Bible in 90 Days

Nehemjas bön

1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.

Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året,^[a] när jag var i Susans borg, ² att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna - de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen - och om Jerusalem. ³ De sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända."

⁴ När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud. ⁵ Jag sade: "O, Herre, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. ⁶ Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min faders hus har syndat. ⁷ Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. ⁸ Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken. ⁹ Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att mitt namn skall bo där. ¹⁰ De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. ¹¹ O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man."

Jag var då munskänk hos kungen.

Nehemja far till Jerusalem

2 Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom. ² Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." Då blev jag mycket rädd ³ och jag sade till honom: "Må konungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?" ⁴ Kungen sade till mig: "Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens Gud, ⁵ och svarade sedan kungen: "Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen."

⁶ Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända iväg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. ⁷ Jag sade till honom: "Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda, ⁸ och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv skall bo." Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.

⁹ När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem kungens brev. Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare. ¹⁰ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

¹¹ Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. ¹² Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Det djur jag red på var det enda jag hade med mig. ¹³ Om natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nerbrutna och portarna var förtärda av eld. ¹⁴ Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där var det inte möjligt för djuret att komma fram med mig. ¹⁵ Då begav jag mig uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

¹⁶ Föreståndarna visste inte vart jag hade gått och vad jag gjorde, ty jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, de förnäma männen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet. ¹⁷ Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt." ¹⁸ Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.

¹⁹ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" ²⁰ Då svarade jag dem: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit."

Jerusalems murar byggs upp på nytt

3 Översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. ² Bredvid Eljasib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.

³ Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁴ Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son. ⁵ Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.

⁶ Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Mesullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁷ Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden. ⁸ Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren. ⁹ Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.

¹⁰ Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattus, Hasabnejas son. ¹¹ En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son. ¹² Bredvid honom arbetade Sallum, Hallohes son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar.

¹³ Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.

¹⁴ Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

¹⁵ Källporten sattes i stånd av Sallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna som leder ner från Davids stad. ¹⁶ Efter honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare över ena hälften av Bet-Surs område. Han satte i stånd muren ner till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset.

Leviter som arbetade på muren

¹⁷ Efter honom arbetade leviterna under Rehum, Banis son. Bredvid dem arbetade Hasabja, ledare över ena hälften av Kegilas område, för sitt område. ¹⁸ Efter honom arbetade deras bröder under Bavvaj,^[b] Henadads son, ledare över andra hälften av Kegilas område. ¹⁹ Bredvid honom sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son, ledare över Mispa, från platsen mitt emot uppgången till vapenförrådet i Vinkeln. ²⁰ Efter honom arbetade Baruk, Sabbajs son, med stor iver på en annan sträcka, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljasibs hus. ²¹ Efter honom arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på en annan sträcka från ingången till Eljasibs hus ända dit där Eljasibs hus slutar.

Präster som arbetade på muren

²² Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.

²³ Efter dem arbetade Benjamin och Hassub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. ²⁴ Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. ²⁵ Palal, Usajs son, satte i stånd sträckan från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre kungshuset vid fängelsegården.

Efter honom arbetade Pedaja, Paros son. ²⁶ Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.

Övriga byggare

²⁷ Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.

²⁸ Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus. ²⁹ Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. ³⁰ Efter honom arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. ³¹ Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen. ³² Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.

Svårigheter vid bygget

4 När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade judarna ² och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?" ³ Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade: "Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den."

⁴ Hör, vår Gud, hur föraktade vi är! Låt deras hån falla tillbaka på deras egna huvuden. Låt dem bli plundrade i ett land dit de förs som fångar. ⁵ Täck inte över deras missgärning och låt inte deras synd utplånas inför dig, ty de har uppträtt kränkande inför dem som bygger.

⁶ Vi byggde på muren, och hela muren fogades samman till sin halva höjd, ty folket arbetade helhjärtat.

⁷ Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade. ⁸ De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där. ⁹ Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.

¹⁰ Men Juda sade:

¹¹ Våra motståndare sade: "Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet!" ¹² De judar som bodde nära dem kom från alla håll och sade till oss, säkert tio gånger, att dra oss tillbaka till dem. ¹³ Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning, med svärd, spjut och bågar. ¹⁴ Sedan jag hade besett allt, steg jag upp och sade till de förnämsta, till föreståndarna och till det övriga folket: "Var inte rädda för dem. Tänk på Herren, den store och fruktansvärde och strid för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem."

¹⁵ När våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. ¹⁶ Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet, medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna stod bakom hela Juda hus. ¹⁷ De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet. ¹⁸ De som byggde hade var och en svärdet bundet vid höften medan de arbetade. Och bredvid mig stod en basunblåsare. ¹⁹ Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt, och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra. ²⁰ Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss. Vår Gud skall strida för oss!"

²¹ Så utförde vi vårt arbete, med hälften av folket beväpnade med spjut, från morgonrodnadens uppgång till dess att stjärnorna kom fram. ²² Vid den tiden sade jag också till folket: "Var och en skall stanna över natten inne i Jerusalem med sin tjänare, så att vi kan ha dem till vakt under natten och till arbete under dagen." ²³ Varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som höll vakt hos mig kom ur kläderna. Var och en hade sitt vapen hos sig, likaså vatten.

Förtryck av de fattiga

5 Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder. ² Några sade: "Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi har något att äta och kan överleva." ³ Andra sade: "Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta för att få säd att stilla vår hunger med." ⁴ Andra åter sade: "Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten åt kungen. ⁵ Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi låta våra söner och döttrar bli slavar. Ja, några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer."

⁶ Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. ⁷ Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: "Det är ocker ni bedriver mot era bröder!" Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. ⁸ Jag sade till dem: "Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?" De teg och kunde inte svara ett ord. ⁹ Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? ¹⁰ Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. ¹¹ Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem." ¹² De svarade: "Vi skall ge tillbaka det och inte utkräva något av dem. Vi skall göra som du har sagt." Sedan jag hade kallat till mig prästerna, lät jag dem svära på att de skulle göra som de hade lovat. ¹³ Dessutom skakade jag framstycket på min mantel och sade: "Var och en som inte håller sitt löfte, honom må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han skall bli utskakad och berövad allt." Och hela församlingen sade: "Amen!", och de prisade Herren. Därefter gjorde folket som de hade lovat.

Nehemjas uppoffringar för byggnadsarbetet

¹⁴ Ända från den dag då jag utsågs till ståthållare över dem i Juda land, från kung Artasastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år, åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till. ¹⁵ Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud. ¹⁶ Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare tog del i arbetet där. ¹⁷ Och vid mitt bord åt etthundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring. ¹⁸ Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt. ¹⁹ Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.

Onda planer mot Nehemja

6 Sanballat och Tobia, araben Gesem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns någon spricka i den, fast jag vid den tiden ännu inte hade satt in dörrar i portarna. ² Då sände Sanballat och Gesem bud till mig och lät säga: "Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal." De tänkte göra mig något ont. ³ Men jag skickade bud till dem och lät säga: "Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför skulle arbetet få stanna av? Det blir ju fallet om jag lämnar det och kommer ner till er." ⁴ Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar. ⁵ En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand. ⁶ I brevet stod skrivet: "Det går ett rykte bland hednafolken, och Gasmu säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Man säger också att du skall bli deras kung. ⁷ Du lär också ha insatt profeter som skall utropa och förkunna i Jerusalem att du är kung i Juda. Eftersom detta kommer att omtalas för kungen, bör du komma så att vi får rådgöra med varandra." ⁸ Men jag sände bud till honom och svarade: "Ingenting av det du säger har skett, utan det är dina egna påhitt." ⁹ De ville nämligen alla skrämma oss och tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbete, det blir aldrig färdigt.

Men nu, styrk du mina händer!

¹⁰ Jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: "Låt oss träffas i Guds hus, i templet, och stänga igen templets dörrar, ty de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt." ¹¹ Men jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet och ändå bli vid liv? Nej, jag går inte dit." ¹² Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom utan att han uttalat denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom. ¹³ Han var lejd för att jag skulle bli skrämd och göra som han sade och därmed synda. Så ville de ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig. ¹⁴ Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.

