The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Världens skapelse
1 (A) I begynnelsen[a] skapade Gud himmel och jord[b]. 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
3 (B) Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.
6 (C) Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv[c] som skiljer vatten från vatten.” 7 (D) Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.
9 (E) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
11 Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.
14 (F) Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15 och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16 (G) Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.
20 Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar[d] ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 (H) Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.
24 Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
26 (I) Gud sade: ”Låt oss[e] göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden[f] och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild[g], till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna[h] skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”
29 (J) Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30 (K) Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.
2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara[i]. 2 (L) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.[j] 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.
I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26
4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia[k] sedan de skapats, när Herren[l] Gud hade gjort jord och himmel.
5 Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6 Men en dimma[m] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. 7 (M) Och Herren Gud formade människan av jord[n] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
8 Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 (N) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.[o]
10 Från Eden[p] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila[q], där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush[r]. 14 Den tredje floden heter Tigris[s]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 (O) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
18 (P) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like[t].” 19 Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. 20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.
21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben[u] och fyllde dess plats med kött. 22 (Q) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. 23 Då sade mannen:
”Äntligen! Hon är ben av mina ben[v]
och kött av mitt kött.
Hon ska heta kvinna,
för av man är hon tagen.”[w]
24 (R) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.[x] 25 (S) Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.
Jesu släkttavla
1 (A) Detta är berättelsen[a] om Jesus Kristus[b], Davids son, Abrahams son[c].
2 (B) Abraham blev far till Isak,
Isak till Jakob,
och Jakob till Juda
och hans bröder.
3 (C) Juda blev far till Peres och Sera
genom Tamar,
Peres till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadab,
Amminadab till Nahshon,
Nahshon till Salmon.
5 Salmon blev far till Boas
genom Rahab,
Boas till Obed genom Rut,
Obed till Ishai,
6 (D) och Ishai till kung David.
David blev far till Salomo
genom Urias hustru.
7 (E) Salomo blev far till Rehabeam,
Rehabeam till Abia,
Abia till Asa,
8 (F) Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 (G) Ussia till Jotam,
Jotam till Ahas,
Ahas till Hiskia,
10 (H) Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 (I) och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
12 (J) Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Abihud,
Abihud till Eljakim,
Eljakim till Asur,
14 Asur till Sadok,
Sadok till Jakim,
Jakim till Elihud,
15 Elihud till Eleasar,
Eleasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 (K) och Jakob till Josef, Marias man.
Av henne föddes Jesus,
som kallas Kristus.
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled[d] från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.
Jesu födelse
18 (L) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[e] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[f], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (M) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[g], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (N) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[h]
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (O) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
De vise männen
2 (P) När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid[i], då kom vise män[j] från Östern till Jerusalem 2 (Q) och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
3 När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster[k] och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten[l]:
6 (R) Du Betlehem i Juda land,
du är alls inte minst
bland Juda furstar,
för från dig ska utgå en furste
som ska vara en herde
för mitt folk Israel."
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det."
9 De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp[m] gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11 (S) och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra[n]. 12 Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
FÖRSTA BOKEN
De två vägarna
1 (A) Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på[a] syndares väg
och sitter bland föraktare,
2 (B) utan har sin glädje
i Herrens undervisning[b]
och begrundar [c]hans ord
både dag och natt.
3 (C) Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
Inledning
1 (A) Ordspråk[a] av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Med dem lär man känna
vishet och förmaning
och förstår kloka ord,
3 man får förmaning
till att handla vist,
rättfärdigt, rättvist och rätt.
4 De ger de okunniga[b] klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem
och ökar sin lärdom,
den förståndige får klok ledning.
6 Med dem förstår man
ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation