The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Joas reparerar templet
24 Joas var bara sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.
2 Joas gjorde allt för att behaga Herren så länge prästen Jojada levde.
3 Denne valde två hustrur åt honom, och med dem fick han söner och döttrar.
4 En tid senare beslutade Joas att reparera templet
5 och sammankallade präster och leviter för att ge dem order:Gå runt till alla städer i Juda och samla in de pengar som årligen ska tas upp för templets underhåll. Vänta inte, utan börja omedelbart!Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
6 Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: Varför har du inte bett leviterna gå ut och samla in tempelskatten från Juda städer och från Jerusalem? Dessa skatter som är föreskrivna av Guds tjänare Mose måste drivas in, så att templet kan repareras.
7-8 De som hade stått på den ogudaktiga Ataljas sida hade låtit templet förfalla, och allt som var helgat åt Gud hade flyttats över till Baals tempel. Kungen befallde att man skulle tillverka en kista och sätta den utanför tempelporten.
9 Sedan gick en befallning ut till alla städer i Juda och över hela Jerusalem, i vilken folket uppmanades att ge Herren den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel.
10 Alla, både ledare och allmänhet, bidrog med glädje till detta ändamål, och kistan fylldes gång på gång.
11 Leviterna bar då kistan till de särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna.
12 Kungen och Jojada gav pengarna till de män som var ansvariga för reparationerna, så att de kunde anställa stenhuggare, timmermän, smeder och gjutare för arbeten i järn och koppar.
13 På så sätt fortsatte arbetet, och templet sattes i stånd efter hand. Man återställde det till dess tidigare utseende och förstärkte det.
14 När allt var avslutat bar man fram pengarna som var över till kungen och Jojada, och det blev bestämt att man för dem skulle göra guld- och silverföremål, rökelsekärl och olika tillbehör till att användas vid offren.Så länge prästen Jojada levde bar man regelbundet fram brännoffer.
15 Jojada blev mycket gammal och dog vid 130 års ålder.
16 Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott för Israel, för Gud och för templet.
Guds dom drabbar Joas
17-18 Men efter Jojadas död kom ledarna i Juda till kung Joas och förmådde honom att överge sina förfäders Gud och hans tempel för att i stället börja tillbe avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem än en gång.
19 Men trots att Gud sände profeter för att föra dem tillbaka till Herren, så ville folket inte lyssna.
20 Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han kallade samman folket, och inför dem alla sa han: Gud vill veta varför ni är olydiga mot honom och hans befallningar. Eftersom ni handlar som ni gör kommer ni att misslyckas med allt. Ni har övergett Herren, och nu har han övergett er.
21 Ledarna försökte då döda Sakarja, och till slut gav kung Joas själv order om det. Man stenade honom till döds på templets förgård.
22 Kung Joas tänkte inte på hur lojal och trogen Sakarjas far Jojada hade varit mot honom, utan lät döda hans son. Sakarjas sista ord innan han dog var: Herre, se vad de gör, och gör dem ansvariga!
23 Några månader senare kom den arameiska hären mot Juda och Jerusalem. Folkets ledare dödades, och krigsbytet skickades till kungen i Damaskus.
24 Det var bara en mindre styrka som hade anfallit, men Herren lät den besegra Judas mäktiga armé därför att folket hade övergett Herren, sina förfäders Gud. På det sättet verkställde Gud domen över Joas.
25 När arameerna drog sig tillbaka låg Joas svårt sårad. Då beslutade sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade gett ordern om att stena Sakarja, prästen Jojadas son. De dödade honom där han låg försvarslös i sin säng. Joas begravdes i Davids stad, men inte på kungarnas begravningsplats.
26 De som sammansvurit sig mot kungen var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
27 Om Joas söner och profetiorna över honom och om templets renovering finns att läsa i Kungarnas krönika.När Joas dog blev hans son Amasja kung efter honom.
Amasja regerar i Juda
25 Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
2 Han gjorde det som var rätt inför Herren, även om det inte alltid var helhjärtat!
3 När Amasja väl var insatt i sitt ämbete, dödade han de män som mördat hans far.
4 Men han skonade deras barn på Herrens befallning i Moses lag, som säger att föräldrarna inte ska dö för barnens synder och inte heller barnen för föräldrarnas, utan att var och en ska svara för sin egen synd.
5-6 Amasja organiserade också armén, och delade in Judas och Benjamins stammar familjevis med ledare för var och en. Vid en mönstring av alla som var tjugo år eller äldre fann man att det fanns 300.000 stridsdugliga män som kunde hantera spjut och sköld. Dessutom skaffade Amasja sig 100.000 legosoldater från Israel för en summa av 100 talenter i silver.
7 Men då kom en profet med ett budskap från Herren: Amasja! Använd inga soldater från Israel, för Herren är inte med dem.
8 Om du låter dem gå med dina trupper i strid, kommer du att bli besegrad hur bra ni än kämpar, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.
9 Men pengarna! jämrade sig Amasja. Hur ska det gå med dem? Profeten svarade: Herren har makt att ge dig mycket mer än så!
10 Amasja skickade alltså hem legosoldaterna igen till Efraim, och de gav sig iväg kokande av ilska över förolämpningen.
11 Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10.000 man från Seir.
12 Ytterligare 10.000 togs till fånga. De fördes upp på en klippavsats och störtades över kanten, så att de krossades mot stenblocken nedanför.
13 Under tiden anföll de legosoldater, som blivit tillbakaskickade, flera av Judas städer i trakten av Bet-Horon och Samaria. De dödade 3.000 och tog med sig ett stort byte.
14 När kung Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edomiterna, förde han med sig avgudar, som tagits från folket i Seir. Han satte till och med upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem.
15 Detta gjorde att Herren blev mycket vred, och han sände en profet till Amasja som frågade: Varför ber du till gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?
16 När blev du min rådgivare? svarade kungen. Sluta genast, annars ska jag döda dig!Profeten gick därifrån, men han gav kungen denna varning: Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har tillbett dessa gudar och inte lyssnat till mitt råd.
17 Kung Amasja i Juda följde sedan sina rådgivares uppmaning och förklarade krig mot kung Joas i Israel, Joahas son och Jehus sonson.
18 Kung Joas svarade med denna liknelse: På Libanons berg fanns det en tistel, som sa till en ceder: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Just då kom ett vilddjur och trampade ner tisteln!
19 Du är väldigt stolt över att du har erövrat Edom, men jag råder dig att stanna hemma och inte befatta dig med mig, för då kommer du och hela Juda att råka illa ut.
20 Men Amasja ville inte höra på detta, för Gud planerade att förgöra honom, därför att han hade tillbett Edoms gudar.
21 Då attackerade Joas och arméerna möttes i Bet-Semes i Juda.
22 Juda blev besegrat och trupperna flydde.
23 Kung Joas i Israel tog den besegrade kung Amasja till fånga och förde honom till Jerusalem. Där gav han order om att 200 meter av tempelmuren skulle brytas ner från Efraimsporten till Hörnporten.
24 Han bar ut alla skatter och guldkärl från templet, som stod under Obed-Edoms familjs vård, liksom alla skatter från palatset. Han tog också gisslan, innan han återvände med alltsammans till Samaria.
25 Men kung Amasja i Juda överlevde kung Joas i Israel med femton år.
26 Händelser under kung Amasjas regering finns återgivna i Judas och Israels kungars krönika.
27 Där står också hur Amasja vände sig bort från Gud, hur hans folk sammansvor sig mot honom i Jerusalem, och hur han flydde till Lakis, dit folket förföljde honom och dödade honom.
28 De tog hans döda kropp och förde den tillbaka med häst till Jerusalem och begravde den på den kungliga begravningsplatsen.
Livets mening
12 Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom genom att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom.
2 Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredsställer Gud.
3 Som Guds budbärare vill jag förmana er. Var ärliga i er bedömning av er själva, mät ert värde med måttet av den tro som Gud har gett er.
4-5 På samma sätt som en kropp är beroende av att alla dess delar fungerar, så är också vår gemenskap i Kristus beroende av att var och en av oss fungerar. Vi är alla delar i Kristi kropp, var och en av oss med olika uppgifter att sköta, och alla behövs för att göra den fullständig. Vi tillhör därför varandra, och var och en behöver de andra.
6 Gud har i sin nåd gett oss olika gåvor. Om Gud därför har gett dig gåvan att profetera, profetera då så ofta du kan det och så ofta som din tro är stark nog att ta emot ett budskap från Gud.
7 Om din gåva är att tjäna andra, tjäna dem väl. Om du undervisar, gör det som en god lärare.
8 Om du är den som förmanar, se till att du ger uppmuntran och tröst. Om Gud har gett dig pengar, var generös och hjälp andra. Om Gud har gett dig ledarförmåga, ta då det ansvaret på allvar. Den som tröstar andra ska göra det med glädje.
9 Låtsas inte bara att ni älskar andra, utan älska dem verkligen. Hata det som är orätt. Stå på det godas sida.
10 Älska varandra som syskon. Låt det inte finnas någon gräns för den uppskattning och respekt ni visar varandra.
11 Var aldrig lata i ert arbete, utan tjäna Herren med glädje.
12 Gläd er åt allt det som Gud har i beredskap åt er. Ha tålamod i svårigheter och be alltid.
13 När Guds barn behöver något så ska ni hjälpa dem. Och gör det till en vana att bjuda hem gäster på mat, och ge dem också logi för natten, om de behöver det.
14 Om någon behandlar er orättvist för att ni är kristna så döm honom inte, utan be att Gud ska välsigna honom.
15 När andra är lyckliga, så gläd er då tillsammans med dem. Om de är ledsna så dela deras sorg.
16 Samarbeta med glädje! Försök inte vara främst. Försök inte ställa er in hos betydelsefulla människor, utan uppskatta vanliga människors sällskap. Och tro inte att ni vet allt!
17 Betala aldrig ont med ont. Var inställda på att göra det som är gott, och låt alla se att ni är alltigenom ärliga.
18 Gräla inte med någon. Gör allt vad ni kan för att kunna leva i fred med andra människor.
19 Kära vänner, hämnas aldrig. Lämna det åt Gud, för han har sagt att det är hans sak att göra. Ta därför inte lagen i egna händer.
20 Ge din fiende mat om han är hungrig. Om han är törstig så ge honom något att dricka, och ni kommer att samla glödande kol på hans huvud. Med andra ord: han kommer att skämmas över vad han har gjort mot er.
21 Låt inte det onda ta överhanden, utan besegra det genom att göra gott.
19 De kastar tärning om mina kläder.
20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!
22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.
23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.
24 Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,
25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.
26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.
27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.
28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.
29 Herren är kung och regerar över alla folk.
30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.
31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.
8 En kung som sitter som domare väger noggrant alla bevis mot varandra och ser skillnaden mellan det som är rätt och falskt.
9 Vem kan någonsin påstå: Jag är fri från all skuld och har ett rent samvete?
10 Herren avskyr allt fiffel med mått och vikt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®