Bible in 90 Days

Jesu födelse

2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus^[a] utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. ² Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius^[b] var landshövding över Syrien. ³ Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. ⁴ Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit ⁵ för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. ⁶ När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. ⁷ Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

⁸ I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. ¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. ¹¹ Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.^{[c] 12} Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." ¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁵ När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." ¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷ Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. ¹⁸ Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. ²⁰ Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

Jesu omskärelse

²¹ När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.

Jesus bärs fram i templet

²² När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³ som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.^{[e] 24} De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

²⁵ På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶ Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.^{[f] 27} Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, ²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

³³ Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. ³⁴ Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. ³⁵ Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, ³⁷ och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ³⁸ Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

³⁹ Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. ⁴⁰ Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

⁴¹ Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem. ⁴² När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. ⁴³ Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴ De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. ⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. ⁴⁷ Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. ⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig." ⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?" ⁵⁰ Men de förstod inte vad han sade till dem. ⁵¹ Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ⁵² Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.

Johannes Döparen

3 Under kejsar Tiberius^[g] femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus^[h] var landshövding över Judeen, Herodes^[i] landsfurste över Galileen, hans bror Filippus^[j] över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene,^{[k] 2} och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. ³ Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, ⁴ så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

⁷ Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: "Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ⁹ Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden."

¹⁰ Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" ¹¹ Han svarade dem: "Den som har två livklädnader^[m] skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt." ¹² Det kom också publikaner^[n] för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" ¹³ Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt." ¹⁴ Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!"

¹⁵ Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. ¹⁶ Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. ¹⁷ Han har sin kastskovel i handen för att noga rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks." ¹⁸ Med många andra ord förmanade han folket när han predikade evangeliet för dem. ¹⁹ Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande till sin brors hustru Herodias och för allt ont som han hade gjort. ²⁰ Då lade Herodes till allt annat också det att han spärrade in Johannes i fängelse.

Jesu dop

²¹ När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen ²² och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."

Jesu släkttavla

²³ Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli, ²⁴ son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef, ²⁵ son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Esli, son till Naggai, ²⁶ son till Mahat, son till Mattatias, son till Semein, son till Josek, son till Juda, ²⁷ son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Sealtiel, son till Neri, ²⁸ son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, ²⁹ son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, ³⁰ son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, ³¹ son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David, ³² son till Isai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Naheson, ³³ son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesrom, son till Peres, son till Juda, ³⁴ son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, ³⁵ son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Sela, ³⁶ son till Kenan, son till Arpaksad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, ³⁷ son till Metusala, son till Hanok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, ³⁸ son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.

Jesus frestas

4 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, ² där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. ³ Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd." ⁴ Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." ^{[o] 5} Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen ⁶ och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. ⁷ Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig." ⁸ Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." ^{[p] 9} Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång^[q] och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! ¹⁰ Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, ^{[r] 11} och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." ¹² Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."^{[s] 13} När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Jesus undervisar i Nasaret

¹⁴ I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. ¹⁵ Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.

¹⁶ Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, ¹⁷ och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

²⁰ Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. ²¹ Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." ²² Men alla vittnade mot honom^[u] och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" ²³ Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad." ²⁴ Och han fortsatte: "Amen^[v] säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. ²⁵ Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. ²⁶ Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. ²⁷ Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad^[w] utan endast Naaman från Syrien."

²⁸ Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. ²⁹ De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. ³⁰ Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

Jesus i Kapernaum

³¹ Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. ³² De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet. ³³ I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: ³⁴ "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." ³⁵ Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. ³⁶ Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." ³⁷ Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.

³⁸ Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. ³⁹ Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. ⁴⁰ Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

⁴² När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. ⁴³ Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Jesu första lärjungar

5 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, ² fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. ³ Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. ⁴ När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." ⁵ Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." ⁶ De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." ⁹ Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, ¹⁰ också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." ¹¹ Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

Jesus botar en spetälsk

¹² När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska.^[x] Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." ¹³ Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. ¹⁴ Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." ¹⁵ Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.

Jesus förlåter synder

¹⁷ En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. ¹⁸ Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. ¹⁹ Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. ²⁰ Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." ²¹ De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." ²² Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? ²³ Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! ²⁴ Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" ²⁵ Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. ²⁶ Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."

Jesus kallar Levi

²⁷ När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" ²⁸ Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.

²⁹ Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. ³⁰ Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" ³¹ Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ³² Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga^[y] till omvändelse utan syndare."

Jesus och fastan

³³ De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker." ³⁴ Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? ³⁵ Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."

³⁶ Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla. ³⁷ Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras. ³⁸ Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar. ³⁹ Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."

Sabbatens Herre

6 En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt. ² Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" ³ Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga, ⁴ hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta." ⁵ Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."

⁶ En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. ⁷ De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ⁸ Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. ⁹ Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" ¹⁰ Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. ¹¹ Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.

Jesus utser tolv apostlar

¹² Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. ¹³ När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, ¹⁵ Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",^{[z] 16} Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)

¹⁷ Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. ¹⁸ De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. ¹⁹ Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.

Saligprisningar och verop

²⁰ Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. ²¹ Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. ²² Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er,^[aa] allt för Människosonens skull. ²³ Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

²⁴ Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. ²⁵ Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. ²⁶ Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

²⁷ Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. ²⁸ Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. ²⁹ Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. ³⁰ Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. ³² Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. ³⁴ Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. ³⁵ Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. ³⁶ Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Flisan och bjälken

³⁷ Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ³⁸ Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er^[ab] i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."

³⁹ Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. ⁴¹ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴² Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

Av frukten känner man trädet

⁴³ Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. ⁴⁴ Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? ⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Liknelsen om de två husbyggarna

⁴⁶ Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. ⁴⁹ Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."

En hednisk officers tro

7 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum. ² En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden. ³ Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare. ⁴ De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom. ⁵ Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

⁶ Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. ⁷ Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁸ Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det." ⁹ När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." ¹⁰ Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.

Jesus uppväcker en änkas son

¹¹ Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. ¹² Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. ¹³ När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." ¹⁴ Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" ¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. ¹⁶ De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." ¹⁷ Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.

Jesus svarar Johannes Döparen

¹⁸ Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem ¹⁹ och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?" ²⁰ Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?" ²¹ Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. ²² Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. ²³ Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."

Jesus vittnar om Johannes

²⁴ När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? ²⁵ Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. ²⁶ Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet. ²⁷ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. ^{[ac] 28} Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre^[ad] i Guds rike är större än han. ²⁹ Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰ Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

³¹ Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de? ³² De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit. ³³ Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. ³⁴ Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! ³⁵ Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."

Synderskan som smorde Jesu fötter

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. ³⁷ Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja ³⁸ och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. ³⁹ Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

⁴⁰ Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."

Simon svarade: "Mästare, säg det." - ⁴¹ "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. ⁴² Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?" ⁴³ Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt." ⁴⁴ Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷ Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." ⁴⁸ Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." ⁴⁹ Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?" ⁵⁰ Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."

Kvinnorna som följde Jesus

8 Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom ² och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - från henne hade sju onda andar farit ut - ³ vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Liknelsen om såningsmannen

⁴ Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: ⁵ "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. ⁶ En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

⁹ Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. ¹⁰ Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. ¹¹ Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ¹⁴ Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.

¹⁶ Ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller ställer det under en bänk, utan man ställer det på en ljushållare, så att de som kommer in ser ljuset. ¹⁷ Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen. ¹⁸ Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha."

Jesu familj

¹⁹ Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull. ²⁰ Man sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." ²¹ Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

²² En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut, ²³ och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd. ²⁴ De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. ²⁵ Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."

Jesus botar en besatt

²⁶ De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. ²⁸ Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!" ²⁹ Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion",^[ae] eftersom många onda andar hade farit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. ³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. ³³ De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. ³⁶ Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. ³⁷ Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. ³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom. ⁴¹ Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. ⁴² Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. ⁴³ Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. ⁴⁴ Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen^[af] på hans mantel, och genast stannade blödningen. ⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ⁴⁸ Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

⁴⁹ Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." ⁵⁰ Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen." ⁵¹ När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. ⁵⁴ Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. ⁵⁶ Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Jesus sänder ut de tolv

9 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. ² Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. ³ Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader. ⁴ När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. ⁵ Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem." ⁶ De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.

⁷ När landsfursten^[ag] Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda, ⁸ andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. ⁹ Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.

Jesus mättar fem tusen män

¹⁰ Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. ¹¹ Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.

¹² Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats." ¹³ Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket." ¹⁴ Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje." ¹⁵ De gjorde så och lät alla slå sig ner. ¹⁶ Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket. ¹⁷ Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.

Petrus bekännelse

¹⁸ En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" ¹⁹ De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." ²⁰ Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias." ²¹ Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon ²² och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."

I Jesu efterföljd

²³ Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. ²⁴ Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. ²⁵ Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? ²⁶ Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Jesu härlighet uppenbaras

²⁷ Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike." ²⁸ Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. ²⁹ Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. ³⁰ Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia ³¹ och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. ³² Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. ³³ När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. ³⁴ Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. ³⁵ Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" ³⁶ Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.

Jesus botar en besatt pojke

³⁷ När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. ³⁸ Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. ³⁹ En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte." ⁴¹ Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!" ⁴² Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. ⁴³ Och alla häpnade över Guds väldiga makt.

Människosonen skall utlämnas

Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: ⁴⁴ "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." ⁴⁵ Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.

Vem är störst?

⁴⁶ Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. ⁴⁷ Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig ⁴⁸ och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."

⁴⁹ Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss." ⁵⁰ Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."

Jesus på väg upp till Jerusalem

⁵¹ När tiden för hans bortgång^[ah] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. ⁵² Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. ⁵³ Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. ⁵⁴ När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" ⁵⁵ Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. ⁵⁶ Och de gick vidare till en annan by.

⁵⁷ Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." ⁵⁸ Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." ⁵⁹ Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." ⁶⁰ Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" ⁶¹ En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." ⁶² Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."