The Daily Audio Bible

Joram regerar i Juda

21 Josafat dog och blev begravd på kungarnas begravningsplats i Jerusalem, och Joram blev kung efter honom.

² Hans bröder, Josafats andra söner, hette Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja.

^3-4 Josafat hade gett var och en av dem stora penningsummor och dyrbara ädelstenar som gåvor och även överlämnat en del av de befästa städerna i Juda till dem. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var äldst.När Joram satt säkert på tronen, dödade han alla sina bröder och andra tänkbara rivaler till makten.

⁵ Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem.

⁶ Men han var ogudaktig, precis som kungarna i Israel. Han var lika ogudaktig som Ahab, och han hade gift sig med en av Ahabs döttrar.

⁷ Men Herren ville ogärna göra slut på Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David, som innebar att dennes ättlingar för alltid skulle sitta på tronen.

⁸ Under Jorams regering gjorde kungen i Edom uppror och förklarade sig oberoende av Juda.

⁹ Joram anföll honom med hela sin armé och alla sina vagnar. Edomiterna omringade honom, men han lyckades bryta sig igenom deras linjer under natten.

¹⁰ Sedan den dagen har Edom fortsatt sitt uppror mot Juda. Libna gjorde också uppror, eftersom Joram hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

¹¹ Joram lät nämligen också bygga offertempel på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem att tillbe avgudar. Det var han som förförde folket till denna avgudadyrkan.

¹² Då skrev profeten Elia ett brev till Joram: Herren, din förfader Davids Gud, säger att du inte har följt de goda vägar din far Josafat vandrade på och inte heller följt kung Asas vägar,

¹³ utan varit lika ogudaktig som kungarna i Israel och fått folket i Jerusalem och Juda att tillbe avgudar, alldeles som på kung Ahabs tid. Du har också dödat dina bröder, som var bättre än vad du är.

¹⁴ Därför kommer Herren att förgöra detta folk genom en svår katastrof. Dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har ska drabbas.

¹⁵ Själv kommer du att råka ut för en invärtes sjukdom, och dina tarmar ska ruttna bort.

¹⁶ Sedan fick Herren filisteerna och araberna, som bodde intill etiopierna, att anfalla Joram.

¹⁷ De marscherade mot Juda, gick över gränsen och tog med sig allt av värde från kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Det var bara hans yngste son Ahasja som lyckades komma undan.

¹⁸ Det var efter detta som Herren lät en obotlig tarmsjukdom drabba honom.

¹⁹ Efter två års sjukdom föll hans inälvor ut, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som man brukade vid kungliga begravningar.

²⁰ Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem och dog utan att någon sörjde honom. Han begravdes i Jerusalem, men inte på den kungliga begravningsplatsen.

Ahasja regerar i Juda

22 Folket i Jerusalem valde Ahasja, Jorams yngste son, till kung. De arabiska rövarbanden hade ju dödat hans äldre söner.

² Ahasja var tjugotvå år gammal när han besteg tronen, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var ättling till Omri.

³ Ahasja vandrade på samma ogudaktiga vägar som Ahab, och hans mor uppmuntrade honom till att göra allt möjligt ont.

⁴ Ja, han var lika ogudaktig som Ahab, för Ahabs familj blev hans rådgivare efter hans fars död, och detta ledde honom i fördärvet.

⁵ Det var också deras råd Ahasja följde när han ingick en allians med kung Joram i Israel, Ahabs son, som låg i krig med den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Ahasja tågade dit med sin armé för att gå med i striden. Kung Joram i Israel blev sårad

⁶ och vände tillbaka till Jisreel för att få vård. Ahasja besökte honom,

⁷ men detta visade sig vara ett ödesdigert misstag, för Gud hade bestämt sig för att straffa Ahasja för hans allians med Joram. Det var under detta besök som Ahasja gick ut tillsammans med Joram för att möta Jehu, Nimsis son, som Herren hade utsett till att göra slut på Ahabs ätt.

⁸ Medan Jehu for fram och dödade Ahabs familj och vänner, mötte han kung Ahasjas brorsöner, som hade varit hos Ahasja, och han dödade dem.

⁹ Sedan sökte Jehu efter Ahasja, och hans män fann honom till sist i Samaria, där han hade gömt sig. De tog honom med sig till Jehu, som dödade honom. Men de gav honom en anständig begravning, därför att han var sonson till kung Josafat, en man som med hänförelse hade tjänat Herren. Ingen av Ahasjas ättlingar kunde upprätthålla makten och efterträda honom som kung.

Drottning Atalja regerar i Juda

¹⁰ När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att ta livet av hela kungafamiljen och själv överta tronen.

¹¹ Men Joas, som var yngst, blev räddad av Josabeat, som var kung Ahasjas syster, och hon gömde honom och hans sköterska i ett sovrum. Josabeat var dotter till kung Joram och gift med prästen Jojada.

¹² Joas hölls gömd av dem i templet i sex år medan Atalja regerade som drottning.

Joas blir kung

23 I drottning Ataljas sjunde regeringsår fattade prästen Jojada mod och sammankallade vissa arméofficerare till en hemlig överläggning. Det var Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son och Elisafat, Sikris son.

^2-3 Dessa män reste i hemlighet ut över hela landet för att berätta om Jojadas planer för leviterna och familjernas huvudmän och uppmanade dem att komma till Jerusalem. Där svor de trohet mot den unge kungen, som fortfarande fanns gömd i templet.Nu är tiden inne för kungens son att inta tronen! sa Jojada. Herrens löfte att en ättling till kung David ska vara kung kommer att bli verklighet igen!

⁴ Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som tjänstgör på sabbaten, ska bevaka alla dörrar,

^5-6 en tredjedel ska gå över till palatset, och en tredjedel ska finnas vid Nedre porten. Alla andra måste stanna på templets yttre förgård. Bara präster och leviter i tjänst får gå in i själva templet, eftersom bara de är invigda för detta.

⁷ Ni leviter ska utgöra kungens livvakt. Håll era vapen i beredskap och döda alla obehöriga som går in i templet. Och håll er nära kungen vad som än händer!

⁸ Alla gjorde som de blivit beordrade av Jojada. Var och en av de tre ledarna anförde sin del av de präster som infunnit sig till tjänst på sabbaten och av dem som avslutade sitt arbetspass, för översteprästen Jojada lät dem inte gå hem.

⁹ Sedan såg Jojada till att arméofficerarna fick spjut och sköldar i händerna, vapen som hade tillhört kung David och funnits förvarade i templet.

¹⁰ De beväpnade officerarna bildade kedja runt kungen, från ena sidan till den andra framför templet och runt altaret på den yttre förgården.

¹¹ Sedan förde de ut den lille prinsen, satte en krona på hans huvud, gav honom Guds lag och utropade honom till kung.Länge leve kungen! ljöd ropet, när Jojada och hans söner smorde honom.

¹² När drottning Atalja hörde all uppståndelse och de höga leveropen för kungen, rusade hon iväg till templet för att se vad som stod på. Där fick hon se kungen stå vid den pelare som brukade vara kungens plats i templet. Officerarna och trumpetarna och folk från hela landet fanns runt honom. Folket jublade och prästerna lät trumpeterna ljuda. Sångarna och musikanterna ledde folket i lovsång.Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: Förräderi! Förräderi!

^13-14 För ut henne och döda henne, ropade prästen Jojada till officerarna. Men gör det inte här i templet! Och döda alla som försöker rädda henne!

^15-17 Folkmassan öppnade väg för dem, så att de kunde föra ut Atalja, och de dödade henne vid palatsets stallar.Sedan upprättade Jojada ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle tillhöra Herren. Folkmassan rusade därefter över till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder. Mattan, Baals präst, dödades framför altaret.

¹⁸ Jojada utsåg sedan levitiska präster som vakter och till att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, och han gjorde samma indelning av den levitiska släkten som kung David hade gjort. Alla sjöng av glädje medan de arbetade,

¹⁹ och vakterna vid tempelporten såg till att allt som inte var helgat och alla obehöriga personer hölls utanför templet.

²⁰ Sedan ledde officerarna, furstarna, styresmännen och allt folket ut kungen från templet till palatset via Övre porten och satte honom på tronen.

²¹ Alla i hela landet var glada och tacksamma, och staden fick lugn och ro nu när drottning Atalja var död.

¹³ Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.

¹⁴ Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.

¹⁵ Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.

¹⁶ Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.

¹⁷ Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.

¹⁸ Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.

¹⁹ Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.

²⁰ Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!

²¹ För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.

²² Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.

²³ Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.

²⁴ För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.

Guds nåd gäller alla

²⁵ Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.

²⁶ Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.

²⁷ Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.

²⁸ Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.

²⁹ För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.

³⁰ Förut var det ni som var olydiga mot Gud. När judarna inte ville ta emot Guds gåvor, så var han god mot er i stället.

³¹ Nu är det judarna som är olydiga, men en dag kommer de också att dela Guds godhet med er.

³² För Gud överlämnade alla åt synden, så att han kan visa lika stor godhet mot alla.

³³ Vilken underbar Gud vi har! Hur stor är inte hans visdom och kunskap och rikedom! Det är helt omöjligt för oss att förstå hans beslut och metoder.

³⁴ För vem av oss kan känna till Herrens tankar? Vem vet tillräckligt för att kunna ge honom råd?

³⁵ Och vem kan någonsin offra tillräckligt mycket till Herren så han kan vänta sig att få något igen?

³⁶ Allt utan undantag kommer från Gud. Allt finns till på grund av hans makt, och allt är till för att ära Gud. Äran tillhör honom i evighet!

Nödrop och vånda

^1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?

³ Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,

^4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.

⁶ Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.

⁸ Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.

⁹ Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?

^10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!

¹³ Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.

¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.

¹⁵ Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,

¹⁶ min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.

¹⁷ Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,

¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!

⁷ Den som har uppriktiga föräldrar som tjänar Gud, kan skatta sig lycklig.