Bible in 90 Days
21 Herrens ord kom till mig: 22 ”Du människa, vad är det för ordspråk ni har i Israels land: ’Tiden går och det blir ingenting av någon syn?’ 23 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte mer använder det i Israel.’ Säg dem detta i stället: ’Det är snart dags för alla syner att uppfyllas. 24 Det ska inte mer finnas falska syner eller förföriska siarord bland israeliterna. 25 Jag, Herren, talar vad jag vill, och det går i uppfyllelse utan dröjsmål. I er egen tid, du upproriska släkte, ska jag uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren, Herren.’ ”
26 Herrens ord kom till mig: 27 ”Du människa, israeliterna säger: ’Hans syn ligger långt fram i tiden. Han profeterar om en avlägsen framtid.’ 28 Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Det ska inte dröja länge innan det ord jag har uttalat ska uppfyllas, säger Herren, Herren.’ ”
Dom över falska profeter
13 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, profetera mot Israels profeter som profeterar, säg till dem som profeterar utifrån sina egna ingivelser: Hör Herrens ord! 3 Så säger Herren, Herren: Ve de dåraktiga profeter som följer sin egen ande och som inte har sett någonting! 4 Dina profeter, Israel, är som schakaler bland ruiner. 5 Ni har inte gått upp till rämnorna i muren, inte byggt upp muren runt israeliterna, så att de kan stå emot i striden på Herrens dag. 6 De ser falska syner och deras spådomar är lögn. De säger: ’Så säger Herren’, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå räknar de med att deras ord ska gå i uppfyllelse. 7 Har det inte varit falska syner ni sett och lögnaktiga siarord som ni uttalat när ni säger: ’Så säger Herren’, fast jag inte har talat?
8 Därför säger Herren, Herren: Eftersom ni talar falska ord och ser lögnaktiga syner, är jag emot er, säger Herren, Herren. 9 Jag ska ta tag i de profeter som ser falska syner och talar lögnaktiga siarord. De ska inte få tillhöra mitt folks råd, inte skrivas in i israeliternas släktregister, och inte heller får de komma in i Israels land. Då ska ni inse att jag är Herren, Herren.
10 De har lett mitt folk vilse genom att säga: ’Allt är väl’, när det inte alls är väl. När de bygger en mur, kalkar de den vit. 11 Säg till dessa som håller på med att kalka den att muren kommer att falla. Slagregn ska komma, hagel falla och stormvind bryta lös. 12 Och när muren faller ska man fråga er: ’Var är nu kalken ni strök på?’
13 Därför säger Herren, Herren: Jag ska i min vrede släppa lös en stormvind, i mitt raseri låta ett slagregn falla, och i min vredesglöd hagel föröda. 14 Jag ska bryta ner muren ni kalkat och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. Och när den faller ska ni gå under därinne. Då ska ni inse att jag är Herren. 15 Så ska jag uttömma min vrede mot muren och mot dem som kalkade den. Jag ska säga till er: Muren är borta, liksom de som kalkade den, 16 de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner att allt var väl, när det inte alls var väl, säger Herren, Herren.
17 Du människa, vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som profeterar utifrån sina egna ingivelser. Profetera mot dem 18 och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ve dessa som syr band för alla handleder och gör slöjor i olika längder för alla huvuden, för att fånga människoliv! Fångar ni mitt folks liv medan ni skonar era egna?[a] 19 För några handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni dödar dem som inte ska dö och låter dem leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk som gärna lyssnar på lögn.
20 Därför säger Herren, Herren: Jag ska agera mot era band som ni fångar människoliv med, som fåglar[b], jag ska slita dem från era armar. Jag ska släppa dem fria som ni har fångat som fåglar. 21 Jag ska slita av era slöjor och rädda mitt folk ur ert grepp. De ska inte längre vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. 22 Med era lögner har ni slagit ner modet på den rättfärdige, när jag inte ville bedröva honom. Ni har uppmuntrat den gudlöse, så att han inte vänder om från sitt onda leverne och räddar sitt liv. 23 Därför ska ni inte längre se falska syner eller spådomar. Jag ska befria mitt folk ur era händer. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
Avgudadyrkan fördöms
14 Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig framför mig. 2 Herrens ord kom till mig: 3 ”Du människa, avgudarna har fått makt över dessa män. De har ställt framför sig en synd som blir deras fall. Skulle då jag låta dem be mig om råd? 4 Tala därför till dem och säg: ’Så säger Herren, Herren: Om någon israelit låter avgudarna ta makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall, och sedan kommer till en profet, så ska jag, Herren, själv svara honom efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Jag ska gripa tag i israeliternas hjärtan som alla har vänt sig bort från mig för sina avgudars skull.’
6 Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Omvänd er! Vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era avskyvärdheter!
7 Om någon israelit eller någon av de främlingar som bor i Israel överger mig och låter avgudar få makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall och sedan ändå kommer till profeten för att genom honom rådfråga mig, ska jag, Herren, själv svara honom. 8 Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och ett ordspråk, och jag ska utrota honom ur mitt folk. Då ska ni inse att jag är Herren.
9 Och om profeten förleds till att tala, så är det jag, Herren, som förlett den profeten.[c] Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära sin skuld, den som frågade är lika skyldig som profeten, 11 så att Israels folk inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren, Herren.’ ”
12 Herrens ord kom till mig: 13 ”Du människa, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, och jag räckte ut min hand mot det, stoppade dess tillgång på livsmedel och lät hungersnöd drabba det och gjorde slut på både människor och djur, 14 om då dessa tre män, Noa, Daniel[d] och Job var där, skulle de med sin rättfärdighet bara kunna rädda sig själva, säger Herren, Herren.
15 Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, så att det blev så öde att ingen vågade färdas genom det för djurens skull, 16 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas.
17 Eller om jag lät svärdet drabba landet och befallde det att dra genom landet, om jag utrotade både människor och djur, 18 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade.
19 Om jag sände pest till landet och tömde ut min vrede genom ett blodbad där, för att utrota både människor och djur, 20 och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sin egen son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara kunna rädda sig själva.
21 Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. 22 Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. 23 Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”
Jerusalem – en värdelös vinstock
15 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, på vilket sätt är träet i en vinstock bättre än träet i alla andra träslag i skogen? 3 Tar man virke av den för att tillverka något? Kan man ens göra en pinne av den för att hänga upp något på? 4 Om den har lagts som ved på elden, och elden har förtärt dess båda ändar, och den är svedd även på mitten, duger den då till något? 5 Om den var så oanvändbar medan den ännu var hel, hur mycket mindre kan den användas till någonting när elden har förtärt och bränt den?
6 Därför säger Herren, Herren: Så som jag av skogens träd har lagt vinstocken som ved på elden, så ska jag göra med Jerusalems invånare. 7 Jag ska vända mig mot dem. De har kommit ut ur elden, ändå ska elden förtära dem. Ni ska inse att jag är Herren, när jag vänder mig mot dem. 8 Jag ska ödelägga landet därför att de varit trolösa, säger Herren, Herren.”
Dom och nåd över Jerusalem
16 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, låt Jerusalem få veta om sina avskyvärda handlingar! 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Du härstammar från och är född i kanaanéernas land. Din far var en amoré och din mor en hettit. 4 När du föddes var det ingen som klippte av din navelsträng, du blev inte tvättad ren[e] och ingniden med salt, inte heller lindad. 5 Ingen visade det minsta medlidande för dig och gjorde något av detta för dig, ingen hade förbarmande med dig. Den dag du föddes kastades du ut på marken, avskydd som du var.
6 Men jag kom förbi och fick se dig där, sprattlande i ditt eget blod, och jag sa till dig, där du låg i ditt eget blod: ”Du ska leva!” 7 Jag lät dig växa upp som en planta på fältet. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst formades och ditt hår växte, men du var naken och oskyddad.
8 Jag gick förbi och såg dig, och nu var din tid inne, tiden för kärleken. Jag svepte min mantel omkring dig och täckte din nakenhet. Jag svor dig trohet och ingick ett förbund med dig, säger Herren, Herren, och så blev du min.
9 Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 Jag klädde dig i broderade kläder och satte på dig sandaler av delfinskinn. Jag klädde dig i fint linne och täckte dig med dyrbara kläder.[f] 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina händer och en kedja om din hals. 12 Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron och satte en vacker krona på ditt huvud. 13 Så blev du smyckad med guld och silver, dina kläder var av fint linne och siden med fina broderier. Du åt finaste mjöl, honung och olja. Du blev allt skönare och skönare. Du steg upp som en drottning. 14 Det gick ett rykte om dig bland folken för din skönhet, för den var fullkomlig på grund av all den prakt jag försett dig med, säger Herren, Herren.
15 Men du förlitade dig på din skönhet och utnyttjade ditt rykte till att prostituera dig. Så bjöd du ut din otukt åt var och en som kom förbi. 16 Dina kläder använde du för att göra granna offerplatser för din prostitution. Något sådant har aldrig hänt tidigare och ska inte heller hända.[g] 17 Du tog dina underbara smycken av guld och silver, som jag hade gett dig, och tillverkade bilder av män, som du sedan bedrev otukt med. 18 Du tog dina broderade kläder och svepte om dessa. Min olja och min rökelse ställde du framför dem. 19 Maten du fått av mig, det fina mjölet, oljan och honungen, ställde du framför dem som en ljuvlig doft. Så blev det, säger Herren, Herren.
20 Du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt dessa. Räckte det inte med din prostitution? 21 Måste du också slakta mina barn och offra dem åt avgudarna? 22 Och medan du begick dina avskyvärda handlingar och prostituerade dig tänkte du aldrig på din ungdomstid, då du låg naken och sprattlade i ditt eget blod.
23 Efter all denna din ondska – ve dig, ve dig! säger Herren, Herren – 24 byggde du en höjd åt dig och inrättade en bordell på varje öppen plats.[h] 25 I varje gathörn gjorde du åt dig en höjd och smutsade ner din skönhet. Du spärrade ut benen åt varje förbipasserande i allt ökande otukt. 26 Du prostituerade dig med egypterna, dina vällustiga grannar, och genom att du framhärdade i din otukt provocerade du min vrede. 27 Då räckte jag ut min hand mot dig och minskade ditt område. Jag överlämnade dig åt deras lystnad som hatar dig, åt filistéernas döttrar, som är chockerade över ditt otuktiga leverne.
28 Du bedrev otukt med assyrierna eftersom du inte fått nog. Och trots att du bedrev otukt med dem var du ändå inte tillfredsställd. 29 Du fortsatte med din otukt med handelsnationen Kaldéen, men inte heller nu blev du tillfredsställd.
30 Hur ursinnig är jag inte för din skull,[i] säger Herren, Herren, när du kan göra allt det här och bete dig som en skamlös prostituerad! 31 När du byggde din bordell vid varje gathörn och reste upp dina höjder på varje torg, var du olik andra prostituerade, eftersom du föraktade betalning.[j]
32 Som en äktenskapsbryterska har du tagit andra män i stället för din egen man. 33 Alla andra prostituerade får betalt, men du gav gåvor till alla dina älskare och mutade dem för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig. 34 I din prostitution gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva otukt, och du betalade i stället för att få betalt. Så annorlunda är du.
35 Hör därför Herrens ord, du sköka: 36 Så säger Herren, Herren: Du har bjudit ut din liderlighet[k] och blottat din nakenhet när du bedrivit otukt med dina älskare. Du har haft avskyvärda avgudar och utgjutit dina barns blod åt dem. 37 Därför kommer jag att samla alla dina älskare som du har delat din njutning med, både dem du älskat och dem du hatat. Jag ska samla dem från alla håll och ställa fram dig naken inför dem, så att de ser all din nakenhet. 38 Jag ska döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Jag ska låta min vredes och svartsjukas blodshämnd drabba dig. 39 Jag ska överlämna dig till dina älskare, och de ska riva ner din bordell och dina höjder, klä av dig naken, ta ifrån dig dina dyrbara smycken och lämna dig där naken och blottad. 40 De ska samla en skara mot dig, som ska stena dig och hugga dig i bitar med sina svärd. 41 De ska bränna ner dina hus och verkställa din dom inför ögonen på många kvinnor. Jag ska göra slut på din prostitution, och du ska inte mer ge några gåvor som betalning.
42 Så ska jag släcka min vrede mot dig, och min svartsjuka ska vändas ifrån dig. Jag ska få ro och inte längre vara vred.
43 Eftersom du inte tänkte på din ungdomstid utan provocerade min vrede med allt detta, ska jag också låta allt du gjort drabba dig själv, säger Herren, Herren. Lade du inte också otukten till alla dina avskyvärda handlingar?
