Bible in 90 Days
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (A) Herraväldet och fruktan
tillhör Gud,
han som skapar frid
i sin höga himmel.
3 (B) Kan hans skaror räknas?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 (C) Hur kan då en människa
vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 (D) Se, inte ens månen skiner klart
och stjärnorna är inte rena
i hans ögon.
6 (E) Hur mycket mindre då människan,
det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du inte gett
den maktlöse,
hur har du inte stärkt
den svages arm!
3 Vilka råd har du inte gett
den ovise,
vilket överflöd av klokhet
har du inte lagt i dagen!
4 Med vems hjälp talar du dessa ord,
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten
och de som bor där.
6 (F) Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[a] utan täckelse.
7 (G) Han spänner ut himlen i norr
över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte
under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont
har han satt över vattnen
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 (H) Himlens pelare skälver,
skrämda av hans tillrättavisning.
12 (I) Med sin kraft stillar[b] han havet,
med sitt förstånd
krossar han Rahab[c].
13 (J) Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar
den snabba ormen.
14 Se, detta är bara en glimt
av hans verk,
det vi hör om honom
är bara en viskning.
Vem kan fatta dånet av hans kraft?
Jobs sluttal (Kap 27-31)
27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 (K) Så sant Gud lever,
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt,
till min död vidhåller jag
min oskuld.
6 (L) Jag håller fast vid min rättfärdighet
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8 (M) För vad har den gudlöse för hopp
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 (N) Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då
med tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
14 (O) Får han många barn
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög
som lera,
17 (P) så får de rättfärdiga klä sig
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
likt en hydda[d] som väktaren
gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
20 Fasorna griper honom
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23 (Q) Den klappar sina händer[e] mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.
28 Silvret har sin gruva,
guldet en plats där det renas.
2 Järn hämtas upp ur jorden,
stenar smälts till koppar.
3 Människan sätter gränser för mörkret
och utforskar det yttersta djupet,
där stenen är natt
och svartaste skugga.
4 De spränger schakt
långt från människors boningar,
där ingen har satt sin fot,
de hänger och svajar
fjärran från människor.
5 Från jorden kommer bröd,
men där nere förvandlas den
som av eld.
6 Safiren har sin plats
bland dess stenar,
och där finns guldmalm.
7 Stigen dit är inte känd av örnen,
falkens öga har inte
upptäckt den.
8 Stolta vilddjur har inte trampat den,
inget lejon har gått fram på den.
9 På den hårda stenen
lägger man sin hand
och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna,
och ögat får se härliga ting.
11 De stoppar upp vattenådrornas gråt,
de drar fram dolda skatter i ljuset.
12 (R) Men visheten, var finns hon?
Var har förståndet sin boning?
13 Människan vet inte hennes värde[f],
man finner henne inte
i de levandes land.
14 Djupet säger: ”Hon är inte i mig”,
havet säger:
”Hon finns inte hos mig.”
15 (S) Hon kan inte köpas för guld,
hennes värde kan inte vägas upp
med silver.
16 Hon kan inte köpas
med guld från Ofir
eller med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas
kan inte jämföras med henne,
hon kan inte bytas mot guldföremål,
18 koraller och kristall ska inte nämnas.
Att äga vishet är mer värt än pärlor.
19 Topas från Kush
kan inte jämföras med henne,
hon kan inte vägas upp
med renaste guld.
20 Men visheten,
var kommer hon ifrån?
Var har förståndet sin boning?
21 Hon är gömd för alla levandes ögon,
hon är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och döden säger:
”Endast hennes rykte
har nått våra öron.”
23 (T) Gud känner vägen till henne,
han vet var hon bor,
24 för han skådar till jordens ändar,
han ser allt under himlen.
25 När han mätte upp vindens vikt
och vägde vattnen efter mått,
26 (U) när han gjorde en lag för regnet
och en väg för åskans blixt,
27 då såg han henne och
uppenbarade henne,
han beredde henne
och utforskade henne.
28 (V) Och till människorna sade han:
”Se, att vörda Herren är vishet,
att fly det onda är förstånd.”
29 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2 O, att jag var som i gångna månader,
som i dagarna då Gud vakade
över mig,
3 då hans lykta sken över mitt huvud
och jag gick i hans ljus
genom mörkret,
4 då jag var i min krafts dagar,
då Guds godhet vilade
över mitt hus,
5 då den Allsmäktige
ännu var med mig
och mina barn fanns
runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk
och det rann bäckar av olja
ur klippan för mig.
7 När jag gick till porten[g] i staden
och intog min plats på torget,
8 då drog sig de unga undan
när de såg mig,
och de gamla reste sig och stod.
9 Stormännen höll tillbaka sina ord
och lade handen på munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
tungan fastnade vid deras gom.
11 Varje öra som hörde mig prisade mig,
varje öga som såg mig
lovordade mig,
12 (W) för jag räddade den fattige
som ropade
och den faderlöse
som ingen hjälpare hade.
13 Den döende välsignade mig,
änkans hjärta fick jag att jubla.
14 (X) Jag klädde mig i rättfärdighet
och den var min klädnad,
rättvisan var min mantel
och huvudbonad.
15 (Y) Jag var ögon åt den blinde
och fötter åt den halte.
16 (Z) Jag var en far för de fattiga
och redde ut den okändes sak.
17 (AA) Jag krossade
den orättfärdiges käkar
och ryckte rovet från hans tänder.
18 Jag tänkte då:
”I mitt eget bo ska jag dö,
mina dagar blir många
som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vattnet,
nattens dagg vilar i mina grenar.
20 Min ära är ständigt ny,
och min båge förnyas[h] i min hand.”
21 De lyssnade på mig och väntade,
de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,
och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun
som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,
och de tog emot mitt ansiktes ljus.
25 Jag valde väg åt dem
och satt som hövding,
jag tronade som en kung
bland sina män,
som en som tröstar de sörjande.
30 Nu skrattar de åt mig,
dessa som är yngre än jag,
medan jag inte hade satt deras fäder
ens bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp kunde
deras händer ge mig,
de som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager den torra marken
som redan förut var öde
och ödslig.
4 De plockar saltörter[i] bland snåren
och ginströtter[j] är deras mat.
5 De drivs ut från gemenskapen,
man ropar efter dem som tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner,
i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren,
de kryper ihop under nässlor.
8 De är uslingar och ärelösa,
utjagade ur landet.
9 (AB) Nu har jag blivit deras nidvisa,
jag har blivit ett ordspråk
bland dem.
10 (AC) De avskyr mig
och håller sig borta från mig,
de tvekar inte att spotta mig
i ansiktet.
11 (AD) Gud har lossat min bågsträng
och plågat mig,
därför släpper de sina hämningar
inför mina ögon.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,
de slår undan mina fötter
och banar sig väg
för att fördärva mig.
13 De river upp min stig,
de arbetar på mitt fördärv,
men de får ingen hjälp.
14 De bryter fram
som genom en bred rämna,
de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som en storm
och min räddning har försvunnit
som ett moln.
16 (AE) Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel,
han fattar mig i min livklädnad.
19 (AF) Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 (AG) Jag ropar till dig,
men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp,
men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand
ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden
och för mig bort,
du skakar mig i stormen.
23 (AH) Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning där allt levande
samlas.
24 Men räcker man inte ut handen
när man faller,
ropar man inte efter hjälp
när olyckan kommer?
25 (AI) Grät jag inte över den
som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 (AJ) Men när jag sökte det goda
kom det onda,
när jag väntade på ljus kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Mörk går jag omkring,
men inte av solen[k].
Jag reser mig bland folket
och ropar på hjälp.
29 (AK) Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna[l].
30 Min hud svartnar och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 (AL) Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 (AM) Jag slöt ett förbund
med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2 Vilken lott skulle jag annars få
av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige
där ovan?
3 Ofärd drabbar ju orättfärdiga,
och olycka ogärningsmän.
