Bible in 90 Days

Allt beror på om Kristus har uppstått

15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.

² Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.

³ Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,

⁴ och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.

⁵ Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.

⁶ Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.

⁷ Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.

⁸ Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.

⁹ Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.

¹⁰ Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.

¹¹ Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.

Vår uppståndelse

¹² Men säg mig nu, eftersom ni tror vad vi predikar, nämligen att Kristus uppstod från de döda, varför säger en del av er att det inte finns någon uppståndelse?

¹³ För om det inte finns någon uppståndelse från de döda, måste ju Kristus fortfarande vara död.

¹⁴ Och om han fortfarande är död, är allt det vi predikat meningslöst och er tro på Gud tom, värdelös och hopplös.

¹⁵ Alla vi apostlar är i så fall lögnare, eftersom vi har sagt att Gud väckte upp Kristus från de döda.

¹⁶ Om det inte finns någon uppståndelse, då är Kristus alltjämt död,

¹⁷ och er tro är meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.

¹⁸ Om det är på det sättet har alla kristna som dött gått förlorade.

¹⁹ Och om det bara har sitt värde i att vara kristen under livet här på jorden, så är vi de olyckligaste av alla varelser.

²⁰ Men faktum är att Kristus verkligen uppstod från de döda och har blivit den förste av alla de som en dag ska uppstå.

²¹ Döden kom in i världen genom vad en människa, nämligen Adam, gjorde. Men genom en annan människa, Kristus, kom uppståndelsen från de döda.

²² Vi är alla släkt med Adam, och därför kommer vi att dö, för överallt där det finns synd, där blir döden följden. Men alla som är släkt med Kristus kommer att få nytt liv,

²³ men i tur och ordning. Kristus uppstod först, och när sedan Kristus kommer tillbaka ska allt hans folk uppstå.

²⁴ Efter detta ska slutet komma, då Kristus överlämnar riket till Gud, Fadern, sedan han krossat alla sina fiender.

²⁵ För Kristus ska vara kung tills han har besegrat alla sina fiender,

²⁶ också den siste fienden - döden. Denne måste också övervinnas och förintas.

²⁷ Kristus har av Fadern fått välde och makt över allting, men härskar naturligtvis inte över Fadern själv, som gav honom denna makt att regera.

²⁸ När Kristus slutligen har vunnit striden mot alla sina fiender, då kommer han, Guds Son, att också ställa sig under sin Fars överhöghet, så att Gud, som har gett honom seger över allt annat, blir den ende härskaren.

²⁹ Vad är det för mening med att låta döpa sig för de döda, om de döda inte kommer tillbaka till livet? Varför ska man göra det, om man inte tror att de döda ska uppstå en dag?

³⁰ Varför skulle vi själva ständigt riskera våra liv och se döden i vitögat gång på gång?

³¹ Det är ett faktum att jag utsätts för dödsfara dagligen, det är lika sant som att jag är stolt över att ni växer till i Herren.

³² Och vad låg det för värde i att slåss med vilddjuren i Efesos, om det bara gäller något för livet här nere? Om vi inte ska leva efter det att vi har dött, så kan vi lika gärna ägna oss åt att ha roligt, äta och dricka och vara glada! Vad spelar då allt annat för roll? I morgon ska vi ju dö, och då är det slut på allt!

³³ Men låt er inte luras av dem som säger så. Om ni lyssnar på dem, så börjar ni snart också handla som de.

³⁴ Var förnuftiga och sluta synda. För till er skam måste jag säga att några av er inte alls är kristna och aldrig har känt Gud.

Jordiska och himmelska kroppar

³⁵ Men någon kanske frågar: Hur kommer de döda att uppstå? Vilket slags kroppar kommer de att få?

³⁶ Vilken dum fråga! Du kan finna svaret i din egen trädgård. När du sår ett sädeskorn i marken, växer det inte upp och blir till en planta om det inte dör först.

³⁷ När det gröna skottet kommer upp ur jorden är det mycket olikt säden som du först sådde, för det enda du lägger i jorden är ett obetydligt litet vetekorn, eller vad det nu är, som du sår.

³⁸ Sedan ger Gud det en ny, vacker kropp av precis det slag som han vill att det ska ha, och olika slags plantor kommer från olika slags frön.

³⁹ Och alldeles som det finns olika slags säd och plantor, så finns det också olika slags kroppar. Mänskliga varelser, djur, fiskar och fåglar är alla olika.

⁴⁰ Änglarna i himlen har kroppar som är mycket olika våra, och deras skönhet är en annan än vår.

⁴¹ Solen har en skönhet och månen och stjärnorna en annan. Och stjärnorna skiljer sig från varandra i skönhet och klarhet.

⁴² På samma sätt är våra jordiska kroppar, som dör och förmultnar, annorlunda än de kroppar vi ska få när vi kommer tillbaka till livet, för de ska aldrig dö.

⁴³ De kroppar som vi har nu är dödliga och begravs därför, men de uppstår till odödlighet.

⁴⁴ Nu är de svaga, döende kroppar, men när vi får liv igen kommer de att vara fyllda av skönhet och styrka. När döden rör vid dem nu är de bara mänskliga kroppar, men när de uppstår ska de vara övernaturliga kroppar. För alldeles som det finns naturliga, mänskliga kroppar, så finns det också övernaturliga, andliga kroppar.

⁴⁵ Skriften säger oss att den förste mannen, Adam, blev en levande varelse, men Kristus blev en livgivande ande, och är därför större.

⁴⁶ Först har vi alltså dessa mänskliga kroppar, och senare ger Gud oss andliga, himmelska kroppar.

⁴⁷ Adam skapades av jordens mull, men Kristus kom från himlen.

⁴⁸ Varje mänsklig varelse har en kropp precis som Adam hade, skapad av jord, men alla som blir Kristi tillhörigheter kommer att få samma slags kropp som han ä en kropp fr¦n himlen.

⁴⁹ Alldeles som var och en av oss har en likadan kropp som Adam hade, så kommer vi en dag att få en likadan kropp som Kristus har.

⁵⁰ En jordisk kropp av kött och blod kan alltså inte komma in i Guds rike. Våra kroppar, som ju alla ska dö, är inte av det rätta slaget för att leva i evighet.

⁵¹ Ni ska få del av en hemlighet. Alla av oss kommer inte att dö, men vi ska alla få nya kroppar!

⁵² Det kommer att hända på ett ögonblick, när den sista basunen ljuder. För det ska höras en basunstöt från himlen, och alla de kristna som har dött kommer plötsligt att bli levande med nya kroppar som aldrig kommer att dö. Sedan ska vi som fortfarande lever, också i ett ögonblick få nya kroppar.

⁵³ Våra jordiska kroppar, de som vi nu har och som en gång dör, måste förvandlas till himmelska kroppar, som inte kan förstöras utan ska leva i evighet.

⁵⁴ När detta händer kommer det ord i Skriften att uppfyllas som säger: Döden är besegrad och finns inte mer.

^55-56 Död, var är då din seger och var är då din makt? För dödens makt kommer av synden, och syndens makt kommer av lagen.

⁵⁷ Vi prisar Gud för segern över döden! Det är han som ger seger genom Jesus Kristus, vår Herre!

⁵⁸ Mina kära bröder, eftersom den framtida segern är viss, ska ni därför vara starka och stå fasta och hängivet arbeta för Herren, för ni vet att inget som ni gör för Herren är bortkastat.

Gåvan till Jerusalem

16 Så vill jag ge er några anvisningar när det gäller de pengar som ni samlar in för att skicka till de kristna i Jerusalem. Jag har gett samma instruktioner till församlingarna i Galatien.

² Varje söndag bör var och en av er lägga undan något av vad ni har tjänat under veckan och använda det för detta offer. Lägg undan vad ni har råd med. Vänta inte tills jag har kommit för att då försöka samla in allt på en gång.

³ När jag kommer ska jag skicka er gåva med ett brev till Jerusalem. Det ska föras dit av budbärare som man kan lita på. Ni kan själva välja ut vilka.

⁴ Om det passar kan jag också följa med, så att vi då kan resa tillsammans.

Några sista förmaningar

⁵ Jag ska komma och besöka er när jag varit i Makedonien som jag bara tänker att resa igenom.

⁶ Det blir nog så att jag stannar länge hos er, kanske hela vintern, och sedan kan ni skicka mig vidare vart det nu blir.

⁷ Den här gången vill jag inte bara göra ett kort besök hos er och sedan fortsätta. Jag vill komma och stanna ett tag, om Herren låter mig göra det.

⁸ Jag ska vara tillbaka här i Efesos till pingst,

⁹ för här har jag en vidöppen dörr att predika och undervisa. Det händer mycket här, men det finns också många fiender till oss.

¹⁰ Om Timotheos kommer, så se till att han känner sig hemma hos er, för han arbetar för Herren, precis som jag gör.

¹¹ Låt ingen förakta honom eller se ner på honom därför att han är ung, utan låt mig få honom tillbaka lycklig och glad över den tid han har fått vara hos er. Jag ser fram emot att träffa honom snart, tillsammans med de andra som återvänder.

¹² Jag bad Apollos att besöka er tillsammans med dem, men han menade att det inte var tid för det ännu. Han kommer att hälsa på hos er senare, när han får tillfälle.

¹³ Håll ögon och öron öppna. Var trogna mot Herren. Handla som män, var starka.

¹⁴ Och vad ni än gör, så gör det i vänlighet och kärlek.

¹⁵ Kommer ni ihåg Stefanas och hans familj? De var de första som blev kristna i Grekland, och de ägnar sitt liv åt att hjälpa och tjäna de kristna överallt.

¹⁶ Var snälla och följ deras anvisningar och gör allt vad ni kan för att hjälpa dem och andra som arbetar så helhjärtat vid er sida.

¹⁷ Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit på besök.

¹⁸ De har gett mig all den hjälp som ni inte kan ge mig eftersom ni inte är här. De har verkligen tröstat mig och varit till stor uppmuntran för mig, och jag är säker på att de har varit det för er också. Jag hoppas att ni verkligen uppskattar det arbete som sådana män utför.

¹⁹ Församlingarna här i Asien skickar er sina kärleksfulla hälsningar. Aquila och Prisca sänder sina hälsningar, och det gör också alla de andra, som träffas i deras hem för att fira gudstjänst.

²⁰ Alla vännerna här har bett mig att hälsa er. Hälsa varandra med en helig kyss.

²¹ Jag skriver dessa avslutningsord med min egen hand.

²² Om någon inte älskar Herren, så vilar förbannelse över honom. Kom, Herre Jesus!

²³ Kärlek och nåd från Jesus Kristus ska vila över er.

²⁴ Mina varma hälsningar till er alla, för vi tillhör alla Kristus Jesus. Farväl!HälsningarPaulus

1 Kära vänner! Detta brev kommer från Paulus, som är utvald av Gud och utsänd av Jesus Kristus, och från vår käre broder Timotheos. Vi skriver till er, alla kristna i Korinth och i hela Grekland.

² Nåd och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Gud har hjälpt oss

^3-4 Vilken stor Gud vi har. Han är vår Herres Jesu Kristi Far. Från honom kommer all omtanke och tröst, och den ger han oss för att vi ska kunna ge samma hjälp och tröst vidare till andra som är i svårigheter och behöver vår sympati och inspiration.

⁵ Ni kan vara säkra på att ju mer vi får lida för Kristus, desto mer kommer han att ge oss av tröst och uppmuntran.

^6-7 Vi möter stora svårigheter i vårt arbete att visa er Guds frälsning och omtanke. Men Gud har gett oss nytt mod mitt i våra bekymmer, och det kommer också ni att få glädje av. Ni kommer nämligen att förstå med vilken kärlek Gud vill ta hand om er, när ni får gå igenom samma lidanden. Han ska ge er kraft att stå ut med dem.

⁸ Kära bröder, jag tror att ni bör få veta lite om den svåra tid vi hade i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi trodde vår sista stund var kommen.

⁹ Vi kände oss som dödsdömda och såg hur maktlösa vi var när det gällde att hjälpa oss själva. Men det hade ändå något gott med sig. Vi lärde oss att lägga allt i Guds händer. Bara han kunde rädda oss. Han kan ju till och med uppväcka döda.

¹⁰ Han hjälpte oss också och räddade oss från en fruktansvärd död, och vi är övertygade om att han ska stå vid vår sida också i fortsättningen.

¹¹ Men ni måste hjälpa oss genom att be för oss. Då blir vi också många som kommer att tacka och lovprisa Gud för hans omsorg om oss!

Ändrade resplaner

¹² Vi är glada över att helt ärligt kunna säga att vi i allt vad vi har gjort har varit uppriktiga och haft ett gott uppsåt. Vi har bara litat på Herrens hjälp och inte på vår egen förmåga. Och detta är om möjligt ännu mer sant när det gäller vårt handlingssätt mot er.

^13-14 Mina brev har varit ärliga och gått rakt på sak. Jag har inte skrivit något mellan raderna! Även om ni inte känner mig särskilt väl (vilket jag hoppas att ni så småningom ska göra), så vill jag att ni ska försöka acceptera mig som jag är och rentav känna er stolta över mig. På sätt och vis har ni ju faktiskt redan börjat göra det, på samma sätt som jag kommer att vara stolt över er den dag då vår Herre Jesus kommer tillbaka.

^15-16 Det var för att jag var så säker på er förståelse och ert förtroende som jag räknade med att stanna och hälsa på er på min resa till Makedonien, och på det sättet ge ännu ett bevis på min kärlek till er. På vägen tillbaka hade jag också tänkt stanna för att bli utrustad för den fortsatta färden till Judeen.

¹⁷ Nu kanske ni frågar varför jag ändrade mina planer. Hade jag inte redan bestämt mig? Eller är jag som vissa människor som säger ja och menar nej?

¹⁸ Absolut inte! Lika säkert som att Gud är sann, så är jag inte en sådan människa. Mitt ja betyder ja.

¹⁹ Timotheos och Silvanus och jag har berättat för er om Jesus Kristus, Guds Son. Han är inte den som säger ja när han menar nej. Han gör alltid precis som han säger.

²⁰ Han fullföljer och uppfyller alla Guds löften, hur många de än är. Vi har berättat för alla hur trofast han är, och på det sättet ärat hans namn.

²¹ Det är Gud som har förenat oss i tron på Kristus och utrustat oss att som apostlar predika de goda nyheterna.

²² Han har satt sin stämpel på oss, sin Ande. Det visar att vi är hans egendom. Att ha del i den helige Ande är en garanti för att vi tillhör honom, och ett förskott på allt det som han kommer att ge oss.

²³ Jag kallar Gud till vittne på att vad jag säger är absolut sant. Skälet till att jag inte har besökt er ännu är att jag vill bespara er mina tillrättavisningar.

²⁴ Även om jag inte kan göra mycket för att stärka er tro när jag kommer ? den är ju redan stark ? så vill jag komma för att glädja er. Jag vill göra er lyckliga, inte ledsna.

2 Nej, sa jag till mig själv, jag ska inte göra det. Jag ska inte plåga dem med ännu ett smärtsamt besök.

² För om jag gör er ledsna, vem ska då göra mig glad? Det är ni som ska göra det, och hur skulle ni kunna det om jag gör er sorgsna?

³ Därför skrev jag till er som jag gjorde i mitt sista brev, för att ni skulle kunna reda upp problemen innan jag kommer. När jag sedan äntligen kommer, så behöver jag inte bli ledsen för deras skull som egentligen borde ge mig den största glädjen. Jag var övertygad om att er lycka var så sammankopplad med min, att inte heller ni skulle vara lyckliga, om jag inte kom med glädje.

⁴ Ni kan inte ana hur svårt det var för mig att skriva det förra brevet! Det krossade nästan mitt hjärta, och jag säger er uppriktigt att jag grät över det. Jag ville inte göra er illa, men jag var tvungen att visa hur mycket jag älskar er och bryr mig om vad som händer med er.

Förlåt den som har felat

^5-6 Kom ihåg att den man som jag skrev om, han som orsakade alla svårigheterna, inte har bedrövat mig i samma utsträckning som han har vållat alla er smärta, även om jag upplevt min del i det också. Jag vill inte vara hårdare mot honom än jag behöver vara. Han har blivit tillräckligt straffad genom ert gemensamma avståndstagande.

⁷ Nu är det dags att förlåta honom och trösta honom, annars blir han kanske så bitter och modlös att han inte kan repa sig.

⁸ Var nu snälla och visa honom att ni fortfarande älskar honom varmt.

⁹ Jag skrev till er som jag gjorde, också för att få reda på hur långt ni var villiga att lyda.

¹⁰ När ni förlåter någon, så gör jag det också, och vad jag har förlåtit (i den utsträckning det har berört också mig) har jag förlåtit med Kristi auktoritet och för ert eget bästa.

¹¹ Ännu ett skäl att förlåta är att ni därigenom undviker att bli överlistade av Satan, för vi vet vad han är ute efter.

¹² När jag kom till staden Troas, gav Herren mig fantastiska möjligheter att predika evangeliet.

¹³ Men Titus, min käre broder, var inte där för att möta mig, och jag kunde inte känna mig riktigt lugn, för jag undrade var han var och vad som hade hänt honom. Därför tog jag farväl av vännerna och åkte genom hela Makedonien för att försöka hitta honom.

Seger på grund av Kristus

¹⁴ Men Gud vare tack som har vunnit seger genom vad Kristus gjorde. Vi får gå med i hans triumftåg och berätta för andra om Herren och sprida det glada budskapet som en välluktande doft.

¹⁵ Våra liv har nämligen en ljuvlig och livgivande doft på grund av vår gemenskap med Gud. Det är kristuslivets blomdoft inom oss, som både de kristna och de som inte är kristna runt omkring oss känner.

¹⁶ För dem som inte tror tycks detta vara en skrämmande påminnelse om död och dom, men för dem som känner Kristus är vi en livets doft. Men vilka är vuxna en sådan uppgift som denna?

¹⁷ Bara de som likt oss själva är helhjärtade människor och som är sända av Gud och inför honom talar i Kristi kraft. Vi är inte som dessa många brödpredikanter, som gör affär av Guds ord och bara predikar för att få sitt levebröd.

Er tro vittnar för oss

3 Börjar vi nu likna de falska lärare ni varit utsatta för? De måste jämt göra ett stort nummer av sig själva, och alltid bära med sig rekommendationsbrev. Jag tror knappast att ni behöver något brev från någon som berättar om oss, eller hur? Och vi behöver inte någon rekommendation från er heller.

² Det enda brev jag behöver är ni själva! Genom att se på er förvandling kan alla förstå att vi har gjort ett gott arbete ibland er.

³ De kan se att ni är ett brev från Kristus skrivet av oss. Det är inte ett brev skrivet med bläck som Moses lag, inte heller inhugget på stentavlor som de tio budorden, utan en skrift av Guds levande Ande i människors inre.

⁴ Vi vågar tala på detta sätt om oss själva därför att vi litar på Gud genom Kristus. Han ska hjälpa oss att vara sanna i vad vi säger,

⁵ inte därför att vi tror att vi i oss själva kan göra något av bestående värde. Vår kraft och vår framgång kommer bara från Gud.

⁶ Han är den som har hjälpt oss att förkunna denna nya väg till frälsning för andra. Vi säger inte att man måste lyda allt i Guds lag eller också dö, men vi talar om att det finns liv genom den helige Ande. Den gamla vägen ? att försöka bli frälst genom att hålla de tio buden ? slutar med döden. På den nya vägen ger den helige Ande dem liv.

⁷ Ändå började det gamla lagsystemet, som ledde till döden, med en sådan härlighet att människorna inte kunde stå ut med att se Moses ansikte. För när han gav dem Guds lag, som de skulle lyda, lyste hans ansikte av Guds egen härlighet, även om glansen snart bleknade.

⁸ Ska inte vi vänta oss en mycket större härlighet i dessa dagar, när den helige Ande ger oss liv?

⁹ Om den plan som leder till dom var härlig, hur mycket härligare är inte den frälsningsplan som gör människorna rättfärdiga inför Gud?

¹⁰ Den första härligheten, som lyste från Moses ansikte, bleknar i själva verket när den jämförs med den överväldigande härligheten i budskapet om Jesus Kristus.

¹¹ Och om den lag som var tidsbestämd bleknade till ingenting fast den var fylld av himmelsk härlighet, så måste ju härligheten i Guds nya frälsningsplan vara ännu mycket större, för den är evig.

¹² Eftersom vi vet att denna nya härlighet aldrig kommer att försvinna, kan vi predika utan att vara rädda

¹³ och behöver inte göra som Mose, som hängde ett skynke över sitt ansikte så att israeliterna inte kunde se hur härligheten avtog.

¹⁴ Inte bara Moses ansikte var dolt, utan hans folks sinnen och förstånd var också överhöljda och förblindade. Till och med nu när Skrifterna läses tycks det vara som om judarnas inre är täckt med en tjock slöja, eftersom de inte kan inse och förstå Skriftens verkliga mening. Denna missförståndets slöja kan nämligen bara tas bort genom tron på Kristus.

¹⁵ Ja, än i dag när de läser Moses skrifter är deras inre ögon blinda, och de tror att enda möjligheten att bli frälst är att lyda de tio budorden.

¹⁶ Men så fort någon vänder sig från sina synder till Herren tas slöjan bort.

¹⁷ Herren är Anden, som ger dem liv, och där han finns, där finns det frihet från lagen.

¹⁸ Vi kristna har ingen slöja över våra ansikten. Vi kan vara speglar, som klart återspeglar Herrens härlighet. Och allt eftersom Herrens Ande arbetar inom oss, blir vi mer och mer lika honom.

Vi är anförtrodda en dyrbar skatt

4 Det är Gud själv som i sin omtanke om oss har gett oss den underbara uppgiften att berätta om hans goda nyheter för andra, och därför ger vi aldrig upp.

² Vi försöker inte lura människor att tro. Vi är inte intresserade av att arbeta på det sättet. Vi försöker aldrig få någon att tro att Guds ord är något annat än det är. Alla sådana skamliga metoder förkastar vi. Vi står inför Gud själv när vi talar, och därför säger vi sanningen, och alla som känner oss vet att det är så.

³ Om de goda nyheter som vi predikar är dolda för någon, så är de dolda för den som är på väg till evig död.

⁴ Satan, som är gud i denna onda värld, har förblindat en sådan människa, så att hon varken kan se ljuset från det glada budskapet, eller förstå det fantastiska i Kristi, vår Guds, härlighet som vi predikar om.

⁵ Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.

⁶ För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.

⁷ Men denna dyrbara skatt ? den kraft och det ljus som nu finns inom oss ? b¤r vi i ett tillf¤lligt skal, det vill s¤ga i v¦ra svaga kroppar. Alla kan se att denna underbara kraft inom oss m¦ste komma fr¦n Gud, och inte kan vara v¦r egen.

⁸ Vi är på alla sidor omgivna av svårigheter, men inte nerbrutna eller utslagna. Vi ser ofta ingen utväg, men vi ger för den skull inte upp.

⁹ Vi är förföljda till det yttersta, men Gud överger oss aldrig. Vi blir nedslagna, men vi reser oss och fortsätter.

¹⁰ Våra kroppar hotas ständigt av döden, på samma sätt som Jesus hotades av döden. Därför kan alla se att det bara är den levande Kristus inom oss som skyddar oss.

¹¹ Ja, vi lever i ständig fara för våra liv, därför att vi tjänar Herren, men det ger oss gång på gång tillfälle att låta Jesu Kristi kraft bli synlig i våra döende kroppar.

¹² På grund av det vi predikar står vi ansikte mot ansikte med döden, men för er har det resulterat i evigt liv.

¹³ Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.

¹⁴ Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.

¹⁵ Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.

¹⁶ Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.

¹⁷ Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.

¹⁸ Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.

Vår jordiska kropp har begränsningar

5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.

² Vi blir ofta trötta på vår jordiska kropp. Det är därför som vi längtar efter den dag när vi ska få himmelska kroppar. Det blir som att ta på sig nya kläder.

³ För vi ska inte bli som andar som saknar kropp.

⁴ Vår nuvarande kropp får oss att sucka och stöna, men trots det så kan vi inte tänka oss att dö och bli utan kropp. Nej, vi vill bli överklädda med den nya kroppen så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.

⁵ Och det är också vad Gud förberett för oss, och som en garanti och ett förskott på det som ska komma har han gett oss den helige Ande.

⁶ Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.

⁷ Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.

⁸ Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.

⁹ Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.

¹⁰ För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.

Ambassadörer för Kristus

¹¹ På grund av den djupa respekt för Herren som vi alltid känner inom oss, arbetar vi intensivt för att vinna andra. Gud känner oss och vet att vi är uppriktiga i detta, och jag hoppas att ni också verkligen är medvetna om det.

¹² Försöker vi klappa oss själva på axeln igen? Nej, jag vill bara att ni ska ha skäl nog att känna er stolta över oss, så att ni kan svara de predikanter som gör sig till och skryter med hur bra de ser ut och hur bra de predikar, men som inte är ärliga och uppriktiga.

^13-14 Är vi galna när vi säger sådant om oss själva? Om så är fallet, så är det för att ge äran åt Gud. Och om vi är vid sunda vätskor så är det till er nytta. Vad vi än gör så gör vi det inte för vår egen skull, utan därför att vi styrs av Kristi kärlek. Eftersom vi är övertygade om att Kristus har dött för oss alla, tror vi också att vi har dött bort från det gamla liv som vi levde förr.

¹⁵ Han har dött för alla, så att alla som lever ? det vill s¤ga har f¦tt evigt liv fr¦n honom ? inte l¤ngre ska leva f´r sig sj¤lva, utan f´r Kristus som har d´tt och uppst¦tt f´r dem.

¹⁶ Sluta därför att värdera andra kristna efter vad världen tycker om dem eller efter deras yttre. En gång i tiden gjorde jag fel och bedömde Kristus på det sättet. Jag såg honom bara som en vanlig människa som jag själv. Nu ser jag det på ett helt annat sätt.

¹⁷ När någon blir kristen, blir han en fullständigt ny människa invärtes. Han är inte densamme längre. Ett nytt liv har börjat!

¹⁸ Allt detta nya kommer från Gud som har fört oss tillbaka till gemenskap med honom genom det som Kristus Jesus har gjort. Och Gud har gett oss den förmånen att vi ska uppmana alla människor att komma in i ett rätt förhållande till honom.

¹⁹ Det var Gud som genom Kristus återförenade världen med sig själv, och han anklagar inte längre människan för hennes synder utan utplånar dem. Detta är det underbara budskap som han har gett oss för att vi ska berätta det för andra.

²⁰ Vi är Kristi ambassadörer. Gud använder oss för att tala till er. Vi ber er, som om Kristus själv var här och bad er att ta emot den kärlek han erbjuder er, och låta er försonas med Gud.

²¹ För Gud lade våra synder på den syndfrie Kristus. I utbyte lät han sedan sin godhet flöda över oss!

6 Som Guds medarbetare ber vi er att inte låta detta underbara budskap om Guds stora godhet gå er ur händerna.

² Gud säger: Er bön nådde mig när frälsningens port stod vidöppen, och på frälsningens dag kom jag till er hjälp. Just nu är Gud beredd att välkomna er. I dag är han beredd att frälsa er.

Lidande i tysthet

³ Vi försöker att leva på ett sådant sätt att ingen någonsin ska bli sårad eller hindras från att finna Herren på grund av vårt handlingssätt. Vi vill att ingen ska finna något fel hos oss och sedan skylla det på Herren.

⁴ Faktum är att vi i allt vi gör försöker visa att vi är Guds medarbetare. Vi står tålmodigt ut med lidande, svårigheter och besvär av alla slag.

⁵ Vi har blivit slagna, satta i fängelse, mött uppretade folkmassor, arbetat och slitit, vakat hela nätter utan någon sömn och gått utan mat.

⁶ Genom vårt sätt att leva, genom vår kunskap om Kristus och genom vårt tålamod har vi bevisat att vi är det vi påstår oss vara. Vi har varit vänliga och i verklig mening kärleksfulla och fyllda med den helige Ande.

⁷ Vi har varit uppriktiga, och Guds kraft har hjälpt oss i allt vi har gjort. Vi har haft allt som hör till en gudfruktig människas utrustning.

⁸ Vi är trogna Herren, vare sig andra hedrar oss eller föraktar oss, vare sig de kritiserar oss eller rekommenderar oss. Vi är ärliga, men blir kallade lögnare.

⁹ Världen struntar i oss, men Gud känner oss. Vi lever i dödens närhet men är fortfarande vid liv. Vi har blivit skadade, men har räddats från döden.

¹⁰ Vi är bedrövade, men samtidigt har vi vår glädje i Herren. Vi är fattiga, men vi ger rika andliga gåvor till andra. Vi äger ingenting, och ändå njuter vi av allt.

¹¹ O, mina kära vänner i Korinth! Jag har visat alla mina känslor för er. Jag älskar er av hela mitt hjärta.

¹² Om förhållandet fortfarande är kyligt mellan oss, så beror det inte på bristande kärlek från min sida, utan på att er kärlek är alltför liten och inte räcker till för mig.

¹³ Nu talar jag till er som om ni verkligen var mina egna barn. Öppna era hjärtan för oss! Ge oss kärlek tillbaka.

Kompromissa inte med otroende

¹⁴ Börja inte samarbeta med dem som inte älskar Herren, för vad har Guds folk gemensamt med syndens människor? Hur kan ljuset ha samband med mörkret?

¹⁵ Och vad har Kristus och djävulen gemensamt? Och hur kan en kristen ha gemenskap med någon som inte tror?

¹⁶ Och vad har Guds tempel med avgudarna att göra? Ni är Guds tempel, den levande Gudens hus, och Gud har sagt om er: Jag ska bo i dem och vandra bland dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

¹⁷ Det är därför som Herren har sagt: Lämna dem, skilj er ifrån dem. Rör inte det som är orent. Då ska jag ta emot er

¹⁸ och vara en Far för er, och ni ska vara mina söner och döttrar.

7 Kära vänner, eftersom vi har dessa stora löften, så låt oss vända oss bort från allt som är fel, vare sig det har att göra med kroppen eller anden. Låt oss leva i sund gudsfruktan, och ge oss själva åt honom och ingen annan.

Nytt förtroende

² Jag ber er att öppna era hjärtan för oss igen, för inte en enda av er har blivit orättvist behandlad av oss. Inte en enda av er har letts vilse. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon.

³ Jag säger inte detta för att gräla på er, eller för att lägga någon skuld på er. Som jag har sagt tidigare är ni för alltid i mitt hjärta, och jag lever och dör med er.

⁴ Jag har det största förtroende för er, och jag är stolt över er. Ni har verkligen uppmuntrat mig, ni har gjort mig lycklig trots allt mitt lidande.

⁵ När vi kom fram till Makedonien, fann vi ingen vila där. Runt omkring oss hade vi svårigheter av alla slag, och inom oss var vi fyllda av rädsla och oro.

⁶ Gud, som ger nytt mod åt de modlösa, uppmuntrade oss då Titus kom till oss.

⁷ Det var inte bara hans närvaro som gladde oss, utan också nyheterna som han förde med sig från den underbara tid han hade haft hos er. När han berättade för mig hur mycket ni såg fram emot mitt besök, och hur ledsna ni var över vad som hänt, så blev jag överlycklig. Nu förstår jag hur stor er lojalitet och kärlek till mig är.

⁸ Jag är inte längre ledsen över att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad när jag förstod hur smärtsamt det skulle bli för er att ta del av det. Men det plågade er bara en kort tid.

⁹ Nu är jag glad att jag skickade det, inte därför att det gjorde er ont, utan därför att det fick er att vända er till Gud. Det var en rätt slags sorg ni upplevde, en sorg enligt Guds vilja, och den vållade er ingen skada.

¹⁰ Gud använder ibland sorgen i våra liv för att hjälpa oss att vända oss bort från synden och söka det eviga livet. Vi ska därför aldrig klaga över att han sänder den. Men den sorg som en människa som inte är en kristen upplever är av mänskligt slag och den leder till död.

¹¹ Se bara hur mycket gott denna sorg från Herren gjorde er. Ni ryckte inte längre bara på axlarna, utan blev allvarliga och uppriktiga och var ivriga att göra er kvitt den synd som jag skrev till er om. Ni blev skrämda av vad som hade hänt och längtade efter att jag skulle komma och hjälpa er. Ni tog genast itu med problemet och redde upp det genom att straffa den man som hade syndat. Ni har gjort allt ni kan för att rätta till det.

¹² Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle bevisa på vilken sida ni står. Det var mitt syfte, i långt högre grad än att hjälpa den man som hade syndat och hans far, som han hade syndat mot.

¹³ Förutom den uppmuntran ni gav oss genom er kärlek, blev vi ännu lyckligare över att se Titus så glad efter besöket hos er. Ni uppmuntrade honom och fick honom att känna sig lugn.

¹⁴ Jag hade talat om för honom hur det skulle bli och berättat för honom om min stolthet över er innan han lämnade mig. Ni gjorde mig inte besviken. Jag har alltid sagt er sanningen, och nu har mitt beröm inför Titus också visat sig vara sant.

¹⁵ Han älskar er mer än någonsin, och han kommer ihåg hur villigt och med vilket förtroende ni lyssnade till honom.

¹⁶ Detta gör mig glad och nu vet jag att allt är väl mellan oss igen. Än en gång kan jag ha fullständigt förtroende för er.

Den som ger generöst ärar Gud

8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.

² Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.

³ De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.

⁴ De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.

⁵ Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.

⁶ De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.

⁷ Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.

⁸ Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.

⁹ Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.

¹⁰ Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.

¹¹ Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!

¹² Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.

¹³ Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,

¹⁴ utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.

¹⁵ Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.

¹⁶ Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.

¹⁷ Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!

¹⁸ Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.

¹⁹ Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.

²⁰ Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.

²¹ Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.

²² Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.

²³ Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.

²⁴ Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.

Ge i glädje

9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.

² Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.

³ Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.

⁴ Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!

⁵ Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.

⁶ Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.

⁷ Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.

⁸ Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.

⁹ Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.

¹⁰ Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.

¹¹ Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.

¹² Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.

¹³ De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.

¹⁴ Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.

¹⁵ Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.

Paulus menar vad han säger

10 Jag, Paulus, vänder mig nu personligen till er i all ödmjukhet precis som Kristus själv skulle göra. Ändå säger en del av er: Paulus är modig när han skriver brev, men när han kommer hit vågar han inte öppna mun!

² Jag hoppas att jag inte behöver visa er, när jag kommer, hur bestämd och skarp jag kan vara. Låt mig slippa det. Men jag drar mig naturligtvis inte för att gå emot dem som menar att jag styrs av mänskliga motiv.

³ Det är sant att jag är en vanlig svag, mänsklig varelse, men jag använder inte världsliga metoder för att vinna mina strider.

⁴ Jag använder Guds mäktiga vapen, inte sådana som människor har gjort, för att angripa djävulens befästningar.

⁵ Dessa vapen kan bryta ner varje högmodigt argument mot Gud och varje mur som byggs för att hindra människor att finna honom. Med dem kan jag ta varje upprorisk tanke hos människor till fånga och leda den tillbaka till Kristus, så att de inget högre önskar än att lyda honom.

⁶ Jag kommer att använda dessa vapen mot var och en som gör uppror sedan jag först använt dem mot er, och ni har kapitulerat för Kristus.

⁷ Problemet med er är att ni bara ser mig som en svag och kraftlös person, men ni ser inte under ytan. För om någon kan säga sig äga Kristi kraft och auktoritet så är det jag.

⁸ Det kan verka som om jag skryter mer än jag borde med min auktoritet över er. Men Herren har givit mig denna auktoritet för att hjälpa er, inte för att skada er, och jag kan stå för allt jag säger.

⁹ Jag säger detta, för att ni inte ska tro att jag bara vill skrämma er när jag tillrättavisar er i mina brev.

¹⁰ Bry er inte om hans brev, säger en del. Han använder sig av stora ord, men det är bara luft. När han kommer hit, ska ni få se att han inte är så märkvärdig. Han är heller ingen vidare talare!

¹¹ Men när jag den här gången kommer till er kommer jag att vara lika sträng som i mina brev.

¹² Missförstå mig nu inte. Jag vågar inte påstå att jag är lika framstående som dessa män, som har talat om för er hur bra de är! Problemet är att de bara jämför sig med varandra och har sig själva som måttstock. Vilken dumhet!

¹³ Vi skryter inte med en auktoritet som vi inte har. Vårt mål är att fullfölja den plan som Gud har för er, och denna plan innefattar samarbete med er.

¹⁴ Vi går inte för långt när vi påstår att vi har auktoritet över er, för vi var de första som kom till er med de goda nyheterna om Kristus.

¹⁵ Och vi försöker inte få beröm för det arbete som någon annan har gjort bland er. I stället önskar vi att er tro ska växa, och vårt arbete bland er utökas inom de gränser Gud fastställt.

¹⁶ Därefter ska vi predika de goda nyheterna för andra städer, som ligger längre bort än Korinth, och där ingen annan arbetar ännu. Då kommer det aldrig att kunna sägas att vi arbetar på någon annans åker.

¹⁷ Skriften säger: Den som vill berömma sig, ska bara berömma sig av vad Herren gjort.

¹⁸ När någon skryter om sig själv och hur bra han har gjort något, så betyder det inte så värst mycket. Men det är skillnad när Herren rekommenderar honom!

Paulus och de falska apostlarna

11 Jag hoppas att ni har tålamod med mig, när jag fortsätter att tala som en dåre. Låt mig i alla fall få säga vad som ligger på mitt hjärta.

² Jag oroar mig för er med Guds egen djupa omsorg. Jag är angelägen att er kärlek bara ska gälla Kristus. Tänk på hur en ung flicka spar sin kärlek för en enda man, den man som ska bli hennes make.

³ Men jag är orolig och rädd för att ni på något sätt ska bli vilseledda, och överge er rena och enkla hängivenhet till Herren, precis som Eva blev bedragen av Satan i Edens lustgård.

⁴ Ni är så lättpåverkade. Ni tror vad man än berättar för er. Predikar man om en annan Jesus än den som vi predikar om, eller om en annan ande än den helige Ande, så spelar det ingen roll för er. Till och med om man predikar en annan frälsningsväg så godtar ni det. Ni accepterar allt utan vidare.

⁵ Ändå tycker jag inte att dessa fantastiska Guds budbärare, som de kallar sig, är bättre än vad jag är.

⁶ Även om jag är en dålig talare så vet jag åtminstone vad jag talar om, och jag tror att ni har lagt märke till det vid det här laget, för vi har bevisat det gång på gång.

⁷ Handlade jag oklokt och fick er att se ner på mig, därför att jag predikade Guds goda nyheter för er utan att ta betalt?

^8-9 I stället plundrade jag andra församlingar genom att ta vad de skickade till mig och använde det medan jag var hos er, så att jag kunde tjäna er utan kostnad. Och när pengarna var slut och jag blev hungrig, bad jag fortfarande inte om någonting, för de kristna i Makedonien sände mig ytterligare en gåva. Jag har aldrig bett er om ett enda öre, och jag tänker inte göra det heller.

¹⁰ Det lovar jag er på fullaste allvar, och jag ska tala om detta för alla i Grekland!

¹¹ Varför det? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.

¹² Men jag tänker göra det för att sätta stopp för de män som skryter med att de arbetar för Gud på precis samma sätt som vi gör.

¹³ Gud har aldrig sänt dessa män. De är bedragare, som har lurat er att tro att de är Kristi apostlar.

¹⁴ Ändå är jag inte förvånad! Satan kan förvandla sig till en ljusets ängel,

¹⁵ så det är inte att undra på att hans tjänare också kan göra det. Till slut kommer de ändå att få det straff som deras onda handlingar förtjänar.

Paulus berättar om hur han fått lida för sin tro

¹⁶ Jag ber er att inte än en gång tro att jag har förlorat förståndet när jag talar på det här sättet. Men även om det skulle vara så, så lyssna på denne galning så att han också kan skryta lite på samma sätt som de gör.

¹⁷ Att ge mig själv beröm är verkligen inte något som Herren har bett mig att göra, det är att handla som en dåre.

¹⁸ Ändå fortsätter dessa män att skryta, och därför gör jag det också.

^19-20 Ni tror att ni är visa, och ändå lyssnar ni med glädje till dessa dårar. Ni bryr er inte ens om att de gör er till slavar och tar allt ni har. De utnyttjar er och slår er i ansiktet.

²¹ Jag skäms över att behöva medge att jag inte är stark och modig som de! Men vad de än kan skryta med ? nu talar jag som en d¦re igen ? s¦ kan jag ocks¦ skryta med det.

²² De skryter med att de är hebreer, eller hur? Det är jag med. Och de säger att de är israeliter, och Guds utvalda folk. Dit hör jag också. Och att de är ättlingar till Abraham. Det är jag med.

²³ De säger att de tjänar Kristus. Det gör jag med, men mycket mer! Har jag blivit galen när jag skryter så här? Jag har arbetat hårdare än någon annan, suttit i fängelse mer än de flesta, blivit slagen otaliga gånger och stått ansikte mot ansikte med döden gång på gång.

²⁴ Fem gånger har judarna gett mig trettionio fruktansvärda prygelslag.

²⁵ Tre gånger har jag piskats med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott.

²⁶ Jag har rest många tröttsamma mil. Jag har varit utsatt för översvämmade floder, för rövare, för mitt eget folk och för andra folk. Jag har jagats av folkhopar i städerna och varit nära att dö i öknen, på havet och bland män, som påstår sig vara bröder i Kristus men inte är det.

²⁷ Jag har varit trött och upplevt smärta, och jag har haft sömnlösa nätter. Ofta har jag varit hungrig och törstig och fått gå utan mat. Många gånger har jag frusit och inte haft nog med kläder för att hålla mig varm.

²⁸ Vid sidan av allt detta har jag haft det ständiga bekymret för hur församlingarna skulle klara sig.

²⁹ Vem begår ett misstag, utan att jag sörjer? Vem faller, utan att jag längtar efter att få hjälpa honom? Vem blir andligen skadad, utan att min vrede väller upp mot den som skadade honom?

³⁰ Men om jag ska skryta, så skryter jag hellre med det som visar hur svag jag är.

³¹ Gud, Herrens Jesu Kristi Far, som är värd all ära i evighet, vet att jag säger er sanningen.

³² I Damaskus satte till exempel landshövdingen under kung Aretas ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig,

³³ men genom en öppning i stadsmuren blev jag med hjälp av ett rep nerfirad i en korg och kom på så sätt undan. Och det är knappast något att vara stolt över!

Guds kraft i vår svaghet

12 Att hålla på och framhäva sig själv på det här sättet tjänar ju egentligen ingenting till, men låt mig ändå fortsätta. Och då vill jag berätta om de syner och uppenbarelser jag har haft från Herren.

^2-3 För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset,

⁴ och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).

⁵ Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.

⁶ Jag har mycket att skryta med och skulle inte vara någon dåre om jag gjorde det, men jag vill inte att någon ska tänka högre om mig än han bör på grund av vad han verkligen har funnit i mitt liv och mitt budskap.

⁷ Jag vill säga detta: Gud har själv sett till att jag inte inbillar mig något på grund av de fantastiska och obeskrivliga upplevelser jag har haft. Jag har ett ständigt återkommande lidande, en tagg i köttet som plågar och besvärar mig. Det är som om en ängel från Satan skulle slå mig så att jag inte blir högfärdig.

⁸ Tre gånger har jag bett Gud att slippa detta lidande.

⁹ Varje gång har han sagt: Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor. Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga.

¹⁰ Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom.

Paulus omsorg om församlingen

¹¹ Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.

¹² När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.

¹³ Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!

¹⁴ Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.

¹⁵ Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.

¹⁶ En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.

¹⁷ Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?

¹⁸ När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.

¹⁹ Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.

²⁰ Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.

²¹ Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.

Förmaningar och hälsningar

13 Detta är tredje gången som jag kommer på besök till er. Tänk på att Skriften säger oss att om två eller tre har blivit vittnen till synd så måste den bestraffas.

² Jag har redan varnat dem som har syndat. Det gjorde jag när jag senast var hos er. Nu varnar jag dem och alla andra om igen, precis som jag gjorde då. Den här gången är jag beredd att straffa dem strängt, och jag kommer inte att se mellan fingrarna med något.

³ Jag ska ge er alla de bevis ni vill ha på att det är Kristus som talar genom mig. Kristus är inte svag när han handlar med er, utan han är en stark och mäktig kraft i er.

⁴ Hans svaga, mänskliga kropp dog på korset, men nu lever han genom Guds mäktiga kraft. Vi är också svaga i våra kroppar precis som han var, men nu lever vi och är starka på samma sätt som han är det, och vi har all Guds kraft till förfogande när vi ska ta itu med er.

⁵ Granska er själva. Är ni verkligen kristna? Klarar ni provet? Känner ni Kristi närvaro och kraft alltmer inom er? Eller låtsas ni bara vara kristna, medan ni i verkligheten inte alls är det?

⁶ Jag hoppas att ni kan hålla med om att jag har klarat provet och verkligen tillhör Herren.

⁷ Jag ber att ni ska leva på ett riktigt sätt, inte därför att det ska bli en fjäder i hatten för oss och bevisa att vår undervisning är riktig. Nej, vi vill att ni ska leva rätt, även om vi själva är föraktade.

⁸ Det är vår uppgift att alltid uppmuntra det som är sant och att aldrig gå emot det.

⁹ Om bara ni är starka så är vi glada över att vara svaga och föraktade. Vår högsta önskan är att ni ska bli mogna kristna.

¹⁰ Jag skriver detta till er nu och hoppas att jag inte ska behöva ta itu med er och bestraffa er när jag kommer. Jag vill hellre använda den auktoritet som Herren har gett mig till att göra er starka, inte till att straffa er.

¹¹ Och så till sist, mina kära bröder, säger jag: Var glada! Väx till i Kristus! Ta fasta på vad jag har sagt till er! Lev i harmoni och frid! Kärlekens och fridens Gud ska vara med er!

¹² Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de kristna här skickar sina hälsningar.

¹³ Herrens Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes vänskap ska vara med er alla.Paulus

^1-2 Från Paulus och alla de andra kristna här.Till församlingarna i Galatien.Jag har inte blivit utsänd som apostel av någon människa eller grupp av människor. Jag fick min kallelse från Jesus Kristus själv och från Gud, Fadern, som uppväckte honom från de döda.

³ Jag önskar er all frid och välsignelse från honom och från Herren Jesus Kristus.

⁴ Han dog för våra synder, enligt Guds, vår Fars, plan, och räddade oss från den onda värld vi lever i.

⁵ All ära tillhör Gud i tid och evighet. Amen.

Galaterna är lurade

⁶ Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin kärlek och nåd har erbjudit er att dela det eviga liv som han ger genom Kristus. Ni följer redan en annan väg till himlen, en som i själva verket inte alls går dit.

⁷ För det finns ingen annan väg än den som vi har visat er. Ni håller på att bli lurade av några som förvränger sanningen om Kristus.

⁸ Jag önskar att Guds förbannelse skulle drabba var och en, mig själv inberäknad, som predikar någon annan väg till frälsning än den som vi har förkunnat för er. Ja, även om en ängel kommer från himlen och förkunnar ett annat budskap, så må han vara förbannad i evighet.

⁹ Ja, jag upprepar att om någon predikar något annat evangelium än det ni redan har tagit emot, så ska Guds förbannelse vila över honom.

¹⁰ Ni måste förstå att jag inte försöker ställa mig in hos er genom vackert tal och smicker. Nej, jag försöker att lyda Gud. Om jag bara ville hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna vara Kristi tjänare.

Paulus får en speciell uppgift

¹¹ Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar.

¹² Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus, som själv har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.

¹³ Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt vad jag kunde för att utrota dem.

¹⁴ Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.

¹⁵ Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften

¹⁶ att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.När detta hände gav jag mig inte genast iväg för att diskutera det med andra.

¹⁷ Jag reste inte till Jerusalem för att rådgöra med dem som blivit apostlar före mig. Nej, jag gav mig ut i Arabiens öknar och återvände så småningom direkt tillbaka till staden Damaskus.

¹⁸ Sedan dröjde det tre år innan jag slutligen reste till Jerusalem för att besöka Petrus, som jag stannade hos i femton dagar.

¹⁹ Den ende av de övriga apostlarna som jag träffade den gången var Jakob, vår Herres bror.

²⁰ Detta är exakt vad som hände, och Gud vet att jag inte ljuger för er.

²¹ Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag till Syrien och Kilikien.

²² De kristna i Judeen visste fortfarande inte ens hur jag såg ut.

²³ Allt de visste var att man sa att han som förut var deras fiende nu predikade den tro som han tidigare försökt utrota.

²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Paulus blir accepterad i Jerusalem

2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.

² Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.

³ Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.

⁴ Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.

⁵ Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.

⁶ De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.

^7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.

¹⁰ Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.

Petrus blir tillrättavisad

¹¹ Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.

¹² Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.

¹³ Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.

¹⁴ När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?

¹⁵ Du och jag är judar av födseln, inte 'gudlösa hedningar'.

¹⁶ Och ändå vet vi judiska kristna mycket väl att vi inte kan bli rättfärdiga inför Gud genom att lyda våra judiska lagar. Det sker enbart genom att tro på Jesus Kristus som tar bort våra synder. Och därför har också vi satt vår tro till Jesus Kristus. Vi blir ju försonade med Gud på grund av tro, inte därför att vi har lytt de judiska lagarna. För ingen kommer någonsin att bli frälst genom att lyda dem.

¹⁷ Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.

¹⁸ Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.

¹⁹ Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.

²⁰ I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.

²¹ Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.

Lag eller tro

3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.

² Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.

³ Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?

⁴ Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.

⁵ Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.

⁶ Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.

⁷ Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.

^8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.

¹⁰ Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.

¹¹ Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.

¹² Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.

¹³ Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.

¹⁴ Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.

Löftet kom före lagen

¹⁵ Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.

¹⁶ Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.

¹⁷ Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.

¹⁸ Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.

¹⁹ Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.

²⁰ Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.

^21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.

²³ Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.

²⁴ Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.

²⁵ Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.