Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
Jeremia 48 - Klagovisorna 1

Budskap till moabiterna

48 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab:Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.

2-4 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: Kom, vi ska göra slut på Moab som nation. I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.

Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.

Fly för era liv! Göm er i öknen!

Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!

Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.

Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.

10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!

11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.

12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!

13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.

14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: Vi är hjältar och stora krigsmän?

15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.

16 Olyckan kommer snabbt över Moab.

17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.

18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.

19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: Vad är det som har hänt?

20 De får till svar: Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört.

21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,

22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,

23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,

24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.

25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.

26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,

27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.

28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.

29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.

30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.

31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.

32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!

33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.

34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.

35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.

36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.

37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.

38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.

39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.

40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.

41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.

42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.

43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.

44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.

45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.

46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.

47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.

Budskap till ammoniterna

1-2 Vad är det ni gör? Varför bor ni i Juda städer? Finns det inte tillräckligt med judar för att bebygga landet? Var det inte de som fick det i arv av mig? Varför har då ni, som tillber Malkam, tagit över Gad och alla dess städer? Jag ska straffa er för detta, förklarar Herren, genom att förstöra er stad Rabba. Den ska bli en övergiven ruinhög, och dess grannstäder ska brännas ner. Sedan ska Israel komma och ta tillbaka sitt land. Israeliterna ska driva bort dem som de själva blivit fördrivna av, säger Herren.

Ropa högt, Hesbon, för Ai är förstört! Gråt, Rabba! Ta på dig sorgedräkten och gråt och klaga, och göm dig inne på gårdarna. Din gud Malkam ska bli bortförd i fångenskap tillsammans med sina furstar och präster.

Du är stolt över dina bördiga dalar, men de kommer snart att vara fördärvade. Du ogudaktiga dotter, du litade på din rikedom och trodde att ingen skulle kunna skada dig.

Men se, jag ska låta skräck komma över dig, säger Herren, härskarornas Gud. Dina grannar ska fördriva dig från ditt land, och ingen ska hjälpa dem som flyr därifrån.

Men längre fram ska jag än en gång upprätta ammoniterna, säger Herren.

Budskap till edomiterna

Herren, härskarornas Gud, säger: Var är alla de visa män som förr fanns ibland er? Finns det inte en enda kvar i hela Teman?

Fly till de mest avlägsna trakterna i öknen, ni folk i Dedan, för när jag straffar Edom, kommer jag att straffa er.

9-10 De som plockar druvor brukar lämna kvar en del åt de fattiga, och inte ens tjuvar tar allt. Men jag ska plundra Esaus land fullständigt, och det ska inte finnas en plats där man kan gömma sig. Fördärv ska drabba hans barn, bröder och grannar, alla ska gå under.

11 Men lämna kvar era faderlösa barn och era änkor. Jag ska beskydda dem.

12 Herren säger till Edom: Om den oskyldige måste lida, hur mycket mer måste då inte du det! Du ska inte komma undan ostraffad! Du måste dricka domens bägare!

13 För jag har svurit vid mitt eget namn, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, som man svär över och hånar, och dess grannstäder ska för alltid bli ödemarker.

14 Jag har hört detta budskap från Herren:En budbärare blev sänd att uppmana folken runt omkring att förena sig mot Edom och förstöra det.

15 Jag ska göra landet svagt och föraktat av alla, säger Herren.

16 Din stolthet och kraft att förstöra har lurat dig. Trots att du ligger högt uppe bland bergstopparna där örnarna bor, ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.

17 Edoms öde ska bli fruktansvärt. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen.

18 Dess städer kommer att ligga lika tysta och öde som Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren. Ingen kommer att bo där längre.

19 Jag ska sända någon som liknar ett lejon, en som ska komma från ödemarkerna vid Jordan och smyga sig på fåren i fållan. Plötsligt ska Edom bli förstört.Vem ska jag utse? För vem är lik mig och vem kan ställa mig till ansvar? Vilken herde kan utmana mig?

20 Lägg märke till detta: Herren ska verkligen göra detta mot Edom och också mot folket i Teman. Även små barn ska föras bort som slavar! Det kommer att bli en fruktansvärd syn.

21 Jorden bävar vid ljudet av Edoms fall. Ropen hörs ända bort till Röda havet.

22 En örn ska komma flygande och breda ut sina vingar över Bosra. Då ska modet svika även de tappraste krigarna, och de ska känna sig som kvinnor i barnsnöd.

