Bible in 90 Days
19 (A) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[a], till Tubal[b] och Grekland[c], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (B) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[d], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (C) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 (D) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (E) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (F) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.
1 (G) Detta är Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[e] i Benjamins land. 2 (H) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[f], 3 (I) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[g] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 (J) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[h].”
6 (K) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![i] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” 7 (L) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 (M) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” 9 (N) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (O) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[j].” 12 (P) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”
13 (Q) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (R) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (S) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[k], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (T) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 (U) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (V) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 (W) Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig
under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 (X) Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den
drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord,
ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 (Y) Så säger Herren:
Vad fann era fäder för fel hos mig,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 (Z) De frågade inte: ”Var är Herren,
han som förde oss upp
ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
landet där ingen färdas
och där ingen människa bor?”
7 (AA) Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt
och dess goda.
Men när ni hade kommit dit,
orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 (AB) Prästerna frågade inte:
”Var är Herren?”
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
och herdarna var trolösa
mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde dem
som inte kan hjälpa.
9 (AC) Därför ska jag fortsätta
gå till rätta med er, säger Herren,
och gå till rätta med era barnbarn.
10 (AD) Dra bort till kitteernas kuster
och se efter,
skicka bud till Kedar[l] och undersök,
se om något sådant har hänt där:
11 (AE) Har ett folk någonsin
bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort
sin härlighet
mot något som inte kan hjälpa.
12 (AF) Häpna, ni himlar, över detta,
rys av stor förfäran, säger Herren,
13 (AG) för mitt folk har begått
en dubbel synd:
De har övergett mig,
källan med det levande vattnet[m],
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 (AH) Är Israel en träl?
Är han född som slav?
Varför har han blivit ett byte?
15 (AI) Lejonen[n] ryter mot honom,
man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 (AJ) Även Memfis och Tachpanches[o] barn
betar din hjässa kal[p].
17 (AK) Men är det inte du själv
som vållar dig detta,
genom att du överger
Herren din Gud
när han vill leda dig
på den rätta vägen?
18 (AL) Varför vill du till Egypten
för att dricka av Nilens[q] vatten?
Och varför vill du till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 (AM) Det är din ondska som tuktar dig
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren din Gud
och inte fruktar mig,
säger Herren Gud Sebaot.
20 (AN) Redan för länge sedan
bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band,
men du sade:
”Jag vill inte tjäna dig.”
På alla höga kullar
och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 (AO) Jag hade planterat dig
som en ädel vinstock, helt äkta.
Hur kunde du då bli en oäkta,
främmande vinstock för mig?
22 Även om du tvättar dig med soda
och tar mängder av såpa
är ändå din synds fläckar
kvar inför mig, säger Herren Gud.
23 (AP) Hur kan du säga:
”Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?”
Tänk hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är som ett ystert kamelsto
som löper hit och dit,
24 som en vildåsna
som är van vid öknen
och flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka
hennes begär?
Den som söker henne
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden[r]
finner man henne lätt.
25 (AQ) Akta din fot
så att du inte tappar skon
och din strupe
så att den inte blir törstig.
Men du svarar: ”Det är förgäves!
Jag älskar främmande gudar
och tänker följa dem.”
26 Liksom tjuven står med skam
när han ertappas,
så ska Israels hus få skämmas
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 (AR) de som säger till trästycket:
”Du är min far”,
och till stenen:
”Du har fött mig”.
De vänder ryggen mot mig
och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
”Res dig och rädda oss!”
28 (AS) Var är då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem resa sig!
Kan de rädda dig
i din olyckas tid?
För du, Juda,
har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför går ni till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig,
säger Herren.
30 (AT) Förgäves har jag slagit era barn,
de lät sig inte tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat
era profeter.
31 Du släkte, se Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
vi kommer inte mer till dig?”
32 (AU) Inte glömmer en jungfru
sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider
glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Även de sämsta kvinnor
har du lärt dina vägar.
34 På dina mantelflikar finns blod
av fattiga som var oskyldiga,
de hade inte ertappats vid inbrott[s].
35 Trots allt detta säger du:
”Jag är oskyldig.
Han är inte arg på mig längre.”
Men jag vill gå till rätta med dig,
eftersom du säger:
”Jag har inte syndat.”
36 (AV) Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du blir besviken på Egypten
liksom du blev besviken
på Assyrien.[t]
37 (AW) Också därifrån måste du gå din väg
med händerna på huvudet,[u]
för Herren förkastar
dem som du litar till,
du får ingen framgång genom dem.
Juda och Israels otrohet
3 (AX) Han sade:
Om en man skiljer sig
från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka[v]
till henne?
Skulle inte då landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt
med många älskare,
och nu kommer du tillbaka till mig?
säger Herren.
2 (AY) Lyft blicken mot de kala höjderna
och se: Var har du inte
blivit skändad?
Vid vägarna satt du
och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet
med din otukt och din ondska.
3 (AZ) Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade
en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nu ropat till mig:
”Min Far!
Du är min ungdoms vän!”
5 (BA) ”Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede
för alltid?”
Så talade du och gjorde
allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 (BB) I kung Josias tid[w] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 (BC) Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.
Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 (BD) Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[x] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[y]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11 (BE) Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 (BF) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13 (BG) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 (BH) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[z]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (BI) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16 (BJ) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (BK) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
Vilken plats ska jag inte låta dig
få bland barnen,
och vilket ljuvligt land
ska jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel
bland folken.
Och jag sade:
Då ska ni kalla mig Far
och inte vända er bort
från mig mer.
20 Men som när en hustru
är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus,
varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 (BL) Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
för de har gått på villovägar
och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag ska bota er från er otrohet.
”Se, vi kommer till dig,
för du är Herren vår Gud.
23 (BM) Ja, falskt var vårt hopp
till höjderna,
vårt larm på bergen.
Ja, hos Herren vår Gud
finns frälsning för Israel.
24 (BN) Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud[aa] förtärt
frukten av våra fäders arbete,
deras får och kor,
deras söner och döttrar.
25 (BO) Låt oss nu ligga här i vår skam
och låt vanära täcka oss,
för vi har syndat
mot Herren vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till i dag.
Vi har inte lyssnat
till Herren vår Guds röst.”
4 Om du vill vända tillbaka, Israel,
säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du tar bort
dina avskyvärda gudar
från min åsyn
ska du slippa irra runt som flykting.
2 (BP) Du ska svära i sanning,
rätt och rättfärdighet:
”Så sant Herren lever”,
och då ska hednafolken
välsigna sig i honom
och ha sin ära i honom.
3 (BQ) Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 (BR) Omskär er för Herren,
ta bort ert hjärtas förhud,
ni Juda män
och Jerusalems invånare.
Annars ska min vrede
bryta fram som en eld
och brinna så att ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
Kommande dom
5 (BS) Förkunna i Juda
och ropa och säg det i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
”Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna[ab]!”
6 (BT) Res ett baner i riktning mot Sion,
sök skydd, stanna inte!
För jag ska låta olyckan komma
från norr med stor förödelse.
7 (BU) Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare[ac] bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land
till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner
så att ingen kan bo där.
8 (BV) Klä er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
för Herrens brinnande vrede
har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
ska kungen och furstarna
tappa modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 (BW) Men jag sade[ad]: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn[ae], 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!
13 (BX) Se, han stiger upp som ett moln,
hans vagnar är som en stormvind,
hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 (BY) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
Jerusalem, så att du blir räddad!
Hur länge ska onda tankar
bo i ditt bröst?
15 (BZ) Från Dan[af] hörs en röst ropa,
från Efraims berg
en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer
från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 (CA) Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
för hon har varit upprorisk
mot mig, säger Herren.
18 (CB) Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.
19 (CC) O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 (CD) Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 (CE) Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 (CF) Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 (CG) Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 (CH) För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 (CI) Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig[ag]
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 (CJ) För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
”O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare.”
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (CK) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (CL) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (CM) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (CN) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[ah].
7 (CO) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (CP) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (CQ) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (CR) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (CS) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (CT) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (CU) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (CV) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 (CW) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (CX) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (CY) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (CZ) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (DA) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (DB) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (DC) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (DD) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
30 (DE) Förfärliga och fruktansvärda saker
sker i landet.
31 (DF) Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad ska ni göra
när slutet på det kommer?
Jerusalem belägras
6 (DG) Fly från Jerusalem,
ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa[ai],
res ett högt baner
i Bet-Hakkerem[aj],
för en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 (DH) Herdar ska komma över henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält
runt omkring henne
och var och en ska beta av
sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
”Kom, låt oss dra upp
vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats.”
6 (DI) För så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och bygg vallar[ak]
mot Jerusalem!
Här är staden som ska straffas.
Den är full av förtryck.
7 (DJ) Som en källa flödar av vatten,
så flödar den av sin ondska.
Man hör om våld och förödelse där,
sår och slag är ständigt
inför mina ögon.
8 Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig
ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
ett land där ingen bor.
9 (DK) Så säger Herren Sebaot:
Man ska bärga en efterskörd
från dem som är kvar av Israel,
som från en vinstock.
Räck ut din hand på nytt,
som när man plockar druvor
från rankorna.
10 (DL) Till vem ska jag tala
och för vem ska jag vittna
så att de hör?
Deras öron är stängda[al]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 (DM) Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla tillbaka den.
Ös ut den över barnen på gatan
och över de unga där de samlas.
Både man och kvinna ska drabbas,
också den gamle
och den som fyllt sina dagars mått.
12 (DN) Främlingar ska ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
för jag ska räcka ut min hand
mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 (DO) Hög som låg,
alla söker de oärlig vinst.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 (DP) De tar det lätt med att bota
mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
15 De ska stå där med skam,
för de har gjort avskyvärda saker.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
16 (DQ) Så säger Herren:
Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så ska ni finna ro för era själar[am].
Men de svarade:
”Vi vill inte vandra på den.”
17 (DR) När jag satte väktare
över er och sade:
”Lyssna till basunens ljud”,
svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”
18 Hör därför, ni hednafolk,
och lägg märke till, du församling,
vad som sker bland dem.
19 (DS) Hör du jord: Se, jag ska låta
olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat
på mina ord
utan förkastat min lag.
20 (DT) Vad bryr jag mig om
rökelse[an] från Saba
eller finaste kalmus[ao]
från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer
tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag ska lägga stötestenar
framför detta folk,
och på dem ska fäder och söner
snubbla tillsammans,
grannar och vänner förgås.
22 (DU) Så säger Herren:
Se, ett folk kommer
från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig
vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans[ap],
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, dotter Sion.
24 (DV) Vi har hört ryktet om dem.
Våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på fältet
och vandra inte på vägen,
för fiendens svärd är där
med skräck från alla sidor.
26 (DW) Du, mitt folk, min dotter,
klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
sjung sorgesång
som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Plötsligt drabbar oss fördärvaren.
27 (DX) Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du ska lära känna
och pröva deras väg.
28 (DY) Alla är de förhärdade rebeller
som går med förtal,
de är som koppar och järn,
allihop är fördärvare.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
Mer rening är meningslös,
de onda rensas inte ut.
30 (DZ) ”Förkastat silver” kallar man dem,
för Herren har förkastat dem.
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 (EA) Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3 (EB) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4 (EC) Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5 (ED) Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 (EE) sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka. 7 Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.
8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. 9 (EF) Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. 11 (EG) Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste[aq]? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 (EH) Gå bort till den plats i Shilo[ar] där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 (EI) Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 (EJ) därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15 (EK) Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.
16 (EL) Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 (EM) Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning[as]. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.
19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? 20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.
21 (EN) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[at] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 (EO) För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer. 23 (EP) Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” 24 (EQ) Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 (ER) Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. 26 (ES) Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.
27 Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”
Dom över Hinnoms sons dal
29 (ET) Klipp av ditt hår[au] och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede. 30 (EU) Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 (EV) De har byggt upp Tofethöjderna[av] i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.
32 (EW) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 (EX) Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34 (EY) I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud[aw], för landet ska läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 (EZ) och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller,
reser han sig då inte igen?
Och om någon går vilse,
vänder han då inte om?
5 (FA) Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
De talar det som inte är rätt.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
Alla viker av i egen riktning,
likt hästar som störtar sig ut
i striden.
7 (FB) Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden
när de ska komma tillbaka.
Men mitt folk
känner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni säga: ”Vi är visa,
vi har Herrens lag?”
Visst! De skriftlärdas lögnpenna
har förvandlat lagen till lögn.
9 (FC) De visa ska komma på skam,
bli förskräckta och fångade.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 (FD) Därför ska jag ge deras hustrur
åt andra
och deras åkrar åt erövrare,
för alla söker de oärlig vinst,
hög som låg.
Profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
11 (FE) De tar det lätt med att bota
dottern mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
12 De ska få skämmas
för att de har gjort något
så avskyvärt.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
13 (FF) Jag ska rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar
på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem
ska tas ifrån dem.
14 (FG) Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där,
för Herren vår Gud
låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten
att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15 (FH) Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
16 (FI) Från Dan hörs hans hästar frusta,
när hans hingstar gnäggar
bävar hela landet.
De kommer och slukar landet
med allt som finns där,
staden och alla som bor i den.
17 (FJ) Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de ska bita er, säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var ska jag få lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 (FK) Hör, dottern mitt folk
ropar från fjärran land:
”Finns inte Herren mer i Sion?
Är hennes kung inte längre där?”
Varför har de retat mig till vrede
med sina bilder,
med sina främmande avgudar?
20 ”Skördetiden är förbi,[ax]
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad,
för dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 (FL) Finns det ingen balsam i Gilead[ay],
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk
inte botad?
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (FM) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (FN) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (FO) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (FP) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[az]
och varje vän går med förtal.
5 (FQ) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (FR) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (FS) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (FT) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (FU) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (FV) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (FW) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (FX) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (FY) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (FZ) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Nöden vid Jerusalems undergång
17 (GA) Så säger Herren Sebaot:
Se er om och kalla på gråterskor[ba]
så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor,
låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vattnet strömmar
från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse
som har drabbat oss!
Vi skäms djupt,
vi måste lämna landet,
för de har rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron
för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Den rycker bort barnen från gatan
och de unga männen från torgen.
22 (GB) Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar
ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte berömma sig
av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 (GC) Den som vill berömma sig,
han ska berömma sig av
att han har insikt och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden,
för i det har jag min glädje,
säger Herren.[bb]
25 (GD) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[bc] som ändå är oomskurna: 26 (GE) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Gud och avgudarna
10 Hör det ord
som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 (GF) Så säger Herren:
Ta inte efter hednafolkens sätt,
låt er inte skrämmas
av tecknen på himlen
därför att hednafolken
skräms av dem,
3 (GG) för folkens seder är tomhet.
Man hugger ett träd i skogen,
och hantverkarens händer
formar det med yxan.
4 (GH) Man pryder det med silver och guld
och fäster det med hammare
och spik
så att det inte faller omkull.
5 (GI) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där och kan inte tala.
Man måste bära dem,
för de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
inte heller något gott.
6 (GJ) Ingen är som du, Herre.
Du är stor, och stort och mäktigt
är ditt namn.
7 (GK) Vem skulle inte frukta dig,
du folkens kung?
Det anstår dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken
finns ingen som du.[bd]
8 (GL) Alla är de oförnuftiga
och dåraktiga,
vägledda av tomma trägudar.
9 (GM) Silvret som hamras
hämtas från Tarshish[be]
och guldet från Ufas[bf].
Snickarnas och guldsmedernas verk
kläs sedan i blått och purpur[bg].
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (GN) Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden,
den evige Kungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken uthärdar inte
hans harm.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation