Bible in 90 Days
Herrens stora under
135 [a]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [b]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [c]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [d]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [e]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [f]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [g]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [h]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [i]Han slog många folk[j]
och dödade mäktiga kungar –
11 [k]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [l]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [m]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [n]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [o]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Evig är hans nåd
136 [p]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [q]Tacka gudarnas Gud,
evig är hans nåd.
3 [r]Tacka herrarnas Herre,
evig är hans nåd.
4 [s]Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.
5 [t]Han gjorde himlen med förstånd,
evig är hans nåd,
6 [u]han bredde ut jorden över vattnen,
evig är hans nåd,
7 [v]och gjorde de stora ljusen,
evig är hans nåd,
8 solen till att råda över dagen,
evig är hans nåd,
9 månen och stjärnorna
till att råda över natten,
evig är hans nåd.
10 [w]Han slog de förstfödda i Egypten,
evig är hans nåd,
11 [x]och förde Israel ut därifrån,
evig är hans nåd,
12 [y]med stark hand och utsträckt arm,
evig är hans nåd.
13 [z]Han delade Röda havet mitt itu,
evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
och hans här i Röda havet,
evig är hans nåd.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
evig är hans nåd,
17 [aa]han slog stora kungar,
evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
evig är hans nåd,
19 [ab]Sichon, amoreernas kung,
evig är hans nåd,
20 [ac]och Og, Bashans kung,
evig är hans nåd,
21 [ad]och gav deras land som arvedel,
evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
evig är hans nåd.
23 [ae]Han tänkte på oss i vår förnedring,
evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
ur våra fienders våld,
evig är hans nåd.
25 [af]Han ger mat åt allt levande,
evig är hans nåd.
26 Tacka himlens Gud,
evig är hans nåd!
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[ag]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[ah]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
7 [ai]Herre, tänk på Jerusalems dag
då Edoms barn ropade:
"Riv, riv ner ända till grunden!"
8 [aj]Dotter Babel, du fördärvade[ak],
lycklig är den som får ge dig
för det du har gjort mot oss.
9 [al]Lycklig är den
som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan.
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [am]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [an]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [ao]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
4 [ap]Herre, jordens alla kungar
ska tacka dig
när de hör din muns ord.
5 [aq]De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 [ar]Herren är upphöjd
men ser till den ringe.
Den högmodige känner han
fjärran ifrån.
7 [as]När jag går genom nöd
håller du mig vid liv,
du sträcker ut din hand
mot mina fienders vrede,
din högra hand frälser mig.
8 [at]Herren ska fullborda sitt
verk för mig.
Herre, evig är din nåd.
Överge inte[au] dina händers verk!
Herren känner mig
139 [av]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [aw]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [ax]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [ay]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [az]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [ba]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [bb]Du har skapat mina njurar[bc],
du vävde mig i moderlivet.
14 [bd]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[be].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [bf]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [bg]Hur ofattbara[bh] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[bi].
21 [bj]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
23 [bk]Rannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
24 [bl]Se om jag är på en olycksväg,
och led mig på den eviga vägen.
Bön om skydd mot onda människor
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Rädda mig, Herre,
från onda människor,
skydda mig från våldsmän
3 som gör onda planer i sina hjärtan
och vållar strid varje dag.
4 [bm]De vässar sina tungor som ormar,
de har huggormsgift
bakom sina läppar.
Sela
5 Bevara mig, Herre,
från de gudlösas händer,
skydda mig från våldsmän
som planerar för att
få mina fötter på fall.
6 De stolta gillrar fällor
med rep för mig,
de lägger nät vid vägens kant,
de sätter snaror för mig.
Sela
7 [bn]Jag säger till Herren:
Du är min Gud.
Lyssna, Herre,
till mitt rop om nåd!
8 Herre, min Herre,
min frälsnings styrka[bo],
du skyddar mitt huvud
på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte
de gudlösas önskningar,
låt inte deras planer lyckas
så att de förhäver sig.
Sela
10 [bp]Låt dem som omringar mig
själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 [bq]Låt glödande kol regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup så att de aldrig
kommer upp.
12 Förtalare ska inte bestå i landet,
våldsmän ska jagas av olycka
med slag på slag.
13 [br]Jag vet att Herren ska ta sig an
den förtrycktes sak
och skipa rätt åt den fattige.
14 De rättfärdiga ska prisa ditt namn,
de ärliga ska bo inför ditt ansikte.
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [bs]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [bt]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [bu]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[bv],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [bw]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[bx]
8 [by]Men till dig, Herre min Herre,
ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt.
Förkasta inte min själ[bz]!
9 Bevara mig från snarorna
de lägger för mig,
från förbrytarnas fällor.
10 [ca]Låt de gudlösa fastna
i sina egna nät
medan jag går trygg förbi.
Bön i ensamhet och nöd
142 [cb]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[cc].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [cd]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [ce]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [cf]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [cg]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [ch]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Bön om räddning från undergång
143 [ci]En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
Svara mig i din trofasthet,
i din rättfärdighet.
2 [cj]Gå inte till doms med din tjänare,
för ingen levande är rättfärdig
inför dig.
3 [ck]Fienden jagar min själ,
han trampar mitt liv till marken,
han lägger mig i mörker
likt dem som länge varit döda.
4 [cl]Min ande mattas i mig,
mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 [cm]Jag minns dagar som gått,
jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
6 [cn]Jag sträcker mina händer mot dig,
min själ är som törstig jord
inför dig. Sela
7 [co]Herre, skynda att svara mig,
min ande förgås!
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag som de
som går ner i graven.
8 [cp]Låt mig möta din nåd på morgonen,
för jag litar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag lyfter min själ till dig.
9 Rädda mig från mina fiender,
Herre,
hos dig söker jag skydd.
10 [cq]Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din gode Ande leda mig[cr]
på jämn mark.
11 Herre, ge mig liv
för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
i din rättfärdighet.
12 [cs]Förinta mina fiender i din nåd,
förgör alla som plågar min själ,
för jag är din tjänare.
Kungens lovsång och bön
144 [ct]Av David.
Lovad är Herren, min klippa,
som övar mina armar för strid,
mina händer för krig –
2 [cu]min nåd och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt
som lägger mitt folk[cv] under mig!
3 [cw]Herre, vad är en människa
att du bryr dig om henne,
en människoson
att du tänker på honom?
4 [cx]Människan är som en vindpust,
hennes dagar som en försvinnande
skugga.
5 [cy]Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen så att de ryker.
6 [cz]Låt blixtar slå ner och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 [da]Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de väldiga vattnen,
ur främlingarnas hand!
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
9 [db]Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdom
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats[dc],
13 när våra lador är fulla
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade[dd],
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15 [de]saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!
Herrens storhet och godhet
145 [df][dg]En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig,
min Gud och kung,
och lova ditt namn
för alltid och för evigt.
2 Jag vill lova dig varje dag
och prisa ditt namn
för alltid och för evigt.
3 [dh]Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är ofattbar.
4 [di]Släkte efter släkte prisar dina verk
och förkunnar dina väldiga
gärningar.
5 [dj]Ditt majestäts härlighet och ära
och dina underbara verk
vill jag begrunda.
6 Dina väldiga gärningars makt
ska man tala om,
och din storhet ska jag förkunna.
7 Man ska ropa ut ryktet
om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 [dk]Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig
över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk ska tacka dig
och dina trogna ska lova dig.
11 De ska tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt,
12 så att människors barn lär känna
dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt välde består från släkte till släkte.
13b Herren är trofast i allt han säger
och kärleksfull i allt han gör.[dl]
14 Herren stöder alla som vacklar
och reser upp alla nerböjda.
15 [dm]Allas ögon hoppas på dig,
och du ger dem deras mat
i rätt tid.
16 [dn]Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig
i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 [do]Herren är nära
alla som ropar till honom,
alla som ropar till honom
i sanning.
19 [dp]Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälser dem.
20 Herren bevarar
alla som älskar honom,
men alla gudlösa ska han förgöra.
