Bible in 90 Days

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)

²⁰ Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.

²¹ ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. ²² Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

²³ Men Jesus genomskådade deras list och sa: ²⁴ ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

²⁵ ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²⁶ De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.

Ska de döda uppstå igen?

(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)

²⁷ Sedan kom några saddukeer^[a] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

²⁸ ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.^{[b] 29} Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. ³⁰ Bror nummer två ³¹ och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

³⁴ Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. ³⁶ De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. ³⁷ Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.^{[c] 38} Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

³⁹ ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. ⁴⁰ Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)

⁴¹ Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? ⁴² David själv skrev ju i Psaltaren:

⁴⁴ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)

⁴⁵ Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: ⁴⁶ ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

En fattig änka ger allt hon har

(Mark 12:41-44)

21 Jesus såg upp och lade märke till hur de rika lade sina gåvor i offerkistorna. ² Men han såg också hur en fattig änka lade dit två kopparslantar.

³ Då sa han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra, ⁴ för de tog bara en liten del av sitt överflöd och lade det bland gåvorna. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon hade att leva på.”

Jesus talar om framtiden

(Matt 24:1-22; Mark 13:1-20)

⁵ Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa:

⁶ ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”

⁷ ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?”

⁸ Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte! ⁹ Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.” ¹⁰ Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra. ¹¹ Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.

¹² Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull. ¹³ Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna. ¹⁴ Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal, ¹⁵ för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa.

¹⁶ Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas. ¹⁷ Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. ¹⁸ Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat. ¹⁹ Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.

²⁰ Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. ²¹ Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. ²² Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. ²³ Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. ²⁴ Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.

När Jesus kommer tillbaka

(Matt 24:23-35; Mark 13:21-31)

²⁵ Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. ²⁶ Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.^{[e] 27} Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.^{[f] 28} Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”

Liknelsen om fikonträdet

²⁹ Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. ³⁰ Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. ³¹ På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända.

³² Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.^{[g] 33} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

(Matt 24:36-51; Mark 13:32-37)

³⁴ Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen ³⁵ som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. ³⁶ Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”

³⁷ På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. ³⁸ Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.

Planer på att döda Jesus

(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)

22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk^[h]. ² Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.

Judas beslutar att förråda Jesus

(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11)

³ Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴ Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus. ⁵ De blev mycket glada och erbjöd honom pengar, ⁶ som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.

Lärjungarna förbereder påskmåltiden

(Matt 26:17-19; Mark 14:12-16)

⁷ Så kom det osyrade brödets högtidsdag^[i] då påsklammet skulle slaktas. ⁸ Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”

⁹ ”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.

¹⁰ Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i ¹¹ och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ ¹² Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”

¹³ Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; 1 Kor 11:23-25)

¹⁴ När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.

¹⁵ Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. ¹⁶ För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”

¹⁷ Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er. ¹⁸ Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”

¹⁹ Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”

²⁰ Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er. ²¹ Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.^{[j] 22} För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”

²³ Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.

Vem är störst?

(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)

²⁴ Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.

²⁵ Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. ²⁶ Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. ²⁷ Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. ²⁸ Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. ²⁹ Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. ³⁰ Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)

³¹ Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. ³² Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”

³³ Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”

³⁴ Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”

³⁵ Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”

”Nej, ingenting”, svarade de.

³⁶ ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.^{[k] 37} För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’^[l]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”

³⁸ ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”

”Det räcker”, sa Jesus.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)

³⁹ Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. ⁴⁰ Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”

⁴¹ Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: ⁴² ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. ⁴⁴ Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. ⁴⁵ Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. ⁴⁶ Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)

⁴⁷ Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. ⁴⁸ Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

⁴⁹ När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” ⁵⁰ Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

⁵¹ Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.

⁵² Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! ⁵³ Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)

⁵⁴ Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

⁵⁵ Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

⁵⁶ En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”

⁵⁷ Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”

⁵⁸ Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”

”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.

⁵⁹ Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”

⁶⁰ Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.

⁶¹ I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

⁶³ De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. ⁶⁴ De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” ⁶⁵ Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)

⁶⁶ Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. ⁶⁷ De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”

Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, ⁶⁸ och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. ⁶⁹ Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.^[m]”

⁷⁰ Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”

Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”

⁷¹ Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)

23 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.^{[n] 2} Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”

³ Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

⁴ Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”

⁵ Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”

Jesus inför Herodes

⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” ⁷ Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.

⁸ Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. ⁹ Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. ¹⁰ Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. ¹¹ Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. ¹² Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)

¹³ Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, ¹⁴ och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. ¹⁵ Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. ¹⁶ Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”^[o]

¹⁸ Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” ¹⁹ (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) ²⁰ Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. ²¹ Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”

²² För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”

²³ Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. ²⁴ Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. ²⁵ Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)

²⁶ När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene^[p] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

²⁷ En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. ²⁸ Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. ³⁰ Då

³¹ För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”

³² Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. ³³ Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. ³⁴ Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.^[r]

³⁵ Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶ Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” ³⁸ Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

³⁹ En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

⁴⁰ Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? ⁴¹ Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” ⁴² Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

⁴³ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”^[s]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

⁴⁴ Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, ⁴⁵ för solen förmörkades helt. Och förhänget ^[t] i templet brast i två delar. ⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[u], och med de orden slutade han att andas.

⁴⁷ Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” ⁴⁸ När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. ⁴⁹ Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

⁵⁰ Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. ⁵² Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. ⁵³ Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

⁵⁵ Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. ⁵⁶ Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Joh 20:1-18)

24 Mycket tidigt på morgonen efter sabbaten, i gryningen, gick kvinnorna till graven med oljorna som de hade gjort i ordning. ² Där fick de se att stenen var bortrullad från gravöppningen, ³ och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.

⁴ De visste inte vad de skulle tro. Då stod där plötsligt två män i skinande vita kläder. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här. Han har uppstått. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen: ⁷ att Människosonen måste överlämnas till syndiga människor och korsfästas och uppstå på den tredje dagen?”

⁸ Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta, ⁹ och när de kom tillbaka från graven berättade de allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra, som tillsammans berättade detta för apostlarna. ¹¹ Men de tyckte att det lät som tomt prat och trodde inte på det.

¹² Men Petrus sprang iväg till graven, och när han böjde sig ner och tittade in såg han linnesvepningen ligga där. Han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

Två lärjungar på väg till Emmaus

¹³ Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. ¹⁶ Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷ ”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han.

Då stannade de, och med sorg i blicken ¹⁸ svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

¹⁹ ”Vad är det som har hänt?” frågade han.

”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor. ²⁰ Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas. ²¹ Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel!

Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände, ²² och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse ²³ men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever. ²⁴ Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵ Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt! ²⁶ Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?” ²⁷ Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. ²⁹ Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade. ³⁰ När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

³² De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” ³³ Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade. ³⁴ Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

³⁵ Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Joh 20:19-23)

³⁶ Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ³⁷ Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

³⁸ ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.” ⁴⁰ När han sagt det visade han dem sina händer och fötter. ⁴¹ Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” ⁴² Och de gav honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han åt medan de såg på.

⁴⁴ Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.” ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen. ⁴⁷ Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni ska vittna om allt detta. ⁴⁹ Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

Jesus far upp till himlen

⁵⁰ Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. ⁵² De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.

Gud blev människa

1 I början fanns Ordet^[v]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han fanns hos Gud i början. ³ Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. ⁴ I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. ⁵ Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[w] det.

⁶ Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, ⁷ för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. ⁹ Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

¹⁰ Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. ¹¹ Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn ¹³ och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.^[x]’ ”

¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. ¹⁷ Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud^[y] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

Johannes döparen talar om Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)

¹⁹ Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. ²⁰ Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”

²¹ ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[z]?”

”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”

”Är du profeten^[aa]?”

”Nej”, svarade han.

²² Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³ Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!^[ab]’ som profeten Jesaja har sagt.”

²⁴ De som hade sänts ut av fariseerna ²⁵ frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”

²⁶ Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. ²⁷ Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[ac]”

²⁸ Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. ³⁰ Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ³¹ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

³² Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ ³⁴ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son^[ad].”

De första lärjungarna

³⁵ Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, ³⁶ och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

³⁷ De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. ³⁸ När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

³⁹ Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. ⁴⁰ Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).^{[ae] 42} Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[af]”

⁴³ Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” ⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

⁴⁶ ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

⁴⁷ När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[ag]. Det finns inget svek i honom.”

⁴⁸ ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

⁴⁹ Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

⁵⁰ Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” ⁵¹ Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[ah] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[ai]

Jesus förvandlar vatten till vin

2 På tredje dagen^[aj] hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. ² Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit. ³ Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”

⁴ ”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”

⁵ Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”

⁶ Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var. ⁷ Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla, ⁸ sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.

⁹ Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa: ¹⁰ ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”

¹¹ Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

¹² Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.

Jesus rensar templet

(Matt 21:12-13; Mark 11:15-17; Luk 19:45-46)

¹³ När påskhögtiden^[ak] närmade sig gick Jesus till Jerusalem. ¹⁴ I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.^{[al] 15} Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, ¹⁶ och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”

¹⁷ Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”^[am]

¹⁸ Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”

¹⁹ Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”

²⁰ Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” ²¹ Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. ²² När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.

²³ Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. ²⁴ Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. ²⁵ Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.

Nikodemos besöker Jesus om natten

3 Där fanns en farisé^[an] som hette Nikodemos och som var medlem i det judiska rådet^[ao]. ² Han kom till Jesus en natt och sa: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud. Ingen kan göra sådana tecken som du gör om inte Gud är med honom.”

³ Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte föds på nytt^[ap] får aldrig se Guds rike.”

⁴ ”Hur kan någon födas på nytt när man är gammal?” undrade Nikodemos. ”Man kan väl inte komma in i sin moders liv och födas igen?”

⁵ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte blir född av vatten och Ande får överhuvudtaget inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som föds på mänskligt sätt är mänskligt, men det som föds av Anden är andligt. ⁷ Förvåna dig därför inte över att jag säger att ni måste födas på nytt^[aq]. ⁸ Vinden^[ar] blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”

⁹ ”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.

¹⁰ Jesus svarade: ”Du är en Israels lärare och förstår inte det här? ¹¹ Ja, sannerligen säger jag dig: det vi talar om är sådant vi vet, och vi vittnar om det vi har sett, och ändå tar ni inte emot vårt vittnesbörd. ¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det himmelska? ¹³ Ingen har ju stigit upp till himlen, utom Människosonen, som har kommit ner därifrån. ¹⁴ På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen måste Människosonen lyftas upp^[as], ¹⁵ för att alla som tror på honom ska ha evigt liv.”^[at]

¹⁶ Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. ¹⁷ Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds ende Sons namn. ¹⁹ Och detta är domen, att när ljuset kom ner till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda. ²⁰ Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans gärningar inte ska avslöjas. ²¹ Men den som gör det som är sanningsenligt dras till ljuset, för att det ska synas att han gör det som Gud vill.

Johannes döparen berättar vem Jesus är

²² Sedan gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till Judeen där de stannade en tid och döpte. ²³ Samtidigt höll Johannes på att döpa vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och folk kom dit för att döpas. ²⁴ Det var innan Johannes hade satts i fängelse. ²⁵ En gång kom några av Johannes lärjungar att diskutera olika reningsceremonier^[au] med en jude. ²⁶ De gick då till Johannes och sa: ”Rabbi, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du vittnade om, han döper också, och nu går alla till honom.”

²⁷ Men Johannes svarade: ”Ingen kan ta emot något som inte ges honom från himlen.” ²⁸ Ni kan själva vittna om att jag har sagt att jag inte är Messias. Jag är utsänd för att gå framför honom. ²⁹ Bruden tillhör sin brudgum. Och brudgummens vän gläds åt att få stå och lyssna till brudgummen. Den glädjen är nu fullständigt min. ³⁰ Han ska bli större och jag mindre.

³¹ ”Han som har kommit från ovan är över alla andra. Den som kommer från jorden är av jorden och talar det jordiska. Den som kommer från himlen är över alla. ³² Han vittnar om det han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. ³³ Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning, ³⁴ för den som är sänd av Gud talar Guds ord. Gud ger Anden utan mått. ³⁵ Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting. ³⁶ Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen ska inte se livet, utan blir kvar under Guds dom.”

Jesus och den samariska kvinnan

4 Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – ² fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. ³ Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.

⁴ På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien^{[av] 5} och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. ⁶ Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.

⁷ Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” ⁸ Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. ⁹ Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.

¹⁰ Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”

¹¹ ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? ¹² Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”

¹³ Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. ¹⁴ Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”

¹⁵ ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”

¹⁶ Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”

¹⁷ ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.

”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. ¹⁸ ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”

¹⁹ ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. ²⁰ Våra förfäder har tillbett på det här berget^[aw], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”

²¹ Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. ²² Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. ²⁴ Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

²⁵ Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”

²⁶ Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

²⁷ Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.

²⁸ Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: ²⁹ ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” ³⁰ Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.

³¹ Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta ³² men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”

³³ Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”

³⁴ Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. ³⁵ Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. ³⁶ Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. ³⁷ För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. ³⁸ Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”

Många samarier kommer till tro

³⁹ Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” ⁴⁰ Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. ⁴¹ När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom ⁴² och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”

Jesus botar en kunglig tjänstemans son

⁴³ Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. ⁴⁴ Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. ⁴⁵ Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.

⁴⁶ I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig^[ax] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. ⁴⁷ När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.

⁴⁸ Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”

⁴⁹ Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”

⁵⁰ Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. ⁵¹ Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. ⁵² Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” ⁵³ Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.

⁵⁴ Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

5 Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. ² I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[ay], och den har fem pelargångar. ³ Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. ⁴ En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]^[az]

⁵ En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. ⁶ När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

⁷ ”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

⁸ Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten^[ba], ¹⁰ och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

¹¹ Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

¹² Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

¹³ Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. ¹⁴ Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

¹⁵ Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

¹⁶ Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. ¹⁷ Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

¹⁸ Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. ²¹ Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. ²² Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, ²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. ²⁵ Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. ²⁶ Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. ²⁷ Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. ²⁸ Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst ²⁹ och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

³⁰ Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

³¹ Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. ³² Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. ³³ Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. ³⁵ Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. ³⁶ Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. ³⁷ Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

³⁹ Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, ⁴² men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. ⁴⁴ Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? ⁴⁵ Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. ⁴⁷ Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”