The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
23 Hela landet grät högljutt när folket drog fram. Då kungen gick över bäcken Kidron, följde allt folket med och tog vägen åt öknen till.
24 Där var också Sadok tillsammans med alla leviterna, och de bar med sig Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark, till dess att allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp. 25 Då sade kungen till Sadok: "För tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon skall han föra mig tillbaka så att jag åter får se honom och hans boning. 26 Men om han säger: Jag finner inte behag i dig - se, här är jag, han må göra med mig vad han finner för gott." 27 Kungen sade vidare till prästen Sadok: "Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner - din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. 28 Jag vill dröja vid vadställena i öknen, till dess att bud kommer från er med underrättelser till mig." 29 Då förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och de stannade där.
30 Men David gick gråtande uppför Oljeberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick dit upp under gråt. 31 När det blev berättat för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: " Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap."
Husaj blir Davids spejare
32 David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud, se då kom arkiten Husaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet. 33 David sade till honom: "Om du följer med mig blir du bara till besvär för mig. 34 Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: 'Din tjänare vill jag vara, o konung. Jag har förut varit din fars tjänare, men nu vill jag vara din tjänare', då kan du göra Ahitofels råd om intet. 35 Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt vad du får höra från kungens hus skall du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar. 36 Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra." 37 Och Husaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.
David och Siba
16 När David hade gått ett stycke från bergstoppen, kom Siba, Mefibosets tjänare, emot honom med ett par packåsnor som bar tvåhundra bröd, etthundra russinkakor, etthundra fruktkakor och en lägel vin. 2 Kungen frågade honom: "Varför har du med dig detta?" Siba svarade: "Åsnorna skall konungens husfolk ha att rida på, brödet och fruktkakorna skall tjänarna ha att äta och vinet skall de som blir utmattade i öknen ha att dricka." 3 Kungen sade: "Men var är din herres son?" Siba svarade kungen: "Han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag skall Israels hus ge mig tillbaka min fars rike." 4 Då sade kungen till Siba: "Allt vad Mefiboset äger skall vara ditt." Siba svarade: "Jag bugar mig till jorden. Låt mig finna nåd inför dina ögon, min herre konung."
Simei förbannar David
5 När kung David hade kommit till Bahurim, kom en man ut därifrån och han var släkt med Sauls hus. Han hette Simei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser. 6 Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne både till höger och till vänster. 7 Simei förbannade David och sade: "Försvinn, försvinn, du blodsman, du fördärvets man! 8 Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev konung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för en blodsman är du." 9 Då sade Abisaj, Serujas son, till kungen: "Varför skall den där döda hunden få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom." 10 Men kungen sade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Må han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?" 11 David sade vidare till Abisaj och alla sina tjänare: "Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det. 12 Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo." 13 David fortsatte med sina män på vägen fram medan Simei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom. 14 Kungen med allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut där.
Ahitofels råd
15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem, och Ahitofel var med honom. 16 När nu arkiten Husaj, Davids vän, kom till Absalom ropade Husaj till honom: "Leve konungen! Leve konungen!" 17 Absalom sade till Husaj: "Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän?" 18 Husaj svarade Absalom: "Nej, den som Herren och detta folk och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna. 19 Dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag har tjänat din far, så vill jag tjäna dig."
20 Absalom sade till Ahitofel: "Vad råder du oss att göra?" 21 Ahitofel sade till Absalom: "Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig." 22 Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. 23 På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom.
25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.[a] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.[b] 29 Pilatus[c] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." 31 Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." 32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" 34 Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36 Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" 40 Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.
19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[d] honom. 2 Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. 4 Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" 6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." 7 Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, 9 och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,[e] på hebreiska Gabbata. 14 Det var påskens tillredelsedag,[f] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus korsfästes
De tog Jesus med sig. 17 Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." 20 Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." 22 Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
Ajin
121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,
överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak
och låt det gå honom väl,
låt inte de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon längtar efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare enligt din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för Herren att handla,
ty de har gjort din undervisning om intet.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, ja, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar för rätta,
jag hatar lögnens alla vägar.
10 Gudomligt beslut är på kungens läppar,
hans mun tar inte miste i domen.
11 Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter i pungen är hans verk.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln