Bible in 90 Days
25 Bildad från Sua svarade:
2 Gud är stor och mäktig. Han skapar frid i himlen.
3 Vem kan räkna hans skaror? Han låter sitt ljus lysa på jorden.
4 Hur kan en vanlig människa stå inför Gud och påstå sig vara rättfärdig? Hur kan någon i hela världen skryta med att vara ren?
5 Gud är så ren att inte ens månen och stjärnorna i sin glans är rena för honom.
6 Hur kan då en människa, som inte är mer än en mask i hans ögon, påstå att hon är ren?
26 Då svarade Job:
2 Vilka underbara stöttepelare ni är alla tre! Tänk vad ni har uppmuntrat mig i min nöd!
3 Vilka sanningar ni har uttalat, och vilket förstånd ni har bevisat!
4 Vem har hjälpt er att finna alla dessa ord, och i vems anda har ni uttalat dem?
5-6 De döda står nakna och darrar inför Gud på den plats dit de kommit. Döden och dödsriket kan inte dölja något för Gud.
7 Han spänner ut himlen över tomma intet och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar regnet i tjocka moln, som inte brister.
9 Han höljer månen i moln.
10 Han sätter en gräns för havet och en gräns för dagen och natten.
11 Himlens pelare darrar vid hans tillrättavisning,
12 och för hans makt upprörs havets vågor. Hans vishet krossar den mäktigaste.
13 Av hans andedräkt formas skyarna, och hans hand genomborrar den starkaste.
14 Detta är bara något av vad han gör, en stilla viskning om hans makt. Vem kan förstå hans verkliga styrka och kraft?
Jobs slutliga försvarstal
27 Job fortsatte sitt försvarstal:
2 Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,
3 att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4 ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.
5 Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6 Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.
7 Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.
8 Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?
9 Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?
10 Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.
11 Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,
12 men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.
13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.
15 De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.
18 Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!
19 Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.
20 Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.
21 Tomheten tar över, och han finns inte mer.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.
23 Man hånar honom med rop och visslingar.
28 Människan vet hur man bryter silver och renar guld,
2 hur man gräver fram järn ur jorden och smälter koppar ur malm.
3-4 Hon vet hur man tänder ljus, så att gruvschakt kan sprängas och malm brytas i jordens djup. Där nere i djupet, långt från hemmets trygghet, gräver hon sig fram och svingar sig över avgrunden i rep.
5 Den jord som ger växt och föda är i sitt inre som omvälvd av eld.
6 Safirer gömmer sig i berget och guldklimpar i gruset,
7 skatter som ingen fågel kan se och inget falköga upptäcka.
8 Inget rovdjur har någonsin trampat på dessa rikedomar och inget lejon varit i deras närhet.
9 Men människan kan spräcka den hårda klippan och borra sig ner i djupen.
10 Hon spränger tunnlar in i bergen och avslöjar dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar och vaskar fram guld.
12 Men trots att människan kan frilägga dessa skatter, vet hon inte var visheten gömmer sig.
13 Hon inser inte dess oskattbara värde och förstår inte att den inte kan sökas bland människor.
14 'Här finns den inte
15 Visheten kan inte köpas för silver eller guld,
16 inte för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas som jämförelse. Den är mer värd än rubiner.
19 Topas från Etiopien kan inte betala den och inte heller det allra renaste guld.
20 Var kan vi då få tag i visheten? Var finns förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande, inte ens den mest skarpögda fågel i skyn kan upptäcka den.
22 Döden och dödsriket har hört ryktas om den.
23-24 Bara Gud vet var den finns, och bara han kan visa vägen. Han kan se hela jorden och allt under himlen.
25 Han får vinden att blåsa, och han sätter gränser för havet.
26 Han ger regnet dess lagar och visar blixten dess väg.
27 Han vet var visheten finns. Han har granskat den och noga utforskat den.
28 Och han säger till människan: 'Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet, och att fly det onda är sant förstånd.'
29 Job fortsatte sitt försvar:
2 Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,
3 när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.
4 Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,
5 när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig
6 och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.
10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.
11 Alla stämde in i vad jag sa. Alla som såg mig talade väl om mig,
12 därför att jag hjälpte de fattiga i deras nöd och de faderlösa, som inte hade någon att vända sig till.
