Bible in 90 Days
Varning för falska profeter
9 Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista inom mig,
min kropp darrar.
Jag är som en drucken,
som en man berusad av vin,
för Herrens och hans heliga ords skull.
10 Landet är fullt av äktenskapsbrytare,
för deras skull ligger landet i sorg
och betesmarkerna är uttorkade.
Deras strävan är ondska
och deras styrka det som är orätt.
11 ”Både profeter och präster är gudlösa.
Till och med inne i mitt tempel
finner jag deras ondska, säger Herren.
12 Därför kommer deras väg att vara hal,
som en stig i mörkret.
De ska drivas bort,
de ska snubbla och falla.
Jag ska låta olycka komma över dem
det år deras straff kommer, säger Herren.
13 Hos profeterna i Samaria
såg jag något anstötligt:
de profeterade i Baals namn
och förledde mitt folk Israel.
14 Men hos Jerusalems profeter
har jag sett något fruktansvärt:
De begår äktenskapsbrott
och lever i lögn.
De stöder dem som gör det onda,
så att ingen vänder om från sin ondska.
För mig har de blivit som Sodom,
de som bor där är som Gomorra.”
15 Därför säger härskarornas Herre om profeterna:
”Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka.
För från Jerusalems profeter
har gudlösheten spridit sig
ut över hela landet.”
16 Så säger härskarornas Herre:
”Lyssna inte på vad profeterna talar,
när de profeterar för er
och inger er falskt hopp.
De hittar på egna syner
och talar inte det som kommer från Herren.
17 De säger alltid till dem som föraktar mig:
’Herren har sagt: Allt ska gå väl för er,’
och till dem som envist lever som de själva vill:
’Inget ont ska komma över er.’
18 Men vem har varit med vid Herrens rådslag
och sett eller hört hans ord? Vem har lyssnat och lytt hans ord?
19 Se, Herrens vrede bryter ut som en stormvind,
ja, som en virvelstorm.
Över de gudlösa virvlar den ner.
20 Herrens vrede upphör inte
förrän han fullbordat sina planer.
I kommande dagar ska ni förstå det.
21 Jag har inte sänt dessa profeter,
och ändå rusar de iväg.
Jag har inte talat till dem,
och ändå profeterar de.
22 Om de hade stått i mitt rådslag
skulle de förkunna mina ord för mitt folk
för att vända dem från deras onda väg
och från deras onda gärningar.
23 Är jag en Gud bara på nära håll, säger Herren,
och inte en Gud långt borta?
24 Kan någon gömma sig så bra,
att inte jag kan hitta honom? säger Herren.
Är jag inte den som uppfyller både himlen och jorden? säger Herren.
25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: ’Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.’ 26 Hur länge? Vad bär dessa profeter inom sig, lögnprofeterna, som hittar på sina falsarier? 27 Genom att berätta om sina drömmar för varandra försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder glömde mig för Baal. 28 Den profet som har haft en dröm berättar om sin dröm, och den som tagit emot mitt ord förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren. 29 Är inte mitt ord som en eld? säger Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan?
30 Därför står jag emot dessa profeter, säger Herren, de som säger sig tala mina ord men som sprider lögner. 31 Jag står emot profeterna, säger Herren, de som bara pratar: ’Så säger Herren[a].’ 32 Jag står emot profeterna som profeterar falska drömmar, säger Herren. De berättar dem och förleder mitt folk med sina lögner och sägner. Jag har inte sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de är till ingen nytta för detta folk, säger Herren.
33 När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ’Vilka tunga ord bär du fram från Herren?[b]’ ska du svara dem: ’Vad för tunga ord?’ Jag ska visa bort er, säger Herren. 34 Och om en profet eller en präst eller någon bland folket säger ’Herrens tunga ord,’ kommer jag att straffa honom och hans familj. 35 Så ska ni var och en säga till varandra: ’Vad har Herren svarat? Vad har Herren sagt?’ 36 Men ’Herrens tunga ord’ ska ni inte mer nämna. För om hans ord blir ’tunga’ för någon människa, så förvanskar ni orden från den levande Guden, härskarornas Herre, vår Gud. 37 Så ska du säga till profeten: ’Vad har Herren svarat dig? Vad har Herren sagt?’ 38 Men om ni säger ’Herrens tunga ord’, så säger Herren: Ni använder detta ord, ’Herrens tunga ord’, trots att jag har sänt bud till er och meddelat att ni inte ska säga ’Herrens tunga ord’. 39 Därför förkastar jag er nu som en tung börda bort från min närhet, både er och den stad som jag gav er och era förfäder. 40 Jag ska låta er komma i evig förödmjukelse och få stå med en evig skam, som aldrig ska glömmas.”
Synen med fikonen
24 Herren lät mig se den här synen: Två korgar med fikon stod framför Herrens tempel. Detta var efter att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen av Juda, till fånga och fört bort honom, tillsammans med furstarna i Juda, hantverkarna och smederna, från Jerusalem till Babylonien. 2 I den ena korgen fanns det mycket goda fikon från årets första skörd. I den andra fanns mycket dåliga fikon, alltför dåliga att äta.
3 Då frågade Herren: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga är mycket dåliga, alltför dåliga att äta.”
4 Då kom Herrens ord till mig: 5 ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Så som jag ser på dessa goda fikon, ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag skickat härifrån till kaldéerna. 6 Jag ska välvilligt vaka över dem och leda dem tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem, inte bryta ner dem, plantera dem och inte dra upp dem igen. 7 Jag ska ge dem en insikt om att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska helhjärtat återvända till mig.
8 Men som de dåliga fikonen som är alltför dåliga att äta, säger Herren, så ska jag behandla Sidkia, kungen i Juda, och hans furstar och de överlevande från Jerusalem, de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. 9 Jag ska göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till nidvisa och förbannelse på alla platser dit jag förvisar dem. 10 Jag ska låta dem drabbas av svärd, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet som jag gav dem och deras förfäder.’ ”
Profetia om fångenskapen i Babylonien
25 Det här ordet om hela folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår som var Nebukadnessars, den babyloniske kungens, första regeringsår.
2 Detta talade profeten Jeremia till hela folket i Juda och till alla Jerusalems invånare: 3 Sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och fram till idag, under tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat. 4 Gång på gång har Herren under årens lopp sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem 5 när de sagt: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och från allt ont ni gör. Då får ni bo kvar i landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder. 6 Följ inte andra gudar, tjäna och tillbe dem inte. Provocera inte min vrede med det ni själva har gjort! Då låter jag ingen olycka drabba er.”
7 ”Men ni har inte velat lyssna på mig, säger Herren. Ni har provocerat min vrede med det ni själva har gjort, till er egen olycka.”
8 Så säger därför härskarornas Herre: ”Därför att ni inte lyssnat till mig 9 ska jag samla alla stammar från norr, säger Herren, och min tjänare Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Jag ska låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla de andra folken runt omkring. Och jag ska utsätta dem för förintelse, låta dem bli till åtlöje och krossas för alltid. 10 Jag ska göra slut på glada röster och jubelrop, rop för brudgum och brud, kvarnens ljud och lampans ljus. 11 Hela detta land ska bli öde och övergivet. Dessa folk ska tjäna kungen av Babylonien i sjuttio år.
12 När de sjuttio åren har gått, ska jag straffa kungen av Babylonien och hans folk för deras synd, säger Herren. Jag ska också göra kaldéernas land till en ödemark för alltid. 13 Jag ska låta allt jag talat mot detta land gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i den här boken, som Jeremia har profeterat mot folken. 14 Också de ska få tjäna många folk och stora kungar, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar, för allt vad de gjort.”
Herrens vredesbägare
15 För så sa Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna vinbägare med vredesvin ur min hand, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den. 16 De ska dricka sig redlösa och galna på grund av det svärd som jag ska sända ibland dem.”
17 Jag tog då bägaren från Herrens hand och lät alla folk som Herren sänt mig till dricka ur den: 18 Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och furstar, för att ödelägga dem, göra dem till förskräckelse, hån och förbannelse, så som de är i dag, 19 farao, kungen av Egypten, hans tjänare, furstar och hela hans folk, 20 alla främmande folk, alla kungarna i Us och alla kungarna i filistéernas land, i Ashkelon, Gaza, Ekron och vad som fanns kvar av Ashdod, 21 Edom, Moab, ammoniterna, 22 alla kungarna i Tyros, alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 Dedan, Tema, Bus och alla med kantklippt hår[c], 24 alla kungarna i Arabien, alla kungarna över de främmande folk som bor i öknen, 25 alla kungarna i Simri, alla kungarna i Elam och alla kungarna i Medien, 26 samt alla kungarna i norr, både nära och fjärran ifrån varandra, alla kungariken i världen, över hela jorden. Kungen Sheshak[d] ska sedan dricka efter dem.
27 ”Du ska säga till dem: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Drick tills ni är druckna och spyr och faller omkull så att ni inte kan resa er mer på grund av det svärd jag sänder bland er.’ 28 Och om de vägrar att ta emot bägaren ur din hand och dricka, ska du säga: Så säger härskarornas Herre: ’Ni måste dricka! 29 Se, den stad som är uppkallad efter mitt namn ska jag låta vara den första att drabbas av olyckan. Skulle då ni få gå fria från straffet? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska kalla fram ett svärd mot alla som bor på jorden, säger härskarornas Herre.’
30 Du ska profetera allt det här mot dem och säga till dem:
’Herren ryter från höjden,
från sin heliga boning dundrar han.
Han ryter högt över sina marker,
hans rop är som vintramparens rop
över alla som bor på jorden.
31 Larmet hörs till jordens ände,
för Herren går till rätta med folken,
han dömer hela mänskligheten.
Han ska överlämna de gudlösa åt svärdet, säger Herren.’ ”
32 Så säger härskarornas Herre:
”Se, olyckan går ut
från folk till folk,
en väldig storm far upp
från de yttersta hörnen av jorden.”
33 På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp dem eller begrava dem, utan de ska bli till gödsel på marken.
34 Gråt, ni herdar, och klaga.
Kräla på marken, ni hjordens ledare.
Tiden är inne för er att slaktas,
och ni ska krossas till skärvor som utsökta lerkärl[e].
35 Det ska inte finnas någon plats för herdar att fly till,
ingen räddning för hjordens ledare.
36 Hör hur herdarna ropar,
hjordens ledare klagar!
Herren ödelägger deras betesmarker.
37 De fridfulla ängarna förstörs
av Herrens brinnande vrede.
38 Han lämnar sin håla likt ett lejon.
Deras land ligger öde,
härjat av förtryckarens svärd[f],
av hans flammande vrede.
Jeremia en hårsmån från döden
26 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2 ”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3 Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4 Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6 då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”
7 Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. 8 När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9 Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.
10 När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11 Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”
12 Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13 Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14 Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”
16 Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”
17 Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:
18 ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:
Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’
19 Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21 Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.
Det babyloniska oket
27 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 2 Så har Herren sagt till mig: ”Gör dig läderremmar och ett ok och sätt dem på din nacke. 3 Skicka sedan bud till kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyros och Sidon med deras budbärare som kommer till Jerusalem till Sidkia, kungen av Juda. 4 Befall dem att säga till sina herrar: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar: 5 ”Det är jag som genom min stora makt och med min utsträckta arm har gjort jorden och människorna och djuren på den, och den ger jag till vem jag vill. 6 Nu har jag gett alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Jag har också gett markens djur till honom, till hans tjänst. 7 Alla folk ska tjäna honom och hans son och sonson, tills den tid kommer då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig.
