Bible in 90 Days
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
57 De som arresterat Jesus ledde honom sedan till översteprästen Kajafas hus, Dit kom också alla de judiska ledarna.
58 Under tiden följde Petrus efter på avstånd, och lyckades ta sig in på gården till översteprästens hus. Där satte han sig ner tillsammans med vakterna för att se vad som skulle hända med Jesus.
59 Översteprästen och hela domstolen var nu samlad. De sökte efter vittnen, som var villiga att vittna falskt om Jesus, så att man kunde väcka åtal mot honom och döma honom till döden.
60-61 Men trots att det fanns många, som var villiga att vittna, motsa vittnena hela tiden varandra.Till slut förklarade två män: Den här mannen påstår att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.
62 Då reste sig översteprästen och frågade Jesus: Har du sagt det, eller har du det inte?
63 Men Jesus teg.Då sa översteprästen: I den levande Gudens namn kräver jag att du säger oss om du är Messias, Guds Son.
64 Ja, sa Jesus, det är jag. Och från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Guds högra sida och komma på himlens skyar.
65-66 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: Han hädar Gud! Behöver vi fler vittnen? Ni har alla hört honom säga det! Vad är er dom? De ropade: Döden! Döden! Döden!
67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna och hånade honom.
68 Profetera för oss, du Messias! skrek de. Vem slog dig den här gången?
Petrus förnekar att han känner Jesus
69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En flicka kom fram till honom och sa: Du var tillsammans med Jesus, och ni kommer båda från Galileen.
70 Men Petrus protesterade högljutt. Jag vet inte ens vad du talar om, fräste han.
71 Senare lade en annan flicka märke till honom i porten och sa till dem som stod runt omkring: Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.
72 Petrus nekade igen, och nu svor han på det: Jag känner inte ens den här mannen.
73 Men efter en stund kom de män som stått där fram till honom och sa: Vi vet att du är en av hans lärjungar. Vi hör på din dialekt att du kommer från Galileen.
74 Petrus började då förbanna och svära. Jag har aldrig sett den här mannen, sa han. Just då gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal kommer du att förneka mig tre gånger. Och han gick förtvivlad ut och grät.
Judarnas högsta domstol vill se Jesus dömd till döden
27 Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och de judiska ledarna igen. De fortsatte att diskutera hur de skulle få de romerska myndigheterna att döma Jesus till döden.
2 Sedan skickade de Jesus i bojor till den romerske landshövdingen Pilatus.
Judas begår självmord
3 När Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig djupt. Därför gick han tillbaka till översteprästerna och de andra judiska ledarna med de trettio silverpengarna.
4 Jag har syndat, förklarade han, för jag har förrått en oskyldig människa.Det är ditt problem, svarade de.
5 Då slängde han pengarna på golvet i templet och gick ut och hängde sig.
6 Översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: Vi kan inte lägga dem i templets kassaskrin, eftersom det är mot våra lagar att ta emot blodspengar.
7 De diskuterade saken och beslutade till sist att köpa ett stycke jord, på den plats där krukmakarna brukade hämta lera. Denna åker användes sedan som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem.
8 Det är därför som den fortfarande kallas 'Blodsåkern'.
9 På detta sätt uppfylldes Jeremias profetia som säger: Jag tog de trettio silverpengarna, det pris som han värderades till av Israels folk,
10 och köpte en åker av krukmakarna, som Herren befallde mig.
Jesus förhörs av Pilatus
11 Jesus ställdes så inför Pilatus, den romerske landshövdingen. Är du judarnas kung? frågade landshövdingen honom.Ja, svarade Jesus.
12 Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna kom med alla möjliga anklagelser mot honom förblev Jesus tyst.
13 Hör du inte vad de anklagar dig för? sa Pilatus.
14 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
15 Nu var det sed att landshövdingen varje år släppte en judisk fånge fri, en som folket självt valde ut.
16 Det här året satt det en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas.
17 När folkhopen samlades utanför Pilatus hus denna morgon frågade han dem: Vem ska jag släppa fri, Barabbas eller Jesus, er Messias?
18 Han visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna hade arresterat Jesus av avundsjuka, därför att han var så populär bland folket.
19 Men medan Pilatus satt ordförande i rätten hade hans hustru skickat ett meddelande till honom: Lämna denne oskyldige man i fred, för jag har i natt haft fruktansvärda mardrömmar för hans skull.
20 Men under tiden hade översteprästerna och de judiska ledarna övertalat folkhopen att begära att Barabbas skulle släppas och Jesus dödas.
21 När Pilatus för andra gången frågade: Vilken av dessa två ska jag släppa? ropade folket: Barabbas!
22 Vad ska jag då göra med Jesus, er Messias? undrade Pilatus.Korsfäst honom! skrek de.
23 Varför det? frågade Pilatus. Vad har han då gjort? Men de fortsatte att ropa: Korsfäst, korsfäst!
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till upplopp, bad han om ett handfat med vatten och inför folkmassan tvättade han sina händer och sa: Jag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert!
25 Och folkmassan skrek tillbaka: Hans blod kan gärna komma över oss och över våra barn!
26 Då släppte Pilatus Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till de romerska soldaterna för att de skulle föra bort honom och korsfästa honom.
Romerska soldater hånar Jesus
27 Men först tog de honom till kasernen där hela vaktstyrkan kallades samman.
28 Där klädde de av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa
29 och gjorde en krona av törntaggar, som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. Leve judarnas kung! skrek de.
30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Sedan de hade plågat honom på detta sätt, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
32 På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata (det betyder Huvudskalleberget).
34 Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det.
Jesus blir korsfäst
35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning.
36 Sedan satte de sig ner för att vakta honom.
37 Och man satte upp en skylt över hans huvud med texten: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Också två brottslingar korsfästes samma morgon, en på var sida om honom.
39 Och de som gick förbi kastade glåpord åt Jesus och skakade på huvudet och sa:
40 Är det du som kan riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar. Om du är Guds Son så hjälp dig själv och kliv ner från korset!
41-43 Också översteprästerna och de judiska ledarna gjorde sig lustiga över honom och hånade honom: Han hjälpte andra, men sig själv kan han inte hjälpa! Ska han vara Israels kung? Kom ner från korset, så ska vi tro på dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp och att han är Guds Son. Låt oss nu se om Gud hjälper honom.
44 På samma sätt hånade de båda brottslingarna honom.
Jesus dör på korset
45 På eftermiddagen denna dag blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade i tre timmar från klockan tolv till klockan tre.
46 När klockan var omkring tre ropade Jesus: Eli, Eli, lema sabachtani. Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia.
48 En av dem sprang och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.
49 Men de andra sa: Lämna honom i fred. Låt oss se om Elia kommer och räddar honom.
50 Sedan ropade Jesus ännu en gång med hög röst och gav upp andan och dog.
51 Och i samma ögonblick revs det förhänge som hängde framför det allraheligaste i templet mitt itu, uppifrån och ända ned. Och marken skakade, och klipporna bröts sönder så att
52 gravar öppnade sig och många fromma män och kvinnor, som hade dött, kom tillbaka till livet.
53 Ja, de lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Jerusalem och visade sig där för många.
54 Soldaterna och deras befälhavare som höll vakt blev fruktansvärt uppskrämda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: Denne man var verkligen Guds son.
55 Det var också många kvinnor där som följt med Jesus från Galileen för att vara honom till hjälp. De stod en bit bort och såg vad som hände.
56 Bland dem fanns Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, och Jakobs och Johannes, Sebedaios söners, mor.
Jesus begravs
57 När kvällen kom gick Josef, en rik man från Arimataia och en av Jesu lärjungar,
58 till Pilatus och bad att få ta hand om Jesu kropp. Och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom.
59 Josef tog kroppen, lindade in den i en ren linneduk
60 och lade den sedan i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Innan han gick därifrån rullade han en stor sten framför ingången.
61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Vakter placeras vid graven
62 Dagen därpå var det sabbatsdag. Då kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus
63 och sa: Vi har kommit att tänka på att denne lögnare en gång sa att han efter tre dagar skulle komma tillbaka till livet.
64 Därför ber vi dig se till att graven förseglas till och med tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen och sedan säger till alla att han kommit tillbaka till livet. Om det händer så är det ännu större risk för uppror än när han levde.
65 Här har ni vakter! Låt dem bevaka graven så gott de kan, svarade Pilatus.
66 Då förseglade de graven och placerade ut vakterna för att skydda den från intrång.
Jesus uppstår från de döda
28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.
2 Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.
3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4 Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.
5 Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.
6 Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.
7 Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.
9 Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10 Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.
Vakterna vid graven mutas
11 Så fort kvinnorna gett sig iväg från graven, sprang några av vakterna som stått där till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.
12-13 De sammankallade då ett möte med alla de judiska ledarna, och man beslutade att muta vakterna med en stor summa pengar. Säg att ni sov allesammans, när Jesu lärjungar kom och stal kroppen mitt i natten.
14 Och om landshövdingen får höra om detta så vet ni att vi står på er sida, och allt ska ordna sig till det bästa, lovade de.
15 Vakterna tog emot pengarna och spred sedan ut det som de blivit tillsagda att säga. Deras berättelse blev snart känd vida omkring bland judarna, som tror på den än i dag.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
16 Sedan gick de elva lärjungarna till det berg i Galileen där Jesus sagt att de skulle träffa honom.
17 Där fann de honom och de tillbad honom, men några av dem var inte säkra på att det verkligen var Jesus.
18 Han sa då till dem: ''Av Gud har jag fått all makt i himlen och på jorden.
19 Gå därför ut i hela världen och kalla alla människor till att bli mina lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
20 Och lär dem att leva på det sätt jag sagt er, och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.
2 Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.
3 Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'
4 Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.
5 Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.
6 Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.
7 Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.
8 Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!
Johannes döper Jesus
9 En dag kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden.
10 I det ögonblick då Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig, och den helige Ande sänkte sig ner som en duva över honom.
11 Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son. Du är min glädje.
Djävulen frestar Jesus i öknen
12-13 Omedelbart därefter blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande. Där frestade djävulen honom i fyrtio dagar, och han levde ensam tillsammans med de vilda djuren. Och änglarna kom och stod till hans tjänst.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan Johannes arresterats av kung Herodes gick Jesus till Galileen för att predika Guds goda nyheter.
15 Äntligen är tiden inne, sa han. Guds rike är nära! Vänd er bort från era synder och tro på de goda nyheterna.
Fyra fiskare följer med Jesus
16 När Jesus en dag vandrade längs Galileiska sjöns stränder fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät. De var nämligen fiskare till yrket.
17 Jesus ropade till dem: Följ med mig, jag ska visa er hur ni kan vinna människor för Gud!
18 De lämnade genast sina nät och följde med honom.
19 Lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes. De satt i en båt och lagade nät.
20 Han kallade på dem också, och de lämnade omedelbart sin far Sebedaios och de andra som de fiskat tillsammans med för att följa med Jesus.
Jesus undervisar med stor auktoritet
21 Jesus och hans följeslagare kom nu till staden Kafarnaum. På sabbatsdagens morgon gick de till den judiska gudstjänstlokalen - synagogan - där Jesus predikade.
22 Hans tal gjorde starkt intryck på dem som lyssnade. Det var annat än vad deras religiösa ledare brukade säga, och man frågade sig om det inte var Gud själv som talade genom Jesus.
23 I synagogan fanns en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:
24 Vad vill du oss, Jesus från Nasaret? Du har bara kommit för att ta död på oss andar. Jag vet faktiskt vem du är, Guds helige son!
25 Jesus befallde anden att inte säga något mer och att komma ut ur mannen.
26 Då började anden att rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.
27 Folket i synagogan blev förskräckta och började diskutera vad som hänt.Vad är det här för en ny religion? frågade de upprört. Till och med de onda andarna lyder hans order!
28 Nyheterna om vad han gjorde spred sig snabbt genom hela Galileen.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
29-30 När han hade lämnat synagogan, gick han och hans lärjungar till Simons och Andreas hem, där Simons svärmor var sjuk och sängliggande med hög feber. De berättade det omedelbart för Jesus.
31 Han gick då in till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Då lämnade febern henne plötsligt, och hon steg upp och lagade till mat åt dem.
32-34 På kvällen vid solnedgången var hela gårdsplanen fylld av sjuka och andebesatta människor som man kommit till honom med för att de skulle bli botade. Nästan alla i Kafarnaum var där. Och han befallde många onda andar att släppa greppet om sina offer. Han förbjöd också andarna att tala eftersom de visste vem han var.
Jesus predikar över hela Galileen
35 Nästa morgon var han uppe långt före gryningen och gick ensam ut i öknen för att be.
36-37 Senare gick Simon och de andra ut för att leta reda på honom och när de fann honom sa de: Alla frågar efter dig.
38 Men han svarade: Vi måste gå till andra städer också och låta dem få del av mitt budskap. Det är därför jag har kommit.
39 Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och befriade många från de onda andarnas makt.
Jesus botar en leprasjuk
40 En gång kom en leprasjuk och föll ner framför honom och tiggde och bad om att få bli botad. Om du vill, så kan du göra mig frisk igen, sa han.
41 Jesus greps av medlidande och lade sin hand på honom och sa: Det vill jag. Du är frisk!
42 Omedelbart försvann sjukdomen, och mannen var botad.
43-44 Jesus sa sedan strängt till honom: Gå genast till den judiske prästen och låt honom undersöka dig. Och stanna inte på vägen för att tala med någon. Som tack för att du blivit botad ska du ta med det offer som Mose föreskrivit. Då kommer alla att se att Gud har botat dig.
45 Men när mannen gick sin väg, började han berätta för allt och alla att han blivit frisk. Därför kunde Jesus inte visa sig offentligt i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men människorna kom ändå till honom från alla håll.
Jesus botar en lam man
2 Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum, och nyheten om att han anlänt spred sig snabbt i hela staden.
2 Snart var huset där han bodde så fullpackat med folk så att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han predikade Guds ord för dem.
3 Då kom fyra män bärande på en lam man på en bår.
4 När de inte kunde tränga sig fram till Jesus igenom folkmassan gjorde de hål i taket ovanför. Genom denna öppning firade de sedan ner den sjuke mannen på båren mitt framför honom.
5 När Jesus såg hur stor tro de hade, sa han till mannen: Min son, dina synder är förlåtna!
6 Men några av judarnas religiösa ledare sa till varandra där de satt:
7 Vad menar han? Det är ju hädelse! Tror han att han är Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.
8 Men Jesus kunde läsa deras tankar och sa genast till dem:
9 Vilket är lättast att säga till denne lame man: 'Dina synder är förlåtna' eller att bota honom?
10 Men jag ska bevisa för er att Människosonen har makt redan här och nu att förlåta synder.
11 Sedan vände han sig till den lame och sa: Stå upp. Ta din bår och gå hem. Du är frisk.
12 Då hoppade mannen upp, tog båren och gick sin väg mitt framför ögonen på den förbluffade folkskaran. Då lovprisade man Gud, och alla ropade: Vi har aldrig förr sett något sådant som detta! Gud är fantastisk!
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
13 Sedan vandrade Jesus vidare längs Galileiska sjön och predikade för folkmassorna som följde med honom.
14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullkontoret. Kom och bli min lärjunge, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde med honom.
15 Samma kväll ordnade Levi med en fest. Han bjöd inte bara Jesus och hans lärjungar, utan också många av sina gamla kollegor vid tullen och en hel del personer med dåligt rykte. Många av dem hade nämligen blivit vänner till Jesus.
16 Men när några av judarnas religiösa ledare såg Jesus i detta sällskap, sa de till lärjungarna: Hur kan han nedlåta sig till att äta tillsammans med sådant avskum?
17 När Jesus hörde detta sa han till dem: Friska människor behöver ingen läkare, men sjuka gör det. Därför har jag kommit för att kalla syndare till gemenskap med Gud, och inte dem som redan känner honom.
Frågor om fastan och sabbaten
18 Johannes lärjungar och de judiska ledarna fastade regelbundet. En dag kom några av dem till Jesus och frågade varför inte hans lärjungar också fastade.
19 Jesus svarade: Ska bröllopsgästerna fasta under bröllopsmiddagen? Det gör de inte. De är med på festen så länge brudgummen är det.
20 Men en dag kommer han inte längre att vara ibland dem. Då kommer de att fasta.
21 Det är väl heller ingen som lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats. För vad händer då? Jo, det nya tygstycket krymper och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större än det var förut.
22 Och inte heller slår någon nytt vin i gamla vinsäckar. Ni vet ju redan på förhand att vinet jäser och att säckarna därför skulle spricka och bli förstörda och att vinet skulle spillas ut. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
23 En annan gång, när Jesus och hans lärjungar gick förbi några åkrar på en sabbatsdag, ryckte lärjungarna av ax och åt upp kornen.
24 Några av de judiska ledarna sa då till Jesus: Titta vad de gör! Är det inte förbjudet i lagen att skörda vete på sabbatsdagen?
25-26 Men Jesus svarade dem: Har ni aldrig hört om när kung David och hans följeslagare blev hungriga. På den tid då Evjatar var överstepräst gick de in i Guds hus, och David inte bara åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, utan gav det också till sitt folk. Det var också mot lagen.
27 Men kom ihåg att sabbaten skapades för människornas skull, och inte människan för sabbatens skull.
28 Och därför har Människosonen makt att bestämma vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra på sabbaten.
Jesus botar en man med en vanställd hand på sabbatsdagen
3 Medan Jesus var i Kafarnaum gick han som vanligt till synagogan. Där lade han märke till en man som hade en vanställd hand.
2 Eftersom det var sabbatsdag höll Jesu fiender noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand? I så fall fick de något att anklaga honom för.
3 Jesus bad mannen att resa sig så att alla kunde se honom.
4 Sedan vände han sig till de närvarande och frågade: Är sabbatsdagen en dag då man får göra gott eller inte? Eller är det en dag då man ska rädda människoliv eller förgöra människoliv? Men ingen ville svara honom.
5 Då såg han förargat på dem för han var djupt bedrövad över deras likgiltighet för människornas nöd, och han sa till mannen: Sträck ut din hand! Mannen gjorde det, och han blev genast frisk i sin hand.
6 Fariseerna lämnade då synagogan och började smida planer tillsammans med kung Herodes vänner och anhängare om hur man på enklaste sätt skulle röja Jesus ur vägen.
Stora skaror följer Jesus
7-8 Under tiden drog sig Jesus och hans lärjungar tillbaka till stranden, och en stor skara människor från Galileen, Judeen, Jerusalem och Idumeen, men också från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Nyheterna om hans under hade nämligen spritt sig vida omkring, och folk strömmade till för att se vad som försiggick.
9 Jesus bad då sina lärjungar att skaffa fram en båt och ha den i beredskap för att rädda honom undan om folket på stranden skulle tränga på alltför mycket.
10 Många hade nämligen blivit botade den dagen, och därför trängde sig massor av sjuka människor på från alla håll för att röra vid honom.
11 När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: Du är Guds Son!
12 Men Jesus förbjöd dem att tala om vem han var.
Jesus väljer ut de tolv apostlarna
13 Därefter gick Jesus upp bland bergen och han tog med sig några män som han valt ut.
14-15 Då de var samlade runt honom utsåg han bland dem tolv som alltid skulle vara hos honom. Senare skulle han sända ut dem till att predika och driva ut onda andar.
16-17 ,
18-19 Här är namnen på de tolv: Simon, som Jesus gav det nya namnet Petrus, Jakob och Johannes (Sebedaios söner, som han kallade åsksönerna). Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob (Alfaios son), Taddaios, Simon (medlem av seloternas revolutionära parti, som ville bekämpa den romerska övermakten med våld) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).
Jesus beskylls för att vara besatt av Satan
20 När han återvände till det hus där han bodde började folk på nytt att samlas, och snart var huset så fullt av folk så att varken han eller lärjungarna ens fick tid att äta.
21 När hans anhöriga hörde det kom de för att försöka ta hand om honom. Han är galen! sa de.
22 Men de judiska lagexperterna, som hade kommit från Jerusalem, sa: Han är besatt av Satan, de onda andarnas kung. Det är därför som de onda andarna lyder honom.
23 Jesus kallade då till sig dessa män och med hjälp av exempel som de alla förstod frågade han: Hur kan Satan driva ut Satan?
24 Ett rike som strider med sig självt kommer att gå under.
25 Och en familj, där man ständigt och jämt grälar och strider med varandra, kan inte bestå.
26 Om djävulen strider med sig själv, så har han inte längre någon makt och det är ute med honom.
27 Han måste bindas innan hans onda andar kan kastas ut, på samma sätt som en stark man måste bindas innan man kan bryta sig in i hans hus och stjäla hans tillhörigheter.
28 Därför vill jag till varje pris göra klart för er att vilken synd som helst kan förlåtas, till och med hädelse mot min Far.
29 Men den som hädar den helige Ande kan aldrig förlåtas. Det är en oförlåtlig synd.
30 Han sa detta till dem därför att de påstod att han gjorde sina under genom djävulens kraft och inte genom den helige Andes kraft.
Jesus berättar om sin verkliga familj
31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.
33 Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?
34 Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!
35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.
2 Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:
3 Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde
4 föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.
5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.
8 Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.
9 Hör noga på vad jag säger er!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?
11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'
13 Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?
14 Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.
15 Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.
16 Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.
17 Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.
18 Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,
19 men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.
20 Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.
21 Sedan frågade han dem: När någon tänder en lampa, så ställer han väl inte en låda över den eller sätter den under sängen. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta.
22 Allt som nu är gömt kommer en dag att dras fram i ljuset, och det som fortfarande är hemligt ska var och en förstå.
23 Tänk noga över det jag säger er och
24 se till att de ord ni får höra leder till handling. Ju mer ni gör det, desto mer kommer ni att förstå vad jag säger till er.
25 För den som har han ska få ännu mer. Den som alltså förstår mycket av det jag säger, han ska en gång förstå allt, men den som förstår lite, han kommer till slut inte att förstå någonting av det jag säger.
Liknelsen om sådden som växer
26 Här följer en annan berättelse som förklarar Guds rike:En lantbrukare sådde säd på sin åker
27 och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gick började säden gro, och den växte utan hans hjälp.
28 Jorden fick säden att gro, först trängde stråna fram, sedan formades axen och till slut mognade vetet.
29 Då kom lantbrukaren med sin lie och skördade det.
Liknelsen om senapsfröet
30 Sedan frågade Jesus: Hur ska jag beskriva Guds rike? Vilken bild ska jag använda för att visa er det?
31-32 Jo, det är som ett litet senapsfrö. Fastän senapsfröet är det minsta av alla frön, så växer det när det kommer i jorden och blir större än alla andra växter med långa grenar där fåglarna kan bygga bon och få skydd.
33 Jesus använde sig mycket ofta av bilder, så att folket bättre skulle förstå när han undervisade dem.
34 Det gjorde han alltid då han talade offentligt till dem, men när han senare var ensam med lärjungarna förklarade han innebörden i dessa bilder för dem.
Jesus visar att han är herre över vinden
35 När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.
36 Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.
37 Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.
38 Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?
39 Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.
40 Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?
41 Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.
3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.
5 Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.
6 Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.
7 Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!
8 Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.
9 Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.
10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.
11 Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.
12 Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.
13 Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.
14 Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,
15 och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.
16 De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,
17 och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.
18 Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.
19 Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.
20 Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
21 När Jesus hade farit över med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara omkring honom på stranden.
22 Då kom en man, som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan på platsen, och föll förtvivlad ner vid hans fötter
23 och bad honom bota hans lilla dotter.Hon håller på att dö, sa han. Jag ber dig, kom och lägg dina händer på henne så att hon blir frisk igen.
24 Jesus gick med honom följd av en väldig folkmassa som trängde på.
25 I folksamlingen fanns en kvinna, som i tolv år lidit av inre blödningar.
26 Hon hade plågats mycket under åren och behandlats av många läkare. Hon hade använt alla sina pengar för att bli frisk, men hade inte blivit bättre utan snarare sämre.
27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde försiktigt vid hans kläder.
28 Hon tänkte nämligen: Om jag bara kan röra vid hans kläder kommer jag att bli frisk.
29 Och så snart hon hade rört vid honom, stannade blödningen av och hon visste att hon var frisk.
30 Jesus kände genast att helande kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om och frågade: Vem rörde vid mina kläder?
31 Hans lärjungar sa till honom: Här tränger folk på från alla håll och så frågar du vem som rörde vid dig!
32 Men han såg sig omkring för att få veta vem det var som hade gjort det.
33 Kvinnan blev förskräckt, och när hon förstod vad som hänt henne kom hon darrande fram och föll ner vid hans fötter och talade om vad hon hade gjort.
34 Då sa Jesus till henne: Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid. Du är fri från din sjukdom.
35 Medan han fortfarande talade med henne kom några med bud från Jairos hem att det var för sent - hans dotter hade dött, och det var ingen idé längre att Jesus kom.
36 Men Jesus som hörde vad de sa, sa till Jairos: Var inte rädd! Tro bara på mig.
37 Så bad Jesus folkskaran bli kvar på platsen och tillät inte någon att följa med honom till Jairos hem utom Petrus och Jakob och Johannes.
38 När de kom fram såg Jesus att det rådde stor förvirring i hemmet. Alla grät och klagade utan att kunna behärska sig.
39 Då gick han in till dem och sa: Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!
40 Då hånskrattade de åt honom, men han bad dem alla att lämna huset. Sedan tog han med sig flickans mor och far och sina tre lärjungar och gick in i rummet där hon låg.
41-42 Han tog henne vid handen och sa till henne: Res dig upp, min lilla flicka! Och flickan som var tolv år gammal reste sig upp och började gå omkring i rummet. Hennes föräldrar blev utom sig av förvåning,
43 men Jesus förbjöd dem att berätta vad som hänt. Sedan sa han åt dem att ge henne något att äta.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.
2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.
5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.
6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.
Jesus sänder ut de tolv
7 Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.
8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.
10 Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.
11 Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.
12 Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.
13 Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
14 Jesus blev nu mer och mer känd och snart fick kung Herodes höra talas om honom, för överallt berättade man om de under han gjorde. Kungen trodde att Jesus var Johannes döparen som uppstått från de döda. Därför sa man: Det är inte konstigt att han kan göra sådana under.
15 Många trodde också att Jesus var den gamle profeten Elia, som återvänt till livet. Andra påstod att han var en ny profet, lik de stora profeter som levt för länge sedan.
16 Nej, sa Herodes, det är Johannes, den man som jag halshögg. Han har kommit tillbaka från de döda.
17-18 Herodes hade nämligen satt Johannes i fängelse eftersom hans fru Herodias ville det. Egentligen var hon hans bror Filippos fru från början, men Herodes hade gift sig med henne. Johannes hade, medan han ännu levde, sagt rent ut till Herodes: Det är inte rätt av dig att leva ihop med henne.
19 Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.
20 Han var innerst inne rädd för Johannes, för han visste att han var en god och rättfärdig man. Han hade visserligen spärrat in Johannes i fängelse, men trots att han kände oro inför honom lyssnade han gärna till honom.
21 Till slut kom Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde då till med en fest för sitt hovfolk, officerarna och de förnämsta medborgarna i Galileen.
22-23 Medan festmiddagen pågick kom Herodias dotter in och dansade och gästerna och kungen blev alldeles begeistrade.Be mig om vad du vill, till och med hälften av mitt rike och jag ska ge det till dig, lovade kungen.
24 Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Be om Johannes döparens huvud! svarade hon.
25 Flickan skyndade sig tillbaka till kungen och sa till honom: Jag vill ha Johannes döparens huvud, nu med detsamma, på en bricka!
26 Kungen blev utom sig, men han skämdes för att bryta sitt löfte inför gästerna.
27 Därför gav han order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Denne gick genast till fängelset och halshögg Johannes
28 och kom sedan tillbaka med huvudet på en bricka och gav det till flickan. Och hon gav det till sin mor.
29 När Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
Jesus ger mat åt fem tusen
30 De tolv som Jesus sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring och berättade allt vad de hade gjort och vad de sagt till de människor de träffat.
31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.
32 De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe,
33 men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.
34 När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta.
35-36 Fram emot kvällen kom lärjungarna till honom och sa: Det blir snart mörkt. Skicka därför iväg folket till byarna och gårdarna här i närheten så att de kan köpa mat, för det finns inget att äta här i ödemarken.
37 Men Jesus sa: Ni själva kan väl ge dem mat.Hur då? frågade lärjungarna. Det skulle kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.
38 Hur mycket mat har vi? frågade han. Gå och ta reda på det.När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.
39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i det gröna gräset i grupper, en del på femtio och en del på hundra.
41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Sedan bröt han bröden i bitar och gav varje lärjunge lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.
42 Och alla åt och blev mätta.
43-44 Omkring fem tusen män var med vid denna måltid, och efteråt samlade man upp tolv korgar med rester, både bröd och fisk.
Jesus går på vattnet
45 Omedelbart därefter bad Jesus sina lärjungar att gå tillbaka till båten och fara över sjön till Betsaida, där han senare skulle möta dem. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.
46 Därefter gick han upp på ett berg för att be.
47 När det blev natt var lärjungarna med sin båt fortfarande långt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land,
48 såg hur de slet med årorna och kämpade mot vinden och vågorna.Vid tretiden på morgonen kom han gående ut till dem på vattnet, och för ett ögonblick såg det ut som om han tänkte gå förbi dem.
49 Då lärjungarna såg att någon rörde sig vid sidan av båten skrek de av rädsla, för de trodde att det var ett spöke.
50 Och allesammans såg honom och blev dödsförskräckta.Men i samma ögonblick talade han till dem: Det är ingen fara, sa han. Det är jag! Var inte rädda!
51 Sedan steg han i båten och vinden lade sig.Lärjungarna var fullständigt förbryllade och visste inte vad de skulle säga.
52 Det hade ännu inte gått upp för dem vem han var, inte ens efter undret kvällen innan då så många fick bröd att äta, för de hade svårt för att tro.
Jesus botar alla som rör vid honom
53 När de äntligen kom fram till Gennesaret på andra sidan sjön, lade de till med båten där.
54 Så snart de steg i land kände människorna igen Jesus,
55 och de sprang runt i hela området för att sprida nyheten att nu hade han kommit dit. Och de började bära sjuka människor till honom på mattor och bårar.
56 Och överallt dit han kom, till städer och byar på landsbygden, bar man ut de sjuka i det fria och tiggde och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsarna på hans kläder. Och alla som gjorde det blev friska.
Jesus undervisar om inre renhet
7 En dag kom några av judarnas religiösa ledare från Jerusalem för att fråga ut honom.
2 De hade lagt märke till att en del av hans lärjungar inte följde de vanliga judiska ritualerna innan de åt.
3 (Judarna, speciellt fariseerna, äter nämligen inte förrän de har tvättat sig om händerna.
4 När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid göra det innan de rör någon mat. Det finns också många andra exempel på lagar och regler som de är noga med att följa och alltjämt följer, som t.ex. att skölja bägare och skålar osv.)
5 De religiösa ledarna frågade därför Jesus: Varför följer inte dina lärjungar våra gamla seder? De äter utan att först ha tvättat händerna.
6-7 Jesus svarade: Hur rätt hade inte profeten Jesaja när han skrev om er, era hycklare: 'Dessa människor talar vackert om Gud, men i verkligheten känner de honom inte. Deras tillbedjan är rena skämtet, för de påstår att han kräver att människorna ska lyda deras egna påhittade regler.' Jesaja hade verkligen rätt!
8 Orden passar in på er för ni bryr er inte om Guds bud utan ersätter dem med era egna människogjorda lagar.
9 Ni förkastar helt enkelt Guds lagar, och för traditionens skull trampar ni dem under era fötter.
10 Mose gav er till exempel detta bud från Gud: 'Respektera din far och mor, för den som föraktar sin far eller mor måste dö!
11 Men ni påstår att det är fullkomligt rätt att strunta i sina behövande föräldrar genom att säga till dem: 'Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er! Jag har nämligen gett Gud det som jag kunde ha gett er.'
12-13 Så bryter ni Guds lag för att slå vakt om de regler ni själva hittat på. Och detta är bara ett enda exempel. Det finns många, många fler.
14 Sedan ropade Jesus till folket och bad dem att komma och lyssna: Hör på allihop, sa han, och försök att förstå vad jag säger er.
15 Det är inte det som en människa äter som skadar henne, utan det hon säger och tänker och gör.
16 Det är nyttigt för er att noga tänka igenom det.
17 För att slippa folkhopen gick Jesus därefter in i ett hus, för att vara ensam med lärjungarna. Då frågade de honom vad han menade med det han just hade sagt.
18 Förstår inte ni det heller? frågade han. Fattar ni inte att det ni äter inte kan smutsa ner er själ?
19 Maten har inget med ert förhållande till Gud att göra, utan passerar bara genom magen och ut igen..
20 Sedan tillade han: Det som smutsar ner en människa är det som kommer från hennes innersta,
21 som till exempel onda tankar som leder till stöld, mord, otrohet i äktenskapet, begär efter det som tillhör andra,
22 ondska, bedrägeri, utsvävningar, avund, skvaller, högfärd och all annan dårskap.
23 Allt detta kommer inifrån. Det är det som fördärvar er och gör er smutsiga inför Gud.
Jesus befriar en flicka från en ond ande
24 Sedan lämnade Jesus Galileen och gick till trakten av hamnstaden Tyros. Han försökte hålla det hemligt att han hade kommit, men det lyckades inte. Som vanligt spreds nyheten om hans ankomst mycket snabbt.
25 En kvinna som fått veta det kom genast till honom. Hon hade en flicka som var besatt av en ond ande, och hon hade hört om Jesus. Nu kom hon och kastade sig ner vid hans fötter
26 och bad att han skulle befria flickan från den onde anden. Hon var inte jude, utan kom från Fenikien.
27 Jesus sa till henne: Först måste jag hjälpa mina egna barn, judarna. Det är inte rätt att ta barnens mat och kasta den åt hundarna.
28 Hon svarade: Det är sant, Herre. Men till och med valparna under bordet får äta av resterna från barnens måltid.
29 Det är riktigt, det du säger, sa han. Jag har botat flickan. Gå därför hem. Den onde anden har lämnat henne!
30 Och när hon kom hem, låg den lilla flickan stilla i sängen, och den onde anden var borta.
Man förvånas över alla underverk
31 Från Tyros gick Jesus till staden Sidon och sedan tillbaka till Galileiska sjön via Tiostadsområdet.
32 Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att han skulle lägga händerna på mannen och bota honom.
33 Jesus ledde honom undan från folkhopen och satte fingrarna i mannens öron, spottade och rörde vid hans tunga.
34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: Öppna dig!
35 Och ögonblickligen kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt.
36 Jesus förbjöd folket att berätta vad som hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de ut nyheten.
37 De tyckte det var ofattbart det som hade hänt och sa om och om igen: Inget är för svårt för honom! Han till och med botar dem som är döva och stumma!
Jesus ger mat åt fyra tusen
1-2 Nu hände det igen att mycket folk hade samlats utan att ha något att äta. Jesus kallade då till sig sina lärjungar.Jag lider med de här människorna, sa han. De har varit här i tre dagar och har inget att äta.
3 Om jag skickar hem dem utan att ge dem mat, kommer de att stupa av utmattning längs vägen, för en del av dem bor långt härifrån.
4 Men vad menar du, undrade lärjungarna. Kan vi få tag på mat åt dem här i öknen?
5 Hur mycket bröd har ni? frågade Jesus.Sju kakor, svarade de.
6 Då bad han folket att sätta sig ner på marken. Sedan tog han de sju kakorna, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han dem till lärjungarna, och de gav brödbitarna vidare till folket.
7 Man hittade dessutom några små fiskar, och Jesus välsignade också dem och bad sedan lärjungarna att dela ut dem.
8-9 Och alla åt tills de blev mätta. Sedan lät Jesus dem gå var och en till sitt. Det var omkring fyra tusen människor som var med och åt, och när resterna samlades upp efter måltiden visade det sig att det blev sju stora korgar över.
De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen
10 Därefter steg Jesus i en båt och for till trakten kring Dalmanouta tillsammans med sina lärjungar.
11 När de judiska ledarna på platsen fick veta att han kommit dit, kom de för att diskutera med honom.Vi vill se ett under, sa de. Visa oss ett tecken från himlen. Då ska vi tro på dig.
12 Han blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: Varför måste människor som ni alltid se under och tecken för att kunna tro. Men det säger jag er: Gud kommer inte att låta er få se något tecken.
Jesus varnar för felaktig undervisning
13 Så steg han i båten och lämnade dem och for över till andra sidan sjön.
14 Men hans lärjungar hade glömt att skaffa proviant innan de for och hade bara en enda brödkaka med sig i båten.
15 Under resan över sjön varnade Jesus dem och sa: Akta er för kung Herodes och fariseernas surdeg.
16 Vad menar han? frågade lärjungarna varandra. Slutligen kom de fram till att han måste sagt så för att de hade glömt att ta med sig bröd.
17 Jesus förstod vad de diskuterade med varandra och sa: Varför säger ni att ni inte har något bröd? Fattar ni ännu inte vad jag menar? Är era hjärtan fortfarande så tillstängda att ni inget begriper?
18 Ni har ögon att se med, men kan ändå inte se, och öron att höra med, men hör i alla fall inte.
19 Har ni redan glömt det som hände med de fem tusen som blev mätta av fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp efteråt? Tolv, sa de.
20 Och när jag mättade fyra tusen med sju bröd, hur mycket blev då över? Sju korgar, svarade de.
21 Och ändå tror ni att jag är orolig för att vi inte har något bröd?
En blind får sin syn tillbaka
22 När de kom fram till Betsaida kom man med en blind man till Jesus och bad honom röra vid mannen och bota honom.
23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn och spottade på hans ögon och lade sina händer på honom.Kan du se något nu? frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. Ja, sa han, jag ser människor. Men de ser ut som träd, som går omkring!
25 Då lade Jesus sina händer på mannen en gång till. Och då fick han tillbaka synen helt och fullt, och han såg allting klart.
26 Jesus skickade sedan hem honom. Men gå absolut inte in i byn, uppmanade han honom.
Petrus erkänner Jesus som Messias
27 Sedan lämnade Jesus och hans lärjungar Galileen och gick vidare till byarna kring Caesarea Filippi. Medan de vandrade vägen fram frågade han dem: Vem tror människorna att jag är? Vad säger de om mig?
28 Några säger att du är Johannes döparen, svarade lärjungarna. Och andra säger att du är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som har uppstått igen.
29 Då frågade han: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Messias.
30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala om det för någon.
Jesus förutsäger för första gången hur han ska dö
31 Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
32 Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.
33 Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.
34 Sedan ropade han på lärjungarna och bad dem och allt folket att komma.Om ni vill bli mina efterföljare och gå i mina spår, sa han till dem, så kan ni inte längre tänka på er själva, utan var och en av er måste vara villig och ta sitt kors på sig.
35 För den som klamrar sig fast vid sitt eget liv kommer att förlora det. Bara den som ger upp sitt liv därför att han tror på mig och på mina ord kommer att få veta vad det verkligen innebär att leva.
36 Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men samtidigt får betala med sitt liv?
37 Finns det något som är mer värt än du själv?
38 Den som skäms för mig och de ord jag talar inför dessa gudlösa människor, för honom ska Människosonen skämmas när han återvänder i sin Fars härlighet tillsammans med de heliga änglarna.
9 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.
Jesus förvandlas på berget
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.
3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.
4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.
5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.
6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.
7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!
8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.
9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.
12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®