The Daily Audio Bible

³ Salomo älskade Herren och följde sin fader Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna och tände rökelse där.

⁴ Kungen begav sig till Gibeon för att offra, detta var ju den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade ettusen brännoffer på altaret där. ⁵ I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig." ⁶ Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. ⁷ Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. ⁸ Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. ⁹ Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

¹⁰ Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. ¹¹ Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ¹² se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig. ¹³ Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like. ¹⁴ Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv."

¹⁵ Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

¹⁶ Vid den tiden kom det två skökor till kungen och trädde fram inför honom. ¹⁷ Den ena kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. ¹⁸ Tredje dagen efter det att jag hade fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans, och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. ¹⁹ En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. ²⁰ Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. ²¹ Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och se, då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, se, då var det inte min son, som jag hade fött."

²² Då sade den andra kvinnan: "Så är det inte. Det är min son som lever, och det är din son som är död." Men den första kvinnan svarade: "Det är inte så. Din son är död, och min son lever." Så grälade de inför kungen.

²³ Kungen sade: "Den ena säger: Min son är den som lever, och din son är den som är död. Den andra säger: Det är inte så. Det är din son som är död och min som lever." ²⁴ Då sade kungen: "Ge mig ett svärd." När man hade burit fram svärdet till kungen, ²⁵ sade han: "Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra." ²⁶ Den kvinna som var mor till det barn som levde, sade då till kungen, ty hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det bara inte!" Men den andra sade: "Det skall varken vara mitt eller ditt. Hugg itu det!" ²⁷ Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor."

²⁸ När hela Israel fick höra talas om den dom som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, ty de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Salomos ämbetsmän

4 Kung Salomo var nu kung över hela Israel. ² Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst. ³ Sisas söner Elihoref och Ahia var sekreterare. Josafat, Ahiluds son, var kansler. ⁴ Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster. ⁵ Asarja, Natans son, var överfogde. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän. ⁶ Ahisar var överhovmästare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.

⁷ Salomo hade tolv styresmän över hela Israel, och de skulle sörja för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för dessa behov. ⁸ Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd, ⁹ Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon och Bet-Hanan, ¹⁰ Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet. ¹¹ Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru. ¹² Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam. ¹³ Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar, ¹⁴ Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim ¹⁵ och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru. ¹⁶ Baana, Husajs son, var fogde i Aser och Alot, ¹⁷ Josafat, Paruas son, i Isaskar, ¹⁸ Simei, Elas son, i Benjamin. ¹⁹ Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan. Det var bara en fogde i det landet.

Salomos makt och visdom

²⁰ Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada. ²¹ Salomo regerade över alla riken från floden^[a] till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns. De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.

²² De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl, ²³ tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

²⁴ Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring, ²⁵ så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Sheba, så länge Salomo levde.

²⁶ Salomo hade 40 000 spann vagnshästar och 12 000 ridhästar. ²⁷ Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla dem, som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas. ²⁸ Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i turordning till den plats där han uppehöll sig.

²⁹ Gud gav Salomo visdom och förstånd i mycket rikt mått och så mycken kunskap att den kunde liknas vid sanden på havets strand. ³⁰ Salomos visdom var större än alla österlänningars visdom och alla egyptiers visdom. ³¹ Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Mahols söner Heman, Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring. ³² Han författade 3 000 ordspråk och 1 005 sånger. ³³ Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer fram ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna. ³⁴ Man kom från alla folk för att höra Salomos visdom, från alla kungar på jorden som hade hört talas om hans visdom.

Sju församlingstjänare utses

6 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. ² Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ³ Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." ⁵ Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ⁶ Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. ⁷ Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Stefanus grips

⁸ Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. ⁹ Då uppträdde några från den synagoga som kallades "De frigivnas", folk från Cyrene och Alexandria, Cilicien och Asien och började diskutera med Stefanus. ¹⁰ Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade. ¹¹ Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose och mot Gud". ¹² Och de hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och dessa överföll honom, släpade honom med sig och förde honom inför Stora rådet. ¹³ Sedan lät de falska vittnen träda fram som sade: "Den mannen slutar inte att tala mot denna heliga plats och mot lagen. ¹⁴ Vi har hört honom säga: Jesus från Nasaret skall bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." ¹⁵ Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.

Psalm 126

Från tårar till jubel

¹ En vallfartssång.