Bible in 90 Days
Stefanos arresteras
8 Stefanos, som var en man fylld av tro och den helige Andes kraft, gjorde uppseendeväckande under bland folket.
9 Men en dag började några män från en synagoga som kallades De frigivnas synagoga (vars medlemmar var judar, som tidigare varit slavar) och diskutera med Stefanos. De fick snart sällskap med judar från Kyrene, Alexandria i Egypten och de turkiska provinserna Kilikien och Asien.
10 Men ingen av dem kunde stå emot Stefanos visa och andefyllda argument.
11 Därför kom de överens med några män om att de skulle ljuga och påstå att de hört Stefanos förbanna Mose och till och med Gud.
12 Denna anklagelse mot Stefanos gjorde folkmassan rasande, och de judiska ledarna grep honom och förde honom inför rådet.
13 Vittnena fortsatte ljuga och påstod än en gång att Stefanos ofta hade angripit templet och Moses lagar.
14 Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och upphäva alla Moses lagar, påstod de.
15 I samma ögonblick kunde alla i rådssalen som hade ögonen på Stefanos se att hans ansikte lyste som en ängels!
Stefanos försvarstal
7 Då frågade översteprästen honom: Är de här anklagelserna sanna?
2 Stefanos svarade: Vår underbare Gud visade sig för vår förfader Abraham i Irak innan han flyttade till Syrien.
3 Gud sa till honom att lämna sitt hemland, att ta farväl av sina släktingar och resa till det land som han skulle visa honom.
4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bodde i Haran i Syrien tills hans far dog. Sedan förde Gud honom hit till landet Israel.
5 Men Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område även om han lovat att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande fastän han ännu inte hade några barn!
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle lämna landet och bo i ett främmande land och vara slavar där under fyrahundra år.
7 'Men jag kommer att straffa det folk som gör dem till slavar
8 Vid den tiden gav Gud också Abraham föreskrifter om omskärelsen. Den skulle vara ett bevis på förbundet mellan Gud och Abraham. Abrahams son Isak omskars därför när han var åtta dagar gammal. Isak blev far till Jakob, och Jakob blev far till det judiska folkets tolv stamfäder.
9 Dessa bröder var mycket avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom
10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos kung Farao. Gud gav också Josef en ovanlig vishet, och Farao utsåg honom därför till att styra över hela Egypten. Dessutom gav han honom ansvaret för den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det hungersnöd i Egypten och i Kanaan, och våra förfäder fick det mycket svårt. När de inte hade någon mat kvar
12 hörde Jakob att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför sände han sina söner dit för att köpa säd.
13 Andra gången de for dit avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för Farao.
14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och alla sina bröders familjer, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de sjuttiofem personer.
15 På så sätt kom Jakob till Egypten, där han och alla hans söner dog.
16 De fördes alla till Sikem och begravdes i den grav som Abraham där hade köpt för pengar av Emmors söner.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig ett tält som tjänade som deras tempel. I det förvarades stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Tältet var gjort efter den plan som ängeln visade Mose.
45 När Josua många år senare erövrade landet från de hedniska folken, tog man detta tält med sig till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid.
46 Gud välsignade David på många sätt, och David bad om att få bygga ett tempel åt Jakobs Gud,
47 men det blev Salomo som fick göra det.
48-49 Naturligtvis bor Gud inte i tempel som människor gjort med sina händer. 'Himlen är min tron
50 Skapade jag inte både himlen och jorden?'
51 Ni hedningar, ni är alltid lika stolta och lär er aldrig något. Ni gör jämt motstånd mot den helige Ande. Era förfäder gjorde det, och ni gör det också.
52 Säg mig namnet på en enda profet som era förfäder inte förföljde! De dödade till och med dem som förutsa den rättfärdiges ankomst - den Messias som ni förrådde och mördade.
53 Ja, ni trampade också medvetet på Guds lagar, fastän ni tog emot dem ur änglarnas händer.
Stefanos stenas till döds
54 De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.
55 Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
56 Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!
57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.
60 Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.
Svår förföljelse tvingar de troende på flykt
8 Paulus var helt och hållet med på att Stefanos skulle dödas. Samma dag bröt en stor förföljelsevåg ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna flydde till Judeen och Samarien.
2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under djup sorg.
3 Saul var våldsam i sin förföljelse av de troende. Han gjorde allt för att utrota dem. Han bröt sig till och med in i deras hem och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4 Men de troende, som hade flytt från Jerusalem, vandrade omkring och predikade de goda nyheterna om Jesus överallt dit de kom.
5 Filippos, till exempel, gick till staden Samaria och berättade för människorna där om Kristus.
6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.
7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade.
8 Därför blev det stor glädje i den staden.
Filippos och trollkarlen Simon
9-11 En man som hette Simon hade sysslat med svart magi i många år. Han var en mycket inflytelserik och självsäker man, eftersom han kunde göra häpnadsväckande saker - faktum är att samarierna ofta talade om honom som Messias.
12 Men nu trodde de på Filippos budskap om Guds rike och att Jesus var Messias. Många män och kvinnor döptes,
13 och Simon själv kom till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de under Filippos gjorde.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.
15 Så snart de två kom dit började de be för alla de nyomvända att de skulle få ta emot den helige Ande.
16 Anden hade nämligen inte ännu kommit över någon av dem. De hade bara döpts i Herren Jesu namn.
17 Petrus och Johannes lade därför sina händer på de troende, och de tog då emot den helige Ande.
18 När Simon såg att den helige Ande förmedlades genom att apostlarna lade händerna på människors huvuden, erbjöd han dem pengar för att få samma förmåga.
19 Låt mig också få denna makt, utbrast han, så att människor får den helige Ande när jag lägger mina händer på dem.
20 Men Petrus svarade: Dina pengar liksom du själv kommer att gå förlorade för alltid. Tror du att Guds gåva kan köpas!
21 Du kan inte ha någon del i detta, för ditt hjärta är inte rent inför Gud.
22 Vänd om från din stora ondska och be till Gud. Kanske kommer han ändå att förlåta dig för dina onda tankar.
23 Jag ser att det finns avundsjuka och synd i ditt hjärta.
24 Be för mig, ropade Simon, så att inte detta fruktansvärda händer mig!
25 Sedan de vittnat och predikat Ordet i Samarien återvände Petrus och Johannes till Jerusalem. På vägen stannade de i flera byar i landskapet för att också där predika de goda nyheterna.
Filippos och den etiopiske ministern
26 Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.
27 Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,
28 och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.
29 Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!
30 Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?
31 Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.
32 Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.
34 Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?
35 Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.
36 Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?
37 Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
39 När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.
40 Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.
Sauls överraskande omvändelse
9 Men Saul som var fylld av hat och mordlust och ville ta livet av varenda kristen, gick till översteprästen i Jerusalem.
2 Han bad att få ett brev adresserat till synagogorna i Damaskus, med order om att man skulle hjälpa honom att arrestera de troende som fanns där, både män och kvinnor, så att han kunde föra dem som fångar till Jerusalem.
3 Men när han var på väg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett blixtrande ljussken från himlen.
4 Han föll till marken och hörde en röst som sa: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
5 Vem är du, Herre? svarade han.Rösten sa: Jag är Jesus, den som du förföljer!
6 Res dig nu upp och gå in i staden och vänta där så ska du få veta mera.
7 Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma av förvåning, för de hörde ljudet av rösten men såg inget.
8-9 När Saul så småningom reste sig från marken, märkte han att han inte kunde se. Man var tvungen att leda honom in i Damaskus. Där stannade han i tre dagar, fortfarande helt blind, och han varken åt eller drack på hela tiden.
10 Men i Damaskus fanns det en troende man som hette Ananias. Herren talade till honom i en syn och sa: Ananias!Ja, Herre! svarade han.
11 Och Herren sa: Gå till Raka gatan, till det hus där det bor en man som heter Judas, och fråga efter Saul från Tarsos. Han ber till mig just nu, för
12 jag har i en syn visat honom att en man som heter Ananias ska komma in och lägga sina händer på honom, så att han kan se igen!
13 Men Herre! utropade Ananias. Jag har hört om allt det fruktansvärda den mannen gjort mot de troende i Jerusalem,
14 och vi vet att han har en häktningsorder med sig från översteprästerna. De har gett honom fullmakt att arrestera varenda troende i Damaskus!
15 Men Herren sa: Gå, och gör som jag säger, för jag har valt ut Saul till att vara mitt redskap. Han ska föra mitt ord till länder och kungar och till Israels folk.
16 Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mig.
17 Då gick Ananias dit och fann Saul, och han lade sina händer på honom och sa: Saul, min broder, Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska bli fylld med den helige Ande och få din syn tillbaka.
18 Och i samma ögonblick kunde Saul se. Det var som om fjäll föll från hans ögon! Sedan blev han genast döpt.
19 Därefter åt han och fick så krafterna tillbaka.
Saul predikar frimodigt
20 Han stannade hos de troende i Damaskus några dagar, och så snart det var möjligt gick han till synagogan, för att inför alla berätta de goda nyheterna att Jesus verkligen är Guds Son.
21 Alla som hörde honom blev häpna och frågade: Är inte det här samme man som i Jerusalem så häftigt har förföljt alla som var anhängare till Jesus? Vi har hört att han kom hit för att arrestera dem allesammans och ta dem med sig som fångar till översteprästerna.
22 Men Saul uppträdde med allt större kraft, och judarna i Damaskus kunde inte säga emot honom när han bevisade att Jesus verkligen är Kristus.
23 Efter en tid beslutade de judiska ledarna sig för att döda Saul.
24 Men Saul fick höra om deras planer och att de bevakade stadsportarna natt och dag och var beredda att mörda honom.
25 En natt firade därför några av hans nyomvända vänner ner honom från stadsmuren i en korg.
26 När han sedan kom till Jerusalem försökte han träffa de troende, men alla var rädda för honom och ingen vågade lita på honom.
27 Då följde Barnabas med honom till apostlarna och berättade för dem hur Saul hade sett Herren på Damaskusvägen, och om vad Herren hade sagt till honom och om hur han sedan ivrigt predikat om Jesus.
28 Då accepterade de honom. Därefter var han ständigt tillsammans med de troende
29 och talade frimodigt i Herrens namn. Men några grekisktalande judar, som han diskuterade med, sammangaddade sig för att mörda honom.
30 När de andra troende hörde talas om detta, tog de honom med sig till Caesarea och skickade sedan iväg honom till hans hemstad Tarsos.
31 Nu levde församlingarna i Judeen, Galileen och Samarien i fred. De troende växte till i lydnad och lärde sig att leva i Herrens fruktan, och under den helige Andes ledning kom många fler till tro.
Petrus botar Aineas och Dorkas
32 Petrus reste från plats till plats för att besöka dem, och på sina resor kom han också till de troende i staden Lydda.
33 Där träffade han en man, som hette Aineas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år.
34 Petrus sa till honom: Aineas! Jesus Kristus har botat dig. Res dig upp och bädda din säng! Omedelbart blev han botad.
35 Och hela befolkningen i Lydda och Saron började tro på Herren, när de såg Aineas gå omkring frisk och kry.
36 I staden Joppe fanns det en kvinna som hette Dorkas, en troende som alltid gjorde gott mot andra, särskilt mot de fattiga.
37 Vid den tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde henne i ordning för begravningen och lade henne i ett rum en trappa upp.
38 Men när de hörde att Petrus var i närheten av Lydda, skickade de iväg två män för att be honom komma till dem i Joppe.
39 Det gjorde han. Så snart han kom dit, tog de honom med en trappa upp i huset där Dorkas låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de förkläden och andra plagg som Dorkas hade gjort åt dem.
40 Då sa Petrus till alla att lämna rummet. Sedan böjde han knä och bad. Därefter vände han sig till den döda och sa: Res dig upp, Dorkas, och då öppnade hon sina ögon.
41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och ropade på de troende och änkorna för att de skulle komma in och se att hon levde.
42 Nyheten spreds i hela staden och många började tro på Herren.
43 Och Petrus stannade ganska länge i Joppe och bodde under tiden hos garvaren Simon.
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea bodde en romersk arméofficer som hette Cornelius. Han var befälhavare vid det italienska regementet.
2 Han och hela hans familj ärade Gud och var mycket fromma. Han gav generöst pengar till välgörenhet och var en flitig bedjare.
3 En eftermiddag när han var helt vaken, ungefär klockan tre, fick han i en syn se en Guds ängel som kom emot honom.Cornelius, sa ängeln.
4 Cornelius stirrade skräckslagen på ängeln. Vad vill du, Herre? frågade han.Och ängeln svarade: Gud har hört dina böner och märkt din stora generositet.
5-6 Skicka nu några män till Joppe för att hämta en man som heter Simon Petrus och som bor hos garvaren Simon nere vid stranden.
7 Så snart ängeln hade försvunnit, kallade Cornelius på två av sina tjänare och en from soldat, som var en av hans personliga livvakter.
8 Han berättade för dem vad som hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9-10 Nästa dag när de närmade sig staden, gick Petrus upp på husets takterrass för att be. Det var mitt på dagen och han var hungrig och väntade på att få något att äta, men plötsligt fick han se en syn och blev helt tagen av den.
11 Han såg himlen öppnas, och något som såg ut som en stor segelduk upphängd i sina fyra hörn och som sänktes ner till marken.
12 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar som alla var förbjudna för judarna att äta.
13 Sedan sa en röst till honom: Slakta djuren och ät!
14 Aldrig Herre, svarade Petrus, jag har aldrig i hela mitt liv ätit sådana djur, för de är förbjudna i vår judiska lag.
15 Rösten talade igen: Säg inte emot Gud. Om han säger att något är rent, så är det rent.
16 Samma syn upprepades tre gånger. Sedan drogs duken upp till himlen.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Vad skulle han göra? Just då hade männen som sänts ut av Cornelius hittat huset och stod utanför porten,
18 och de frågade om det var där som Simon Petrus bodde.
19 Under tiden, medan Petrus ännu var omtumlad av synen, sa den helige Ande till honom: Tre män har kommit för att träffa dig.
20 Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.
21 Då gick Petrus ner. Jag är mannen ni söker, sa han. Vad är det ni vill?
22 Då berättade de för honom om den romerske officeren Cornelius: Han är en god och from man och mycket omtyckt av judarna. Nu har en ängel sagt till honom att skicka efter dig för att du ska låta honom veta vad Gud vill att han ska göra.
23 Petrus bjöd in dem och gav dem logi över natten. Dagen därpå följde han med dem, och även några andra troende från Joppe följde med.
24 Nästa dag kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.
25 När Petrus steg in i huset föll Cornelius bävande på knä framför honom och tillbad honom.
26 Men Petrus sa: Res dig upp! Jag är inte någon gud!
27 Då reste han sig och de samtalade med varandra en stund, och sedan gick de in i rummet där de andra hade samlats.
28 Petrus sa till dem: Ni vet att det är emot den judiska lagen att jag går in i ett icke-judiskt hem på det här viset. Men Gud har genom en uppenbarelse lärt mig att jag aldrig ska nedvärdera någon människa.
29 Därför kom jag så snart ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.
30 Cornelius svarade: För fyra dagar sedan bad jag som vanligt just så här dags på eftermiddagen då plötsligt en man klädd i skinande kläder stod framför mig.
31 Han sa till mig: 'Cornelius, dina böner har blivit hörda och Gud kommer ihåg hur generös du varit.
32 Skicka nu några män till Joppe och kalla hit Simon Petrus, som bor i garvaren Simons hus nere vid stranden.'
33 Därför skickade jag omedelbart efter dig, och jag är glad att du kom så snart. Nu är vi alla här inför Herren och väntar ivrigt på att få höra vad han har sagt till dig att du ska berätta för oss!
Petrus tal hos Cornelius
34 Då svarade Petrus: Jag ser nu mycket tydligt att Gud inte bara är intresserad av judarna.
35 Hos varje folk finns sådana som tillber honom och gör sådant som behagar honom.
36-37 Jag är säker på att ni har hört om de goda nyheterna för Israels folk - att man kan få frid med Gud genom Jesus, Messias, som är skapelsens Herre.
38 Detta budskap har spridits i hela Judeen. Det började med Johannes döparen i Galileen. Och utan tvivel vet ni att Gud gav sin makt och sin helige Ande till Jesus från Nasaret, och att han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var besatta av onda andar, för Gud var med honom.
39 Vi apostlar är vittnen till allt han gjorde både i Israel och i Jerusalem, där han också blev avrättad på ett kors.
40-41 Men tre dagar senare förde Gud honom tillbaka till livet och lät honom visa sig, inte för hela folket, utan för vissa vittnen som Gud tidigare valt ut, nämligen för oss, vi som åt och drack med honom efter det att han uppstått från de döda.
42 Och han skickade iväg oss för att predika de goda nyheterna överallt och för att vittna om att Jesus har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla - både levande och döda.
43 Och alla profeterna har skrivit om honom och sagt att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.
44 Medan Petrus fortfarande talade blev de som lyssnade fyllda av den helige Ande.
45 Judarna som hade kommit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den helige Ande gavs också åt dem som inte var judar.
46-47 Men det rådde inget tvivel om det, för de hörde att de talade i tungor och lovprisade Gud.Då frågade Petrus: Har någon något emot att jag döper dem när de nu har tagit emot den helige Ande precis som vi har gjort?
48 Därefter döpte han dem i Jesu Kristi namn. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
Petrus rapport till församlingen i Jerusalem
11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.
2 Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.
3 Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.
4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:
5 En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.
6 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.
7 Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'
8 'Aldrig Herre
9 Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'
10 Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.
11 Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.
12 Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.
13 Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.
14 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta
15 Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.
16 Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'
17 Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?
18 När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.
Barnabas och Saul i Antiochia
19 De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.
20 Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.
21 Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.
22 När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.
23 När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.
24 Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.
25 Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.
26 Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.
27 Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.
28 Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.
29 De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.
30 De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.
En ängel befriar Petrus ur fängelset
12 Vid denna tid satte kung Herodes igång med en svår förföljelse av de troende,
2 och aposteln Jakob, Johannes bror, halshögg han.
3 När Herodes såg att detta föll i god jord hos de judiska ledarna, arresterade han Petrus under påskhögtiden.
4 Man fängslade honom och lät en vaktstyrka på inte mindre än sexton soldater bevaka honom. Herodes hade tänkt överlämna Petrus till judarna för att döma honom efter påsken,
5 men församlingen bad ivrigt att Gud skulle beskydda honom.
6 Kvällen innan han skulle ställas inför rätta sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna.
7 Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: Skynda dig! Res dig upp! Och kedjorna föll från hans handleder.
8 Sedan sa ängeln till honom: Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.
9 Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten.
10 De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det var bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan. Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.
11 Petrus fattade till slut vad som hade hänt. Det är verkligen sant! sa han för sig själv. Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes och från vad judarna hade tänkt göra med mig.
12 Han gick därefter till Marias hem, där många var samlade till bön. Det var hos den Maria, som var mor till Johannes Markus.
13 Han bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att öppna.
14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så överlycklig att hon sprang tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.
15 Men de trodde henne inte. Du är galen, ropade de. När hon stod på sig sa de: Det kanske är hans ängel. De kan ha dödat honom.
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de till slut kom och öppnade porten, blev de utom sig av häpnad.
17 Han bad dem då vara tysta och berättade för dem vad som hade hänt, och hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Berätta för Jakob och de andra vad som hänt, sa han. Sedan lämnade han dem för att sätta sig i säkerhet.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?
19 När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.
Herodes död
20 Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.
21 De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.
22 När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!
23 I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.
24 Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.
25 Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer
13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.
2 En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.
3 Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern
4 Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.
5 När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.
6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.
8 Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.
9 Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:
10 Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?
11 Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.
12 Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.
Paulus predikar för judar i Antiochia i Pisidien
13 Därefter lämnade Paulus och de som reste tillsammans med honom Pafos med ett skepp och for till Perge i Turkiet. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
14 Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan för att vara med om gudstjänsten.
15 Efter den vanliga läsningen ur Moseböckerna och ur profeterna sa de som ledde gudstjänsten: Bröder, om ni har någon förmaning att ge oss, så kom fram och gör det!
16 Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.
17 Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.
18 Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.
19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.
21 Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.
22 Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'
23 Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!
24 Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.
25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'
26 Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!
27 Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.
28 De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.
29 När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud förde honom tillbaka till livet!
31 Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.
32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'
34 För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'
35 I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'
36 Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.
37 Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.
38 Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.
39 Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.
40 Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:
41 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'
42 När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.
43 Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
Paulus och Barnabas predikar frimodigt i Ikonion
14 I staden Ikonion gick Paulus och Barnabas tillsammans till synagogan och predikade med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro.
2 Men de judar som föraktade Guds ord, förtalade Paulus och Barnabas och sa allt möjligt ont om dem.
3 Trots detta stannade de där en längre tid och vittnade frimodigt, och Herren bevisade att deras budskap om nåd var från honom för han gav dem kraft till att göra under och tecken.
4 Men folket i staden hade delade meningar om dem. Några höll med de judiska ledarna, och andra höll med apostlarna.
5-6 När Paulus och Barnabas fick veta att man tänkte hetsa en grupp både judar och andra och till och med deras ledare till att anfalla dem och stena dem, flydde de för sina liv och begav sig till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien. De besökte också trakten däromkring
7 och predikade de goda nyheterna.
Paulus botar en handikappad man i Lystra
8 Medan de var i Lystra träffade de en man, som hade varit handikappad sedan födelsen och aldrig hade kunnat gå.
9 Han lyssnade när Paulus talade, och Paulus lade märke till honom och såg att han hade tro nog att bli botad.
10 Därför ropade Paulus till honom: Res dig upp! Och mannen hoppade upp och började gå.
11 När folket som lyssnade såg vad Paulus hade gjort, ropade de på sitt eget språk: De här männen är gudar i mänsklig gestalt!
12 De trodde nämligen att Barnabas var den grekiske guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren.
13 Prästen i Zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom med blomsterkransar och oxar, som han tillsammans med allt folket tänkte offra framför stadsporten.
14 Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina kläder och rusade rakt in i folkhopen och ropade:
15 Människor! Vad tar ni er till? Vi är bara vanliga mänskliga varelser som ni! Vi har kommit hit för att ge er de goda nyheterna. Ni måste sluta upp med att tillbe dessa hjälplösa gudar och i stället be till den levande Guden, som har skapat himlen och jorden och havet och allt som finns i det.
16 Hittills har han tillåtit att folken gått sina egna vägar,
17 men ändå lämnade han dem aldrig utan bevis på att han lever. Ni har alltid blivit påminda om honom, som till exempel genom allt det goda han har gjort mot er. Ni har fått regn och goda skördar, vilket har gett er mat och gjort er glada.
18 Men trots detta kunde Paulus och Barnabas med nöd och näppe hindra folket från att offra åt dem!
19 Några dagar senare kom ett par judar från Antiochia och Ikonion och retade upp folkmassorna och lyckades med att få dem på sin sida. De stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, av allt att döma död.
20 Men när de troende samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden och nästa dag gav han sig av till Derbe tillsammans med Barnabas.
Paulus och Barnabas återvänder hem till Antiochia
21 När de hade predikat de goda nyheterna där och vunnit många lärjungar, återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia.
22 Där hjälpte de de troende att växa i kärlek till Gud och till varandra. De uppmuntrade dem att hålla ut i tro trots alla förföljelser, och påminde dem om att vägen till Guds rike går genom många svårigheter.
23 Paulus och Barnabas tillsatte också äldstebröder i varje församling och fastade och bad för dem och överlämnade dem åt den Herre som de trodde på.
24 Sedan reste de tillbaka genom Pisidien och Pamfylien
25 och predikade på nytt de goda nyheterna i Perge. Därefter fortsatte de till Attaleia.
26 Slutligen återvände de med båt till Antiochia, där deras resa hade börjat och varifrån Gud hade sänt ut dem för den uppgift som de nu avslutat.
27 När de kom fram kallade de samman alla de troende och berättade om resan och om hur Gud hade öppnat trons dörr också bland icke-judar.
28 Och de stannade en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
12 Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.
13 När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.
14 Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.
15 Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:
16 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.
17 Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '
18 Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.
19 Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.
20 Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.
21 Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.
Brevet från församlingen i Jerusalem
22 Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.
23 Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!
24 Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.
25 Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,
26 som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.
27 De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.
28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.
30 De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.
31 Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.
32 Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.
33 De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.
34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas
16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.
2 Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.
3 Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.
4 Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.
5 Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.
Paulus leds genom en syn till Makedonien
6 Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.
7 Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.
8 I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.
9 Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.
10 Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.
Lydia från Thyatira blir kristen
11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.
12 Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.
13 På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.
14 En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.
15 Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.
En fångvaktare i Filippi blir frälst
16 När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.
17 Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.
18 Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.
19 När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.
20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.
22 Hela folkmassan tog parti mot Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle klä av dem till midjan och piska dem med spön.
23 Gång på gång ven slagen över deras bara ryggar, och efteråt blev de kastade i fängelset. Fångvaktaren, som riskerade livet om de flydde,
24 tog därför inga risker, utan placerade dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras ben i stockar.
25 När Paulus och Silas mitt i natten bad och sjöng lovsånger till Herren, och de andra fångarna lyssnade,
26 kom plötsligt en kraftig jordstöt. Fängelset skakades ända ner i grunden, alla dörrar flög upp och kedjorna föll av fångarna.
27 När fångvaktaren vaknade och fick se att fängelseportarna stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.
28 Men Paulus ropade till honom: Stopp! Gör dig inget illa! Vi är alla här!
29 Fångvaktaren, som darrade av skräck, bad nu om ljus och rusade till fängelsecellen. Där föll han på knä för Paulus och Silas.
30 Sedan förde han ut dem och frågade: Mina herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?
31 Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och hela din familj, svarade de.
32 Sedan berättade de för honom och alla andra i hans familj om de goda nyheterna från Herren.
33 Och fångvaktaren tog genast hand om dem, och mitt i natten tvättade han deras sår och förband dem. Så döptes han och hela hans familj,
34 och därefter bjöd han dem med hem till sig och dukade fram en måltid åt dem. Och både han och hela hans familj var överlyckliga för att de hade kommit till tro.
35 Nästa morgon skickade domarna några polisbefäl till fångvaktaren med beskedet: Släpp de här männen!
36 Fångvaktaren talade då om för Paulus att de var fria och kunde gå.
37 Men Paulus svarade: Så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®