Bible in 90 Days
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli förrådd, sa han, för att förbereda dem på vad som skulle hända. Och man ska döda honom, men tre dagar senare ska han återvända till livet.
32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
33 Så kom de till Kafarnaum. När de gjort sig hemmastadda i huset där de skulle bo, frågade Jesus dem: Vad pratade ni om på vägen?
34 Men de skämdes för att svara för de hade diskuterat med varandra om vem som var störst.
35 Då satte han sig ner och bad dem slå sig ner runt om och sa till dem: Den som vill vara den störste måste underordna sig andra och tjäna andra.
36 Sedan ropade han på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och lade armen om barnet och sa:
37 Den som av kärlek tar emot ett sådant barn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud själv eftersom Gud har sänt mig.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
38 Johannes, en av lärjungarna, sa en dag till honom: Mästare, vi träffade en man som använde ditt namn för att driva ut onda andar. Men vi sa till honom att inte göra det, för han tillhörde ju inte vår grupp.
39 Det skulle ni inte ha gjort! sa Jesus. Den som gör under i mitt namn kan plötsligt inte vara emot mig.
40 Den som inte är emot oss är för oss.
41 Den som ger er något för att ni tillhör Kristus, om så bara ett glas vatten att dricka, ska inte bli utan belöning.
42 Men om någon berövar dessa små deras tro på mig, ja, det skulle då vara bättre för den människan att man hängde en tung kvarnsten runt halsen på henne och kastade henne i havet.
Jesus varnar för frestelse
43-44 Om din hand är orsak till att du kommer bort från Gud, så hugg av den. Det är bättre att gå in i det eviga livet med en hand än att med alla lemmar i behåll kastas i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.
45-46 Om din fot får dig på fall, så hugg av den. Det är bättre för dig att vara handikappad för alltid än att med båda fötterna i behåll marschera mot helvetet.
47 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda i behåll och kastas i helvetets eld.
48 Där kommer plågorna aldrig att ta slut och elden aldrig att slockna.
49 Som man förbereder offerdjuren i templet med salt så måste också ni saltas med eld.
50 Salt är gott och nödvändigt så länge det verkar. Sen är det värdelöst. Se därför till att ni inte förlorar er salthalt. Och lev i fred med varandra.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
10 Sedan lämnade Jesus Kafarnaum och gick söderut mot den judiska gränsen och in i området öster om Jordan. Som vanligt samlades stora folkskaror omkring honom, och som vanligt talade han till dem om Guds rike.
2 Några fariseer kom och frågade honom: Tillåter du skilsmässa? Deras enda ärende var förstås att sätta fast honom.
3 Vad sa Mose om skilsmässa? svarade Jesus dem.
4 Han hade ingenting emot det, utan sa att allt en man behöver göra är att skriva ett skiljebrev till sin hustru. Sedan kan han skicka iväg henne.
5 Och varför sa Mose det? undrade Jesus. Jag kan tala om det för er. Det var en eftergift för att ni har så onda och hårda hjärtan.
6-7 Men från början var det inte Guds väg. Han skapade dem som man och kvinna för att de hela livet skulle leva gifta med varandra. Därför ska en man lämna sina föräldrar,
8 och han och hans fru ska förenas så att de inte längre är två människor utan en enda.
9 Och ingen människa får skilja på det som Gud har fogat samman.
10 När han senare var ensam med lärjungarna i huset ville de veta mer om detta.
11 Han sa då till dem: När en man skiljer sig från sin hustru för att gifta sig med en annan kvinna, begår han äktenskapsbrott.
12 Och om en hustru flyttar ifrån sin man och gifter om sig är det hon som begår äktenskapsbrott.
Jesus välsignar barnen
13 Några mödrar kom en dag med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14 När Jesus såg vad som hände blev han förargad på lärjungarna och sa till dem: Låt barnen komma till mig, för Guds rike tillhör dem. Och hindra dem inte.
15 Och det ska jag säga er att den som inte kommer till Gud som ett litet barn kommer helt enkelt inte in i hans rike.
16 Sedan tog han barnen i sina armar och lade händerna på deras huvuden och välsignade dem.
Jesus talar med en rik ung man
17 När han så skulle fortsätta sin väg kom en man springande och böjde knä framför honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
18 Varför kallar du mig god? frågade Jesus. Det finns bara en enda som är god, och det är Gud.
19 Och hans bud kan du: 'Du ska inte döda, inte vara otrogen mot din hustru, inte stjäla, inte ljuga, inte bedra någon och du ska respektera din far och mor.'
20 Herre, jag har aldrig någonsin brutit ett enda av dessa bud, svarade mannen.
21 Jesus fylldes av kärlek till mannen när han såg på honom. Det är bara en sak till du kan göra, sa han. Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då kommer du att få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
22 När mannen hörde det kände han sig träffad och gick bedrövad sin väg för han var mycket rik.
23 Jesus såg sig omkring och vände sig sedan till lärjungarna och sa: Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!
24 Jesus såg att lärjungarna blev förfärade när de fick höra detta och han sa därför: Ja, för människor som äger mycket är det nästan omöjligt att komma dit.
25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.
26 Hans svar gjorde lärjungarna mycket fundersamma och de frågade: Vem i hela världen kan då bli frälst?
27 Jesus såg dem i ögonen och sa sedan: Ingen människa kan själv gå dit in, men när Gud griper in kan det ske, för allt är möjligt för Gud.
28 Då började Petrus tala om allt som han och de andra lämnat bakom sig. Vi har övergett allt för att följa dig, sa han.
29 Jesus svarade: Jag försäkrar er att alla som har gett upp något, hem, egendom, bröder, systrar, mor, far eller barn, därför att de älskar mig och vill berätta de goda nyheterna för andra,
30 de ska få det tillbaka hundra gånger om redan här i tiden, men de kommer också att bli förföljda! Och dessutom ska de få evigt liv i den tillkommande världen.
31 Men många människor, som har en framskjuten ställning, kommer då inte längre att ha något inflytande. I stället kommer många obetydliga människor att då bli de främsta.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
32 De var nu på väg till Jerusalem, och Jesus gick först. Lärjungarna och alla de övriga som gick med honom kände ångest och skräck.Jesus tog dem då åt sidan och började än en gång beskriva allt som skulle hända när de kom fram till Jerusalem.
33 När vi kommer dit, sa han, så kommer Människosonen att arresteras och bli överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna. De kommer att döma mig till döden och överlämna mig till romarna.
34 De kommer att håna mig och spotta på mig och piska mig och till sist döda mig. Men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
Jesus talar om att tjäna andra
35 Då kom Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: Mästare, vi vill be dig om en sak.
36 Vad då? frågade han.
37 Vi vill sitta närmast dig när vi kommer i ditt rike, sa de. Den ene till höger och den andre till vänster om dig!
38 Men Jesus svarade dem: Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni bära det svåra lidande som väntar mig? Och kan ni ge era liv som jag måste göra?
39 Javisst, svarade de utan att tveka. Det kan vi!Då sa Jesus: Ja, ni kommer verkligen att få lida och ge era liv,
40 men trots det kan inte jag bestämma vem som en gång ska ha platserna till höger och vänster om mig. Det har Gud redan bestämt.
41 När de andra lärjungarna fick höra vad Jakob och Johannes hade bett om, blev de mycket upprörda.
42 Då kallade Jesus dem till sig och sa: Jag vet hur makthavarna här i världen förtrycker folk. Den som har makt använder den hänsynslöst.
43 Men på det viset får det inte vara bland er. Den som vill vara stor i Guds ögon måste tjäna andra.
44 Och den som vill vara den förste måste underordna sig alla andra.
45 För inte ens Människosonen är här för att låta sig tjänas, utan för att tjäna och med sitt liv befria många människor ur det ondas våld.
Jesus botar från blindhet
46 Så kom Jesus och lärjungarna till staden Jeriko.När de senare var på väg därifrån, följde en stor folkskara efter dem. Då satt en blind tiggare som hette Bartimaios, son till Timaios, vid vägkanten där Jesus gick förbi.
47 När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!
48 Håll mun! skrek folk åt honom. Men han ropade bara högre, gång på gång. Davids son, förbarma dig över mig!
49 När Jesus hörde honom stannade han på vägen och sa: Be honom komma hit! De ropade då på den blinde mannen: Vilken tur du har, sa de. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.
50 Bartimaios slängde av sig sin mantel, hoppade upp och skyndade sig fram till Jesus.
51 Vad vill du att jag ska göra? frågade Jesus.Mästare, sa den blinde Bartimaios, jag vill se!
52 Då sa Jesus till honom: Gå! Din tro har botat dig. Och med detsamma kunde den blinde mannen se, och han följde efter Jesus på vägen.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.
2 Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.
3 Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'
4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?
6 De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.
7 De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.
8 För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.
9 Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!
10 Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!
11 Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.
Jesus rensar templet
12 Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.
13 När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.
14 Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.
15 När de kom tillbaka till Jerusalem gick han in i templet och började driva ut de affärsmän som sålde offerdjur till pilgrimerna. Han välte omkull borden där man växlade pengar och stånden där man sålde duvor.
16 Han tillät inte heller att man bar varor över tempelplatsen.
17 Och han sa till dem: Ni vet vad Gud har sagt: 'Mitt tempel ska vara en böneplats för alla folk
18 När översteprästerna och de andra judiska ledarna fick höra vad han gjort, började de planera hur de bäst skulle kunna göra sig av med honom. Men deras största problem var det allt större inflytande som Jesus fick över människorna, för hans ord gjorde intryck på dem.
19 När det blev kväll lämnade Jesus och lärjungarna staden som vanligt.
Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst
20 Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!
22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet
24 Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!
25 Men när ni ber Gud om något ska ni först förlåta dem som gjort något orätt mot er, vad det än är. Då ska er Far i himlen också förlåta er era synder.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
26-28 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade: Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut affärsmännen?
29 Det ska jag säga er på ett villkor.
30 Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'
31 De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'
32 Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att göra uppror. Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.
33 Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att göra detta.
Mannen som hyrde ut sin vingård
12 Sedan började Jesus tala till folket med hjälp av bilder och sa bland annat: En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan hyrde han ut vingården till några vinodlare och reste utomlands.
2 När det blev dags att skörda skickade han en av sina män för att hämta den del av skörden som var hans.
3 Men vinodlarna tog fast mannen och slog honom och skickade honom tomhänt tillbaka.
4 Ägaren sände då en annan av sina män, men de gjorde likadant med honom. De misshandlade honom och slog honom i huvudet.
5 Den näste som han sände dödade de. Ja, alla som ägaren sände för att få ut sin del av skörden, misshandlade de eller slog ihjäl.
6 Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens ende och mycket älskade son. Han bestämde sig då för att sända iväg denne. Honom vågar de inte göra något ont, tänkte han.
7 Men när vinodlarna såg sonen komma sa de: 'Det är han som ska ta över vingården när hans far dör. Vi dödar honom, och sedan blir vingården vår!'
8 Därför grep de honom och slog ihjäl honom och slängde ut kroppen utanför muren.
9 Vad tror ni att ägaren kommer att göra när han får veta vad som har hänt? Jo, han kommer själv för att döda dem allesammans och sedan hyra ut vingården till andra.
10 Har ni inte läst den här versen i Psaltaren: 'Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten, den mest betydelsefulla stenen i hela huset!
11 Detta är Herrens verk, och man tror inte det är sant när man ser det'?
12 De judiska ledarna ville genast arrestera honom för de förstod mycket väl att det var dem han syftade på. De var de onda vinodlarna i berättelsen. Men de var samtidigt så rädda för folket att de inte vågade ge sig på honom. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Frågan om att betala skatt
13 I stället skickade de dit några fariseer och anhängare till kung Herodes för att diskutera med honom och hoppades att han skulle säga något som de kunde arrestera honom för.
14 Mästare!, sa de inställsamt. Vi vet att du inte är rädd för att hålla dig till sanningen. Du frågar inte efter vad folk tycker och tänker, utan säger oss rakt på sak hur vi ska leva efter Guds vilja. Kan du inte säga oss, om det är Guds vilja att vi ska betala skatt till den romerska staten. Ska vi göra det eller inte?
15 Jesus genomskådade deras knep och sa: Visa mig ett mynt så ska jag säga er det.
16 De gav honom ett romerskt mynt och han frågade dem: Vems bild och namn är det här? De svarade: Kejsarens.
17 Då så, sa han, ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Och de förundrade sig över vad han sa.
Frågan om uppståndelsen
18 Sedan kom några saddukeer till Jesus. Dessa människor tror inte på uppståndelsen från de döda, och de sa:
19 Herre, Mose gav oss en lag som säger att när en man dör barnlös, ska mannens bror gifta sig med änkan och skaffa söner i sin brors namn.
20-22 Det var en gång sju bröder. Den äldste gifte sig men dog, utan att lämna några barn efter sig. Den andre brodern gifte sig därför med änkan, men snart dog också han och lämnade inte heller några barn efter sig. Då gifte sig näste bror med henne och han dog också. Så pågick det tills denna kvinna hade varit gift med alla sju, utan att ha fått några barn. Till sist dog också hon.
23 Nu vill vi veta en sak: Vems fru kommer hon att bli efter uppståndelsen? Alla sju bröderna hade ju varit gifta med henne?
24 Jesus svarade: Ert problem beror på att ni inte känner Skriften och inte heller Guds kraft.
25 När de döda uppstår kommer de inte att vara gifta eller gifta sig, utan leva som änglarna i himlen.
26 Men nu till frågan om det kommer att bli någon uppståndelse: Har ni aldrig läst om Mose och hur Gud i den brinnande busken sa till honom: 'Jag är Abrahams Gud och jag är Isaks Gud och jag är Jakobs Gud.'
