Bible in 90 Days
En förgiftad stuvning blir ätlig
38 Elisa återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när han undervisade de unga profeterna bad han Gehasi: Ta fram din största gryta och gör i ordning en stuvning till kvällsmat åt männen.
39 En av männen gick då ut för att samla örter och kom tillbaka med frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan trots att ingen kände till dem.
40 Men när männen började äta av stuvningen märkte de genast att något var galet och utbrast: Döden är i grytan, du gudsman!
41 Ge mig lite mjöl, sa Elisa. Han tog mjölet och kastade det i grytan. Nu är allt bra! Fortsätt och ät! sa han. Och alla åt utan att bli sjuka.
En liten säck mjöl räcker till många
42 En dag kom en man från Baal-Salisa med en säck säd och tjugo bröd som bakats av mjöl från den första skörden. Elisa föreslog Gehasi att man skulle använda detta till mat åt de unga profeterna.
43 Vad menar du? Skulle det här lilla räcka till hundra personer? utbrast Gehasi.Gör det i ordning bara, för Herren har sagt att det ska räcka åt alla och till och med bli över! sa Elisa.
44 Gehasi gjorde i ordning maten åt dem, och det blev på det sättet som Herren hade sagt.
Den spetälske Naaman blir botad
5 Naaman var överbefälhavare för armén i Aram, och kungen där satte stort värde på honom för hans många ärofulla segrar. Han var alltså ansedd som en stor hjälte, men han led av spetälska.
2 Mindre enheter av arameer hade gått in i Israel, och bland de fångar de tagit fanns en liten flicka som fick komma i tjänst hos Naamans fru.
3 En dag sa den lilla flickan till sin husmor: Jag önskar att herrn kunde besöka profeten i Samaria. Han skulle säkert bota honom från spetälskan!
4 Naaman berättade för kungen vad den lilla flickan hade föreslagit.
5 Res du och besök profeten, sa kungen till honom. Jag ska skriva ett rekommendationsbrev, som du kan visa kungen i Israel.Naaman gav sig iväg med tio talenter silver, sex tusen siklar guld och dessutom tio uppsättningar dyrbara kläder.
6 I brevet till kungen stod det: Mannen som överlämnar det här brevet är min tjänare Naaman. Jag vill att du ska göra honom fri från hans spetälska.
7 När kungen i Israel läste brevet rev han sönder sina kläder i ilska och förtvivlan och utbrast: Han skickar hit en spetälsk och vill att jag ska göra honom frisk! Är jag då kanske Gud, som kan ge och ta liv? Nej, han försöker säkert bara finna en anledning till att anfalla oss igen.
8 Men när profeten Elisa fick höra talas om hur upprörd kungen hade blivit, skickade han ett meddelande till honom: Varför är du så upprörd? Sänd Naaman till mig, så ska han få se att det verkligen finns en Guds profet här i Israel.
9 Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade utanför Elisas hus.
10 Elisa skickade ut en tjänare till honom med beskedet att han skulle gå och doppa sig i floden Jordan sju gånger. Då skulle varje spår av hans spetälska försvinna!
11 Men Naaman blev arg och for sin väg.Jag tycker att han åtminstone borde ha kommit ut och talat med mig, sa han. Jag hade väntat mig att han skulle stryka med sin hand över det sjuka stället och be i Herrens, sin Guds, namn!
12 Är inte floderna Abana och Parpar i Damaskus bättre än alla floder i Israel tillsammans? Om det är floder jag behöver, kan jag bada hemma och bli av med spetälskan. Sedan for han ilsken därifrån.
13 Men hans officerare försökte tala förstånd med honom och sa: Om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du ha gjort det, eller hur? Därför borde du också lyda honom nu när han säger att du ska göra något så enkelt som att gå och bada för att bli frisk!
14 Naaman for då ner till floden Jordan och doppade sig där sju gånger, precis som profeten hade sagt åt honom. Och undret skedde! Han blev helt återställd, och hans hud var fin som på ett litet barn.
15 Då for han och hela hans sällskap tillbaka för att tacka profeten. När de allesammans stod där framför honom sa Naaman: Nu förstår jag att det inte finns någon Gud i hela världen, förutom i Israel. Ta nu emot de gåvor som jag har med mig.
16 Inför Herren, min Gud, säger jag att jag inte kan ta emot dem, svarade Elisa.Naaman försökte övertala Elisa, men han vägrade att ta emot någonting.
17 Låt mig då få med mig hem så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära, sa Naaman. För från och med nu ska jag inte offra brännoffer eller slaktoffer till någon annan Gud än Herren.
18 Men kan Herren förlåta mig en sak? När min herre kungen går till guden Rimmons tempel för att tillbe och lutar sig mot min arm, kan Herren då förlåta mig om jag också böjer mig?
19 Ja, det ska han göra, svarade Elisa. Och så for Naaman hem igen.
Elisas tjänare skaffar sig förmåner
20 Men Elisas tjänare Gehasi tyckte att profeten hade handlat fel som inte tagit emot de erbjudna gåvorna. Jag ska följa efter Naaman och försöka få något av honom, tänkte han för sig själv.
21 Gehasi skyndade sig alltså efter Naaman, och när denne fick se honom, steg han ur vagnen och gick fram till honom.Jag hoppas att allt står väl till, sa han.
22 Ja, allt är väl, men min herre har skickat mig hit för att säga att två unga profeter från Efraims bergsbygd just har kommit till oss, och han skulle gärna vilja ge dem en talent silver och var sin uppsättning kläder, ljög Gehasi.
23 Ta två talenter, föreslog Naaman. Han gav honom också de dyrbara kläderna och lade silvret i ett par säckar. Två av hans tjänare fick följa med och bära dem åt Gehasi.
24 Men när de kom fram till berget där Elisa bodde tog Gehasi säckarna från tjänarna, sände dem tillbaka och gömde sedan pengarna i huset.
25 När han kom in till Elisa, frågade profeten: Var har du varit, Gehasi? Jag har inte varit någonstans, svarade han.
26 Förstår du inte att jag var där i min ande, när Naaman steg ur sin vagn för att möta dig? sa Elisa. Är det här den rätta tiden att ta emot pengar, kläder, olivplanteringar, vingårdar, oxar och tjänare?
27 Eftersom du har gjort så här, ska Naamans spetälska komma över dig i stället och över dina barn och barnbarn för alltid.Och Gehasi lämnade rummet spetälsk med en hy vit som snö.
Elisa får en yxa att flyta
1-2 En dag kom profetlärjungarna och pratade med Elisa. Rummet där du undervisar oss är alldeles för litet, sa de. Kan vi inte bygga ett nytt hus nere vid Jordanfloden, där det finns gott om byggnadsmaterial? Jo, det tycker jag ni ska göra, svarade Elisa.
3 Men kan du inte komma med oss? föreslog någon.Det ska jag göra, svarade han.
4 När de kom ner till Jordan började de fälla träd,
5 men för en av dem lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden.Ett sånt elände, ropade han bestört. Jag som hade lånat yxan!
6 Var föll den i någonstans? frågade profeten.Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisa skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan.
7 Plocka upp den! sa Elisa till honom, och den unge mannen hämtade upp yxan.
Elisa tar en hel armé till fånga
8 En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och gav sina officerare order om var de skulle slå läger nämnde han en viss plats för dem.
9 Omedelbart varnade Elisa kungen i Israel för att närma sig just den platsen. Arameerna planerar att dra samman sina trupper dit, sa han.
10 Kungen skickade då ut en spanare som kunde bekräfta att Elisa hade rätt. Gång på gång varnade Elisa kungen på samma sätt.
11 Kungen i Aram blev irriterad: Vem av er är det som förråder oss? frågade han sina officerare när han sammankallat dem. Vem har informerat kungen i Israel om mina planer?
12 Det är inte någon av oss, svarade en av officerarna. Det är profeten Elisa i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.
13 Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom, utbrast kungen.Elisa är i Dotan, var det då någon som upplyste honom om.
14 En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden Dotan.
15 När profetens tjänare steg upp tidigt på morgonen och såg alltsammans blev han orolig.Vad ska vi göra nu? ropade han skräckslagen till Elisa.
16 Var inte rädd! Vår armé är större än deras! svarade Elisa.
17 Sedan bad Elisa: Herre, öppna hans ögon, så att han ser!Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar som av eld överallt på höjderna runt omkring.
18 När fienden drog fram mot dem, bad Elisa: Herre, gör dem blinda! Herren gjorde som Elisa önskade.
19 Då gick Elisa ut till dem och sa: Ni har kommit fel! Det här är inte rätt stad! Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker. Sedan ledde han dem till Samaria.
20 Så snart de kom fram bad Elisa: Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se. Herren gjorde som Elisa ville, och de upptäckte att de var i Israels huvudstad Samaria.
21 När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisa: Herre, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?
22 Gör inte det! svarade Elisa. Brukar vi döda krigsfångar? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem igen!
23 Kungen anordnade då en stor fest för dem och skickade sedan hem dem till Aram. Från den stunden blev det slut på deras räder mot Israel.
Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut
24 Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria.
25 Följden blev att det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade 80 siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning!
26-30 En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: Hjälp mig, Ers Majestät!Om inte Herren hjälper dig, vad ska då jag kunna göra? svarade han. Logen är tom och vinpressen står stilla. Vad skulle jag kunna göra för dig? Hon svarade: En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att döda sin son, så gömde hon honom.När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Då kunde man genom revorna se att han bar säcktyg närmast kroppen.
31 Gud, du får döda mig, om jag inte avrättar Elisa i dag, sa kungen och svor en ed.
32 Elisa satt i sitt hus och rådgjorde med stadens styresmän, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbärarna kom, sa Elisa till de andra: Denne mördare vi har till kung har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.
33 Elisa hann precis säga detta innan budbäraren och sedan även kungen anlände.Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här, for kungen ut mot Elisa. Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?
7 Elisa svarade: Herren säger att man i morgon vid den här tiden ska kunna köpa åtta kilo mjöl eller sexton kilo säd för en sikel silver vid Samarias stadsport!
2 Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster! svarade kungens adjutant.Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det! sa Elisa till honom.
Några spetälska män tar en risk
3 Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten, och de funderade: Varför ska vi bara sitta här tills vi dör?
4 Inne i staden kommer vi att svälta ihjäl och här är det inte ett dugg bättre. Därför kan vi ju lika gärna gå över till arameerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.
5 I skymningen gick de ut till fiendens läger, men det fanns ingen där!
6 Herren hade nämligen låtit arameerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. Kungen i Israel har lejt hetiterna och egyptierna för att anfalla oss, ropade de.
7 De hade flytt i panik den natten och lämnat sina tält, hästar, åsnor och allt annat efter sig, precis som det stod.
8 När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i tält efter tält och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde,
9 men till slut sa de till varandra: Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med underbara nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går tillbaka och talar om vad som har hänt!
10 De återvände till staden och berättade för vakten vad som hade hänt, att de hade kommit ut till lägret och att de inte sett en levande varelse. Jo, hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut, men inte en människa hade synts till.
11 Då ropade vakten genast ut nyheten till dem som fanns inne i palatset,
12 och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: Jag förstår nog vad som har hänt. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla oss, inta staden och göra oss till slavar.
13 Det är nog säkrast att vi sänder ut spanare för att se efter, svarade en av hans officerare. Låt dem ta fem av de hästar vi har kvar. Om någonting händer dem är det ju inte värre än om de hade stannat här och dött tillsammans med oss andra!
14 Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart fienden hade tagit vägen.
15 Ryttarna följde ett spår av kläder och andra tillhörigheter som man kastat ifrån sig under flykten, ända till Jordan. Där vände spejarna tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett.
16 Då rusade folket i Samaria ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att åtta kilo mjöl och sexton kilo säd den dagen såldes för en sikel silver, precis som Herren hade sagt.
17 Kungen satte sin adjutant till uppsikt över trafiken vid stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta Elisa hade förutsagt dagen innan, när kungen kom för att arrestera honom.
18 Då hade ju profeten talat om för kungen att mjöl och säd skulle säljas så billigt följande dag.
19 Kungens adjutant hade svarat: Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det! hade profeten svarat honom.
20 Och så blev det! Adjutanten trampades till döds i stadsporten av folket.
En kvinna får tillbaka sin mark
8 Elisa hade sagt till kvinnan, vars son han hade uppväckt från de döda: Ta din familj och flytta till ett annat land, för Herren ska låta en hungersnöd drabba Israel, och den kommer att vara i sju år.
2 Kvinnan lydde profetens uppmaning och bosatte sig med sin familj i filisteernas land under sju år.
3 När hungersnöden var över, återvände hon till Israel, där hon sökte upp kungen för att få tillbaka rätten till sitt hus och sin mark.
4 Just som hon kom in, höll kungen på att tala med Gehasi, Elisas tjänare.Berätta lite för mig om de under Elisa har gjort, bad kungen honom.
5 Gehasi berättade då om undret när den lille pojken uppväcktes från de döda, och just i det ögonblicket råkade pojkens mor komma in.Nej, men titta! utbrast Gehasi. Här är ju kvinnan och pojken, som Elisa förde tillbaka till livet!
6 Är det verkligen sant? frågade kungen henne.Hon berättade då för honom hur det hade gått till. Sedan gav kungen en av sina tjänstemän i uppdrag att se till att hon fick tillbaka allt det hon hade ägt och dessutom ersättning för den inkomst hon förlorat medan hon varit borta.
Hasael mördar kung Ben-Hadad
7 Elisa begav sig till Damaskus i Aram, där kung Ben-Hadad låg sjuk. När han fick veta att Elisa var där sa han:
8-9 Ge gudsmannen en gåva och be honom fråga Herren om jag kommer att bli frisk igen.Hasael lastade då fyrtio kameler med det bästa landet hade att erbjuda som gåva till Elisa. Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har sänt mig hit för att fråga om han kommer att bli frisk, sa han till profeten.
10 Säg till honom att han ska bli frisk, svarade Elisa. Men Herren har visat mig att han ändå snart kommer att dö!
11 Elisa stirrade så länge på Hasael att denne blev besvärad, och sedan började Elisa gråta.
12 Vad är det för fel? frågade Hasael.Jag vet vilka fruktansvärda saker du kommer att göra mot Israels folk, svarade Elisa. Du kommer att bränna ner fästningarna, döda de unga männen, krossa de små barnen mot marken och skära upp magen på havande kvinnor!
13 Vem tar du mig för? sa Hasael. Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.Herren har uppenbarat för mig att du kommer att bli kung över Aram, svarade Elisa.
14 När Hasael kom tillbaka, frågade kungen: Vad sa han till dig? Han talade om för mig att du skulle bli frisk, svarade Hasael.
15 Men följande dag tog Hasael en filt, doppade den i vatten och höll den över kungens ansikte tills han kvävdes till döds.Sedan blev Hasael kung, precis som Elisa hade sagt.
Joram regerar i Juda
16 Joram, son till Josafat i Juda, efterträdde sin far som kung i Juda under det femte året av Ahabs son Jorams regering över Israel.
17 Joram i Juda var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i åtta år.
18 Men han var lika ogudaktig som Ahab i Israel och Israels tidigare kungar hade varit, och han gifte sig med en av Ahabs döttrar.
19 Men eftersom Gud hade lovat sin tjänare David att han skulle vaka över hans ättlingar och leda dem, utplånade han inte Juda.
20 Under Jorams regering gjorde folket i Edom uppror mot Juda och valde sin egen kung.
21 Joram försökte utan framgång kväva upproret. Han gick över floden Jordan och anföll staden Sair, men blev snabbt omringad av Edoms armé. I skydd av natten bröt han genom deras led, men hans soldater övergav honom och flydde.
22 Edom har sedan den dagen förblivit oberoende. Libna gjorde också uppror vid samma tid som Edom.
23 Resten av kung Jorams historia finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
24-25 Joram dog och blev begraven på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad.
Ahasja regerar i Juda
26 Ahasja, Jorams son, efterträdde sin far på kungatronen. Det hände under det tolfte året av kung Jorams, Ahabs sons, regering i Israel. Ahasja var tjugotvå år gammal när han började regera, men han hade makten i Jerusalem bara ett år. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Israels kung Omri.
27 I likhet med Ahab och hans efterkommande gjorde han det som var ont i Herrens ögon, och han var ingift i Ahabs släkt.
28 Vid Ramot i Gilead förenade sig Ahasja med kung Joram i Israel, Ahabs son, i dennes krig mot kung Hasael i Aram. Kung Joram blev sårad i striden.
29 Han for till Jisreel för att få vård och vila. Medan han var där, kom kung Ahasja av Juda för att besöka honom.
Jehu blir smord till kung i Israel
9 Under tiden hade Elisa kallat till sig en av de unga profeterna.Gör dig färdig att gå till Ramot i Gilead, sa han till honom. Ta med dig den här oljeflaskan
2 och försök att få tag i Jehu, som är son till Nimsis son Josafat. Se till att ni blir lämnade ensamma!
3 Häll sedan oljan över hans huvud och låt honom förstå att Herren har smort honom till kung över Israel. Sedan måste du fly för livet!
4 Den unge profeten gjorde som han blivit tillsagd. När han kom fram till Ramot,
5 fick han se Jehu sitta där tillsammans med några andra arméofficerare.Jag kommer med ett meddelande, sa han.Till vem av oss? frågade Jehu. Till dig, svarade den unge profeten.
6 Jehu lämnade då de övriga och gick med in i huset. Där hällde den unge mannen oljan över hans huvud och sa: Herren, Israels Gud, säger: 'Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. Du ska utrota Ahabs familj.
7 Du ska hämnas mina profeters död och alla andra som dödades av Isebel.
8 Hela Ahabs familj måste utplånas. Varje man, slav eller fri, måste dö.
9 Jag ska utrota Ahabs familj, som jag gjorde med Nebats son Jerobeam och Ahias son Baesa och deras familjer.
10 Hundarna ska äta upp Ahabs hustru Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att vilja begrava henne.' Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.
11 Jehu gick tillbaka till sina vänner, och en av dem frågade: Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara? Ni vet mycket väl vem han var och vad han ville, svarade Jehu.
12 Nej, det gör vi inte! Berätta! bad de.Då avslöjade han för dem vad profeten hade sagt och att han, Jehu, hade blivit smord till kung i Israel.
13 De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i trumpet och ropade: Jehu är kung!
Jehu dödar Joram och Ahasja
14 Så gick det alltså till när Jehu, son till Josafat och sonson till Nimsi, gjorde uppror mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot de arameiska trupperna,
15 men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig, sedan han blivit sårad.Jehu sa till männen som var tillsammans med honom: Om ni vill att jag ska vara er kung, låt då inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt.
16 Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel för att få tag i den sårade kung Joram. Kung Ahasja i Juda var också där för att få träffa Joram.
17 När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: Trupp i antågande!Skicka ut en ryttare och ta reda på om det är vän eller fiende, ropade kung Joram till honom.
18 En soldat red omedelbart iväg.Kungen vill veta om du är vän eller fiende, frågade han.Vad vet du egentligen om fred? svarade Jehu. Följ efter mig bara!Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka.
19 Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram till Jehu och frågade i kungens namn om de kom i fredliga avsikter.Vad vet du om fred? sa Jehu. Följ efter mig bara!
20 Han kommer inte heller tillbaka! ropade vakten. Det måste vara Jehu, för han kör som en galning.
21 Skynda er att göra i ordning min vagn! befallde då kung Joram. Tillsammans med kung Ahasja for han iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört Nabot,
22 och Joram frågade: Kommer du som vän, Jehu? Kan det finnas vänskap mellan oss, så länge din mor Isebels ondska omger oss? svarade Jehu.
23 Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. Förräderi, Ahasja! ropade han. Förräderi!
24 Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25 Jehu sa till sin adjutant Bidkar: Kasta ut den döda kroppen på Nabots åker, för när du och jag en gång red här tillsammans med hans far Ahab, uppenbarade Herren följande profetia för mig:
26 'Här på Nabots egendom ska jag betala igen för mordet på Nabot och hans söner'. Därför ska du kasta ut kroppen här på Nabots åker, precis som Herren sa.
27 Under tiden hade kung Ahasja av Juda flytt utmed vägen mot Bet-Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: Skjut honom också.Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jibleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog.
28 Hans ämbetsmän förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom på den kungliga begravningsplatsen.
29 (Ahasjas regering över Juda hade börjat i det tolfte året av kung Jorams regering över Israel.)
Isebels grymma död
30 När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.
31 När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!
32 Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: Vem är på min sida? Då tittade några hovmän ut genom fönstret.
33 Kasta ner henne! ropade Jehu.Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.
34 Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.
35 Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.
36 När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,
37 och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var.
Jehu dödar hela Ahabs släkt
10 Jehu skrev brev till de styrande i staden Samaria och till förmyndarna för Ahabs sjuttio söner, som allesammans bodde där.
2-3 När ni mottagit detta brev, ska ni välja den lämpligaste av Ahabs söner till er kung och sedan bereda er på att kämpa för hans tron, för ni har ju hästar och vagnar, en befäst stad och vapen.
4 Men de var alldeles förskräckta och sa till varandra: När inte ens två kungar kan klara av honom, hur ska då vi kunna göra det?
5 Den man som förestod palatset, stadens borgmästare, de styrande och förmyndarna för Ahabs söner skickade därför detta svar till Jehu:Vi är dina tjänare och vill underordna oss dig. Vi vill inte ha någon annan kung. Gör vad du tycker är bäst.
6 Jehu svarade dem i ett brev: Om ni är på min sida och tänker lyda mig, ska ni vid den här tiden i morgon komma med er herres söners huvuden hit till mig i Jisreel.Kung Ahabs sjuttio söner bodde i de ledande männens hem, där de hade växt upp.
7 När brevet kom blev alla sjuttio dödade. Deras huvuden stoppades i korgar och sändes till Jehu i Jisreel.
8 När ett sändebud meddelade Jehu att kungasönernas huvuden hade kommit, gav han befallning om att de skulle läggas i två högar vid stadsporten och ligga kvar där till följande morgon.
9-10 På morgonen gick han ut och talade till folket som var samlat där. Ni är utan skuld till det här, sa han. Jag konspirerade mot min herre och dödade honom, men jag dödade inte hans söner! Herren har gjort detta för att allt vad han säger ska bevisas vara sant. Han förklarade genom sin tjänare Elia att detta skulle hända Ahabs efterkommande.
11 Sedan dödade Jehu också de övriga medlemmarna av Ahabs familj som fanns i Jisreel, alla av betydelse som varit i hans tjänst, nära vänner och personliga rådgivare. Ingen av dem som på något sätt haft närmare kontakt med Ahab kom undan.
12 Sedan reste Jehu mot Samaria, och på vägen övernattade han i Bet-Eked.
13 Där träffade han släktingar till kung Ahasja i Juda.Vilka är ni? frågade han dem.Vi är släkt med kung Ahasja. Vi är på väg till Samaria för att hälsa på kung Ahabs söner och kungamodern Isebel, svarade de.
14 Grip dem! befallde Jehu sina män. Sedan ledde han ut dem till brunnen och dödade dem alla. Det var sammanlagt fyrtiotvå män.
15 När han skulle lämna platsen träffade han Rekabs son Jonadab som var på väg för att möta honom. Efter att de hade hälsat på varandra, frågade Jehu honom: Är du med mig som jag är med dig? Ja, det är jag, svarade Jonadab.Räck mig då din hand, sa Jehu och hjälpte honom upp i den kungliga vagnen.
16 Följ med mig och se vad jag gör för Herren, sa Jehu.Jonadab for med honom i vagnen,
17 och när de kom fram till Samaria dödade Jehu alla Ahabs vänner och släktingar, precis som Herren hade förutsagt genom profeten Elia.
Jehu dödar alla baalspräster
18-19 Sedan sammankallade Jehu folket i staden och talade till dem. Ahab tillbad Baal, men inte alls så som jag tänker göra, sa han. Hämta hit alla Baals präster och profeter och alla som tillber honom. Se till att alla kommer, för vi ska ha en stor offerfest till Baals ära. Den som inte kommer ska dö!Men Jehu hade för avsikt att utrota alla Baals präster.
20-21 Han skickade budbärare genom hela Israel för att kalla alla som tillbad Baal till festen, och de kom allesammans och fyllde hela Baalstemplet från den ena ändan till den andra.
22 Och han gav order till den som förestod klädkammaren: Se till att alla Baals präster får prästmantlar.
23 Sedan gick Jehu och Jonadab, Rekabs son, in i Baalstemplet. Se till att det bara finns sådana som tillber Baal här inne och inte någon som tillber Herren! sa de till dem.
24 När Baals präster började offra, omringade Jehu byggnaden med åttio av sina män. Den av er som låter någon komma undan får betala med sitt eget liv! sa han till dem.
25 Så snart man hade avslutat brännoffret gick Jehu fram till sina män och gav ordern: Gå in och döda alla. Låt inte en enda slippa undan.Då dödade de allesammans och släpade ut kropparna ur templet. Sedan gick Jehu och hans män in i det innersta av templet,
26 tog ut den staty som man tillbad och brände upp den.
27 De rev ner templet och gjorde om platsen till avträde.
28 På detta sätt utplånade Jehu varje spår av Baal i Israel.
29 Men han förstörde inte guldkalvarna i Betel och Dan som Jerobeam, Nebats son, låtit bygga och som fått hela Israel att synda.
30 Senare sa Herren till Jehu: Eftersom du har följt mina föreskrifter och utplånade Ahab och hans släkt ska jag låta din son, din sonson och din sonsons son få bli kungar i Israel.
31 Men Jehu följde inte Herren, Israels Gud, av hela sitt hjärta, för han fortsatte att tillbe Jerobeams guldkalvar, som hade förorsakat så mycket synd i Israel.
32-33 Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Kung Hasael i Aram intog flera områden öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Basan.
34 Allt annat som Jehu gjorde finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
35 När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joahas blev hans efterträdare.
36 Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.
Atalja regerar i Juda
11 När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att döda alla hans barn i avsikt att ta över tronen.
2-3 Men Joseba, Jorams dotter och Ahasjas syster, lyckades rädda den lille Joas. Hon smög sig undan med honom från de övriga kungabarnen, och gömde honom och hans sköterska i ett förrådsrum i templet. Där bodde de i sex år medan Atalja regerade som drottning.
Den lille Joas blir kung
4 Under sjunde året av hennes regering sammankallade prästen Jojada de fem officerarna för slottsvakten och för drottningens livvakt. Han mötte dem i templet och fick dem att under ed avlägga tystnadsplikt. Sedan visade han dem kungens son.
5 Han gav dem följande instruktioner: Av de tre kompanier som är i tjänst på sabbaten har ett som uppgift att bevaka palatset,
6-8 ett annat att bevaka Surporten och det tredje porten bakom vakten. De övriga två kompanierna, som i vanliga fall är lediga, ska bevaka templet och kungen. Ni ska gruppera er runt kungen med vapen i hand och döda dem som försöker bryta sig igenom bevakningskedjan. Ni ska stanna hos kungen hela tiden!
9 Officerarna följde genast Jojadas instruktioner. De tog med sig till Jojada de män som redan var i tjänst och de män som skulle börja vakthållningen på sabbaten.
10 Han försåg dem med spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i tempelförrådet.
11 Vakterna ställde sig på sina poster framför helgedomen och altaret och runt hela templet.
12 Sedan förde Jojada fram den unge prinsen, satte kronan på hans huvud, gav honom en avskrift av de tio budorden och smorde honom till kung, och alla applåderade och ropade: Länge leve kungen!
13-14 När drottning Atalja hörde jublet, rusade hon bort till templet och fick se den nye kungen stå bredvid en av de stora pelarna, på den plats där kungarna brukade stå vid kröningar. Han stod där omgiven av hennes egen livvakt och en mängd trumpetare. Alla jublade och trumpeterna smattrade.Förräderi! Förräderi! skrek hon och började slita sönder sina kläder.
15 Släng ut henne härifrån, ropade Jojada till officerarna. Döda henne inte här i templet! Men döda den som försöker hjälpa henne!
16 Då drog de ut henne till slottsstallet och dödade henne där.
17 Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också.
18 Alla gick sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder och dödade Mattan, Baals präst, mitt framför altaret. Sedan placerade Jojada ut vakter vid Herrens tempel.
19 Med officerarna och vakten och allt folket ledde han kungen från templet, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.
20 Alla gladdes över det som skett, och det blev lugnt i staden efter Ataljas död.
Joas regerar i Juda
21 Joas var bara sju år gammal när han blev kung i Juda.
12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.
2 Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.
3 Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.
4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.
6 Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.
7 Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.
8 Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.
9 Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.
10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.
11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.
13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.
15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.
16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.
17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.
18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.
19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.
20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.
21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.
Joahas regerar i Israel
13 Jehus son Joahas började sin sjuttonåriga regeringsperiod över Israel i Joas tjugotredje regeringsår över Juda.
2 Men Joahas var inte någon god kung, utan han följde Jerobeams onda vägar, som hade fått Israel att synda.
3 Herren var därför mycket vred på Israel, och han tillät kung Hasael i Aram och dennes son Ben-Hadad att utöva sin makt över dem.
4 Men Joahas bad till Herren om hjälp, och Herren hörde honom när han såg hur fruktansvärt kungen i Aram förtryckte Israel.
5 Herren sände en befriare, och Israel lyckades ta sig ur arameernas grepp.
6 Men de fortsatte att synda och följde Jerobeams onda vägar. De fortsatte också att tillbe gudinnan Asera i Samaria.
7 Slutligen reducerades Joahas armé till femtio ryttare, tio vagnar och 10.000 fotsoldater. Kungen i Aram hade lyckats utplåna de övriga styrkorna fullständigt.
8 Resten av Joahas historia finns upptecknad i Israels kungars krönika.
Joas regerar i Israel
9-10 Joahas dog och begravdes i Samaria, och hans son Joas efterträdde honom och regerade i Samaria i sexton år. Han besteg tronen under kung Joas i Juda trettiosjunde regeringsår.
11 Men Joas, kungen i Israel, var en ond man, för precis som Jerobeam uppmuntrade han folket att tillbe avgudar och förledde dem till synd.
12 Övrigt värt att nämna om Joas regering och om hans krig mot Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.
13 Joas dog och begravdes i Samaria med Israels övriga kungar, och Jerobeam II efterträdde honom.
14 När Elisa låg på sitt yttersta besökte kung Joas honom och grät över honom: Min far! Min far! Det är ju du som har varit Israels styrka, sa han.
15 Skaffa fram en båge och några pilar, bad Elisa då honom.
16-17 Öppna nu det östra fönstret! sa Elisa, och Joas gjorde som han sa. Sedan bad han kungen att lägga sin hand på bågen, och själv lade han sina egna händer över kungens.Skjut nu! befallde han och tillade: Detta är Herrens segerpil mot Aram. Du ska nämligen vinna seger över dem vid Afek.
18 Plocka nu upp de andra pilarna och slå dem mot golvet.Kungen tog då upp dem och slog dem mot golvet tre gånger.
19 Profeten blev arg på honom och utbrast: Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då skulle du ha besegrat Aram fullständigt. Nu kommer du bara att segra tre gånger.
20-21 Efter denna händelse dog Elisa och begravdes.På den tiden brukade rövarband från Moab tränga in i landet varje vår. En gång när några män höll på att begrava en vän hände detta. Hastigt slängde de då den döda kroppen i Elisas grav. Så snart kroppen kom i beröring med Elisas ben fick den döde mannen liv igen och reste sig upp.
22 Kung Hasael av Syrien hade förtryckt Israel under hela kung Joahas regering.
23 Men Herren var barmhärtig mot Israels folk och lät dem aldrig bli helt besegrade. Gud hade nämligen medlidande med dem, och han tänkte också på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
24 Men så dog kung Hasael i Syrien, och hans son Ben-Hadad regerade efter honom.
25 Och kung Joas i Israel, Joahas son, lyckades vid tre tillfällen återerövra städer som hans far hade förlorat till Ben-Hadad.
Amasja regerar i Juda
14 Under det andra året av kung Joas regering över Israel började kung Amasja att regera i Juda.
2 Amasja var då tjugofem år gammal, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor kom från Jerusalem och hette Joaddin.
3 Han var en mycket god kung i Herrens ögon, även om han inte var som sin förfader David, men som kung var han lika god som sin far Joas.
4 Ändå lät han inte riva ner offeraltarena på höjderna, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där.
5 Så snart han hade fått ett fast grepp om sitt rike, avrättade han männen som mördat hans far.
6 Men han skonade deras barn, för han hade lärt sig genom Moses lag att föräldrarna inte ska dödas för sina barns synder, eller barn för sina föräldrars. Var och en måste sona sin egen synd.
7 Det var Amasja som en gång dödade 10.000 edomiter i Saltdalen. Han intog också Sela och ändrade dess namn till Jokteel, som det kallas än i dag.
8 Vid ett annat tillfälle utmanade Amasja kung Joas av Israel, han som var son till Joahas och sonson till Jehu, att mobilisera sin armé och komma och möta honom ansikte mot ansikte.
9 Men kung Joas svarade: En liten törnbuske på Libanon bad det stora cederträdet: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Men strax efteråt kom ett av de vilda djuren förbi och trampade ner busken.
10 Du har besegrat Edom och är mycket stolt över det, men mitt råd till dig är att du ska vara nöjd med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför ska du besvära oss och riskera att vi båda går under?
11 Men Amasja ville inte lyssna, så kung Joas av Israel mönstrade sin armé. De möttes ansikte mot ansikte vid Bet-Semes, en av Judas städer.
12 Juda blev besegrat där och armén skingrades.
13 Kung Amasja blev tagen till fånga, och Israels armé marscherade sedan till Jerusalem och rev ner dess murar från Efraimsporten till Hörnporten, en sträcka på cirka 200 meter.
14 Kung Joas tog många som gisslan, och han lade beslag på allt guld och silver i templet och kungapalatset innan han återvände till Samaria.
15 Resten av Joas historia och hans krig med kung Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.
16 När Joas dött begravdes han i Samaria bland de andra kungarna i Israel, och hans son Jerobeam II blev kung efter honom.
17 Amasja levde femton år längre än Joas,
18 och vad som hände honom i övrigt finns skrivet i Juda kungars krönika.
19 Efter en sammansvärjning mot Amasja i Jerusalem flydde han till Lakis. Men hans fiender förföljde honom dit och dödade honom där.
20 Hans kropp fördes på hästryggen tillbaka till Jerusalem, och han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad.
21 Sedan blev hans son Asarja kung, sexton år gammal.
22 Efter sin fars död byggde han upp Elat och återlämnade det till Juda.
Jerobeam II regerar i Israel
23 Under tiden hade Jerobeam II blivit kung i Israel under Amasjas femtonde regeringsår över Juda. Jerobeam II regerade i fyrtioett år.
24 Men han var lika ond som Jerobeam I (Nebats son), som hade förlett Israel att tillbe avgudar.
25 Jerobeam II vann tillbaka de områden som Israel förlorat mellan Hamat och Döda havet, precis som Herren, Israels Gud, hade förutsagt genom Jona, Amittais son, profeten från Gat-Hahefer.
26 Herren såg hur svårt alla hade det i Israel, slavar såväl som fria, och att inte någon kom till deras undsättning.
27 Han hade inte heller sagt att han skulle utplåna Israels namn, och därför använde han kung Jerobeam II till att rädda landet.
28 Vad som i övrigt finns att berätta om Jerobeam II, alla hans krig och hur han återtog Damaskus och Hamat, som tidigare tillhört Juda, finns nerskrivet i Israels kungars krönika.
29 När Jerobeam II dött, begravdes han bredvid de andra kungarna i Israel, och hans son Sakarja blev kung efter honom.
Asarja regerar i Juda
1-2 I Jerobeam II:s tjugosjunde regeringsår i Israel blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda. Han var då sexton år gammal och regerade sedan i femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
3 Asarja var en god kung, och han gladde Herren precis som hans far Amasja hade gjort.
4 Men i likhet med sina föregångare förstörde han inte offerhöjdsaltarena där folket fortfarande frambar offer och tände rökelse.
5 På grund av detta lät Herren honom drabbas av spetälska, som han fick lida av till sin död. Han bodde därför i ett hus för sig själv, medan hans son Jotam bodde i palatset och utövade makten.
6 Resten av Asarjas historia finns nertecknad i Juda kungars krönika.
7 När Asarja dött begravdes han tillsammans med sina förfäder i Davids stad, och hans son Jotam blev kung.
Sakarja regerar i Israel
8 I det trettioåttonde året av Asarjas regering i Juda blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria. Han regerade bara i sex månader.
9 Men Sakarja var en ond kung i Herrens ögon, precis som sina förfäder. I likhet med Jerobeam, Nebats son, uppmuntrade han Israel i dess synd att tillbe avgudar.
10 Sallum, Jabes son, ledde en sammansvärjning mot honom, mördade honom och tog makten.
11 Resten av Sakarjas historia finns i Israels kungars krönika.
12 Det Herren hade sagt till Jehu slog alltså in, nämligen att hans son, sonson och sonsons son skulle bli kungar i Israel.
Sallum regerar i Israel
13 Sallum, Jabes son, blev kung i Israel under Ussias trettionionde regeringsår i Juda. Sallum regerade i Samaria en enda månad.
14 Sedan blev han lönnmördad av Menahem, Gadis son från Tirsa, som själv blev kung.
15 Ytterligare detaljer om kung Sallum och hans sammansvärjning mot Sakarja finns att läsa i Israels kungars krönika.
16 Med Tirsa som utgångspunkt plundrade sedan Menahem staden Tifsa och den kringliggande landsbygden, därför att dess invånare vägrat att öppna stadsporten för honom. Han ödelade staden och skar upp magen på alla gravida kvinnor.
Menahem regerar i Israel
17 I Asarjas trettionionde regeringsår i Juda blev Menahem, Gadis son, kung i Israel. Han regerade i Samaria i tio år.
18 Även Menahem var en ond kung. Han tillbad avgudar precis som kung Jerobeam, Nebats son, hade gjort under så lång tid, och han förledde Israels folk till svåra synder.
19-20 Kung Pul från Assyrien invaderade landet, men när Menahem erbjöd honom tusen talenter silver vände han om igen. Menahem pressade fram pengarna genom att kräva alla de rika männen i Israel på en särskild skatt på femtio siklar silver.
21 Resten av kung Menahems historia är nerskriven i Israels kungars krönika.
22 Efter honom blev hans son Pekaja kung.
Pekaja regerar i Israel
23 I Asarjas femtionde regeringsår i Juda blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i två år.
24 Men även Pekaja var en ond kung, och han fortsatte den avgudadyrkan som Nebats son Jerobeam hade påbörjat och som ledde Israel in på onda vägar.
25 Peka, son till Remalja och befälhavare över armén, ledde en sammansvärjning mot honom tillsammans med femtio män från Gilead. De mördade honom i palatset i Samaria. Argob och Arje dödades i samma revolt. Peka utropade sig själv till kung efter Pekaja.
26 Resten av kung Pekajas historia finns att läsa i Israels kungars krönika.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®