Bible in 90 Days
Peka regerar i Israel
27 I Asarjas femtioandra regeringsår i Juda blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugotvå år.
28 Peka var också en ond kung, och han fortsatte att följa Nebats son Jerobeams dåliga exempel att tillbe avgudar.
29 Det var under Pekas regering som kung Tiglat-Pileser av Assyrien ledde ett anfall mot Israel. Han intog städerna Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och hela Galileen och Naftalis land och förde bort folket som fångar till Assyrien.
30 Senare ledde Elas son Hosea en sammansvärjning mot Peka, mördade honom och tog själv tronen i Jotams, Ussias sons tjugonde regeringsår i Juda.
31 Om annat som hände under Pekas regeringstid finns att läsa i Israels kungars krönika.
Jotam regerar i Juda
32-33 I Pekas, Remaljas sons andra regeringsår i Israel blev Jotam, Ussias son, kung i Juda. Han var tjugofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok.
34-35 Jotam var i stort sett en mycket god kung, och i likhet med sin far Ussia följde han Herren. Men han avskaffade inte offerhöjdernas altare, där folket fortsatte att offra och tända rökelse till främmande gudar. Det var under kung Jotams regeringstid som den övre porten till Herrens tempel blev byggd.
36 Resten av Jotams historia finns nerskriven i Juda kungars krönika.
37 Vid den tiden lät Herren kung Resin i Aram och kung Peka i Israel anfalla Juda.
38 När Jotam dött blev han begravd bredvid de andra kungarna i Juda på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och efter honom blev hans son Ahas kung.
Ahas regerar i Juda
16 I Pekas, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda.
2 Han var tjugo år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Ahas följde inte Herren, som hans förfader David hade gjort.
3 Han var lika ond som kungarna i Israel. Han offrade till och med sin egen son i eld och följde på så sätt seden hos de hedniska folk som omgav Juda, de folk som Herren hade drivit ut ur landet för Israels skull.
4 Han bar också fram offer och tände rökelse på offerhöjdsaltare och på många andra altaren som fanns utplacerade under stora träd.
5 Kung Resin i Syrien och kung Peka i Israel, Remaljas son, förklarade krig mot Ahas och belägrade Jerusalem, men de lyckades inte inta staden.
6 Detta hände ungefär samtidigt som kung Resin återtog Elat. Han drev ut alla från Juda ur staden och lät edomiter, som fortfarande bor där, bosätta sig där i stället.
7 Kung Ahas sände ett meddelande till kung Tiglat-Pileser i Assyrien och bad honom om hjälp att strida mot Aram och Israel.
8 Ahas tog silvret och guldet från templet och från palatset och sände det som gåva till den assyriske kungen.
9 Assyrierna anföll då Damaskus, huvudstaden i Aram, förde bort dess invånare som fångar till Kir och dödade kung Resin.
10 Kung Ahas for då till Damaskus för att träffa kung Tiglat-Pileser. Medan han var där lade han märke till ett ovanligt altare i ett hednatempel. Han gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria.
11-12 Uria byggde ett altare efter den beskrivning han fått. Det var färdigt när kungen kom tillbaka från Damaskus, och när kungen såg det invigde han det omedelbart genom att offra på det.
13 Han bar fram brännoffer, spisoffer och hällde drickoffer över altaret och stänkte sedan blodet från tackoffret över det.
14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.
15 Han gav Uria instruktioner att använda det nya altaret för morgonens och kvällens spisoffer, för kungens brännoffer och spisoffer och för folkets offer, såväl som för deras drickoffer, och blodet från brännoffren och slaktoffren skulle också stänkas på det nya altaret.Men kopparaltaret ska jag använda när jag behöver fråga Herren, sa han.
16 Prästen Uria utförde vad han fått order om.
17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Det stora fatet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament.
18 Av hänsyn till den assyriske kungen tog han också bort den passage som han hade byggt mellan slottet och templet.
19 Resten av kung Ahas historia och vad som hände under hans regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.
20 När Ahas dött, blev han begravd på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och hans son Hiskia blev sedan kung.
Hosea regerar i Israel
17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.
2 Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.
3 Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.
4 Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.
5 Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.
6 I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,
8 och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.
9 Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.
10 De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,
11 och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.
12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,
14 men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.
15 De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.
16 De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.
17 De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,
18 och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.
19 Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.
20 Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.
21 När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.
22 Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i
23 förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.
Andra folk bosätter sig i landet
24 Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.
25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.
26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.
27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.
29 Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.
30 De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.
31 Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.
32 De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.
33 Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.
34 Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.
35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.
40 Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.
41 Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.
Hiskia regerar i Juda
1-2 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel började Hiskia, Ahas son, regera i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i Jerusalem i tjugonio år. Hans mor hette Abi och var dotter till Sakarja.
3 Hiskia var en gudfruktig kung och vandrade i sin förfader Davids fotspår.
4 Han röjde bort templen på höjderna, rev ner obeliskerna och slog sönder de avskyvärda avgudabilderna av Aseran. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tillbe den och tända rökelse. Den kallades Nehustan.
5 Hiskia litade helt på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna, vare sig de före eller de efter honom, levde så nära Gud som han,
6 för Hiskia följde Herren i allt och var noga med att följa de lagar Gud hade gett Mose.
7 Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde sig fri från den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom.
8 Han besegrade också filisteerna och intog varje ort ända bort till Gasa och området däromkring.
9 Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas sjunde regeringsår som kung Salmaneser i Assyrien anföll Israel och började sin belägring av Samaria.
10 Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, föll Samaria,
11 och Israels befolkning deporterades till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Hala och utmed stranden av floden Habor i Gosan och i Mediens städer.
12 Detta hände därför att de hade vägrat att lyssna till Herren, sin Gud, och nekat att göra vad han önskade. De bröt förbundet med honom och motsatte sig alla de lagar han hade gett dem genom sin tjänare Mose.
13 Senare, under kung Hiskias fjortonde regeringsår, belägrade den assyriske kungen Sanherib alla befästa städer i Juda och intog dem.
14 Kung Hiskia, som ville ha fred, sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakis: Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper, hette det i budskapet.Kungen i Assyrien krävde 300 talenter silver och trettio talenter guld.
15 För att få ihop denna summa måste Hiskia tömma både templet och den kungliga skattkammaren på silver och guld.
16 Han måste till och med ta det guld som man hade belagt templets dörrar och dörrposter med.
Assyrien hotar Juda
17 Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister och en general tillsammans med en stor armé mot Hiskia. De kom från Lakis och slog läger utmed den stora huvudvägen invid fältet där man brukade bleka tyg, i närheten av övre dammens vattenledning.
18 De bad att få träffa kung Hiskia, men i stället skickade han en förhandlingsdelegation bestående av följande män: Eljakim, hans förste man i palatset, Sebna, sekreteraren och Joa, kanslern.
19 Den assyriske generalen bad dem lämna detta besked till Hiskia: Den store kungen i Assyrien säger: 'Ingen kan rädda dig undan mig och min makt!
20-21 Du behöver mer än bara löften om hjälp, innan du gör uppror mot mig. Vem stöder du dig på? Egypten? Farao är inte mycket att lita på! Egypten är som en splittrad stav, som genomborrar och skadar den hand som lutar sig mot den.
22 Och om du säger att du litar på att Herren ska rädda er, kom då ihåg att det var hans offerhöjder och altaren som du bröt ner! Du kräver ju att alla ska tillbe vid altaret i Jerusalem!
23 Jag har ett erbjudande till dig från min herre, kungen i Assyrien! Om du kan ställa upp med 2.000 ryttare ska vi ge dem hästar.
24 Hur skulle du ens kunna stå emot ett enda kompani ur min herres armé? Inte ens om Egypten skulle förse er med hästar och vagnar, skulle det hjälpa.
25 Tror du förresten att vi har kommit hit av oss själva? Nej, det är Herren som har sänt oss och sagt att vi ska inta landet och ödelägga det.'
26 Var vänlig och tala till oss på arameiska, bad Eljakim, Sebna och Joa. Vi förstår det språket. Tala inte hebreiska, för då hör allt folk på muren vad ni säger!
27 Skulle min herre, den assyriske kungen ha skickat mig hit för att tala med bara er tre och er kung? svarade den assyriske generalen. Gäller inte hans ord folket på murarna också? De är ju dömda att tillsammans med er äta sin egen avföring och dricka sin egen urin!
28 Sedan ropade den assyriske generalen på hebreiska till folket som stod på muren: Lyssna till den store kungen i Assyrien:
29 'Låt inte kung Hiskia vilseleda er! Han kan aldrig rädda er undan mig och min makt.
30 Låt honom inte förleda er att tro att Herren skulle kunna rädda er.
31-32 Lyssna inte till kung Hiskia! Ge er! Här kan ni få leva i fred i ert eget land tills jag flyttar er till ett annat land, som liknar det här, med rika skördar av säd, vin, oliver och honung. Välj livet och inte döden! Hör inte på kung Hiskia när han försöker övertyga er om att Herren ska befria er!
33 Har någon av de andra ländernas gudar kunnat rädda sitt folk undan kungen från Assyrien?
34 Vad hände med Hamats, Arpads, Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Kunde de rädda Samaria?
35 Vilka andra gudar har kunnat skydda sitt land för mig och min makt? Vad är det då som får er att tro att Herren kan rädda Jerusalem?'
36 Men alla var tysta, för kungen hade uppmanat dem att inte säga någonting.
37 Då vände Eljakim, Hilkias son, kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, tillbaka till kungen med sina kläder sönderrivna och berättade vad den assyriske generalen hade sagt.
Jesaja förutsäger att Juda ska räddas
19 När kung Hiskia hörde deras rapport, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg, och sedan gick han till templet för att be.
2 Han bad Eljakim och Sebna och några av de ledande prästerna att de skulle klä sig i säcktyg och gå till profeten Jesaja, Amos son, med följande meddelande:
3 Kung Hiskia säger: 'Det här är en dag fylld av svårigheter, förolämpningar och skam. Det är som när ett barn ska födas men modern inte har kraft att föda fram det.
4 Men kanske Herren, din Gud, har hört hur den assyriske generalen har smädat den levande Guden och därför vill straffa honom. Så bed nu för den spillra av oss som ännu finns kvar!'
5-6 Då svarade Jesaja: Herren säger: 'Säg till er herre att inte oroa sig över vad han har hört av den assyriske kungens tjänare.
7 Jag ska se till att en viss rapport får den assyriske kungen att omedelbart återvända hem, och där ska jag se till att han blir dödad.'
8 När den assyriske generalen fick höra att hans kung hade lämnat Lakis drog han sig tillbaka från Jerusalem och mötte honom i Libna.
9 Strax efteråt nåddes kungen av meddelandet att den egyptiske kungen Tirhaka stod beredd att anfalla honom. Innan han gav sig i väg för att möta anfallet, skickade han ett meddelande till kung Hiskia:
10 Låt inte lura dig av den gud du tror på. Tro honom inte, när han säger, att jag inte ska inta Jerusalem!
11 Du vet mycket väl vad de assyriska kungarna har gjort överallt där de har dragit fram. De har fullkomligt förintat allt. Varför skulle du vara ett undantag?
12 Har de andra folkens gudar befriat dem, gudarna i Gosan, Haran, Resef och i Eden i Telassar?
13 Vad har hänt med kungarna i Hamat, Arpad, Sefarvaim, Hena och Iva?
Hiskia ber Herren om hjälp
14 Hiskia tog emot brevet från sändebuden, och när han hade läst det, gick han över till templet och bredde ut det inför Herren.
15 Sedan bad han:Herre, Israels Gud, du som sitter på din tron mellan keruber, du är den ende Guden, och den som råder över alla kungariken på jorden. Du har skapat himmel och jord.
16 Böj dig ner, Herre och lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör, hur denne Sanherib har smädat den levande Guden!
17 Herre, det är ju sant att Assyriens kungar har besegrat alla dessa folk
18 och bränt ner deras avgudabilder, men det var ju bara avbildningar. De gick att förstöra, därför att de bara var döda ting som människor tillverkat av trä och sten.
19 Herre, vår Gud, vi ber dig att rädda oss undan honom, så att alla folk på jorden förstår att endast du är Gud!
Herren lovar beskydda Jerusalem
20 Från Jesaja kom då detta budskap till Hiskia: Herren, Israels Gud, säger: Jag har hört din bön!
21 Och det här är min dom över kung Sanherib: Jungfrun, dottern Sion, är inte rädd för dig! Jerusalems dotter föraktar och hånar dig.
22 Vem är det du har smädat och hånat? Och mot vem har du varit så uppstudsig? Jo, det är mot den Helige i Israel!
23 Dina hantlangare har öst sina förolämpningar över mig och sagt: 'Mina vagnar kan nå upp på de högsta bergen, ja, ända till den högsta toppen på Libanon. Jag har huggit ner de högsta cedrarna och cypresserna där och nått fram till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag har fått ny kraft från brunnar jag grävt i främmande land, och jag har brutit Egyptens makt genom att bara gå förbi!'
25 Men varför har du inte tidigare förstått att det är jag, Herren, som har låtit dig göra allt detta? Det var jag som bestämde att du skulle segra över alla dessa befästa städer!
26 Därför hade folken du besegrade ingen makt att sätta sig upp mot dig! De var som gräset som torkar i solens hetta och säden som fördärvas innan den hunnit gå i ax.
27 Jag vet allt om dig. Jag vet alla dina planer och vet vart du tänker gå nästa gång. Jag känner också till allt ont du sagt om mig.
28 Eftersom du tror att du är överlägsen mig, ska jag sätta en krok i din näsa och ett betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
29 Och detta, Hiskia, är beviset på att jag ska göra som jag sagt: I år ska mitt folk äta självvuxen säd och nästa års utsäde ska också tas därifrån, men på det tredje året ska du så och få en riklig skörd, och också plantera vingårdar och äta dess frukt.
30 Än en gång ska en kvarleva av Juda rota sig i jorden och bära frukt.
31 Herren ska se till att en skara av överlevande, liten men stark, går ut från Jerusalem.
32 Och mitt beslut beträffande kungen av Assyrien är att han inte ska komma in i den här staden. Han ska varken skjuta pilar, gå fram i skydd av sköldar eller bygga belägringsramp mot dess mur.
33 Han måste vända tillbaka samma väg som han kom,
34 för jag ska försvara och rädda den här staden för mitt eget namns och för min tjänare Davids skull.
35 Den natten dödade Herrens ängel 185.000 assyriska soldater, och på morgonen låg det döda kroppar överallt i hela lägret.
36 Då bröt kung Sanherib upp och återvände till Nineve.
37 Där blev han mördad av sina söner Adrammelek och Sareser när han tillbad i sin gud Nisroks tempel. De flydde sedan till Ararats land, och deras bror Esarhaddon blev ny kung i landet.
Hiskias sjukdom
20 Vid den tiden blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja kom och hälsade på honom.Ordna upp dina affärer och gör dig beredd att dö, sa Jesaja. Herren säger att du inte kommer att bli frisk.
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad:
3 Herre, kom ihåg att jag alltid försökt att lyda dig och behaga dig i allt vad jag gjort. Sedan grät han ut sin förtvivlan.
4 Innan Jesaja hade lämnat palatsgården, talade Herren till honom igen och sa:
5 Gå tillbaka till Hiskia, ledaren för mitt folk, och säg: 'Herren, din förfader Davids Gud, har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska göra dig frisk, och om tre dagar ska du tillbe mig i templet.
6 Jag ska förlänga ditt liv med femton år och rädda dig och den här staden från kungen i Assyrien. Det ska jag göra för att förhärliga mitt namn och för min tjänare Davids skull.'
7 Jesaja gav sedan Hiskia rådet att göra en deg av fikon och lägga på svullnaden. Hiskia gjorde så och blev frisk.
8 Under tiden hade kung Hiskia frågat Jesaja: Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk så att jag kan gå till templet igen om tre dagar?
9 Herren ska ge dig ett tecken. Vill du att skuggan på soluret ska gå tio streck framåt eller tio streck bakåt? sa Jesaja.
10 Solskuggan går ju alltid framåt. Gör så att den går bakåt, svarade Hiskia.
11 Jesaja bad då Herren att göra så, och han lät skuggan på Ahas solur gå tio streck tillbaka!
Sändebud från Babylon till Hiskia
12 Ungefär vid den tiden skickade Berodak-Baladan, son till Babylons kung Baladan, hälsningar och en gåva till Hiskia, eftersom han hört att han var sjuk.
13 Hiskia välkomnade sändebuden och visade dem alla sina skatter, silver, guld, välluktande kryddor, dyrbara oljor och andra värdefulla föremål. Han dolde ingenting för dem.
14 Jesaja gick då till kung Hiskia och frågade vad männen ville och varifrån de kom.De kom ända bortifrån Babylon, svarade Hiskia.
15 Vad fick de se i ditt palats? frågade Jesaja.De fick se allt. Jag visade dem alla mina skatter, svarade Hiskia.
16 Lyssna till Herrens ord! sa Jesaja till kungen.
17 Den dag kommer, när allt som du och dina förfäder har samlat här ska föras bort till Babylon. Ingenting ska bli kvar.
18 En del av dina söner ska också föras bort och bli hovmän åt kungen i palatset i Babylon.
19 Om detta är vad Herren vill, så är det bra, svarade Hiskia och utgick ifrån att det skulle vara fred och ro under återstoden av hans egen livstid!
20 Resten av Hiskias historia och om hans stora bedrifter, om dammen och vattenledningen han byggde och hur han ledde vattnet in i staden, finns att läsa i Juda kungars krönika.
21 När Hiskia dog, blev hans son Manasse kung efter honom.
Manasse regerar i Juda
21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Ba.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, samma avskyvärda handlingar som de folk ägnade sig åt som bodde i landet tidigare och som Herren fördrev för att ge plats åt Israel.
3-5 Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade rivit ner. Han byggde nya altaren till Baal och gjorde en oanständig avgudabild som föreställde Aseran, precis som Ahab, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad solguden, månguden och stjärngudarna och placerade till och med altaren inne i Herrens tempel, i den stad och den byggnad som Herren hade valt för att ära sitt eget namn.
6 Han offrade en av sina egna söner i eld, han sysslade med svart magi och spådomar och konsulterade medier och trollkarlar. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och orsakade Herrens vrede.
7 Manasse satte också upp i templet den avskyvärda aserapåle han hade gjort på just den plats som Herren hade talat med David och Salomo om när han sa: Jag ska för alltid fästa mitt namn vid det här templet och vid Jerusalem, den stad jag har utvalt framför alla andra städer bland Israels stammar.
8 Om Israels folk bara vill följa de föreskrifter jag gav genom Mose, ska jag aldrig mer fördriva dem ur deras förfäders land.
9 Men folket lyssnade inte till Herren, och Manasse förledde dem att göra till och med mer ont än de tidigare invånarna, som Herren hade drivit bort därifrån för Israels skull.
10 Då förklarade Herren genom profeterna:
11 Eftersom kung Manasse har gjort allt detta onda, och till och med mer ont än amoreerna, som bodde i landet för länge sedan, och eftersom han har förlett Juda folk till avgudadyrkan,
12 ska jag låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att de som får höra det inte kommer att tro sina öron.
13 Jag ska skölja bort Jerusalem som man torkar bort vattnet från en nydiskad tallrik, först den ena sidan och sedan den andra.
14 Jag ska till och med överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender,
15 för de har gjort så mycket ont och orsakat min vrede, ända sedan jag förde deras förfäder ut ur Egypten.
16 Förutom att Manasse ledde in Juda folk i all denna avgudadyrkan som Gud hatade, avrättade han en mängd oskyldiga människor, och Jerusalem fylldes med kropparna från offren för hans grymhet.
17 Allt övrigt om Manasses regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.
18 När Manasse hade dött blev han begraven i Ussas trädgård utanför sitt palats, och hans son Amon blev kung efter honom.
Amon regerar i Juda
19-20 Amon var tjugotvå år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i två år. Hans mor hette Mesullemet, och var dotter till Harus från Jotba.
21 Han var lika ond som sin far Manasse och tillbad samma avgudar.
22 Han vände sig bort ifrån Herren, sina förfäders Gud, och han vägrade att lyssna till vad Herren hade sagt.
23 Hans rådgivare sammansvor sig mot honom och dödade honom i hans palats.
24 Men då reagerade folket och dödade alla som varit med i sammansvärjningen och satte Amons son Josia på tronen i stället.
25 Allt övrigt som inträffade under Amons regering finns upptecknat i Juda kungars krönika.
26 Amon begravdes i en grav i Ussas trädgård, och hans son Josia blev kung efter honom.
Josia regerar i Juda
22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.
2 Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.
3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.
5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.
7 Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.
En bokrulle med Guds lag hittas
8 En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.
9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.
11 När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.
12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.
14 Prästen Hilkia, Ahikam, Akbor, Safan och Asaja gick därför till Nya staden, en stadsdel i Jerusalem, för att rådfråga profetissan Hulda, som var hustru till Sallum, son till Tikva, Harhas son, han som hade ansvaret för klädkammaren.
15-16 Hon gav dem följande budskap från Herren, Israels Gud:Säg till den man som skickade hit er, att jag tänker förstöra staden och döda dess invånare, precis som jag förutsagt i boken du läst.
17 Folket i Juda har nämligen ställt mig åt sidan, tillbett andra gudar och gjort mig mycket upprörd, och denna vrede måste få sitt utlopp.
18-19 Men därför att du var känslig för min vilja och sörjde och ödmjukade dig inför Herren när du läste förmaningarna i boken om att landet skulle bli förbannat och ödelagt, och därför att du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig i ånger, ska jag höra din bön.
20 Denna nations undergång ska inte inträffa förrän efter din död. Du ska inte behöva se all den olycka som jag ska låta komma över den här platsen.De återvände omedelbart till kungen med hennes budskap.
Josia gör slut på all avgudadyrkan
1-2 Kungen sammankallade då alla de styrande och alla övriga ledare i Juda och Jerusalem, för att gå med honom till templet. Alla präster och profeter och allt folket i Jerusalem och hela Juda, stora och små, samlades i templet, så att kungen kunde läsa för dem allt som stod i Guds lagbok, som man hade hittat.
3 Han stod vid pelaren framför folket, och han och folket förnyade förbundet med Herren och lovade att alltid lyda honom och göra allt vad boken föreskrev.
4 Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.
5 Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.
6 Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.
7 Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.
8 De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.
9 Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.
10 Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.
11 Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.
12 Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.
13 Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.
14 Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,
15 och han rev också ner de altaren och tempel som Jerobeam hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han krossade stenarna till grus och brände upp aserorna.
16 När Josia såg sig omkring fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då gav han order om att benen i dem skulle brännas på altaret i Betel för att orena det, precis som Herrens profet hade sagt att det skulle ske med Jerobeams altare.
17 Vad är det för monument där borta? frågade han plötsligt.Där ligger en profet begravd, svarade männen från staden. Han kom från Juda, och det var han som förutsa det du just nu har gjort på altaret i Betel!
18 Låt då den graven vara, och rör inte hans ben! svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samarien.
19 Josia förstörde templen på höjderna i hela Samarien. De hade byggts av olika kungar i Israel och gjort Herren mycket vred. Men nu krossade Josia dem till grus, precis som han gjort i Betel.
20 Han avrättade de hedniska templens präster på deras egna altaren och brände människoben på dem för att orena dem. När allt var utfört återvände han till Jerusalem.
21 Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden, precis som det var föreskrivet av Herren, deras Gud, i förbundsboken.
22 Det hade inte firats påsk på det sättet sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.
23 Först under kung Josias artonde regeringsår skedde det, och då i Jerusalem.
24 Josia gjorde sig också av med alla medier och trollkarlar och alla slags föremål för avgudadyrkan, både i Jerusalem och över hela landet. Josia ville nämligen följa de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i templet.
25 Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så helt omvänt sig till Herren och följt alla Moses lagar.
26 Men Herren var trots allt fortfarande mycket vred på Juda för allt det onda som kung Manasse hade gjort.
27 Jag ska straffa Juda precis som jag har gjort med Israel, sa Herren. Jag ska överge min utvalda stad Jerusalem och det tempel som tillhör mig.
28 Vad som i övrigt kan nämnas om Josia finns nerskrivet i Juda kungars krönika.
29 Vid den här tiden kom kung Neko i Egypten till den assyriske kungens hjälp vid floden Eufrat, och kung Josia for dit för att strida mot honom. Men kung Neko dödade Josia vid Megiddo.
30 Hans kropp fördes tillbaka i en vagn, och han begravdes i den grav han utsett åt sig. Hans son Joahas valdes av folket att efterträda honom och smordes till kung.
Joahas regerar i Juda
31-32 Joahas var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i tre månader. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna. Joahas var ogudaktig som så många av företrädarna på tronen.
33 Kung Neko gjorde slut på hans regering i Jerusalem genom att gripa honom och fängsla honom i Ribla i Hamat. Juda tvingades att betala lösen för honom med hundra talenter silver och en talent guld.
34 Farao Neko utsåg sedan Eljakim, en annan av Josias söner, att regera i Jerusalem, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joahas fördes till Egypten, där han sedan dog.
35 Jojakim måste lägga tunga bördor på folket för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade.
Jojakim regerar i Juda
36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.
24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylon Jerusalem. Jojakim kapitulerade och betalade skatt i tre år, men sedan gjorde han uppror.
2 Herren skickade då rövarband från kaldeerna, arameerna, moabiterna och Ammons barn mot Juda för att plundra folket, precis som han tidigare förutsagt genom sina profeter.
3-4 Det är tydligt att dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. På grund av Manasses många synder hade Herren beslutat att inte befatta sig med Juda, bland annat för att han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Herren ville inte förlåta detta.
5 Resten om Jojakims liv finns upptecknat i Juda kungars krönika.
Jojakin regerar i Juda
6 När Jojakim dog blev hans son Jojakin kung.
7 Den egyptiske kungen kom aldrig mer tillbaka, för kungen i Babylon hade intagit ett stort område som tillhört Egypten, från Egyptens bäck till floden Eufrat.
8-9 Jojakin var arton år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och var dotter till Elnatan från Jerusalem.
10 Under Jojakins regeringstid belägrade den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer Jerusalem.
11 Nebukadnessar kom själv dit under belägringen.
12 Kung Jojakin, alla hans ämbetsmän och drottningmodern kapitulerade för honom. Jojakin fördes fängslad till Babylon. Detta hände under kung Nebukadnessars åttonde regeringsår.
13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från templet och det kungliga palatset, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka, och detta var helt enligt vad Herren tidigare sagt.
14 Nebukadnessar tog sammanlagt 10.000 fångar från Jerusalem, och bland dem fanns alla de styrande, de bästa soldaterna och alla hantverkare och konstnärer. Det var bara de fattigaste och minst ansedda som blev kvar i landet.
15 Nebukadnessar förde bort kung Jojakin, hans hustrur och hans mor och alla ämbetsmän till Babylon.
16 Soldaterna som fördes bort var 7.000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och konstnärerna uppgick till ett tusental.
17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.
Sidkia regerar i Juda
18-19 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna.Sidkia handlade lika ogudaktigt som Jojakim hade gjort.
20 Herren ville inte längre ha något att göra med folket i Jerusalem och i Juda och vände sig bort från dem. Men kung Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylon.
25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.
2 Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.
3 Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,
4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.
6 Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.
7 Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8 Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.
9 Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.
10 Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.
11 Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,
12 men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.
13 Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.
14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.
16 Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.
17 Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.
19 En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.
20 De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla
21 där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.
Jerusalem efter kapitulationen
22 Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.
23 När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.
24 Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.
25 Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.
26 Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.
27 Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.
28 Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.
29 Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.
30 Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®