Bible in 90 Days
Israel ska byggas upp igen
11 På den tiden ska jag på nytt bygga upp Davids stad, som nu ligger i ruiner, och låta den få tillbaka sin forna glans.
12 Israel ska ta i besittning det som är kvar av Edom och alla de nationer som en gång tillhörde riket. Så har Herren, som planerar allt, sagt.
13 Den dag kommer när det ska finnas ett överflöd av säd, så att skördetiden knappt ska vara över förrän det är dags att så på nytt. Vingårdarna på Israels höjder ska ge mer än tillräckligt av sitt söta vin.
14 Mitt folk ska bli återupprättat. De ska bygga upp sina städer som legat i ruiner och bo i dem igen, och de ska plantera vingårdar och trädgårdar och njuta av frukten och vinet därifrån.
15 Jag ska själv plantera dem i det land jag har gett dem, och de ska aldrig mer ryckas upp därifrån, säger Herren, er Gud.
Edoms undergång
1 I en syn visade Herren Obadja hur framtiden skulle bli för Edoms land.Ett budskap har kommit från Herren, sa han. Gud har sänt en budbärare till jordens länder med följande budskap: 'Res er mot Edom! Anfall och utplåna det!'
2 Jag ska ge dig Edom den plats du förtjänar bland länderna, ja, du ska bli liten och föraktad.
3 Du har blivit så självsäker och stolt där uppe bland de otillgängliga klipporna. Vem kan nå oss här? tänker du. Men du bedrar dig!
4 Fastän du svävar lika högt som örnen och bygger ditt bo bland stjärnorna, ska jag nog få ner dig på jorden, säger Herren.
5 Det hade varit bättre för dig om tjuvar hade kommit under natten och plundrat dig, för de skulle inte ha tagit allt, eller om dina vingårdar hade blivit bestulna på sin frukt, för då skulle åtminstone efterskörden blivit kvar!
6 Nu kommer varje liten vrå att genomsökas, och alla dina skatter ska bli funna och tas ifrån dig.
7 Alla dina bundsförvanter ska vända sig mot dig och hjälpa till att fördriva dig ur landet. De ska lova dig fred samtidigt som de planerar att utplåna dig. Vännerna du litade på ska svika dig, och hela ditt försvar kommer att falla samman.
8 På den dagen ska det inte finnas en enda förståndig man kvar i Edom! säger Herren. De förståndiga ska bära sig åt som dårar!
9 De modigaste soldaterna i Teman kommer att bli förvirrade och hjälplösa, och alla ska utrotas i slakten.
10 Varför måste detta ske? Jo, på grund av vad du gjort mot din bror Israel. Du kommer att stå där med skam och bli fullständigt utplånad för all framtid.
11 Du lämnade Israel i sticket när det behövde hjälp, ja, du stod där utan att lyfta ett finger för att försvara det när fiendehärarna anföll, drog bort med dess rikedomar och delade Jerusalem. Du uppträdde som en av dess fiender.
12 Du skulle inte ha handlat så. Du skulle inte ha varit så skadeglad när de förde bort folket till främmande länder, du skulle inte ha skrattat åt deras olycka.
13 Du gick själv in i landet just på olyckans dag och plundrade. Du gjorde dig själv rik på dess bekostnad.
14 Du stod vid vägskälen och dödade dem som försökte fly. Du tog de överlevande till fånga och förde dem tillbaka till deras fiender.
15 Herrens vrede ska snart drabba alla hednafolk. Precis som du har gjort mot Israel, så ska man göra mot dig. Dina gärningar kommer att slå tillbaka mot dig!
16 Ja, som du fick uppleva lidandet på mitt heliga berg, så ska folken runt omkring också få uppleva det innan de försvinner ur historien.
Israels återupprättelse
17 Men Jerusalem ska bli en tillflykt för många. Israel ska än en gång inta landet.
18 Israel ska bli en eld som tänder Edoms torra fält. Ingen kommer då att överleva, för så har Herren talat.
19 Då ska mitt folk i Negev ockupera Edoms bergstrakt. De som bor på Judeens slätter ska äga filisteernas land och än en gång inta Efraims och Samariens områden, och Benjamins stam ska inta Gilead.
20 De som blivit bortförda från Israel ska återvända och ockupera Feniciens kustremsa norrut ända till Sarefat. De som bott i Mindre Asien ska återvända till sitt hemland och inta städerna i utkanten av Negev.
21 Befriare ska komma till Jerusalem och regera över hela Edom. Och Herren ska vara kung!
Jona flyr från Gud
1 Jona, Amittais son, fick detta budskap från Herren:
2 Gå till den stora staden Nineve och meddela detta från mig, Herren: 'Jag tänker förstöra dig, för din ondska når ända upp till mig!'
3 Men Jona var rädd för att gå till Nineve, så han försökte gömma sig för Herren. Han gick ner till kusten, till hamnen i Jafo, där han såg ett fartyg som just skulle segla till Tarsis. Han betalade för sig och gick ombord i förhoppningen att kunna fly till Tarsis och gömma sig för Herren.
4 När fartyget hade kommit ut på öppet vatten sände Herren plötsligt en så våldsam storm att fartyget var nära att gå under.
5 Sjömännen ombord blev rädda och var och en ropade desperat till sin gud om hjälp. För att lätta skeppet lämpade de lasten överbord.Men under allt detta låg Jona nere i skeppet och sov djupt.
6 Kaptenen gick då ner till honom och röt: Vad menar du med att ligga här? Hur kan du ligga och sova på det här sättet, när vi är nära att gå under? Upp med dig och be till din gud du också. Han kanske hör oss och kan rädda oss!
7 Besättningen bestämde sig då för att kasta lott för att se vem som kunde vara skyldig till deras olycka. Vem har retat gudarna och orsakat stormen? skrek de. När de kastade lott föll lotten på Jona.
8 Vad har du gjort? frågade de. Varför har vi råkat ut för den här fruktansvärda stormen? Vem är du? Vad har du för arbete? Från vilket land och folk kommer du?
9-10 Han svarade: Jag är jude. Jag tillber Herren, himlens Gud, som har skapat jord och hav. Men han berättade också att han var på flykt undan Herren.När männen hörde detta darrade de av rädsla, allt medan stormen tilltog i styrka. De ropade ilsket till Jona:
11 Varför gjorde du så? Vad ska vi göra för att lugna stormen?
12 Kasta mig i havet, sa Jona uppgivet. Då kommer det att bli lugnt igen. Jag vet att det är mitt fel att stormen kommit över oss.
13 Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Vinden hade tilltagit ännu mer.
14 Då ropade de till Herren: Herre, vi vill inte dö för den här mannens synder. Gör oss inte ansvariga för hans död, för detta är inte vårt fel. Du har sänt stormen över honom, och till det har du säkert dina goda skäl!
15 Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Havet blev genast lugnt!
16 Männen blev häpna över vad Herren gjorde, och de lovade högtidligt att tjäna honom och offrade till honom.
Jona ber
2 Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fisken tre dagar och tre nätter.
2 Jona bad till Herren, sin Gud, där han låg inne i fiskens mage:
3 I min stora nöd ropade jag till Herren, och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig!
4 Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna.
5 Då tänkte jag: 'Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?'
6 Jag sjönk allt djupare i vågorna, och döden var mycket nära. Jag var helt omgiven av vatten, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.
7 Jag sjönk ända till foten av de berg som har sin början i havsdjupen. Jag var utestängd från livet och fånge i dödsriket. Men, Herre, min Gud, du ryckte mig ut ur dödens käftar!
8 När jag förlorat allt hopp tänkte jag än en gång på Herren, och min uppriktiga bön gick till dig i ditt heliga tempel.
9 Den som offrar till avgudar kan inte förvänta sig någon barmhärtighet från Herren!
10 Men jag vill offra min tacksamhet till dig. Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren.
11 Då gav Herren fisken befallning att spotta upp Jona på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.
Jona predikar i Nineve
3 Då talade Herren till Jona igen:
2 Gå till den stora staden Nineve, och varna dem som bor där. Du kommer ihåg vad jag tidigare sa till dig!
3 Denna gång lydde Jona och gav sig i väg till Nineve. Men Nineve var en väldig stad. Det tog tre dagar att gå genom den.
4-5 Redan samma dag som Jona kom till staden började han predika, och han ropade ut till alla människor som samlades omkring honom: Om fyrtio dagar ska denna stad förstöras! Och man trodde på honom och utlyste en fasta. Alla, från hög till låg, klädde sig i säcktyg för att visa att de menade allvar och ville bättra sig.
6 När Jonas budskap nådde fram till kungen i Nineve steg denne ner från sin tron, bytte sin röda mantel mot säcktyg och satte sig på marken i smutsen.
7 Kungen och de styrande gav sedan följande order till alla i hela staden: Låt ingen, inte ens djuren, äta eller dricka.
8 Alla måste sörja, ropa till Gud och vända om från sina ogudaktiga vägar.
9 Vem vet? Kanske bestämmer sig Gud för att hålla tillbaka sin vrede och låter oss leva!
10 När Gud såg att folket upphörde med sin ondska ångrade han sina planer på att förgöra dem och fullföljde dem inte.
Jona blir arg på Gud
4 Det förargade Jona mycket att Gud ändrade sina planer,
2 och han klagade inför Herren över det: Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du första gången sa till mig att gå hit. Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.
3 Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända.
4 Då sa Herren: Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull?
5 Jona blev stött och gick ut till en plats öster om staden. Där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han satt och väntade på vad som skulle hända med staden.
6 Herren lät då en ricinbuske växa upp och ge Jona skugga under sina stora löv. Jona blev glad och tacksam över busken.
7 Men nästa morgon såg Gud till att maskar åt av busken som snart vissnade och dog.
8 När solen var som hetast befallde Gud en östanvind att blåsa på Jona, och den brände hans huvud tills han inte längre härdade ut utan bara önskade sig döden:Döden måste vara bättre än det här, klagade han.
9 Då sa Gud till Jona: Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog? Ja, det är det! Jag är så arg att jag kan dö, svarade Jona.
10 Då sa Herren: Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv har gjort ett dugg för att den skulle växa där.
11 Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!
Jerusalem och Samaria anklagas
1 Detta är budskap från Herren till Mika, som bodde i staden Moreset under de judiska kungarna Jotams, Ahas och Hiskias regeringar.Dessa budskap var riktade till både Samaria i Israel och Jerusalem i Juda och kom till Mika i form av syner:
2 Lyssna till mig alla nationer i hela världen! Herren anklagar er från sitt heliga tempel!
3 Se! Han kommer! Han lämnar sin tron i himlen, han kommer till jorden och går fram över bergstopparna.
4 De smälter under hans fötter som vax och flyter ner i dalarna som vatten från höjderna.
5 Varför händer detta? Jo, på grund av Israels och Judas synd! Vilken synd? Avgudadyrkan och förtryck - och värst är det i huvudstäderna Samaria och Jerusalem!
6 Därför ska Samaria läggas i ruiner, och dess gator ska plöjas upp och bli vingårdar. Herren ska riva ner murar och befästningar till grunden och vräka ner stenarna i dalen nedanför.
7 Alla dess vackra gudabilder ska slås i stycken, allt som betalats till de prostituerade i templen ska förstöras av eld, och alla avgudabilder kommer att krossas. Ja, det som Samaria gav till avgudadyrkan kommer på nytt att ges till prostituerade.
8 Jag, Mika, ska gråta och klaga. Jag ska yla som en schakal och klaga som en uggla. Jag ska gå naken och barfota i sorg och skam.
9 Mitt folks sår är alltför djupa för att kunna läkas. Herren står beredd vid Jerusalems portar för att straffa staden.
10 Tala inte om det i staden Gat! Låt dem inte se att ni gråter! Rulla er på marken i Bet-Leafra!
11 Där går folket från Safira bort för att bli slavar, nakna och skamsna. Folket i Saanan vågar inte gå utanför stadsmurarna. Bet-Haesel sörjer och står utan beskydd.
12 Folket i Marot hoppas förgäves på bättre dagar, men bara olyckor väntar dem, därför att Herren står emot Jerusalem.
13 Skynda er! Ta era snabbaste vagnar och fly, ni som bor i Lakis, för ni bor i den första av Juda städer som följde Israel i dess avgudadyrkan. Sedan följde alla städer i söder efter ert exempel.
14 Räkna inte mer med Moreset-Gat, för det finns inget hopp om att rädda den staden. Aksib har lurat kungarna i Israel genom att lova hjälp utan att kunna ge den.
15 Maresa ska intas av en erövrare. Gud själv ska föra er till doms.
16 Gråt och sörj över era små! De ska tas ifrån er, och ni ska aldrig få se dem igen. De förs bort som slavar till ett fjärran land. Raka era huvuden i sorg.
Rätt och rättvisa ska segra
2 Ni som ligger vakna om nätterna och tänker ut onda planer ska få er dom. När morgonen gryr skyndar ni er att göra allt det onda ni planerat.
2 Om ni vill ha ett stycke land eller någon annans hus, även om det är allt han har, så tar ni det genom bedrägeri, hot och utpressning.
3 Men Herren Gud säger: Jag ska ge igen för er ondska. Ingenting kan hindra mig. Ni kommer inte att ha någonting att vara stolta över när jag är färdig med er.
4 Då ska era fiender håna er och sjunga nidvisor om er: Det är slut med oss, vi är ruinerade. Gud har skickat oss långt bort och gett vårt land till andra.
5 Andra ska dra upp gränserna för er. Herrens folk ska bo på den plats de skickas till.
6 Tala inte på det sättet, säger folket. Håll inte på med sådana saker. Något så hemskt kommer aldrig att hända oss.
7 Är det rätt av folket i Israel att komma med ett sådant svar? Tror ni att Herrens Ande tycker om att behöva tala på det sättet? Nej, hans varningar är för ert eget bästa, för att få er på rätt väg igen.
8 Men fram till den här stunden har mitt folk rest sig upp mot mig. Ni lurar skjortan av dem som litar på er.
9 Ni har kastat ut änkor ur deras hus, och barn har ni berövat deras rätt.
10 Ge er i väg härifrån! Det här är inte längre ert land och ert hem. Ni har förstört det med er ondska, och nu blir ni utkörda!
11 Om en drucken profet kom och talade till er om vinets glädje skulle ni säkert lyssna!
12 Den tid kommer, Israel, när jag ska samla ihop den kvarleva som återstår och föra er tillsammans igen som får i sin fålla, som en hjord på bete.
13 Herren ska bana väg för er ut ur fångenskapen och tillbaka till ert eget land. Herren själv ska vara er kung och gå före er.
Israels ledare anklagas
3 Lyssna, ni Israels ledare! Ni borde kunna skilja på rätt och orätt,
2 men ni hatar det goda och älskar det onda. Ni misshandlar mitt folk.
3 Ni utnyttjar dem och lever på dem
4 för att sedan vända er till Herren under svåra tider! Räknar ni verkligen med att han ska lyssna? Nej, han ska vända sig bort från er!
5 Ni falska profeter! Ni har lett mitt folk vilse! Ni ropar Frid! till dem som ger er mat och hotar dem som inte vill betala!Detta är Guds budskap till er:
6 Ett mörker ska komma över er så att det blir slut på era syner. Ni ska famla omkring i tomma intet och inte kunna uppfatta ett enda ord från Gud. Solen ska gå ner för er, och er dag vara över.
7 Då ska ni stå där avslöjade och tvingas erkänna att era budskap inte var från Herren.
8 Men jag är fylld med kraft, med Herrens Ande, och utan fruktan förkunnar jag Guds straff över Israel för dess synd.
9 Lyssna på mig, ni ledare i Israel, ni som hatar rättvisa, älskar orätt
10 och fyller Jerusalem med mord och synd av varje slag,
11 ni som tar mutor, ni präster och profeter som inte vill predika och profetera förrän ni har fått betalt. Ändå söker ni ställa er in hos Herren och säga: Allt är väl, Herren är ibland oss och ingenting kan skada oss.
12 Det är på grund av er som Jerusalem ska plöjas upp som en åker och bli en hög med sten, och bergstoppen där templet står täckas av skog.
Herren ska styra landet
4 Men i de yttersta dagarna ska berget där templet står bli det mest berömda av alla berg i hela världen och äras av alla folk. Man ska komma dit på pilgrimsresor från hela världen.
2 Kom, låt oss besöka Herrens berg och se Israels Guds tempel, ska man säga till varandra. Han ska tala om för oss vad han vill, och vi ska göra det. På den tiden ska hela världen styras av Herren från Jerusalem. Därifrån ska han låta sina lagar och befallningar gå ut.
3 Han ska döma mellan folken och ge befallningar åt mäktiga nationer långt borta. De ska göra om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Länder ska inte längre ligga i krig med varandra. Det ska råda frid över hela världen, och man ska inte ens ha någon krigsberedskap.
4 Var och en ska leva i sitt eget hus i lugn och ro, för det ska inte finnas något att vara rädd för. Herren själv har lovat detta.
5 Därför vill vi alltid följa Herren, vår Gud, även om alla folk runt omkring oss tillber avgudar!
6 På den dagen säger Herren att han ska föra tillbaka sitt plågade folk.
7 Han ska göra dem starka igen i sitt eget land. De ska bli ett mäktigt folk, och Herren ska regera från berget Sion för all framtid.
8 Jerusalem ska återfå sin kungliga makt och härlighet, och allt ska bli som det en gång var.
9 Men varför ropar du nu så högt av förtvivlan? Var finns nu din kung? Han är död! Var finns nu dina rådgivare? Alla är borta! Smärta har drabbat dig som när en kvinna föder barn.
10 Jämra dig i dina fruktansvärda plågor, Sions folk, för du måste lämna den här staden och bo ute på fälten! Du ska sändas långt bort till Babylon i landsflykt. Men där ska jag rädda dig och befria dig ur fiendens grepp.
11 Många folk har samlat sig mot dig och ropar på ditt blod. De är ivriga att få förgöra dig.
12 Men de förstår inte Herrens tankar och känner inte till hans planer, för den tid ska komma när Herren ska samla sitt folks fiender som kärvar på en tröskplats,
13 och de ska vara hjälplösa inför Israel. Res dig upp och tröska, Israel! Jag ska ge dig horn av järn och klövar av koppar så att du kan trampa sönder många folk. Deras rikedomar ska du ge som offer åt Herren, hela jordens Herre.
En kung ska födas i Betlehem
5 Mobilisera armén! Fienden har börjat belägra Jerusalem och kommer att förolämpa Israels kung.
2 Betlehem Efrata! Fastän du är en oansenlig stad i Judeen ska du bli födelseort för min kung, den evige.
3 Gud ska överlämna sitt folk till dess fiender, och landet ska vara övergivet ända tills Israel liksom föds på nytt, då de som fortfarande lever i landsflykt slutligen ska förena sig med sina bröder i det land som är deras eget.
4 Då ska Messias träda fram och vaka över sin hjord med den kraft Herren ger och med Herrens namns myndighet. Hans folk ska leva i lugn och ro, för han ska bli högt ärad över hela världen.
5 Han ska vara vår frid. Och när assyrierna invaderar landet och tränger in i våra palats ska många mäktiga furstar försvara oss.
6 De ska härska över Assyrien med dragna svärd och tåga in genom portarna till Nimrods land. På så sätt ska han befria oss från assyrierna när de anfaller vårt land.
7 Då ska nationen Israel vara för hela världen som frisk dagg och efterlängtat regn.
8 Ja, Israel ska vara starkt, och andra folk ska stå hjälplösa inför det som får inför ett lejon.
9 Israel ska besegra alla sina motståndare och utrota alla sina fiender.
10 Den dagen, säger Herren, ska jag förstöra alla de vapen du litar till
11 och riva ner alla murar och förstöra dina städers försvarsverk.
12 Jag ska göra slut på all trolldom bland er, så att det inte längre finns några spåmän eller spåkvinnor att fråga om råd,
13 och jag ska riva ner alla avgudabilder. Aldrig mer ska ni tillbe någonting som ni själva har gjort.
14 Jag ska avskaffa alla hednaaltaren som finns kvar hos er och förstöra de städer där era avgudatempel finns.
15 Min hämnd ska drabba alla de folk som vägrar att lyda mig.
Folket anklagas
6 Hör vad Herren säger till sitt folk:Stå upp och lägg fram din sak inför mig! Låt bergen och höjderna vara vittnen till din anklagelse!
2 Ja, lyssna ni berg till Herren! Han anklagar sitt folk Israel och ska dra det inför rätta.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort, eftersom ni vänder er bort från mig? Tala om för mig varför det är slut på ert tålamod! Svara mig!
4 Det var jag som förde er ut ur Egypten, lät er slippa slaveriets bojor och gav er Mose, Aron och Mirjam till hjälp.
5 Kommer ni inte ihåg, mina barn, hur Balak, kungen i Moab, försökte besegra er genom förbannelsen från Bileam, Beors son, men hur jag fick honom att välsigna er i stället? Det är sådan barmhärtighet jag har visat er gång på gång. Kommer ni inte alls ihåg vad som hände vid Sittim och Gilgal och hur jag välsignade er där?
6 Hur ska vi kunna ställa till rätta vad vi har gjort? frågar ni. Ska vi komma fram inför Herren med brännoffer och årsgamla kalvar? Nej!
7 Även om ni offrade tusentals baggar och floder av olivolja, skulle det behaga honom? Skulle han bli nöjd då? Om ni offrade era äldsta barn, skulle det göra honom glad? Skulle han då förlåta er synd? Naturligtvis inte!
8 Nej, han har talat om för er vad det är han vill: att ni gör det som är rätt och barmhärtigt och vandrar i ödmjukhet inför Gud.
9 Herren ropar till Jerusalem. Förståndig är den som lyssnar! De arméer som ska förstöra staden är på väg! Herren har sänt dem.
10 Era synder är så många. Ska ni aldrig sluta att göra er rika på andras bekostnad? De ogudaktigas hem är fulla av stulna skatter och falska vågar.
11 Ska jag acceptera alla dessa köpmän som fifflar med sina vågar, vikter och mått? Hur skulle Gud kunna vara rättfärdig om han tillät detta?
12 Era rika män har vunnit sin rikedom genom utpressning och grymhet, och man har blivit så vana vid lögner att man inte längre kan tala sanning!
13 Därför måste jag straffa er! Ni måste straffas för all er synd.
14 Ni ska äta utan att bli mätta och ständigt gå hungriga. Hur ni än försöker spara pengar ska det inte lyckas, och det lilla ni får ihop ska jag låta era fiender ta hand om.
15 Ni ska så men inte skörda. Ni ska pressa olja ur oliver, men åt er själva blir det inget över. Ni ska pressa druvor, men inte få dricka vinet från dem.
16 De enda bud ni följer är kung Omris stadgar, och hans son kung Ahab är ert enda föredöme! Därför ska jag låta er bli ett avskräckande exempel på hur jag handlar med den olydige. Jag ska förgöra er. Jag ska göra er till åtlöje för hela världen, och alla som ser er ska hånle.
Landet ska byggas upp igen
1-2 Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.
3 De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.
4 Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.
5 Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!
6 Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.
8 Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.
9 Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.
10 Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: Var är nu din Gud? Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.
11 Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.
12 Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.
13 Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.
14 Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.
15 Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.
16 Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.
17 De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.
18 Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.
19 Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.
20 Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!
Herren ska döma Nineve
1 Det här är den syn som Gud gav Nahum i Elkos, beträffande domen över Nineve:
2 Gud vakar omsorgsfullt över dem han älskar. Därför hämnas han på alla som skadar dem han älskar, och han utrotar deras fiender.
3 Det tar lång tid innan han blir arg, men när han blir det är hans styrka enorm, och han ser inte mellan fingrarna med synden. Då går han fram som en storm, och molnen är dammet efter hans fötter.
4 På hans befallning blir hav och floder torr mark. Basans och Karmels grönskande ängar vissnar och Libanons blomning tar slut.
5 Bergen skakar, och höjderna smälter i hans närhet. Jorden går under och människorna förgås.
6 Vem kan bestå inför en sådan Gud? Hans vrede bränner som en eld, och klipporna spricker sönder av hettan.
7 Men Herren är god. I svårigheter får vi gå till honom! Han tar sig an alla dem som litar på honom.
8 Men sina fiender sköljer han bort som i en väldig flod, och han ska göra slut på Nineve. Ja, han förföljer sina fiender ända in i mörkret.
Herren ska rädda Juda
9 Varför tvivlar ni på Herren? Han ska göra slut på sina fiender i ett enda slag, och vad de än tänker ut mot honom behöver han inte slå två gånger.
10 Han kastar dem i elden som törnen. De brinner som halm.
11 Nineve har gjort uppror mot Herren,
12 men Herren är inte rädd för någon härskare! Även om hans armé inte går att räkna, ska den bli besegrad, säger Herren.O mitt folk, jag har straffat dig tillräckligt.
13 Nu ska jag slita sönder dina kedjor och befria dig från ditt slaveri under den assyriske kungen.
14 Och till kungen i Nineve säger Herren: På min befallning ska det bli ett slut på din regeringstid. Dina söner ska inte efterträda dig på tronen, och jag ska riva ner dina tempel och förstöra dina gudar, och du ska begravas, för du stinker av synd!
15 Se hur budbärarna kommer springande nerför bergen med goda nyheter: Inkräktarna har utplånats, och vi är trygga! Juda, nu måste du fira och ordna med en tacksägelsehögtid och prisa Herren. Fienden från Nineve ska aldrig komma tillbaka. Han är för alltid borta ur bilden och kommer inte att visa sig igen.
Nineve ska falla
2 Nineve, det är slut med dig! Du är redan omringad av fiendearméer. Låt stridssignalen ljuda! Besätt befästningsvallarna! Var beredd på att fienden när som helst kan gå till anfall!
2 Det land som tillhör Guds folk ligger öde och tomt efter förstörelsen, men Herren ska än en gång återställa det!
3 Sköldar och soldater lyser röda som scharlakan i solen! Anfallet börjar! Stridsvagnarna glänser, dragna av sina hästar!
4 Vagnar far fram utmed gatorna och över torgen som lysande facklor.
5 Kungen känner sina officerare. Men de har förlorat sitt lugn och springer till murarna för att förstärka försvaret.
6 Det är för sent! Dammluckorna har gett efter! Fienden har kommit in i staden, och i palatset råder fullkomlig panik!
7 Domen över Nineve verkställs. Dess invånare förs bort och staden plundras. Gråtande tempeltärnor slår sig för bröstet och beklagar sitt öde.
8 Nineve läcker som ett såll. Försvararna flyr och överger henne, och hon kan inte hindra dem. Stanna, stanna, ropar hon, men de fortsätter sin flykt.
9 Silver, guld och alla andra skatter förs bort som krigsbyte,
10 och snart är staden tömd på allt av värde. Ångesten griper omkring sig. Med skälvande knän och bleka i ansiktet står man där tillintetgjord av skräck.
11 Var finns nu det stora Nineve, nationernas lejon, staden som representerade mod och styrka, och där alla, både ung och gammal, kunde leva utan fruktan?
12 Nineve, som en gång var ett sådant mäktigt lejon! Du krossade dina fiender för att ge barn och kvinnor mat och fyllde staden och husen med mängder av krigsbyte och slavar.
13 Men nu har Herren, den Allsmäktige, vänt sig mot dig. Han förstör dina vapen. Dina vagnar står stilla och kan inte användas. Dina unga ligger döda. Aldrig mer ska du föra hem slavar från besegrade länder, och aldrig mer ska du regera över jorden.
Nineves befolkning skingras
3 Du är dömd, Nineve, du mördarstad, så full av lögn och byte från plundringar.
2 Lyssna! Hör hur piskorna viner när stridsvagnarna rusar fram mot henne. Vagnshjulen dånar, och man hör hästarnas hovar mot gatan!
3 Kavalleriet drar fram med blixtrande svärd och glittrande spjut. De döda fyller gatorna, och överallt ligger liken i högar. Folk snavar över dem, reser sig men faller på nytt.
4 Allt detta hände därför att Nineve sålde sig till Guds fiender. Denna vackra men trolösa stad tjusade folken med sin charm, och förledde dem att tillbe falska gudar och förhäxade människor överallt.
5 Det är inte att undra på att jag är emot dig, säger Herren, härarnas Gud, och nu ska hela världen se din nakenhet och skam.
6 Jag ska låta dig gå i din egen smuts, så att alla får se hurdan du egentligen är.
7 Alla som ser dig ska rygga tillbaka av förskräckelse. Nineve ligger i ruiner, ska man säga, men ingen ska känna medlidande.
8 Skulle du vara bättre än Tebe, som låg där så tryggt vid Nilen, på alla sidor skyddat av floden?
9 Etiopien och hela Egypten var dess mäktiga allierade tillsammans med Put och Libyen.
10 Men ändå föll Tebe, och folket fördes bort som slavar. De späda barnen krossades till döds mot gatstenarna. Soldaterna drog lott om vem som skulle få de förnämsta männen som tjänare. Alla dess ledare blev bundna i kedjor.
11 Nineve ska också ragla som en drucken och gömma sig av fruktan.
12 Alla dina befästningsverk ska falla. Du ska bli slukad som ett moget fikon av dem som skakar träden vid den första skörden.
13 Dina soldater ska bli svaga och hjälplösa som kvinnor. Stadsportarna ska vara vidöppna för fienden och bommarna brännas upp.
14 Förbered dig för belägring! Fyll på vattenförråden! Förstärk försvaret! Slå tegel så att du kan laga de skadade murarna!
15 Men mitt under dina förberedelser ska elden komma över dig. Svärdet ska hugga ner dig, och fienden ska dra fram som gräshoppor och förstöra allt i sin väg. Det finns ingen möjlighet att fly.
16 I staden finns många köpmän med oerhörda rikedomar som de har roffat åt sig, men fienden ska komma och bära bort alltsammans.
17 Dina många furstar och ledare slår sig ner som en svärm gräshoppor. De gömmer sig bakom murarna så länge det är svalt, men när solen går upp och det blir varmt flyr de och försvinner.
18 Assyriens kung, dina furstar ligger döda på marken! Ditt folk är förskingrat bland bergen, och det finns inte längre någon herde som samlar dem.
19 Det finns ingen läkedom för dina sår, de är alldeles för djupa för att kunna läkas. Alla som hör om ditt öde ska klappa i händerna av glädje, för var finns den sosm inte fått lida för din grymhet?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®