkte
ska landet ligga öde,
aldrig i evighet
ska någon vandra där.
11 (CG) Pelikaner och hägrar
ska ta över det,
uvar och korpar bo där.
Han ska spänna linor och lod
över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar finns ingen kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 (CH) Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar
växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 (CI) Öknens djur möter där hyenor,
raggiga bockar
bräker till varandra.
Där kan tornugglan[ac] slå sig till ro
och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen[ad] sitt bo
och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och
samlar det i sitt beskydd.
Där samlas gamarna,
den ena efter den andra.
16 (CJ) Sök i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dem ska utebli,
det ena ska inte sakna
det andra,
för det är hans mun
som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem
deras mark med mätsnöre.
De ska ha den till besittning
för alltid,
de ska bo där från släkte till släkte.
Frälsningen – den heliga vägen
35 (CK) Öknen och ödemarken
ska glädja sig,
hedmarken fröjda sig
och blomstra som en lilja.
2 (CL) Den ska blomstra skönt
och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet ska den få,
Karmels och Sarons prakt.
De ska få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 (CM) Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.[ae]
4 (CN) Säg till oroliga hjärtan:
"Var starka, var inte rädda!"
Se, er Gud är här!
Han kommer med hämnd,
med vedergällning från Gud.
Han kommer själv och frälser er.
5 (CO) Då ska de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.[af]
6 Den lame ska hoppa som en hjort,
den stummes tunga ska jubla,
för vatten ska bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 (CP) Den glödande sanden ska bli en sjö,
den torra marken
vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
ska det växa säv, vass
och papyrus.
8 (CQ) En banad väg ska gå där,
en vandringsled,
och den ska kallas
"den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
men den är till för dem.[ag]
De som vandrar den vägen
ska inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 (CR) Där ska inga lejon finnas,
inga rovdjur ska komma dit.
De ska inte finnas där,
men de återlösta ska färdas
på den.
10 (CS) Herrens friköpta ska vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden.
Fröjd och glädje ska de få,
sorg och suckan ska fly bort.
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 (CT) I kung Hiskias fjortonde regeringsår[ah] drog Assyriens kung Sanherib[ai] upp och angrep alla befästa städer i Juda[aj] och intog dem. 2 (CU) Från Lakish[ak] skickade han Rab-Shake[al] med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.
3 (CV) Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna[am] och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Du menar kanske att det räcker[an] med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 (CW) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! 9 Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska,[ao] för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."
12 Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?" 13 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 (CX) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
16 (CY) Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 (CZ) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 (DA) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." 22 Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.
Jesajas profetia
37 (DB) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överförvaltaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 (DC) De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. 4 (DD) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre Assyriens kung har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädd för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 (DE) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna.[ap] Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[aq] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han så snart han hörde det sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (DF) "Så ska ni säga till kung Hiskia i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[ar] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[as] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 (DG) "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 17 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt alla riken och deras länder. 19 (DH) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, bara du."
21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig på grund av Sanherib, Assyriens kung, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare
hånade du Herren
när du sade:
’Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar[at]
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram
till dess bortersta höjder
och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar
och drack vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla Egyptens strömmar.’
26 Har du inte hört att jag
för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar
bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt
att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
27 (DI) Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta
och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och som säden som förbränns
innan den växer upp.
28 (DJ) Jag vet om du sitter,
om du går ut
eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
29 (DK) Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått
mina öron,
ska jag sätta min krok
i din näsa
och mitt betsel i din mun[au]
och föra dig tillbaka samma väg
som du kom.
30 (DL) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 32 (DM) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots lidelse ska göra det. 33 Därför säger Herren så om Assyriens kung:
Han ska inte komma in
i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han ska inte närma sig den
bakom en sköld
eller kasta upp en vall[av] mot den.
34 Han ska vända tillbaka
samma väg som han kom.
Han ska inte komma in
i denna stad, säger Herren,
35 (DN) för jag ska skydda
och rädda denna stad
för min och min tjänare
Davids skull."
Sanheribs fall
36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[aw] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.[ax] 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[ay] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[az] blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom
38 (DO) Vid den tiden[ba] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. 6 Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: 8 Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa[bb] med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.
Hiskias lovsång
9 En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10 (DP) Jag sade:
I mina bästa dagar går jag in
genom dödsrikets portar,
jag blir fråntagen
resten av mina år.
11 (DQ) Jag sade:
Jag får aldrig mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Jag får aldrig mer se människor
hos dem som bor i världen[bc].
12 Min boning rycks upp
och flyttas ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut
som vävaren sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen blivit natt[bd]
gör du slut på mig.
13 Jag ropar[be] ända till morgonen.
Som ett lejon
krossar han alla mina ben.
Innan dagen blivit natt
gör du slut på mig.
14 (DR) Jag låter som en svala,
som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon
ser längtansfullt mot höjden:
"Herre, jag är betryckt.
Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Jag får vandra varsamt alla mina år
efter det bittra
min själ varit med om.
16 Herre, trots sådant
lever människor,
och genom allt sådant
hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk
och låter mig leva.
17 (DS) Se, den bittra plågan
blev till nytta för mig.
I din kärlek räddade du min själ
från förintelsens grop,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18 (DT) Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 (DU) Den som lever,
den som lever tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd
för barnen.
20 (DV) Herren ska frälsa mig,
och vi ska spela mina sånger
i alla våra livsdagar
i Herrens hus.
21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Sändebuden från Babel
39 (DW) Vid den tiden[bf] sände Babels kung Merodak-Baladan,[bg] Baladans son, brev och en gåva till Hiskia, för han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller något annat i hans ägo som han inte visade dem.
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad sade de där männen? Varifrån kom de till dig?" Hiskia svarade: "De kom till mig från ett avlägset land, från Babel." 4 Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De fick se allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte låtit dem se."
5 Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord: 6 (DX) Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska bli kvar, säger Herren. 7 (DY) Och man ska ta några av de söner[bh] som ska utgå från dig och som du kommer att föda, och de ska bli hovmän i den babyloniske kungens palats." 8 Hiskia sade till Jesaja: "Det är ett gott Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Det blir ju fred och trygghet under min livstid."
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 (DZ) Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.
2 Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.
3 (EA) En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.[bi]
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."
6 (EB) Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan[bj] svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.[bk]
7 Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 (EC) Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,[bl]
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"
10 (ED) Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
11 (EE) Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 (EF) Vem har mätt vattnen
i sin kupade hand
och mätt upp himlens vidd
med sina fingrar?
Vem har samlat jordens stoft
i ett mått,
vägt bergen på en våg
och höjderna i en vågskål?
13 (EG) Vem har utforskat Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd
och undervisa honom?[bm]
14 Vem rådfrågar han,
vem ska ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 (EH) Se, folken är som en droppe
i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han
som ett stoftkorn.
16 Libanons skog
räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ingenting
inför honom,
mindre än noll och tomhet
anser han dem vara.
18 (EI) Vem vill ni likna Gud vid?
Vad vill ni jämföra honom med?
19 (EJ) Hantverkaren gjuter en gudabild,
och guldsmeden belägger den
med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd
att offra så mycket
väljer ett stycke trä
som inte ruttnar.
Sedan söker han
en skicklig hantverkare
som kan forma en gudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?
22 (EK) För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.
23 (EL) Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.
26 (EM) Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 (EN) Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.
Herren eller avgudarna
41 (EO) Var tysta inför mig,
ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram
och sedan tala.
Låt oss tillsammans
träda inför rätta.
2 (EP) Vem har i öster uppväckt honom
som möts av rättfärdighet?
Vem ger folk i hans våld
och gör honom till härskare
över kungar?
Vem gör dem till stoft
för hans svärd,
till bortblåst halm för hans båge?
3 Han förföljer dem
och går trygg fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 (EQ) Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste
och hos de sista. Jag Är.[bn]
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar darrar.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Hantverkaren styrker guldsmeden,
bleckslagaren
den som hamrar på städet.
Han säger om lödningen:
"Den är bra!"
och nitar fast avguden
så att den inte faller omkull.
8 (ER) Men du Israel, min tjänare,
du Jakob som jag utvalt,
du ättling till Abraham, min vän!
9 (ES) Jag har hämtat dig
från jordens ändar,
kallat dig från dess yttersta hörn
och sagt till dig:
"Du är min tjänare,
dig har jag utvalt
och inte förkastat."
10 (ET) Var inte rädd, för jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig
med min rättfärdighets högra hand.
11 (EU) Se, alla som hatar dig
ska få skämmas och blygas.
Dina motståndare ska bli till intet
och förgås.
12 (EV) Du ska söka efter dina motståndare
men inte finna dem.
De som strider mot dig
ska gå under och bli till intet,
13 (EW) för jag är Herren din Gud
som tar din högra hand
och säger till dig:
Var inte rädd, jag hjälper dig.
14 (EX) Var inte rädd, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare[bo].
15 Se, jag gör dig till en ny trösksläde
med skarpa taggar.
Du ska tröska sönder berg
och krossa dem till stoft
och göra höjder till agnar.
16 Du ska kasta dem med kastskovel[bp],
och vinden ska föra bort dem
och stormen skingra dem.
Och själv ska du jubla i Herren,
ha din ära i Israels Helige.
17 De svaga och fattiga
söker efter vatten,
men det finns inget,
deras tunga torkar av törst.
Men jag, Herren, ska bönhöra dem,
Israels Gud ska inte överge dem.
18 (EY) Jag ska låta strömmar
rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag ska göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation