Bible in 90 Days
1 Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:
Habackuks första klagan
2 Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se orätt?
Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
4 Därför förlorar lagen sin kraft
och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 ”Se er omkring bland folken,
och ni kommer att häpna!
Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
när man berättar det.
6 Se, jag ska resa upp kaldéerna,
det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
och tar andras hem i besittning.
7 De är fruktansvärda och skrämmande,
de bestämmer själva
över sin lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
9 Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
och bygger jordvallar
för att inta dem.
11 De far vidare som vinden
och försvinner,
dessa som gör sin styrka till sin gud.”
Habackuks andra klagan
12 Herre, du finns ju sedan urtiden,
min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
du klippa, du har satt dem till att straffa.
13 Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
hur kan du stilla se på när den gudlöse
slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15 Man drar upp dem alla med krok,
fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
Så jublar man och gläds,
16 offrar åt sina garn
och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
och en utsökt föda.
17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
och döda folk utan förskoning?
2 Jag vill stå på min vaktpost
och ställa mig på fästningsvallen.
Jag ska spana för att se vad han ska tala till mig,
och vad jag borde svara när jag tillrättavisas.[e]
Herrens svar
2 Herren svarade mig:
”Skriv ner det du får se
med tydlig skrift på tavlor,
så att en budbärare kan löpa iväg med den.[f]
3 För synen gäller en bestämd tid.
Den talar om slutet och slår inte fel.
Om den dröjer, vänta på den,
för den kommer säkert,
den uteblir inte.
4 Se, uppblåst och orättrådig är hans själ i honom,
men den som är rättfärdig ska leva genom sin tro.
5 Vinet[g] bedrar människan,
och den högfärdige mannen får ingen ro.
Han öppnar sitt gap som dödsriket
och är som döden som aldrig får nog.
Han samlar alla folk till sig
och drar till sig alla folkslag.
6 Alla dessa ska stämma upp en nidvisa om honom, med hånord och anspelningar. De ska säga:
’Ve dig som lägger på hög
det som inte är ditt
– och hur länge? –
och gör dig rik på pantsatt gods!’
7 Plötsligt ska dina fordringsägare resa sig,
vakna och få dig att darra,
och du blir deras byte.
8 Eftersom du har plundrat många folk
ska alla de andra folken som är kvar
plundra dig,
för du har utgjutit människoblod
och våldfört dig mot både land och stad
och alla dem som bor där.
9 Ve den som bygger sitt hus med orätt vinning
och ställer sitt näste högt upp
för att undkomma det onda!
10 Du har dragit skam över ditt hus
med dina planer att förinta många folk,
du har förfelat ditt eget liv.
11 Stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket eka.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
och grundar ett samhälle med brott!
13 Har inte härskarornas Herre bestämt
att folkens möda bara är bränsle i elden,
och att de sliter ut sig till ingen nytta?
14 Jorden ska bli full av kunskap om Herrens härlighet,
liksom haven täcks av vatten.
15 Ve dig som får din nästa att dricka
och blandar i din drog,
så att de blir berusade
och du kan se på deras nakenhet!
16 Du har mättat dig med skam
i stället för härlighet.
Drick också du,
och visa din nakenhet!
Bägaren i Herrens högra hand
vänds mot dig,
och vanära täcker din härlighet.
17 Ditt våld mot Libanon ska komma över dig,
liksom förödelsen som förskräckte dess djur.
För du har utgjutit människoblod
och våldfört dig mot både land och stad
och alla dem som bor där.
18 Vad är en avgudabild värd,
snidad av en människa?
Eller en gjuten avgud,
en falsk vägledare?
Den som gjort den förtröstar på sitt eget verk
och tillverkar stumma avgudar.
19 Ve den som säger till en bit trä: ’Vakna!’
och till en stum sten: ’Res dig!’
Kan den ge någon vägledning?
Den är täckt med guld och silver,
men någon ande finns inte i den.”
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön
3 En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[h]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla[i]
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5 Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6 Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9 Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.[j] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11 Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13 Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.[k] Séla
14 Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte[l]
som gömmer sig.
15 Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16 Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17 Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18 Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
För körledaren, till stränginstrument.
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, under Juda kung Josias, Amons sons, regeringstid.
Vredens dag
2 ”Jag ska fullständigt utplåna allt
från jordens yta, säger Herren.
3 Jag ska utplåna både människor och djur,
jag ska utplåna himlens fåglar och havets fiskar,
och ruinhögarna tillsammans med de gudlösa.
Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren.
4 Jag ska sträcka ut min hand mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
det som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken böjer sig
i tillbedjan för himlens här,
dem som böjer sig ner för Herren
men också svär vid Milkom[m],
6 dessa som vänt sig bort från Herren
och inte söker eller frågar efter Herren.”
7 Var stilla inför Herren, Herren,
för Herrens dag är nära!
Herren har förberett en offerhögtid
och helgat sina inbjudna.
8 ”På Herrens offerdag
ska jag straffa furstarna och prinsarna
och alla som bär främmande kläder.
9 På den dagen ska jag straffa dem
som hoppar över tröskeln
och fyller sina herrars hus
med våld och svek.[n]
10 Den dagen, säger Herren,
ska rop höras från Fiskporten,
klagan från Nya staden,
väldigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
för skaran av köpmän är borta,
och utplånade är de
som handlar med silver.
12 Vid den tiden ska jag med ljus och lykta
söka igenom Jerusalem
och straffa de män som sitter där
liknöjda på sin drägg,
och tänker:
’Herren gör ingenting, vare sig gott eller ont.’
13 Men deras rikedom ska plundras
och deras hus läggas öde.
De ska bygga hus,
men inte få bo i dem,
plantera vingårdar,
men inte få dricka vinet från dem.”
14 Herrens stora dag är nära,
ja, den är nära och kommer mycket snabbt.
Det kommer att höras rop på Herrens dag,
starka män ska då gråta bittert.[o]
15 Den dagen är en vredens dag,
en dag av nöd och ångest,
en dag av förödelse och ödeläggelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dunkel,
16 en dag med hornstötar och krigsrop
mot befästa städer och höga torn.
17 ”Jag ska låta människorna drabbas av ångest,
så att de går omkring som blinda,
för de har syndat mot Herren.
Deras blod ska hällas ut som stoft
och deras inälvor som dynga.
18 Varken deras silver eller guld
kan rädda dem på Herrens vredes dag.”
Hans lidelses eld
ska förtära hela jorden.
Han ska göra ett snabbt slut
på alla dess invånare.
Juda och Jerusalem döms tillsammans med andra folk
Juda uppmanas till bättring
2 Församla er som halm, kom samman,
du folk utan skamkänsla,
2 innan beslutet verkställs
och dagarna flyger förbi som agnar,[p]
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
innan Herrens vredes dag kommer över er.
3 Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.
Filistéen
4 Gaza ska bli övergivet,
Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5 Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer[q]!
Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
så att ingen lämnas kvar.
6 Kustlandet ska bli betesmark,
där herdarna har sina brunnar[r]
och fåren sina fållor.
7 Det ska tillhöra dem
som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.
Moab och Ammon
8 ”Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
och kränkt deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”
10 Detta får de för sitt högmod,
för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11 Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa[s].
Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.
Kush
12 ”Också ni, kushiter,
ska genomborras av mitt svärd.”
Assyrien
13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
torr som en öken.
14 Där ska hjordar lägga sig,
och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
På tröskeln ser man förödelse,
och cederpanelen är blottad.[t]
15 Detta är den jublande staden
som levde så tryggt
och sa till sig själv:
”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
visslar och viftar med händerna.
Jerusalem
3 Ve den upproriska och orena staden,
den despotiska staden!
2 Den har inte lyssnat,
inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
och tyr sig inte till sin Gud.
3 Dess furstar är rytande lejon,
dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
4 Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
5 Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
Men den gudlöse
vet inget av någon skam.
Jerusalem förblir oförbätterligt
6 ”Jag har utrotat folk,
deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
där går ingen,
deras städer är tömda
och ingen människa bor kvar där.
7 Jag sa:
’Du ska frukta mig
och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
den ska inte drabbas av allt mitt straff.
Men de blev bara allt ivrigare[u]
i alla sina fördärvliga handlingar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att vittna[v].
Jag har beslutat att samla folken och
föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
ska hela jorden förtäras.
Återupprättelse av Israels rest
9 Då ska jag ge folken
ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
och tjänar honom sida vid sida.
10 Från trakten bortom floderna i Kush
ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
frambära offer till mig.[w]
11 Den dagen ska du
inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
på mitt heliga berg.
12 Men jag ska lämna kvar hos dig
ett ödmjukt och fattigt folk.
De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
13 De som är kvar av Israel
kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
utan att någon skrämmer dem.”
14 Jubla, dotter Sion!
Ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort domen över dig
och fått dina fiender att vända.
Herren, Israels kung, bor hos dig.
Du ska inte längre frukta för något ont.
16 På den dagen ska man säga till Jerusalem:
”Frukta inte, Sion,
bli inte handlingsförlamad!
17 Herren, din Gud, bor hos dig,
en hjälte som räddar.
Med stilla kärlek älskar han dig,
och han gläds över dig med jubelrop.”
18 ”Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna.
Från dig har de utgått.
Den skam du fått bära var en tillrättavisning.[x]
19 Jag ska på den tiden
ta itu med dem som plågat dig.
Jag ska hjälpa dem som vacklar
och samla ihop dem som skingrats.
Jag ska göra dem till lovsång och ära
i varje land där de varit i skam.
20 På den tiden ska jag samla er hem
och föra er samman.
Jag ska göra er ryktbara och lovprisade
bland alla folk på jorden,
då jag inför era egna ögon återupprättar er,
säger Herren.”
Uppdraget att återuppbygga templet
1 I kung Dareios andra regeringsår, på första dagen i sjätte månaden[y], kom Herrens ord genom profeten Haggaj till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son:
2 Så säger härskarornas Herre: ”Detta folk säger att det ännu inte är dags att bygga upp Herrens hus igen.” 3 Så kom Herrens ord genom profeten Haggaj: 4 ”Är det då dags för er själva att bo i panelade hus, när detta hus ligger i ruiner?”
5 Så säger nu härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! 6 Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men blir inte druckna. Ni klär er men blir inte varma. Den som får någon inkomst stoppar sin lön i en börs med hål.”
7 Så säger härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! 8 Gå upp i bergen och hämta ner timmer, bygg upp mitt hus! Jag ska se på det med välvilja och visa min härlighet, säger Herren. 9 Ni har hoppats på mycket men fått lite. Och när ni fört hem det har jag blåst bort det. Varför? säger härskarornas Herre. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni jäktar var och en med sitt eget hus. 10 Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin skörd. 11 Jag har kallat fram en torka över landet och över bergen, över säd, vin och olja, över det som marken producerar, över människor och djur och över era händers arbete.”
12 Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar lyssnade då till Herren, sin Gud, och till profeten Haggajs budskap som Herren, deras Gud, hade sänt, och folket fruktade Herren.
13 Då förmedlade Haggaj, Herrens sändebud, detta budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren inspirerade Serubbabel, Shealtiels son och ståthållare i Juda, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar, så att de kom och började bygga upp härskarornas Herres, sin Guds, tempel.
Uppmuntran att slutföra arbetet på templet
2 Det var den tjugofjärde dagen i sjätte månaden av Dareios andra regeringsår.[z]
2 Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden[aa] kom Herrens ord genom profeten Haggaj: 3 ”Fråga ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och den rest av folket som finns kvar: 4 ’Finns det någon bland er som är kvar som såg detta tempel i dess forna härlighet? Och vad är det ni ser nu? Ser det inte ut för er som ingenting? 5 Men var vid gott mod, Serubbabel! säger Herren. Var vid gott mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Var vid gott mod, allt folk i landet, säger Herren, och arbeta, för jag är med er, säger härskarornas Herre. 6 Det var ett löfte jag gav er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande förblir mitt ibland er. Var inte rädda.’
7 För så säger härskarornas Herre: ’Inom en mycket kort tid ska jag skaka både himmel och jord och hav och land. 8 Jag ska skaka om alla folk, och alla folks dyrbarheter ska föras dit[ab]. Jag ska fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Herre. 9 Mitt är silvret och mitt är guldet, säger härskarornas Herre.
10 Härligheten hos detta hus ska bli större än den som har varit, säger härskarornas Herre. På denna plats ska jag också ge frid, säger härskarornas Herre.’ ”
Välsignelser för ett orent folk
11 På den tjugofjärde dagen i nionde månaden av Dareios andra regeringsår[ac] kom Herrens ord till profeten Haggaj: 12 ”Så säger härskarornas Herre: ’Fråga prästerna vad lagen säger: 13 Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och fliken råkar komma i beröring med bröd eller kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir då också detta heligt?’ ”
Prästerna svarade: ”Nej.”
14 Då frågade Haggaj: ”Men om någon som blivit oren genom en död kropp råkar komma i beröring med något av allt detta, blir detta då orent?”
”Ja,” svarade prästerna, ”det blir orent.”
15 Då sa Haggaj: ”Så är det med detta folk, så är det med denna nation inför mig, säger Herren. Så är allt som de gjort med sina händer, och det som de offrar här orent.
16 Tänk nu efter hur det blir, från och med idag. Innan sten var lagd på sten i Herrens tempel, 17 hur var det? Om någon kom till en sädeshög på tjugo mått, fanns där bara tio, och om någon kom till en vinpress på femtio mått, fanns där bara tjugo. 18 Jag lät er säd drabbas av mjöldagg och mögel och slog ner ert arbete med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren. 19 Tänk efter hur det blir, från och med i dag, den tjugofjärde dagen i nionde månaden, då grunden till Herrens tempel blev lagd. Tänk efter! 20 Finns det någon säd kvar i logen? Ännu har varken vinstocken, fikonträdet, granatträdet eller olivträdet gett någon skörd.
Men från och med denna dag ska jag ge välsignelse.”
Serubbabel som Herrens sigillring
21 Herrens ord kom denna dag, den tjugofjärde i månaden, en andra gång till Haggaj: 22 ”Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda: Jag ska skaka himmel och jord. 23 Jag ska störta omkull kungatroner och göra slut på främmande kungadömens makt. Jag ska välta stridsvagnar och deras förare, både hästar och ryttare ska falla, den ene för den andres svärd.
24 Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, min tjänare, säger Herren, och göra dig till min sigillring[ad], för dig har jag utvalt, säger härskarornas Herre.”
Uppdraget att återuppbygga templet
(1:1—8:23)
Vänd tillbaka till Herren
1 I åttonde månaden av kung Dareios andra regeringsår[ae] kom Herrens ord till profeten Sakarja, Berekjas son och Iddos sonson:
2 ”Herren var mycket vred på era förfäder. 3 Tala därför till folket: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om till mig, säger härskarornas Herre, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre.’ 4 Var inte som era förfäder! För dem predikade de tidigare profeterna: Så säger härskarornas Herre: ’Vänd om från era onda vägar och era onda gärningar.’ Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5 Var är era förfäder nu? Och profeterna? Lever de för evigt? 6 Mina ord och mina förordningar, som jag gett befallning om genom mina tjänare profeterna, nådde ju era förfäder. Då vände de om och sa:
’Så som härskarornas Herre har beslutat att göra med oss, i enlighet med vad våra levnadssätt och våra gärningar har förtjänat, så har han också handlat med oss.’ ”
Mannen bland myrtenträden
7 Den tjugofjärde dagen i elfte månaden, i månaden shevat, av Dareios andra regeringsår,[af] kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja och sonson till Iddo:
8 Jag såg en syn om natten, och där var en man som red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i ravinen. Bakom honom stod röda, bruna[ag] och vita hästar.
9 Jag frågade: ”Vad är dessa för något, herre?”
Ängeln som talade med mig svarade: ”Det ska jag visa dig.”
10 Mannen som stod bland myrtenträden sa: ”Herren har sänt dem för att färdas över jorden.”
11 De sa då till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har färdats över hela jorden, och där är det lugnt och stilla.”
12 Då svarade Herrens ängel: ”Härskarornas Herre, hur länge ska du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Juda städer? Du har nu varit förbittrad på dem i sjuttio år.” 13 Herren gav ängeln som talade med mig ett svar med goda och tröstande ord.
14 Då sa ängeln som talade med mig: ”Ropa ut: Så säger härskarornas Herre: ’Min lidelse är stark för Jerusalem och för Sion. 15 Men jag är mycket vred på de självsäkra folken, för medan min vrede ännu inte var så stor, gjorde de det onda ännu värre.’
16 Därför säger Herren: ’Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt tempel ska byggas där, säger härskarornas Herre, mätsnöret ska dras över Jerusalem.’
17 Ropa igen: Så säger härskarornas Herre: ’Mina städer ska åter flöda över av det goda. Herren ska åter trösta Sion och åter utvälja Jerusalem.’ ”
Fyra horn och fyra smeder
18 Jag lyfte blicken och fick se fyra horn[ah]. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något?”
Han svarade: ”De är de horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 Sedan visade Herren mig fyra smeder. 21 Jag frågade: ”Vad har dessa kommit för att göra?” Han svarade: ”Där är de horn som skingrade Juda så att ingen orkade lyfta sitt huvud. Men nu har dessa kommit för att sätta skräck i dem och slå av hornen på de folk som lyfte sina horn mot Juda land och skingrade dem.”
Mannen med mätsnöret
2 När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2 ”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3 Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4 och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5 Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6 Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7 Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8 För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig[ai] om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min[aj] ögonsten–. 9 Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10 Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11 Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12 Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13 Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
Översteprästen Josua
3 Sedan visade han mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och på hans högra sida stod Anklagaren[ak] med anklagelser mot honom. 2 Herren sa till Anklagaren: ”Herren ska tillrättavisa dig, Anklagare. Ja, Herren ska tillrättavisa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Men Josua var klädd i orena kläder, då han stod inför ängeln. 4 Då sa ängeln till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.”
Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd och ska nu klä dig i högtidskläder.”
5 Då sa han[al]: ”Sätt en ren turban på hans huvud!” Då satte de en ren turban på hans huvud och klädde honom, medan Herrens ängel stod där.
6 Herrens ängel försäkrade Josua: 7 ”Så säger härskarornas Herre: ’Om du vandrar på mina vägar och håller mina förordningar, ska du få råda över mitt hus och vakta mina förgårdar. Jag ska ge dig en plats bland dessa som står här.
8 Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[am], komma. 9 Se på stenen som jag lagt framför Josua! På denna enda sten med sju ögon ska jag rista en inskrift, säger härskarornas Herre. Jag ska utplåna detta lands skuld på en enda dag.
10 På den dagen, säger härskarornas Herre, ska ni var och en kunna bjuda in era grannar under vinrankan och fikonträdet.’ ”
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[an] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte blicken igen och fick då se en flygande bokrulle.
2 Han frågade: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.”
3 Då sa han till mig: ”Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Enligt vad som sägs på ena sidan ska var och en som stjäl utrotas, och var och en som svär ska utrotas enligt vad som sägs på andra sidan.[ao] 4 ’Jag har låtit förbannelsen gå ut, säger härskarornas Herre. Den ska komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska förbli i hans hus och förgöra det med trävirke och stenar.’ ”
Kvinnan i sädesmåttet
5 Ängeln som talade med mig gick nu fram och sa till mig: ”Lyft blicken och se vad som kommer!”
6 Jag frågade: ”Vad är det?”
Han svarade: ”Det är ett sädesmått,” och fortsatte: ”Detta är deras skuld som finns i landet.”[ap]
7 Ett lock av bly lyftes av, och därinne i sädesmåttet satt en kvinna. 8 ”Det här är ondskan”, sa han, och knuffade ner henne i sädesmåttet igen och lade på blylocket.
9 Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, med vind i sina vingar – de hade vingar som liknade hägerns. De lyfte upp sädesmåttet mellan jord och himmel.
10 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vart ska de ta vägen med sädesmåttet?”
11 Han svarade mig: ”Till Shinar[aq], för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt, ska hon ställas där på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. 2 Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3 den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. 4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar[ar] som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. 6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”[as]
7 De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.
8 Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.[at]”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig: 10 ”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. 11 Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[au]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[av], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”
Uppmaning till rättfärdighet
7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,[aw] kom Herrens ord till Sakarja. 2 Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till Herren 3 och rådgöra med prästerna i härskarornas Herres hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden[ax] som jag har gjort i många år?”
4 Då kom härskarornas Herres ord till mig: 5 ”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde[ay] månaden, har det varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull? 7 Är det inte dessa ord Herren predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”
8 Herrens ord kom till Sakarja: 9 ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. 10 Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’
11 Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.
13 ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. 14 Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”
En ny tid för Jerusalem och Juda
8 På nytt kom härskarornas Herres ord:
2 Så säger härskarornas Herre: ”Min lidelse för Sion är stor, jag ivrar för henne i stark vrede.”
3 Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”
4 Så säger härskarornas Herre: ”Än en gång ska gamla män och kvinnor sitta vid Jerusalems gator, var och en med käpp i handen, för så gamla är de. 5 Stadens gator ska fyllas av pojkar och flickor som leker där.”
6 Så säger härskarornas Herre: ”Även om det låter alltför otroligt för dem som är kvar av folket i denna tid, så är det väl inte otroligt för mig?” säger härskarornas Herre.
7 Så säger härskarornas Herre: ”Jag ska rädda mitt folk från länderna i öster och väster. 8 Jag ska föra dem tillbaka och låta dem bo i Jerusalem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.”
9 Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. 11 Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.
12 Säden växer väl,[az] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. 13 Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”
14 Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, 15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! 16 Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. 17 Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”
18 Härskarornas Herres ord kom till mig:
19 Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden[ba] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”
20 Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. 21 Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ 22 Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”
23 Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”
GUDS RIKES FRAMTID
(9:1—14:21)
Messias ankomst och förkastande
(9:1—11:17)
Israels fiender ska dömas
9 En profetia:
Herrens ord är i landet Hadrak.
Det kommer också över Damaskus,
för allas ögon – Israels alla stammars och alla andra människors –
är riktade mot Herren.[bb]
2 Liksaså kommer det över grannlandet Hamat
och Tyros och Sidon med deras visdom.
3 Tyros har byggt åt sig en fästning
och samlat silver som stoft
och guld som smuts från gatan.
4 Herren ska plundra staden,
vräka dess välde i havet,
och den ska förtäras av eld.
5 Ashkelon ska se detta och frukta.
Gaza ska bäva av ångest, liksom Ekron,
för dess hopp går om intet.
Gaza mister sin kung,
och Ashkelon blir obebott.
6 I Ashdod ska ett oäkta folk bosätta sig,
och jag ska göra slut på filistéernas stolthet.
7 Jag ska rycka blodmaten ur deras mun,
och vidrigheten från deras tänder.
De som blir kvar ska tillhöra vår Gud
och vara som en stam i Juda,
och Ekron ska vara som jevuséerna.
8 Jag ska beskydda mitt hus
för arméer som kommer och går.
Aldrig mer ska någon förtryckare komma dit,
för jag vakar över dem.
En kung ska komma
9 Ropa ut din glädje, dotter Sion!
Jubla högt, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig.
Han är rättfärdig och segerrik[bc].
Han kommer i ödmjukhet, ridande på en åsna,
ja, på ett åsneföl.
10 Jag ska ta bort alla stridsvagnar från Efraim
och föra bort alla hästar från Jerusalem.
Krigsbågarna ska förstöras,
och han ska förkunna fred för folken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden till jordens ände.
Folkets upprättelse
11 På grund av blodsförbundet med dig
ska jag släppa dina fångar fria
ur den vattenlösa brunnen.
12 Kom tillbaka till fästet,
ni fångar som har ett hopp!
Jag meddelar i dag
att jag ska ge er dubbelt igen.
13 Jag ska spänna Juda som min båge
och lägga Efraim där som min pil.
Jag ska resa upp dina söner, Sion,
mot dina söner, Grekland[bd],
och göra dig till en krigares svärd.
Herren ska visa sig
14 Herren ska visa sig över dem,
och hans pil ska fara fram som en blixt.
Herren, Herren, ska stöta i horn
och dra fram med sydstormarna.
15 Härskarornas Herre ska beskydda dem.
De ska förgöra och segra med slungstenar.
De ska dricka och ryta som berusade av vin.
De ska fyllas som en offerskål,
som altarhörnen.[be]
16 Herren, deras Gud, ska rädda dem den dagen
och vårda sig om dem som en hjord, hans folk.
De ska stråla i hans land som juveler i en krona.
17 Hur gott, hur skönt är det inte!
Brödsäd får de unga männen att blomstra,
vin de unga kvinnorna.
Herrens omsorg om sitt folk
10 Be Herren om regn vid tiden för vårregnet.
Herren har gjort stormmolnen,
han ger regnskurar
och låter ge marken gröda åt alla.
2 Men husgudarna talar svek,
spåmännen ser lögnaktiga syner,
berättar falska drömmar
och ger tom tröst.
Därför vandrar folket omkring, förtryckta,
för de har ingen herde.
3 ”Min vrede brinner mot herdarna,
och ledarna[bf] ska jag straffa.
Härskarornas Herre tar sig an
sin hjord, Juda folk,
och gör den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda ska hörnstenen komma,
därifrån ska tältpluggen komma,
därifrån bågen till striden,
och därifrån ska alla härskare komma.
5 De ska bli som hjältar
som i striden trampar i smutsen på gatan.
De ska strida, för Herren är med dem,
och ryttarna med sina hästar ska komma på skam.
6 Jag ska ge styrka åt Juda folk,
och Josefs folk ska jag rädda.
Jag ska låta dem återvända,
eftersom jag förbarmar mig över dem.
Det ska bli som om jag
aldrig hade förkastat dem,
för jag, Herren, deras Gud,
ska bönhöra dem.
7 Efraims folk ska bli som hjältar.
De ska glädja sig som av vin.
Deras barn ska se det och vara glada.
De ska jubla i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och samla dem,
för jag har friköpt dem.
De ska bli lika talrika som i gångna tider.
9 Fastän jag skingrar dem bland folken
ska de ändå komma ihåg mig i fjärran länder.
De och deras barn ska få
leva och återvända.
10 Jag ska föra dem tillbaka från Egypten
och samla dem från Assyrien.
Jag ska föra dem till Gilead och Libanon,
och där ska inte finnas utrymme nog för dem.
11 De[bg] ska gå genom nödens hav,
och havets vågor ska hållas tillbaka.
Alla Nilens djup ska torka ut,
Assyriens stolthet ska brytas ner
och Egypten förlora sin spira.
12 Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de vandra,[bh]
säger Herren.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.