Bible in 90 Days

Stefanos arresteras

⁸ Stefanos var fylld av nåd och kraft och han gjorde stora under och tecken bland folket.

⁹ Då började några män från en synagoga som kallades ”De frigivnas” diskutera med Stefanos. Det var judar från Kyrene och Alexandria och även från provinserna Kilikien och Asien. ¹⁰ Men ingen av dem kunde hävda sig mot den vishet och Ande som fanns i hans tal. ¹¹ De övertalade därför i hemlighet några män att de skulle ljuga om Stefanos att de hört honom tala nedsättande om Mose och Gud.

¹² Så lyckades de hetsa upp folket och folkets ledare och de skriftlärda som grep Stefanos och förde honom inför det judiska rådet. ¹³ Där fortsatte de falska vittnena med att säga: ”Den här mannen talar ständigt illa om denna heliga plats och lagen. ¹⁴ Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och ändra de traditioner vi har fått från Mose.”

¹⁵ Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.

Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[a] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[b]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[c]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.

¹⁷ Nu närmade sig den tid då Gud skulle infria sitt löfte till Abraham och folket hade växt kraftigt och blivit ett stort folk i Egypten. ¹⁸ Men då fick Egypten en ny kung, en som inte kände till Josef.^{[e] 19} Han bemötte vårt folk med list, förtryckte våra förfäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.

²⁰ Under den här tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Man skötte om honom hemma i tre månader ²¹ men sedan satte man ut honom. Då tog faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Mose fick gedigen utbildning i Egyptens visdom och han var handlingskraftig och talade med stor myndighet.

²³ När Mose var 40 år, steg en önskan upp i hans hjärta att söka upp sitt eget folk, israeliterna. ²⁴ Han fick då se en egypter misshandla en israelit och han skyndade genast till mannens hjälp och hämnades genom att döda egyptern. ²⁵ Mose trodde att hans folk skulle förstå att Gud genom honom skulle rädda dem men det gjorde de inte.

²⁶ Nästa dag fick han syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte då medla mellan dem och sa: ’Ni är ju bröder! Varför försöker ni skada varandra?’ ²⁷ Men mannen som hade startat slagsmålet knuffade undan Mose och frågade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ²⁸ Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?’^{[f] 29} När Mose hörde detta, flydde han och levde sedan som främling i Midjans land där han blev far till två söner.

³⁰ När han 40 år senare var i öknen nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske. ³¹ Mose blev mycket förvånad över det han såg och när han gick dit för att undersöka vad det var, hördes Herrens röst: ³² ’Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!’ Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp. ³³ Men Herren sa till honom: ’Ta av dig skorna, för du står på helig mark! ³⁴ Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’^[g]

³⁵ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. ³⁶ Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år.

³⁷ Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’^{[h] 38} Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.

³⁹ Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’^{[i] 41} Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. ⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[j]:

⁴⁴ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[m]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose ⁴⁵ och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. ⁴⁶ David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud ⁴⁷ men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. ⁴⁸ Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju:

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[o] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[p] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[q].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.

Saul förföljer de troende

8 Även Saul tyckte det var rätt att man dödade honom. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. ² Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan. ³ Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.

⁴ Men de som hade skingrats vandrade omkring och förkunnade evangelium överallt dit de kom. ⁵ Filippos^[r] gick till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus där. ⁶ Folkskaran lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de tecken han gjorde. ⁷ Många orena andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade. ⁸ Därför blev det stor glädje i staden.

Filippos och trollkarlen Simon

⁹ Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort ¹⁰ och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.” ¹¹ Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom. ¹² Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig. ¹³ Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde.

¹⁴ När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes. ¹⁵ När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden. ¹⁶ För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn. ¹⁷ Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden.

¹⁸ När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar ¹⁹ och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.”

²⁰ Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva! ²¹ Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. ²² Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter. ²³ Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.”

²⁴ Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!”

²⁵ Och sedan Petrus och Johannes hade vittnat och förkunnat Herrens ord, återvände de till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet också i flera samariska byar.

Filippos och den etiopiska hovmannen

²⁶ En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut^[s] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, ²⁷ och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe ²⁸ och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.

²⁹ Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” ³⁰ Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”

³¹ Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. ³² Det ställe i Skriften han just hade läst var detta:

³⁴ Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” ³⁵ Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. ³⁶ Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”^{[u] 38} Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.

³⁹ Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.

⁴⁰ Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.

Saul vänder om

9 Saul som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen. ² Han bad att få med sig brev adresserade till synagogorna i Damaskus så att han skulle få tillstånd att arrestera alla där som hörde till Vägen^[v], både män och kvinnor. Sedan skulle han föra dem som fångar till Jerusalem.

³ Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen. ⁴ Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”

⁵ Han frågade: ”Vem är du, Herre^[w]?”

Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. ⁶ Res dig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska göra.”

⁷ Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma, för de hörde rösten men såg ingen. ⁸ När Saul reste sig från marken och öppnade sina ögon, kunde han inte se. De tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar var han sedan blind och han varken åt eller drack.

¹⁰ Men i Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!”

”Ja, Herre!” svarade han.

¹¹ Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber ¹² och i en syn har han sett att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom så att han kan se igen.”

¹³ ”Men Herre!” svarade Ananias. ”Jag har hört av många om den mannen och allt ont som han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och här har han en fullmakt med sig från översteprästerna att arrestera alla som åkallar ditt namn!”

¹⁵ Men Herren sa till honom: ”Gå, för jag har utsett honom till att vara mitt redskap! Han ska göra mitt namn känt för många olika folk och makthavare och för Israels folk. ¹⁶ Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.”

¹⁷ Då gick Ananias dit och kom in i Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av den heliga Anden.”

¹⁸ I samma stund var det som om flagor föll från Sauls ögon och han kunde se igen. Han reste sig då genast upp och lät döpa sig ¹⁹ och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.

Saul i Damaskus och Jerusalem

Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus ²⁰ och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?” ²² Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en längre tid konspirerade judarna om att göra sig av med Saul, ²⁴ men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom, ²⁵ men en natt tog några av hans lärjungar och firade ner honom i en korg från stadsmuren.

²⁶ Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte ansluta sig till lärjungarna där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en lärjunge. ²⁷ Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus. ²⁸ Efter det accepterade de Saul och sedan kom och gick han fritt bland dem i Jerusalem där han talade frimodigt i Herren Jesus namn. ²⁹ Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men de gjorde upp planer på att döda honom. ³⁰ När de troende fick reda på detta, tog de med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till Tarsos.

Petrus i Lydda och Joppe

³¹ Församlingen fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i Herrens fruktan och växte till genom den heliga Andens tröst och stöd.

³² Petrus reste nu från plats till plats och kom också till de heliga i Lydda. ³³ Där träffade han en man som hette Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. ³⁴ Petrus sa till honom: ”Aineas! Jesus Kristus botar dig. Res dig upp och rulla ihop din bädd!” Och i samma stund reste sig Aineas upp. ³⁵ Alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom och vände om till Herren.

³⁶ I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas^[x]. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga, ³⁷ men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och lade henne i ett rum en trappa upp. ³⁸ Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.

³⁹ Petrus följde genast med och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp. De gråtande änkorna samlades kring honom och visade skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon fortfarande var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Han föll ner på knä och bad och sedan vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. ⁴¹ Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de heliga och änkorna och lät dem se henne stå där levande.

⁴² Nyheten om det som hade hänt spreds i hela Joppe och många började tro på Herren. ⁴³ Petrus stannade därför en längre tid i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.^[y]

Petrus och Cornelius

10 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. ² Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.

³ En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.

⁴ Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”

Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. ⁵ Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. ⁶ Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”

⁷ Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. ⁸ Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.

⁹ Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. ¹⁰ Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn^[z]. ¹¹ Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn ¹² och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”

¹⁴ ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”

¹⁵ Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”

¹⁶ Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.

¹⁷ Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten ¹⁸ och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”

¹⁹ Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”

²¹ Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”

²² Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”

²³ Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.

²⁴ Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. ²⁶ Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” ²⁷ Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.

²⁸ Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.^{[aa] 29} Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”

³⁰ Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. ³¹ Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. ³² Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ ³³ Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

Petrus talar i Cornelius hus

³⁴ Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. ³⁵ Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. ³⁶ Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. ³⁷ Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. ³⁹ Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, ⁴⁰ men på den tredje^[ab] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig ⁴¹ men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. ⁴² Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. ⁴³ Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”

⁴⁴ Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. ⁴⁵ De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. ⁴⁶ De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:

⁴⁷ ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” ⁴⁸ Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: ³ ”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”

⁴ Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: ⁵ ”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. ⁶ När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’

⁸ Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’

⁹ Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’

¹⁰ Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. ¹¹ I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig ¹² och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen.

¹³ Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, ¹⁴ för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’

¹⁵ När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. ¹⁶ Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ ¹⁷ Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?”

¹⁸ När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”

Församlingen i Antiochia

¹⁹ De som hade skingrats under den förföljelse som startade med Stefanos hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De predikade ordet bara för judarna. ²⁰ Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herren var med dem och gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och vände om till Herren.

²² Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. ²³ När han kom fram och fick se vad Gud i sin nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att av hela hjärtat hålla sig till Herren. ²⁴ Barnabas var en god man, fylld av den heliga Anden och tro. En mängd folk fördes till Herren.

²⁵ Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul ²⁶ och när han hittat honom, tog han honom med sig till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som lärjungarna första gången kallades kristna.

²⁷ Under den här tiden kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. ²⁸ En av dem som hette Agabos reste sig och förutsade genom Anden att en svår hungersnöd skulle drabba hela världen – den inträffade sedan under kejsar Claudius. ²⁹ Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med. ³⁰ De gjorde så och skickade sin gåva med Barnabas och Saul till församlingsledarna.

En ängel befriar Petrus ur fängelset

12 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar. ² Han lät halshugga Jakob, Johannes bror ³ och när han såg att judarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid^[ac]. ⁴ Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket. ⁵ Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov fastkedjad mellan två soldater och utanför dörren fanns vakter som vaktade fängelset. ⁷ Då fylldes cellen plötsligt av ljus och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer. ⁸ Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Svep nu om dig manteln och följ mig!”

⁹ Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som ängeln gjorde var något som hände i verkligheten; han trodde att det var en syn. ¹⁰ De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut. Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta.

¹¹ När Petrus hade samlat sig, sa han till sig själv: ”Nu vet jag att det är sant att Herren sände sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.” ¹² Och när han fattat det helt och fullt, gick han hem till Maria, mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad.

¹³ Petrus bultade på porten och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp. ¹⁴ Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför. ¹⁵ ”Du är galen”, sa de. Men hon gav sig inte och då sa de: ”Det kanske är hans ängel?^[ad]”

¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta och när de öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad. ¹⁷ Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob^[ae] och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats.

¹⁸ När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. ¹⁹ Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort.

Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.

Herodes död

²⁰ Invånarna i Tyros och Sidon^[af] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.

²¹ På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. ²² Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” ²³ Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

²⁴ Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.

²⁵ Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.

13 I församlingen i Antiochia fanns profeter och lärare: Barnabas, Symeon, som också kallades Niger^[ag], Lucius från Kyrene, Manaen som hade vuxit upp tillsammans med tetrarken Herodes, och Saul. ² En gång när dessa män tillbad Herren och fastade, sa den heliga Anden: ”Avdela Barnabas och Saul för en speciell uppgift som jag har kallat dem till.” ³ Och sedan de fastat och bett, lade de sina händer på dem och skickade iväg dem.

Saul blir Paulus – Paulus på Cypern

⁴ Efter att dessa två sänts ut av den heliga Anden, reste de ner till Seleukia och seglade över till Cypern. ⁵ När de kom till Salamis, förkunnade de Guds ord i de judiska synagogorna. Johannes följde med dem som medhjälpare.

⁶ Sedan reste de över hela ön och till slut kom de till Pafos. Där träffade de en judisk trollkarl som hette Barjesus, en falsk profet. ⁷ Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus som var en mycket klok man.

Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig eftersom han ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas, trollkarlen (det är vad hans namn betyder) motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.

⁹ Då blev Saul som även kallades Paulus, fylld av den heliga Anden och han spände ögonen i trollkarlen ¹⁰ och sa: ”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta med att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Nu tar Herren tag i dig. Du ska bli blind under en tid så att du inte ser solen.”

I samma stund sänkte sig dimma och mörker över trollkarlen och han började irra omkring och leta efter någon som kunde leda honom. ¹² När landshövdingen såg vad som hände, började han tro för han var helt förundrad över undervisningen om Herren.

Paulus tal i Antiochia i Pisidien

¹³ Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Men Barnabas och Paulus fortsatte från Perge till Antiochia i Pisidien^[ah].

När det sedan blev sabbat, gick de till synagogan och satte sig. ¹⁵ Efter läsningen ur lagen och profeterna vände sig synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till uppmuntran för folket, så gör det!”

¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter och alla andra här som fruktar Gud, lyssna på mig!

¹⁷ Vårt folk Israels Gud utvalde våra förfäder. Och han lät folket bli mycket stort när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt. ¹⁸ Under fyrtio år hade Gud tålamod med dem i öknen ¹⁹ och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna. ²⁰ Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.

²¹ Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år. ²² Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’^{[ai] 23} Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus.

²⁴ Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. ²⁵ När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’^[aj]

²⁶ Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. ²⁷ Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. ²⁸ Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. ²⁹ Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

³⁰ Men Gud uppväckte honom från de döda ³¹ och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.

³² Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna ³³ som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:

³⁴ För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:

³⁵ Och på ett annat ställe säger han:

³⁶ David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. ³⁷ Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.

³⁸ Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. ³⁹ Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. ⁴⁰ Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:

⁴² När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. ⁴³ När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna

⁴⁴ På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. ⁴⁵ Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.

⁴⁶ Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. ⁴⁷ Det är också vad Herren har befallt oss:

⁴⁸ När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. ⁴⁹ Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. ⁵¹ Båda två skakade då dammet av sina fötter^[ap] och fortsatte till Ikonion. ⁵² Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.

Paulus och Barnabas i Ikonion

14 I Ikonion hände samma sak. Paulus och Barnabas gick till judarnas synagoga och talade till människorna med sådan kraft att många, både judar och greker, kom till tro. ² Men de judar som inte ville tro hetsade upp de andra så att de vände sig mot bröderna. ³ Trots det stannade de där en längre tid och talade öppet och frimodigt om Herren eftersom de litade på honom. Herren bekräftade sitt budskap om nåd genom tecken och under. ⁴ Men folket i staden delade sig i två grupper: några höll med judarna och andra med apostlarna.

⁵ Hedningar och judar gjorde tillsammans med sina ledare upp en plan att misshandla och stena dem. ⁶ De fick reda på det och flydde därför till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakterna omkring ⁷ och fortsatte att förkunna evangeliet där.

Paulus och Barnabas i Lystra och Derbe

⁸ I Lystra fanns en man som hade varit handikappad sedan födseln och aldrig kunnat gå. ⁹ Mannen satt och lyssnade när Paulus talade och då Paulus tittade på honom, såg han att mannen hade tro så att han kunde bli frisk. ¹⁰ Därför ropade Paulus till honom: ”Res dig upp och stå på benen!” Och genast hoppade mannen upp och började gå.

¹¹ Men när folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på lykaoniska: ”Gudarna har blivit människor och kommit ner till oss!” ¹² De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes eftersom det var han som var den främste talaren. ¹³ Prästen i zeustemplet som låg i utkanten av staden kom sedan med tjurar och blomsterkransar som han och folket skulle offra till dem framför stadsporten.

¹⁴ Men när det gick upp för apostlarna Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina mantlar och rusade rakt in i folkhopen och ropade: ¹⁵ ”Män, vad tar ni er till? Vi är vanliga människor precis som ni! Vi har kommit till er med evangeliet om att ni ska vända er från dessa hjälplösa gudar till den levande Guden som har gjort himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.^{[aq] 16} Fram till nu har Gud låtit folken gå sina egna vägar, ¹⁷ men han har ständigt gett dem bevis på att han finns genom allt det goda han gör. Det är han som ger er regn från himlen och goda skördar, han som ger er mat och fyller era hjärtan med glädje.” ¹⁸ Och genom att säga detta lyckades Paulus och Barnabas hindra folket från att offra åt dem.

¹⁹ Men sedan kom några judar från Antiochia och Ikonion och lyckades vända folket mot Paulus och Barnabas. De stenade Paulus och när de trodde att han var död, släpade de ut honom ur staden. ²⁰ Men när lärjungarna samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden. Nästa dag gick han sedan vidare till Derbe tillsammans med Barnabas.

Paulus och Barnabas återvänder till Antiochia i Syrien

²¹ Även i Derbe förkunnade Paulus och Barnabas evangelium och fick många nya lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia ²² och stöttade lärjungarna och uppmuntrade dem att hålla fast vid sin tro. De sa: ”Det är genom många svårigheter som vi ska gå in i Guds rike.” ²³ Paulus och Barnabas utsåg också ledare för varje församling och de fastade och bad och anförtrodde dem åt Herren som de nyss börjat tro på.

²⁴ Sedan reste de genom Pisidien och Pamfylien, ²⁵ predikade i Perge och fortsatte till Attaleia ²⁶ och där tog de en båt över till Antiochia. Det var där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade avslutat. ²⁷ När de hade anlänt, kallade de ihop hela församlingen och berättade allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade gett även hedningar möjligheten att börja tro. ²⁸ De stannade sedan en ganska lång tid hos lärjungarna där.

Möte med apostlarna i Jerusalem

15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig^[ar] som seden var enligt Mose. ² Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. ³ Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.

⁴ När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. ⁵ Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.

⁶ Apostlarna och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. ⁷ Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan utsåg mig bland er till att förkunna evangelium för hedningar, så att de också skulle kunna tro. ⁸ Och Gud som känner allas hjärtan har visat att han har tagit emot dem genom att ge dem den heliga Anden precis som till oss. ⁹ Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan renade deras hjärtan genom tron. ¹⁰ Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken vi eller våra förfäder har kunnat bära? ¹¹ Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus nåd.”

¹² Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.

¹³ När de hade slutat, reste sig Jakob^[as] och sa: ”Bröder, lyssna på mig! ¹⁴ Simon^[at] har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna. ¹⁵ Det stämmer väl överens med det budskap som står skrivet hos profeterna:

¹⁹ Jag anser därför att vi inte ska ställa så många krav på hedningar som vänder sig till Gud. ²⁰ Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som orenats genom avgudadyrkan, att de ska avhålla sig från sexuell omoral och från att äta kött från kvävda djur samt blod.^{[ax] 21} För Mose har man förkunnat överallt i alla städer under alla tider och han läses i synagogorna varje sabbat.”

Brevet från församlingen i Jerusalem

²² Sedan beslöt apostlarna och ledarna tillsammans med hela församlingen att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas. Det blev två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas.

²³ Så här löd det brev de fick med sig:

Från apostlarna och församlingsledarna, till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia, Syrien och Kilikien.

Varma hälsningar!

²⁴ Vi har fått veta att några från oss har skapat oro och förvirring bland er med vad de har sagt men dessa män var inte utsända av oss. ²⁵ Vi beslöt därför enhälligt att utse representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus, ²⁶ dessa båda som har riskerat sina liv för vår Herre Jesus Kristus skull. ²⁷ Våra representanter, Judas och Silas, kommer att framföra detsamma som vi skriver.

²⁸ Den heliga Anden och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än detta nödvändiga: ²⁹ att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral. Om ni noga följer detta, handlar ni rätt.

Vi önskar er allt gott!

³⁰ De sändes iväg och reste till Antiochia där man kallade samman de troende till ett möte och överlämnade brevet. ³¹ När man läste brevet blev alla glada över detta uppmuntrande besked. ³² Judas och Silas som själva var profeter talade sedan länge till församlingen och uppmuntrade och styrkte dem. ³³ När de hade varit där en tid, reste Judas och Silas tillbaka till dem som hade sänt dem och församlingen i Antiochia önskade dem frid.^{[ay] 35} Men Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia där de tillsammans med många andra undervisade och spred budskapet om Herren.

Paulus och Barnabas skiljs åt

³⁶ Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Borde vi inte åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren för att se hur det går med de troende?” ³⁷ Barnabas föreslog att de skulle ta med sig Johannes som kallades Markus. ³⁸ Men Paulus var emot detta eftersom denne hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete. ³⁹ De blev så oeniga om detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Markus och seglade till Cypern. ⁴⁰ Paulus däremot valde Silas som medhjälpare och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herrens nåd, gav han sig iväg. ⁴¹ Han reste genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek. ² De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom, ³ och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, eftersom alla visste att hans far var grek.

⁴ De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa. ⁵ Församlingarna stärktes i sin tro, och för varje dag ökade antalet troende.

Paulus blir kallad till Makedonien

⁶ Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien. ⁷ När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.^{[az] 8} De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.

⁹ Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien^[ba] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” ¹⁰ Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.^[bb]

Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus

¹¹ Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. ¹² Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.

¹³ På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där. ¹⁴ En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger^[bc]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. ¹⁵ Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Paulus och Silas kastas i fängelse

¹⁶ När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. ¹⁷ Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

¹⁸ Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

¹⁹ Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. ²⁰ Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. ²¹ De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

²² Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. ²³ De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga ²⁴ och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

²⁵ Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade. ²⁶ Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. ²⁷ Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

²⁹ Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

³¹ De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”^[bd]

³² De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj. ³³ Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig. ³⁴ Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria. ³⁶ Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

³⁷ Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”