Bible in 90 Days
Profetia över Jerusalem
29 Ve över Jerusalem, Davids stad. År efter år frambär du många offer,
2 men jag ska sända straff över dig, och då kommer det att bli sorg och tårar. Jerusalem ska bli vad dess namn Ariel betyder, ett altare täckt med blod.
3 Jag ska omringa Jerusalem, belägra det och bygga upp befästningar för att inta det.
4 Din röst ska knappt kunna uppfattas, där du ligger begravd i dammet.
5 Men plötsligt ska dina mäktiga fiender drivas på flykten och skingras som agnar för vinden.
6 I ett nu ska jag, Herren, komma över dem med åska, jordbävning, storm och eld.
7 Alla nationer som strider mot Jerusalem ska försvinna som en hägring,
8 ja, som när en hungrig drömmer om mat men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som en törstig drömmer att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen. Så kommer dina fiender att drömma om en väldig seger, men förgäves.
9 Är ni förvånade och häpna? Ni tror det inte? Fortsätt då att vara blinda om ni vill. Ni är som berusade, men inte av vin, ni raglar men inte av starka drycker!
10 Herren har låtit en sömnens ande komma över er. Han har tillslutit profeternas ögon.
11 Därför är alla dessa framtida händelser som en förseglad bokrulle för er. När ni räcker den till någon för att läsas, svarar han: Den är förseglad.
12 Om ni ger den åt en som inte kan läsa förklarar denne: Jag kan inte läsa.
13 Herren säger: Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,
14 ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar.
15 Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! Gud kan inte se oss, säger de för sig själva. Han vet inte vad som är på gång!
16 Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: Du gjorde mig inte! Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: Du kan ingenting!
17 Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.
18 På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.
19 De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.
20 Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.
21 Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.
22 Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.
23 När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.
24 De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.
Följden av upproriskhet
30 Ve över mina upproriska barn, säger Herren. Ni ber om råd av alla utom av mig och beslutar sådant som jag inte vill att ni ska göra. Ni umgås med sådana som inte tror och förökar därigenom era synder.
2 Utan att fråga mig har ni sökt hjälp i Egypten och litat på Faraos beskydd.
3 Men ni kommer att bli besvikna, förödmjukade och utskämda, för han har ingen möjlighet att infria sina löften att rädda er.
4 Även om hans makt sträcker sig till Soan och Hanes,
5 kommer den ändå inte att räcka till för er. Han kan inte hjälpa er det minsta!
6 Ser ni hur de sakta rör sig genom öknen mot Egypten, karavaner av åsnor och kameler, tungt lastade med skatter för att betala för den hjälp Egypten ska ge. De drar fram genom eländiga trakter, där lejon och giftiga ormar håller till.
7 Men Egypten kommer inte att ge något tillbaka! Egyptens löften är värdelösa! 'Den maktlösa' kallar jag landet!
8 Gå nu och skriv ner detta omdöme om Egypten, så att det finns antecknat till tidens ände, i evighet, som en anklagelse mot Israel för dess otro.
9 Om du inte skriver ner det, kommer man att påstå att jag aldrig varnade dem. Nej, nej, kommer de att säga. Det sa du aldrig!De är inget annat än hårdhjärtade upprorsmakare.
10-11 De säger till mina profeter: Håll tyst, vi vill inte höra mer på er! Eller också säger de: Säg oss inte sanningen, utan bara det som låter bra, även om det är lögn. Sluta upp med denna dysterhet! Vi har hört mer än tillräckligt av vad 'Den Helige i Israel' vill säga.
12 Men detta är svaret från den Helige i Israel:Därför att ni inte bryr er om vad jag säger och tror mer på bedragare och lögnare och inte gör bättring,
13 ska svåra olyckor drabba er. De ska komma över er lika plötsligt som när en fallfärdig mur på en enda gång faller samman.
14 Gud ska krossa er som man krossar en lerkruka! Han kommer inte att spara er. Det kommer inte ens att finnas en så stor bit kvar att den kan användas för att bära glöd från spisen eller lite vatten från källan.
15 Herren Gud, den Helige i Israel, säger att det bara är genom att vända om till honom och vänta på hans hjälp, som ni ska kunna räddas. Er styrka ligger i stillhet och förtröstan, men detta saknar ni fullständigt.
16 Nej, säger ni. Vi kommer att få vår hjälp från Egypten. Därifrån ska vi få snabba hästar för vår flykt. Men den enda snabbhet ni kommer att få se är den med vilken era fiender kommer att förfölja er!
17 En av dem ska förfölja tusen av er! Fem av dem ska skingra er tills inte ens två av er flyr tillsammans. Ni kommer att likna ensamma träd på ensliga bergshöjder.
18 Men ändå väntar Herren på att ni ska komma till honom, så att han får bevisa er sin kärlek. Han vill erövra er för att få välsigna er, precis som han har sagt. Herren håller alltid sina löften. Välsignade är alla de som väntar på hans hjälp!
19 Mitt folk i Jerusalem, ni ska inte gråta längre, för han ska vara barmhärtig mot er när han hör era rop. Han ska svara er.
20 Ja, även om han låter er leva på bröd och vatten, motgång och prövning, ska ni nu kunna förstå vad hans profeter säger.
21 Om ni lämnar Herrens vägar och går vilse, kommer ni att bakom er få höra en röst som säger: Nej, här är vägen, följ den!
22 Och ni kommer att göra er av med alla avgudar av silver och bildstoder av guld som om de var sopor. Försvinn, vi vill inte se er mer! ska ni säga till dem.
23 Då ska Gud välsigna er med regn, när det är dags att så, och med underbart skördeväder och gröna ängar för er boskap.
24 Oxar och åsnor ska äta av skördens överflöd under sitt arbete.
25 När Gud då kommer för att förgöra era fiender, ska han låta ljuvliga vattenströmmar rinna utför varje berg och höjd.
26 Månen ska lysa lika starkt som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare! Så ska det bli, när Herren kommer för att sköta om sitt folk och läka deras sår.
27 Se, Herren kommer långt bortifrån, flammande av ilska, och omgiven av tjock rök. Hans läppar darrar av upprördhet. Hans ord är som en uppslukande eld.
28 Hans vrede väller fram som en flod över alla. Han skakar om nationerna, smular sönder dem i sin vredes såll och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29 Men Guds folk kommer att sjunga en glädjesång, en sång man sjunger om kvällen när det är fest. Man ska uppleva samma glädje som när man till flöjttoner drar upp till Jerusalem till Herrens berg, Israels klippa.
30 Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst, och hans mäktiga arm ska drabba hans fiender med stor vrede och med eld, storm och hagel.
31 Herrens röst ska skrämma assyrierna, när han slår dem med sin maktspira.
32 Vid varje slag ska hans folk glädjas under musik och sång.
33 Likbålet har varit färdigt länge, förberett för Molok, den assyriske guden. Det har blivit ett stort bål. Herrens andedräkt ska antända det som utbrottet från en vulkan.
Lita inte på Egypten
31 Ve över dem som far till Egypten för att få hjälp och litar på deras många hästar och vagnar i stället för att vända sig till den Helige i Israel och fråga honom om råd.
2 Det är hos honom visheten finns, och han kommer att sända olycka över sitt olydiga folk. Han kommer att vända sig emot dem för allt ont de har gjort, och han kommer också att förgöra deras bundsförvanter.
3 Egyptierna är bara människor och inga gudar! Deras hästar är av kött och blod och inte några övernaturliga varelser! När Herren sträcker ut sin hand mot dem, kommer de att falla tillsammans med dem som de försöker hjälpa. Tillsammans kommer de att gå under.
4-5 Men detta har Herren låtit mig veta: När ett lejon ryter över sitt slagna byte, bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik. Det fortsätter oberört att äta av det. På samma sätt ska Herren strida på Sions berg. Man ska inte kunna skrämma bort honom! Han, härskarornas Gud, ska sväva över Jerusalem som en fågel vakar över sitt bo, och han ska försvara staden och befria den.
6 Därför bör ni som tillhör mitt folk, och som är upproriska, vända om till Gud.
7 Jag vet att den dagen ska komma, när ni alla ska kasta bort era avgudar av guld och silver, som ni har gjort i er synd.
8 Och assyrierna kommer att förgöras, men inte av människor. Guds svärd ska slå ner dem. De starka, unga assyrierna kommer att föras bort som slavar.
9 Deras fästen ska falla och deras anförare ska darra av fruktan och fly, när de ser Israels stridsfanor, säger Herren. Guds eld ska brinna klart i Jerusalem.
Profetia om fred för Israel
32 En kung kommer, som ska råda i rättfärdighet och härskare som ska regera med rättvisa.
2 Var man ska då vara som en tillflykt i stormen och som ett skydd för vinden, som vattenströmmar i ödemarken och som den svalkande skuggan av en väldig klippa i öknen.
3 Då ska till slut Israels ögon öppnas, så att man ser Gud och lyssnar till hans röst.
4 Till och med de mest otåliga kommer att se och förstå, och de som stammar av osäkerhet ska kunna tala flytande.
5 Dåren kommer inte längre att kallas ädel och bedragare inte längre att respekteras.
6 Alla ska känna igen en dåre på hans tal, som är fullt av ondska. Hans lögner om Gud och oförmåga att hjälpa medmänniskor avslöjar honom.
7 Hans metoder är lömska och han förnekar även de mest uppenbara behov bland de fattiga.
8 Men en ädel människa har goda planer och står för det som är rätt.
9 Hör här, ni kvinnor som är så godtrogna och känner er så osäkra! Lyssna på vad jag har att säga!
10 Snart, inom drygt ett år, kommer ni att få bekymmer. Vinskörden kommer att slå fel och det blir dåligt med frukt.
11 Ni har all anledning att vara oroliga och bekymrade! Klä er i säcktyg och sörj!
12 Sörj över era bördiga åkerfält, som snart är borta, och över den uteblivna vinskörden!
13 Ert land kommer att översållas av tistlar och törnen. Era lyckliga hem och sorglösa städer finns snart inte längre.
14 Befästningar ska överges, och städerna kommer att tömmas på folk. Där det var rikt bete för åsnor kommer får och getter att vallas,
15 tills slutligen Herrens Ande från himlen faller över landet. Då ska öknen bli bördig mark och åkrarna bära dyrbara skogar.
16 Rätt och rättvisa ska härska i hela landet,
17 och med rättvisan följer frid, lugn och trygghet som ska vara i evighet.
18 Mitt folk ska bo tryggt och ha en säker plats,
19 men assyrierna ska förgöras och deras städer läggas i ruiner.
20 Gud ska välsigna sitt folk. Överallt ska rika skördar mogna, och deras boskap ska beta fritt i landet.
Herren är en domare
33 Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.
2 Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!
3 Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.
4 Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.
5 Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.
6 Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.
7 Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.
8 Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.
9 Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.
10 Men Herren säger: Jag ska resa mig och visa min styrka.
11 Ni assyrier kommer inte att vinna någonting genom alla era ansträngningar. Er egen andedräkt kommer att förvandlas till eld och döda er.
12 Era trupper ska brännas till aska precis som törnen som huggs ner och kastas i elden.
13 Hör här, vad jag har gjort, ni folk som bor långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!
14 Syndarna bland mitt folk darrar av fruktan. Vem kan bo i närheten av denna eviga eld som förtär allt? ropar de.
15 Men jag ska säga er vilka som kan bo där: Alla de som är ärliga och uppriktiga, de som avstår från orättfärdig handel, de som inte tar mutor, de som inte deltar i sammansvärjningar mot någons liv och de som vägrar smida onda planer.
16 Alla dessa ska kunna bo på höjderna. Bergens klippor ska vara deras skydd och trygghet. De ska bli försedda med mat och få allt vatten de behöver.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Din tanke ska då gå tillbaka till den fruktansvärda tid då de assyriska officerarna krävde skatt och hade makten över den intagna staden.
19 Men nu slipper du se dem. Detta fräcka och hänsynslösa folk, som talar ett främmande språk, finns inte längre.
20 I stället ska du få uppleva Jerusalem i fred, en plats där man tillber Gud, en stilla och fridfull stad.
21 Herren ska vara en trygghetens flod för oss, en flod som ingen kan komma över.
22 För Herren är vår domare, vår lagstiftare och vår kung. Han ska ta hand om oss och rädda oss.
23 Fiendens segel hänger slaka på brutna master, med tåg som inte går att använda. Krigsbytet ska delas bland Guds folk. Till och med de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen i Israel ska längre säga: Jag är sjuk och hjälplös, för Herren ska förlåta det dess synder och välsigna det.
Herren ska krossa sina fiender
34 Kom och lyssna, alla jordens folk! Låt hela världen och allt som finns på jorden höra mina ord!
2 Herren är upprörd över folken, och hans vrede är upptänd mot deras arméer. Han ska utrota dem fullständigt och utlämna dem till slakt.
3 Deras döda ska bli lämnade obegravda, stanken av förruttnade kroppar ska fylla landet, och bergen ska flyta av deras blod.
4 På den tiden ska stjärnorna upplösas och himlen rullas ihop som en bokrulle. Himlakropparna ska falla till marken som vissna löv och övermogen frukt.
5 När mitt svärd har fullbordat sitt verk i himlen, kommer det över Edom, som jag har dömt till undergång.
6 Herrens svärd dryper av blod. Det är fullt av fett, som från lamm och getter och bockars njurar. Herren ska ha en stor offerfest i Edom.
7 De starkaste ska förgås, både bland de unga och de gamla. Landet ska dränkas i blod, och marken mättas av fett.
8 Detta blir en hämndens dag, då Edom ska straffas för vad det gjort mot Israel.
9 Floderna i Edom ska vara fyllda av brinnande tjära, och marken ska vara täckt av eld.
10 Detta straff över Edom ska inte upphöra. Dess rök ska synas för all framtid. Landet ska ligga öde från generation till generation. Ingen människa ska längre bo där eller passera igenom.
11 Hökar, hägrar, ugglor och korpar ska hålla till där. Gud ska döma landet till kaos och tomhet.
12 Inget ska finnas kvar för dess furstar att bygga ett rike av, och deras släkter kommer att dö ut.
13 Törnen ska växa upp i palatsen och nässlor i befästningarna, och det blir ett tillhåll för ökenrävar och ugglor.
14 Ökenvarelser ska blanda sig med hyenor. Vildgetternas ljud kommer att höras i mörkret. Nattens djur ska skrika till varandra och demoner komma dit och vila.
15 Där ska ugglan bygga sitt bo, lägga sina ägg, ruva och skydda sina ungar under sina vingar. Men också falkar ska komma i par.
16 Läs i Herrens bok och lägg märke till allt han tänker göra! Inte något kommer att utelämnas. Alla djur kommer i par, därför att Herren har sagt så, och hans Ande ska låta allt ske.
17 Han har delat upp landet och överlämnat det till dessa varelser. De ska ta det i besittning för alltid, från generation till generation.
Öknen ska blomstra
35 Vildmarken och öknen ska glädjas under de dagarna, och öknen ska blomma.
2 Som krokusen ska den spricka ut i blomning och ropa högt av glädje! Öknarna ska bli lika gröna som Libanons berg, sköna som ängarna vid berget Karmel och i Saron. Herren ska utbreda av sin härlighet där.
3 Sprid glädje till alla missmodiga och berätta om detta!
4 Ge nytt mod åt dem som är rädda! Säg till dem: Var starka, var inte rädda, för Herren, er Gud, kommer att förgöra era fiender. Han kommer för att rädda er.
5 När han kommer, ska han öppna de blindas ögon och de dövas öron.
6 Den som är lam ska hoppa som en hjort, och de stumma ska ropa och sjunga! Källor ska bryta fram i vildmarken och strömmar av vatten i öknen.
7 Förbränd mark ska förvandlas till dammar och källor, och där ökenschakalerna en gång höll till ska det växa vass och gräs!
8 Genom detta område, som en gång var öken, ska det gå en huvudled. Den ska kallas Den heliga vägen. Inga ogudaktiga ska få vandra på den.
9-10 Inga lejon eller andra vilda djur ska ligga på lur, och bara de som Herren befriat ska vandra där. De ska vandra hem till Sion under sång och glädje. För dem har all sorg och klagan försvunnit för alltid, och de ska jubla av evig fröjd.
Assyrien hotar Juda
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.
2 Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.
3 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.
4 Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.
5 Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!
6 Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.
7 Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?
8-9 Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.
10 Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!'
11 Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det.
12 Men han svarade: Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin.
13 Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: Hör här vad den assyriske kungen säger!
14 Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.
15 Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.
16 Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,
17 tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.
18 Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?
19 Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?
20 Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?
21 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.
22 Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.
Herren ska befria Jerusalem
37 När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be.
2 Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg,
3 och de framförde detta budskap från Hiskia:Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut.
4 Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!
5 När Jesaja hörde detta svarade han:
6 Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser.
7 Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad.
8-9 Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande:
10 Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig!
11 Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda.
12 Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt!
13 Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!
14 När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren
15 och bad:
16-17 Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden.
18 Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk,
19 och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem.
20 Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!
Herren ska krossa Sanherib
21 Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung:
22 Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig.
23 Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel!
24 Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar.
25 Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig!
26 Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar!
27 Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen.
28 Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig.
29 Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom.
30 Sedan sa Gud till Hiskia: Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning.
31 Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas.
32 För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker.
33 Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem.
34 Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren.
35 Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David.
36 Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda.
37 Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land.
38 Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Herren förlänger Hiskias liv
38 Just vid den tid då detta hände blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, besökte honom och gav honom en hälsning från Herren:Ordna upp dina affärer och allt annat som behöver göras, för du kommer att dö i denna sjukdom.
2 När Hiskia fick detta besked, vände han sig mot väggen och bad:
3 Herre, kommer du inte ihåg hur ärlig och uppriktig jag varit mot dig och hur jag alltid försökt lyda dig och göra allt vad du sagt? Sedan började han gråta bittert.
4 Då kom ett nytt budskap från Herren till Jesaja:
5 Gå och tala om för Hiskia att Herren, hans fäders Gud, har hört hans bön och sett hans gråt. Jag ska förlänga hans liv med femton år.
6 Jag ska hjälpa honom och rädda staden från kungen i Assyrien. Jag ska försvara dig, säger Herren,
7 och detta är mitt tecken:
8 Jag ska låta skuggan gå tio steg tillbaka på Ahas solur!Solen gick alltså baklänges motsvarande tio steg på soluret!
9 När kung Hiskia blev frisk igen, skrev han detta om sin upplevelse:
10 Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.
11 Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.
12 Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.
13 Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.
14 I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud
15 Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.
16 Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!
17 Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.
18 Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.
19 De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument.
21 Jesaja hade bett Hiskias tjänare att göra en salva av fikon och lägga den på svulsten, så att han skulle bli frisk igen.
22 Då hade Hiskia frågat: Vilket tecken ska Herren ge mig på att han botar mig?
Sändebud från Babylon
39 Strax efteråt skickade kungen i Babylon, Merodak-Baladan, Baladans son, gåvor och hälsningar till Hiskia, därför att han hört att denne varit svårt sjuk men blivit frisk igen.
2 Hiskia uppskattade detta mycket och tog med sig sändebuden från Babylon på en rundvandring i palatset och visade dem allt silver och guld, alla välluktande kryddor och parfymer. Han lät dem också komma in i skattkammaren och öppnade kassakistan. Han undanhöll inte något för dem.
3 Profeten Jesaja kom då till kungen och frågade: Vad ville dina besökare? Var kom de ifrån? De kom ända bortifrån Babylon, svarade Hiskia.
4 Hur mycket lät du dem se? undrade Jesaja.Jag visade dem allt. Jag dolde ingenting.
5 Då sa Jesaja till honom: Hör här vad Herren, härskarornas Gud, säger till dig:
6 'Den tid ska komma då allt du äger, alla skatter som dina förfäder har samlat, ska föras bort till Babylon. Ingenting kommer att lämnas kvar.
7 Och några av dina egna söner kommer att bli slavar i den babyloniske kungens palats.'
8 Jaha, kommenterade Hiskia. Allt som Herren säger är rätt och riktigt. Men för sig själv tänkte han: Det kommer åtminstone att vara fred under min livstid!
Herren ska sörja för sitt folk
40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.
2 Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.
3 Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.
4 Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!
5 Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.
6 Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.
7 Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.
8 Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.
9 Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.
10 Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.
11 Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.
12 Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg?
13 Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd?
14 Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt?
15 En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm.
16 Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom.
17 Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting.
18 Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med?
19 Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen?
20 Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig!
21 Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting?
22 Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem.
23 Han gör de stora männen i världen till ingenting.
24 Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm.
25 Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig? frågar den Helige.
26 Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas?
27 Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting?
28 Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd.
29 Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga.
30 Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp.
31 Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.
Herren ska hjälpa Israel
41 Var tysta och lyssna till mig, ni länder bortom havet! Kom nu alla länder med era svar. Kom hit och tala. Låt oss komma inför rätta tillsammans.
2 Vem har satt honom i rörelse, han som kommer österifrån, som segrar vid varje steg han tar? Vem är det, om inte Herren? Herren har låtit honom segra över många folk och tillåtit honom trampa kungar under sina fötter och döda hela arméer med svärd.
3 Gud låter honom förfölja dem och dra vidare på nya vägar.
4 Vem har kunnat göra något sådant generation efter generation? Det är jag, Herren, den förste och den siste. Det är bara jag som kan göra något sådant.
5 Länderna bortom havet ser på detta med skräck. Väldiga riken darrar och förbereder sig för krig.
6 Var och en försöker intala mod i sin nästa och säger: Var inte rädd! Han kommer inte att segra.
7 Men de skyndar sig att göra en ny avgud. Träsnidaren skyndar på guldsmeden, och den som gjuter hjälper till vid städet. Det här blir bra, säger de till varandra. Noggrant sätter de ihop delarna och ställer den på plats, så att den inte ska falla omkull!
8 Men du, Israel, är mitt utvalda folk. Du är Abrahams familj, och han var min vän.
9 Jag har kallat dig tillbaka från jordens ändar och sagt att du ska tjäna bara mig, för jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.
10 Frukta inte, för jag är med dig! Var inte förskräckt! Jag är din Gud. Jag ska ge dig styrka. Jag ska hjälpa dig. Jag ska uppehålla dig med min segrande högra hand.
11 Titta, hur alla dina arga fiender är förvirrade och förskingrade! Alla som står emot dig kommer att dö.
12 Förgäves ska du leta efter dem, de ska försvinna allesammans.
13 Jag håller dig vid din högra hand. Jag är Herren, din Gud, och jag säger till dig att du inte ska vara rädd. Jag är här för att hjälpa dig.
14 Trots att du är föraktad ska du inte vara rädd, Israel, för jag ska hjälpa dig. Jag är Herren, din befriare. Jag är den Helige i Israel.
15 Jag ska göra dig till en tröska, nyslipad och vass. Du ska krossa alla fiender och göra bergen till grus.
16 Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. Virvelvindar ska sprida dem åt alla håll. Herrens glädje ska fylla dig, och du ska berömma dig av Israels Gud.
17 När de fattiga och lidande söker vatten och inte finner något och deras tungor torkar ut av törst, då ska jag svara när de ropar till mig. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna, och ge dem källor av vatten i dalarna! I öknarna ska det också finnas vatten, och floder ska rinna fram genom förtorkade områden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®