The Daily Audio Bible

Jerusalem efter fångenskapen

9 ^(A) Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar.

Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. ² De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.

^3 (B) I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:

⁴ Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn,

⁵ av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner,

⁶ av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690,

⁷ av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, ⁸ dessutom Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, ⁹ liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem

^10 (C) Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, ¹¹ dessutom Asarja, son till Hilkia,^[a] son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit^[b], son till Immer, ¹³ liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem

¹⁴ Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, ¹⁵ dessutom Bakbackar, Heresh och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, ¹⁶ dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvakterna i Jerusalem

¹⁷ Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. ¹⁸ De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger.

¹⁹ Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj koraiterna till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. ^20 (D) Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! ²¹ Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till upppenbarelsetältet.

^22 (E) Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. ²³ De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt.

²⁴ Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. ²⁵ Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. ²⁶ På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. ²⁷ Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna

²⁸ Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. ²⁹ Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. ^30 (F) Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.

³¹ Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. ^32 (G) Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat.

³³ Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt.

³⁴ Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt

^35 (H) I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. ³⁶ Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, ³⁷ Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. ³⁸ Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

^39 (I) Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. ⁴⁰ Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. ⁴¹ Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. ⁴² Ahas^[c] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. ⁴³ Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.

⁴⁴ Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Sauls död

10 ^(J) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa^[d].

² Filisteerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. ³ När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ^4 (K) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. ⁵ När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.

⁶ Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. ⁷ När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel^[e].

¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead^[f] hörde om allt som filisteerna hade gjort med Saul, ^12 (L) bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.

^13 (M) Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska^[g] för att få svar. ¹⁴ Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.

²¹ Ingen hade nu ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten. ²² Men nu uppmanar jag er: Fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under. ²³ En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen hos mig i natt, ^24 (A) och han sade: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig. ²⁵ Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig. ²⁶ Vi måste bara stranda på en ö."

Skeppsbrottet

²⁷ När den fjortonde natten kom och vi fortfarande drev omkring på Adriatiska havet^[a], började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. ²⁸ De lodade och fick tjugo famnars djup. Lite längre fram lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.^{[b] 29} De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.

³⁰ Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet. De firade ner livbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören. ³¹ Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om inte de stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade." ³² Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva bort.

³³ Strax innan det började dagas uppmanade Paulus alla att äta. Han sade: "I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit. ^34 (B) Därför uppmanar jag er att äta. Det behöver ni för att bli räddade, för ingen av er ska mista så mycket som ett hårstrå på sitt huvud." ³⁵ När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. ³⁶ Då fick alla nytt mod och tog sig mat, de också.

³⁷ Vi var allt som allt 276 personer ombord. ³⁸ Efter att ha ätit sig mätta lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i sjön. ³⁹ När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. ⁴⁰ De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna från styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. ⁴¹ Men de drev emot ett rev där skeppet gick på grund. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, medan aktern började brytas sönder av de kraftiga bränningarna.

⁴² Soldaternas plan var då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. ⁴³ Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga skulle hoppa i vattnet först och ta sig i land ⁴⁴ och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakdelar från skeppet. På det sättet blev alla räddade och kom i land.

Människosonens ringhet och höghet

8 För körledaren, till gittít^[a]. En psalm av David.