The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
18 Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro sköld och svärd och spände båge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara män.
19 Och de förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.
20 Och seger beskärdes dem i striden mot dessa, så att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han bönhörde dem, därför att de förtröstade på honom.
21 Och såsom byte förde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, två hundra femtio tusen får och två tusen åsnor, så ock ett hundra tusen människor.
22 Ty många hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
23 Halva Manasse stams barn bodde ock där i landet, från Basan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika.
24 Och dessa voro huvudmän för sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmän, namnkunniga män, huvudmän för sina familjer.
25 Men de blevo otrogna mot sina fäders Gud, i det att de i trolös avfällighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk där i landet, som Gud hade förgjort för dem.
26 Då uppväckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lät folket föras bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam, och lät dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans ström, där de äro ännu i dag.
6 Levis söner voro Gerson, Kehat och Merari.
2 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons söner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
4 Eleasar födde Pinehas, Pinehas födde Abisua.
5 Abisua födde Bucki, och Bucki födde Ussi.
6 Ussi födde Seraja, och Seraja födde Merajot.
7 Merajot födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
8 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Ahimaas.
9 Ahimaas födde Asarja, och Asarja födde Johanan.
10 Johanan födde Asarja; det var han som var präst i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem.
11 Asarja födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
12 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Sallum.
13 Sallum födde Hilkia, och Hilkia födde Asarja.
14 Asarja födde Seraja, och Seraja födde Josadak.
15 Men Josadak måste gå med i fångenskap, när HERREN lät Juda och Jerusalem föras bort genom Nebukadnessar.
16 Levis söner voro Gersom, Kehat och Merari.
17 Och dessa voro namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
18 Och Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19 Meraris söner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras fäder.
20 Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma,
21 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai.
22 Kehats söner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir,
23 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
24 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul.
25 Elkanas söner voro Amasai och Ahimot.
26 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var Nahat.
27 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
28 Och Samuels söner voro Vasni, den förstfödde, och Abia.
29 Meraris söner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa,
30 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
31 Och dessa voro de som David anställde för att ombesörja sången i HERRENS hus, sedan arken hade fått en vilostad.
32 De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel såsom sångare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo där och förrättade sin tjänst, såsom det var föreskrivet för dem.
33 Dessa voro de som så tjänstgjorde, och dessa voro deras söner: Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel,
34 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
35 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
36 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja,
37 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
38 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
39 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats på hans högra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea,
40 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
41 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
42 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
43 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
44 Och deras bröder, Meraris barn stodo på den vänstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
45 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
46 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
47 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
48 Och deras bröder, de övriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
49 Men Aron och hans söner ombesörjde offren på brännoffersaltaret och på rökelsealtaret, och skulle utföra all förrättning i det allraheligaste och bringa försoning för Israel, alldeles såsom Mose, Guds tjänare, hade bjudit.
50 Och dessa voro Arons söner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua,
51 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
52 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
53 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
54 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tältläger inom deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt -- ty dem träffade nu lotten --
55 åt dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring.
56 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt Kaleb, Jefunnes son.
57 Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
58 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
59 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
60 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, så att deras städer tillsammans utgjorde tretton städer, efter deras släkter.
61 Och Kehats övriga barn fingo ur en stamsläkt, nämligen den stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, genom lottkastning tio städer.
62 Gersoms barn åter fingo, efter sina släkter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton städer.
63 Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.
64 Så gåvo Israels barn åt leviterna dessa städer med deras utmarker.
65 Genom lottkastning gåvo de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de namngåvo.
66 Och bland Kehats barns släkter fingo några följande städer ur Efraims stam såsom sitt område:
67 Man gav dem fristäderna Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,
68 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
69 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker;
70 och ur ena hälften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillföll Kehats övriga barns släkt.
71 Gersoms barn fingo ur den släkt som utgjorde ena hälften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker;
72 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
73 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
74 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
75 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
76 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.
77 Meraris övriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker,
78 och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur Rubens stam Beser i öknen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker,
79 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
80 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
81 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
26 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
6 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.
2 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
5 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
8 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
9 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
10 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
11 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.