The Daily Audio Bible

Lamporna på ljusstaken

8 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (A) ”Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, ska du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.”

³ Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. ^4 (B) Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.

Leviternas invigning

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ ”Bland Israels barn ska du ta ut leviterna och rena dem.

⁷ På följande sätt ska du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp^[a] och tvätta sina kläder. Så ska de rena sig. ⁸ Sedan ska de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du ska ta en annan ungtjur till syndoffer.

⁹ Och du ska föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels församling.

¹⁰ När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, ska Israels barn lägga sina händer på dem^[b]. ¹¹ Och Aron ska föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett lyftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. ¹² Leviterna ska lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena ska du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. ¹³ Sedan ska du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett lyftoffer åt Herren. ^14 (C) Så ska du bland Israels barn avskilja leviterna så att de tillhör mig.

¹⁵ Sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett lyftoffer ska de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, ¹⁶ för de är givna åt mig som en gåva bland Israels barn. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. ¹⁷ Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. ¹⁸ Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. ^19 (D) Och jag har bland Israels barn gett leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga ska drabba dem när de kommer nära helgedomen.”

²⁰ Mose, Aron och hela Israels församling gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. ²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. ²² Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

Leviternas tjänstgöringstid

²³ Och Herren sade till Mose: ²⁴ ”Detta gäller för leviterna: De som är tjugofem år^[c] eller äldre ska infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. ²⁵ Men när leviten blir femtio år ska han vara fri från sin tjänst, och han ska då inte tjänstgöra längre. ²⁶ Han kan hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst ska han inte inneha. Så ska du göra med leviterna när det gäller deras ansvarsuppgifter.”

Påskhögtiden

9 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året^[d] efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: ² ”Israels barn ska fira påskhögtid^[e] på den bestämda tiden. ^3 (E) På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter ska ni fira den.”

⁴ Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. ⁵ De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.

^6 (F) Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron ⁷ och sade till Mose: ”Vi har blivit orena genom en död människa. Ska vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?” ^8 (G) Mose svarade dem: ”Stanna här, så ska jag höra vad Herren befaller om er.”

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. ^11 (H) De ska då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter ska de äta påskalammet. ^12 (I) Inget av det ska lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det ska krossas^[f]. De ska fira påskhögtiden enligt alla dess föreskrifter. ¹³ Men den som är ren och inte är på resa men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han ska utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.

^14 (J) Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, ska han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga för främlingen och för den infödde i landet.”

Molnskyn över tabernaklet

^15 (K) På den dag då tabernaklet sattes upp täckte molnskyn^[g] tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. ^16 (L) Så var det alltid: Molnskyn täckte det, och om natten såg den ut som eld. ^17 (M) Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. ¹⁸ På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. ¹⁹ Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. ²⁰ Ibland stannade molnskyn över tabernaklet bara några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. ²¹ Ibland stannade molnskyn bara från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. ²² Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. ²³ På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.

Förödelsens styggelse

^14 (A) När ni ser ’förödelsens styggelse^[a]’ stå där den inte får stå – läsaren bör förstå det rätt^[b] – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. ^15 (B) Den som är på taket ska inte komma ner och gå in för att hämta något från sitt hus, ¹⁶ och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁷ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ¹⁸ Be att det inte händer på vintern. ^19 (C) För i de dagarna ska det bli en sådan nöd att något liknande aldrig förekommit från det att Gud i begynnelsen skapade världen och ända fram till nu, och inte heller ska komma. ²⁰ Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.

^21 (D) Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ^22 (E) Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda. ²³ Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonen kommer

^24 (F) Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. ²⁵ Stjärnorna ska falla från himlen och himlens makter ska skakas. ^26 (G) Då ska man se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. ^27 (H) Och då ska han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände.

^28 (I) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. ²⁹ På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han^[c] är nära och står för dörren. ³⁰ Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.^{[d] 31 (J)} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. ^32 (K) Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

^33 (L) Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne. ³⁴ Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaken. ³⁵ Var därför vakna! Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen. ³⁶ Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷ Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!"

Herrens dom

50 ^(A) En psalm av Asaf.^[a]