Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
1 Krönikeboken 24:1 - 2 Krönikeboken 7:10

Prästerna delas i grupper

1-2 Prästerna, Arons ättlingar, delades in i två avdelningar som fick namn efter Arons söner Eleasar och Itamar.Nadab och Abihu var också söner till Aron, men de dog före sin far och efterlämnade inte några barn, så det var Eleasar och Itamar som tjänstgjorde i den generationen.

David rådgjorde med Sadok, som representerade Eleasars släkt, och med Ahimelek, som representerade Itamars släkt. Därefter indelade han Arons ättlingar i flera olika grupper, som skulle tjänstgöra vid olika tider.

Eleasars ättlingar delades upp i sexton grupper och Itamars i åtta. Det fanns nämligen fler ledare bland Eleasars ättlingar.

Alla uppdrag avgjordes genom lottdragning. Det fanns nämligen dugliga och framstående män i varje avdelning.

Leviten Semaja, Netanels son, tjänstgjorde som sekreterare och skrev ner namn och vars och ens uppdrag i närvaro av kungen, prästen Sadok, Ahimelek, Ebjatars son, och ledare för präster och leviter. Lotterna drogs varannan gång för Eleasars avdelning och varannan för Itamars avdelning:

7-18 Den första lotten föll på Jojaribs grupp,den andra på Jedajas grupp,den tredje på Harims grupp,den fjärde på Seorims grupp,den femte på Malkias grupp,den sjätte på Mijamins grupp,den sjunde på Hackos' grupp,den åttonde på Abias grupp,den nionde på Jesuas grupp,den tionde på Sekanjas grupp,den elfte på Eljasibs grupp,den tolfte på Jakims grupp,den trettonde på Huppas grupp,den fjortonde på Jesebabs grupp,den femtonde på Bilgas grupp,den sextonde på Immers grupp,den sjuttonde på Hesirs grupp,den artonde på Happisses' grupp,den nittonde på Petajas grupp,den tjugonde på Hesekiels grupp,den tjugoförsta på Jakins grupp,den tjugoandra på Gamuls grupp,den tjugotredje på Delajas grupp ochden tjugofjärde på Maasjas grupp.

19 Varje grupp utförde de tjänster i templet som ursprungligen blivit bestämda av Gud och delgetts leviterna genom deras förfader Aron.

20 Andra ättlingar till Levi var:Subael, ättling till Amram och Jedeja, ättling till Subael.

21 Av Rehabjas ättlingar var Jissia den förste,

22 Selomot, ättling till Jishar och Selomots ättling Jahat,

23 Hebrons ättlingar Jeria, följd av Amarja, Jahasiel och Jekameam.

24-25 Mika, ättling till Ussiel, och Mikas ättling Samur, Mikas bror Jissia och dennes son Sakarja.

26-27 Meraris ättlingar Maheli och Musi. Jaasias söner Beno, Soham, Sackur och Ibri.

28 Mahelis ättling Eleasar, som saknade söner.

29 Kis son Jerameel.

30 Musis söner Maheli, Eder och Jerimot.Alla dessa var ättlingar till Levi.

31 Precis som Arons ättlingar fick de genom lottdragning sina bestämda uppgifter utan hänsyn till rang eller värdighet. Detta skedde i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek samt ledarna bland prästerna och leviterna.

Musikanternas uppgifter

25 David och hans befälhavare i armén utsåg män från Asafs, Hemans och Jedutuns familjer till profetisk tjänst med musik på harpa, lyra och cymbal.Detta är förteckningen över dem och deras funktioner:

Asaf, profet och musiker, tjänstgjorde direkt under kungen tillsammans med sönerna Sackur, Josef, Netanja och Asarela.

Jedutun, profet och harpist, betjänade med tacksägelse och lovsång till Herren med sina sex söner Gedalja, Seri, Jesaja, Simei, Hasabja och Mattitja.

4-5 Heman, kungens siare, hade fått ett löfte av Gud om upphöjelse. Därför fick han fjorton söner och tre döttrar. Sönerna tjänstgjorde under honom och hette Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel, Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti, Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir och Mahasiot.

6-7 Alla dessa män stod under sina fäders ledning när de utförde sin tjänst i tabernaklet med spel på cymbal, lyra och harpa.Asaf, Jedutun och Heman stod direkt under kungens ledning. De och deras familjer, tillsammans 288 personer, var alla begåvade musiker och utbildade för sin uppgift att sjunga lovsång till Herren.

Gammal eller ung, lärare eller elev, alla drog de lott om sin plats i tjänstgöringen utan hänsyn till ålder eller rang. Varje grupp utgjordes av tolv personer:

9-31 Den första lotten som gällde Asafs familj föll på Josef och hans söners släkt,den andra på Gedalja och hans söner och släktingar,den tredje på Sackur och hans söner och släktingar,den fjärde på Jisri och hans söner och släktingar,den femte på Netanja och hans söner och släktingar,den sjätte på Buckia och hans söner och släktingar,den sjunde på Jesarela och hans söner och släktingar,den åttonde på Jesaja och hans söner och släktingar,den nionde på Mattanja och hans söner och släktingar,den tionde på Simei och hans söner och släktingar,den elfte på Asarel och hans söner och släktingar,den tolfte på Hasabja och hans söner och släktingar,den trettonde på Subael och hans söner och släktingar,den fjortonde på Mattitja och hans söner och släktingar,den femtonde på Jerimot och hans söner och släktingar,den sextonde på Hananja och hans söner och släktingar,den sjuttonde på Josbekasa och hans söner och släktingar,den artonde på Hanani och hans söner och släktingar,den nittonde på Malloti och hans söner och släktingar,den tjugonde på Eliata och hans söner och släktingar,den tjugoförsta på Hotir och hans söner och släktingar,den tjugoandra på Giddalti och hans söner och släktingar,den tjugotredje på Mahasiot och hans söner och släktingar,och den tjugofjärde på Romamti-Eser och hans söner och släktingar.

Tempelvakternas uppgifter

26 Templets dörrvaktare delades upp i avdelningar. Meselemja från koraiternas släkt var son till Kore som var en av Asafs söner.

2-3 Meselemjas söner var:Sakarja, den äldste, följd av Jediael, Sebadja, Jatniel, Elam, Johanan och Eljoenai.

4-5 Obed-Edoms söner utsågs också till dörrvaktare vid templet:Semaja, den äldste, följd av Josabad, Joa, Sakar, Netanel, Ammiel, Isaskar och Peulletai. (Gud hade välsignat Obed-Edom med många söner.)

6-7 Obed-Edoms son Semajas söner var alla framstående män och hade högt anseende i sin släkt:Otni, Refael, Obed och Elsabad. Hans släktingar Elihu och Semakja var också dugliga män.

Alla dessa söner och sonsöner till Obed-Edom, tillsammans sextiotvå, var framstående män och särskilt lämpade för sina uppgifter.

Meselemjas söner och ättlingar, tillsammans arton personer, var också framstående ledare.

10 Merariten Hosas söner utsågs också till dörrvaktare:Simri var den förste. Trots att han inte var den äldste hade hans far satt honom först.

11 Hosas andra söner hette Hilkia, Tebalja och Sakarja. Hosas grupp utgjordes av tretton personer.

12 Avdelningarna för dörrvaktarna i templet fick namn efter sina ledare, och precis som de andra leviterna hade de i uppgift att tjänstgöra i templet.

13 De blev tilldelade vakttjänst vid de olika portarna genom lottdragning, utan hänsyn till familjernas rangordning i övrigt.

14-15 Ansvaret för den östra porten föll på Selemja och hans grupp. Den norra porten tilldelades hans son Sakarja, en vis rådgivare. För den södra porten ansvarade Obed-Edom, och hans söner fick ansvaret för förrådsrummen.

16 För den västra porten och Salleketporten vid övre vägen fick Suppim och Hosa ansvaret.Templet var bevakat på alla sidor.

17 Sex vakter utsågs dagligen för den östra sidan, fyra för den norra, fyra för den södra och två vid förråden.

18 Förgården i väster bevakades av fyra vakter på vägen och två på själva gården.

19 Detta var tempelvakternas indelning, och de kom från Koras och Meraris släkter.

20-22 Andra leviter ansvarade för templets skattkammare. De var från Laedans familj av Gersons släkt, Jehiel och hans söner Setam och Joel.

23-24 Sebuel, son till Gersom och sonson till Mose, var chefsvakt för skattkammaren. Ättlingar till Amram, Jishar, Hebron och Ussiel tjänstgjorde också i skattkammaren.

25 Sebuels ättlingar i rakt nedstigande led från Elieser var Rehabja, Jesaja, Joram, Sikri och Selomot.

26 Selomot och hans bröder utsågs till att ha ansvar för det krigsbyte som gavs till Herren av kung David och av officerare av olika rang som var huvudmän i sina familjer.

27 En del av krigsbytet gavs till templets underhåll.

28 Selomot och hans bröder var också ansvariga för allt det som frambars till Herren av profeten Samuel, av Saul, Kis son, av Abner, Ners son, av Joab, Serujas son, och för många andra överlåtna skatter.

29 Jishariten Kenanja och hans söner tilldelades uppgifter utanför templet som tjänstemän och domare.

30 Bland hebroniterna utsågs Hasabja och 1.700 av hans släktingar från Hebron, alla framstående män, att förvalta Israels område på västra sidan av Jordan. De stod till kungens förfogande.

31-32 Enligt hebroniternas släktregister var Jeria deras ledare. I Davids fyrtionde och sista regeringsår gjordes en genomgång av registren, och man fann åtskilliga män som var väl lämpade för olika uppgifter i Jaeser i Gilead. Jeria hade 2.700 släktingar som kunde sättas i tjänst, och de blev kungens tillsyningsmän bland Rubens och Gads stammar och den ena halvan av Manasses stam.

Befälhavare i armén

27 Israels armé var indelad i tolv divisioner med vardera 24.000 man. Dessa enheter kallades in till aktiv tjänst en månad varje år. Här följer en förteckning över enheterna och deras befälhavare och högre officerare:

2-3 Befälhavare över första divisionen var Jasobeam. Den var i tjänst den första månaden varje år.

Befälhavare över andra divisionen var ahoaiten Dodai. Den var i tjänst den andra månaden. Dodais ställföreträdare hette Miklot.

5-6 Befälhavare över tredje divisionen var Benaja. Den var i tjänst den tredje månaden. Benaja var son till översteprästen Jojada och ledare bland De trettio. Hans son Ammisabad assisterade vid hans sida.

Befälhavare över fjärde divisionen var Asael, Joabs bror, som senare ersattes av sin son Sebadja. Den var i tjänst den fjärde månaden.

Befälhavare över femte divisionen var jisraiten Samhut. Den var i tjänst den femte månaden.

Befälhavare över sjätte divisionen var tekoaiten Ira, Ickes' son. Den var i tjänst den sjätte månaden.

10 Befälhavare över sjunde divisionen var peloniten Heles från Efraims stam. Den var i tjänst den sjunde månaden.

11 Befälhavare över åttonde divisionen var husatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna. Den var i tjänst den åttonde månaden.

12 Befälhavare över nionde divisionen var Abieser från Anatot i Benjamins stam. Den var i tjänst den nionde månaden.

13 Befälhavare över tionde divisionen var netofatiten Maherai, som tillhörde seraiterna. Den var i tjänst den tionde månaden.

14 Befälhavare över elfte divisionen var Benaja från Pirgaton i Efraim. Den var i tjänst under den elfte månaden.

15 Befälhavare över tolfte divisionen var netofatiten Heldai som hörde till Otniels släkt. Den var i tjänst under den tolfte månaden.

16-22 Var och en av stammarna i Israel hade sin stamledare:Elieser, Sikris son, för Rubens stam,Sefatja, Maakas son, för Simeons stam,Hasabja, Kemuels son, för Levis stam, och Sadok bland Arons ättlingar,Elihu, en av kung Davids bröder, för Judas stam,Omri, Mikaels son, för Isaskars stam,Jismaja, Obadjas son, för Sebulons stam,Jerimot, Asriels son, för Naftalis stam,Hosea, Asasjas son, för Efraims stam,Joel, Pedajas son, för ena hälften av Manasses stam,Jiddo, Sakarjas son, för andra hälften av Manasses stam, den som var i Gilead,Jaasiel, Abners son, för Benjamins stam,Asarel, Jerohams son, för Dans stam.

23 När David företog folkräkningen tog han inte med dem som var tjugo år eller yngre, för Herren hade lovat att Israel skulle bli lika många och oräkneliga som himlens stjärnor.

24 Joab påbörjade folkräkningen men avslutade den aldrig, för Guds vrede kom över Israel, och slutsumman blev aldrig införd i kung Davids krönika.

Tjänstemän i riket

25 Asmavet, Adiels son, hade ansvaret för de kungliga förråden.Jonatan, Ussias son, ansvarade för förråden i distriktens städer, byar och vakttorn.

26 Esri, Kelubs son, hade ansvaret för alla som arbetade på kungens jordbruk.

27 Simei från Ramat hade ansvaret för kungens vingårdar.Sabdi ansvarade för tillverkningen och lagringen av vin.

28 Baal-Hanan från Gadera hade ansvaret för kungens olivplanteringar och för mullbärsfikonträden på låglandet i väster.Joas var ansvarig för förråden av olivolja.

29 Sitrai från Saron var ansvarig för boskapen som betade på Sarons slätter.Safat, Adlais son, ansvarade för den boskap som fanns i dalarna.

30 Obil, ismaeliten, var ansvarig för kamelerna.Jedeja från Meronot var ansvarig för åsnorna.

31 Jasi var ansvarig för fåren.Dessa män var kung Davids uppsyningsmän.

32 Davids farbror, Jonatan, en vis och lärd man, var rådgivare till kungen. Jehiel, Hakmonis son, var ansvarig för utbildningen av kungens söner.

33 Ahitofel var också rådgivare till kungen. Arkiten Husai var kungens personlige vän.

34 Ahitofel efterträddes av Jojada, Benajas son, och av Ebjatar.Joab var överbefälhavare för Israels armé.

David ger Salomo instruktioner inför tempelbygget

28 David kallade nu samman alla sina tjänstemän till Jerusalem. Det var ledarna över Israels stammar, befälhavarna över de tolv armédivisionerna, de högre officerarna, uppsyningsmännen över kungens egendom och boskap och tjänstemän i palatset och andra inflytelserika personer.

David reste sig och talade till dem:Mina bröder och mitt folk! Det har varit min önskan att bygga ett tempel, där förbundsarken kunde stå, en plats för vår Gud att bo på. Jag har gjort omfattande planer,

men Gud har sagt: 'Du ska inte bygga templet, för du är en krigare och har utgjutit mycket blod.'

Ändå har Herren, Israels Gud, valt mig bland alla mina bröder. Han valde en gång Juda som ledare för sina bröder. I Judas stam har han valt min familj och i den mig själv till kung över Israel.

Bland mina söner, och Herren har gett mig många barn, har han utvalt Salomo att efterträda mig på Israels tron.