27 Det betyder alltså att Gud talar om dessa som levande, fastän de varit döda i hundratals år. Han skulle inte ha sagt: 'Jag är deras Gud' om sådana som inte existerar! Ni har fullständigt kommit på villovägar när det gäller uppståndelsen från de döda.
Frågan om det viktigaste budet
28 En av lagexperterna som stod där och lyssnade till diskussionen var imponerad av det svar Jesus hade gett, och därför frågade han: Vilket är det viktigaste av alla buden?
29 Jesus svarade: Det som säger: 'Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende, sanne Guden.
30 Du ska använda all din kraft till att älska honom, och du ska tjäna honom av hela ditt hjärta och med ditt liv och alla dina tankar.'
31 Lika viktigt är det andra budet: 'Älska dina medmänniskor lika mycket som dig själv!' Inga andra bud är mer livsviktiga än dessa två.
32 Lagexperten svarade: Herre, du har sagt ett sant ord när du säger att det bara finns en Gud och ingen annan.
33 Och jag förstår att detta att älska Gud av hela sitt hjärta och av all sin kraft och av hela sitt förstånd, och att älska sina medmänniskor som sig själv, det är större och viktigare än alla slags offer på altaret i templet.
34 När Jesus hörde mannens kloka svar sa han: Du är inte långt borta från Guds rike. Och efter detta vågade ingen annan komma med några fler frågor.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
35 När Jesus senare undervisade folket inne på tempelområdet, frågade han dem:Varför påstår era religiösa ledare att Messias måste vara en ättling till kung David?
36 David har ju själv sagt, ledd av den helige Ande: 'Gud sa till min herre: Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt alla dina fiender under dina fötter.'
37 Eftersom David kallar honom sin herre, hur kan han då vara hans son?
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
Hans sätt att argumentera tilltalade folk, och de lyssnade därför ivrigt till honom,38 och han fortsatte sin undervisning:Akta er för lagexperterna! De älskar att gå klädda som förnäma och lärda män och väntar sig att alla ska buga sig för dem när de går över torgen.
39 Vid gudstjänsterna i synagogorna sitter de på de främsta platserna, och vid festmiddagarna slår de sig gärna ner på hedersplatserna.
40 Men fulla av habegär lurar de av hjälplösa änkor deras hus. För att sedan skyla över vilka samvetslösa människor de är, låtsas de vara gudfruktiga genom att be långa böner offentligt. Därför kommer också Gud att straffa dem desto hårdare.
En fattig änka ger allt hon har
41 Sedan gick han fram till kollektkistorna i templet och satte sig ner och tittade på när folk kom och lade sina pengar i dem. Några som var rika lade dit stora summor.
42 Men så kom en fattig änka och lade dit två femöringar.
43 Då kallade han på lärjungarna och sa: Den här fattiga änkan gav mer än alla rika män tillsammans,
44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd, medan hon gav sin sista femöring.
Jesus talar om framtiden
13 När han senare samma dag lämnade templet sa en av hans lärjungar full av beundran: Mästare, titta vilka enorma byggnader! Och vilka fantastiska stenmurar.
2 Jesus svarade: Ja, titta riktigt ordentligt på dem, för inte en enda sten ska lämnas kvar ovanpå den andra, utan allt ska jämnas med marken.
3-4 När han senare satt på Oljebergets sluttning, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: När ska allt detta ske? Kan man märka när tiden är inne?
5 Jesus gav ett ganska ingående svar: Se upp så ingen vilseleder er, sa han,
6 för många ska komma och säga att de är er Messias, men de ska leda många vilse.
7 Och det kommer att bli väpnade konflikter både här och i andra länder. Men var inte rädda. Det betyder inte att slutet är inne.
8 Nationer och maktblock kommer att förklara krig mot varandra, och det kommer att bli jordbävningar på många platser och hungersnöd. Men det är bara början till slutet. Det är som de första värkarna hos en kvinna som ska föda barn.
9 När allt detta börjar hända ska ni vara på er vakt, för då är ni i stor fara! Man ska ställa er inför rätta, och ni ska bli slagna i synagogorna och anklagade inför dem som har makten här i världen, därför att ni är mina efterföljare. Då har ni ert tillfälle att berätta för dem om de goda nyheterna,
10 för de goda nyheterna måste bli kända i alla länder innan de sista dagarna kommer.
11 Men när ni blir arresterade och ställs inför domstolar ska ni inte oroa er för vad ni ska säga till ert försvar. I rätt ögonblick ska Gud ge er de rätta orden. Det är inte ni som ska tala då utan den helige Ande.
12 Bröder kommer att förråda och utlämna varandra till att dödas. Föräldrar kommer att förråda sina egna barn, och barnen kommer att anklaga sina föräldrar för att få dem dömda till döden.
13 Och alla kommer att hata er därför att ni tillhör mig. Men alla som håller ut till slutet, utan att förneka mig, kommer att bli frälsta.
14 När ni ser 'den avskyvärda avgudabilden' stå i templet, då ska alla som befinner sig i Judeen fly upp i bergen. (Du som läser detta, tänk på vad det innebär.)
15-16 Om ni befinner er utomhus så gå inte tillbaka in i husen för att hämta något. Och om ni är ute på fälten så rusa inte hem för att hämta kläder.
17 Stackars kvinnor som då är gravida, och de mödrar som ammar sina barn.
18 Be därför att ni inte behöver fly på vintern.
19 Denna nödtid kommer att bli så fasansfull att dess like inte funnits sedan Gud skapade världen och inte heller kommer att finnas.
20 Och om inte Herren grep in och förkortade denna nödtid, skulle inte en enda människa överleva. Men för sina utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Jesus talar om sin återkomst
21 Och om sedan någon säger till er: 'Här är Messias' eller 'Där är han
22 För många ska framträda som världsfrälsare, och falska profeter ska det finnas gott om. De ska göra märkliga under, för att om möjligt föra Guds egna barn bakom ljuset.
23 Var på er vakt! Jag har varnat er i förväg!
24 När denna tid av skräck är över kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa.
25 Stjärnorna ska falla från himlen, och universum kommer att skakas i sina grundvalar.
26 Sedan ska alla människor se Människosonen komma bland molnen i stor makt och ära.
27 Och han ska sända ut änglarna för att samla ihop sina utvalda från världens alla hörn.
28 Ni kan lära er något av fikonträdet. När dess knoppar blir mjuka och löven börjar spricka ut, vet ni att våren har kommit.
29 Och så snart ni ser allt detta hända då kan ni vara förvissade om att min återkomst är nära. Jag står då redan vid dörren.
30 Ja, detta är vad som ska hända strax före tidens slut.
31 Himmel och jord ska försvinna, men mina ord gäller i alla tider och består i evighet.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
32 Men ingen, inte ens änglarna i himlen - och inte ens jag själv - vet dagen eller stunden när detta ska hända. Bara Fadern vet det.
33 Och eftersom ni inte vet när tiden är inne, så var beredda och håll er vakna.
34 Det är med min återkomst som när en man reser utomlands. Innan han far så överlåter han ansvaret till husfolket, och var och en får sin uppgift. Till portvakten säger han att han ska vara på sin vakt.
35-37 Håll verkligen utkik! För ni vet inte när husets herre kommer tillbaka, om det blir på kvällen, vid midnatt, en tidig morgon eller i skymningen. Jag vill inte hitta er sovande. Det jag säger er gäller också alla andra människor. Håll er vakna inför min återkomst!
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
14 Två dagar senare började påskfirandet - en årlig festvecka då judarna helt avstår från att äta bröd som bakats med jäst. Översteprästerna och de andra judiska ledarna sökte fortfarande efter ett tillfälle att i hemlighet arrestera Jesus och döda honom.
2 Men vi kan inte göra det under festdagarna, sa de, för då kommer det att bli oroligheter.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3 Under tiden var Jesus i Betania, i Simon den leprasjukes hus. Under kvällsmåltiden kom en kvinna dit med en flaska fylld med välluktande och dyrbar olja. Hon bröt sönder flaskan och hällde oljan över hans huvud.
4-5 Några av gästerna vid bordet förargade sig över detta 'slöseri
6 Men Jesus sa: Lämna henne i fred! Varför kritiserar ni henne? Det hon har gjort mot mig är rätt och riktigt.
7 Fattiga, som verkligen behöver er hjälp, kommer det alltid att finnas ibland er. Dem kan ni hjälpa när ni vill. Men jag däremot kommer inte att vara här länge till.
8 Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.
9 Och jag kan försäkra er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas, där kommer man också att tala om denna kvinna och vad hon gjorde.
Judas går med på att förråda Jesus
10 Då gick Judas Iskariot, en av hans lärjungar, till översteprästerna för att förråda Jesus.
11 När översteprästerna hörde varför han hade kommit blev de ivriga och glada och lovade honom pengar. Och han började från och med nu att söka efter lämplig tid och plats för att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
12 På första dagen i påskfirandet, den dag då lammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus var han hade tänkt sig att de skulle äta den traditionella påskmåltiden.
13 Han sände då två av dem till Jerusalem för att ordna med måltiden.När ni kommer dit, sa han till dem, kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.
14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare skickade hit oss för att se på det rum, som du har gjort i ordning åt oss och där vi ska äta påskmåltiden i kväll.'
15 Han kommer att visa er till ett stort rum en trappa upp där det är dukat. Laga till vår måltid där.
16 De två lärjungarna gick då i förväg till staden och fann allt vara som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
17 På kvällen kom Jesus dit med de andra lärjungarna.
18 Medan de åt sa Jesus till dem: Jag har något allvarligt att säga er. En av er kommer att förråda mig, en av er som nu äter här vid bordet.
19 Alla blev bestörta och såg på varandra, och en efter en frågade de Jesus: Är det jag?
20 Han svarade: Det är en av er tolv, en som doppar sitt brödstycke i samma skål som jag.
21 Människosonen måste nämligen dö, precis som profeterna för länge sedan sagt, men stackars den som förråder mig! Det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född!
22 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och bad Gud välsigna det. Sedan bröt han det i bitar och gav åt dem och sa: Ät detta. Det är min kropp.
23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud för den och gav den till lärjungarna, och alla drack ur den.
24 Och han sa till dem: Detta är mitt blod, som ges ut för många och bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor.
25 Jag försäkrar er att jag från och med nu inte kommer att dricka vin förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26 Sedan de sjungit en lovsång tillsammans gick de ut till Oljeberget.
27 Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'
28 Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.
29 Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!
30 Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.
31 Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.
Jesus ber i Getsemane
32 De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.
33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.
34 Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.
35 Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.
36 Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
37 Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?
38 Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.
39 Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.
42 Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
53 De förde nu Jesus till översteprästens hus, där översteprästerna och många andra judiska ledare snart samlades.
54 Petrus följde efter på avstånd och kom in på gården till översteprästens palats. Där satte han sig ner vid elden bland tjänarna.
55 Inne i huset försökte översteprästerna och hela den judiska högsta domstolen hitta en anklagelse som skulle vara tillräcklig för att döma Jesus till döden. Men de fann ingen.
56 Många vittnade falskt, men de motsa varandra hela tiden.
57 Till sist förklarade några män:
58 Vi har hört denne Jesus påstå: 'Jag ska riva ner detta tempel, som byggts av människor, och på tre dagar ska jag bygga upp ett annat utan någon hjälp av människor!'
59 Men inte heller på denna punkt stämde deras berättelser överens!
60 Då reste sig översteprästen upp inför domstolen och sa till Jesus: Vad svarar du på det? Har du sagt det eller inte?
61 Men Jesus teg.Då frågade översteprästen honom: Är du Messias, Guds Son?
62 Ja, det är jag, svarade Jesus, och du ska få se Människosonen sitta på Guds högra sida och återvända till jorden på himlens skyar.
63-64 Då rev översteprästen sönder sina kläder och skrek: Det räcker. Vi behöver inga fler vittnen. Ni har själva hört hans hädelse. Vad röstar ni för? Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.
65 Sedan började några som stod där att spotta på honom, och de band för hans ögon så att han inte kunde se och började slå honom i ansiktet med knytnävarna.Profetera nu och säg vem det var som slog dig den här gången, hånade de honom. Till och med vakterna använde knytnävarna mot honom när de ledde bort honom.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67 Under tiden väntade Petrus på gårdsplanen. En av tjänsteflickorna, som arbetade hos översteprästen, lade märke till Petrus, som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett ögonblick på honom och sa sedan: Du var också tillsammans med Jesus, nasarén!
68 Petrus nekade till det: Jag vet inte vad du talar om! utbrast han och gick bort till andra sidan av gårdsplanen. Just då gol tuppen.
69 Flickan såg honom stå där och sa då högt till de andra: Där är han! Han är en lärjunge till Jesus!
70 Men Petrus nekade ännu en gång.Lite senare sa några andra, som stod runt elden, till Petrus: Visst är du en av hans vänner? Man hör på dig att du kommer från Galileen.
71 Då började han svära och förbanna: Jag känner inte den där karln, som ni talar om! skrek han.
72 Just då gol tuppen för andra gången, och i samma ögonblick for Jesu ord genom Petrus hjärna: Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger. Och han började gråta.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
12 Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?
13 Korsfäst honom! ropade de tillbaka.
14 Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!
15 Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.
Romerska soldater hånar Jesus
16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.
18 Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.
19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.
20 När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
21 På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Jesus dör på korset
33 Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.
34 Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?
35 Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.
36 En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.
37 Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.
38 Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.
39 När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!
40 Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.
41 De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.
Jesus begravs
42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.
44 Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.
45 Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.
46 Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,
47 och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.
Jesus uppstår från de döda
16 Nästa kväll, när sabbaten var över, gick Maria Magdalena, Salome och Maria, Jakobs mor, och köpte välluktande kryddor att smörja den döde med.
2 Tidigt på söndagsmorgonen just innan soluppgången gick de ut till graven.
3 På vägen dit pratade de om hur de skulle kunna rulla undan stenen framför ingången.
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket tung, redan var bortrullad och graven öppen.
5 Då gick de in, och där på högra sidan satt en ung man klädd i vitt. Kvinnorna blev förskräckta.
6 Men den unge mannen sa: Var inte rädda. Söker ni Jesus från Nasaret som blev korsfäst? Han är inte här, han har återvänt till livet! Titta, där låg hans kropp.
7 Gå nu och säg till lärjungarna, och särskilt till Petrus, att Jesus ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, precis som han sa till dem innan han dog.
8 Så snart kvinnorna kommit ut ur graven sprang de därifrån så fort de kunde. De var chockade och darrade i hela kroppen, och de vågade inte berätta för någon vad de varit med om.
Jesus visar sig för Maria Magdalena
9 Det var tidigt på söndagsmorgonen som Jesus kom tillbaka till livet, och den första person som såg honom var Maria Magdalena, den kvinna som han hade befriat från sju onda andar.
10-11 Hon gick till de gråtande och sörjande lärjungarna och sa: Han lever! Jag har själv sett honom! Men de trodde henne inte.
Jesus visar sig för två män på vandring
12 Senare på dagen visade sig Jesus för två män, som var på väg från Jerusalem ut till en by på landsbygden.De kände inte igen honom först, för hans utseende hade förändrats.
13 När de till slut förstod vem det var, skyndade de sig tillbaka till Jerusalem för att berätta det för de andra, men ingen trodde på dem.
Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna
14 Lite senare visade han sig för de elva lärjungarna när de åt tillsammans. Han gick då tillrätta med dem för deras otro, och för att de så envist vägrade att tro på dem som hade sett honom, sedan han uppstått från de döda.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
15 Sedan sa han till dem: Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för alla människor.
16 De som tror och blir döpta ska bli frälsta. Men de som vägrar att tro ska bli dömda.
17 Omkring dem som tror på mig ska det ske under. I mitt namn ska de driva ut onda andar, och de ska tala nya språk.
18 De ska till och med utan risk kunna handskas med ormar, och om de dricker något gift, så ska det inte skada dem, och de ska lägga händerna på de sjuka och bota dem.
Jesus far upp till himlen
19 När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Och lärjungarna gick ut överallt och predikade de goda nyheterna, och Herren var med dem och bekräftade vad de sa genom de under som följde.
Anledningen till Lukas berättelse
1-2 Käre Theofilos! Det har redan skrivits en hel del om Jesu liv, som bygger på de berättelser vi har från de första lärjungarna och andra ögonvittnen.
3 Men jag tycker att det skulle vara värdefullt att gå igenom allt detta ända från början. Efter en grundlig granskning skickar jag denna sammanfattning till dig,
4 för att du ska kunna känna dig säker på att alla de upplysningar du fått är tillförlitliga.
En ängel lovar Sakarias att Johannes ska födas
5 Berättelsen börjar med en judisk präst, Sakarias, som levde när Herodes var kung i Judeen. Sakarias tillhörde Avias avdelning av tempelprästerna. Både han och hans fru Elisabet hörde till Arons släkt, varifrån Israels präster kom.
6 Sakarias och Elisabet var gudfruktiga människor och noga med att följa alla Guds bud både till anda och bokstav.
7 Men de hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.
8-9 En dag, när Sakarias avdelning var i tjänst i templet, utföll den sedvanliga lottningen så att han fick uppdraget att gå in i den inre delen av templet och tända rökelsen inför Herren.
10 Under tiden stod många människor utanför på tempelgården och bad som de alltid gjorde under den del av gudstjänsten när man bar fram rökoffret.
11-12 Medan Sakarias var i helgedomen fick han plötsligt se en ängel som stod på altarets högra sida. Sakarias blev förskräckt och fruktansvärt rädd.
13 Men ängeln sa: Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att tala om för dig att Gud har hört dina böner. Din hustru Elisabet ska föda en son. Och du ska ge honom namnet Johannes.
14 Hans födelse ska göra er både glada och lyckliga, och många ska glädja sig med er.
15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han får aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld med den helige Ande, redan innan han är född.
16 Han ska få många judar att vända om till Herren, deras Gud.
17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som profeten Elia, och han ska gå före Messias och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära dem att älska Herren som deras förfäder gjorde och hjälpa dem bort från upproriskhetens väg till att göra Guds vilja.
18 Sakarias sa till ängeln: Men detta är omöjligt! Både Elisabet och jag är för gamla.
19 Då sa ängeln: Jag är Gabriel! Jag står vid Guds tron som hans tjänare. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.
20 Men eftersom du inte trodde mig, ska du nu bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För mina ord ska visa sig vara sanna när tiden är inne.
21 Under tiden väntade folket utanför på att Sakarias skulle komma ut, och man undrade varför han dröjde så länge därinne.
22 När han till slut kom, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.
23 Sakarias stannade kvar i templet under resten av sin tjänstgöringsperiod och återvände sedan hem.
24 En kort tid därefter blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan i fem månader.
25 Tänk vad god Gud är, jublade hon. Han har befriat mig från skammen att vara barnlös.
En ängel lovar Maria att Jesus ska födas
26 Månaden därpå sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.
27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef och hörde till kung Davids släkt.
28 Gabriel visade sig för henne och sa: Jag hälsar dig, du utvalda kvinna! Herren är med dig!
29 Maria blev både överraskad och rädd och förstod inte vad ängeln menade.
30 Var inte rädd, Maria, sa ängeln. Gud ska välsigna dig på ett underbart sätt!
31 Du ska snart bli med barn och föda en son som ska få namnet Jesus.
32 Han kommer att bli en mycket stor man och ska kallas Guds Son. Och Herren Gud kommer att ge honom hans förfader Davids tron.
33 Han ska härska över Israel för evigt, och det ska aldrig bli något slut på hans rike.
34 Maria frågade ängeln: Men hur kan jag få barn? Jag har inte varit tillsammans med någon man.
35 Ängeln svarade: Den helige Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt, och kallas Guds Son.
36 Din släkting Elisabet väntar också barn trots sin ålder. Hon, som man har kallat 'den barnlösa
37 För Gud håller alla sina löften!
38 Maria sa: Jag är Herrens tjänarinna. Jag vill göra som han önskar, så att hans plan kan bli verklighet. Sedan försvann ängeln.
Maria besöker Elisabet
39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria upp till den stad i Judeens berg där Sakarias bodde för att hälsa på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsningsord sparkade barnet till i henne av glädje, och hon blev fylld av helig Ande.
42 Hon blev så glad att hon ropade högt till Maria: Gud har utvalt dig framför alla andra kvinnor, och ditt barn är förutbestämt för Guds särskilda välsignelse.
43 Vilken ära för mig att min Herres mor kommer på besök.
44 I samma ögonblick som du kom in och hälsade på mig och jag hörde din röst, gick det som en stöt av glädje genom barnet i mig!
45 Du trodde att Gud skulle göra vad han har sagt, och därför har han gett dig denna underbara välsignelse.
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
56 Maria stannade hos Elisabet i omkring tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon födde en pojke.
58 Nyheten om hur god Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla blev glada.
59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med vid omskärelsen. Alla trodde att pojken skulle heta Sakarias efter sin far.
60 Men Elisabet sa: Nej, han ska heta Johannes.
61 Varför det? frågade de. Det finns ju ingen i hela släkten som heter så.
62 Och de vände sig till pojkens far och försökte tala till honom med hjälp av teckenspråk.
63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: Han ska heta Johannes.
64 I samma ögonblick kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.
65 Alla tyckte detta var mycket märkligt, och nyheten om vad som hänt spreds i hela det judeiska bergslandet.
66 Alla som hörde det tänkte på det och frågade sig: Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand är verkligen med honom på ett särskilt sätt.
67 Men hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande och profeterade:
68 Lovprisa Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.
69 Från sin tjänare Davids kungliga släkt sänder han oss en mäktig Frälsare,
70 alldeles som han lovat genom sina heliga profeter för länge sedan -
71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss.
72-73 Han har varit barmhärtig mot våra förfäder, och kommer också ihåg sitt heliga löfte till Abraham:
74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla.
75 Vi ska få vara heliga och rättfärdiga inför honom för evigt.
76 Och du, min lille son, ska kallas den store Gudens profet, för du ska bana väg för Messias.
77 Du ska visa hans folk vägen till frälsning genom syndernas förlåtelse.
78-79 Allt detta ska ske på grund av Guds kärleksfulla omsorg om oss. Han ska komma ner till oss från höjden, och bli ett ljus för alla som lever i mörker och dödsfruktan och leda oss på fridens väg.
80 Den lille Johannes älskade Gud över allting. När han blivit vuxen bodde han ute i öknen, ända till den dag han började sin offentliga verksamhet i Israel.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®