Avslutningen på arbetet

¹⁵ Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar. ¹⁶ När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det, kände de sig helt vanmäktiga. De förstod att detta arbete var vår Guds verk. ¹⁷ Vid denna tid sände också de förnäma männen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem. ¹⁸ Ty många i Juda var genom ed förbundna med honom eftersom han var svärson till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. ¹⁹ De brukade också inför mig tala gott om honom, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

7 När muren var uppbyggd och jag hade satt in dörrarna, tillsattes dörrvaktare, sångare och leviter. ² Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta. ³ Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."

Förteckning över dem som vände tillbaka från fångenskapen

⁴ Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. ⁵ Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:

⁶ "Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad. ⁷ De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.

Detta var antalet män av Israels folk:

⁸ Paros söner: 2 172; ⁹ Sefatjas söner: 372; ¹⁰ Aras söner: 652; ¹¹ Pahat-Moabs söner, av Jesuas och Joabs söner: 2 818; ¹² Elams söner: 1 254; ¹³ Sattus söner: 845; ¹⁴ Sackajs söner: 760; ¹⁵ Binnujs söner: 648; ¹⁶ Bebajs söner: 628; ¹⁷ Asgads söner: 2 322; ¹⁸ Adonikams söner: 667; ¹⁹ Bigvajs söner: 2 067; ²⁰ Adins söner: 655; ²¹ Aters söner av Hiskia: 98; ²² Hasums söner: 328; ²³ Besajs söner: 324; ²⁴ Harifs söner: 112; ²⁵ Gibeons söner: 95.

²⁶ Männen från Betlehem och Netofa: 188; ²⁷ männen från Anatot: 128; ²⁸ männen från Bet-Asmavet: 42; ²⁹ männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743; ³⁰ männen från Rama och Geba: 621; ³¹ männen från Mikmash: 122; ³² männen från Betel och Ai: 123; ³³ männen från det andra Nebo: 52; ³⁴ den andre Elams söner: 1 254; ³⁵ Harims söner: 320; ³⁶ Jerikos söner: 345; ³⁷ Lods, Hadids och Onos söner: 721; ³⁸ Senaas söner: 3 930.

³⁹ Av prästerna: Jedajas söner av Jesuas hus: 973; ⁴⁰ Immers söner: 1 052; ⁴¹ Pashurs söner: 1 247; ⁴² Harims söner: 1 017.

⁴³ Av leviterna: Jesuas söner av Kadmiel, av Hodevas söner: 74; ⁴⁴ av sångarna, Asafs söner: 148; ⁴⁵ av dörrvaktarna: Sallums söner, Aters söner, Talmons söner, Ackubs söner, Hatitas söner, Sobajs söner: 138.

⁴⁶ Av tempeltjänarna: Sihas söner, Hasufas söner, Tabbaots söner, ⁴⁷ Keros söner, Sias söner, Padons söner, ⁴⁸ Lebanas söner, Hagabas söner, Salmajs söner, ⁴⁹ Hanans söner, Giddels söner, Gahars söner, ⁵⁰ Reajas söner, Resins söner, Nekodas söner, ⁵¹ Gassams söner, Ussas söner, Paseas söner. ⁵² Besajs söner, Meunims söner, Nefusesims söner, ⁵³ Bakbuks söner, Hakufas söner, Harhurs söner, ⁵⁴ Baslits söner, Mehidas söner, Harsas söner, ⁵⁵ Barkos söner, Siseras söner, Temas söner, ⁵⁶ Nesias söner, Hatifas söner.

⁵⁷ Av Salomos tjänares söner: Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner, ⁵⁸ Jaalas söner, Darkons söner, Giddels söner, ⁵⁹ Sefatjas söner, Hattils söner, Pokeret-Hassebajims söner, Amons söner.

⁶⁰ Tempeltjänarna och Salomos tjänares söner utgjorde tillsammans 392.

⁶¹ Detta var de som drog bort från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel: ⁶² Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner, 642.

⁶³ Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. ⁶⁴ Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. ⁶⁵ Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.

⁶⁶ Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷ förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. ⁶⁸ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,^{[c] 69} 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰ Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter. ⁷¹ Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor i silver. ⁷² Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.

⁷³ Prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, ja, hela Israel bosatte sig i sina städer.

Lagen föreläses

8 När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. ² Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. ³ Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.

⁴ Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.

⁵ Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp. ⁶ Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.

⁷ Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. ⁸ De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.

⁹ Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. ¹⁰ Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."

¹¹ Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." ¹² Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.

Lövhyddohögtiden

¹³ Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord. ¹⁴ De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, ¹⁵ och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." ¹⁶ Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. ¹⁷ Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. ¹⁸ Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.

Folket bekänner sina synder

9 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. ² De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. ³ De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.

⁴ Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.

⁵ Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!

Förbundets förnyelse och innehåll

³⁸ På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

10 Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen:

Nehemja, ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia, ² Seraja, Asarja, Jeremia, ³ Pashur, Amarja, Malkia, ⁴ Hattus, Sebanja, Malluk, ⁵ Harim, Meremot, Obadja, ⁶ Daniel, Ginneton, Baruk, ⁷ Mesullam, Abia, Mijamin, ⁸ Maasja, Bilgaj, Semaja. Dessa var prästerna.

⁹ Leviterna var: Jesua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads söner, Kadmiel, ¹⁰ och deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, ¹¹ Mika, Rehob, Hasabja, ¹² Sackur, Serebja, Sebanja, ¹³ Hodia, Bani och Beninu.

¹⁴ Folkets huvudmän var: Paros, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, ¹⁵ Bunni, Asgad, Bebaj, ¹⁶ Adonia, Bigvaj, Adin, ¹⁷ Ater, Hiskia, Assur, ¹⁸ Hodia, Hasum, Besaj, ¹⁹ Harif, Anatot, Nebaj, ²⁰ Magpias, Mesullam, Hesir, ²¹ Mesesabel, Sadok, Jaddua, ²² Pelatja, Hanan, Anaja, ²³ Hosea, Hananja, Hassub, ²⁴ Hallohes, Pilha, Sobek, ²⁵ Rehum, Hasabna, Maaseja, ²⁶ Ahia, Hanan, Anan, ²⁷ Malluk, Harim och Baana.

Förbundet

²⁸ Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd, ²⁹ dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. ³⁰ Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. ³¹ När de främmande folken förde in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen, skulle vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.

³² Vi förpliktade oss att varje år ge en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus: ³³ till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

³⁴ Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.

³⁵ Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. ³⁶ Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. ³⁷ Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, skulle vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna. Ty leviterna skulle ta emot tionden i alla de städer där vi brukade jorden. ³⁸ En präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna när de tog emot tionden. Och leviterna skulle föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. ³⁹ Ty både Israels barn och Levi barn skulle föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvaktarna och sångarna var. Vi skall inte försumma vår Guds hus.

Folket som bodde i Jerusalem

11 Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. ² Folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.

³ Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. ⁴ I Jerusalem bodde en del av Juda söner och en del av Benjamins söner. Av Juda söner: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres söner, ⁵ och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. ⁶ Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyrahundrasextioåtta vapenföra män.

⁷ Dessa var Benjamins söner: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, ⁸ och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, niohundratjugoåtta. ⁹ Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

¹⁰ Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, ¹¹ Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² och deras bröder, som utförde arbetena i huset, åttahundratjugotvå. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, ¹³ och hans bröder, huvudmän för familjer, tvåhundrafyrtiotvå. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Mesillemot, son till Immer, ¹⁴ och deras bröder, tappra och kraftfulla män, etthundratjugoåtta. Tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.

¹⁵ Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, ¹⁶ och Sabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, ¹⁷ vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jedutun. ¹⁸ Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvåhundraåttiofyra.

¹⁹ Dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var etthundrasjuttiotvå.

²⁰ De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. ²¹ Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten över tempeltjänarna.

²² Tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabaja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs söner, sångarna. ²³ Ty en kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.

²⁴ Petaja, Mesesabels son, av Judas son Seras söner, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

Folket i övriga byar och orter

²⁵ I byarna med tillhörande utmarker bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar, ²⁶ vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet ²⁷ och Hasar-Sual, och i Beer-Sheba med underlydande orter, ²⁸ i Siklag och i Mekona med underlydande orter, ²⁹ i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, ³⁰ Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess utmarker, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.

³¹ Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmash och Aja, likaså i Betel med underlydande orter, ³² i Anatot, Nob, Ananja, ³³ Hasor, Rama, Gittajim, ³⁴ Hadid, Seboim, Neballat, ³⁵ Lod, Ono och Timmermansdalen. ³⁶ Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Förteckning över präster och leviter

12 Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, ² Amarja, Malluk, Hattus, ³ Sekanja, Rehum, Meremot, ⁴ Iddo, Ginnetoj, Abia, ⁵ Mijamin, Maadja, Bilga, ⁶ Semaja, Jojarib, Jedaja, ⁷ Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid.

⁸ Leviterna var: Jesua, Binnuj, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen, ⁹ vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen.

Ättlingar till översteprästen Jesua

¹⁰ Jesua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljasib, Eljasib blev far till Jojada, ¹¹ Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua.

Huvudmän för prästernas familjer

¹² I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja, ¹³ för Esra: Mesullam, för Amarja: Johanan, ¹⁴ för Meliku: Jonatan, för Sebanja: Josef, ¹⁵ för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj, ¹⁶ för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Mesullam, ¹⁷ för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj, ¹⁸ för Bilga: Sammua, för Semaja: Jonatan, ¹⁹ för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi, ²⁰ för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber, ²¹ för Hilkia: Hasabja, för Jedaja: Netanel.

Uppteckning av prästernas och leviternas familjer

²² I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejavesh regering. ²³ Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken ända till Johanans, Eljasibs sons tid.

Fördelning av tjänster i templet

²⁴ Leviternas huvudmän var Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt.

²⁵ Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub var dörrvaktare och höll vakt över förrådshusen vid portarna.

²⁶ Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid.

Nehemja inviger stadsmuren

²⁷ När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor. ²⁸ Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, ²⁹ från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker, ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. ³⁰ Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.

³¹ Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. ³² Bakom dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar, ³³ samt Asarja, Esra och Mesullam, ³⁴ Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia ³⁵ och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, ³⁶ och hans bröder Semaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. ³⁷ De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.

³⁸ Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, ³⁹ vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten.

⁴⁰ Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, ⁴¹ samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, ⁴² och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.

⁴³ De frambar på den dagen stora offer och gladde sig, ty Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

Åtgärder för gudstjänsten i templet

⁴⁴ Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna, där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadsåkrarna skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. ⁴⁵ Dessa iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvaktarna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. ⁴⁶ Ty redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud. ⁴⁷ Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvaktarna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Avskiljande av främmande folk

13 Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, ² ty de hade inte kommit Israels barn till mötes med mat och dryck utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. ³ När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.

Nehemjas reformer

⁴ En tid dessförinnan hade prästen Eljasib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. ⁵ Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, likaså offergåvan till prästerna. ⁶ Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, ty i den babyloniske kungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag kommit tillbaka till kungen. Men sedan jag efter en tid bett kungen om tillstånd, ⁷ begav jag mig till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljasib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. ⁸ Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta allt Tobias bohag ut ur rummet. ⁹ Därefter befallde jag att man skulle rena rummen, och där ställde jag åter in kärlen i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

¹⁰ Jag fick också veta att man inte gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sitt jordstycke i stället för att sköta sin tjänst. ¹¹ Jag förebrådde föreståndarna detta och sade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade dem tillbaka och lät dem inställa sig på sina platser. ¹² Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. ¹³ Jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. Ty dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder. ¹⁴ Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.