Bible in 90 Days
Gud talar till Salomo
11-12 När templet var klart och palatset färdigbyggt, visade sig Herren en natt för Salomo och sa: Jag har hört din bön och valt templet till den plats där ni ska offra till mig.
13 Om jag stänger till himlen, så att det inte kommer något regn, eller om jag befaller gräshoppssvärmar att äta upp all er gröda, eller om jag sänder epidemier över er,
14 och mitt folk då ödmjukar sig och ber till mig och söker mig och vänder om från sina ogudaktiga vägar, ska jag lyssna till dem från himlen och förlåta deras synder och hela deras land.
15 Jag ska lyssna noggrant till varje bön som sänds upp från den här platsen,
16 för jag har valt det här templet och helgat det till att vara mitt hem för alltid. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara här.
17-18 Och vad gäller dig själv Salomo, så ska jag se till att du och dina ättlingar alltid kommer att vara kungar över Israel om du följer mig som din far David gjorde.
19 Men om du inte gör det utan förkastar de lagar jag har gett dig och tillber avgudar,
20 då ska jag fördriva mitt folk ut ur detta mitt land, som jag har gett dem, och jag ska vända mig bort från templet, trots att jag har helgat det åt mig själv. Då ska jag i stället göra det till en skamfläck för alla
21 ja, i stället för att vara berömt för sin skönhet ska det bli något man vämjes över, när man går förbi det.'Varför har Herren gjort något så fruktansvärt mot detta land och mot templet?' ska man fråga.
22 Och svaret kommer att bli: 'Därför att folket i landet har övergett Herren, sina fäders Gud, den Gud som förde dem ut ur Egyptens land, och i stället börjat tillbe andra gudar. Det är därför Herren har gjort allt detta mot dem.'
Salomos övriga byggnationer
8 Det hade nu gått tjugo år sedan Salomo blivit kung, och de stora byggnadsprojekten med Herrens tempel och hans eget kungliga palats var avslutade.
2 Nu fortsatte han med att återuppbygga de städer som kung Hiram från Tyrus hade gett honom, och han lät en del av Israels folk bosätta sig där.
3 Sedan gick han mot staden Hamat-Soba och intog den.
4 Han byggde Tadmor i öknen och städer i Hamat som fungerade som förrådsplatser.
5 Han befäste städerna Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem båda till förrådsplatser, byggde upp deras murar och satte dit portar och bommar.
6 Han byggde också upp Baalat och andra förrådsstäder och städer för sina vagnar och hästar. Han byggde allt efter sina egna planer, både i Jerusalem och i Libanon och över hela det område han behärskade.
7-8 De folk som fortfarande bodde i landet och som israeliterna inte hade lyckats fördriva använde han i slavarbete, och så har det varit sedan dess. Detta gällde hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
9 Men ingen israelit fick bli slav, utan de togs i anspråk som soldater, officerare, uppsyningsmän över hans vagnar och hästar,
10 och till olika andra uppdrag. Han hade 250 män i olika tillsyningstjänster.
11 Salomo lät sin hustru, Faraos dotter, flytta från Davids stad till det nya palats som han hade byggt åt henne. Hon ska inte bo i kung Davids palats, för Herrens ark har varit där, och det är helig mark, sa han.
12 På altaret som Salomo låtit bygga framför ingången till templet bar han fram brännoffer till Herren.
13 Antalet offer bestämdes enligt de föreskrifter som Mose hade gett. Det var extra offer på sabbaterna, vid nymånadsfesterna och vid de tre årliga högtiderna, påskhögtiden, veckohögtiden och lövhyddohögtiden.
14 När Salomo utsåg präster till olika uppgifter, följde han sin far Davids plan. Han utsåg alltså leviter till att sjunga lovsången och att hjälpa prästerna i deras uppgifter, och han utsåg också dörrvaktare till de olika portarna.
15 Salomo avvek inte på något sätt från Davids föreskrifter beträffande detta eller när det gällde tjänstgöringen i skattkammare och förråd,
16 och han fullbordade alltså framgångsrikt tempelbygget.
17-18 Sedan for han till hamnstäderna Esjon-Geber och Elot i Edom för att ta emot skepp som han fått i gåva av kung Hiram. Dessa fartyg med kung Hirams erfarna besättningar och Salomos egna män seglade till Ofir och kom tillbaka med guld till en vikt av 450 talenter (ca 17 ton).
Drottningen av Saba
9 När drottningen av Saba fick höra talas om Salomos stora vishet, kom hon till Jerusalem för att få träffa honom. Hon ville veta om ryktet talade sant. Hon kom med en stor karavan och hade med sig ett stort följe av medhjälpare och tjänare. Kamelerna var lastade med kryddor, guld och juveler i stor mängd.
2 Salomo gav henne svar på alla frågor. Inget var för svårt för honom att förklara för henne.
3 När hon insåg hur vis han verkligen var och såg palatsets skönhet,
4 de överfyllda borden, alla tjänare han hade till sin hjälp, hur fint klädda de var och de många brännoffren vid Herrens tempel, blev hon alldeles överväldigad.
5 Slutligen utbrast hon: Allt jag har hört om dig i mitt eget land är sant!
6 Jag kunde inte tro det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Din vishet är mycket större än jag kunde drömma om.
7 Vilken förmån för dina män att få stå här och lyssna till din vishet!
8 Prisad vare Herren, din Gud! Vad han måste älska Israel, som har gett det en kung som du! Han vill att Israel för alltid ska förbli ett starkt och mäktigt land där rätt och rättfärdighet råder.
9 Hon gav kungen en gåva i guld som vägde 120 talenter (ca 4,5 ton) och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Aldrig tidigare hade man sett så dyrbara kryddor som de drottningen av Saba förde med sig.
10 Kung Hirams och kung Salomos besättningar fraktade guld från Ofir men också algumträ och ädelstenar.
11 Kungen använde algumträet till att göra trappor i templet och palatset och till att bygga harpor och lyror för kören. Aldrig tidigare hade det funnits så vackra instrument i Juda land.
12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, mer än hon hade gett honom. Sedan återvände hon med sitt följe tillbaka till sitt eget land.
Salomos oerhörda rikedom
13-14 Salomo fick varje år guld till en vikt av 666 talenter (ca 25 ton) från kungarna i Arabien och från många andra länder. Till detta kom överskottet på alla hans affärer, som köpmännen hade hand om.
15 En del av guldet använde han till att göra 200 stora sköldar, var och en täckt med guld till en vikt av 3,5 kilo,
16 och 300 mindre sköldar med guld till en vikt av 1,7 kilo. Dessa placerade han i det palats som hade fått sitt namn efter Libanons skogar.
17 Han gjorde också en stor tron av elfenben och beklädde den med rent guld.
18 Den hade sex trappsteg och en pall av rent guld, och den hade också armstöd av guld, och utmed vart och ett av dem stod ett lejon, också gjort av guld.
19 Lejon av guld stod också på båda sidor om varje trappsteg, sammanlagt tolv lejon. Ingen annan tron i hela världen kunde jämföras med denna.
20 Alla kung Salomos bägare och serviser var av rent guld, liksom alla kärl avsedda för hushållet i detta palats. Silver var alldeles för billigt för att man på den tiden skulle räkna med det!
21 Vart tredje år återvände kungens fartyg med kung Hirams besättningar från Tarsis och förde med sig guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.
22 Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på hela jorden,
23 och från alla länder kom kungar till honom för att lyssna till den vishet Gud hade lagt i hans hjärta.
24 Var och en av dem gav honom årligen föremål av silver och av guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.
25 Salomo hade 4.000 stallar för hästar och vagnar och 12.000 hästar i de särskilda vagnstäderna och i sin närhet i Jerusalem.
26 Han regerade över alla kungar och kungariken från floden Eufrat till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns.
27 I Salomos Jerusalem var silver lika vanligt som sten, och cederträ från Libanon användes som om det varit billigt mullbärsfikonträ från kullarna utanför.
28 Hästar fördes till honom från Egypten och andra länder.
Salomo dör
29 Allt annat om Salomo och hans regering finns att läsa i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i Jedais syner om Jerobeam, Nebats son.
30 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.
31 Sedan dog han och begravdes i Jerusalem, och hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Rehabeam får folket emot sig
10 När Rehabeam skulle krönas kom alla Israels ledare till Sikem.
2-3 Samtidigt fick Jerobeam, Nebats son, genom sina vänner meddelande om Salomos död. Han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Nu återvände han omedelbart för att närvara vid kröningen, där han förde folkets talan genom att ställa frågor till Rehabeam:
4 Din far var en hård herre. Gör det nu lättare för oss, så får du bli vår kung! sa han.
5 Rehabeam bad folket att komma tillbaka om tre dagar, för då skulle han ha fattat sitt beslut.
6 Sedan diskuterade han deras begäran med de äldre män som hade varit rådgivare åt hans far.Vad ska jag svara dem? frågade han.
7 Om du vill bli deras kung, så ska du ge dem ett förmånligt svar och behandla dem milt. Då kommer de att tjäna dig, svarade de.
8-9 Men han avfärdade deras råd och frågade de yngre männen, som var hans jämnåriga, vad de hade för uppfattning. Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag vara mildare mot dem än min far var? frågade han.
10 Nej, svarade de. Säg så här till dem: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så vänta bara och se hurdan jag blir! Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja.
11 Jag kommer att bli hårdare mot er, inte mildare! Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel!'
12 När Jerobeam och folket återvände efter tre dagar för att få höra kungens beslut,
13 möttes de av ett kärvt budskap. Rehabeam vägrade nämligen att följa de äldre männens råd
14 och gjorde i stället som hans jämnåriga hade föreslagit.Min far gav er tunga bördor att bära, men de jag ska ge er kommer att vara ännu tyngre! sa han till dem. Min far straffade er med ris, men jag ska använda skorpiongissel!
Stammarna i norr gör uppror
15 Kungen hade alltså inte tillmötesgått folket. Guds finger fanns med i detta, och därmed blev den förutsägelse som gjorts om Jerobeam av Ahia från Silo verklighet.
16 När folket insåg vad kungen hade sagt, gick de därifrån och övergav honom.Glöm David och hans familj! skrek de i ilska. Någon annan kan bli vår kung. Låt Rehabeam regera över sin egen stam Juda! Vi går hem igen!
17 Folket i Juda stam förblev lojalt mot Rehabeam.
18 När kung Rehabeam senare skickade ut Hadoram för att ta ut arbetare från de andra stammarna i Israel, blev denne stenad till döds av folket. När kung Rehabeam fick höra detta, tog han omedelbart sin vagn och flydde till Jerusalem.
19 Och fram till denna dag har Israel vägrat att låta sig regeras av någon ur Davids familj.
Gud förbjuder Rehabeam att ena folket
11 Vid sin ankomst till Jerusalem mobiliserade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180.000 man, och förklarade krig mot resten av Israel i ett försök att återförena kungariket.
2 Men Herren sa till profeten Semaja:
3 Gå och säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till folket i Juda och Benjamin:
4 'Herren säger: Strid inte mot era bröder! Gå i stället hem, för jag ligger bakom deras uppror.' Då lydde de Herren och avstod från att strida mot Jerobeam.
5-10 Rehabeam stannade i Jerusalem och befäste flera av städerna i Juda med murar och portar för att skydda sig, nämligen Betlehem, Etam, Tekoa, Bet-Sur, Soko, Adullam, Gat, Maresa, Sif, Adoraim, Lakis, Aseka, Sorga, Ajalon och Hebron.
11 Han gjorde deras befästningar starka och utsåg befälhavare över var och en av dem. Förläggningar med soldater upprättades, förråd av mat, olivolja och vin lades upp
12 och sköldar och spjut placerades i vapenupplag i varje stad som en ytterligare skyddsåtgärd. Juda och Benjamin, de två områden som återstod av Rehabeams rike, blev starkt befästa under hans regering.
Präster och leviter flyttar
13-14 Men präster och leviter som bodde bland de andra stammarna övergav sina hem och flyttade till Juda och Jerusalem, för kung Jerobeam hade avskedat dem och sagt till dem att de inte längre fick vara Herrens präster.
15 Han hade i stället utsett andra präster, som uppmuntrade folket att tillbe avgudar och att offra till statyer av tjurkalvar, som han hade låtit gjuta och placerat på höjderna.
16 Många andra från Israels övriga stammar följde med prästerna och leviterna till Jerusalem, där de fritt kunde tillbe Herren, sina fäders Gud, och offra till honom.
17 Detta gjorde Juda kungarike så starkt att kung Rehabeam utan större svårigheter kunde behålla makten i tre år. Under dessa tre år fanns nämligen en uppriktig önskan i Juda att lyda Herren precis som kung David och kung Salomo hade gjort.
Rehabeam regerar i Juda
18 Rehabeam gifte sig med Mahalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Abihail, dotter till Davids bror Eliab.
19 Abihail födde sönerna Jeus, Semarja och Saham.
20 Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde Abia, Attai, Sisa och Selomit.
21 Han älskade Maaka mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur (han hade arton hustrur och sextio bihustrur, tjugoåtta söner och sextio döttrar).
22 Maakas son Abia var hans favorit, och han hade för avsikt att göra honom till kung efter sig.
23 Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika befästa städer över landet och han såg till att de fick många hustrur.
Jerusalem intas av Egypten
12 Men när Rehabeam stod på höjden av sin makt och popularitet övergav han Herren, och folket följde honom i hans synd.
2 Som ett resultat av detta anföll kung Sisak från Egypten Jerusalem i kung Rehabeams femte regeringsår.
3 Han kom med 1.200 vagnar, 60.000 ryttare och en oräknelig mängd soldater, egyptier, libyer, suckeer och etiopier.
4 Sisak intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.
5 Profeten Semaja sammanträffade då med Rehabeam och ledare från alla delar av landet (de hade flytt till Jerusalem för att sätta sig i säkerhet). Han sa till dem: Herren säger: 'Ni har övergett mig. Därför har jag övergett er och överlämnat er till Sisak.'
6 Då bekände kungen och ledarna i Israel sin synd och utropade: Herren har handlat rätt när han har gjort detta mot oss!
7 När Herren såg att de ödmjukade sig, sände han Semaja till dem med ett nytt budskap: Eftersom ni har ödmjukat er, ska jag inte förgöra er helt. Några ska undkomma. Jag ska inte använda Sisak för att tömma ut min vrede över Jerusalem.
8 Men ni måste betala årlig skatt till honom. Då ska ni inse hur mycket bättre det är att tjäna mig än andra nationers härskare!
9 Kung Sisak intog Jerusalem och förde bort alla skatter från templet och palatset, även Salomos guldsköldar.
10 Kung Rehabeam ersatte dem med sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos befälhavaren för livvakten.
11 Varje gång kungen gick till templet bar hans livvakter dessa sköldar och lämnade sedan tillbaka dem till vapenförrådet.
12 Genom att kungen hade ödmjukat sig stillades Herrens vrede, och han avstod från det straff han hade planerat. I stället följde faktiskt några goda år i Juda.
13 Kung Rehabeam befäste sin ställning och regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Gud hade utvalt bland alla städer i Israel. Han hade blivit kung vid fyrtioett års ålder, och hans mor hette Naama och var ammonitiska.
14 Men han var en ogudaktig kung, för han bestämde sig aldrig för att verkligen försöka behaga Herren.
15 Rehabeams fullständiga levnadsbeskrivning finns i den krönika som skrivits av profeten Semaja och i de släktregister som upprättats av siaren Iddo.Det var ständiga krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
16 När Rehabeam dog begravdes han i Jerusalem, och hans son Abia blev kung efter honom.
Abia besegrar Jerobeam
1-2 Abia blev ny kung i Jerusalem i Juda under kung Jerobeams artonde regeringsår i Israel. Abias regering varade i tre år. Hans mor hette Mikajaa och var dotter till Uriel från Gibea.I början av Abias regering utbröt krig mellan Juda och Israel.
3 Juda ställde under hans befäl upp med 400.000 erfarna soldater mot ungefär dubbelt så många välutrustade israeliska soldater under kung Jerobeams befäl.
4 När Judas armé kom till berget Semaraim i Efraims bergsbygd, ropade kung Abia till kung Jerobeam och den israeliska armén:
5 Lyssna till mig, Jerobeam och alla israeliter! Tänk på att Herren, Israels Gud, har lovat att Davids ättlingar alltid ska vara kungar i Israel!
6 Jerobeam är en vanlig tjänare till en av Davids söner, som har gjort uppror mot sin herre.
7 Andra rebeller förenade sig med honom och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.
8 Tror ni verkligen att ni ska kunna besegra det kungarike som tillhör Herren och som leds av mig, en ättling till David? Er armé är dubbelt så stor som min, men det vilar en förbannelse över er för de guldkalvar ni har med er och som Jerobeam har gjort åt er. Han kallar dem era gudar!
9 Ni har dessutom fördrivit alla Herrens präster och leviter och valt hedniska präster i stället. Ni är precis som folk i andra länder. Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju bockar får bli invigd till präst åt era så kallade gudar!
10 Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Det är bara Arons ättlingar som får bli våra präster och bara leviter som får assistera dem.
11 De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, brännoffer och välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på det heliga bordet. Guldljusstaken är tänd varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom!
12 Ni måste därför inse att Gud är med oss. Han är vår ledare. Hans präster ska blåsa i sina trumpeter och anföra oss i slaget mot er. Ni män av Israels stammar, strid inte mot Herren, era förfäders Gud, för då kommer ni att förlora!
13-14 Under tiden hade Jerobeam i hemlighet sänt en del av sin armé i en kringgående rörelse för att lägga sig i bakhåll. Juda var alltså omringat av fiender på alla sidor. Då ropade de till Herren om förbarmande, prästerna blåste i sina trumpeter
15-16 och hela armén gav upp ett härskri. När Gud hörde deras rop slog han ner Jerobeam och hela Israel framför Abia och hans trupper. De flydde framför Juda, och Herren gav dem i Abias hand.
17 Abia och hans trupper orsakade Israel stora förluster och dödade 500.000 av deras soldater.
18-19 Genom att lita på Herren, sina förfäders Gud, kunde Juda folk på så sätt besegra Israel. De förföljde kung Jerobeams soldater och intog städerna Betel, Jesana och Efron med förstäder.
20 Kung Jerobeam lyckades inte under Abias livstid få tillbaka sin verkliga makt, och slutligen straffade Herren honom och tog hans liv.
21 Under tiden blev kung Abia av Juda mycket mäktig. Han tog sig fjorton hustrur och fick tjugotvå söner och sexton döttrar.
22 Annat som hände under Abias regeringstid finns berättat av profeten Iddo.
Asa regerar i Juda
14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,
2 för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.
3 Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.
4 Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.
5 Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred
6 som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.
7 Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.
8 Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.
9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.
11 Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!
12 Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.
13 De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.
14 Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.
15 Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son,
2 och han gick ut för att möta kung Asa när denne kom tillbaka från striden.Lyssna Asa! Lyssna Judas och Benjamins arméer! ropade han. Herren kommer att vara med er så länge ni är trogna mot honom! När ni söker honom ska ni finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er.
3 Under en lång tid har nu era bröder i Israel inte tillbett den sanne Guden och inte haft en enda riktig präst som har undervisat dem, och de har levt utan Guds lagar.
4 Men varje gång de har vänt om till Herren, Israels Gud, i sin svåra situation och sökt honom så har han hjälpt dem.
5 På den tiden då de gjorde uppror mot Gud fanns det ingen trygghet i landet.
6 De råkade i krig med andra folk, och dessutom var det inbördeskrig mellan deras egna städer, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter.
7 Men ni, män av Juda, fortsätt på den goda vägen och tappa inte modet, för ni ska få er lön.
8 När kung Asa hörde detta budskap från Gud, tog han mod till sig och förstörde alla avgudar i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han byggde på nytt upp Herrens altare framför templet.
9 Sedan sammankallade han allt folk i Juda och Benjamin och alla de från Efraim, Manasse och Simeon i Israel, som hade kommit över till Juda när de sett att Herren Gud var med kung Asa.
10 De samlades i Jerusalem på våren under kung Asas femtonde regeringsår,
11 och de offrade 700 tjurar och 7.000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig från kriget.
12 Sedan ingick de ett avtal att de bara skulle tillbe Herren, sina förfäders Gud,
13 och bestämde att den som vägrade att göra detta skulle dö, vare sig det gällde gammal eller ung, man eller kvinna.
14 De bekände sig med hög röst till Herren, medan man blåste i trumpeter och basuner.
15 Alla jublade över detta förbund med Gud, som ingicks med stor övertygelse. De sökte honom framför allt annat, och de fann honom! Och han gav dem fred i hela landet.
16 Kung Asa till och med avsatte sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade gjort en aserapåle. Han högg ner den och brände upp den i Kidrons dal.
17 Han lyckades inte alldeles utrota avgudadyrkan, men han var helt överlåten till Gud under hela sin livstid.
18 Han hämtade tillbaka till templet de silver- och guldkärl som hans far hade invigt åt Herren.
19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
Asa glömmer Herren
16 I det trettiosjätte året av kung Asas regering förklarade kung Baesa i Israel krig mot honom och byggde befästningen i Rama för att kunna kontrollera vägen till och från Juda.
2 Asa tog då allt silver och guld som fanns i templet och palatset och sände det till Arams kung Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap:
3 Låt oss förnya den allians som fanns mellan din far och min far. Ta emot detta silver och guld och bryt dina förbindelser med Israels kung Baesa, så att han låter mig vara i fred.
4 Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sin armé mot Israel. De intog städerna Ijon, Dan och Abel-Maim och alla förrådsstäderna i Naftali.
5 Så snart Baesa, Israels kung, hörde vad som hade hänt, avslutade han bygget i Rama och drog sig tillbaka därifrån.
6 Då gick kung Asa och folket i Juda ut till Rama och tog hand om allt byggnadsmaterial som lämnats kvar, sten och timmer, och använde det för att bygga upp Geba och Mispa.
7 Ungefär vid den tiden kom profeten Hanani till kung Asa och sa till honom: Eftersom du har vänt dig till Arams kung i stället för till Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att besegra Aram.
8 Kommer du inte ihåg vad som hände med den stora etiopiska armén med alla dess vagnar och ryttare? Den gången litade du på Herren, och han överlämnade dem alla i din hand.
9 Herren vakar över hela jorden, och hans ögon ser allt. Han visar sin stora makt genom att hjälpa de människor vars hjärtan är fullkomliga inför honom. Vilken dåre du har varit! Från och med nu kommer du ständigt att få uppleva krig.
10 Asa blev så rasande på profeten att han kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka folket och det drabbade många hårt.
11 Allt övrigt om Asa och hans liv finns skrivet i Israels och Juda kungars krönikor.
12 Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men han vände sig inte till Herren med sitt problem, utan sökte bara hjälp av läkare.
13-14 Han dog i det fyrtioförsta året av sin regering och blev begravd i den klippgrav, som han hade låtit hugga ut åt sig i Jerusalem. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.
Josafat regerar i Juda
17 Efter Asa blev hans son Josafat kung, och han förstärkte Judas position i förhållande till Israel.
2 Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner där och i de av Efraims städer som hans far hade intagit.
3 Herren var med Josafat, därför att han under sin första tid följde sin fars föredöme och inte tillbad några avgudar.
4 Han följde befallningarna från sin fars Gud till skillnad från folket på andra sidan gränsen, i Israels land.
5 Herren stärkte hans ställning som kung i Juda, och allt folk i Juda samarbetade genom att ge honom gåvor, så han blev både rik och omtyckt.
6 Han vandrade på Herrens väg med frimodighet och rev till och med ner de hedniska altaren som fanns på höjderna, och han förstörde aserapålarna.
7-9 Under tredje året av sin regering började han ett omfattande undervisningsprogram. Han sände ut sina representanter att undervisa i alla Judas städer. Bland dem var Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och prästerna Elisama och Joram. De förde med sig Herrens lag till alla städer i Juda för att undervisa folket om den.
10 Då kom fruktan för Herren över folken i grannländerna, så att ingen av dem förklarade krig mot kung Josafat.
11 Till och med en del filisteer kom med silver och betalade skatt till Juda. Araberna överlämnade 7.700 baggar och 7.700 bockar.
12-13 Josafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda och hade stora förråd överallt.
14-15 I Jerusalem hade han en stor styrka placerad, 300.000 man från Juda under Adnas befäl, 280.000 under Johanan, och
16 200.000 under Amasja, Sikris son, som erbjudit sig att stå till Herrens förfogande.
17 Från Benjamin fanns 200.000 man med bågar och sköldar under den tappre Eljada,
18 och 180.000 under Josabad.
19 Alla dessa tjänade kungen, utöver alla dem som fanns ute i de befästa städerna över hela Juda.
Josafat i allians med Ahab
18 Men den rike och populäre kung Josafat ingick en allians med kung Ahab i Israel genom att låta sin son gifta sig med dennes dotter.
2 Några år senare reste Josafat till Samaria för att besöka kung Ahab, som ställde till en stor fest för honom och hans sällskap. Ahab lät slakta en mängd får och oxar till festen. Sedan frågade han kung Josafat om denne ville göra gemensam sak med honom och gå till anfall mot Ramot i Gilead.
3-5 Naturligtvis vill jag det! svarade kung Josafat. Jag går med dig, och mina trupper står till ditt förfogande. Men låt oss först fråga Herren till råds.Kung Ahab kallade då samman 400 av sina hedniska profeter och frågade dem: Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? De svarade: Gå till anfall, för Gud kommer att ge er en stor seger!
6-7 Men Josafat var inte nöjd. Finns det inte någon Herrens profet här i närheten, som vi också kan fråga? undrade han.Jo, det finns en, men honom tycker jag inte om, för han profeterar bara olycka, kommenterade Ahab surt. Det är Mika, Jimlas son.Säg inte så! utbrast Josafat. Vi måste få höra vad han har att säga.
8 Kungen i Israel kallade då till sig en av sina tjänstemän. Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son, befallde han.
9 De båda kungarna satt på sina troner i sin kungliga glans på en öppen plats i närheten av Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade framför dem.
10 En av dem, Sidkia, Kenaanas son, gjorde för detta tillfälle horn av järn och förklarade:Herren säger att du ska stånga arameerna till döds med dessa horn!
11 De andra höll med honom. Ja, dra upp till Ramot i Gilead med frimodighet, för Herren kommer att låta er segra, ropade de i korus.
12 Mannen som gick för att hämta Mika berättade för honom vad som höll på att hända och vad alla profeterna hade sagt, nämligen att kriget skulle sluta med seger för kungen.Jag hoppas du kommer att hålla med dem och ge kungen ett lyckosamt svar, försökte mannen.
13 Men Mika svarade: Jag svär vid Gud att vad han än säger, det kommer jag att säga.
14 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? Och Mika svarade: Det är klart att ni ska dra ut i strid. Det kommer att bli en klar seger för er!
15 Hör här! sa kungen skarpt. Hur många gånger måste jag säga till dig att inte tala något annat än det Herren säger till dig?
16 Då svarade Mika honom: I min syn såg jag hela Israel förskingrat uppe på berget, som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras herre har blivit dödad. Skicka hem dem!'
17 Var det inte det jag sa? utbrast Israels kung och vände sig till Josafat. Så där gör han varenda gång. Han profeterar aldrig något annat än olycka över mig.
18 Hör här vad Herren mer har sagt till mig, fortsatte Mika. Jag såg honom på hans tron, omgiven av änglar på alla sidor.
19-20 Herren sa: 'Vem kan få kung Ahab att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och bli dödad där?'Det kom en hel del förslag, men till slut kom en ande fram inför Herren och sa: 'Jag kan göra det!''Hur tänker du då bära dig åt?' frågade Herren honom.
21 Han svarade: 'Jag ska bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter!''Det kommer att fungera
22 Du ser alltså att Herren har lagt en lögnens ande i munnen på de här profeterna, för han har i själva verket beslutat raka motsatsen till vad de säger!
23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram till Mika och slog honom i ansiktet. Din lögnare, skrek han. När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?
24 Det ska du komma underfund med, den dag du tvingas att gömma dig i det innersta rummet! svarade Mika.
25 Arrestera den där mannen och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till min son Joas, befallde Israels kung.
26 Ge dem order att sätta honom i fängelse på vatten och bröd, tills jag välbehållen har kommit tillbaka från striden.
27 Mika svarade: Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig. Sedan vände han sig till de andra och sa: Kom ihåg vad jag har sagt.
Ahab dör på stridsfältet
28 Israels kung och Judas kung ledde alltså sina arméer mot Ramot i Gilead.
29 Ahab sa till Josafat: Jag ska förklä mig så att ingen kan känna igen mig, men du kan bära din kungamantel!
30 Nu hade Arams kung gett order till anförarna för stridsvagnarna att inte bry sig om någon annan än Israels kung.
31 När de fick syn på kung Josafat från Juda i sin kungliga mantel, satte de efter honom i tron att han var den de sökte. Men Josafat ropade till Herren om räddning, och soldaterna insåg sitt misstag och lämnade honom i fred.
32 Så snart de upptäckte att det inte var Israels kung slutade de alltså upp med att förfölja honom.
33 Men någon sköt en pil på måfå mot de israeliska trupperna, och den träffade Ahab i en springa i rustningen.Se till, att jag kommer bort härifrån, stönade han till mannen som körde vagnen. Jag är svårt sårad.
34 Striden blev allt häftigare, och kungen vände tillbaka, stödd av kuddar där han satt i sin vagn, för att bekämpa arameerna, men vid solnedgången dog han.
En profet tillrättavisar Josafat
19 När kung Josafat från Juda kom tillbaka hem oskadd,
2 gick profeten Jehu, Hananis son, ut för att möta honom.Menar du verkligen att du vill hjälpa de ogudaktiga och älska dem som hatar Herren? frågade han honom. Guds vrede är över dig, därför att du har gjort detta.
3 Men det finns en hel del gott i dig, för du har skaffat bort alla avgudabilder över hela landet och försökt vara trofast mot Gud.
Josafat tillsätter domare
4 Efter detta besökte inte Josafat Israel mer utan höll sig i Jerusalem. Senare for han på nytt ut bland folket och reste från Beer-Seba och upp till Efraims bergsbygd för att uppmana folket att tillbe sina förfäders Gud.
5 Han utsåg domare i alla större städer över hela landet
6 och gav dem följande uppmaningar:Se mycket noga till hur ni dömer. Det är Gud och inte jag som har tillsatt er. Han kommer att vara vid er sida och hjälpa er att skipa rättvisa i varje enskilt fall.
7 Var noga med att inte fatta något annat beslut än det som Herren visar er! Domare i Guds tjänst får absolut inte vara orättvisa, partiska eller ta emot mutor.
8 Josafat satte också upp domstolar i Jerusalem med leviter, präster och huvudmännen för olika familjer som domare,
9 och de fick följande instruktioner: Ni måste alltid handla gudfruktigt och ärligt.
10 När något fall blir överlämnat till er från domarna ute i provinserna, vare sig det är fråga om mord eller brott mot lagarna eller Guds förordningar, så ska ni klargöra händelsen för dem och hjälpa dem att döma rättvist, så att inte Guds vrede kommer över er och över dem. Om ni gör på det sättet, är ni fritagna från allt ansvar.
11 Sedan utsåg han översteprästen Amarja till att vara högsta instans i alla ärenden som gällde brott mot Guds lag. Sebadja, Ismaels son, en stamledare i Juda, tillsatte han som högsta instans i allt som rörde brott mot kungen. Leviterna skulle vara deras medhjälpare. Var inte rädda när ni står upp för sanning och rätt! Gud ska vara med er, var hans slutord till dem.
Josafat besegrar Moab och Ammon
20 Sedan förklarade kungarna i Moab och Ammon och en del av maoniterna krig mot Josafat och folket i Juda,
2 och Josafat fick följande rapport: En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. Den befinner sig redan vid Hasason-Tamar (som också kallas En-Gedi).
3 Josafat blev ordentligt omskakad av dessa nyheter och bestämde sig för att be Herren om hjälp. Han befallde därför att allt folket i Juda skulle fasta i ånger och bön inför Gud.
4 Folk kom till Jerusalem från hela landet för att be tillsammans med honom,
5 och Josafat stod mitt ibland dem, där de var samlade på templets nya förgård, och bad:
6 Herre, våra fäders Gud, den ende Guden i himlen, härskaren över alla riken på jorden, du är stor och mäktig. Vem kan stå emot dig?
7 Var det inte du, vår Gud, som drev ut hedningarna här i landet när ditt folk kom hit? Gav inte du det här landet åt Abrahams ättlingar för evigt?
8 Ditt folk bosatte sig här och byggde detta tempel åt dig,
9 i tro att de i tider av olycka, krig, pest eller hungersnöd, skulle kunna stå här framför templet och inför dig som är i templet, och ropa till dig i sin förtvivlan. Då skulle du höra dem och befria dem.
10 Se nu, vad arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd gör! Du lät inte våra förfäder invadera deras områden när Israel lämnade Egypten, och därför gick vi runt dem och dödade dem inte.
11 Se nu hur de lönar oss! Nu har de kommit för att driva ut oss ur det land som du har gett oss.
12 O vår Gud, tänker du inte stoppa dem? Vi har ingen möjlighet att klara oss själva mot denna väldiga armé. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.
13 När folket från alla delar av Juda stod där inför Herren med hela sina familjer,
14 kom Herrens Ande över Jahasiel, en levit och ättling till Asaf, som var son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja.
15 Hör på mig, allt folk i Juda och Jerusalem och även du, kung Josafat! utropade han. Herren säger: 'Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens.
16 Gå till anfall mot dem i morgon! Ni kommer att träffa på dem vid Hassishöjden vid slutet av den dal som öppnar sig ut mot Jeruels öken.
17 Men ni kommer inte att behöva strida! Inta era ställningar och stå lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er, ni folk i Juda och Jerusalem. Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon, för Herren är med er!'
18 Då föll kung Josafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem gjorde detsamma och bad till Herren.
19 Sedan reste sig några leviter av Kehats och Koras släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.
20 Tidigt följande morgon drog Juda armé ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet talade Josafat till dem: Lyssna här till mig ni folk i Juda och Jerusalem, sa han. Tro på Herren, er Gud, så ska ni ha framgång! Tro på hans profeter, så ska allt gå väl!
21 Efter att ha rådgjort med folkets ledare bestämde han att man skulle låta en kör leda marschen. De skulle sjunga: Tacka Herren, för hans barmhärtighet varar för evigt.
22 I samma ögonblick som de började sjunga och prisa Herren lät Herren arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd börja strida och förgöra varandra.
23 Ammoniterna och moabiterna vände sig först mot sina allierade från Seirs bergsbygd och dödade dem allesammans, och sedan vände de sig mot varandra.
24 När Judas armé kom fram till det vakttorn som vette mot öknen, fann de döda kroppar ligga på marken så långt ögat nådde, och inte en enda av deras fiender hade undkommit.
25 Kung Josafat och hans folk gick sedan ut för att plundra kropparna och kom tillbaka lastade med pengar, mantlar och ädelstenar, som de hade tagit från de döda. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt.
26 Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen, som den numera kallas, och prisade Herr en.
27 Sedan återvände de till Jerusalem med Josafat i spetsen, glada över att Herren på ett sådant märkligt sätt hade räddat dem undan fienden.
28 De tågade in i Jerusalem till musik av harpor, lyror och trumpeter och fortsatte fram till templet.
29 När de kringliggande kungarikena fick höra att Herren själv hade stridit mot Israels fiender, kom stor fruktan för Gud över dem.
30 Och nu blev det lugn och ro i Josafats rike, för Gud hade gett honom fred.
Josafats regeringstid
31 Josafat blev kung över Juda vid trettiofem års ålder och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
32 Han var en gudfruktig kung, precis som hans far Asa hade varit. Han försökte alltid följa Herrens befallningar
33 och gjorde det med ett undantag: han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Inte heller hade folket på allvar beslutat sig för att följa sina förfäders Gud.
34 Händelser från Josafats regering finns återgivna i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i Israels kungars krönika.
35 Vid slutet av sitt liv ingick Josafat en allians med Ahasja, kungen i Israel, som var en ogudaktig man.
36 I Esjon-Geber byggde de fartyg som skulle segla till Tarsis.
37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, mot Josafat och sa till honom: Eftersom du har allierat dig med Ahasja, ska Herren låta ert företag gå i stöpet. Fartygen råkade ut för missöden och nådde aldrig fram till Tarsis.
Joram regerar i Juda
21 Josafat dog och blev begravd på kungarnas begravningsplats i Jerusalem, och Joram blev kung efter honom.
2 Hans bröder, Josafats andra söner, hette Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja.
3-4 Josafat hade gett var och en av dem stora penningsummor och dyrbara ädelstenar som gåvor och även överlämnat en del av de befästa städerna i Juda till dem. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var äldst.När Joram satt säkert på tronen, dödade han alla sina bröder och andra tänkbara rivaler till makten.
5 Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem.
6 Men han var ogudaktig, precis som kungarna i Israel. Han var lika ogudaktig som Ahab, och han hade gift sig med en av Ahabs döttrar.
7 Men Herren ville ogärna göra slut på Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David, som innebar att dennes ättlingar för alltid skulle sitta på tronen.
8 Under Jorams regering gjorde kungen i Edom uppror och förklarade sig oberoende av Juda.
9 Joram anföll honom med hela sin armé och alla sina vagnar. Edomiterna omringade honom, men han lyckades bryta sig igenom deras linjer under natten.
10 Sedan den dagen har Edom fortsatt sitt uppror mot Juda. Libna gjorde också uppror, eftersom Joram hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.
11 Joram lät nämligen också bygga offertempel på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem att tillbe avgudar. Det var han som förförde folket till denna avgudadyrkan.
12 Då skrev profeten Elia ett brev till Joram: Herren, din förfader Davids Gud, säger att du inte har följt de goda vägar din far Josafat vandrade på och inte heller följt kung Asas vägar,
13 utan varit lika ogudaktig som kungarna i Israel och fått folket i Jerusalem och Juda att tillbe avgudar, alldeles som på kung Ahabs tid. Du har också dödat dina bröder, som var bättre än vad du är.
14 Därför kommer Herren att förgöra detta folk genom en svår katastrof. Dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har ska drabbas.
15 Själv kommer du att råka ut för en invärtes sjukdom, och dina tarmar ska ruttna bort.
16 Sedan fick Herren filisteerna och araberna, som bodde intill etiopierna, att anfalla Joram.
17 De marscherade mot Juda, gick över gränsen och tog med sig allt av värde från kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Det var bara hans yngste son Ahasja som lyckades komma undan.
18 Det var efter detta som Herren lät en obotlig tarmsjukdom drabba honom.
19 Efter två års sjukdom föll hans inälvor ut, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som man brukade vid kungliga begravningar.
20 Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem och dog utan att någon sörjde honom. Han begravdes i Jerusalem, men inte på den kungliga begravningsplatsen.
Ahasja regerar i Juda
22 Folket i Jerusalem valde Ahasja, Jorams yngste son, till kung. De arabiska rövarbanden hade ju dödat hans äldre söner.
2 Ahasja var tjugotvå år gammal när han besteg tronen, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var ättling till Omri.
3 Ahasja vandrade på samma ogudaktiga vägar som Ahab, och hans mor uppmuntrade honom till att göra allt möjligt ont.
4 Ja, han var lika ogudaktig som Ahab, för Ahabs familj blev hans rådgivare efter hans fars död, och detta ledde honom i fördärvet.
5 Det var också deras råd Ahasja följde när han ingick en allians med kung Joram i Israel, Ahabs son, som låg i krig med den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Ahasja tågade dit med sin armé för att gå med i striden. Kung Joram i Israel blev sårad
6 och vände tillbaka till Jisreel för att få vård. Ahasja besökte honom,
7 men detta visade sig vara ett ödesdigert misstag, för Gud hade bestämt sig för att straffa Ahasja för hans allians med Joram. Det var under detta besök som Ahasja gick ut tillsammans med Joram för att möta Jehu, Nimsis son, som Herren hade utsett till att göra slut på Ahabs ätt.
8 Medan Jehu for fram och dödade Ahabs familj och vänner, mötte han kung Ahasjas brorsöner, som hade varit hos Ahasja, och han dödade dem.
9 Sedan sökte Jehu efter Ahasja, och hans män fann honom till sist i Samaria, där han hade gömt sig. De tog honom med sig till Jehu, som dödade honom. Men de gav honom en anständig begravning, därför att han var sonson till kung Josafat, en man som med hänförelse hade tjänat Herren. Ingen av Ahasjas ättlingar kunde upprätthålla makten och efterträda honom som kung.
Drottning Atalja regerar i Juda
10 När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att ta livet av hela kungafamiljen och själv överta tronen.
11 Men Joas, som var yngst, blev räddad av Josabeat, som var kung Ahasjas syster, och hon gömde honom och hans sköterska i ett sovrum. Josabeat var dotter till kung Joram och gift med prästen Jojada.
12 Joas hölls gömd av dem i templet i sex år medan Atalja regerade som drottning.
Joas blir kung
23 I drottning Ataljas sjunde regeringsår fattade prästen Jojada mod och sammankallade vissa arméofficerare till en hemlig överläggning. Det var Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son och Elisafat, Sikris son.
2-3 Dessa män reste i hemlighet ut över hela landet för att berätta om Jojadas planer för leviterna och familjernas huvudmän och uppmanade dem att komma till Jerusalem. Där svor de trohet mot den unge kungen, som fortfarande fanns gömd i templet.Nu är tiden inne för kungens son att inta tronen! sa Jojada. Herrens löfte att en ättling till kung David ska vara kung kommer att bli verklighet igen!
4 Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som tjänstgör på sabbaten, ska bevaka alla dörrar,
5-6 en tredjedel ska gå över till palatset, och en tredjedel ska finnas vid Nedre porten. Alla andra måste stanna på templets yttre förgård. Bara präster och leviter i tjänst får gå in i själva templet, eftersom bara de är invigda för detta.
7 Ni leviter ska utgöra kungens livvakt. Håll era vapen i beredskap och döda alla obehöriga som går in i templet. Och håll er nära kungen vad som än händer!
8 Alla gjorde som de blivit beordrade av Jojada. Var och en av de tre ledarna anförde sin del av de präster som infunnit sig till tjänst på sabbaten och av dem som avslutade sitt arbetspass, för översteprästen Jojada lät dem inte gå hem.
9 Sedan såg Jojada till att arméofficerarna fick spjut och sköldar i händerna, vapen som hade tillhört kung David och funnits förvarade i templet.
10 De beväpnade officerarna bildade kedja runt kungen, från ena sidan till den andra framför templet och runt altaret på den yttre förgården.
11 Sedan förde de ut den lille prinsen, satte en krona på hans huvud, gav honom Guds lag och utropade honom till kung.Länge leve kungen! ljöd ropet, när Jojada och hans söner smorde honom.
12 När drottning Atalja hörde all uppståndelse och de höga leveropen för kungen, rusade hon iväg till templet för att se vad som stod på. Där fick hon se kungen stå vid den pelare som brukade vara kungens plats i templet. Officerarna och trumpetarna och folk från hela landet fanns runt honom. Folket jublade och prästerna lät trumpeterna ljuda. Sångarna och musikanterna ledde folket i lovsång.Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: Förräderi! Förräderi!
13-14 För ut henne och döda henne, ropade prästen Jojada till officerarna. Men gör det inte här i templet! Och döda alla som försöker rädda henne!
15-17 Folkmassan öppnade väg för dem, så att de kunde föra ut Atalja, och de dödade henne vid palatsets stallar.Sedan upprättade Jojada ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle tillhöra Herren. Folkmassan rusade därefter över till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder. Mattan, Baals präst, dödades framför altaret.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®