4 (AN) Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5 Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6 (AO) Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så ska Gud få se att jag är oskyldig.
7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8 (AP) Då får en annan äta vad jag har sått
och mina plantor ryckas upp
med roten.
9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur
vid min nästas dörr?
10 Då får min hustru mala korn
åt en annan
och främmande män ligga
i hennes famn.
11 (AQ) Det hade varit
en skamlig handling,
en straffbar synd,
12 en eld som förtär
ända till avgrunden[m]
och föröder hela min skörd till roten.
13 Har jag kränkt
min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra
när Gud reser sig?
När han ställer mig till svars,
vad skulle jag säga?
15 (AR) Han som skapade mig i moderlivet
skapade ju dem också,
en och samme har berett oss båda
i modersskötet.
16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 (AS) Har jag ensam ätit mitt bröd
utan att den faderlöse
fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom
har jag uppfostrat honom
som en far,
och från första stund
har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något
att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig,
fick han inte värma sig
i ull från mina lamm?
21 Har jag lyft min hand
mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten[n]?
22 Då får min axel lossna
från min skuldra
och min arm brytas från sin led,
23 då skulle jag frukta Guds straff
och stå maktlös inför hans majestät.
24 (AT) Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag rent guld min trygghet?
25 (AU) Gladdes jag över
att min rikedom växte
och att min hand samlade
så mycket?
26 Hände det när jag såg
hur solljuset sken
och hur månen skred härligt fram,
27 (AV) att mitt hjärta i hemlighet
lät sig förföras
och jag gav dem en handkyss?
28 (AW) Även det hade varit
en straffbar synd,
för då hade jag förnekat
Gud i höjden.
29 (AX) Har jag glatt mig
åt min fiendes olycka,
fröjdat mig
när olyckan drabbade honom?
30 (AY) Nej, jag lät inte min mun synda
genom att begära hans liv
med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
”Alla fick mätta sig
med kött vid hans bord.”
32 (AZ) Främlingen behövde inte
övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33 (BA) Har jag dolt mina brott som Adam
och gömt min skuld inom mig,
34 (BB) av fruktan för allt folket
och rädsla för fränders förakt,
så att jag teg
och inte gick utanför dörren?
35 (BC) O, att jag hade någon
som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift[o].
Må den Allsmäktige svara mig.
Låt mig se min motparts
anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
på min skuldra,
jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
för honom,
möta honom som en furste.
38 Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
utan att betala
eller sugit ut dem
som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Elihus tal (Kap 32-37)
32 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2 (BD) Men Elihu,[p] Barakels son från Bus[q], av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:
Jag är ung till åldern,
och ni är gamla.
Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
7 (BE) Jag tänkte: ”Åldern ska tala
och de många åren
förkunna vishet.”
8 (BF) Men det beror på anden
i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt
ger henne förstånd.
9 (BG) Det är inte åldern som ger vishet
eller bara gamla som förstår
vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
Också jag vill lägga fram
min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
men se,
ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom
svar på tal.
13 Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet.
Gud kan besegra honom,
inte människor.”
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag ska inte bemöta honom
med era argument.
15 De är bestörta och svarar inte mer,
de har tappat talförmågan.
16 Skulle jag vänta
när de inget säger,
när de står där utan svar?
17 Också jag vill ta till orda,
också jag vill säga min mening,
18 (BH) för jag är uppfylld av ord,
anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin[r],
som en ny vinlägel nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag vill öppna mina läppar
och svara.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon
och inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag inte veta av,
annars kunde min skapare
strax rycka bort mig.
33 Men Job, hör nu mina ord,
lyssna till allt jag har att säga!
2 Se, jag öppnar nu mina läppar,
min tunga talar i min mun.
3 Mina ord kommer
från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår ska jag ärligt säga.
4 Guds Ande har gjort mig,
den Allsmäktiges livsande
ger mig liv.
5 Svara mig om du kan,
träd fram inför mig,
gör dig redo.
6 (BI) Se, inför Gud är vi båda lika,
också jag är formad av lera.
7 Se, rädsla för mig
behöver inte skrämma dig,
och min myndighet
ska inte trycka ner dig.
8 Men du sade inför mina öron,
så lydde orden jag hörde:
9 (BJ) ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri och utan skuld.
10 (BK) Men se, han vill ansätta mig,
han räknar mig som sin fiende.
11 (BL) Han sätter mina fötter i stocken,
han vaktar på alla mina vägar.”
12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
för Gud är större än en människa.
13 (BM) Hur kan du förebrå honom
att han inte ger ett enda ord till svar[s]?
14 Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung
över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 (BN) då öppnar han människornas öron
och bekräftar[t] deras tuktan
17 för att hindra människan
från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv
från att falla för svärd.
19 (BO) Hon tuktas med plågor
på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
hennes själ vid den föda
hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
tills inget finns kvar,
hennes ben blottas
som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
hennes liv dödens makter.
23 (BP) Om det finns en ängel hos henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan
vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
och säger:
”Rädda henne
från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för henne.”
25 (BQ) Då får hennes kropp
ny ungdomskraft,
hon blir på nytt
som i sin ungdoms dagar.
26 (BR) Hon ber till Gud
och han har behag till henne,
hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud återger människan
hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
”Jag syndade
och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
med en människa,
både två och tre gånger,
30 (BS) för att återföra hennes själ
från graven
och låta livets ljus stråla över henne.
31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
så svara mig, tala,
för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
Var stilla, jag ska lära dig vishet.
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som vet,
3 (BT) för örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss avgöra vad som är rätt,
tillsammans förstå
vad som är gott,
5 (BU) för Job har sagt: ”Jag är rättfärdig,
men Gud har berövat mig
min rätt.
6 (BV) Trots att jag har rätt
står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten
fast jag är utan skuld.”
7 (BW) Finns en man som Job,
som dricker hån som vatten,
8 (BX) som slår följe med ogärningsmän
och vandrar
med gudlösa människor?
9 (BY) Han säger ju:
”Det hjälper inte en människa
att hålla sig väl med Gud.”
10 (BZ) Lyssna därför på mig,
ni förståndiga män!
Skulle Gud göra orätt,
den Allsmäktige något
orättfärdigt?
11 (CA) Nej, han ger åt människan
efter hennes gärningar
och låter var och en få
efter sin väg.
12 (CB) Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige
förvränger inte rätten.
13 Vem satte honom
att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande,
sin livsfläkt,
15 (CC) då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter
till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 (CD) Ska den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du
den störste i rättfärdighet,
18 han som säger ”Skurk!” till en kung
och ”Skyldig!” till furstar,
19 (CE) han som inte är partisk för furstar
och inte aktar den rike
mer än den fattige,
eftersom de alla är
hans händers verk?
20 (CF) De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort
men inte genom människohand,
21 (CG) för Guds ögon följer var mans vägar
och ser alla hans steg.
22 (CH) Det finns inget mörker
och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte betrakta
en människa länge
innan hon kan ställas till doms
inför honom.
24 (CI) Han krossar mäktiga män
utan rannsakan
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten
och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, där människor ser det,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt
på alla hans vägar.
28 (CJ) Det fick de fattiga
att ropa till honom,
och han hörde
de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
vare sig ett folk
eller en enskild människa?
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
”Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer.”
33 Ska Gud löna dig
efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män kommer att säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 ”Job talar utan insikt,
hans ord är utan vishet.”
36 Låt Job prövas till det yttersta,
för han försvarar sig
som ogärningsmän.
37 (CK) Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tycker du det är rätt att säga:
”Min rättfärdighet
är större än Guds”,
3 (CL) eftersom du säger:
”Vad hjälper den mig?
Har jag mer nytta av den
än av min synd?”
4 Jag ska svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna
högt över dig.
6 (CM) Om du syndar,
vad gör du då mot honom?
Om dina brott är många,
vad skadar det honom?
7 (CN) Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han från din hand?
8 Din ondska påverkar människor
som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp
mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar:
”Var är Gud som har skapat mig,
han som låter lovsånger
ljuda[u] i natten,
11 han som ger oss
mer kunskap än jordens djur
och mer vishet än[v] himlens fåglar?”
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 (CO) Nej, Gud hör inte på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig inte
om det.
14 Även när du säger
att du inte ser honom
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 (CP) Men nu när han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket
om synden,
16 (CQ) spärrar Job upp sin mun
till tomma ord,
han hopar ord utan insikt.
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har mer att säga till Guds försvar.
3 Jag vill hämta min insikt från fjärran
och hävda min skapares
rättfärdighet.
4 Mina ord är sannerligen inte falska,
en som har full insikt är med dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 (CR) Den gudlöse låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 (CS) Han tar inte sina ögon
från de rättfärdiga.
Han låter dem trona i kungars krets,
upphöjda för evigt.
8 Men läggs de bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka brott de i trots
har begått.
10 (CT) Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om
från synden.
11 (CU) Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
ska de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan
tar till vrede,
de ropar inte på hjälp
när han binder dem.
14 (CV) De ska dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar[w]
i avgudatempel.
15 (CW) Genom lidandet vill han rädda
den som lider
och genom nöden öppna hans öra.
16 (CX) Också dig vill han locka
ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord
med utsökta rätter.
17 Men du är fylld
av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte vreden locka dig att håna,[x]
och låt inte en stor lösensumma
förleda dig.
19 Kan ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 (CY) Längta inte efter den natt
då folken ska ryckas från sin plats.
21 Akta dig, vänd dig inte till ondskan,
som du valt i stället för lidande.
22 (CZ) Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 (DA) Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga:
”Du har gjort orätt”?
24 Kom ihåg att upphöja hans verk
som människorna besjunger,
25 som alla människor ser,
som de betraktar om än i fjärran.
26 (DB) Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utforska.
27 (DC) Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn från dimman.
28 Det strömmar från skyarna
och droppar i mängd
över människor.
29 (DD) Kan någon förstå
hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus
omkring sig
och döljer havets djup.
31 Genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtars ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
även boskapen vet vad som väntar.[y]
37 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 (DE) Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 (DF) Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 (DG) Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7 Han binder[z] alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 (DH) Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 (DI) Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 (DJ) De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[aa] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (DK) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (DL) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 (DM) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
4 (DN) Var var du
när jag lade jordens grund?
Svara, om du vet och förstår.
5 (DO) Vem bestämde dess mått?
Du vet ju!
Och vem spände mätsnöret
över den?
6 Var fick dess grundpelare fäste?
Vem lade dess hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna
sjöng tillsammans
och alla Guds söner ropade
av glädje?
8 (DP) Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när jag gav det moln till kläder
och dimman till linda,
10 (DQ) när jag bestämde dess gräns
och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
här ska dina stolta vågor
lägga sig”?
12 Har du under dina dagar
befallt dagen att gry
och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
så att de gudlösa skakas bort
från den?
14 Då ändrar jorden form
som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (DR) Då mister de gudlösa sitt ljus,
och den höjda armen bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[ab] jordens vidder?
Berätta, om du förstår allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förråd,
har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24 (DS) Var går vägen dit där ljuset[ac] delar sig,
där östanvinden breder ut sig
över jorden?
25 (DT) Vem öppnar rännor för regnflödet
och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
över folktomma trakter,
öknar där ingen människa finns,
27 (DU) för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växt åt gräsets brodd?
28 (DV) Har regnet någon far?
Vem födde daggens droppar?
29 (DW) Från vilket sköte kom isen?
Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 (DX) Kan du knyta samman
Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
i rätt tid
och leda Björnen[ad] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
så att de går ut
och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
och vem gav förstånd
åt luftens tecken?[ae]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem tömmer ut
himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
39 (DY) Jagar du byte
åt lejonhonan?
Stillar du
de unga lejonens hunger
2 (DZ) när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 (EA) Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du när stengetterna ska föda,
vakar du över när hindarna
ska kalva?
5 Räknar du månaderna
de går dräktiga,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner och föder sina foster
och blir fria från sina värkar.
7 Deras ungar blir starka
och växer upp i det fria,
de springer sin väg
och vänder inte tillbaka.
8 (EB) Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 (EC) Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna vid din krubba
över natten?
13 Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran med töm
och harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka
och anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd
och samlar den vid din tröskplats?
16 Strutshonan[af]s vingar
flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar
ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
kan krossa dem,
att vilda djur kan trampa på dem.
19 (ED) Hon är hård mot sina ungar,
som om de inte var hennes.
Hon bryr sig inte om
att hennes möda
kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
upp till språng,
då ler hon åt både häst
och ryttare.
22 Ger du hästen hans styrka,
klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
som gräshoppan?
Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar[ag].
27 Han skakar och eggas
när han vinner terräng,
han kan inte stå still
när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskri.
29 Är det genom din vishet
som höken stiger
och breder ut sina vingar
mot söder?
30 Är det på din befallning
som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (EE) Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 (EF) Du som tvistar med den Allsmäktige,
ska du tillrättavisa honom?
Du som anklagar Gud, ge svar![ah]
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 (EG) Jag är för liten.
Vad kan jag svara dig?
Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
men jag säger inget mer,
två gånger, men jag gör det inte igen.
Herrens andra tal till Job
40 Då talade Herren till Job ur stormvinden. Han sade:
2 (EH) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
3 (EI) Vill du göra min rättvisa om intet?
Dömer du mig skyldig
för att själv stå rättfärdig?
4 Har du en arm som Gud,
och kan du dundra
med en röst som hans?
5 (EJ) Pryd dig då
med storhet och härlighet,
klä dig i ära och majestät.
6 Ös ut din rasande vrede,
ödmjuka alla högmodiga
med en blick.
7 (EK) Underkuva alla högmodiga
med en blick,
slå ner de gudlösa på stället.
8 Göm dem alla i stoftet,
fjättra deras ansikten i mörkret.
9 (EL) Då ska också jag prisa dig
för att din högra hand
ger dig frälsning.
10 Se Behemot[ai],
som jag har skapat liksom dig.
Han lever av gräs som en oxe.
11 Se kraften i hans höfter
och styrkan i hans bukmuskler.
12 Hans svans är styv som en ceder,
hans lårsenor är sammanvävda.
13 Hans benpipor är som kopparrör,
benen liknar järnstänger.
14 Han är förstlingen av Guds verk,
men hans skapare kan komma nära
med sitt svärd.
15 Bergen bär fram mat åt honom,
och alla de vilda djuren
har där sin lek.
16 Han lägger sig ner under lotusträd,
i skydd av rör och vass.
17 Lotusträden ger honom skugga,
flodens pilträd omger honom.
18 Även om strömmen är kraftig
oroas han inte,
om så Jordan forsar mot hans gap
är han trygg.
19 Kan någon gripa tag i hans ögon
eller borra snaror genom hans nos?
20 Kan du dra upp Leviatan[aj] med krok
eller kuva hans tunga med rep?
21 Kan du sätta en sävlina[ak] i hans näsa
eller borra en hake
genom hans käke?
22 Skulle han vädja till dig om nåd
gång på gång
eller tala till dig med mjuka ord?
23 Skulle han sluta fördrag med dig
så att du kan ta honom som slav
för alltid?
24 Kan du leka med honom
som med en fågel
eller hålla honom i band
åt dina flickor?
25 Kan fiskarlag köpslå om honom
och dela upp honom
mellan köpmän?
26 Kan du fylla hans hud
med harpuner
och hans huvud med fiskespjut?
27 Bär hand på honom,
så minns du den striden
och gör inte om det!
28 Nej, den som hoppas på seger
blir besviken,
redan när man ser honom
är man slagen.
41 (EM) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (EN) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[al]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[am]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[an]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[ao].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation