The Daily Audio Bible

Sunemitiskan och de sju hungeråren

8 Elisa sade till den kvinna vars son han hade uppväckt till livet: "Stå upp och drag bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på hungersnöd och den skall komma över landet i sju år." ² Då steg kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år.

³ Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. ⁴ Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: "Berätta för mig om alla de stora ting som Elisa har gjort." ⁵ Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisa hade uppväckt en död, kom den kvinna vars son han hade uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: "Min herre konung, här är kvinnan och här är hennes son, som Elisa uppväckte." ⁶ Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne och kungen sade: "Skaffa tillbaka allt som tillhör henne och dessutom all avkastning av marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu."

Elisa och Arams kung Ben-Hadad

⁷ Elisa kom till Damaskus medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för denne att gudsmannen hade kommit dit, ⁸ sade kungen till Hasael: "Tag med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag skall bli frisk från denna sjukdom." ⁹ Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: "Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Skall jag bli frisk från denna sjukdom?" ¹⁰ Elisa svarade honom: "Gå och säg till honom: Du skall bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå skall dö." ¹¹ Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom till dess han blev besvärad. Sedan började han gråta. ¹² Då sade Hasael: "Varför gråter min herre?" Han svarade: "Därför att jag vet hur mycket ont du skall göra Israels barn. Du skall sätta eld på deras befästa platser, deras unga män skall du döda med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du skära upp." ¹³ Hasael sade: "Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?" Elisa svarade: " Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram."

¹⁴ Han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne honom: "Vad sade Elisa till dig?" Han svarade: "Han sade till mig att du skall bli frisk igen." ¹⁵ Men dagen därefter tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Detta blev hans död.

Och Hasael blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

¹⁶ I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, femte regeringsår, medan Josafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Josafats son, kung i Juda. ¹⁷ Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år^[a] i Jerusalem. ¹⁸ Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ¹⁹ Men Herren ville ändå inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

²⁰ I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. ²¹ Då drog Joram över till Sair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält. ²² Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna. ²³ Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁴ Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.

Ahasja blir kung i Juda

²⁵ I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. ²⁶ Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung. ²⁷ Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.

²⁸ Han drog ut tillsammans med Joram,^[c] Ahabs son, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna. ²⁹ Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår som arameerna hade tillfogat honom vid Ramot i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.

Jehu blir smord till kung i Israel

9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: "Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead. ² När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. ³ Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja."

⁴ Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead. ⁵ När han kom dit fick han se härens befälhavare sitta där. Han sade till honom: "Överste, jag har ett ärende till dig." Jehu frågade: "Till vem av oss alla här?" Han svarade: "Till dig, överste." ⁶ Då reste han sig och gick in i huset. Profetlärjungen göt olja på hans huvud och sade till honom: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över Herrens folk, över Israel. ⁷ Du skall förgöra Ahabs, din herres, hus. Ty jag skall på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla Herrens tjänares blod. ⁸ Hela Ahabs hus skall utrotas. Jag skall utrota alla av mankön i Ahabs hus, både små och stora i Israel. ⁹ Jag skall göra med Ahabs hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus. ¹⁰ Hundarna skall äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen skall begrava henne." Därefter öppnade han dörren och flydde.

¹¹ När Jehu kom tillbaka ut till sin herres tjänare, frågade man honom: "Allt står väl rätt till? Varför kom denne galning till dig?" Han svarade dem: "Ni känner ju den mannen och hur han pratar." ¹² Men de sade: "Du försöker lura oss. Säg som det är." Då sade han: "Så och så sade han till mig: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel." ¹³ Då tog var och en av dem genast sin mantel och lade den under honom på trappan. De blåste i hornet och ropade: "Jehu är kung!"

Paulus och Silas i fängelse

¹⁶ En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. ¹⁷ Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning." ¹⁸ Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut. ¹⁹ När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter. ²⁰ De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar ²¹ och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa." ²² Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. ²³ De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem. ²⁴ När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken.

²⁵ Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. ²⁶ Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. ²⁷ Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. ²⁸ Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." ²⁹ Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" ³¹ De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." ³² Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. ³³ Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. ³⁴ Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

³⁵ När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!" ³⁶ Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!" ³⁷ Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss." ³⁸ Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta. ³⁹ De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. ⁴⁰ När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.

Psalm 143

Bön om räddning från undergång

¹ En psalm av David.