Bible in 90 Days
Varning för falska profeter
9 Mitt hjärta vill brista när jag tänker på de falska profeterna, som alla är fulla av svek. Jag vaknar upp med fruktan och raglar som drucken av vin, på grund av de heliga och fruktansvärda ord som Herren har uttalat över dem.
10 Landet är fullt av otrogna, och Guds förbannelse vilar över det. Landet ligger i sorg och betesmarkerna är uttorkade, för profeterna gör det som är ont och använder sin makt på fel sätt.
11 Prästerna är inte bättre än profeterna. Alla är ogudaktiga. Jag har sett deras usla handlingar här, i mitt tempel, säger Herren.
12 Därför kommer deras stigar att vara mörka och hala. De ska snubbla och falla i mörkret. Jag ska låta olycka komma över dem när min fruktansvärda dag kommer.
13 Jag känner till de ogudaktiga profeterna från Samaria, som profeterade i Baals namn och förledde mitt folk Israel att synda.
14 Men Jerusalems profeter är ännu värre! Det de gör är fruktansvärt. De är otrogna mot sina hustrur och lever i lögn. De uppmuntrar och smickrar dem som är ogudaktiga, i stället för att omvända dem från deras synder. Dessa profeter är lika fördärvade som folket i Sodom och Gomorra var.
15 Därför säger härskarornas Herre: Jag ska ge dem bitter mat att äta och förgiftat vatten att dricka. Det är för deras skull som ogudaktigheten uppfyller landet.
16 Detta är min varning till mitt folk, säger härskarornas Herre. Hör inte på dessa falska profeter, när de profeterar för er och inger er falskt hopp! De hittar på allt de säger. Det de säger kommer inte från mig.
17 De säger alltid till dem som föraktar mig: Bekymra er inte! Allt är väl!, och till dem som lever på det sätt de själva vill: Herren har sagt att ni ska få leva i fred!
18 Men kan ni nämna en enda av dessa profeter som lever tillräckligt nära Gud för att höra vad han säger? Har någon enda av dem verkligen lytt honom?
19 Se, Herren sänder en fruktansvärd storm för att sopa bort dessa ogudaktiga människor.
20 Herrens fruktansvärda vrede ska inte avta förrän han fullbordat det straff han utlovat. När sedan Jerusalem har fallit, kommer du att förstå vad jag menar.
21 Jag har inte sänt dessa profeter, och ändå hävdar de att det är min talan de för. Jag har inte gett dem något budskap, och ändå säger de att deras ord är mina.
22 Men mina profeter skulle ha försökt omvända mitt folk från dess onda väg.
23 Är jag en Gud som bara finns på en enda plats och inte kan se vad de håller på med?
24 Kan någon gömma sig för mig? Finns jag inte överallt i himmel och på jord?
25 Kan du tänka dig vilken dröm jag fick från Herren i natt? säger de. Sedan fortsätter de att ljuga i mitt namn.
26 Hur länge ska detta få fortsätta? Om de är profeter är de falska sådana, som hittar på allt de säger.
27 Genom att berätta om sina falska drömmar försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder gjorde när de vände sig till Baal.
28 Men låt dessa falska profeter berätta om sina drömmar, och låt mina trogna budbärare få förkunna mitt ord. Det är skillnad på halm och vete!
29 Bränner inte mitt ord som en eld? frågar Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan till grus?
30-31 Därför står jag emot dessa profeter som får sina budskap från varandra och säger: Det här budskapet är från Gud!
32 Deras uppdiktade drömmar är vanvördiga lögner, som förleder mitt folk till synd. Jag har inte sänt dem, och de har inget alls att säga mitt folk, säger Herren.
33 När någon bland folket eller någon av deras profeter eller präster frågar dig: Nå, Jeremia, vad har du för sorgliga nyheter från Herren idag? ska du svara: Sorgliga nyheter? Ni är de sorgliga nyheterna, för Herren har förkastat er!
34 Och vad beträffar de falska profeterna och prästerna och folket som skämtar om dagens sorgliga nyheter från Gud, kommer jag att straffa dem och deras familjer för att de säger så.
35 Ni kan fråga varandra: Vilket är budskapet från Herren? Vad är det han säger?
36 Men sluta upp att använda uttrycket Guds sorgliga nyheter! För det som verkligen är sorgligt är ni själva och era lögner. Ni förvränger mina ord och hittar på budskap från Herren som jag aldrig har uttalat.
37 Ni bör med all respekt fråga en profet: Vilket är Herrens budskap? Vad har han sagt till dig?
38-39 Men om ni frågar honom om dagens sorgliga nyheter från Herren, när jag har varnat er för sådana hånfulla yttranden, då ska jag, Herren Gud, göra mig kvitt den börda ni är för mig. Jag ska förkasta er från min närhet, både er och denna stad som jag gav er och era förfäder.
40 Jag ska låta er få dåligt rykte. Ert namn ska bli ökänt tiderna igenom.
Synen med fikonen
24 Sedan Nebukadnessar, kungen i Babylon, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen i Juda, till fånga och fört bort honom som slav till Babylon tillsammans med furstarna i Juda och de skickligaste yrkesmännen, snickarna och smederna, gav Herren mig den här synen. Jag fick se två korgar med fikon stå framför templet i Jerusalem.
2 I den ena korgen fanns det färska, nyskördade fikon. I den andra låg det skämda och mögliga fikon, alltför ruttna att äta.
3 Då frågade Herren: Vad är det du ser, Jeremia? Jag svarade: Fikon, några utsökta och några ruttna.
4-5 Då sa Herren: De goda fikonen representerar dem som sänts i landsflykt till Babylon.
6 Jag ska se till att de blir väl behandlade och leda dem tillbaka hit. Jag ska plantera dem och inte dra upp dem igen.
7 Jag ska ge dem hjärtan som känner mig. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska med stor glädje återvända till mig.
8 Men de ruttna fikonen representerar Sidkia, Judas kung, och hans ämbetsmän och alla andra från Jerusalem, som lämnats kvar här i landet, och dem som bor i Egypten. Jag ska behandla dem som ruttna fikon, som något fullständigt oanvändbart.
9 De ska vara motbjudande för alla folk på jorden, och de ska hånas och förbannas vart jag än tvingar dem att bege sig.
10 Jag ska låta dem drabbas av massakrer, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet Israel, som jag gav dem och deras förfäder.
Profetia om fångenskapen i Babylon
25 Det här budskapet till hela Juda kom från Herren till Jeremia under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Det var det året Nebukadnessar, kungen i Babylon, började regera:
2-3 Under de senaste tjugotre åren, från Amos son Josias trettonde regeringsår till nu, har Herren sänt mig sina budskap. Jag har troget fört dem vidare, men ingen har lyssnat.
4 Gång på gång under årens lopp har Herren sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem.
5 Varje gång har budskapet varit detsamma: Vänd om från era ogudaktiga vägar och från allt ont ni gör. Det är bara då ni kan fortsätta att bo i det här landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder.
6 Uppväck inte min vrede genom att tillbe avgudar som ni själva har gjort! Om ni är trogna mot mig ska ingen olycka drabba er.
7 Men ni vill inte höra på. Ni har gjort mig rasande med alla era avgudar. Ni har själva dragit över er all den olycka som ni ska möta.
8-9 Nu säger Herren, härskarornas Gud: Därför att ni inte lyssnat till mig ska jag samla alla arméer från norr under Nebukadnessar, kungen i Babylon, som jag har utsett till mitt redskap. Jag ska sända dem allesammans mot detta land och dess folk och mot de andra folken i er närhet, och jag ska förgöra er. Man ska se ner på er för all framtid.
10 All er glädje och alla era bröllopsfester ska jag ta ifrån er. Era hem ska stå tysta och övergivna.
11 Hela landet ska bli en öde vildmark. Alla ska bli chockerade över den förödelse som drabbat er. Israel och dess grannländer ska tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.
12 När dessa sjuttio års slaveri är slut, ska jag straffa kungen i Babylon och hans folk för deras synder. Jag ska låta kaldeernas land bli en ödemark för alltid.
13 Jag ska låta den förskräckelse som jag lovat i den här boken komma över dem, alla de straff som Jeremia sagt ska komma över folken.
14 Många folk och stora kungar ska nämligen göra kaldeerna till slavar, precis som de först gjorde mitt folk till sina slavar. Jag ska straffa dem i proportion till hur illa de har behandlat mitt folk.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
18 Jag for till Jerusalem och till Juda städer, och deras kungar och furstar drack in hans ord, så att de från den dagen blev övergivna, hatade och föremål för förbannelse, precis som de är i dag.
19-20 Jag for till Egypten, och Farao och hans ämbetsmän, furstar och folk fick dricka samma sanning ur den fruktansvärda bägaren. Samma sak gällde alla kungarna i Us och kungarna i filisteernas städer Askelon, Gasa, Ekron och vad som fanns kvar av Asdod.
21 Jag besökte edomiterna, moabiterna, ammoniterna,
22 alla kungarna i Tyrus och Sidon och kungarna på andra sidan havet.
23 Dedan, Tema, Bus och de andra hedningarna där besökte jag,
24 alla kungarna i Arabien, öknens nomadstammar och
25 alla kungarna i Simri, Elam och Medien.
26 Vidare besökte jag alla kungarna i länderna norrut, både dem som låg nära och dem som låg längre bort. Jag besökte alla kungariken i världen, ett efter ett. Slutligen drack kungen i Babylon själv från Guds vredes bägare.
27 Säg till dem: Herren, härskarornas Gud, säger: Drick ur min vredes bägare tills ni är druckna och faller omkull så att ni inte kan resa er mer. Jag sänder fruktansvärda krig över er.
28 Och om de vägrar att ta emot bägaren, ska du säga: Herren, härskarornas Gud, säger att ni måste dricka ur den! Ni kan inte fly undan.
29 Jag har börjat straffa mitt eget folk, så varför ska då ni få gå fria? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska låta kriget drabba alla folk på jorden.
30 Profetera därför mot dem! Säg till dem att Herren ska ryta mot sina egna från sitt heliga tempel i himlen och mot alla dem som bor på jorden. Han ska ropa som de som trampar vinet ur druvorna.
31 Detta domens rop ska nå de mest avlägsna trakter av jorden, för Herren anklagar alla folk, ja hela mänskligheten. Han ska straffa alla ogudaktiga.
32 Straffet ska gå från folk till folk, förklarar Herren, härskarornas Gud. En vredens väldiga vind ska fara upp från de yttersta hörnen av jorden.
33 På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp de döda kropparna för att begrava dem. De ska bli liggande som avskräde på marken.
34 Gråt och klaga, ni ogudaktiga herdar! Det är er tur att föras till slaktaren, och där ska ni falla som slaktfår.
35 Och ni ska inte hitta någon plats där ni kan gömma er. Det finns ingen möjlighet att fly.
36 Hör hur herdarna, folkets ledare, ropar i förtvivlan. Herren har fördärvat deras betesmarker.
37 De som nu lever i lugn och ro ska huggas ner och förgöras av hans vrede.
38 Han har lämnat sin håla, som ett lejon på jakt efter byte. Deras land ligger öde, härjat av starka arméer, på grund av Herrens vrede.
Jeremia en hårsmån från döden
26 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda:
2 Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra.
3 Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull.
4 Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er,
5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er,
6 då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem.
7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo?
9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?
10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång.
11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. Denne man borde dö! sa de. Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden.
12 Jeremia talade då till sitt försvar: Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga.
13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er.
14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst.
15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord.
16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.
17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där:
18 Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket:Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!'
19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?
20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia.
21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten.
22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga.
23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas.
Jeremia uppmanar till underkastelse
27 Detta budskap kom från Herren till Jeremia i början av Josias son Jojakims regeringstid i Juda:
2 Gör ett ok och spänn fast det på din nacke med läderremmar, som om det var ett ok för en oxe.
3 Skicka sedan bud till kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon genom deras ambassadörer i Jerusalem
4 och säg: Tala om för era herrar att härskarornas Herre, Israels Gud, sänder er detta budskap:
5 Genom min väldiga makt har jag skapat jorden och alla människor och djur. Allt detta ger jag till vem jag vill.
6 Därför har jag nu gett alla era länder till kung Nebukadnessar i Babylon. Han är mitt ombud. Jag har överlämnat all er boskap till honom att göra vad han vill med.
7 Alla folk ska tjäna honom och hans son och sonson tills deras tid är ute, och då ska många folk och mäktiga kungar erövra Babylon och göra dess folk till sina slavar.
8 Överlämna er till honom och tjäna honom. Ta på er Babylons ok! Jag kommer att straffa det folk som vägrar att bli dess slavar. Över det landet ska jag sända krig, hungersnöd och pest, tills Nebukadnessar har intagit det.
9 Lyssna inte på era falska profeter, spåmän, drömmare, medier och magiker, som säger att kungen i Babylon inte ska göra er till slavar.
10 De är lögnare allesammans, och om ni följer deras råd och vägrar att överlämna er till kungen i Babylon, ska jag fördriva er ur ert land och föra er till undergång långt bort i ett främmande land.
11 Men den som överlämnar sig till kungen i Babylon ska få tillåtelse att stanna kvar i sitt eget land och bruka det som tidigare.
12 Jeremia upprepade alla dessa profetior för Sidkia, kungen i Juda. Om du vill leva, ska du överlämna dig till kungen i Babylon sa han.
13 Varför envisas ni med att vilja dö, både du och ditt folk? Varför skulle du välja krig, hungersnöd och epidemier, som Herren har sagt ska komma över varje land som inte överlämnar sig till Babylons kung?
14 Hör inte på de falska profeter som ständigt försöker intala dig att kungen i Babylon inte kommer att besegra er, för de är bara lögnare.
15 Det är inte jag som har sänt dem, säger Herren, och de ljuger i mitt namn. Därför måste jag fördriva er från detta land och låta er dö, både du och alla dessa 'profeter'.
16 Jag talade gång på gång till prästerna och allt folket och sa: Herren säger: Lyssna inte till era profeter, som påstår att de guldbägare som tagits från templet snart ska återlämnas från Babylon. Det är lögn alltsammans.
17 Hör inte på dem! Kapitulera för kungen i Babylon, så får ni leva, annars blir hela staden fördärvad.
18 Om de verkligen är Herrens profeter, kan de be till Herren, härskarornas Gud, så att de guldkärl som ännu finns kvar här i templet och de som finns i palatset hos kungen i Juda och i palatsen i Jerusalem inte ska bli bortförda till Babylon tillsammans med er!
19-21 Herren, härskarornas Gud, säger nämligen:Kopparpelarna som står framför templet, det stora kopparkaret på tempelgården, metallställningen och alla de andra tillbehören i templet som lämnades kvar här när Nebukadnessar, kungen i Babylon, förde bort alla betydelsefulla personer i Juda och Jerusalem till Babylon tillsammans med Jojakims son Jekonja, kungen i Juda,
22 ja, de ska föras bort till Babylon och bli kvar där tills jag sänder tillbaka dem igen. Jag ska nämligen låta dem återvända hit till Jerusalem.
Jeremia tillrättavisar en falsk profet
28 En dag i femte månaden samma år, Sidkias fjärde regeringsår i Juda, kom Hananja, Assurs son, en falsk profet från Gibeon, och talade öppet till mig i templet medan prästerna och folket lyssnade. Han sa:
2 Herren, härskarornas Gud, förklarar: Jag har lyft av den babyloniske kungens ok från era halsar.
3 Inom två år ska jag hämta tillbaka alla de tempelskatter som Nebukadnessar fört bort till Babylon.
4 Jag ska hämta tillbaka kung Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, och alla de övriga som är fångar i Babylon, säger Herren. Jag ska verkligen lyfta av det ok som kungen i Babylon lagt på er.
5 Då sa Jeremia till Hananja inför prästerna och allt folket:
6 Amen. Måtte din profetia slå in! Jag hoppas att Herren ska göra allt du säger och hämta tillbaka alla skatter till templet och alla våra kära från Babylon.
7 Men lyssna nu till de ord jag talar till dig i alla dessa människors närvaro.
8 De gamla profeter som var före dig och mig talade mot många folk och varnade alltid för krig, hungersnöd och pest.
9 En profet som förutsäger fred har det emot sig, att man först när hans budskap slår in kan veta att han verkligen är från Herren.
10 Då tog Hananja, den falske profeten, oket från Jeremias hals och bröt sönder det.
11 Hananja talade än en gång till folket som han samlat: Herren har lovat att han inom två år ska befria alla folk som nu är i slaveri under kung Nebukadnessar i Babylon. När han sagt detta gick Jeremia därifrån.
12 Strax därefter gav Herren detta budskap till Jeremia:
13 Gå och tala om för Hananja vad Herren säger: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe ska detta folk få ett värre ok över sig.
14 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag har lagt ett ok av järn på dem och tvingat dem in i slaveri under Nebukadnessar, kungen i Babylon. Ingenting kommer att förändra denna befallning. Ja, jag ska till och med ge honom makt över markens djur.
15 Sedan sa Jeremia till Hananja, den falske profeten: Lyssna nu, Hananja! Herren har inte sänt dig, men folket tror på dina lögner.
16 Därför säger Herren att du måste dö. Redan i år kommer du att dö, eftersom du har predikat uppror mot Herren.
17 Och mycket riktigt, två månader senare dog Hananja.
Jeremia varnar för falska profeter
1-2 När kung Jekonja och drottningmodern, hovmännen, officerarna från de olika stammarna och hantverkarna hade blivit bortförda till Babylon av Nebukadnessar, skrev Jeremia ett brev från Jerusalem till de judiska äldste, prästerna, profeterna och till allt folket.
3 Han skickade brevet med Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när de for till Babylon som kung Sidkias ambassadörer hos Nebukadnessar. Så här stod det i brevet:
4 Herren, härskarornas Gud, sänder detta budskap till alla fångar från Jerusalem, som han har låtit föra bort till Babylon:
5 Bygg hus och ställ in er på att stanna! Plantera vingårdar, för ni kommer att vara där många år.
6 Gift er och skaffa barn och se till att de sedan gifter sig, så att ni får många barnbarn. Föröka er! Se till att ni inte blir färre!
7 Arbeta för fred och framgång i Babylon. Be för landet. Om Babylon har fred så har ni det också.
8 Herren, härskarornas Gud, säger: Låt inte lura er av de falska profeter och medier som finns bland er. Hör inte på alla de drömmar de har,
9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.
10 Sanningen är denna: Ni kommer att få stanna en mansålder i Babylon. Men sedan ska jag leda er hem igen, som jag har lovat.
11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är goda planer och inte onda, för jag vill ge er en framtid och ett hopp.
12 När ni ber ska jag lyssna.
13 Ni ska finna mig när ni söker mig, om ni verkligen gör det uppriktigt och allvarligt.
14 Ja, säger Herren, jag ska låta er finna mig, och jag ska göra slut på ert slaveri, upprätta er på nytt och samla er från alla de länder jag spred ut er till. Jag ska leda er tillbaka hem igen till ert eget land.
15 Men därför att ni har accepterat de falska profeterna bland er och säger att Herren har sänt dem,
16-17 kommer jag nu att låta krig, hungersnöd och sjukdom komma över dem som är kvar i Jerusalem. Detta ska komma över dem av era släktingar som inte blivit bortförda i landsflykt till Babylon och över den kung som nu sitter på Davids tron. De kommer att bli som ruttna fikon, odugliga att äta.
18 Jag ska sprida dem ut över världen. Bland varje folk dit jag sänder dem kommer förbannelse och hån att vila över dem,
19 därför att de vägrade att lyssna till mig, fastän jag gång på gång talade till dem genom mina profeter.
20 Lyssna därför till Herrens ord, alla ni fångar borta i Babylon!
21 Herren, härskarornas Gud, säger så här om era falska profeter, om Ahab, Kolajas son, och Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profeterar lögn för er: Lyssna nu! Jag ska överlämna dem till Nebukadnessar, så att de blir offentligt avrättade.
22 Deras öde ska bli ett ordspråk. När någon vill förbanna en annan, ska han säga: Herren ska låta det gå likadant för dig som för Sidkia och Ahab, som kungen i Babylon brände levande!
23 Dessa män har nämligen gjort fruktansvärda saker bland mitt folk. De har varit otrogna med varandras hustrur och har ljugit i mitt namn. Jag vet det, för jag har sett allt de gjort, säger Herren.
24 Säg detta till drömmaren Semaja:
25 Herren, härskarornas Gud, säger: Du har sänt brev till prästen Sefanja, Maasejas son, och skickat avskrifter till alla de andra prästerna och till folket i Jerusalem.
26 Du skriver till Sefanja: Herren har utsett dig att ersätta Jojada som präst i Jerusalem. Det är din uppgift att arrestera varenda galning som påstår sig vara en profet och sätta honom i stock och halsjärn.
27 Varför har du inte gjort något åt den falske profeten Jeremia från Anatot?
28 Han har skrivit till oss här i Babylon och sagt att vår fångenskap ska bli långvarig och att vi ska bygga permanenta bostäder och planera att stanna här i många år. Han har sagt att vi ska plantera fruktträd, för vi ska bli kvar här länge och äta av deras frukt.
29 Sefanja hade visat brevet för Jeremia och läst det för honom.
30 Då gav Herren Jeremia också detta budskap:
31 Sänd ett brev till alla fångar i Babylon! Herren säger: Därför att nehelamiten Semaja har profeterat för er när jag inte sänt honom att göra det, och eftersom han har lurat er att tro dessa lögner,
32 ska jag straffa honom och hans familj. Ingen av hans ättlingar ska få se allt det goda jag har i beredskap för mitt folk, för han har lärt er att göra uppror mot Herren.
Efter straffet kommer upprättelse
30 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia:
2 Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig!
3 Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen.
4 Skriv också detta beträffande Israel och Juda:
5 Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred.
6 Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?
7 När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem,
8 för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar.
9 De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren.
10 Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er,
11 för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan.
12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår.
13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.
14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.
15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.
16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.
17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad den fördrivna och Jerusalem, platsen som ingen frågar efter.
18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.
19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.
20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?
22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.
23 Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24 Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.
Gud lovar att återupprätta Israel
31 Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk.
2 Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro.
3 Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig.
4 Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada.
5 Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar.
6 Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud.
7 Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel.
8 Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer.
9 Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son.
10 Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord.
11 Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem.
12 De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi.
13 Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem.
14 Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren.
15 Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta.
16 Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland.
17 Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren.
18 Jag har hört Israels klagan: Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud.
19 Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung.
20 Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom.
21 När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom!
23 Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!
24 Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni.
25 Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje.
26 Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27 Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel.
28 I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen.
29 Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'.
30 Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.
31 Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren.
32 Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren.
33 Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.
34 På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren.
35 Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger:
36 Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel!
37 Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull!
38-39 Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.
40 Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.
Jeremia köper mark
32 Följande budskap kom till Jeremia från Herren under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår.
2 På den tiden var Jeremia fängslad i fängelsehålan under palatset, medan den babyloniska armén belägrade Jerusalem.
3 Kung Sidkia hade satt honom där, eftersom han fortsatte att profetera om att staden skulle bli intagen av Babylons kung
4 och att kung Sidkia skulle bli tillfångatagen och bortförd av honom till Babylon för förhör och dom.
5 Han ska ta dig med sig till Babylon och sätta dig i fängelse där i många år, tills han tar itu med dig. Varför kämpar du emot? Du kommer inte att vinna! Ge i stället upp! sa Jeremia till honom gång på gång.
6-7 Då kom detta budskap från Herren till Jeremia: Din kusin Hanamel, Sallums son, kommer snart för att be dig köpa den egendom han äger i Anatot, för enligt lagen har du möjlighet att köpa den innan den bjuds ut till försäljning.
8 Hanamel kom, som Herren hade sagt att han skulle, och besökte mig i fängelset. Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för lagen ger dig förtur att köpa den, sa han. Då blev jag fullkomligt övertygad om att budskapet jag hört kommit från Herren.
9 Jag köpte alltså åkern och betalade Hanamel sjutton siklar silver.
10 Jag undertecknade köpebrevet och förseglade det inför vittnen, vägde upp silvret och betalade.
11 Sedan tog jag det förseglade köpebrevet med avtalet, och även avskriften,
12 och i närvaro av Hanamel, dem som bevittnat handlingen och fängelsevakterna överlämnade jag det till Baruk, som var son till Neria och sonson till Mahaseja.
13 Medan de alla hörde på sa jag till honom:
14 Herren, härskarornas Gud, säger: Ta både det förseglade köpebrevet och avskriften och lägg dem i en lerkruka, så att de kan bevaras länge.
15 För Herren, härskarornas Gud, säger: I framtiden kommer dessa handlingar att bli värdefulla. En dag ska folk på nytt äga mark i detta land och köpa och sälja hus, vingårdar och åkrar.
16 När jag hade lämnat dokumenten till Baruk, bad jag:
17 Herre, Herre! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt. Ingenting är för svårt för dig!
18 Du är god och barmhärtig mot tusenden, och ändå lider barnen för sina förfäders synder. Du är en stor och mäktig Gud, och Herren, härskarornas Gud, är ditt namn.
19 Du har all vishet och gör stora och väldiga under. Du ser hur alla människor lever och du belönar var och en efter hans liv och gärning.
20 Du har gjort häpnadsväckande saker i Egyptens land, sådant som man minns än i dag. Och du har fortsatt att göra stora under i Israel och över hela världen. Du har gjort ditt namn mycket berömt, och det är det än i dag.
21 Du ledde Israel ut ur Egypten med mäktiga under och med stor makt, och alla var förskräckta.
22 Du gav Israel detta land, som du lovat deras förfäder långt tidigare, ett underbart land som flyter av mjölk och honung.
23 Våra förfäder kom och intog det och bodde i det, men de vägrade att lyda dig och följa din lag. De struntade i alla dina befallningar. Det är därför som du sänt allt detta onda över dem.
24 Se hur belägringsvallar har byggts upp mot stadsmurarna och hur babylonierna kommer att besegra staden med svärd, hungersnöd och epidemier. Allting har blivit precis som du sagt, som du bestämt att det skulle bli!
25 Och ändå uppmanar du mig att köpa en åker och betala en ordentlig summa för den i vittnens närvaro, trots att staden kommer att tillhöra våra fiender.
26 Då kom det här budskapet till Jeremia:
27 Jag är Herren, hela mänsklighetens Gud. Skulle något vara för svårt för mig?
28 Jag kommer att överlämna den här staden till babylonierna och till Nebukadnessar, kungen i Babylon. Han ska inta den.
29 Babylonierna som är utanför ska komma in och tända eld på staden och bränna ner alla dessa hus, på vilkas tak man tänt rökelseoffer till Baal och hällt ut drickoffer åt andra gudar. Detta har uppväckt min vrede.
30 Israel och Juda har inte gjort något annat än ont sedan långt tillbaka i tiden. De har gjort mig rasande med alla sina ogudaktiga handlingar.
31 Alltsedan den här staden blev byggd har den inte gjort annat än retat mig, och därför har jag beslutat att utplåna den ur min åsyn.
32 Israels och Judas synder, kungarnas, officerarnas, prästernas, profeternas och folkets synder, gör mig upprörd.
33 De har vänt mig ryggen och vägrar att vända om. Dag efter dag och år efter år har jag försökt lära dem att skilja mellan rätt och orätt, men de har inte velat lyssna eller lyda.
34 De har också orenat mitt eget tempel genom sin avskyvärda avgudadyrkan.
35 De har byggt stora altaren till Baal i Hinnoms sons dal. Där har de bränt sina barn som offer till Molok. Jag har aldrig gett befallning om något sådant eller ens kunnat tänka mig något så fruktansvärt, som det som nu fått Juda att synda så svårt!
36 Ni säger att den här staden ska falla för Babylons kung genom krig, hungersnöd och sjukdom.
37 Men jag, Herren, Israels Gud, ska leda mitt folk tillbaka från alla de länder dit jag i min vrede förskingrat dem. Jag ska leda dem tillbaka till just den här staden och låta dem bo här i fred och trygghet.
38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud.
39 De ska bli ett hjärta och en själ och kommer att tillbe mig, för sitt eget och sina ättlingars bästa.
40 Jag ska upprätta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig mer överge dem, utan bara göra dem gott. Jag ska lägga ner en längtan att tillbe mig i deras hjärtan, och de ska aldrig lämna mig.
41 Jag kommer att vara glad för att jag handlar väl mot dem, och jag ska med stor glädje återplantera dem i detta land.
42 På samma sätt som jag sänt all denna förskräckelse och ondska över dem, ska jag göra allt gott som jag lovat dem.
43 Åkrar ska på nytt köpas och säljas i landet, som nu är härjat av babylonierna och som både människor och djur flytt bort från.
44 Ja, åkrarna ska än en gång köpas och säljas. Köpebrev ska undertecknas, förseglas och bevittnas, både i Benjamins land och här i Jerusalem, i Juda städer och i berglandskapet, på filisteernas slätter och även i Negev, för en dag ska jag återupprätta landets välstånd.
Herren lovar fred och välstånd
33 Medan Jeremia fortfarande satt i fängelse, sände Herren detta andra budskap till honom:
2 Herrens, himlens och jordens skapare - Herren är hans namn - säger:
3 Fråga mig så ska jag avslöja märkliga saker som kommer att hända och som du inte vet om.
4 Även om ni har rivit ner husen i staden och till och med kungens palats för att få material till förstärkning av murarna mot fiendens belägring,
5 ska babylonierna ändå ta sig in. Människorna i staden är redan så gott som döda, för jag har i min fruktansvärda vrede bestämt mig för att förgöra dem. Jag har övergett dem för all deras ondskas skull.
6 Men ändå ska den tid komma, när jag ska bota den skada Jerusalem lidit och ge staden dess välstånd och fred tillbaka.
7 Jag ska bygga upp både Juda och Israels städer på nytt, så att de blir som förut.
8 Jag ska rena dem från de synder de begått mot mig och förlåta dem.
9 Då kommer den här staden att vara en heder för mig, och den ska ge mig glädje och bli en källa till lov och ära för mig inför alla jordens folk! Folk över hela världen ska se allt det goda jag gör för mitt folk och darra av bävan!
10-11 Herren försäkrar att brudparens lyckliga röster och glädjesångerna från dem som bär fram tackoffer till Herren på nytt ska höras i detta så hårt prövade land. Folket ska sjunga: Tacka Herren, för han är god och hans nåd varar i evighet! Jag ska göra detta land lyckligare och rikare än det någonsin varit.
12 Detta land, som nu är öde och ligger övergivet av både djur och människor, ska än en gång få se herdar leda sina hjordar på grönskande betesplatser.
13 Än en gång ska deras hjordar dra fram i bergsbyarna, i städerna öster om filisteernas slättland, i Negevs alla städer, i Benjamins land, i trakten runt Jerusalem och i alla Juda städer.
14 Ja, den dagen ska komma när jag ska göra allt det goda för Israel och Juda, som jag har lovat dem, säger Herren.
15 På den tiden ska jag låta en rättfärdig gren växa upp ur Davids ätt, och han kommer att regera med rätt och rättvisa.
16 Folket i Juda och Jerusalem ska då leva i trygghet, och deras motto ska vara: Herren är vår rättfärdighet!
17 Herren lovar att från den stunden och för all framtid ska en ättling till David sitta på Israels tron.
18 Det ska alltid finnas leviter som offrar brännoffer och spisoffer och slaktoffer till Herren.
19 Sedan fick Jeremia detta budskap från Herren:
20-21 Inte förrän ni kan bryta mitt förbund med dagen och natten, så att de inte längre kommer i sin vanliga ordning, ska jag upplösa mitt förbund med min tjänare David, så att han inte längre får ha någon av sina efterkommande på tronen. Och mitt förbund med de levitiska prästerna, mina tjänare, kan inte heller återkallas.
22 Både min tjänare Davids ättlingar och raden av leviter som tjänar mig ska förökas så att de blir lika många som stjärnorna på himlen och sandkornen på havsstränderna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®