44 Alla som använder ordspråk kommer att säga om dig. ”Sådan mor, sådan dotter!” 45 Du är din mors dotter, som föraktade sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, som föraktade sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far en amoré. 46 Din äldre syster var Samaria, som bodde tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde tillsammans med sina döttrar söder om dig, var Sodom. 47 Du har inte nöjt dig med deras leverne, så att du bara följt deras avskyvärdheter, utan snart överträffade du dem i det fördärvliga. 48 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, din syster Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Detta var din syster Sodoms synd: hennes och hennes döttrars högfärd, överflöd av mat och bekymmerslös ro, och de hjälpte inte den svage och fattige. 50 De blev högfärdiga och gjorde vad jag har avsky för. Därför gjorde jag slut på dem när jag såg det.[l] 51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har gjort mer avskyvärda ting än de, och genom alla dina förfärliga handlingar har du fått dina systrar att närmast framstå som rättfärdiga! 52 Nu får du bära skammen för att du gett dina systrar en upprättelse. Dina synder har varit vidrigare än deras, och därför framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du skämmas och bära din vanära, eftersom du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
53 Men jag ska återupprätta dem, både Sodom med sina döttrar och Samaria med sina, och även dig bland dem: 54 du ska få skämmas och bära vanäran för allt du har gjort för att trösta dem. 55 Dina systrar, Sodom med sina döttrar och Samaria med sina döttrar, ska bli vad de en gång var, och du och dina döttrar ska också bli vad ni en gång var. 56 Under din högfärds dagar ville du inte ens nämna din syster Sodom, 57 innan din egen ondska avslöjades. Nu hånas du[m] av Edoms döttrar och av alla dess grannar och av filistéernas döttrar, av dessa runt omkring dig som föraktar dig. 58 Du får ta konsekvenserna av din liderlighet och avskyvärda handlingar, säger Herren.
59 Så säger Herren, Herren: Jag ska ge dig vad du förtjänar, eftersom du har föraktat eden och brutit förbundet. 60 Men jag ska ändå komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig. 61 Du ska med skam tänka på hur du har levt, när du får ta emot dina systrar, såväl dem som är äldre än du och dem som är yngre. Jag ska göra dem till dina döttrar, men inte på grund av ditt förbund.[n] 62 Jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. 63 Då ska du komma ihåg det och skämmas och aldrig mer öppna munnen i din förödmjukelse, när jag bringar försoning för dig för allt du har gjort, säger Herren, Herren.’ ”
Örnen, cedern och vinrankan
17 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. 4 Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.
5 Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. 6 Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.
7 Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. 8 Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’
9 Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. 10 Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”
11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. 13 Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, 14 för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.
15 Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?
16 Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17 Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.
19 Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. 20 Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. 21 Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.
22 Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. 23 På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. 24 Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.
Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”
Var och en ska dömas för sin egen synd
18 Herrens ord kom till mig: 2 ”Varför använder ni det här ordspråket om Israels land:
’Fäderna äter sura druvor
och barnen får ömma tänder’?
3 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel. 4 Alla människoliv tillhör nämligen mig, fädernas såväl som sönernas. Den som syndar ska dö för sin egen synd.
5 Den som är rättfärdig
och gör vad som är rätt och rättfärdigt
6 håller inte offermåltid uppe i bergen
och ser inte upp på israeliternas avgudar.
Han kränker inte sin nästas hustru
och ligger inte med en kvinna under hennes menstruation.
7 Han förtrycker ingen, utan återlämnar låntagarens pant.
Han roffar inte åt sig,
utan ger den hungrige mat och kläder åt den nakne.
8 Han lånar inte ut pengar mot ränta
och ockrar inte.
Han avhåller sig från det som är orätt,
och han dömer rätt mellan människor.
9 Han lyder mina bud och följer troget mina stadgar.
En sådan man är rättfärdig.
Han ska få leva, säger Herren, Herren.
10 Men om han får en våldsbenägen son som är mördare, eller gör något av detta mot sin broder, 11 som han själv aldrig gjorde:
håller offermåltid uppe i bergen,
kränker sin nästas hustru,
12 förtrycker den fattige och behövande,
roffar åt sig, låter bli att återlämna pant,
ser upp på avgudarna och begår avskyvärda handlingar,
13 lånar ut pengar mot ränta och ockrar,
ska han då få leva?
Nej, han ska inte leva!
Han har begått alla dessa avskyvärdheter och måste förvisso dö,
och han är själv skuld till det.
14 Men om han i sin tur får en son som ser alla synder hans far begår, och fastän han ser dem själv avstår från att göra något sådant,
15 om han inte håller offermåltid uppe i bergen
och inte ser upp på israeliternas avgudar,
inte kränker sin nästas hustru,
16 inte förtrycker någon eller tar pant,
inte roffar åt sig, utan ger den hungrige mat
och kläder åt den nakne,
17 avhåller sig från det som är orätt[o]
och inte lånar ut pengar mot ränta eller ockrar,
om han lyder mina bud och följer mina stadgar,
då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Han ska få leva.
18 Men hans far, som utövade utpressning och roffade åt sig av sina släktingar
och gjorde orätt bland sitt folk,
ska dö för sin egen synd.
19 Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen dela sin fars skuld?’ Därför att sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt och hållit alla mina bud och rättat sig efter dem. Han ska få leva. 20 Den som syndar ska dö. Sonen ska inte dela sin fars skuld, och inte heller fadern sin sons. Den rättfärdige ska få del av sin rättfärdighet och den gudlöse av sin gudlöshet.
21 Men om den gudlöse vänder om från alla sina synder som han har begått och lyder alla mina bud och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva. Han ska inte dö. 22 Alla hans överträdelser ska vara glömda, och genom det rättfärdiga han har gjort ska han få leva. 23 Skulle den gudlöses död behaga mig? säger Herren, Herren. Skulle jag inte hellre se honom vända om från sina vägar och få leva?
24 Men om en rättfärdig vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt och begår samma avskyvärda handlingar som den gudlöse, ska han då tillåtas leva? All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och för sin trolöshet som han gjort sig skyldig till och för sin synd som han begått ska han dö.
25 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt!’ Lyssna nu, israeliter! Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt ska han dö. För det orätta han har gjort ska han dö. 27 Och när den gudlöse vänder om från sin gudlöshet och börjar göra det som är rätt och rättfärdigt, ska han rädda sitt liv. 28 Därför att han kommer till insikt om sina överträdelser och vänder om från dem ska han få leva. Han ska inte dö. 29 Och ändå säger israeliterna: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte min väg rätt, israeliter? Är det inte era vägar som är orätta?
30 Jag ska döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren, Herren. Vänd om, vänd er bort från alla era överträdelser, för att synden inte ska bli till fall för er. 31 Gör er av med era överträdelser som ni har gjort er skyldiga till. Skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni dö, israeliter? 32 Jag finner inget behag i någons död, säger Herren, Herren. Vänd om, så får ni leva!
Klagosång över Israels kungahus
19 Sjung en klagosång om Israels furstar: 2 Säg:
’Vilken lejoninna var inte din mor
bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
och födde upp sina ungar.
3 En av hennes ungar som hon födde upp
växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
4 Folken fick höra om honom,
och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
till Egyptens land.
5 När hon såg att hon väntade förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
7 Han kände till deras fästningar[p]
och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
när hans rytande hördes.
8 Då kom folken mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras grop.
9 Med krokar satte de honom i en bur
och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
på grund av överflödet på vatten.
11 Den fick starka grenar,
som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
för sin höjd och för sina täta rankor.
12 Men den rycktes upp i vrede
och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14 Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira.’
Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”
Herren påminner om Israels upproriskhet
20 I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av de äldste i Israel för att rådfråga Herren, och de satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 ”Du människa, tala till de äldste i Israel och säg: ’Så säger Herren, Herren: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag låter er inte rådfråga mig, säger Herren, Herren.’
4 Döm dem, döm dem, du människa! Låt dem få veta vilka avskyvärdheter som deras förfäder hållit på med! 5 Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: När jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar och gav mig till känna för dem i Egypten. Jag svor en ed och sa: ”Jag är Herren, er Gud.” 6 Då lovade jag dem med en ed att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 Jag sa till dem: ”Var och en av er ska göra sig av med de vidriga avgudar som ni fäst era ögon vid. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.”
8 Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna till mig. De gjorde sig inte av med de vidriga avgudar som deras ögon var fästa vid och övergav inte de egyptiska gudarna. Då tänkte jag tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem, mitt i Egypten. 9 Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk bland vilka de bodde och inför vilka jag hade gett mig till känna när jag förde dem ut ur Egypten.
10 Därför ledde jag dem ut ur Egypten och ut i öknen. 11 Jag gav dem mina bud och tillkännagav mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – 12 Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.
13 Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. 14 Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. 15 I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. 18 Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. 19 Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. 20 Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”
21 Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. 22 Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. 23 Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, 24 därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. 25 Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. 26 Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’
27 Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. 28 När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. 29 Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.
30 ”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? 31 Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.
32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” 33 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. 34 Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. 35 Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. 36 Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. 37 Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.[q] 38 Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.
39 Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. 40 På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. 41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. 42 Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. 43 Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. 44 Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot landet i söder
45 Herrens ord kom till mig: 46 ”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. 47 Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor[r] från söder till norr ska brännas av den. 48 Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”
49 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”
Kommande anfall
21 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, vänd dig mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Säg till Israels land: Så säger Herren: ’Jag är emot dig. Jag ska dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 4 Då jag ska utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig, ska mitt svärd dras ut ur skidan mot allt levande från söder till norr. 5 Alla ska då inse att jag, Herren, har dragit mitt svärd ur skidan, och det ska inte återvända.’
6 Därför ska du, människa, klaga. Klaga bittert, av förtvivlan inför dem! 7 När de frågar dig varför du klagar, ska du svara: ’På grund av de nyheter som kommer. Alla ska drabbas av ångest och stå där handfallna. Alla ska bli modlösa, och det ska rinna längs allas ben[s]. Det ska komma och är redan på väg, säger Herren, Herren.’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Du människa, profetera och säg:
’Ett svärd har slipats och polerats,
10 slipats för slakt,
polerats för att blixtra.
Ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt av trä.[t]
11 Svärdet är lämnat att poleras,
att gripas med handen.
Svärdet har slipats och polerats,
gjorts i ordning för en dråpares hand.
12 Ropa och jämra dig, du människa,
för det drabbar mitt folk
och alla Israels furstar.
Tillsammans med mitt folk
kastas de åt svärdet.
Slå dig därför för ditt bröst.[u]
13 Prövningen ska nämligen komma. Vad är det som kommer att drabbas, om inte den föraktande spiran?[v] säger Herren, Herren.’
14 Profetera, människa,
slå ihop dina händer!
Svärdet ska slå två, ja, tre gånger
för en dråpares svärd är det,
ett svärd för en massaker
runt omkring dem,
15 så att deras hjärtan smälter av ångest
och många faller.
Mot alla deras portar
har jag satt en dråpares svärd.
Ve! Det är gjort för att blixtra
och draget för att slakta.
16 Slå skarpt åt höger och slå åt vänster,
ja, vart än din egg riktar sig!
17 Också jag ska slå ihop mina händer
och stilla min vrede.
Jag, Herren, har talat.”
18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Du människa, märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa, och som båda utgår från samma land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet till staden,[w] 20 och märk ut den väg som svärdet ska gå mot Rabba i ammoniternas land och mot Juda och det befästa Jerusalem. 21 För kungen av Babylonien står vid vägskälet av de två vägarna för att bli spådd. Han kastar lott med pilar, rådfrågar sina avgudar och skådar i lever. 22 I hans högra hand finns orakelsvaret: Jerusalem. Där ska han sätta upp murbräckor, ge befallning om slakt och höja krigsrop, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsramp. 23 Men det tycks vara ett falskt tecken för dem som svurit eder.[x] Men han ska påminna dem om deras skuld och ta dem till fånga.
24 Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom er skuld ständigt gör sig påmind genom ert uppenbara uppror och era synder visar sig i allt vad ni gör, ska ni på grund av detta tas till fånga.
25 Du vanvördige och gudlöse furste över Israel, din tid är nu ute, det är dags för ditt straff! 26 Så säger Herren, Herren: Ta av dig turbanen och kungakronan! Det ska inte förbli som det varit. Upphöj den förnedrade och förnedra den upphöjde! 27 Allt ska jag lägga i ruiner, ja allt kommer att ligga i spillror. Men det ska inte ske förrän han kommer som jag har gett rätten att döma.’
28 Du människa, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om ammoniterna och deras hån:
’Ett svärd, ett svärd är draget för att slakta,
polerat för att förtära och flamma som blixten.[y]
29 Man har sett falska syner om dig och spått lögner om dig,
att du ska sättas på de slagnas nacke, på de gudlösas,
vilkas tid nu är ute och vilkas tid för straff är inne.
30 Stick tillbaka svärdet i skidan!
På den plats där du skapades
och i det land som du härstammar ifrån ska jag döma dig.
31 Jag ska tömma ut min vrede över dig
och blåsa på min vredes glöd.
Jag ska överlämna dig åt brutala män,
som är mästare i att fördärva.
32 Du är veden till elden, och ditt blod ska utgjutas i landet.
Ingen ska mer komma ihåg dig.
Jag, Herren, har talat.’ ”
Profetia mot det syndiga Jerusalem
22 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, vill du döma, vill du döma den blodbefläckade staden? Ställ den inför alla dess avskyvärdheter! 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren: Du stad, som utgjuter blod hos dig, till din dom, du som gör avgudar och orenar dig, 4 du är skyldig för det blod du har utgjutit, och du har orenat dig med avgudar som du gjort. Så har du närmat dig slutet av dina dagar och år. Jag ska därför göra dig till åtlöje inför alla folk och till hån i alla länder. 5 Från både när och fjärran ska man håna dig, du ökända och våldsamma stad.
6 Varje ledare i Israel som bor hos dig använder sin makt till att utgjuta blod. 7 Fäder och mödrar visar man inte respekt hos dig, invandrare förtrycks, och faderlösa och änkor behandlas illa. 8 Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. 9 Hos dig finns män som förtalar för att utgjuta blod. Hos dig håller man offermåltider på bergen, och hos dig bedriver man otukt. 10 Hos dig vanärar man sina fäders bädd och kränker kvinnor när de har sin menstruation. 11 Man gör avskyvärda ting med sin nästas hustru och skamlig otukt med sin sonhustru, man kränker sin syster, sin fars dotter. 12 Hos dig tar man emot mutor för att utgjuta blod, hos dig ockrar man och tar ut oskälig ränta. Du plundrar din nästa med våld, och mig har du glömt, säger Herren, Herren.
13 Men nu tänker jag slå ihop mina händer för den orätta vinning du har skaffat åt dig och för all blodsutgjutelse som sker hos dig. 14 Kommer du att ha mod och styrka kvar, när det är dags för mig att göra upp med dig? Jag, Herren, har talat, och jag kommer att göra som jag har sagt. 15 Jag ska sprida ut dig bland folken och skingra dig i främmande länder. Jag ska rensa bort all orenhet hos dig. 16 Du ska bli vanhelgad bland folken och inse att jag är Herren.’ ”
17 Herrens ord kom till mig: 18 ”Du människa, Israels folk har för mig blivit slagg. De är koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. De är silverslagg. 19 Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom ni alla är slagg ska jag samla er mitt i Jerusalem. 20 Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och blåser under elden för att smälta det, så ska jag i vredesglöd samla er, lägga er där och smälta er. 21 Jag ska samla er och blåsa upp min vredesglöd under er, och ni ska smältas där. 22 Som silver smälts i ugnen ska ni smältas där, och ni ska inse att jag, Herren, har öst ut min vrede över er.’ ”
23 Herrens ord kom till mig: 24 ”Du människa, säg till landet: ’Du är ett land som inte renades[z] och bevattning på vredesdagen.’ 25 De profeter[aa] som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De förtär det levande, de lägger beslag på skatter och dyrbarheter. De gör många till änkor där. 26 Dess präster har våldfört sig på min lag och vanhelgat mina heliga ting. De gör ingen skillnad mellan heligt och oheligt. De undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent, och de iakttar inte mina sabbater. Så har jag blivit vanhelgad bland dem. 27 Dess furstar är som rovgiriga vargar, de utgjuter blod och dödar för orätt vinning. 28 Dess profeter vitkalkar allting åt dem med falska syner och lögnaktiga spådomar. De säger: ’Så säger Herren, Herren’, trots att Herren inte har talat. 29 Folket i landet förtrycker och plundrar, de kränker de fattiga och nödlidande och ger inte förtryckta och främlingar deras rätt.
30 Jag sökte bland dem efter någon som skulle kunna bygga upp muren och gå i bräschen inför mig, för att jag inte skulle behöva förgöra landet, men jag hittade ingen. 31 Därför öser jag ut min vrede över dem och förintar dem med min vredes eld. Vad de gjort ska jag låta komma över dem själva, säger Herren, Herren.”
En liknelse om otrohet
23 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 3 De blev prostituerade i Egypten, och de prostituerade sig redan som unga. Där smekte och kramade man deras jungfruliga bröst. 4 Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiva. De tillhörde mig och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.
5 Ohola prostituerade sig medan hon fortfarande tillhörde mig och greps av begär efter sitt grannfolk, assyrierna, krigarna. 6 De var ståthållare och styresmän, alla tilldragande unga män klädda i purpur och ryttare på hästar. 7 Hon gav sig som prostituerad till dem, till Assyriens elit, till alla som hon greps av begär till, och orenade sig med alla deras avgudar. 8 Hon upphörde inte med sitt beteende från Egypten, där männen hade legat med henne när hon var ung, kramat hennes jungfruliga bröst och förlustat sig med henne.
9 Därför överlämnade jag henne till hennes älskare assyrierna, som hon var upptänd av begär till. 10 De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Bland kvinnorna blev hon ett varnande exempel. Så blev hon dömd.
11 Men fastän hennes syster Oholiva såg detta, greps hon av ännu större begär och gick ännu längre i prostitutionen än sin syster. 12 Hon upptändes av begär till assyrierna, bland dem ståthållare och styresmän, krigare i uniformer[ab], ryttare på hästar, tilldragande unga män. 13 Jag såg att också hon orenade sig; båda gick samma väg.
14 Hon gick i sin prostitution ännu längre. Hon såg mansbilder inristade i väggen, bilder av kaldéer, inristade i rött, 15 med bälten om höfterna och med fladdrande[ac] turbaner på sina huvuden. De såg ut som vagnssoldater och liknade babylonier från Kaldéen. 16 Hon upptändes av begär efter dem så fort hon såg dem och sände bud till dem i Kaldéen. 17 Sedan kom babylonierna till henne, låg med henne och orenade henne med sin otukt. Efter att hon orenats av dem vände hon sig i avsky bort från dem.
18 Eftersom hon öppet prostituerade sig och visade sin nakenhet, vände jag mig bort från henne, precis som jag hade vänt mig bort från hennes syster. 19 Men hon prostituerade sig bara mer och tänkte på sin ungdomstid då hon var prostituerad i Egypten. 20 Hon greps av begär till sina älskare[ad] med kön som åsnor och säd som hästar. 21 Du längtade tillbaka till din ungdoms otukt då egypterna smekte din barm, för dina bröst var ungdomliga.
22 Därför, Oholiva, säger Herren, Herren, ska jag hetsa mot dig dina älskare, dem som du i avsky har vänt dig från. Jag ska låta dem komma emot dig från alla håll: 23 Babylonier, alla kaldéer, pekodéer, shoéer och koéer och alla assyrier med dem, tilldragande unga män, ståthållare och styresmän, vagnssoldater och krigare, alla ridande på sina hästar. 24 De ska komma mot dig med vapen, åkdon och rullande vagnar och en folkmassa. De ska anfalla dig från alla håll, rustade med långsköld, rundsköld och hjälm. Jag ska överlåta domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. 25 Jag ska låta dig drabbas av min svartsjuka, så att de gör upp med dig i vrede och skär av dig både näsa och öron. De som blir kvar hos dig ska falla för svärd. Dina söner och döttrar ska föras bort, och de som finns kvar ska förtäras av eld. 26 De ska klä av dig dina kläder och ta dina praktfulla juveler. 27 Jag ska sätta stopp för din otukt och för den prostitution du tog med dig från Egypten. Du ska inte blicka tillbaka dit mer eller minnas Egypten.
28 Så säger Herren, Herren: Jag ska överlämna dig åt dem du hatar, åt dem du i avsky vänt dig bort från. 29 De ska med hat göra upp med dig, ta allt du äger och lämna dig naken och blottad. Din skamliga otukt ska bli blottad och din lösaktiga prostitution avslöjad. 30 Du har själv dragit över dig allt detta genom att eftertrakta andra folk och orena dig med deras avgudar.
31 Du har följt i din systers fotspår, och därför ska jag sätta hennes bägare i din hand. 32 Så säger Herren, Herren:
Din systers bägare ska du dricka,
en djup och vid bägare
som ger hån och förakt
och som rymmer mycket.
33 Du ska bli full av rus
och bedrövelse,
en förödelsens och ödeläggelsens bägare
är din syster Samarias bägare.
34 Du ska dricka den
till sista droppen.
Du ska slå den i bitar[ae]
och riva sönder dina bröst.
För jag har talat, säger Herren, Herren.
35 Därför säger Herren, Herren: Därför att du har glömt mig och vänt mig ryggen, måste du ta konsekvenserna av din otukt och din prostitution.”
36 Herren sa till mig: ”Du människa, vill du döma Ohola och Oholiva? Tala om för dem vilka avskyvärdheter de begår. 37 De har begått både äktenskapsbrott och har blod på händerna. De har begått äktenskapsbrott med avgudar och offrat barn de fött åt mig, som mat åt avgudarna. 38 Också detta har de gjort mig: De har orenat min helgedom och vanhelgat mina sabbater. 39 Samma dag som de hade slaktat sina barn åt sina avgudar gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Detta är vad de gjorde i mitt hus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.