The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
1 Men i den persiske konungen Kores' första regeringsår uppväckte HERREN -- för att HERRENS ord från Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra följande:
2 »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
3 Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i Jerusalem.
4 Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med gods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.»
5 Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp, ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i Jerusalem.
6 Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem med silverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara skänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.
7 Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus.
8 Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästaren Mitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen för Juda.
9 Och detta var antalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusen bäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,
10 trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringare slag, därtill ett tusen andra kärl.
11 Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade varit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.
2 Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den landsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
2 i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet män av Israels meniga folk:
3 Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
4 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
5 Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
6 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra tolv;
7 Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
8 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
9 Sackais barn: sju hundra sextio;
10 Banis barn: sex hundra fyrtiotvå;
11 Bebais barn: sex hundra tjugutre;
12 Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå;
13 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
14 Bigvais barn: två tusen femtiosex;
15 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
16 Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
17 Besais barn: tre hundra tjugutre;
18 Joras barn: ett hundra tolv;
19 Hasums barn: två hundra tjugutre;
20 Gibbars barn: nittiofem;
21 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
22 männen från Netofa: femtiosex;
23 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
24 Asmavets barn: fyrtiotvå;
25 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
26 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
27 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
28 männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre;
29 Nebos barn: femtiotvå;
30 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
31 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
32 Harims barn: tre hundra tjugu;
33 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
34 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
35 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
36 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
37 Immers barn: ett tusen femtiotvå;
38 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
39 Harims barn: ett tusen sjutton.
40 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra;
41 av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;
42 av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio.
43 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
45 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
47 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
50 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
54 Nesias barn, Hatifas barn.
55 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn,
56 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
58 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.
59 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin släkt och huruvida de voro av Israel:
60 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.
61 Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.
62 Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
63 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
64 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre hundra sextio,
65 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare och sångerskor.
66 De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofem mulåsnor,
67 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu åsnor.
68 Och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på samma plats.
69 De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock ett hundra prästerliga livklädnader.
70 Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: hela Israel i sina städer.
18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.
19 Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»
20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
21 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
22 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
30 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
31 för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.»
2 När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.
2 Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.
3 Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.
4 Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
5 ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.
7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.
10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.
11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.
13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.
14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.