Budskap till Damaskus

23 Städerna Hamat och Arpad har gripits av fruktan, för de har hört nyheten om sin dom. De är oroliga som ett hav i våldsam storm.

24 Damaskus har blivit kraftlöst, och folket vänder om för att fly. Fruktan, ångest och sorg har gripit staden. Den är som en kvinna i födslovåndor.

25 Du berömda stad, du glädjens stad, varför har man inte lämnat dig i fred?

26 Dina unga män ligger döda på gatorna. Hela din armé kommer att utplånas på en enda dag, säger Herren, härskarornas Gud.

27 Och jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar, och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.

Budskap till Kedar och Hasor

28 Denna profetia handlar om Kedar och om Hasors kungarike, som kommer att förgöras av Nebukadnessar, kungen i Babylon, för Herren ska sända honom att fördärva dem.

29 Deras hjordar och deras tält kommer man att ta, säger Herren, och allt deras bohag. Deras kameler ska bli bortförda och runt omkring ska man höra panikslagna människors rop: Vi är omringade och dömda!

30 Fly för era liv, säger Herren. Dra långt in i öknarna, ni Hasors folk, för Nebukadnessar, kungen i Babylon, planerar att anfalla er och förbereder er undergång.

31 Gå, sa Herren till kung Nebukadnessar. Anfall dessa rika beduinstammar, som bor ensamma i öknen utan att bekymra sig och varken har murar eller portar.

32 Deras kameler och boskap ska tillfalla dig, och jag ska skingra dem för alla vindar. Jag ska låta olyckor komma över dem från alla håll.

33 Hasor ska bli ett tillhåll för vilda djur från öknen. Ingen ska någonsin bo där längre. Det ska ödeläggas en gång för alla.

Budskap till Elam

34 Herrens budskap angående Elam kom till Jeremia i början av Sidkias regering över Juda.

35 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska förgöra Elams armé

36 och skingra Elams folk för vinden. Jag ska sprida dem åt alla håll, över hela världen till alla tänkbara nationer.

37 Min fruktansvärda vrede ska dra olycka över Elam, säger Herren, och jag ska få dess fiender att utplåna landet och göra slut på dem.

38 Jag ska sätta upp min tron i Elam, säger Herren. Jag ska förgöra både kung och furstar.

39 Men en dag ska jag upprätta Elam och dess rikedomar, säger Herren.

Budskap till Babylon

50 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia:

Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas

när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly.

Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud.

De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas, ska man säga.

Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats.

Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp.

Men fly nu bort från Babylon, från kaldeernas land. Led mitt folk hem igen,

för jag ska uppresa en armé från de stora länderna i norr. De ska anfalla Babylon och inta det. Fiendens pilar ska träffa mitt i prick och inte missa!

10 Babylon ska bli plundrat tills alla har fått nog med byte, säger Herren.

11 Ni är glada, ni kaldeer, som har plundrat mitt folk. Ni är som kor på tröskplatsen och som gnäggande hästar,

12 men snart ska ert land få skämmas för er. Ni ska bli det minsta av alla folk, en vildmark och ett torrt ökenland.

13 På grund av Herrens vrede mot er ska Babylon bli ett ensligt ödeland, och alla som far förbi ska bli förskräckta och se ner på landet där det ligger sårat.

14 Ja, förbered er för att strida mot Babylon, ni alla folk runt omkring! Spänn era bågar och spara inte på pilarna, för landet har syndat mot Herren.

15 Höj segerrop från alla sidor! Titta! Man ger upp! Murarna har fallit. Herren har fått sin hämnd. Behandla Babylon som det har behandlat andra!

16 Slå ner på alla dem som sår och skördar. Se till att alla landsflyktiga återvänder till sina egna länder, medan fienden rycker fram.

17 Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben.

18 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen.

19 Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead.

20 Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren.

21 Anfall Merataims land och folket i Pekod. Ja, marschera framåt mot Babylon! Utplåna det, så som jag har befallt!

22 Stridslarm ska höras i landet, rop som talar om förödelse.

23 Babylon, den kraftigaste hammaren på hela jorden, ligger sönderslagen.

24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du blev fast därför att du stred mot Herren.

25 Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram vapen för att visa sin vrede mot fienden. Den förskräckelse som drabbar Babylon är ett verk av Herren, härskarornas Gud.

26 Ja, gå emot det från avlägsna länder! Bryt upp dess förråd! Slå ner murar och hus så att de ligger i ruiner. Lämna ingenting kvar.

27 Döda alla unga krigsdugliga män! Tiden är inne för Babylon att slaktas.

28 Men mitt folk ska fly, det ska fly tillbaka till sitt eget land och berätta om hur Herren i sin vrede hämnades dem som förstörde hans tempel.

29 Mobilisera alla bågskyttar mot Babylon. Omringa staden, så att ingen kan fly! Behandla den precis som den behandlat andra, för den har kränkt Herren, den Helige i Israel.

30 Stadens unga män ska falla på gatorna och dö. Alla soldater ska stupa.

31 Jag står dig emot, du högmodiga folk, och nu har räkenskapens dag kommit för dig!

32 Du högfärdiga land, du kommer att stappla och falla, och ingen ska hjälpa dig upp. Jag ska tända en eld i Babylons städer, en eld som ska bränna upp allt som finns där.

33 Herren, härskarornas Gud, säger: Folket i Israel och Juda har blivit förtryckt. Deras besegrare håller dem fast och vägrar att låta dem gå.

34 Men deras förlossare är stark. Hans namn är Herren, härskarornas Gud. Han ska försvara dem och se till att de blir befriade och på nytt får bo i lugn och ro i Israel.Men för folket i Babylon finns det ingen ro!

35 Fördärvets svärd ska slå kaldeerna, säger Herren. Det ska slå folket i Babylon och dess furstar och visa män.

36 Alla de falska profeterna ska stå där som dårar! Panik ska komma också över de modigaste bland soldaterna!

37 Kriget ska drabba deras hästar och vagnar. Alla deras legosoldater kommer att bli fega och odugliga. Alla Babylons skatter ska rövas bort

38 och vattenförråden ska ta slut. Varför? Därför att hela landet är fullt av vidriga avgudabilder. Men de ska bli utom sig av skräck.

39 Därför ska Babylon bli ett tillhåll för schakaler och ugglor och ett hem för öknens vilda djur. Aldrig mer ska människor bo där. Det ska ligga övergivet för alltid.

40 Herren ska förgöra Babylon på samma sätt som han störtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder. Ingen har bott där sedan dess, och ingen kommer någonsin mer att bo i Babylon.

41 Se hur de kommer! En väldig armé från norr! Kungar från många länder har anslutit sig på Herrens uppmaning.

42 De är fullt rustade för strid. De är grymma och skoningslösa. Dånet av deras härskrin är som havsvågornas rytande. Babylon! De kommer ridande mot dig grupperade för anfall!

43 När kungen av Babylon får denna rapport om läget står han där alldeles handfallen. Ångest kommer över honom, som födslovåndor.

44 Jag ska sända en inkräktare mot dem, en som kommer över dem mycket plötsligt, likt ett lejon som dyker upp ur snåren vid Jordan och anfaller betande får. Jag ska jaga bort babylonierna i ett ögonblick och utse den jag vill som deras herde. För vem är lik mig? Vem kan ställa mig inför rätta?

45 Lyssna till Herrens plan för Babylon, kaldeernas land. Till och med små barn ska föras bort som slavar.

46 Hela jorden ska darra vid Babylons fall, och folkets förtvivlade rop ska höras över hela världen.

Jeremia förutsäger Babylons fall

51 Herren säger: Jag ska låta en ödeläggande vind svepa över Babylon, över hela kaldeernas land, för att förstöra det.

Skördefolk ska komma över hela landet och rensa det, och vinden ska blåsa bort agnarna. De ska komma från alla håll och resa sig mot landet på olyckans dag.

Fiendens pilar ska fälla Babylons bågskyttar och genomborra krigarna i deras rustningar. Ingen ska komma undan. Både ung och gammal ska förgöras.

De ska falla i sitt eget land och stupa på Babylons gator.

Herren, härskarornas Gud, har inte övergett Israel och Juda. Han är fortfarande deras Gud, men Babylon är fyllt med synd mot den Helige i Israel.

Fly från Babylon! Spring för livet! Om ni stannar kvar kommer ni att bli dödade, när Herren tar sin hämnd för alla Babylons synder.

Babylon var en gång en guldbägare i Herrens hand, en bägare ur vilken han fick hela jorden att dricka, så att alla nationer blev som galna.

Men nu har helt plötsligt Babylon också fallit. Gråt över staden, ge den lindring för dess smärta, kanske den kan räddas.

Vi skulle hjälpa den om vi kunde, men ingenting kan rädda den nu. Låt den gå under! Överge den och vänd tillbaka till ert eget land, för dess skuld når upp till himlen.

10 Herren har försvarat oss. Kom, låt oss berätta i Jerusalem om allt vad Herren, vår Gud, har gjort.

11 Vässa era pilar och ta upp era sköldar! Herren har fått de mediska kungarna att gå mot Babylon för att inta staden. Detta är hans hämnd på dem som har handlat illa mot hans folk och vanhelgat templet.

12 Förbered ditt försvar, Babylon! Sätt ut vakter på dina murar! Lägg dig i bakhåll, för Herren kommer att göra allt det som han förutsagt om Babylon.

13 Du har varit en rik stad vid många vatten och ett centrum för handel, men nu är det slut med dig! Din livstråd är avklippt.

14 Herren, härskarornas Gud, har avlagt detta löfte och svurit vid sitt eget namn: Dina städer ska fyllas av fiender, som åkrar översvämmade av gräshoppor, och fienden ska höja väldiga segerrop mot skyn.

15 Gud skapade jorden i makt och vishet, och med sin kunskap har han spänt ut himlarna.

16 När han talar dånar himlarna, och han får dimma att stiga upp över jorden. Han låter blixten komma med regn och släpper vindarna lösa ur sitt förråd.

17 I jämförelse med honom är alla människor dårar helt utan vishet! Guldsmedens avgudabilder är ett bedrägeri. När han gör dem bedrar han sig själv - det finns inget liv i dem.

18 De är lögner och falsarier, helt värdelösa. Och den tid kommer, när Gud ska förgöra dem allesammans.

19 Men Herren, härskarornas Gud, är ingen avgud! Han har skapat allt som finns, och Israel är hans folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

20 Babylon, du var min hammare och mitt vapen. Med dig krossade jag många mäktiga folk och riken.

21 Med dig krossade jag arméer, du besegrade hästen och hans ryttare, vagnen och den som körde den.

22 Ja, även åldringar och barn krossade du, män och kvinnor,

23 herdar och hjordar, jordbrukare och oxar, ståthållare och härskare.

24 Men nu ska jag hämnas på dig inför allas ögon för allt ont du har gjort mot Sion och mitt folk, säger Herren.

25 För se, jag har vänt mig mot dig, du mäktiga berg Babylon, du jordens fördärvare! Jag ska lyfta min hand mot dig, dra ner dig från dina höjder och göra dig till en slocknad vulkan.

26 Du ska ligga öde i evighet. Inte en enda sten ska kunna tas ifrån dig att användas som byggnadsmaterial. Du ska utplånas fullkomligt.

27 Ge order till många folk att mobilisera sig till krig mot Babylon! Låt krigsrop höras! Hämta arméerna från Ararat, Minnis och Askenas, och utse en ledare! Skaffa fram mängder av hästar!

28 Låt alla de mediska kungarnas trupper och deras generaler och arméerna från alla de länder de härskar över gå mot staden.

29 Jorden darrar och bävar, för allt som Herren har planerat att göra mot Babylon låter han nu ske. Babylon kommer att lämnas öde utan en levande varelse.

30 Dess tappraste krigare strider inte längre. De stannar kvar i sina befästningar. De har alldeles tappat modet. Inkräktarna har bränt ner husen och krossat stadsportarna.

31 Budbärare kommer från alla håll med rapporter till kungen att allt är förlorat!

32 Alla flyktvägar är blockerade. Befästningarna brinner och armén har gripits av panik.

33 För Herren, härskarornas Gud, säger: Babylon är som en stampad tröskplats, och om en liten stund ska tröskningen börja.

34-35 Judarna i Babylon säger: Nebukadnessar, kungen i Babylon, har berövat oss på vår styrka och uppslukat oss. Han har svalt oss som ett stort monster, fyllt sin buk med våra rikedomar och sedan kastat ut oss ur vårt eget land. Måtte Babylon få igen för allt vad man gjort mot oss. Måtte det få betala för allt blod som runnit!

36 Herren svarar: Jag ska vara er försvarare och åta mig ert fall. Jag ska hämnas er. Jag ska låta Babylons floder torka, dess vattenförråd sina

37 och låta det bli en ruinhög, ett tillhåll för schakaler, ett land som är fruktansvärt att skåda och utan en enda levande varelse.

38 Nu ryter männen i Babylon som lejon,

39 men jag ska ordna en fest för dem och få dem att dricka tills de faller medvetslösa till golvet och somnar in för alltid, säger Herren.

40 Jag ska leda dem till slakt, som man gör med lamm, baggar och bockar.

41 Babylon har fallit, det stora Babylon, som var prisat över hela jorden. Världen kan knappast tro sina ögon, när Babylon faller.

42 Havet har rest sig över Babylon och täckt det med sina vågor.

43 Dess städer ligger i ruiner och landet är som en torr ödemark. Ingen kan bo där och ingen ens passerar.

44 Jag ska straffa Bel, Babylons gud, och han ska få spy ut allt som han har slukat. Folken ska inte längre komma och tillbe honom. Babylons murar har fallit.

45 Fly från Babylon, mitt folk! Rädda er undan Herrens vrede.

46 Men grips inte av panik när ni första gången hör rykten om trupper som närmar sig. För rykten ska komma år efter år, rykten om krig och inbördeskrig.

47 Och den dag kommer verkligen, när jag ska straffa denna stora stad och alla dess avgudar. Hela landet ska fyllas av döda kroppar.

48 Himmel och jord ska glädja sig, för från norr kommer trupper som ska förstöra Babylon, säger Herren.

49 På samma sätt som Babylon dödade Israels folk måste det själv bli dödat.

50 Spring, ni som lyckats undkomma svärdet! Stanna inte kvar och se på, utan fly medan ni kan! Kom ihåg Herren, ni som bor i fjärran land, och vänd tillbaka till Jerusalem!

51 Vi är utskämda, för Herrens tempel har blivit vanhelgat av främlingar från Babylon.

52 Ja, säger Herren. Därför är tiden inne då Babylons avgudar ska förgöras. Över hela landet ska man höra de sårades klagan.

53 Även om Babylon var lika starkt som himlen och dess styrka oerhörd, måste det nu dö, säger Herren.

54 Lyssna! Hör ropet från förstörelsen i Babylon, kaldeernas land.

55 Herren förgör Babylon. Dess röst har tystnat och vågorna dånar över det.

56 Trupper kommer och slår ner dess mäktiga män. Alla dess vapen krossas, för Herren Gud straffar rättvist och ger Babylon vad det förtjänar.

57 Jag ska låta dess furstar, vise män, härskare, officerare och soldater dricka sig så druckna att de somnar och aldrig vaknar igen! Så säger Kungen, som är Herren, härskarornas Gud.

58 Babylons kraftiga murar ska jämnas med marken och dess höga portar ska brännas upp. Man har arbetat förgäves. Resultatet av nationens alla ansträngningar ska brinna upp!

59 Under Sidkias fjärde regeringsår kom ett budskap genom Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Mahaseja. Det talade om hur Seraja skulle bli tillfångatagen och förvisad till Babylon tillsammans med Sidkia, kungen av Juda.

60 Alla de fruktansvärda olyckor som Herren hade bestämt om Babylon skrev Jeremia ner i en bokrulle, allt det som står skrivet här ovan.

61-62 Sedan gav han bokrullen till Seraja och sa till honom: När du kommer till Babylon, ska du läsa det jag har skrivit och säga: 'Herre, du har sagt att du kommer att förgöra Babylon, så att inte en levande varelse ska finnas kvar och så att det blir övergivet för alltid.'

63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat

64 och säga: 'Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, för jag ska låta olycka komma över det.' Här slutar Jeremias budskap.

Så föll Jerusalem

52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.

Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.

Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.

I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden

och belägrade den i två år.

På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,

bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.

Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.

De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.

10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.

11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.

12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem

13 och brände ner templet, palatset och alla större hus

14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.

15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.

16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.

17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.

18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.

19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.

20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.

21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.

22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.

23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.

24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.

26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,

27 och där blev de alla avrättade.Det var så det gick till när Juda landsförvisades.

28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.

29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,

30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.

31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.

32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.

33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.

34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.

Jeremia sörjer över Jerusalem

Jerusalems gator, som en gång myllrade av folk, ligger nu tysta och öde. Staden ligger ensam och sörjer, som en änka nedbruten av sorg. Hon som en gång var nationernas drottning har nu blivit en slavinna.

Hon gråter natten igenom. Tårarna rinner utför hennes kinder. Bland alla hennes vänner finns det ingen som vill hjälpa henne. Hennes närmaste har blivit bittra fiender till henne.

Juda har förts bort i landsflykt och slaveri efter en lång tid av problem och hårt arbete. Nu bor hon bland andra folk, och det finns ingen ro för henne. Alla hennes förföljare kastar sig nu över henne.

Vägarna till Sion ligger i sorg och är inte längre fyllda av glada människor på väg till högtiderna. Stadsportarna är övergivna. Prästerna suckar, och stadens unga flickor är olyckliga. Hela staden gråter.

Hennes fiender har framgång, för Herren har straffat Jerusalem för alla hennes många synder. Hennes invånare har tagits till fånga och förts bort som slavar.

All skönhet och makt har lämnat Sions dotter. Hennes furstar är som svältande hjortar utan bete, hjälplösa villebråd, alltför svaga att orka springa undan sina förföljare!

Mitt i sin svåra sorg kommer nu Jerusalem ihåg svunna, lyckliga dagar. Hon tänker på den underbara glädjen innan hennes hånfulla fiende slog henne till marken, innan hon förstod att ingen skulle komma till hennes hjälp.

Jerusalem har begått så fruktansvärda synder, att hon nu måste kasseras och slängas bort. Alla de som tidigare ärat henne föraktar henne nu. De har sett henne naken och förödmjukad. Därför suckar hon och gömmer sitt ansikte.

Hon levde omoraliskt och vägrade inse att straffet måste komma. Nu ligger hon där utan att någon vill lyfta upp henne och ropar: Herre, se mitt elände! Fienden har segrat.

10 Hennes fiender har plundrat henne fullständigt och tagit allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur främmande nationer vanhelgat hennes heliga tempel genom att gå in där, något som Herren uttryckligen har förbjudit.

11 Hennes invånare klagar och ropar efter bröd. De har sålt sina ägodelar för lite mat och ber: Se, Herre, hur föraktad jag är!

12 Betyder detta ingenting för er, ni alla som ser på? Kan ni tänka er en sorg större än den jag bär på, när Herren har behandlat mig så här på sin vredes dag?

13 Han har sänt en eld från himlen som brinner i mina ben. Han har gillrat en fälla för mig och lämnat mig kvar svag och övergiven.

14 Han har vävt samman mina synder till ett rep runt min hals. Han har berövat mig all min kraft och överlämnat mig åt mina fiender. Jag är helt hjälplös i deras händer.

15 Herren har trampat ner alla mina mäktiga män. En väldig armé har på hans befallning kommit för att krossa mina unga soldater. Herren har trampat sin älskade stad som druvor i en vinpress.

16 Jag gråter över allt detta. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Min hjälpare är långt borta från mig - han som är den ende som skulle kunna hjälpa mig. Mina barn har ingen framtid. Vi är ett besegrat land.

17 Jerusalem vädjar om hjälp, men ingen tröstar henne, för Herren har sagt: Låt hennes grannar bli hennes fiender! Vänd henne ryggen!

18 Herren har rätt, för vi har gjort uppror. Men trots detta bör ni folk runt omkring se min ångest och förtvivlan. Mina söner och döttrar har blivit gripna och bortförda som slavar till avlägsna länder.

19 Jag bad mina bundsförvanter om hjälp, men de har förrått mig. Mina präster och äldste gick under medan de sökte bland soporna efter något att äta.

20 Herre, se min ångest! Mitt hjärta är krossat och min själ förtvivlad över min upproriskhet. Nu mördar man mitt folk på gatorna, och i husen väntar svält och död.

21 Man hör min klagan, men ingen hjälper mig! Fienden har sett mina svårigheter, och de gläds över vad du har gjort mot mig! Men ändå, Herre, kommer säkert den dag när du ska behandla dem som du behandlat mig, för det har du lovat!

22 Se också på deras synd, Herre, och straffa dem som du har straffat mig. Mina suckar är många och mitt hjärta lider!

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®