The Daily Audio Bible

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. ²⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. ²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” ^28 (A) Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” ²⁹ Men Mose sade till honom: ”Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” ³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

^31 (B) Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar^[a] från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar^[b] över marken.

³² Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer^[c], och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

³³ Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket och Herren slog dem med en mycket svår plåga. ³⁴ Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava^[d], eftersom man där begravde dem av folket som hade gripits av begär.

³⁵ Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

Mirjam och Aron går emot Mose

12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska^[e] kvinnan som han hade tagit till hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru. ² De sade: ”Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde det. ³ Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.

⁴ Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. ⁵ Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. ⁶ Och han sade:

⁹ Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

¹⁰ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. ¹¹ Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. ¹² Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.”

¹³ Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!” ^14 (E) Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan ska hon tas emot igen.”

¹⁵ I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

13 Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

De tolv spejarna

² Herren sade till Mose: ^3 (F) ”Sänd ut män för att speja i Kanaans land som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam ska ni sända. Var och en av dem ska vara en ledare.” ⁴ På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran^[h]. Alla var huvudmän bland Israels barn. ⁵ Deras namn var:

Av Rubens stam:

Shammua, Sackurs son,

⁶ av Simeons stam: Shafat, Horis son,

⁷ av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son,

⁸ av Isaskars stam: Jigal, Josefs son,

⁹ av Efraims stam: Hosea, Nuns son,

¹⁰ av Benjamins stam: Palti, Rafus son,

¹¹ av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son,

¹² av Josefs stam, av Manasse stam:

Gaddi, Susis son,

¹³ av Dans stam: Ammiel, Gemallis son,

¹⁴ av Ashers stam: Setur, Mikaels son,

¹⁵ av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son,

¹⁶ av Gads stam: Geuel, Makis son.

¹⁷ Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att speja i landet. Men Mose gav Hosea^[i], Nuns son, namnet Josua.

¹⁸ Mose sände i väg dem för att speja i Kanaans land och sade till dem: ”Dra upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. ¹⁹ Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, ²⁰ om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, ²¹ om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och ta med er hit av landets frukt.” Det var den tid då de första druvorna mognade.

²² De gav sig av och spejade i landet från öknen Zin ända till Rehob där vägen går till Hamat^[j].

^23 (G) De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. – Hebron byggdes sju år före Soan^[k] i Egypten. – ^24 (H) De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. ²⁵ Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.

²⁶ Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade spejat i landet. ²⁷ De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels församling i öknen Paran i Kadesh,^[l] där de avgav rapport för dem och hela församlingen och visade dem landets frukt. ²⁸ Och de sade till Mose: ”Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. ²⁹ Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. ³⁰ Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiterna och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan.”

³¹ Men Kaleb^[m] lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”

³² Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot det folket, för de är för starka för oss.” ³³ Inför Israels barn talade de illa om landet där de hade spejat och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män.

Den första nattvarden

^22 (A) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. ²⁵ Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

^26 (B) När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.^[a]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^27 (C) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.^{[b] 28 (D)} Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

^29 (E) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." ^30 (F) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

Jesus i Getsemane

^32 (G) De kom till en plats som kallas Getsemane^[c]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." ³³ Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest ^34 (H) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. ^36 (I) Han sade: "Abba^[d], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? ^38 (J) Vaka och be att^[e] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad med samma ord.

⁴⁰ När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹ Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?^[f] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. ⁴² Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

^43 (K) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. ⁴⁶ Då grep de Jesus och höll fast honom.

^47 (L) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ^48 (M) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ^50 (N) Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹ En ung man, klädd i ett linneskynke^[g] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, ⁵² men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

Tröst mot onda tungor

52 För körledaren. En vishetspsalm av David, ^2 (A) när edomiten Doeg kom^[a] och berättade för Saul att David hade gått in i Ahimeleks hus.

11 ^(A) Herren avskyr falsk våg^[a],