Gud sa: 'Din son Salomo ska bygga mitt tempel, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far.

Om han alltid följer mina bud och föreskrifter, som han gjort hittills, ska hans kungadöme bestå för alltid.'

Sedan vände David sig till Salomo och sa:Här inför ledarna för Guds folk Israel och inför Gud själv, uppmanar jag dig att utforska alla Herrens bud, så att du kan fullgöra din uppgift för detta land och sedan överlämna det till dina efterkommande för evig tid.

Salomo, min son, lär känna din fars Gud! Tillbe och tjäna honom helhjärtat och villigt, för Herren känner ditt innersta och förstår varje motiv. Om du söker honom ska du finna honom, men om du överger honom ska han förkasta dig för alltid.

10 Tänk på att Herren har utsett dig till att bygga hans heliga tempel. Var frimodig och stark, och gör som han säger!

11 David gav sedan Salomo ritningen till templet och dess omgivningar, förrådshusen, de övre salarna, de inre rummen och rummet där arken skulle stå.

12 Han delgav också Salomo sina planer beträffande förgårdarna och rummen runt omkring, som var avsedda som förråd och som förvaringsplatser för de dyrbara gåvor som man hade helgat åt Herren. Den helige Ande hade ingett David alla dessa planer.

13 David gav också instruktioner om fördelningen av prästernas och leviternas tjänst och om alla tillbehörens användning.

14 David bestämde även mängden av guld och silver för tillverkningen av alla föremål,

15 guldet till ljusstakarna och lamporna av guld och silvret till de övriga ljusstakarna och lamporna,

16 guldet till bordet där skådebröden skulle ligga och silvret till silverborden,

17 guldet till de tänger som skulle användas vid offren och guldet till kannor, skålar och bägare,

18 slutligen guldet till rökelsealtaret och silvret till tillbehören av silver. Han gav honom en ritning för vagnen och keruberna av guld som med sina vingar övertäckte Guds förbundsark.

19 Allt detta, sa David, har jag nedtecknat under Herrens direkta ledning, och han har låtit mig förstå varje detalj.

20 Var nu stark och frimodig, och sätt i gång med arbetet! Låt dig inte avskräckas, för Herren, min Gud, är med dig, och han kommer inte att överge dig. Han ska se till att allt blir gjort på rätt sätt.

21 De olika grupperna av präster och leviter är beredda att sätta i gång, och många andra med olika begåvningar kommer att ställa upp frivilligt. Hela landet och varje ledare står nu under ditt befäl.

Folket bär fram gåvor till tempelbygget

29 Sedan vände sig kung David till hela församlingen och sa:Min son Salomo, som Gud har utsett till att bli näste kung i Israel, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften som ligger framför honom är oerhörd. Templet han ska bygga är ju inte en byggnad för människor utan för Herren själv!

Jag har använt allt som står till mitt förfogande för att förbereda byggnationen och samlat guld, silver, koppar, järn och trä och onyx, andra dyrbara stenar, juveler och marmor i stor mängd.

Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet till hjälp vid tempelbyggandet. Detta ger jag som tillägg till allt det jag redan samlat.

4-5 Mitt eget bidrag består av tre tusen talenter guld från Ofir (cirka 110 ton) och sju tusen talenter silver (cirka 260 ton). Det ska användas till det som ska tillverkas av guld och silver och till den konstnärliga utsmyckningen. Vem vill följa mitt exempel? Vem vill överlåta sig och sina ägodelar till Herren?

6-7 Då kom huvudmännen för släkterna och stammarna, arméofficerarna och andra ledare med 5.000 talenter guld (cirka 190 ton) och 85 kilo persiska guldmynt, 10.000 talenter silver (cirka 375 ton), dessutom 18.000 talenter koppar (cirka 675 ton) och 100.000 talenter järn (cirka 3.750 ton).

De gav också en mängd juveler, vilka överlämnades i gersoniten Jehiels vård.

Allt folket gladdes över sina ledares generositet, och David själv var oerhört glad och tacksam.

David tackar Herren

10 Medan David fortfarande stod kvar inför hela församlingen, började han prisa och tacka Herren:Herre, vår far Israels Gud, du ska prisas i all evighet!

11 Din är all makt och ära och härlighet. Allt i himmel och på jord tillhör dig, Herre.Detta är ditt kungadöme. Vi tillber dig, som har allt under kontroll.

12 Rikedom och ära kommer från dig, och du är den som råder över allt.Du har all styrka och all makt i din hand, och det är du som ger makt och upphöjelse.

13 Vi tackar dig, vår Gud, och prisar ditt härliga namn.

14 Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta? Allt vad vi har kommer ju från dig, och vi har bara gett det som redan var ditt!

15 För vi är här bara några korta ögonblick, främlingar i ett land, precis som våra förfäder.Våra dagar på jorden är som en skugga, och de försvinner utan att lämna spår.

16 Herre, vår Gud, allt det vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, det kommer från dig! Det tillhör dig alltsammans!

17 Jag vet, min Gud, att du prövar människorna för att se om de är goda, och du har behag till människor som gör det rätta. Jag har gjort allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur folket villigt och med glädje har kommit med sina gåvor.

