The Daily Audio Bible

David och Jonatan

20 Men David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och frågade: "Vad har jag gjort? Vilken missgärning eller vilken synd har jag gjort mot din far, eftersom han försöker ta mitt liv?" ² "Aldrig!" svarade Jonatan. "Du skall inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att låta mig få veta det. Varför skulle han då dölja detta för mig? Nej, så skall inte ske." ³ Men David försäkrade med ed och sade: "Din far vet mycket väl att du tycker om mig. Därför tänker han: Jonatan skall inte få veta detta, för att han inte skall bli bedrövad. Men så sant Herren lever och så sant du själv lever: Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden." ⁴ Då sade Jonatan till David: "Vad du än önskar skall jag göra för dig."

⁵ David sade till Jonatan: "I morgon är det nymånad och jag skulle då egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon kväll. ⁶ Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att i all hast få göra ett besök i sin stad Betlehem, där hela släkten nu firar sin årliga offerfest. ⁷ Om han säger: "Bra!", då kan din tjänare vara trygg. Men om han blir arg, vet du att han har ont i sinnet. ⁸ Visa nu din kärlek till din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett Herrens förbund med dig. Men om det finns missgärning hos mig, så döda mig du! Varför skulle du föra mig till din far?" ⁹ Jonatan svarade: "Nej aldrig! Om jag på något sätt förstår att min far har beslutat att göra dig något ont, skall jag tala om det för dig." ¹⁰ Då sade David till Jonatan: "Vem skall meddela mig, om din far ger dig ett hårt svar?"

¹¹ "Kom", sade Jonatan, "låt oss gå ut på marken!" Så gick de båda ut på marken. ¹² Och Jonatan sade till David: "Vid Herren, Israels Gud, om jag finner att det låter bra för David, när jag i morgon eller i övermorgon vid denna tid frågar ut min far, så lovar jag att sända bud till dig och avslöja det för dig. ¹³ Må Herren straffa Jonatan både nu och senare, om jag inte avslöjar för dig om min far har beslutat att göra dig något ont, så att du kan gå din väg i trygghet. Herren skall då vara med dig, så som han har varit med min far. ¹⁴ Lova mig att du, så länge jag ännu lever, visar mig Herrens godhet och när jag dör ¹⁵ aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens när Herren har tagit bort alla Davids fiender från jorden?"

¹⁶ Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: " Herren skall ställa Davids fiender till svars." ¹⁷ Av kärlek till David svor Jonatan på nytt sin ed till honom, ty han hade honom lika kär som sitt eget liv.

¹⁸ Sedan sade Jonatan till honom: "I morgon är nymånad, och du kommer då att saknas, för din plats står tom. ¹⁹ Men skynda dig i övermorgon ner till den plats där du gömde dig den dag då ogärningen skulle ha ägt rum, och vänta där vid Eselstenen. ²⁰ Jag skall då skjuta tre pilar i närheten av den, som om jag sköt mot något mål. ²¹ Sedan skall jag skicka min tjänare att leta reda på pilarna. Om jag då säger till tjänaren: Se, pilarna ligger bakom dig, tag upp dem! Då kan du komma fram och vara trygg, för ingen fara är på färde så sant Herren lever. ²² Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna ligger framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort. ²³ Och ifråga om det som vi, du och jag, nu har talat om, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid."

²⁴ David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta. ²⁵ Kungen satte sig på sin vanliga sittplats, platsen vid väggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. ²⁶ Saul sade dock ingenting den dagen, eftersom han tänkte: "Något har hänt honom. Han är nog inte ren. Säkert är han inte ren." ²⁷ Men nästa dag, dagen efter nymånadsdagen, stod Davids plats också tom. Då sade Saul till sin son Jonatan: "Varför har Isais son varken i går eller i dag kommit till måltiden?" ²⁸ Jonatan svarade Saul: "David bad mig enträget att få gå till Betlehem. ²⁹ Han sade: Låt mig gå, för vi firar en släktofferfest i staden, och min bror har själv befallt mig att komma. Om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå för att besöka mina bröder. Därför har han inte kommit till konungens bord."

³⁰ Då blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: "Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag då inte, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig själv och till skam för din mors sköte. ³¹ För så länge Isais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Så sänd nu och låt hämta honom hit till mig, för han måste dö!" ³² "Varför skall han dödas?" frågade Jonatan. "Vad har han gjort?" ³³ Då kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far hade beslutat att döda David. ³⁴ Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingenting den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull, därför att hans far hade skymfat honom.

³⁵ Följande morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig. ³⁶ "Spring och leta reda på pilarna, som jag skjuter", sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom. ³⁷ När pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: "Pilen ligger ju framför dig, längre bort." ³⁸ Jonatan ropade vidare efter pojken: "Fort, skynda dig, stanna inte!" Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. ³⁹ Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. ⁴⁰ Jonatan lämnade sina vapen åt pojken som han hade med sig och sade till honom: "Gå, tag med dem till staden!"

⁴¹ Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. ⁴² Jonatan sade till David: "Gå i frid. Må det bli, som vi båda svor vid Herrens namn när vi sade: Herren skall vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid." ⁴³ Sedan bröt David upp och gick sin väg, och Jonatan gick in i staden igen.

David i Nob

21 David kom till prästen Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev förskräckt när han fick se David och frågade honom: "Varför kommer du ensam och har ingen med dig?" ² David svarade prästen Ahimelek: "Kungen har gett mig ett uppdrag, och han sade till mig: Ingen får veta något om det ärende som jag sänder dig i och som jag har gett dig befallning om. Mina män har jag visat till det och det stället. ³ Ge mig nu vad du har till hands, fem bröd eller vad som kan finnas." ⁴ "Vanligt bröd har jag inte ", svarade prästen. "Endast heligt bröd finns - om bara dina män har avhållit sig från kvinnor." ⁵ David svarade prästen: "Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drog ut, var mina mäns tillhörigheter heliga fastän ärendet är av vanligt slag. Hur mycket renare skall de då inte vara i dag? ⁶ Då gav prästen honom det heliga, ty det fanns inte något annat bröd än skådebröden. De hade legat inför Herrens ansikte, men man hade burit undan dem för att lägga fram nybakat bröd samma dag som det gamla togs bort.

⁷ Men en av Sauls tjänare befann sig där den dagen. Det var edomiten Doeg, den främste av Sauls herdar. Han hölls i förvar inför Herren.

⁸ David frågade Ahimelek: "Har du inte något spjut eller svärd till hands här? För varken mitt svärd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom kungens uppdrag var så brådskande." ⁹ Prästen svarade: "Här finns det svärd som har tillhört filisteen Goliat, som du slog ner i Terebintdalen. Det är inlindat i ett stycke tyg bakom efoden. Vill du ha det, så tag det. Något annat har jag inte." David svarade: "Ge mig det! Maken till det finns inte."

Davids flykt till Gat

¹⁰ David bröt upp och flydde den dagen för Saul och kom till Akish, kungen i Gat. ¹¹ Men Akish tjänare sade till honom: "Är det inte David, landets kung? Är det inte om honom man sjunger under dansen:

¹² David lade märke till dessa ord, och han blev mycket rädd för Akish, kungen i Gat. ¹³ Därför ändrade han sitt beteende inför dem och låtsades vara galen, när de ville hålla fast honom. Han ritade på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget. ¹⁴ Då sade Akish till sina tjänare: "Ni ser ju att mannen är galen. Varför tar ni honom till mig? ¹⁵ Har jag då sådan brist på galningar att ni behövde föra den där hit, för att han skulle bära sig vansinnigt åt inför mig? Skall en sådan få komma in i mitt hus?"

Jesus botar en blindfödd

9 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. ² Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" ³ Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. ⁴ Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. ⁵ När jag är i världen, är jag världens ljus." ⁶ När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon ⁷ och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

⁸ Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" ⁹ Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." ¹⁰ De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" ¹¹ Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se." ¹² De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."

¹³ De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna. ¹⁴ Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. ¹⁵ Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag." ¹⁶ Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga ¹⁷ och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."

¹⁸ Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar ¹⁹ och frågat dem: "Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" ²⁰ Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. ²¹ Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig." ²² Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. ²³ Därför gav hans föräldrar detta svar: "Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv."

²⁴ De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare." ²⁵ Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser." ²⁶ De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" ²⁷ Han svarade: "Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?" ²⁸ De hånade honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. ²⁹ Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." ³⁰ Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! ³¹ Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. ³² Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. ³³ Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra." ³⁴ De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

³⁵ Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" ³⁶ Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." ³⁷ Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." ³⁸ Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom. ³⁹ Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." ⁴⁰ Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" ⁴¹ Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.

Psalm 113

Herrens omsorg om den ringe

Psalm 114

Herrens under vid uttåget ur Egypten