Bible in 90 Days

De två herdarna

⁴ Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. ⁵ De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. ⁶ Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

⁷ Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. ⁸ Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.^[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. ⁹ Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

¹⁰ Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. ¹¹ Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

¹² Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt^[b] åt mig.

¹³ Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

¹⁴ Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁵ Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. ¹⁶ Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

Messias ankomst och mottagande

(12:1—14:21)

Jerusalems fiender förgörs

12 En profetia: Herrens ord om Israel. Herren, som har spänt ut himlen, lagt jordens grund och format människans livsande, säger: ² ”Jag ska göra Jerusalem till en berusande bägare för alla grannfolk. Också Juda ska belägras, liksom Jerusalem. ³ På den tiden ska jag göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska göra sig illa. Alla folk på jorden ska samla sig mot den. ⁴ På den dagen, säger Herren, ska jag slå varje häst med panik och deras ryttare med vanvett. Men mina ögon ska vaka över Juda folk, medan jag slår alla folkens hästar med blindhet. ⁵ Då ska ledarna i Juda tänka: ’Jerusalems invånare har sin styrka i härskarornas Herre, sin Gud.’

⁶ På den dagen ska jag göra ledarna i Juda till ett brinnande fyrfat bland ved, en brinnande fackla bland sädeskärvar. De ska förtära alla folk i alla riktningar runt omkring, men Jerusalems befolkning ska förbli i Jerusalem.

⁷ ”Herren ska först rädda boningarna i Juda, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare äras mer än Juda. ⁸ På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem ska på den dagen bli lik David, och Davids ätt ska vara som Gud, som en Herrens ängel framför dem. ⁹ På den dagen tänker jag förgöra alla folk som kommer mot Jerusalem.

Klagan över Den genomborrade

¹⁰ Över Davids ätt och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta en nådens och bönens ande^[c]. De ska se upp till mig som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta bittert som man gråter över den förstfödde. ¹¹ Den dagen ska sorgen i Jerusalem bli lika stor som sorgen över Hadad-Rimmon på Megiddoslätten. ¹² Landet ska sörja, släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, ¹³ Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, ¹⁴ alla de övriga släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.

Den renande källan

13 ”Den dagen ska en källa öppnas för Davids ätt och för Jerusalems invånare, för att rena dem från synd och orenhet.

² Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag utplåna allt vad avgudar heter ur landet, så att man inte mer kommer ihåg dem. Även profeterna och orenhetens ande ska jag driva ut ur landet. ³ Om någon fortfarande profeterar, ska hans far och mor, som fött honom, säga till honom: ’Du får inte leva, för du talar lögner i Herrens namn.’ Och hans far och mor, som fött honom, ska sticka ner honom när han profeterar.

⁴ Den dagen ska varje profet skämmas för sina profetiska syner och inte längre klä sig i håriga profetkläder för att bedra^[d]. ⁵ Han ska säga: ’Jag är ingen profet. Jag är bonde och har levt av jordbruk sedan ungdomen.’^{[e] 6} Om då någon frågar honom: ’Vad är det för sår du har på kroppen^[f]?’ svarar han: ’Dem har jag fått hemma hos mina vänner.’

Herden slås, fåren skringras

Herren kommer och regerar

14 Se, Herrens dag kommer! Då ska man plundra dig och fördela^[h] bytet.

² Jag ska samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden ska intas, husen plundras, kvinnorna våldtas och halva staden föras bort i fångenskap, men resten av folket ska inte fördrivas.

³ Då ska Herren dra ut och strida mot dessa folk, så som han stred på slagets dag. ⁴ Hans fötter ska den dagen stå på Olivberget, som ligger mitt emot Jerusalem, i öster. Olivberget ska dela sig mitt itu från öster till väster, till en mycket stor dal. Halva berget ska falla åt norr och halva berget åt söder. ⁵ Ni ska fly genom dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig ända fram till Asal. Ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på judakungen Ussias tid.^[i] Då ska Herren, min Gud, komma och alla heliga med honom.

⁶ Den dagen ska det inte finnas något ljus, himlaljusen ska förmörkas.^{[j] 7} Det blir en unik dag, utan växling mellan dag och natt. När det blir kväll är det fortfarande ljust. Herren vet allt om hur den dagen ska bli.

⁸ Den dagen ska friskt vatten rinna fram från Jerusalem, hälften mot östra havet, hälften mot västra havet, både sommar och vinter ska det bli så.

⁹ Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn det enda.

¹⁰ Hela landet från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska resa sig och bli kvar på sin höjd, från Benjaminporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna. ¹¹ De ska få bo där, och det ska aldrig mer vigas åt förintelse. Jerusalem ska vara tryggt.

¹² Detta är den plåga Herren ska slå alla de folk med som stred mot Jerusalem: Deras kött ska ruttna bort medan de ännu står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor och deras tungor i deras mun. ¹³ Herren ska den dagen skapa stor panik bland dem, så att man vänder sig mot varandra och slåss inbördes. ¹⁴ Juda ska också strida i Jerusalem. Alla grannfolkens rikedomar ska samlas, stora mängder av guld och silver och kläder. ¹⁵ En liknande plåga ska drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur i dessa läger.

¹⁶ Men alla överlevande från alla de folk som anföll Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe kungen, härskarornas Herre, och för att fira lövhyddefesten. ¹⁷ Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe kungen, härskarornas Herre, ska de inte få något regn. ¹⁸ Om egypterna inte drar dit upp och deltar, ska de inte heller få regn. Det är den plåga Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.^{[k] 19} Detta är straffet för Egypten och straffet för andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.

²⁰ Den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och kokkärlen i härskarornas Herres hus ska vara som offerskålarna framför altaret. ²¹ Varje kokkärl i Jerusalem och Juda ska vara helgat åt härskarornas Herre, och alla som kommer för att offra ska ta ett av kärlen och använda för tillredning. Den dagen ska det inte längre finnas någon kanané^[l] i härskarornas Herres hus.

1 Profetia.

Herrens ord till Israel genom Malaki.

Herren älskar sitt folk

² ”Jag har älskat er, säger Herren. Men ni säger: ’På vilket sätt har du älskat oss?’ Var inte Jakob och Esau bröder? säger Herren. Jag älskade Jakob ³ men hatade Esau. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arv åt öknens schakaler.”

⁴ Om Edom säger: ”Vi är krossade, men vi ska åter bygga upp ruinerna,” så säger härskarornas Herre: ”Låt dem bygga, jag kommer ändå att riva ner det. Det ska kallas ondskans land och folket som Herren vredgas på för evigt. ⁵ Ni får se det med egna ögon, och då ska ni säga: ’Herren är stor, även bortom Israels gränser!’

Israels otrohet

(1:6—2:16)

Herren kräver felfria offer

⁶ En son hedrar sin far och en tjänare sin herre. Om jag är en far, var är min heder? Och om jag är en herre, var är min respekt? Detta säger härskarornas Herre till er präster, som föraktar mitt namn.

Då frågar ni: ’På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?’

⁷ Genom att ni har burit fram oren mat på mitt altare.

Ni frågar: ’På vilket sätt har vi gjort dig oren?’

Genom att säga att Herrens bord kan föraktas. ⁸ När ni bär fram ett blint offerdjur, är det inte något ont? När ni bär fram ett halt och sjukt offerdjur, är det inte något ont? Försök komma med sådana offer till din ståthållare! Skulle han gilla dig och ta emot dig välvilligt? säger härskarornas Herre.

⁹ Nu vädjar ni till Gud att han ska vara nådig mot oss! Skulle han, när ni nu har sådant i era händer, vara välvilligt inställd mot er?” säger härskarornas Herre.

¹⁰ ”Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna och låta bli att i onödan tända eld på mitt altare! Jag vill inte veta av er, säger härskarornas Herre, och jag kan inte ta emot era offer. ¹¹ Från öster till väster ska mitt namn bli stort bland folken. På alla platser ska man bära fram rökelse och rena offer åt mitt namn, för mitt namn är stort bland folken, säger härskarornas Herre.

¹² Ni däremot vanhelgar det och säger att Herrens bord är orent och hans mat är värd förakt. ¹³ Ni säger: ’Så besvärligt!’ och fnyser bara, säger härskarornas Herre. Ni kommer med stulna, halta och sjuka djur för att offra. Skulle jag kunna ta emot sådant av er? säger Herren. ¹⁴ Förbannad är den bedräglige som lovar att offra ett handjur från sin hjord och sedan ändå offrar ett missbildat djur åt Herren. För jag är en stor kung, säger härskarornas Herre, och mitt namn är fruktat bland folken.

Herren varnar sina präster

2 Och nu, präster, finns här en befallning till er: ² Om ni inte vill lyssna, om ni inte vill lägga på hjärtat att ära mitt namn, säger härskarornas Herre, så ska jag sända en förbannelse över er och förbanna era välsignelser. Ja, jag har faktiskt redan förbannat dem därför att ni inte lagt detta på hjärtat.

³ Jag ska gå till rätta med era efterkommande och kasta gödseln från era högtidsoffer i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade med den.^{[m] 4} Då ska ni inse att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi ska bestå, säger härskarornas Herre. ⁵ Mitt förbund med honom innebar liv och frid, som jag gav honom för att han skulle frukta mig och bäva för mitt namn. ⁶ Sann lag var i hans mun, och på hans läppar fanns ingen orätt. Han vandrade med mig i frid och uppriktighet och omvände många från deras synd.

⁷ Prästens läppar ska bevara kunskapen, och lag ska hämtas från hans mun, för han är härskarornas Herres budbärare. ⁸ Men ni har vikit av från vägen. Genom er lag har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund, säger härskarornas Herre. ⁹ Därför har jag gjort er föraktade och förödmjukade inför allt folket, för ni har inte följt mina vägar, och ni har varit partiska när det gäller lagen.”

Folkets trolöshet

¹⁰ Har vi inte alla en enda fader? Har inte en och samme Gud skapat oss? Varför är vi trolösa mot varandra och vanhelgar våra förfäders förbund? ¹¹ Juda har varit trolöst, och i Israel och i Jerusalem förekommer avskyvärdheter, för Juda har vanhelgat Herrens helgedom som han älskar och gift sig med en främmande guds dotter^[n]. ¹² Herren ska ur Jakobs boningar utrota varje man, vem han än är,^[o] som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till härskarornas Herre.

¹³ Något annat ni också gör är att ni väter ner Herrens altare med tårar, ni gråter och klagar, därför att han inte längre bryr sig om era offer eller vill ta emot något från er hand. ¹⁴ Ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru, för du har varit trolös mot henne, fastän hon är din livskamrat och maka som du ingått förbund med. ¹⁵ Har inte han gjort dem till ett? De är hans tillhörighet, till både kött och ande. Varför? Han söker avkomma som är Guds. Var därför på er vakt!^[p] Var inte trolös mot din ungdoms hustru.

¹⁶ Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, liksom att man höljer sig i våld som klädnad, säger härskarornas Herre. Var därför på er vakt till ert sinne, och var inte trolösa!^[q]

Herren kommer för att döma

(2:17—4:6)

¹⁷ Ni har tröttat ut Herren med era ord. Ni undrar: ”Tröttat ut? Hur?” Genom att säga: ”Var och en som gör det som är ont är god i Herrens ögon”, eller: ”Var finns rättvisans Gud?”

3 ”Se! Jag ska sända min budbärare^[r], och han ska bereda vägen för mig. Herren, som ni söker, ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare som ni längtar efter. Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”

² Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han uppenbarar sig? Han är som smältarens eld och som tvättarens såpa. ³ Han ska sätta sig ner som den som smälter och renar silvret. Han ska rena leviterna och förädla dem som guld och silver, så att de kan frambära offer åt Herren i rättfärdighet. ⁴ Då ska offren från Juda och Jerusalem behaga Herren så som i gångna tider för länge sedan.

⁵ ”Jag ska komma till er för att hålla dom. Jag ska genast gå till rätta med trollkarlar och äktenskapsbrytare, med dem som svär falskt och dem som inte betalar ut lön till sina anställda, dem som förtrycker änkor och faderlösa och berövar utlänningen hans rätt, och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Herre.

Förbundet bryts genom försummade tionden

⁶ Jag, Herren, ändrar mig inte, och därför har ni, Jakobs ättlingar, inte blivit utrotade.^[s]

⁷ Ända sedan era förfäders tid har ni vänt er bort från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre. Men ni frågar: ’Vad ska vi vända tillbaka för?’

⁸ Får en människa stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig.

Men ni undrar: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionden och offergåvor! ⁹ Ni har drabbats av en förbannelse, ni och hela folket, för ni har stulit från mig. ¹⁰ För allt tionde till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig i detta, säger härskarornas Herre, så kommer jag att öppna för er himlens fönster och låta en överflödande välsignelse komma över er. ¹¹ Jag ska skydda er från sådant som förtär, och inget ska förstöra markens frukt för er eller skörden från vinodlingarna, säger härskarornas Herre. ¹² Alla folk ska prisa er lyckliga, för ni ska ha ett härligt land, säger härskarornas Herre.

Israel talar arrogant mot Gud

¹³ Ni har använt hårda ord mot mig, säger Herren. Ändå undrar ni: ’Vad har vi talat mot dig?’

¹⁴ Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att följa hans befallningar och gå sörjande inför härskarornas Herre? ¹⁵ Nej, nu är det de fräcka vi ska prisa lyckliga. De som gör det onda har framgång, och de som utmanar Gud slipper undan!’ ”

Den trogna resten

¹⁶ Men då talade de som fruktade Herren med varandra. Herren lyssnade, han hörde. En minnesbok skrevs inför honom för dem som fruktar Herren och ärar hans namn.

¹⁷ ”De ska vara mina, säger härskarornas Herre, min egendom på den dag då jag griper in. Jag ska skona dem som en far skonar sin son som tjänar honom. ¹⁸ Då ska ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan den som tjänar Gud och den som inte gör det.

Herrens dag

4 Se, dagen kommer, och den ska brinna som en ugn. Alla fräcka och de som gör det onda ska då bli till halm, och dagen som kommer ska bränna upp dem, säger härskarornas Herre Sebaot. Varken rot eller gren ska lämnas kvar. ² Men för er som fruktar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni gå ut och hoppa som kalvar som släpps ut ur sitt stall. ³ Då ska ni trampa ner de onda, de ska bli som stoft under era fötter på den dag då jag griper in, säger härskarornas Herre.

⁴ Kom ihåg den lag jag gav min tjänare Mose på Horeb, bud och stadgar för hela Israel.

⁵ Jag ska sända profeten Elia till er, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. ⁶ Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte slår landet med förbannelse när jag kommer.”

Jesus släkttavla

(Luk 3:23-38)

1 Detta är släkttavlan för Jesus Kristus^[t], som var ättling till David och Abraham:

¹⁷ Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.

Jesus föds

¹⁸ När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad^[v] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. ¹⁹ Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.^[w]

²⁰ Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. ²¹ Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.^[x]”

²² Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:

(Det betyder: Gud med oss).^[y]

²⁴ När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, ²⁵ men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.

Österländska stjärntydare hyllar Jesus

2 Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem ² och frågade: ”Var finns judarnas nyfödda kung? Vi har sett hans stjärna gå upp i vårt eget land och har kommit för att hylla^[z] honom.”

³ Kung Herodes blev skräckslagen, och hela Jerusalem med honom. ⁴ Han kallade därför samman folkets överstepräster och skriftlärda^[aa] och frågade dem om de visste var Messias skulle födas.

⁵ ”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:

⁷ Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna igen för att få reda på den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. ⁸ ”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla^[ac] det.”

⁹ Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg, och då visade sig den stjärna igen som de hade sett gå upp i deras eget land. Den gick före dem tills den stannade över det ställe där barnet fanns.

¹⁰ Stjärntydarna blev mycket glada då de fick se stjärnan, ¹¹ och de gick in i huset och fann barnet och hans mor, Maria. Där föll de ner för honom och hyllade^[ad] honom. Sedan tog de fram sina kistor och gav barnet gåvor. Det var guld, rökelse och myrra^[ae]. ¹² Men när de skulle återvända till sitt eget land, reste de aldrig tillbaka till kung Herodes, för de hade varnats för det genom en dröm, och därför tog de en annan väg.

Flykten till Egypten

¹³ När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”

¹⁴ Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor ¹⁵ och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”^[af]

¹⁶ Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. ¹⁷ Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:

Hemkomsten till Israel

¹⁹ När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten ²⁰ och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”

²¹ Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. ²² Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen ²³ och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.^[ah]

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)

3 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. ² Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” ³ Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:

⁴ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. ⁵ Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, ⁶ och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

⁷ Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer^[aj] kom för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[ak] som det anstår en som är omvänd! ⁹ Inbilla er inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ¹⁰ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden.

¹¹ Jag döper er med vatten till omvändelse. Men efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler.^[al] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹² Han har kastskoveln i sin hand, färdig att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

Jesus blir döpt

¹³ Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, ¹⁴ men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” ¹⁵ Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.

¹⁶ När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han^[am] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. ¹⁷ Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”

Jesus prövas av djävulen

(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)

4 Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. ² Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. ³ Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

⁴ Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.^[an]’ ”

⁵ Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren ⁶ och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:

⁷ Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.^[ap]’ ”

⁸ Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. ⁹ ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”

¹⁰ ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.^[aq]’ ”

¹¹ Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)

¹² När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. ¹³ Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. ¹⁴ Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

¹⁷ Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”

De första lärjungarna

(Mark 1:16-20; Luk 5:2-11)

¹⁸ En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas. De höll på att kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁹ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ²⁰ Och de lämnade genast sina nät och följde honom.

²¹ När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och ²² genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus undervisar och botar sjuka

(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)

²³ Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, och vart han än kom predikade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor bland folket. ²⁴ Ryktet om honom spreds över hela Syrien^[as], och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem. ²⁵ Stora folkmassor följde honom vart han än gick – människor från Galileen, Tiostadsområdet^[at], Jerusalem och hela Judeen och från andra sidan Jordan.