18 Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos dem för all framtid!

19 Gör min son Salomo fullständigt överlåten till dig, och hjälp honom att bygga ditt tempel, det som jag har förberett!

20 Sedan sa David till allt folket: Prisa Herren, er Gud! Då prisade alla Herren och föll ner på marken inför Herren och inför kung David.

21 Nästa dag bar man fram 1.000 unga tjurar, 1.000 bockar och 1.000 lamm som brännoffer till Herren. Man bar också fram drickoffer och många andra offer för hela Israel.

22 Man åt och drack inför Herrens ansikte, och gädjen var stor bland folket.Sedan bekräftade man ännu en gång Salomo som kung Davids efterträdare. Man smorde honom till landets kung och Sadok till präst för folket.

23 Salomo övertog tronen efter sin far David, och han hade stor framgång. Hela Israel lydde honom,

24 och alla ledare och officerare och alla hans bröder försäkrade honom sin trohet.

25 Herren upphöjde Salomo i kunglig ära och glans över Israel på ett sätt som man inte upplevt tidigare.

David dör vid hög ålder

26-27 David var kung i Israel i fyrtio år. Under sju av dessa år regerade han i Hebron, och trettiotre år regerade han i Jerusalem.

28 Han blev mycket gammal och dog rik och högt ärad, och han efterträddes alltså av Salomo.

29 Händelser under Davids regering finns upptecknade i profeten Samuels böcker och i profeterna Natans och Gads krönikor.

30 Där berättas om hans regering, hans stora makt och om allt som hände honom och Israel och de omkringliggande länderna under hans tid.

Salomo ber Gud om vishet

Kung Davids son Salomo hade nu etablerat sig som suverän härskare över Israel, och Herren, hans Gud, hade gjort honom mycket mäktig.

2-3 Han kallade samman alla officerare i armén, alla domare och alla andra ledare. De gick till det gamla tabernaklet, det tält som Mose hade gjort i öknen, och som nu fanns uppe på höjden i Gibeon.

Det fanns ett senare iordningställt tält i Jerusalem, som kung David låtit bygga åt Guds ark när han flyttade den från Kirjat-Jearim.

5-6 Men kopparaltaret, som var gjort av Besalel, Uris son och Hurs sonson, stod fortfarande framför det gamla tabernaklet. Nu samlades Salomo och alla de inbjudna framför altaret, och där offrade han 1.000 brännoffer till Herren.

Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: Be mig om vad du vill, så ska du få det!

Salomo svarade: Gud, du har varit så god och barmhärtig mot min far David, och nu har du gett mig riket.

Du har redan infriat ditt löfte till min far David och har gjort mig till kung över ett folk som består av lika många människor som jorden är full av gruskorn!

10 Men ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan regera över dem på rätt sätt, för vem kan av sig själv styra en så stor nation som denna?

11 Gud svarade: Därför att din största önskan är att hjälpa mitt folk, och därför att du inte har bett om personlig rikedom och ära eller ett långt liv, och inte heller bett mig om att förbanna dina fiender, utan om vishet och kunskap för att rätt kunna leda mitt folk -

12 ja, därför ska jag ge dig den vishet och kunskap som du har bett om. Men jag ska också ge dig mer rikedom och ära än någon kung någonsin haft före dig! Och det kommer aldrig mer att finnas en mäktigare kung i hela världen!

13 Sedan lämnade Salomo Herrens tält, gick tillbaka ner från höjden och återvände till Jerusalem för att regera över Israel.

14 Han byggde upp ett stort försvar med 1.400 vagnar och 12.000 ridhästar och förlade styrkorna dels i de städer där vagnarna fanns uppställda, dels i Jerusalem, nära kungen själv.

15 Under Salomos regering var silver och guld lika vanligt i Jerusalem som sten. Dyrbart cederträ användes som om det var billigt mullbärsfikonträ.

16 Salomos hästar köptes i Egypten.

17 Därifrån kunde man få en vagn för 600 siklar silver och en häst för 150 siklar. Många av dessa såldes sedan vidare till kungarna i Aram och till hetiternas kungar.

Salomo planerar tempelbygget

Salomo ansåg nu att tiden var mogen att bygga ett tempel åt Herren och ett palats åt sig själv.

Till detta arbete beordrade han 70.000 bärare, 80.000 stenhuggare och 3.600 förmän.

Salomo skickade en ambassadör till kung Hiram i Tyrus och begärde skeppslaster av cederträ, sådana som Hiram hade försett David med när denne byggde sitt palats.

Jag tänker bygga ett tempel åt Herren, min Gud, förklarade Salomo för Hiram. Det kommer att bli en plats där jag kan tända välluktande rökelse inför Gud, och där jag kan placera de helgade bröden och bära fram brännoffer varje morgon och kväll, på sabbaterna och vid nymånadsfesten och alla andra högtider som är föreskrivna av Herren, vår Gud. För Gud vill att Israel alltid ska fira dessa speciella högtider.

Det kommer att bli ett underbart tempel, för han är en stor Gud, större än alla andra.

Men vem kan bygga ett hus värdigt honom, när inte ens himlarna kan rymma honom! Och vem är då jag, som tillåts bygga ett tempel åt Gud? Men det kommer att bli en plats där man offrar och tillber.

Skicka mig därför en kunnig yrkesman som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn. Han ska också kunna väva och färga garn i purpurrött, scharlakansrött och mörkblått garn och kunna snida och gravera. Han ska arbeta tillsammans med de yrkesmän som finns i Juda och Jerusalem och som min far utsåg.

Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanons skogar, för dina män är utan tvivel de skickligaste timmermännen. Jag ska skicka mina män att hjälpa dem.

Det kommer att behövas mycket timmer, för templet ska bli stort och vackert.

10 Beträffande ersättningen så kommer jag att betala dina män 20.000 säckar tröskat vete, 20.000 säckar korn, 20.000 fat vin och 20.000 fat olivolja.

11 Kung Hiram svarade kung Salomo: Det är för att Herren älskar sitt folk som han har gjort dig till dess kung!

12 Välsignad vare Herren, Israels Gud, som skapade himmel och jord och som har gett David en sådan vis, klok och förståndig son att bygga Guds tempel och ett kungligt palats.

13 Jag ska sända dig Huram-Abiv, en skicklig yrkesman.

14 Han är son till en judisk kvinna från Dan i Israel och en man från Tyrus. Han är en skicklig guld- och silversmed, han kan göra underbara arbeten i koppar och järn och känner till allt om stenhuggeri, snickeri och väveri. Han är också expert på att färga purpurrött, mörkblått och scharlakansrött garn. Dessutom är han en skicklig gravör och kan avbilda vilket mönster du än ger honom. Han kommer att arbeta tillsammans med dina yrkesmän och dem som utsågs av min herre David, din far.

15 Sänd hit vetet, kornet, olivoljan och vinet du nämnde,

16 så ska vi på Libanons berg börja hugga det timmer du behöver och föra det på flottar över havet till Joppe. Därifrån kan du sedan frakta det landvägen upp till Jerusalem.

17 Salomo företog en folkräkning efter den som hans far David hade gjort och kom fram till att det fanns 153.600 personer i landet som inte tillhörde Israels folk.

18 Han utsåg 70.000 av dessa till bärare, 80.000 till stenhuggare och 3.600 till förmän.

Templet börjar byggas

Så började tempelbygget. Det var förlagt till toppen av Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för Salomos far, kung David, och där jebusiten Ornans tröskplats hade legat. David hade utsett denna plats för templet.

Byggnadsarbetet startade den andra dagen i andra månaden under kung Salomos fjärde regeringsår.

Grunden var tjugosju meter lång och nio meter bred.

Portalen vid ingången var lika bred som själva templet och fyrtiofyra meter hög.

På insidan var templet belagt med guld. Det stora rummet hade panel av cypressträ, som i sin tur var beklädd med guld och prydd med snidade bilder av palmer och kedjor.

För att förhöja skönheten ytterligare var dyrbara stenar infattade i väggarna. Guldet som användes kom från Parvaim.

Alla väggar, bjälkar, dörrar och trösklar i hela templet var beklädda med guld, och på väggarna var änglar snidade.

I templets bakre del låg det heligaste rummet av alla, kallat det allraheligaste. Det var nio meter i fyrkant. Också det var beklätt med finaste guld, till en vikt av 600 talenter (cirka 23 ton).

Varje guldspik vägde 600 gram. De övre rummen var också belagda med guld.

10 Inne i det allraheligaste lät Salomo ställa två änglaliknande skulpturer, två keruber, belagda med guld.

11-13 De var placerade med sina ansikten mot det yttre rummet och med vingspetsarna mot varandra så att deras vingar övertäckte hela rummet från den ena väggen till den andra.

14 Framför ingången till det allraheligaste hängde Salomo ett förhänge av blått, purpurrött, scharlakansrött och vitt garn, med ett mönster av keruber.

15 Därefter lät Salomo tillverka två pelare, femton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var två och en halv meter högt.

16 Han göt också kedjor som placerades högst upp på pelarna och 100 granatäpplen fästa vid kedjorna.

17 Pelarna placerades framför templet, en på den högra sidan som kallades Jakin, och en på den vänstra sidan som kallades Boas.

Huram-Abivs skickliga hantverk

Huram-Abiv gjorde sedan ett kopparaltare som var nio meter långt, nio meter brett och fyra och en halv meter högt.

Han göt en stor rund vattenbehållare, som kallades 'havet' och var fyra och en halv meter i diameter och hälften så hög. Omkretsen blev nästan femton meter.

Runt kanten fanns ett mönster av oxar.

Behållaren vilade på tolv gjutna oxar, som stod med svansarna mot varandra. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster.

Behållarens väggar var en handsbredd tjocka, och den var formad så att den liknade en utslagen lilja. Den rymde över 60.000 liter.

Han lät också göra tio vattenfat för rengöring och tvättning av offren, fem på den högra sidan av vattenbehållaren och fem på den vänstra. Prästerna tvättade sig inte i dessa fat utan i den stora behållaren.

Sedan gjorde han enligt föreskrifterna tio ljusstakar av guld, som han placerade i templet, fem på den södra och fem på den norra sidan.

Han gjorde tio bord, fem för den södra och fem för den norra sidan. Han göt 100 skålar av rent guld.

Därefter byggde han prästernas gård och den stora, yttre förgården för allmänheten. Dörrarna till dessa gårdar bekläddes med koppar.

10 Den stora behållaren placerades i det sydöstra hörnet av templets yttre förgård.

11 Huram-Abiv gjorde också de krukor för aska, skovlar och skålar, som hörde till offerutrustningen.Slutligen hade han utfört allt det arbete som kung Salomo gett honom i uppdrag att göra:

12-16 De två pelarna,de skålliknande kapitälen eller pelarhuvudena,de två nätdekorationerna på pelarhuvudena,400 granatäpplen, som hängde ner från näten på vardera pelarhuvudet,ställningarna för tvättfaten och själva tvättfaten,den stora vattenbehållaren och de tolv oxarna under den,krukorna för aska, skovlarna och gafflarna.Denne skicklige yrkesman, Huram-Abiv, tillverkade alla dessa föremål åt kung Salomo i polerad koppar.

17-18 Kungen lät gjuta dem i lerformar på Jordanslätten mellan Suckot och Sereda. Stora mängder koppar användes, alltför mycket för att kunna vägas.

19 Men i templet var det bara guld som användes. Altaret och bordet för de helgade bröden,

20 ljusstakarna med sina lampskålar,

21 blomsterdekorationerna, lamptängerna och

22 ljussaxarna, skålarna, skedarna och fyrfaten var allt gjort av renaste guld. Till och med ingången till templet, själva huvudentrén och dörrarna in till det allraheligaste, var av guld.

När tempelbygget slutligen var klart förde Salomo in de gåvor som blivit helgade åt Herren av hans far, kung David, för förvaring i templets skattkammare.

Arken förs till templet

Därefter kallade Salomo samman alla ledare i Israel till Jerusalem, dvs huvudmännen för varje stam och familj, till högtiden då arken skulle föras från tabernaklet i Davids stad, borgen Sion, till dess nya hem i templet.

Denna högtid ägde rum i sjunde månaden.

4-5 När alla ledare hade kommit lyfte leviterna arken och bar den från tabernaklet till sin plats. De tog också med sig alla de heliga tillbehören.

Kung Salomo och alla de andra offrade får och boskap framför arken i en sådan mängd att ingen kunde hålla räkning på dem.

7-8 Prästerna bar in arken i det inre rummet av templet, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar, som bredde ut sig över arken och dess bärstänger.

Dessa bärstänger var så långa att deras ändar kunde ses från det yttre rummet, men inte från ytterdörren.Arken finns fortfarande där när det här skrivs.

10 Ingenting fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid berget Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.

11-12 Alla präster gick igenom reningsceremonierna och deltog sedan i högtiden, oavsett om de var i tjänst eller ej. Leviterna prisade Herren med stor entusiasm när prästerna kom ut från det allraheligaste. Sångare var Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar. De var klädda i linnemantlar och stod på östra sidan om altaret och spelade på cymbaler, harpor och lyror. 120 präster blåste i trumpeter,

13-14 och tillsammans med kören stämde de upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. Sången blandades med ljudet från alla instrument. Så här sjöng man:Han är så god.Hans kärlek varar i evighet!I det ögonblicket kom Herrens härlighet som ett bländande moln och fyllde templet, så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring.

Salomo välsignar folket

1-2 Detta är den bön som Salomo bad vid det tillfället:Herren har sagt att han ska bo i ett tätt moln, men jag har gjort ett tempel åt dig, Herre, där du kan bo i evighet!

Sedan vände han sig om till folket som stod där för att välsigna dem och sa:

Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu har infriat sitt löfte till min far David när han sa:

5-6 'Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk från Egyptens land, valt en stad någonstans i Israel som plats för mitt tempel, där mitt namn ska bli förhärligat. Aldrig tidigare har jag valt en kung åt mitt folk Israel. Men nu har jag valt Jerusalem till min stad och David till min kung.'

Min far David ville bygga detta tempel,

men Herren lät honom inte göra det. Det var bra att han ville det, sa Herren till honom,

men han var inte den som skulle bygga det, utan hans son var utsedd för den uppgiften.

10 Nu har Herren gjort vad han lovade, för jag har efterträtt min far som kung, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn

11 och ställt dit arken med förbundet mellan Herren och hans folk Israel.

Salomos invigningsbön

12-13 Medan Salomo talade till folket stod han på en plattform i mitten av förgården, framför Herrens altare. Plattformen var gjord av koppar och var två och en halv meter lång, två och en halv meter bred och en och en halv meter hög. Medan allt folket såg på böjde Salomo knä, sträckte upp sina armar mot himlen och bad denna bön:

14 Herre, Israels Gud! Det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden. Du håller alla dina löften till dem som lyder dig och vill göra din vilja.

15 Du har hållit ditt löfte till min far David, det har vi tydligt sett i dag.

16 Herre, Israels Gud, håll nu också det löfte du gav honom när du sa: 'Dina ättlingar ska alltid regera över Israel, om de lyder mina lagar så som du har gjort.'

17 Ja, Herre, Israels Gud, infria också detta löfte!

18 Men vill Gud verkligen bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens de högsta himlarna kan rymma dig, hur ska då detta tempel som jag har byggt kunna göra det?

19 Jag ber dig ändå att du ska lyssna till min bön, Herre, min Gud! Hör mig när jag ropar till dig!

20-21 Se med välbehag ner på detta tempel dag och natt, på denna plats, där du har sagt att du ska fästa ditt namn! Måtte du alltid höra och svara på de böner jag kommer att be till dig, när jag står vänd mot denna plats. Lyssna till mina böner och till ditt folk Israels böner, när de ber vända mot ditt tempel! Ja, hör oss från himlen, och när du hör oss, förlåt oss då!

22 När någon har begått ett brott och han blir ålagd att förklara sig oskyldig framför detta altare,

23 lyssna då från himlen och straffa honom om han ljuger, men förklara honom i annat fall oskyldig!

24 Om ditt folk Israel blir besegrat av sina fiender, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om till dig och kallar sig ditt folk och ber till dig här i detta tempel,

25 lyssna då till dem från himlen och förlåt dem deras synder och ge dem det land tillbaka som du gav deras förfäder!

26 När molnen är tillslutna, så att det inte regnar på grund av att vi har syndat, och om vi då ber, vända mot detta tempel, och bekänner dig vara vår Gud och vänder om från våra synder därför att du har straffat oss,

27 lyssna då till oss från himlen och förlåt ditt folks synder och lär oss vad som är rätt! Sänd sedan regn över det land som du har gett till ditt folk.

28 Om det blir hungersnöd eller epidemier, om det blir missväxt i landet eller om det blir översvämmat av gräshoppor eller gräsmaskar, eller om ditt folks fiender kommer och belägrar städerna, ja, vilka svårigheter det än blir,

29 lyssna då till varje enskild människas bön om hennes personliga situation.

30 Hör oss från himlen, där du bor, och förlåt oss och ge var och en vad han förtjänar, för du känner människornas hjärtan.

31 Då ska de frukta dig för evigt och i fortsättningen gå dit du befaller dem att gå.

32 När främlingar hör om din makt och kommer från avlägsna länder för att tillbe ditt heliga namn, vända mot detta tempel,

33 hör dem då från himlen, där du bor, och gör vad de begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att höra talas om dig och frukta dig, på samma sätt som ditt folk Israel gör. De ska då också förstå att detta tempel, som jag har byggt, verkligen är ditt.

34 Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber, vända mot denna stad Jerusalem, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt till ditt namn,

35 hör då deras böner från himlen och ge dem seger!

36 Om de syndar mot dig, för vem är fri från synd, och du blir arg på dem och låter deras fiender besegra dem och föra bort dem som slavar till ett främmande land, nära eller fjärran,

37-38 och om de där i detta land, dit de blivit förda, vänder om till dig igen och vänder sig mot det land du gav deras förfäder och mot den här staden och ditt tempel som jag har byggt, och om de då ber dig om förlåtelse av hela sitt hjärta,

39 hör dem då från himlen, där du bor, och hjälp dem och förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

40 Ja, Gud, låt dina ögon se och dina öron höra allt det som sker från denna plats just nu!

41 Herre, min Gud, kom och inta den viloplats som är beredd åt dig och där arken, beviset på din makt, har placerats. Låt dina präster, Gud, få vara klädda i din frälsning, och låt dina heliga få glädjas över dina goda gärningar!

42 Herre, min Gud, visa inte bort mig - vänd inte bort ditt ansikte från mig, din smorde! Kom ihåg din kärlek till David och din godhet mot honom!

Herrens härlighet fyller templet

1-2 När Salomo hade slutat att be kom eld ner från himlen och brände upp offren. Herrens härlighet fyllde upp templet, så att prästerna inte kunde gå in i det.

Allt folket hade sett detta ske, och nu föll de ner på marken och tillbad och tackade Herren.Han är god och hans kärlek varar i evighet, utropade de.

4-5 Sedan invigde kungen och allt folket templet genom att bära fram brännoffer till Herren. Kung Salomo bidrog med 22.000 tjurar och 120.000 får och getter.

Alla präster intog sina platser, och leviterna spelade och sjöng tacksägelsesången Hans nåd varar evinnerligen, med de instrument som kung David själv hade gjort och använt, när han prisade Herren. När sedan prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, stod alla upp.

Salomo helgade den dagen den mellersta delen av förgården till att användas vid offren, för det var alltför många offer för att de skulle få rum vid kopparaltaret.

Under de följande sju dagarna firades högtiden, och mycket folk kom från hela Israel. De kom så långt bortifrån som från Hamat i ena delen av landet ända ner till Egyptens bäck i den andra delen.

Den åttonde dagen hölls en stor avslutningsgudstjänst.

10 Men på den tjugotredje dagen i sjunde månaden skickade han hem folket, som var glada och lyckliga därför att Herren hade varit så god mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®