21 Min mun ska förkunna Herrens lov,
och allt som lever
ska lova hans heliga namn
för alltid och för evigt.
Herren vår hjälpare
146 [dq]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [dr]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [ds]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [dt]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [du]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [dv]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [dw]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [dx]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [dy]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [dz]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [ea]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [eb]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [ec]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [ed]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [ee]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [ef]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [eg]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [eh]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[ei].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [ej]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [ek]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
18 Han sänder sitt ord
och det frusna smälter,
han låter sin vind[el] blåsa
och vattnet strömmar.
19 [em]Han förkunnar sitt ord för Jakob,
sina lagar och bud för Israel.
20 [en]Så har han inte gjort
för något annat folk,
de känner inte hans domar.
Halleluja!
Skapelsens lovsång
148 [eo]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [ep]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [eq]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [er]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [es]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[et].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [eu]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [ev]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[ew] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
13 [ex]De ska prisa Herrens namn,
för endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord
och himmel.
14 [ey]Han har rest ett horn[ez] för sitt folk
till lovsång för alla sina trogna,
för Israels barn,
det folk som står honom nära.
Halleluja!
Glädje i Herren
149 [fa]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [fb]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [fc]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [fd]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [fe]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [ff]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [fg]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [fh]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [fi]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Halleluja!
150 [fj]Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans mäktiga valv.
2 [fk]Prisa honom för hans mäktiga
gärningar,
prisa honom för hans väldiga
storhet.
3 [fl]Prisa honom med basunklang,
prisa honom med lyra och harpa.
4 [fm]Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängar och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande
cymbaler.
6 [fn]Allt som andas ska prisa Herren!
Halleluja!
Inledning
1 (A) Ordspråk[fo] av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Med dem lär man känna
vishet och förmaning
och förstår kloka ord,
3 man får förmaning
till att handla vist,
rättfärdigt, rättvist och rätt.
4 De ger de okunniga[fp] klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem
och ökar sin lärdom,
den förståndige får klok ledning.
6 Med dem förstår man
ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 (B) Att vörda Herren
är början till kunskap,
men dårar[fq] föraktar
vishet och förmaning.
Varning för att ledas vilse
8 (C) Hör, min son,
din fars förmaning
och förkasta inte
din mors undervisning,
9 (D) för de är en skön krans
för ditt huvud
och en vacker kedja
för din hals.[fr]
10 (E) Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger:
”Kom med oss!
Vi ska ligga på lur efter blod,
i bakhåll för oskyldiga
utan orsak.
12 Som dödsriket
ska vi sluka dem levande,
friska och sunda
ska de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart ska vi vinna,
vi ska fylla våra hus med byte.
14 Dela du vår lott med oss!
Vi alla ska ha gemensam kassa.”
15 Min son,
gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig,
16 (F) för deras fötter
skyndar till det som är ont,
de rusar för att spilla blod.
17 Det är ingen mening
att lägga ut nätet
inför ögonen på alla fåglarna.
18 De ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv[fs].
19 (G) Så går det dem som söker
oärlig vinst,
den tar livet av sina ägare.
Visheten kallar och varnar
20 Visheten ropar på gatan,
hon höjer sin röst på torgen.
21 (H) Hon predikar i gathörnens buller[ft],
vid ingången till stadens portar[fu]
talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
älska okunnighet,
ni hånare njuta av att håna
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
Se, jag ska låta min Ande
flöda över er,
jag ska låta er lära känna mina ord.
24 (I) Men ni vägrade lyssna
när jag ropade,
ingen brydde sig
när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
och ville inte veta av
mina varningar.
26 (J) Därför ska också jag le åt er olycka
och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
och er olycka drar in
som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 (K) Då ska de ropa till mig
utan att jag svarar,
de ska söka mig
utan att finna mig.
29 De hatade kunskap
och valde inte att vörda Herren,
30 de ville inte veta av mitt råd
utan föraktade alla mina varningar.
31 (L) Därför ska de få äta
sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer,
32 för de okunnigas avfällighet
ska döda dem
och dårarnas sorglöshet
förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig
ska bo i trygghet
och inte behöva frukta något ont.”
Visheten bevarar från fördärv
2 Min son,
om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig
2 (M) så att ditt öra lyssnar till visheten
och du böjer ditt hjärta
till klokheten,
3 (N) ja, om du ropar efter insikten
och höjer din röst efter klokheten,
4 (O) om du söker den som silver
och letar efter den
som efter skatter,
5 då ska du förstå
vad det är att vörda Herren
och finna kunskapen om Gud.
6 (P) För det är Herren som ger vishet,
från hans mun kommer kunskap
och klokhet.
7 Han har visa råd[fv]
i förvar åt de ärliga,
han är en sköld
för dem som lever hederligt,
8 (Q) han beskyddar det rättas stigar
och bevarar sina frommas väg.
9 Då ska du förstå vad som är
rättfärdigt, rättvist och rätt,
det godas alla vägar.
10 För vishet ska komma in i ditt hjärta
och kunskap bli ljuvlig för din själ,
11 omdöme ska bevara dig
och klokhet beskydda dig.
12 Visheten ska rädda dig
från det ondas väg,
från dem som talar
det som är förvridet,
13 som överger det rättas stigar
för att vandra på mörkrets vägar,
14 som gläds över att göra det onda
och fröjdar sig över
ondskans förvrängningar,
15 som följer krokiga stigar
och går på villovägar.
16 (R) Visheten ska rädda dig
från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru
som talar hala ord,
17 (S) hon som har övergett
sin ungdoms vän
och glömt sin Guds förbund[fw].
18 (T) Hennes hus sjunker ner i döden,
hennes vägar går
till skuggornas boning.
19 De som går in till henne
kommer aldrig tillbaka,
de når inte livets stigar.
20 Därför ska du vandra
på de godas väg
och hålla dig
på de rättfärdigas stigar,
21 (U) för de ärliga får bo i landet
och de hederliga stanna där.
22 (V) Men de gudlösa[fx] ska utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.
Vishet och gudsfruktan hör ihop
3 (W) Min son,
glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta,
2 (X) för de ska ge dig långt liv
och många levnadsår och frid.
3 (Y) Låt inte godhet och sanning
lämna dig.
Bind dem runt din hals[fy],
skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 (Z) så finner du nåd och gott förstånd
i Guds och människors ögon.
5 (AA) Förtrösta på Herren
av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom
på alla dina vägar,
så ska han jämna dina stigar.
7 (AB) Var inte vis i dina egna ögon,
vörda Herren
och undvik det onda.
8 Det ska ge hälsa åt din kropp,
kraft åt alla dess ben.
9 (AC) Ära Herren med vad du äger
och med det första
av all din gröda.
10 Då ska dina lador fyllas
av rika skördar
och dina pressar
flöda över av vin.
11 (AD) Min son,
förakta inte Herrens fostran
och förarga dig inte
när han tuktar dig,
12 (AE) för den Herren älskar tuktar han
likt en far[fz] den son han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa
som funnit visheten,
den människa som får förstånd,
14 (AF) för vishetens värde
är bättre än silvrets
och vinsten hon ger
är bättre än guld.
15 (AG) Hon är dyrbarare än pärlor,
ingen av dina skatter[ga]
kan jämföras med henne.
16 (AH) Långt liv har hon i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Hennes vägar är ljuvliga vägar,
alla hennes stigar är trygga.
18 (AI) Hon är ett livets träd[gb]
för dem som får tag i henne,
lyckliga är de
som håller fast vid henne.
19 (AJ) Genom visheten har Herren
lagt jordens grund,
med förstånd har han
berett himlen.
20 Genom hans kunskap
bröt djupets vattenmassor fram
och molnen droppade av fukt.
21 Min son,
bevara klokhet och omdöme,
låt dem inte vika från din blick.
22 De ska ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 (AK) Då ska du vandra trygg på din väg,
din fot ska inte slinta.
24 (AL) När du lägger dig
ska inget skrämma dig,
och när du lagt dig
ska du sova gott.
25 (AM) Du behöver inte vara rädd
för plötslig fara
eller för stormen
som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och bevara din fot för snaran.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte en behövande något gott
när det står i din makt att hjälpa.
28 (AN) Säg inte till din nästa:
”Kom tillbaka senare,
i morgon ska jag ge dig”,
när du har något nu.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa
som bor trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak
när han inte har gjort dig
något ont.
31 (AO) Avundas inte en våldsam man
och välj inte någon av hans vägar,
32 (AP) för Herren avskyr den som är falsk
men är förtrolig med de ärliga.
33 (AQ) Herrens förbannelse vilar
över den gudlöses hus,
men han välsignar
de rättfärdigas hem.
34 (AR) Föraktare föraktar han[gc],
men ger nåd åt de ödmjuka.
35 De visa får ära till arvedel,
de dåraktiga får skam.
Vishetens storhet
4 (AS) Lyssna, barn,
till er fars förmaning,
ta vara på den så att ni får förstånd.
2 God lärdom ger jag er,
överge inte min undervisning.
3 (AT) För jag har själv varit barn
och haft en far,
varit liten och min mors ende son.
4 (AU) Då undervisade han mig
och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast
vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Vinn vishet, vinn förstånd!
Glöm inte vad min mun har sagt
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten,
så ska hon bevara dig.
Älska henne,
så ska hon skydda dig.
7 Visheten är det viktigaste.[gd]
Vinn vishet, vinn förstånd
med allt du äger.
8 (AV) Håll henne högt,
så ska hon upphöja dig.
Hon ger dig ära
när du omfamnar henne.
9 (AW) En skön krans
ska hon sätta på ditt huvud,
en ärekrona ska hon räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 (AX) Hör, min son,
ta emot mina ord,
så blir dina levnadsår många.
11 (AY) Jag lär dig vishetens väg,
jag leder dig på rätta stigar.
12 (AZ) När du går
ska inget hindra dina steg,
när du springer
ska du inte snava.
13 (BA) Håll fast vid min förmaning,
släpp den inte.
Bevara den, för den är ditt liv.
14 (BB) Gå inte in på de gudlösas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av från den och gå förbi.
16 De kan inte sova
om de inte fått göra något ont,
de mister sin sömn
om de inte fått någon på fall,
17 för de äter ondskans bröd
och dricker våldets vin.
18 De rättfärdigas stig
är som gryningens ljus,
som växer i klarhet
tills dagen når sin höjd.
19 Men de gudlösas väg
är som djupaste mörker,
de märker inte
vad som blir deras fall.
20 (BC) Min son,
ta vara på vad jag säger,
vänd ditt öra till mina ord.
21 (BD) Låt dem inte vika från din blick,
bevara dem i ditt hjärtas djup,
22 för de är liv för den som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta[ge],
för därifrån utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek
vara fjärran från dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 (BE) Tänk på[gf] stigen
där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 (BF) Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Varning för sexuell omoral
5 Min son, lyssna till min vishet,
vänd ditt öra till min klokhet,
2 så att du tar vara på gott omdöme
och dina läppar bevarar kunskapen.
3 (BG) För en trolös kvinnas läppar
dryper av honung,
hennes mun är halare än olja,
4 (BH) men till sist blir hon
bitter som malört,
vass som ett tveeggat svärd.
5 (BI) Hennes fötter styr ner mot döden,
till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte,
hennes stigar leder vilse
utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, barn,
vik inte bort från min muns ord.
8 Låt din väg gå långt från henne,
kom inte nära dörren
till hennes hus.
9 Annars får du ge din kraft åt andra,
dina år åt en grym herre.
10 Främlingar mättar sig
av din rikedom[gg]
och ditt arbetes frukt hamnar
i en annans hus.
11 Till slut ska du sucka,
när din kropp och ditt hull
tynar bort,
12 och säga:
”Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta
förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte
till mina lärares röst?
Varför vände jag inte mitt öra
till dem som undervisade mig?
14 (BJ) Hur nära var det inte
att jag drabbades[gh] av allt ont
mitt i den samlade församlingen!”
15 (BK) Drick vatten ur din egen brunn,
det som rinner ur din egen källa.
16 Ska dina källor
rinna ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, de ska tillhöra dig, bara dig,
och inga främlingar jämte dig.
18 (BL) Må din källa vara välsignad,
och gläd dig över
din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden,
den sköna gasellen.
Låt hennes bröst
alltid tillfredsställa dig,
hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 (BM) Min son, varför låta dig berusas
av en främmande kvinna
och famna en som inte är din?
21 (BN) Inför Herrens ögon
är människans vägar uppenbara,
han betraktar alla hennes steg.[gi]
22 (BO) Den gudlöse fångas
av sina egna missgärningar
och fastnar i sina synders snaror.
23 Han dör av brist på förmaning,
i sin stora dårskap går han vilse.
Varning för olika slags dårskap
6 (BP) Min son, har du gått i borgen
för din nästa
och gett ditt handslag
åt en främling?
2 Har du blivit snärjd av dina ord
och fångad av vad din mun
har sagt?
3 Gör då så här, min son,
för att rädda dig när du hamnat
i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig
och ge honom ingen ro,
4 (BQ) unna inte dina ögon någon sömn
eller dina ögonlock en blund,
5 (BR) rädda dig som en gasell
ur hans grepp
och en fågel ur jägarens våld.
6 (BS) Gå till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har varken furste,
förman eller herre,
8 (BT) men hon skaffar sin föda
om sommaren
och samlar sin mat
under skördetiden.
9 Hur länge ska du ligga, du late?
När ska du resa dig
ur din sömn?
10 (BU) Sov lite till, slumra lite till,
ligg lite till med armarna i kors,
11 (BV) så kommer fattigdomen över dig
som en rövare[gj]
och nöden som en beväpnad man.
12 (BW) En fördärvad människa,
en ond man
är den som går
med falskhet i sin mun,
13 (BX) som blinkar med ögonen,
skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14 Han har svek i sitt hjärta,
han smider ständigt onda planer
och skapar gräl.
15 Därför kommer hans olycka
med hast,
han krossas plötsligt utan räddning.
16 Sex saker är det som Herren hatar,
sju som han avskyr:
17 (BY) stolta ögon, en falsk tunga,
händer som spiller oskyldigt blod,
18 (BZ) ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar
till det som är ont,
19 (CA) ett falskt vittne som främjar lögn
och den som skapar gräl
mellan bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20 (CB) Min son, håll fast vid din fars bud
och förkasta inte
din mors undervisning.
21 (CC) Bär dem alltid
bundna vid ditt hjärta,
fäst dem vid din hals.
22 (CD) Låt dem leda dig när du går,
vaka över dig när du ligger
och tala till dig när du vaknar.
23 (CE) Budet är en lykta
och undervisningen ett ljus,
förmanande tillrättavisning
är en väg till livet.
24 (CF) De ska bevara dig
från den onda kvinnan[gk],
från den främmandes hala tunga.
25 Ha inte begär i ditt hjärta
till hennes skönhet
och låt henne inte fånga dig
med sina blickar,
26 för en prostituerad
kan ta din sista brödbit,
men en gift kvinna
jagar din dyrbara själ[gl].
27 Kan man bära eld i sin famn
utan att kläderna blir brända?
28 Eller kan man gå på glödande kol
utan att fötterna blir svedda?
29 Så går det den
som går in till sin nästas hustru,
ingen som rör henne
blir ostraffad.
30 Föraktar man inte[gm] tjuven som stjäl
för att äta sig mätt
när han är hungrig?
31 (CG) Blir han ertappad
får han betala sjufalt[gn]
och ge ifrån sig allt han har
i sitt hus.
32 Den som begår äktenskapsbrott
saknar vett,
den som gör så fördärvar sitt liv.
33 Plåga och skam är vad han vinner,
hans vanära utplånas aldrig,
34 (CH) för mannens vrede är svartsjuk,
han skonar inte på hämndens dag.
35 Han tar inte emot
några försoningsgåvor,
han bryr sig inte om
dina stora mutor.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation