Bible in 90 Days
Israels återupprättelse
36 Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord. 2 Så säger Herren, Herren: Eftersom fienden säger om er: "Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom", 3 därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor, 4 därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring. 5 Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. 6 Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken. 7 Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.
8 Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. 9 Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. 10 Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. 11 Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. 12 Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.
13 Så säger Herren, Herren: Eftersom man säger till dig: Du äter människor, och du har gjort ditt folk barnlöst, 14 därför skall du inte mer få äta människor och inte mer göra ditt folk barnlöst, säger Herren, Herren. 15 Jag skall inte mer låta dig höra hån från hednafolken, och du skall inte mer behöva uthärda folkens förakt. Inte heller skall du mer komma ditt folk på fall, säger Herren, Herren."
16 Herrens ord kom till mig. Han sade: 17 "Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. 18 Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. 19 Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. 20 Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. 21 Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.
22 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.
24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.
33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där. 35 Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. 36 Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.
37 Så säger Herren, Herren: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord. 38 Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. Och de skall inse att jag är Herren."
De förtorkade benen får liv
37 Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. 2 Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. 3 Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det." 4 Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: 5 Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. 6 Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."
7 Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. 8 Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.
9 Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." 10 Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara. 11 Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. 12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. 13 Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. 14 Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."
Ett folk - en kung
15 Herrens ord kom till mig. Han sade: 16 "Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. 17 Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.
18 När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta, 19 då skall du svara dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand. 20 Stavarna som du har skrivit på, skall du hålla i din hand inför deras ögon. 21 Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. 22 Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. 23 Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
24 Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. 25 De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste. 26 Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. 27 Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 28 Och folken skall inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."
Gogs fälttåg
38 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Rosh, Mesek och Tubal, och profetera mot honom 3 och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal. 4 Jag skall föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag skall föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand. 5 Perser, nubier och puteer är med dem, alla med sköld och hjälm, 6 Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk från den yttersta norden och alla dess härar, ja, många folk har du med dig.
7 Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och tag befäl över dem. 8 Efter lång tid skall du kallas till tjänst. I kommande år skall du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, så att alla nu bor där i trygghet. 9 Dit skall du dra upp. Du skall komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig.
10 Så säger Herren, Herren: På den dagen skall tankar stiga upp i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda planer. 11 Du skall säga: Jag skall dra upp mot det obefästa landet, jag skall angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar och varken har bommar eller portar. 12 Ty du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser, som nu åter är bebodda, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och som nu har boskap och ägodelar, där de bor i landets mitt. 13 Saba och Dedan och Tarsis köpmän och alla furstarna skall då fråga dig: Har du kommit för att röva, har du kallat på dina skaror för att plundra, för att föra bort silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?
14 Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, skall du veta det. 15 Du skall komma från ditt land längst uppe i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar, en stor skara, en talrik här. 16 Du skall dra upp mot mitt folk Israel likt ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig komma över mitt land, för att hednafolken skall lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på dig, du Gog.
17 Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i forna tider talade om genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de då om att jag skulle låta dig komma över dem.
18 Men på den dag då Gog kommer över Israels land, säger Herren, Herren, då skall jag släppa loss min vrede. 19 I min nitälskan och min vredes eld försäkrar jag: På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land. 20 Då skall de bäva för mig, fiskarna i havet, fåglarna under himlen, djuren på marken och alla kräldjur som rör sig på jorden, och alla människor på jordens yta. Bergen skall slås ner, klipporna störta omkull och alla murar falla till jorden. 21 Jag skall kalla på svärdet mot honom på alla mina berg, säger Herren, Herren. Den enes svärd skall vara vänt mot den andres. 22 Jag skall gå till doms med honom med pest och blod. Slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna över honom och hans härar och över de många folk som följer honom. 23 Så skall jag visa min storhet och helighet och göra mig känd inför många hednafolks ögon. Och de skall inse att jag är Herren.
Gogs undergång
39 Du människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal. 2 Jag skall föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg. 3 Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. 4 På Israels berg skall du falla med alla dina härar och med de folk som följer dig. Jag skall ge dig till föda åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur. 5 Du skall falla ute på marken, ty jag har talat, säger Herren, Herren. 6 Jag skall sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de skall inse att jag är Herren. 7 Jag skall göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag skall inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken skall inse att jag är Herren, den Helige i Israel. 8 Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren. Detta är den dag som jag har talat om.
9 Sedan skall invånarna i Israels städer gå ut och ta rustningar, små och stora sköldar, bågar och pilar, påkar och spjut som bränsle till att elda med, och de skall elda med det i sju år. 10 De skall inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogarna, ty de skall elda med rustningarna. Så skall de ta rov från sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren, Herren.
11 På den dagen skall jag i Israel ge åt Gog en gravplats, nämligen "De framtågandes dal" öster om havet, och den skall stänga vägen för dem som vill tåga fram där. Man skall begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den "Gogs larmande hops dal". 12 I sju månader skall Israels folk begrava dem för att rena landet. 13 Allt folket i landet skall begrava dem. När jag visar min härlighet skall det bli till berömmelse för dem, säger Herren, Herren.
14 De skall utse män som ständigt skall genomvandra landet för att begrava dem som tågade fram där och som ännu ligger kvar ovan jord, och så rena landet. Efter sju månader skall de börja sitt letande. 15 Då någon av dessa män som genomvandrar landet får se människoben, skall han sätta upp ett märke bredvid dem, till dess att dödgrävarna hinner begrava dem i "Gogs larmande hops dal". 16 Där skall också finnas en stad med namnet Hamona.[a] På detta sätt skall de rena landet.
17 Du människobarn, så säger Herren, Herren: Säg till alla slags fåglar och till alla markens djur: Samla er och kom hit, kom tillsammans från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag gör i ordning åt er på Israels berg. Ni skall få äta kött och dricka blod. 18 Ni skall få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Basan. 19 Ni skall få äta er mätta av fett och dricka till dess ni är berusade av blod från det slakt-offer som jag gör i ordning åt er. 20 Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, Herren.
21 Jag skall uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag har låtit min hand drabba dem. 22 Israels folk skall inse att jag är Herren, deras Gud, från den dagen och för all framtid. 23 Hednafolken skall förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand, så att de alla föll för svärd. 24 Jag handlade med dem som deras orenhet och deras överträdelser förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.
25 Därför säger Herren, Herren: Nu skall jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. 26 De skall glömma sin skam och all den trolöshet som de har begått mot mig, då de nu bor i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem. 27 När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. 28 Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. 29 Jag skall inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren, Herren."
SYNEN AV DEN KOMMANDE GUDSSTADEN (Kap 40-48)
40 I det tjugofemte året[b] av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. 2 I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. 3 Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten. 4 Mannen sade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, ty du har förts hit för att jag skall visa dig detta. Tala om för Israels hus allt vad du får se."
Den östra porten
5 Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstången, som mannen hade i sin hand, var sex alnar lång, och varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Han mätte murens bredd, den var en stång, och höjden, som också den var en stång. 6 Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stång bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stång bred. 7 Varje vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stång. 8 Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stång. 9 Han mätte upp portens förhus. Det var åtta alnar, och pelarna var två alnar. Portens förhus låg på inre sidan.
10 Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora. 11 Han mätte portöppningens bredd, den var tio alnar, och portens längd, den var tretton alnar. 12 Framför vaktkamrarna fanns en mur som var en aln. En aln var också muren på motsatta sidan. Varje vaktkammare på båda sidorna var sex alnar. 13 Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var tjugofem alnar bred, och dörr låg mot dörr. 14 Han mätte upp pelarna till sextio alnar. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden. 15 Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar. 16 Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.
Den yttre förgården
17 Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och trettio tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet. 18 Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet. 19 Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var hundra alnar både på östra sidan och på norra.
Den norra porten
20 Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården. 21 Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. 22 Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. 23 En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var hundra alnar.
Den södra porten
24 Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra. 25 Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. 26 Trappan dit upp utgjordes av sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare. 27 En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var hundra alnar.
Portar till den inre förgården
28 Sedan förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Han mätte den södra porten, och den var lika stor som de andra. 29 Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och den hade fönster liksom förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. 30 Runt omkring fanns förhus, tjugofem alnar långa och fem alnar breda. 31 Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.
32 Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra. 33 Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. 34 Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till det utgjordes av åtta trappsteg.
35 Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Den var lika stor som de andra. 36 Så var det också med vaktkamrarna, pelarna och förhuset, och det fanns fönster på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. 37 Det stod pelare vid den yttre förgården, och de var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.
38 Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren. 39 I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffersdjuren, syndoffersdjuren och skuldoffersdjuren. 40 Vid den yttre sidovägg som låg norrut när man steg upp till portens ingång, stod två bord, och vid den andra sidoväggen på portens förhus stod också två bord. 41 Det stod fyra bord på varje sida vid portens sidoväggar, eller tillsammans åtta bord där offerdjuren skulle slaktas. 42 För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffersdjuren och slaktoffersdjuren med. 43 En handsbredd långa dubbelkrokar var fästa på husets insida runt omkring, och på borden skulle offerköttet läggas.
Rum för tempeltjänarna
44 Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr. 45 Han sade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset. 46 Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom."
47 Han mätte förgården. Den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant, och altaret stod framför templet.
Tempelbyggnaden
48 Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var fem alnar på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var tre alnar bred. 49 Förhuset var tjugo alnar långt och elva alnar brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida.
41 Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de sex alnar breda - det var bredden på tabernaklet. 2 Ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången var fem alnar på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var fyrtio alnar, och dess bredd var tjugo alnar.
3 Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var två alnar, och ingången var sex alnar. Ingångens bredd var sju alnar. 4 Han mätte dess längd. Den var tjugo alnar, och dess bredd framför tempelsalen var tjugo alnar. Han sade till mig: "Detta är det allra heligaste."
5 Sedan mätte han tempelväggen. Den var sex alnar tjock, och sidokamrarnas bredd var fyra alnar runt omkring hela byggnaden. 6 Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, ty i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda. 7 På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. Ty templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.
8 Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stång höga, sex alnar till kanten. 9 Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum 10 och de andra rummen hade en bredd av tjugo alnar runt om hela templet. 11 Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.
12 Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång. 13 Sedan mätte han byggnaden. Den var hundra alnar lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans hundra alnar. 14 Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans hundra alnar.
15 Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var hundra alnar.
Vidare mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården, 16 trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta. 17 Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum 18 keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten, 19 ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset. 20 Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar.
21 Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende. 22 Altaret var av trä, tre alnar högt, och två alnar långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han sade till mig: "Detta är det bord som skall stå inför Herrens ansikte." 23 Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar. 24 Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två. 25 På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä. 26 Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likså i husets sidokamrar och i trapphusen.
Templets omgivningar
42 Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut, 2 till långsidan som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr och bredden var femtio alnar. 3 Ut mot den tjugo alnar breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar. 4 Framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den inre förgården, en väg om en aln,[c] och ingångarna låg mot norr. 5 Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, ty avsatserna på främre väggen tog bort mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 6 Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens. 7 En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar lång. 8 Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var femtio alnar, men åt templet till hundra alnar. 9 Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården.
10 Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden. 11 Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och övriga anordningar. 12 Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.
13 Sedan sade han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården skall vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren skall äta det högheliga. Där skall de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, ty det är en helig plats. 14 När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, ty dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder, får de gå ut på den plats som är för folket."
15 När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom. 16 Han mätte med sin mätstång den östra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. 17 Därefter mätte han den norra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. 18 Så mätte han den södra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. 19 Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången 500 stänger. 20 Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger och dess bredd 500 stänger. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.
Herrens härlighet kommer till det nya templet
43 Han förde mig till porten, den port som vette åt öster. 2 Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet. 3 Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag kom för att fördärva staden. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.
4 Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster. 5 Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. 6 Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig. 7 Han sade till mig: "Du människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus skall inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder. 8 De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede. 9 Men nu må de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då skall jag bo ibland dem för alltid.
10 Men du människobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel, så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta byggnadsverket. 11 Om de då skäms för allt vad de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem. 12 Så är lagen om templet: På toppen av berget skall hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.
Altaret och dess invigning
13 Dessa var måtten på altaret i alnar, varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Dess sockel var en aln hög och en aln bred, och kantlisten på ramen, runt omkring utmed kanten, var en fjärdedels aln hög. Detta var altarets underlag. 14 Avståndet från sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln. 15 Altarhärden var fyra alnar hög, och från altarhärden stod de fyra hornen upp. 16 Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant. 17 Avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel sträckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette åt öster.
18 Då sade han till mig: "Du människobarn, så säger Herren, Herren: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man skall offra brännoffer och stänka blod på det. 19 Då skall du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Sadoks familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, säger Herren, Herren. 20 Och du skall ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet skall du rena det och bringa försoning för det. 21 Sedan skall du ta syndofferstjuren och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempelområdet.
22 Nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man skall rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren. 23 När du så har slutfört reningen, skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen. 24 Du skall föra fram dem inför Herren, och prästerna skall strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.
25 Under sju dagar skall du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, skall också offras. 26 Under sju dagar skall man på detta sätt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det. 27 Men sedan dessa dagar har gått skall prästerna på åttonde dagen och framdeles offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag skall då vara nådig mot er, säger Herren, Herren."
Det nya templets tjänare
44 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster. Den var nu stängd. 2 Herren sade till mig: "Denna port skall förbli stängd och inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty Herren, Israels Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd. 3 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och äta sitt bröd inför Herrens ansikte. Han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen."
4 Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. Då föll jag ner på mitt ansikte. 5 Herren sade till mig: "Du människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt vad jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar. 6 Säg till Israels hus, det upproriska: Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog med alla vidrigheter ni har bedrivit, ni av Israels hus. 7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter. 8 Ni har inte själva utfört tjänsten vid mina heliga föremål, utan ni har satt andra att göra tjänst åt er i min helgedom.
9 Men så säger Herren, Herren: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn. 10 Också de leviter som gick bort ifrån mig när Israel for vilse, de som då själva for vilse och gick bort ifrån mig och följde sina avgudar, de måste bära sin missgärning. 11 De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem. 12 Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en orsak till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning. 13 De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit. 14 Jag skall låta dem sköta om tempelbyggnaden och utföra allt arbete i den och allt som där skall göras.
15 Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som tjänstgjorde vid min helgedom, när de övriga israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de skall få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De skall stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, säger Herren, Herren. 16 De skall gå in i min helgedom, och de skall träda fram till mitt bord för att tjänstgöra inför mig och utföra vad som skall utföras åt mig. 17 När de kommer in i den inre förgårdens portar, skall de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet. 18 De skall ha huvudbonader av linne på huvudet och benkläder av linne runt höfterna. De får inte klä sig i något som gör att de svettas. 19 När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, skall de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.
20 De skall inte raka huvudet, men inte heller låta håret växa fritt utan klippa sitt huvudhår kort. 21 Vin får ingen präst dricka när han har kommit in på den inre förgården. 22 En änka eller en frånskild kvinna får han inte ta till hustru utan endast en jungfru av Israels släkt. Men han får ta en änka, om hon är änka efter en präst. 23 De skall lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent. 24 I rättstvister skall de uppträda som domare och skall döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar skall de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater skall de hålla heliga.
25 Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig. 26 Men när han därefter har blivit ren, måste han vänta ytterligare sju dagar, 27 och den dag, då han går in i helgedomen, på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, skall han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, Herren.
28 Detta skall vara deras arvedel, att jag själv är deras arvedel. Ni skall inte ge dem någon egendom i Israel, ty jag själv är deras egendom. 29 Matoffret, syndoffret och skuldoffret skall de äta, och allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dem. 30 Det första av förstlingsfrukterna och alla slags offergåvor, vad ni än bär fram som offergåva, skall tillhöra prästerna. Det första av ert mjöl skall ni ge åt prästen, för att välsignelse skall vila över ditt hus. 31 Inget självdött eller ihjälrivet djur får prästerna äta, vare sig fågel eller boskapsdjur.
Landets fördelning
45 När ni genom lottkastning fördelar landet, skall ni som offergåva åt Herren, ge en helig del av landet. Denna del skall vara 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred och vara helig till hela sitt omfång runtom. 2 Av denna skall man ta en liksidig fyrkant till helgedomen, 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd, och till utmark runtom 50 alnar. 3 Av det heliga området skall du stycka av en del, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd och där skall helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4 Detta är en helig del av landet, och den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför Herren. Detta skall vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen. 5 Och ett stycke, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd, skall förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom. 6 Åt staden skall ni ge ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det skall tillhöra hela Israels hus.
7 Fursten skall få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det skall gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd skall det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra. 8 Detta skall vara hans egendom i Israel. Mina furstar skall då inte mer förtrycka mitt folk, utan de skall låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.
Regler för furstarna
9 Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren. 10 Riktig våg, riktig efa, riktigt batmått skall ni ha. 11 Efan och batmåttet skall hålla samma mått, så att batmåttet rymmer tiondelen av en homer liksom efan rymmer tiondelen av en homer, ty efter homern skall man bestämma måtten. 12 Sikeln skall innehålla tjugo gera. Tjugo siklar, tjugofem siklar och femton siklar skall minan innehålla hos er.
13 Detta är den offergåva ni skall ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn, 14 vidare den föreskrivna gåvan av olja, som mäts i bat: En tiondels bat av var kor - som är ett mått på tio bat och lika med en homer. Tio bat utgör en homer. 15 Dessutom skall ni av småboskapen från Israels vattenrika betesmarker ge ett djur på varje tvåhundratal till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.
16 Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel. 17 Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och drickoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han skall skaffa fram syndoffer, mat- offer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
Högtiderna
18 Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden skall du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19 Prästen skall ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port. 20 Så skall du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt skall ni bringa försoning för templet.
21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då äta osyrat bröd. 22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 23 Men under högtidens sju dagar skall han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer. 24 Som matoffer skall han offra en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och en hin olja till varje efa. 25 På femtonde dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar skall han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Furstens offer
46 Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen. 2 Då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten skall inte stängas förrän på kvällen. 3 Folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port. 4 Brännoffret som fursten skall bära fram åt Herren på sabbatsdagen skall utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5 Som matoffer skall han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa skall han offra en hin olja.
6 Men på nymånadsdagen skall han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. 7 Som matoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa skall han offra en hin olja. 8 När fursten vill gå in, skall han gå genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
9 När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, skall den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten. Ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han skall gå ut genom den motsatta. 10 När de går in skall fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut skall de gå ut samtidigt.
11 Vid fester och högtider skall matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin olja till varje efa. 12 När fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt Herren, skall man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter skall han gå ut, och man skall stänga porten efter honom.
Det dagliga offret
13 Varje dag skall du som brännoffer åt Herren bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du skall offra ett sådant varje morgon. 14 Till det skall du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa samt en tredjedels hin olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren skall vara en bestående stadga och gälla för alltid. 15 De skall offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.
Bestämmelser för fursten
16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. 18 Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans."
Platserna där offren tillreds
19 Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster. 20 Han sade till mig: "Detta är den plats där prästerna skall koka skuldoffret och syndoffret och där de skall baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt." 21 Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård. 22 I förgårdens fyra hörn fanns kringbyggda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda. De fyra hörngårdarna var lika stora. 23 Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning. 24 Han sade till mig: "Detta är de kök där templets tjänare skall koka folkets slaktoffer."
Tempelkällan
47 Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret. 2 Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan. 3 Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen. 4 Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna. 5 Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över. 6 Han sade till mig: "Har du sett det, du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand. 7 När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden. 8 Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet.[d] Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
9 Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut.
10 Fiskare skall stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan skall vara som ett enda fiskeläge. Det skall där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet.[e]
11 Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan skall tjäna till saltberedning. 12 Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln