The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
1 Adam, Set, Enos,
2 Kenan, Mahalalel, Jered,
3 Hanok, Metusela, Lemek,
4 Noa, Sem, Ham och Jafet.
5 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
6 Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma.
7 Javans söner voro Elisa och Tarsisa, kittéerna och rodanéerna.
8 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
9 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
10 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.
11 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
12 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.
13 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
14 så ock jebuséerna, amoréerna och girgaséerna,
15 hivéerna, arkéerna, sinéerna,
16 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
17 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us, Hul, Geter och Mesek.
18 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
19 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
20 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
21 Hadoram, Usal, Dikla,
22 Ebal, Abimael, Saba,
23 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
24 Sem, Arpaksad, Sela,
25 Eber, Peleg, Regu,
26 Serug, Nahor, Tera,
27 Abram, det är Abraham
28 Abrahams söner voro Isak och Ismael.
29 Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam,
30 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
31 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels söner.
32 Och de söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner voro Saba och Dedan.
33 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
34 Och Abraham födde Isak. Isaks söner voro Esau och Israel.
35 Esaus söner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
36 Elifas' söner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek
37 Reguels söner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.
38 Men Seirs söner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
39 Lotans söner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
40 Sobals söner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons söner voro Aja och Ana.
41 Anas söner voro Dison. Och Disons söner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran.
42 Esers söner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner voro Us och Aran.
43 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu någon israelitisk konung var konung där: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
44 När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter honom.
45 När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
46 När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
47 När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
48 När Samla dog, blev Saul, från Rehobot vid floden, konung efter honom.
49 När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
50 När Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab.
51 Men när Hadad hade dött, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
53 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.
2 Dessa voro Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
2 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
3 Judas söner voro Er, Onan och Sela; dessa tre föddes åt honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade han honom.
4 Och Tamar, hans sonhustru, födde åt honom Peres och Sera, så att Judas söner voro tillsammans fem.
5 Peres' söner voro Hesron och Hamul.
6 Seras söner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem.
7 Men Karmis söner voro Akar, som drog olycka över Israel, när han trolöst förgrep sig på det tillspillogivna.
8 Och Etans söner voro Asarja.
9 Och de söner som föddes åt Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai.
10 Och Ram födde Amminadab, och Amminadab födde Naheson, hövding för Juda barn.
11 Naheson födde Salma, och Salma födde Boas.
12 Boas födde Obed, och Obed födde Isai.
13 Isai födde Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje,
14 Netanel, den fjärde, Raddai, den femte,
15 Osem, den sjätte, David, den sjunde.
16 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas söner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
17 Och Abigail födde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.»
12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»
16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»
18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»
19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»
20 Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»
22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»
24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
25 Och han skrev ett brev, så lydande:
26 »Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
35 »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
3 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.