8 Det folk eller det rike som inte vill tjäna Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, det folket ska jag straffa med svärd, hungersnöd och pest, säger Herren, tills jag har förgjort det genom hans hand. 9 Lyssna inte till era profeter, spåmän, drömmare, medier och magiker, som säger att ni inte ska komma att tjäna kungen av Babylonien. 10 Det är lögn som de profeterar för er, och ni ska föras långt bort från ert land. Jag ska fördriva er, och ni ska gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom ska jag låta bo kvar i ro på sin egen mark, säger Herren, och bruka den och leva där.” ’ ”
12 Till Sidkia, kungen i Juda, talade jag på samma sätt: ”Böj er nacke under den babyloniske kungens ok, tjäna honom och hans folk, så får ni leva. 13 Varför skulle du och ditt folk vilja dö genom svärd, hungersnöd och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna den babyloniske kungen? 14 Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte ska tjäna kungen av Babylonien, för de profeterar lögn för er. 15 ’Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn. Därför måste jag fördriva er, och ni ska gå under, både ni och dessa profeter som profeterar för er.’ ”
16 Jag talade till prästerna och allt folket: ”Så säger Herren: Lyssna inte till era profeter när de profeterar för er och säger: ’Föremålen från Herrens hus ska snart återlämnas från Babylon.’ Det som de profeterar för er är lögn. 17 Hör inte på dem! Tjäna kungen av Babylonien, så får ni leva. Varför skulle denna stad behöva läggas i ruiner? 18 Om de verkligen är Herrens profeter och har Herrens ord, låt dem då be till härskarornas Herre, så att de föremål som ännu finns kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs bort till Babylon. 19 För så säger härskarornas Herre om pelarna, havet, ställningarna och alla de andra tillbehören som är kvar i staden, 20 dem som den babyloniske kungen Nebukadnessar inte tog när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem, 21 så säger härskarornas Herre, Israels Gud, om de föremål som ännu finns kvar i Herrens hus och judakungens palats och i Jerusalem: 22 ’De ska föras till Babylon och bli kvar där tills jag tar mig an dem igen, säger Herren. Jag ska sedan föra dem tillbaka hit till denna plats.’ ”
Jeremia och Hananja
28 Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkia hade blivit kung över Juda, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Givon, till mig i Herrens hus inför prästerna och hela folket. Han sa: 2 ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok. 3 Inom två år ska jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. 4 Jag ska föra tillbaka hit Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, och alla de övriga som förts bort från Juda till Babylonien, säger Herren. Jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok.’ ”
5 Då svarade profeten Jeremia Hananja inför prästerna och allt folket som stod i Herrens hus. 6 Profeten Jeremia sa: ”Amen. Må Herren göra så! Må Herren låta det gå i uppfyllelse som du har profeterat och föra tillbaka hit alla föremål från Herrens hus och alla de bortförda från Babylonien. 7 Men hör nu vad jag vill säga till dig och till allt folket. 8 Gamla tiders profeter som var före mig och dig profeterade krig, olycka och pest för många länder och stora riken. 9 En profet som profeterar fred och framgång vet man vara sänd av Herren först när hans ord går i uppfyllelse.”
10 Då tog profeten Hananja oket från Jeremias nacke och bröt sönder det. 11 Hananja sa inför allt folket: ”Så säger Herren: ’Så här ska jag inom två år bryta Nebukadnessars, den babyloniske kungens, ok från alla folks nacke.’ ” Då gick profeten Jeremia sin väg.
12 Efter att profeten Hananja hade brutit oket från profeten Jeremias nacke kom Herrens ord till Jeremia: 13 ”Gå och säg till Hananja: ’Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i stället har du gjort ett ok av järn. 14 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag lägger ett ok av järn på alla dessa folks nacke, så att de får tjäna Nebukadnessar, kungen av Babylonien. De ska få tjäna honom. Till och med markens djur ger jag åt honom.’ ”
15 Sedan sa profeten Jeremia till profeten Hananja: ”Lyssna nu, Hananja! Herren har inte sänt dig, och du har fått det här folket att tro på lögner. 16 Därför säger Herren så: ’Jag ska ta bort dig från jordens yta. I år måste du dö, eftersom du har predikat avfall från Herren.’ ”
17 I sjunde månaden samma år dog profeten Hananja.
Jeremias brev till folket i exil
29 Det här är vad profeten Jeremia skrev i ett brev som han sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i exilen, prästerna, profeterna och till allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. 2 Det var efter att kung Jekonja och drottningmodern, hovmännen, furstarna i Juda och Jerusalem, hantverkarna och smederna hade lämnat Jerusalem. 3 Han skickade brevet med Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda kung, sände dem till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Så här stod det:
4 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, till alla dem i exil som jag låtit föra bort från Jerusalem till Babylonien: 5 ”Bygg hus och bo där! Plantera trädgårdar och ät av deras frukt. 6 Gift er och föd söner och döttrar. Ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där, bli inte färre! 7 Sträva efter den stadens bästa dit jag har sänt er till exil. Be till Herren för den, för dess välgång är er välgång.” 8 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Låt inte lura er av era profeter som finns bland er eller av era medier. Lyssna inte till drömmar de drömmer, 9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.”
10 Så säger Herren: ”Först när sjuttio år har gått för Babylonien ska jag ta mig an er, uppfylla mitt löfte, och föra er tillbaka hit. 11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni ska då åkalla mig, komma och be till mig, och jag ska lyssna på er. 13 Ni ska söka mig och finna mig, om ni helhjärtat söker mig. 14 Jag ska låta er finna mig, säger Herren, och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap, samla er från alla de folk och platser jag fördrivit er till, säger Herren. Jag ska låta er återvända till den plats jag fört bort er ifrån.”
15 Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå bland oss i Babylonien.” 16 Så säger Herren om den kung som nu sitter på Davids tron och om allt folk som bor kvar i denna stad, era landsmän som inte fördes bort till exil med er, 17 så säger härskarornas Herre: ”Se, jag sänder svärd, hungersnöd och pest mot dem och låter dem bli som ruttna fikon, så dåliga att de inte kan ätas. 18 Jag ska förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest och göra dem till en förskräckelse för alla riken på jorden, till förbannelse och hån, till förakt och vanära bland alla folk dit jag har fördrivit dem, 19 därför att de inte lyssnade till mig, säger Herren, fastän jag gång på gång talade till dem genom mina tjänare profeterna. Men ni har inte velat lyssna, säger Herren.”
20 Lyssna därför till Herrens ord, alla ni i exil som jag har sänt från Jerusalem till Babylonien. 21 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profeterar lögn för er: ”Se, jag ska överlämna dem till den babyloniske kungen Nebukadnessar, så att han låter dem bli avrättade inför er. 22 För deras skull ska alla som förts till exil från Juda till Babylonien använda detta som förbannelse och säga: ’Må Herren låta det gå likadant för dig som för Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka i eld.’ 23 De har nämligen gjort en skamlig gärning i Israel. De har begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och ljugit i mitt namn, något som jag aldrig befallt. Jag vet och är vittne till det, säger Herren.”
Shemajas brev
24 Säg till nechelamiten Shemaja: 25 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Du har på eget initiativ sänt brev till allt folket i Jerusalem, till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: 26 ’Herren har utsett dig till präst efter prästen Jojada, till att ha uppsikt i Herrens hus över varje galning som framträder som profet och sätta honom i stock och halsjärn. 27 Varför har du inte läxat upp Jeremia från Anatot som framträder som profet bland er? 28 På grund av det har han kunnat skicka bud till oss här i Babylonien och sagt: Det här blir långvarigt. Bygg hus och bo där. Plantera trädgårdar och ät av deras frukt.’ ”
29 Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia. 30 Då kom Herrens ord till Jeremia: 31 ”Sänd detta bud till alla i exilen: Så säger Herren om nechelamiten Shemaja: ’Eftersom Shemaja har profeterat för er, fastän jag inte sänt honom, har han fått er att tro på lögn. 32 Därför säger Herren detta: Jag ska straffa nechelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem ska få bo bland detta folk, och han ska inte få se allt det goda jag har i beredskap för mitt folk, säger Herren, för han har förkunnat uppror mot Herren.’ ”
Gud lovar att återupprätta sitt folk
(30:1—33:26)
30 Detta är det budskap som kom till Jeremia från Herren: 2 ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig. 3 Det kommer nämligen en tid, säger Herren, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger Herren. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”
4 Detta är vad Herren talade beträffande Israel och Juda. 5 ”Så säger Herren:
’Man hör skrik av skräck,
ångest, inte frid.
6 Fråga, se efter:
Inte kan väl en man föda barn?
Varför ser jag alla män
med händerna på magen,
som kvinnor i födslovåndor?
Varför har alla ansikten
blivit dödsbleka?
7 Vilken förfärlig dag detta ska bli!
Den kommer inte att likna någon annan.
Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob,
men han ska bli räddad ur den.
8 Den dagen, säger härskarornas Herre,
ska jag bryta av oken från deras nackar
och slita av deras bojor.
De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.
9 De ska tjäna Herren, sin Gud,
och David, sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.
10 Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
Ingen ska skrämma honom.
11 För jag är med dig,
säger Herren,
för att rädda dig.
Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
– helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’
12 För så säger Herren:
’Din skada är obotlig,
ditt sår är oläkligt.
13 Det finns ingen som tar sig an din sak,
ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
15 Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
För att din skuld var så stor
och dina synder så många
har jag gjort dig detta.
16 Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
ska bli skövlade.
17 Jag ska låta dig återfå din hälsa
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
och ”Sion som ingen bryr sig om”.’
18 Så säger Herren:
’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
och palatset ska stå på sin rätta plats.
19 Därifrån ska höras lovsång
och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
de ska inte vara utan betydelse.
20 Deras barn ska bli som i gångna tider,
deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
22 Ni ska vara mitt folk
och jag ska vara er Gud.’ ”
23 Se, en stormvind från Herren
bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
I kommande dagar ska ni förstå det.
Israels återupprättelse
31 ”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”
2 Så säger Herren:
”Det folk som överlever svärdet
ska finna nåd i öknen,
under vandringen ska Israel få ro.”[g]
3 Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:
”Jag har älskat dig
med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
4 Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
och gå ut och dansa med de glada.
5 Än en gång ska du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
6 Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”
7 För så säger Herren:
”Jubla av glädje över Jakob,
höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
det som finns kvar av Israel.’
8 Jag ska föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
I en stor skara ska de återvända hit.
9 Gråtande ska de komma,
och under deras böner ska jag leda dem.[h]
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
och Efraim är min förstfödde son.
10 Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
11 Herren ska friköpa Jakob
och befria honom från dem
som är starkare än han.
12 De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13 Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14 Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”
15 Så säger Herren:
”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”
16 Så säger Herren:
”Gråt inte längre,
fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
De ska återvända från sitt fiendeland.
17 Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina barn ska återvända till sitt eget land.
18 Jag har hört Efraims klagan:
’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19 Jag vände mig bort
men ångrade mig.
Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[i]
Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20 Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta[j] en man.”
23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24 Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25 Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”
26 Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27 ”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28 Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden ska man inte längre säga:
’Fäderna har ätit sura druvor
och därför har barnen fått ömma tänder.’
30 Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 Det ska komma en tid, säger Herren,
då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32 inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
trots att jag var deras herre[k], säger Herren.
33 Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
För jag ska förlåta dem deras ondska,
och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”
35 Så säger Herren,
han som satt upp solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
han vars namn är härskarornas Herre:
36 ”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
att för alltid vara ett folk inför mig.”
37 Så säger Herren:
”Om himlarna där ovan kan mätas,
om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
för allt de har gjort, säger Herren.
38 Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
Jeremia köper mark
32 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår. 2 Då belägrade den babyloniske kungens armé Jerusalem, och profeten Jeremia hölls fängslad på vaktgården i judakungens palats. 3 Sidkia, kungen i Juda, hade stängt in honom där och sagt: ”Hur kan du profetera och säga: ’Så säger Herren: Se, jag ska överlämna denna stad åt den babyloniske kungen, och han ska inta den. 4 Och Sidkia, kungen i Juda, ska inte undkomma kaldéerna utan överlämnas åt den babyloniske kungen, så att han måste tala med honom ansikte mot ansikte, öga mot öga. 5 Han ska föra Sidkia till Babylon, och där ska han stanna tills jag tar itu med honom, säger Herren. Om ni strider mot kaldéerna kommer ni inte att ha någon framgång.’ ”
6 Jeremia sa: ”Herrens ord kom till mig: 7 Hanamel, din farbror Shallums son, kommer snart till dig och säger: ’Köp min åker i Anatot, för du har som närmaste släkting rätten att lösa in den och köpa den.’
8 Hanamel, min kusin, kom då till mig på vaktgården, så som Herren hade sagt, och sa till mig: ’Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har äganderätt och får lösa in den. Så köp den!’
Då insåg jag att det var Herrens ord. 9 Jag köpte alltså åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, sjutton siklar[l] silver. 10 Jag skrev ett köpebrev och förseglade det, tillkallade vittnen och vägde upp silvret på en våg. 11 Sedan tog jag köpebrevet, både det förseglade med avtalet och det öppna, 12 och gav det till Baruk, son till Neria och sonson till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och vittnena som undertecknat köpebrevet samt alla judar som satt på vaktgården. 13 I deras närvaro gav jag Baruk denna befallning:
14 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Ta de här breven, både det förseglade köpebrevet och det öppna, och lägg dem i en lerkruka så att de kan bevaras länge. 15 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Hus, åkrar och vingårdar kommer åter att köpas i detta land.’
Jeremias bön
16 När jag hade lämnat köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren:
17 O, Herre, Herre! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt och utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig. 18 Du handlar nådigt mot tusenden men låter straffet för fädernas synd komma över deras barn efter dem, du store och väldige Gud, vars namn är härskarornas Herre. 19 Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Du vakar över hur alla människor lever och du belönar var och en efter vad hans liv och gärning förtjänar. 20 Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både i Israel och över hela mänskligheten. Du har gjort ditt namn ryktbart, och det är det än i dag. 21 Du ledde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med mäktig hand och utsträckt arm och genom en stor skräck. 22 Du gav dem detta land, som du med ed lovat deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung. 23 De kom dit och tog det i besittning, men de lydde dig inte och följde inte din lag. De gjorde ingenting av det du befallt dem att göra. Det är därför som du låtit allt detta onda drabba dem.
24 Se hur belägringsvallar har byggts upp mot staden för att den ska kunna intas. Staden ska överlämnas åt de kaldeiska belägrarna, åt svärd, hungersnöd och pest. Det du har sagt har hänt, och det ser du själv. 25 Och ändå säger du till mig, min Herre, Herre: ’Köp åkern med silver och låt vittnen bekräfta det’ – trots att staden kommer att överlämnas åt kaldéerna.”
Herrens svar
26 Då kom Herrens ord till Jeremia: 27 ”Jag är Herren, hela mänsklighetens Gud. Skulle något vara för svårt för mig? 28 Därför säger Herren så: Jag ska överlämna denna stad åt kaldéerna och åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska inta den. 29 Kaldéerna som anfaller denna stad ska komma och tända eld på den och bränna ner den med alla de här husen där man tänt rökelseoffer till Baal på taken och hällt ut dryckesoffer åt andra gudar och så provocerat min vrede.
30 Folket i Israel och Juda har alltifrån sin ungdom bara gjort det som är ont i mina ögon. Israeliterna har inte gjort annat än provocerat min vrede med vad de gjort, säger Herren. 31 Alltsedan den här staden blev byggd och ända fram till idag har den retat mig och väckt min vrede, och därför måste jag utplåna den ur min åsyn 32 för allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att provocera min vrede, de och deras kungar, furstar, präster, profeter, männen i Juda och Jerusalems invånare. 33 De har vänt mig ryggen, inte ansiktet, och fastän jag upprepade gånger har undervisat dem har de inte velat lyssna eller ta varning. 34 De har ställt upp sina vidriga avgudar i det tempel som är uppkallat efter mitt namn och så förorenat det. 35 De har byggt offerplatser till Baal i Ben-Hinnoms dal för att offra sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig gett dem någon sådan befallning eller ens kunnat tänka mig att de skulle göra något så avskyvärt. Så har de nu fått Juda att synda.
36 Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger ska överlämnas åt den babyloniske kungen, åt svärd, hungersnöd och pest: 37 Se, jag ska samla dem från alla de länder dit jag i min vrede, mitt ursinne och raseri har förskingrat dem. Jag ska leda dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. 38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. 39 Jag ska ge dem ett och samma sinne och inriktning, så att de alltid fruktar mig, för sitt eget och sina ättlingars bästa.
40 Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag aldrig mer vänder mig bort från dem eller avstår från att göra dem gott. Jag ska lägga ner en fruktan för mig i deras hjärtan, så att de aldrig vänder sig bort från mig. 41 Jag ska glädja mig över dem, över att göra dem gott, och jag ska i trofasthet plantera dem i detta land, av hela mitt hjärta och hela min själ.
42 För så säger Herren: På samma sätt som jag har låtit allt detta onda komma över detta folk, ska jag låta allt gott komma över dem som jag lovat dem. 43 Åkrar ska på nytt köpas i detta land, som ni säger vara ödelagt, utan människor och djur, och överlämnat åt kaldéerna. 44 Åkrar ska köpas för silver, köpebrev ska skrivas, förseglas och bevittnas, både i Benjamins land och i Jerusalems omgivningar, i Juda städer och i städerna i bergsbygden, i Låglandet och i Negev, för jag ska återupprätta dem, säger Herren.”
Herren lovar fred och välstånd
33 Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han fortfarande satt inspärrad på vaktgården: 2 ”Så säger Herren, han som skapade jorden[m], Herren, som formade och fastställde den – Herren är hans namn: 3 ’Ropa till mig, så ska jag svara dig och berätta för dig stora och ofattbara ting som du inte känner till.’ 4 För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som rivits ner för belägringsvallarnas och svärdets skull,[n] 5 om dem som har kommit hit för att strida mot kaldéerna: ’De ska fyllas med döda kroppar av de människor som jag dödat i min vrede och förbittring. Jag har dolt mitt ansikte för denna stad för all deras ondskas skull.
6 Se, jag ska ge läkedom och helande, jag ska bota dem och låta dem njuta av fred och trygghet i överflöd. 7 Jag ska föra Juda och Israel tillbaka från deras exil och bygga upp dem så att de blir som förut. 8 Jag ska rena dem från all den synd de begått mot mig och förlåta dem alla synder de begått mot mig och genom vilka de gjort uppror mot mig. 9 Då kommer staden att bli till heder för mig, till glädje, pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De kommer att förskräckas och darra för allt det goda jag gör och för den välgång jag ger den.’ ”
10 Så säger Herren: ”Än en gång ska man på denna plats, som ni säger vara ödelagd, utan människor och djur, i städerna i Juda och på Jerusalems gator, som är tomma, utan människor och djur, höras 11 glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus och säger:
’Prisa härskarornas Herre,
för Herren är god,
och hans nåd består för evigt.’
Jag ska återställa landets lycka som det en gång var, säger Herren.
12 Så säger härskarornas Herre: ’På denna plats, som nu är öde, utan människor och djur, och i alla dess städer ska än en gång finnas betesmarker där herdar kan låta sina hjordar vila. 13 I bergsbygdens, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i trakten runt Jerusalem och i Judas städer ska hjordar åter ströva omkring och herdar räkna in sina får,’ säger Herren.
Löftet om det rättfärdiga skottet från Davids ätt
14 Det ska komma en tid, säger Herren, då jag ska uppfylla det goda som jag lovat folket i Israel och Juda.
15 På den tiden och den dagen
ska jag låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David.
Han ska göra det som är rätt och rättfärdigt i landet.
16 På den tiden ska Juda räddas
och Jerusalem leva i trygghet.
Då ska stadens namn vara
’Herren vår rättfärdighet.’ ”
17 För så säger Herren: ”Aldrig ska det saknas en ättling till David på Israels tron. 18 Det ska heller aldrig saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och bär fram slaktoffer.”
19 Herrens ord kom till Jeremia: 20 ”Så säger Herren: ’Inte förrän ni kan bryta mitt förbund med dagen och natten, så att dag och natt inte längre kommer i sin vanliga ordning, 21 kan mitt förbund med min tjänare David brytas, så att han inte längre har någon av sina ättlingar som regerar på hans tron, och likadant med de levitiska prästerna, mina tjänare. 22 Lika oräkneliga som stjärnorna på himlen och som sanden i havet som inte kan mätas ska jag låta min tjänare Davids ättlingar bli, och likaså leviterna som tjänstgör inför mig.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.