13 Jag hjälpte alla som hade det svårt, och de välsignade mig. Jag gjorde livet lite lättare för utsatta änkor.
14 Allt jag gjorde var rätt och riktigt, för rättfärdigheten var min dräkt!
15 Jag var den blindes ögon och den lames fötter.
16 Jag var som en far för de fattiga och såg till att också främlingar behandlades rättvist.
17 Jag krossade käkarna på ogudaktiga förtryckare och fick dem att släppa sina offer.
18 Jag trodde att jag skulle få dö stilla och lugnt i mitt eget hus efter ett långt och rikt liv.
19 'Allt jag gör kommer att ha framgång
20 Jag kommer alltid att få ha det så här bra och allt kommer att utvecklas väl.'
21 Alla lyssnade till mig på den tiden, uppskattade mina råd och väntade på mina synpunkter.
22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för man var alltid nöjd med mina råd.
23 Man längtade efter att höra min åsikt, som man längtar efter regn under torrtiden, och drack törstigt in varje ord.
24 När de var nedstämda log jag mot dem, och det gav dem nytt mod.
25 Jag talade om för dem vad de skulle göra och visade dem till rätta. Jag var som en kung bland sina trupper och som en tröstare för dem som sörjde.
30 Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?
3 De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.
4 Där ute lever de av gräs och rötter,
5 utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.
6 Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.
7 De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.
8 De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.
9 Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!
10 De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11 Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.
12 De attackerar mig och lägger fällor för mig.
13 De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.
14 De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.
15 Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.
16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.
17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.
18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.
19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.
20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.
21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.
22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.
23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.
24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.
25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!
26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.
27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.
28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.
30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.
2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.
4 Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.
5 Om jag har ljugit och varit falsk,
6 låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.
7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har längtat efter en annan mans hustru,
10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.
11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.
13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud
14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?
15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.
16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja
17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,
18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.
19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,
21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,
22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,
23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?
24 Om jag hade litat på pengar
25 och min lycka varit grundad på rikedom,
26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,
27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,
28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.
29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,
30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!
31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,
32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!
33 Om jag som Adam försökt dölja min synd
34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!
35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.
36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.
37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.
38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,
40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen vägrade att vidare svara Job, därför att han fortsatte att hävda att han var oskyldig.
2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, blev också arg på Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud.
3 Men han blev också arg på Jobs tre vänner, som han ansåg hade dömt Job utan vettiga skäl.
4 Elihu hade väntat på sin tur att tala, eftersom han var yngre än de andra.
5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, reagerade han
6 och började tala:Jag är ung och ni är äldre än jag. Därför tvekade jag och vågade inte säga er vad jag tänkte,
7 för man säger ju att visheten kommer med åren.
8-9 Men det är inte bara ålder och erfarenhet som gör människor visa. Även anden i människan, den Allsmäktiges Ande, gör henne förståndig.
10 Lyssna därför till mig en stund och låt mig få framföra min åsikt.
11-12 Jag har väntat ända till nu och lyssnat mycket noga, men ni har inte på någon enda punkt lyckats övertyga Job om att han är en syndare eller kunnat bevisa att han är det.
13 Det räcker inte att påstå att 'endast Gud kan överbevisa syndaren om hans synd'.
14 Om det hade varit med mig Job diskuterat, hade jag inte svarat som ni!
15 Nu sitter ni där och har inget mer att komma med.
16 Ska då jag behöva fortsätta att vara tyst?
17 Nej, jag ska ge mitt svar jag också.
18 Jag har mycket att säga, och anden inom mig driver mig.
19 Jag är som en vinsäck på bristningsgränsen. Mina ord får mig nästan att sprängas.
20 Jag måste få tala, så låt mig därför ge mina svar.
21-22 Tro inte att jag kommer att vara rädd att såra någon! Inte heller kommer jag att försöka smickra någon. Jag ska vara uppriktig, för i annat fall kan Gud döda mig.
Elihu tillrättavisar Job
33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.
2 Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.
3 Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.
4 Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.
5 Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.
6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.
8 Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:
9 'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'
10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,
11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.
12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.
13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?
14 För Gud talar gång på gång,
15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.
16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,
17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.
19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,
20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.
21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns
22 och dras allt närmare graven.
23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'
25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.
26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.
27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.
28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.
29 Ja, så gör Gud ofta med människan.
30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.
31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa!
3 Vi kan välja att höra det vi vill, liksom vi kan bestämma vad vi vill äta.
4 Låt oss därför välja att göra det som är rätt. Men då måste vi veta vad som verkligen är rätt.
5 Job säger: 'Jag är oskyldig, men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har kallats lögnare, fast jag talar sant. Jag har blivit fruktansvärt straffad fast jag inte har syndat.'
7-8 Vem skulle kunna vara så inbilsk som Job? Man måste ha varit mycket tillsammans med onda människor,
9 för att kunna säga: 'Varför kasta bort tid med att försöka behaga Gud?'
10 Hör på mig nu, ni som tror att ni vet allt! Alla vet ju att Gud inte är ond,
11 men han straffar syndare och ger dem vad de förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont eller orätt.
13 Det är han ensam som har makt över jorden och skipar rättvisa i världen.
14 Om Gud skulle dra tillbaka sin Ande,
15 skulle allt liv försvinna och människan bli till lera igen.
16 Lyssna nu och försök att förstå!
17 Skulle Gud kunna regera om han avskydde rättvisan? Tänker du döma den allsmäktige Domaren?
18 Tänker du döma den Gud som säger till kungar och världshärskare: 'Ni är ogudaktiga och orättvisa?'
19 Inte frågar väl han efter hur stor och framstående en människa är, eller fäster större avseende vid rika än vid fattiga. Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, och mitt i natten kan vem som helst få sluta sitt liv utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Gud vakar över allt vad människorna gör, och han ser dem alla.
22 Inget mörker är så tjockt att det kan dölja den ogudaktige för hans ögon.
23 Därför behöver han inte granska en människa för att ställa henne till svars. Han vet redan allt om henne.
24 Gud behöver ingen domstol för att krossa de mäktiga och sätta andra i deras ställe.
25 Han ser allt de gör, och över en enda natt kan han utplåna dem.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet så att alla kan se det.
27 De har vägrat att följa honom och bryr sig inte om hans vägar.
28 De har fått de fattigas och förtrycktas rop att nå upp till Gud, och han hör dem.
29-30 Men vem vill döma honom om han inte svarar? Vem kan tvinga honom att visa sig? Han har ändå makt att hindra den ogudaktige från att regera och på så sätt rädda ett land från undergång och skona dess folk.
31 Varför säger man då inte till sin Gud: 'Jag har syndat och ska inte göra det mer.
32 Jag vet inte vad jag har gjort för ont, men tala om det för mig, så ska jag inte göra så mer'?
33 Måste då Gud forma sin rättvisa efter din vilja, trots att du vägrar att böja dig? Du får avgöra, inte jag! Säg mig vad du anser!
34-35 Den som har förstånd måste hålla med mig om att du, Job, talar dåraktigt.
36 Jag hoppas din dumhet blir prövad.
37 Till dina andra synder har du nu också lagt uppror och hädelse.
35 Elihu fortsatte:
2-3 Menar du att det är rätt av dig att först påstå att Gud kommer att frikänna dig, för att i nästa ögonblick fråga honom till vad gagn det är att avhålla sig från synd?
4 Jag ska svara dig och alla dina vänner.
5 Se upp mot himlen, högt över dig!
6 Skakar det himlen och får det Gud att lämna sin tron om du syndar? På vad sätt påverkar det honom, om du syndar gång på gång?
7 Eller är det till hans fördel att du är gudfruktig?
8 Dina synder kan bara skada en annan människa, liksom dina goda gärningar kan bli henne till hjälp.
9-10 De förtryckta kan kanske klaga under de rikas välde och för att de behandlas illa, men ingen av dem ropar till Gud och frågar: 'Var finns du, Gud, min Skapare, som låter lovsånger ljuda mitt i natten
11 och gör oss klokare än markens djur och himlens fåglar?'
12 Men när någon kommer och ropar ut denna fråga till honom, svarar han aldrig med att ögonblickligen straffa tyrannerna.
13 Nej, han hör inte deras rop.
14-15 Varför skulle han då lyssna till dig, som påstår att du inte kan se honom, att han aldrig ger dig rätt och att han inte bryr sig om att straffa de ogudaktiga.
16 Men du angriper honom med tomma ord. Job, du har talat som en dåre!
36 Elihu fortsatte:
2 Låt mig få fortsätta, så ska jag visa att det är sant som jag säger. Jag har inte avslutat mitt försvarstal för Gud!
3 Du ska få många exempel på min Skapares rättfärdighet.
4 Jag ljuger inte, jag vet vad jag talar om.
5 Gud är allsmäktig, och ändå överger han ingen! Han är fullkomlig när det gäller att förstå.
6 Han belönar inte de ogudaktiga utan ger de drabbade rätt.
7 Han överger inte de gudfruktiga utan hedrar dem med upphöjelse.
8 Om svårigheter kommer över dem och bedrövelse griper dem,
9 så använder han det för att visa vad de gjort fel och att de har handlat oförsvarligt.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning, så att de kan vända om från sin synd.
11 Om de då lyssnar och lyder honom, blir de välsignade med framgång hela sitt liv.
12 Om de inte lyssnar till honom, kommer de att förgås och dö av brist på sunt förnuft.
13 Men de ogudaktiga drabbas av hans vrede. De vänder inte om till honom ens när han straffar dem.
14 De dör unga efter ett liv i lättsinne och fördärv.
15 Men de som lider blir befriade från sina lidanden, och då lyssnar de till honom!
16 Han ville verkligen locka dig undan faran till en ljuvlig plats och välsigna dig där.
17 Men du är alltför upptagen med rätt och rättvisa och kommer med ogrundade anklagelser mot andra.
18 Se till så att ingen frestar dig med rikedom. Låt dig inte lockas avsides av orättfärdiga förmåner.
19 Skulle rikedom eller egen ansträngning kunna lyfta dig över alla motgångar? Kommer det att göra slut på ditt straff?
20 Längta inte efter nattens möjligheter till oupptäckt synd.
21 Vänd om från det onda, för det var för att du skulle slippa hamna i ett liv i ondska som du råkade ut för detta lidande.
22 Gud är den som har all makt. Vem kan undervisa som han?
23 Vem kan leda honom eller tillrättavisa honom?
24 Ära honom då för hans mäktiga gärningar, för vilka han är så känd.
25 Alla har sett dem, om än på avstånd.
26 Gud är så stor att vi inte kan känna honom fullständigt. Ingen kan lära sig förstå evigheten.
27 Han drar upp vattenångorna och låter dem falla ner som regn,
28 från moln som ger jorden rikligt med vatten.
29 Kan någon egentligen fatta hur molnen sprids över himlen och vilken väg åskan tar?
30 Se, hur han låter blixten gå fram och lysa upp havsdjupen.
31 Genom sin makt över naturen kan han styra nationer och ge människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med glödande pilar. Han slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans närvaro i åskans dunder banar väg för stormen, och till och med djuren känner av hans närhet.
Elihu talar om Guds makt
37 Jag är förskräckt!
2 Hör, hör ljudet av hans röst!
3 Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.
4 Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.
5 Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.
6 Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.
7 Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och
8 djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.
11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.
12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.
13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.
14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!
15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?
16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?
18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?
19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?
21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.
22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.
23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.
24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.
Herren talar och svarar Job
38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:
2 Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?
3 Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.
4 Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.
5 Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?
6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?
8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker
10 och bestämde deras yttersta gräns
11 och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?
12 Har du någonsin befallt morgonen att komma eller ljuset att bryta fram i öster?
13 Har du någon gång sagt till dagsljuset att sprida sig till jordens ändar för att göra slut på nattens ondska?
14 Jorden tar form likt en lerklump som pressas samman av ett sigill, och den är smyckad som en vacker dräkt.
15 De ogudaktiga blir störda i sina handlingar.
16 Har du utforskat havets källor och oändliga djup?
17-18 Har platsen för dödsrikets portar uppenbarats för dig? Vet du hur stor jorden egentligen är? Tala om det för mig, om du vet det!
19 Var kommer ljuset ifrån, och hur kom det dit? Eller berätta för mig om mörkret! Varifrån kommer det?
20 Kan du finna deras gränser eller vägen till deras vistelseort?
21 Men naturligtvis vet du allt det där! För du föddes innan allt detta var skapat, och du har en sådan oerhörd erfarenhet bakom dig!
22-23 Har du varit i snöns förrådshus eller sett var haglet blir till och hur det förvaras, det som jag har sparat för krigstider?
24 Vet du vägen till den plats där blixten delar sig? Var finns östanvindens hem?
25-27 Vem grävde en dal för regnfloderna? Vem gjorde upp vägen för blixten, så att den kunde få regnet att falla på ökenlandet, för att den torra och ofruktbara jorden skulle mättas med vatten, så att ljuvligt gräs skulle växa upp?
28 Har regnet någon far? Varifrån kommer daggen?
29 Vem är isens och frostens mor,
30 som får vatten att bli is, lika hård som klippan?
31 Kan du hålla stjärnorna på plats? Kan du binda Plejaderna eller lösa Orion?
32 Kan du leda stjärnbilderna rätt i de olika årstiderna och visa Stora och Lilla Björn vägen?
33 Känner du till universums lagar och vet du hur himlarna påverkar jorden?
34 Kan du ropa till molnen och få dem att släppa ner regn?
35 Kan du få blixtar att tändas och gå dit du vill?
36 Vem ger insikt och förstånd?
37-38 Vem kan räkna alla moln? Vem kan tömma himlens vattenbehållare över allt damm och all smuts?
39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,
2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?
4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?
5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.
8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?
9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.
10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?
14 Vågar du lita på honom och hans styrka?
15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.
17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.
19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,
20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.
21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.
22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?
23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?
24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.
27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.
29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.
32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.
33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.
34 Herren fortsatte:
35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?
36 Då svarade Job Gud:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.
38 Jag har redan sagt för mycket.
40 Då talade Herren igen till Job från virvelvinden:
2 Res dig och gör dig beredd att lyssna till mig. Låt mig fråga dig, och svara mig sedan.
3 Tänker du ifrågasätta att jag är rättvis och fördöma mig för att själv få rätt?
4 Är du lika stark som Gud? Kan du ropa lika högt som han?
5 Då ska du ta på dig din kungamantel och klä dig i majestät och ära.
6 Ge fritt lopp åt din vrede! Låt den fara ut mot var och en som är stolt och högmodig!
7 Förödmjuka de högfärdiga med ett ögonkast och slå ner de ogudaktiga, där de står.
8 Slå dem till marken och låt deras ansikten stelna i döden.
9 Om du kan göra detta, då ska jag hålla med dig om att din egen styrka kan rädda dig.
10 Titta på flodhästen! Jag skapade honom, precis som jag skapade dig. Han äter gräs som en oxe.
11 Se på hans väldiga lår och hans bukmuskler.
12 Hans svans vajar som en ceder. Senorna i hans lår är tätt sammanflätade.
13 Hans benpipor är som rör av koppar och hans ben som stänger av järn.
14 Han tillhör det förnämsta bland Guds skapade varelser, men vem utom Gud kan tämja honom!
15 Bergen ger honom den bästa födan, och där betar också de andra vilda djuren.
16 Han lägger sig under lotusträden, i skydd av vassen,
17 bland pilarna bredvid floden.
18 Han låter sig inte störas av de vilda vågorna ens när Jordan vräker sig fram mot honom.
19 Ingen kan fånga honom när han ligger på lur, eller sätta en ring i hans nos och leda honom bort.
20 Kan du fånga krokodilen med krok och lina eller slå en snara runt hans tunga?
21 Kan du binda honom med rep och nosring eller genomborra hans käftar med en pik?
22 Kommer han att be dig sluta eller försöka få dig att avstå från dina avsikter?
23 Kommer han att gå med på att du gör honom till din slav för alltid?
24 Kan du tämja honom till ett sällskapsdjur, som en fågel, eller ge honom till dina barn som leksak?
25 Brukar uppköpare ge bud på honom och sälja honom vidare?
26 Kan du genomborra hans hud med en pil eller hans huvud med en harpun?
27 Om du rör honom, kommer du att länge minnas den strid som uppstår, och aldrig mer göra om försöket.
28 Nej, det är meningslöst att försöka fånga honom. Till och med blotta tanken är skrämmande.
41 Ingen vågar reta honom eller ge sig på honom. Om ingen kan klara av honom, vem vågar då träda fram inför mig?
2 Jag är inte skyldig någon något. Allting under himlen är mitt.
3 Jag ska inte glömma att nämna den oerhörda styrka han besitter.
4 Vem kan tränga igenom hans hud, och vem vågar komma inom räckhåll för hans käftar?
5 Hans tänder är fruktansvärda.
6 Fjällen som täcker hans rygg
7-8 sluter så tätt intill varandra att ingen luft kan tränga in mellan dem och ingenting kan skilja dem åt.
9 När han frustar är det som eld. Hans ögon glöder som kol.
10 Eld kommer ut ur hans mun.
11 Rök kommer ur hans näsborrar, som ånga från kokande vatten.
12 Hans andedräkt kan antända kol, och lågor väller fram ur hans mun.
13 Den väldiga styrkan i hans nacke skapar förskräckelse var han än drar fram.
14 Hans hull är fast och utan fett.
15 Hans bröst är hårt som sten, ja, som en kvarnsten.
16 När han sträcker på sig, blir även de starkaste rädda och stela av fasa.
17 Varken svärd, spjut, pil eller pansar kan hindra honom.
18 Järn är som ett strå för honom, och koppar som murket trä.
19 Inga pilar biter på honom. Slungstenar kittlar honom som grässtrån.
20 Klubbor gör ingen nytta, och han skrattar åt lansar som riktas mot honom.
21 Hans buk är täckt med fjäll, skarpa som krukskärvor, och han lämnar efter sig ett spår som av tröskjärn.
22 Han får vattnet att koka och djupen att sjuda bara genom att röra på sig.
23 Han lämnar ett gnistrande skum efter sig, som om vattenytan var täckt av frost!
24 Hans like finns inte på hela jorden.
25 Ingen finns som är stoltare, han är kung över allt han ser.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®